Tidigare:

“I want to move. To a house there we can build a family and have a lot of space for the baby that’s coming. So my question is. Will you move to another house with me?” frågade han.

“Why do you even ask that? Of course I will” svarade jag och log. “And besides, this flat is way too small for a baby” fortsatte jag.

“Yup, it is. Anyway, tomorrow I’ll make a call so we can start searching for a house that we like” sa han och jag nickade ivrigt. Han log mot mig innan han lutade sig mot mig och placerade en mjuk kyss på mina läppar.

“I love you” sa han och strök min kind.

“I love you too” svarade jag innan han började kyssa mig igen.

---

 

NIALLS PERSPEKTIV

“Wake up” hörde jag någon säga. Det lät som om det kom långt bortifrån och det lät dåsigt, som ifrån en annan värld.

“Why?” mumlade jag och rullade runt så att jag nu låg på magen i min och Ellies dubbelsäng. Mina ögon var fortfarande slutna och jag vägrade att öppna dem. Det var bara för ljust ute, något jag inte kände för att möta precis just nu.

“Well, one reason is breakfast and the other one is that we’re going out to buy clothes for the baby today with Lou, remember?” hörde jag Ellie fråga. Snart kände jag en mjuk hand stryka över min kind vilket fick mig att le och sakta öppna mina ögon. Synen framför mig var underbar. Ellie satt i sin stora sovtröja på sängkanten med rufsigt hår och ett trött leende på läpparna. Hon såg rätt nyvaken ut vilket bara gjorde henne om ännu sötare. Jag satte mig upp och slog armarna om henne bakifrån och hörde ett skratt bubbla upp ur henne.

“Morning sunshine” mumlade jag glatt och pussade Ellie på kinden.

“Morning” svarade hon och vände sitt huvud snett så att våra blickar möttes. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg leendet sprida sig på hennes ljusrosa läppar. Snart möttes våra läppar också i en dansande kyss, något som alltid gav mig fjärilar i magen. Snart drog vi oss ifrån varandra och mina fingrar strök mjukt över hennes kind.

“This is already going to be a great day, I can tell” sa jag och log stort. Ellie tog tag i min hand och drog med mig upp ifrån sängen trots mina protester om att vilja stanna kvar i den varma sängen. Snart var vi ute i köket och åt frukost och det fanns mycket framdukat - till min belåtning.

“Niall?” frågade Ellie efter en stund när vi nästan hade ätit upp alltihop av vår frukost. Hittills hade vi mest pratat om bebisen, det nya huset och andra saker som vi båda var väldigt glada över. Men Ellies nya, mer allvarssamma ton fick mig att lyfta blicken ifrån min macka och istället fokusera den på henne.

“Yeah?” frågade jag och log försiktigt.

“About last weekend.. I know that you probably have wondered some stuff..” sa hon och jag nickade. Det var ju sant, men jag hade bara inte vetat hur jag skulle fråga det.

“And you probably don’t understand why I actually did what Matt told me to do” Hennes blick var fäst i min och hennes hand greppade min som vilade på det ljusa köksbordet av trä. Jag nickade ännu en gång som svar till att hon kunde fortsätta där hon hade slutat sin mening.

“But I want you to understand, Niall, I really do. Matt said that if I didn’t break up with you he would hurt you, really bad. He said that if I didn’t break up with you...” Ellie tystnade för en sekund och jag kramade hennes hand hårdare i min medan min andra hand mjukt strök över hennes kind.

“If I didn’t break up with you One Direction would continue without their irish lad, he said that” Ellie tittade på mig med lite dyster blick och jag drog efter andan.

“Does that means...?” fick jag till slut fram. Hon nickade snabbt och jag förstod snabbt att Matt verkligen hade menat det.

“Yes, yes it does” svarade hon och lutade sitt huvud emot min axel. Jag drog in henne i en kram ifrån sidan och placerade en lätt kyss på hennes panna.

“So I hope you understand why I did like I did. I couldn’t let him hurt you, anything but that” sa Ellie och tryckte sig närmre mig i kramen. Då svämmade mitt hjärta över av kärlek till henne och jag kunde verkligen inte tänka mig någonting annat som betydde så mycket för mig som att Ellie faktiskt hade gjort slut med mig för att hon brydde sig så mycket om mig.

“I love you, you know that right?” frågade jag leendes och strök en hårslinga ur hennes ansikte.

“Oh, trust me, I know. I love you too” svarade hon. Nu var hennes allvarsamma min utbytt emot ett litet leende som bara blev större och större.

