SUMMERS PERSPEKTIV

“Yeah, Harry’s having a really hard time.. His dad just died, and even if that man was horrible and sucked as a dad, it was still his dad. And his sister, the social service took her to their aunt where she lives now. Harry’s heart is aching because he misses her so much, and they won’t let him take care of her. She means literally everything to him, and I feel so bad for him. He’s breaking and there’s nothing I can do because he won’t talk to me anymore.” Min röst ekade i korridorerna och allt jag kunde göra var att stå stilla och kolla när Harrys först sorgsna blick snabbt övergick till ren ilska. Hans ögon mörknade och han spände sin käke. Jag tog långsamma steg emot honom och när jag gjorde det så knöt han sina nävar.

“H-Harry?” Stammade jag och mitt hjärta bröts verkligen i tusen bitar när jag såg hur tårfyllda hans ögon var.

“Don’t” sa han sammanbitet.

“Just let me-”

“No!” Avbröt han mig. “I thought I could trust you! I thought you would never tell anyone about this, not even your fucking best friend!” skrek han åt mig och just där och då kände jag mig så liten och ynklig. Mina ögon hade snabbt tårats och jag gjorde allt jag kunde för att inte börja gråta inför i princip hela skolan. Harrys ögon sköt praktiskt taget ut ilska och jag återupplevde rädslan som jag hade känt den natten hade gått ut efter att vi hade fått reda på att hans pappa hade dött och jag inte hade vetat om Harry skulle komma tillbaka eller inte. Mina andetag blev tyngre och jag kunde knappt tänka klart, hela mitt huvud snurrade.

“Harry, please” mumlade jag och sträckte mig efter honom men han drog sig snabbt undan ifrån min beröring och fick det att sticka till i hjärtat på mig. Jag hade ju bara berättat för Lucy för att jag behövde någon att prata med när Harry hade vägrat att göra det, jag hade ju aldrig menat att någon annan skulle höra. Om inte Lucy hade läckt ut det.. Fast varför skulle hon göra det? Jag kunde inte ens tänka nu.

“Summer, don’t even dare to touch me. I told you that because I trusted you! Fuck, why did you have to do this? Fucking hell, Summer, don’t you get it? You let me have you back only to do what, hurt me? I know I hurt you but honestly, I thought we were over that by now.” Harry tittade upprört på mig och jag märkte hur han bara blev mer och mer frustrerad för varje sekund som gick. Jag kunde inte ens tänka på alla runt omkring oss som jag visste tittade på scenen som hade skapats, de var liksom inte viktiga nu.

“Harry, we are over that, I swear! I didn’t do this, I only told my best friend and I didn’t mean for it to-”

“Shut up, Summer! Just shut up, okay? It doesn’t matter who this was because this is still all your fault, I hope you know that. And honestly, I don’t care how this happened. They still know, EVERYONE! So thank you so fucking much for this!” utbrast Harry och fick mina ögon att tåras igen och den här gången kunde jag inte blinka bort tårarna.

“But Harry, please let me explain…” mumlade jag och kände hur mitt bröst blev tyngre och tyngre för varje andetag jag tog. Jag hade en tanke om vart detta var på väg och jag kunde inte låta det hända, jag kunde bara inte.

“If you only wanted revenge on me for what I did, then you and I shouldn’t have gotten back together at all.” Harrys vanligtvis gröna varma ögon tittade kallt på mig. Jag kunde se att han var arg, men jag visste att bakom den där barriaden av ilska var han sårad. Och det kunde jag förstå, men jag hade ju inte gjort detta. Visst, jag hade berättat för Lucy, men jag skulle aldrig låta hela skolan få reda på det, sådan var inte jag och det trodde jag att Harry visste…

“Harry, please. Don’t do this” sa jag och tittade på honom med bultande hjärta. Allt jag ville var att ha honom i mina armar men jag visste att det inte skulle hända. Harry skakade bara sammanbitet på huvudet och riktade sin blick emot mig. Hans ögon såg mer vattniga ut nu än förut och jag visste att tårarna snart skulle börja rinna på honom, jag kände honom så pass väl.

“Don’t. Don’t tell me what to do, you have no right to me anymore. You don’t have any right to my forgiveness, I don’t owe you anything. Not after what you did to me. I gave out everything to you, I gave it all for you, and you know why? Because I trusted you, I loved you. But I guess I should have learnt my lesson, loving only ends with me being hurt. I can’t do this anymore, Summer… I fought so hard to get you back, and now you’re ruining me.” Harry skakade på huvudet och trängde sig snabbt förbi mig och jag visste redan vart han skulle. Ut härifrån, bort från mig.

“Harry, just think this through. Don’t go, please.” Jag var snabbt efter honom och försökte ännu en gång att ta tag i hans hand, men han drog snabbt bort den ifrån mig.

“Don’t touch me, okay? Don’t speak to me either! Just… Just leave me alone, okay?” Harry tittade argt på mig och han sa varje ord säkert och inte det minska skakigt. Det var tvärtemot hur jag kände mig, jag kände att jag skulle kunna bryta ihop vilken sekund som helst och jag visste inte hur länge jag skulle kunna hålla mig ifrån att göra det.

“But… What about us?” mumlade jag och tog ett djupt andetag. Jag vågade knappt möta hans blick och mitt hjärta bultade så hårt att det kändes som om det skulle hoppa ur mitt bröst. Min hals kändes torr och jag hade svårt att svälja, och mina ben kändes inte helt stadiga att gå på. Tårarna hotade att börja rinna nedför mina kinder vilken sekund som helst och jag skulle behövt något att ta tag i och hålla mig i. Det blev tyst emellan oss, och jag kunde se på Harry att han tänkte. Mina andetag blev snabbare och snabbare och jag kunde känna hur mina handflator blev svettiga av nervositet. Allt jag ville var att han skulle säga att han ville vara med mig och att han inte var arg, men det kunde jag tydligt se på hans ansiktsuttryck att han var. Harry skakade bittert på huvudet och jag kunde se att han svalde innan svaret kom. Och det kom som en bomb, även om jag kanske lite hade förutspått det, men som min värsta mardröm.