Inte långt efter det ringde det på dörren medan vi gick runt i hela lägenheten för att leta efter våra kläder och annat som ofta låg runtslängt någonstans, ingen av oss var särskilt bra på att hålla ordning vilket man tydligt kunde se i vår lägenhet. Det var så härligt att bara kunna ha Ellie nära och veta att hon var trygg hos mig, och att Matt inte längre kunde skada henne på något sätt. De senaste dagarna hade varit hektiska och hemska, och att ens tänka på att Matt faktiskt hade kidnappat Ellie och tvinga henne att göra slut med mig var hemskt. Jag mindes honom fortfarande för sju år sedan, då hade han varit så snäll, trevlig och omtänksam. Men nu var han bara galen, helt knäpp i huvudet.

“Have you seen my blue t-shirt Ellie?” ropade jag medan jag öppnade ytterdörren i bara jeans.

“Doesn’t look like you’re done yet” sa Louis med en road min när han fick syn på mig som bara var halvt påklädd.

“No, not exactly” sa jag med ett skratt. För ungefär första gången i världshistorien var Louis inte sen, inte mycket iallafall, vilket var ett vidunder. Vi hade liksom väntat oss att han skulle vara sen för det var han alltid, oavsett nästan vad det gällde. Louis bara tittade på mig och skrattade lite. Själv såg han väldigt klar ut för en dag på stan och han såg också pigg ut.

“But come in, and wait” sa jag och öppnade dörren mer för att släppa in Louis bredvid mig.

“Thanks Ni for not letting me wait outside” sa han skämtsamt medan han snabbt sparkade av sig skorna. Jag stängde dörren efter oss och tittade på Louis som gick in emot vardagsrummet. Han såg det och log lite retsamt.

“Well, I guess I’ll be waiting here for a while so I thought I’d make it comfy” sa han och slog sig ner i soffan. Jag bara nickade åt honom medan jag gick in emot sovrummet igen.

“You know where everything is, Lou” ropade jag och höll på att gå rakt in i Ellie.

“Oh, sorry” sa jag och granskade henne. Hon var så himla vacker. Hennes långa hår var uppsatt i en knut och tröjan stramade åt omkring hennes mage. Hon hade mjukisbyxor på sig, förmodligen för att hon inte kunde komma i sina jeans längre. Hon hade börjat få en liten bula på magen nu och varje gång jag såg Ellies mage kunde jag inte låta bli att tänka på att jag faktiskt skulle bli pappa. Det kändes helt otroligt.

“Niall, I can’t get into my jeans anymore. I tried and I almost broke them into two pieces” muttrade hon och tittade ner på sina ben. Jag log lite åt henne.

“Don’t worry, it’s not like you’re not beautiful without your jeans. You look amazing” sa jag glatt och kysste henne snabbt innan jag böjde mig ner för att rota i en av klädhögarna som låg på golvet i jakt på min blåa tröja.

“Let’s go because you lazy asses are finally ready” ropade Louis och hoppade upp ifrån soffan. Inom en minut var hans skor på och hans stod redo i hallen. Hela situationen fick mig att brista ut i skratt och när jag tittade på Ellie såg jag att hon också skrattade.

“You even want the baby clothes more than we do, Louis” sa jag när vi gick ner för trapporna till hans bil.

“Well, of course I do. I can’t let the baby have a bad taste in clothes” sa han som om det hade varit den mest sjävklara sak i hela världen. Vi alla hoppade snabbt in i bilen medan vi försökte undvika alla kamerablixtar och journalister som alltid stod utanför mitt och Ellies hus. Louis körde till köpcentret som låg rätt så nära där vi bodde. Solglasögonen var med, paparazzis fanns ju överallt. Jag hoppades bara att det inte var för mycket, dock skulle jag inte bli förvånad om det var så eftersom mycket av all uppmärksamhet hade riktats mot oss den senaste veckan på grund av all drama med Matt.

ELLIES PERSPEKTIV

“Okay, so where to go first?” Vi stod nu i det enorma köpcentret och jag tittade mig omkring. Folk gick runt överallt med sina barn som drog i sina föräldrars händer emot leksaksaffärerna och affärsmän som pratade snabbt och lågt med varandra. En vanlig dag i köpcentret, helt enkelt. Vi bestämde oss snabbt för en affär där de sålde barnkläder. Jag mindes att jag hade varit här några gånger, men bara för kläder till Samantha. Louis och Niall rusade in i butiken och började leta efter småbarnskläder de tyckte var fina. Jag bara skakade på huvudet och gick efter dem in, ingen av alla fem killar hade direkt växt till sig på de sju år jag faktiskt hade känt dem. De var fortfarande lika barnsliga och roade sig åt de mest udda saker man kunde tänka sig. När jag kom in i butiken höll Niall och Louis på med att rafsa åt sig olika bodydräkter, skor, mössor och liknande saker. Jag brast ut i skratt när jag såg dem och båda tittade upp på mig med en konstig min.

“What?” frågade Louis som om det de höll på med var det mest normala man brukade göra i en affär för småbarnkläder, vilket det definitivt inte var. Men jag hade själv för roligt för att faktiskt säga till dem att sluta även om jag hade anat att vår shoppingdag skulle bli ungefär så här när man hade Louis med sig. Louis rusade plötsligt iväg med alla plagg han höll i och jag hann undra vad han höll på med innan han stod framför en randig tröja i blått och vitt. Han plockade snabbt åt sig den översta innan han rusade tillbaka till oss. Jag gav honom bra en road blick och han skrattade lite.

“We can’t go shopping without buying stripes” sa han som förklaring. Vi visste bättre än att ifrågasätta det så de två fortsatte bara att slänga kläder i varandras famnar. Samtidigt som de höll på med sitt så började jag i lugn och ro att kolla på barnvagn, spjälsäng, skötbord och ja, allt som skulle behövas.

“How’s it going honey?” frågade Niall bakom mig och ställde sig sedan bredvid mig.

“Good” svarade jag och kollade på hans händer som var fulla av barnkläder.

“Have you found anything?” frågade han och jag skakade på huvudet.

“No, I want to look with you” svarade jag och log.

“Okay, let me just go get something so I can put the clothes away” sa han och försvann. Jag betsämde mig för att gå och hjälpa Louis och när jag väl kom fram till honom så hade han ännu mer kläder i händerna än vad Niall hade haft.

“How’s it going Lou?” frågade jag.

“Great, I found these one!” utbrast han och höll upp ett par bruna hängslen. Jag skakade skrattandes på huvudet.

“Are you being serious?” frågade jag sedan och fick en konstig blick till svar.

“Of course I am” svarade Louis förnärmat och höll hängslena tätt intill sig.

“How dare you even ask that” fortsatte han vilket fick mig att skratta lite. Snart kunde han inte heller hålla masken längre och ett lekfullt leende spred sig på hans läppar.

“I guess that I can’t control what you want to buy so I’ll let you buy what you want to buy, Lou” sa jag och fick ett stort leende som svar.

“I knew you would say that, this baby is seriosly going to be the coolest of them all” sa Louis och gick snabbt iväg för att vad jag förmodade, hitta ännu mer kläder han tyckte om. Jag bara skrattade och kände Niall greppa tag om min hand.

“I think I’ve found the perfect bed” sa han och drog med mig bort till avdelningen där barnsängarna fanns. Snart stod vi framför en vit spjälsäng i trä som såg helt ny och jättefin ut. Sängen var ganska hög och ena sidan, den som skulle vara emot väggen, var högre än den andra. Det fanns en massa kuddar i den och det såg bara så mysigt ut. Jag kom på mig själv med att le och genast fastna för den.

“It’s perfect” mumlade jag glatt medan jag inspekterade den lite mer noggrant. Priset var inte så farligt dyrt, inte så mycket som jag hade trott att den skulle kosta och den var faktiskt väldigt fin. Visst kostade den lite men vilken ny spjälsäng gjorde inte det? Dessutom var ju pengar inte det största problemet eftersom jag faktiskt råkade vara tillsammans med en världskänd sångare. Inte för att det spelade någon roll, jag hade ju självklart fortfarande velat vara med Niall lika mycket även om han hade haft vilket annat jobb som helst. Jag kände hur Niall lade armarna om min midja bakifrån vilket fick mig att le ännu större.

“I’m glad you like it” sa han intill mitt öra. Jag kände honom le emot min axel medan min blick var kvar på sängen vi stod framför.

“I want this one” sa jag bestämt och drog mig ur Nialls grepp en bit för att kunna titta på honom och se vad han tyckte. Han log stort emot mig och hans ansikte strålade som en sol en varm sommardag.

“Then we’re having it” sa han glatt och tog tag i min hand för att gå till en expedit så att vi kunde få köpa en ny säng. Vi skulle få så mycket nytt. Ett nytt hus, nya saker, nya kläder, en ny bebis... Ja, ett nytt liv helt enkelt. Inte för att jag klagade, snarare tvärtom, jag hade inte kunnat vara lyckligare just nu.

Efter en stund till i affären vibrerade min mobil till och jag plockade snabbt upp den. Min panna rynkades av det okända numret medan jag snabbt öppnade upp sms:et.

Hidded number:

Ellie. Maybe you’re hoping for me to say I’m sorry, but unfortunately I can’t because I’m not sorry, at all, for what I did. But I guess that I just lost, and I shouldn’t have let you go in the first place. The police has me now so you don’t need to be afraid, you don’t need to ever be afraid again because I’m not coming back for you. I wish you the best, after all. Matt x