Don't Let Me Go - kapitel 51

| Postat i: Don't Let Me Go
Tidigare:

“I’ll keep my eyes wide open

I’ll keep my arms wide open

Don’t let me

Don’t let me

Don’t let me go

Cause I’m tired of feeling alone” sjöng han och om jag ska vara ärlig så var det, det finaste någon någonsin gjort till mig och jag kunde inte hjälpa att le. Harry hade skrivit en låt till mig. En fin sådan också.

 
SUMMERS PERSPEKTIV

Lika fort som ett leende hade placerats på mina läppar så hade det försvunnit. Visst, låten var bra och det han gjorde var gulligt. Men det ändrade inte vad han hade gjort. En låt kunde inte göra att jag förlät honom men jag måste erkänna att mitt hjärta smälte lite. Jag visste att jag inte var över Harry och detta hjälpte verkligen inte. Harrys raspiga röst trängde sig in i mina öron och fick mig att rysa av behag. Jag skakade lätt på huvudet, det var kallt. Det var därför som jag rös. Jag korsade armarna över bröstet och Harry kollade på mig från nedanför balkongen. Han hade slutat sjunga och nu bet han sig istället i läppen. Plötsligt var det som om all ilska och besvikelse jag känt inom mig det senaste och jag ville bara skrika.

“Do you really think you can come here and sing a song?! It won’t erase what you did Harry!” skrek jag och bet mig i läppen för att inte börja gråta.

“I know, just please Summer. Let me-” började han men jag avbröt honom.

“No! No I won’t let you explain, what you did was sick! I’ve never felt this betrayed and broken before!” Jag skakade på huvudet samtidigt som envisa tårar rann ner för mina kinder. Utan att jag hade märkt då så var Harry på väg upp för trappan till min balkong. “S-stay away from me Harry..” fortsatte jag och backade undan lite. Men det stoppade honom inte. Han tog långsamma steg mot mig samtidigt som jag fortsatte backa. Tillslut kände jag den kalla väggen mot min rygg. Jag kollade åt sidorna men eftersom Harry var allt för nära mig så visste jag att jag inte skulle hinna in utan att han skulle ha stoppat mig. Harry stannade alltför nära mig och kollade på mig. Mörka ringar fanns under hans ögon och glimten som brukade finnas i hans ögon var långt borta. Nog hade jag sett honom ledsen och sorgsen förut, men inte så här. Det var som om allt det lilla hopp han hade haft kvar var borta. Jag skakade lite på huvudet för att få bort mina tankar. Jag kunde inte få dåligt samvete för honom, jag visste att jag bara skulle gå tillbaka till honom i sådana fall.

“Summer just let me explain… Please” bad han och kollade bedjande på mig. Jag skakade på huvudet.

“What you did was wrong Harry, I can’t believe what you did to me” sa jag och torkade bort mina tårar.

“I know baby..” började han och mitt hjärta hoppade till lite när han kallade mig det. “If I could turn back time I would. But I swear, my feelings for you are real. I haven’t made that up.” Jag snyftade till och kollade ner. “Please don’t cry, I hate seeing you like this. I know I fucked up and this is the biggest mistake I’ve ever done. But you have to let me fix it. Please, you’re the only hope I had left. You’re the light in the end of the tunnel or whatever the fuck you say.” Hans röst skar sig ett par gånger, ett tecken på att han var nära på att börja gråta.

“Harry..”

“No, let me finish. You’re the only girl that I’ve ever loved and you’re the only one who’s accepting me for who I am. I need you in my life, and I know that you need me too..” Jag torkade ännu en gång bort ett par tårar som envisades med att rinna ner för mina kinder. Vad Harry sa var gulligt och även om jag ville tro honom och kasta mig in i hans famn så kunde jag inte. Jag kände fortfarande ilska mot honom men mest av allt besvikelse.

“I can’t forgive what you did Harry, I just can’t” sa jag tyst och kollade ner.

“I know that you miss me, Summer. Don’t deny your feelings..” mumlade han och sträckte sig efter min hand, men jag drog bort den. Jag kunde inte agera svag framför honom och låta honom knäcka mig. Han kunde inte tro att efter han totalt lurat mig att jag skulle gå tillbaka till honom som om ingenting hade hänt. Jag fortsatte att vara tyst och det enda som kunde höras var våra andetag. Plötsligt lade Harry sina händer på mina axlar och när jag försökte gå undan höll han bara ett stadigare grepp. Han kollade mig djupt i ögonen. “I love you Summer, I really do. And if you think taht I will give up on you, on us. You’re wrong. I will fight for you and I will do everything I can to make you mine again.” Hans ord trängde sig in i mitt huvud och jag visste att jag skulle upprepa dem hela natten. Han tog bort sina händer från mina axlar och värmen som tidigare hade funnits där försvann direkt. Han kollade på mig en sista gång innan han vände sig om och gick långsamt ner för trapporna. Jag kollade efter honom. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Att han ville ha tillbaka mig var ju tydligt, men kunde jag verkligen ta tillbaka honom?

HARRYS PERSPEKTIV

Summer var envis, väldigt envis. Men jag älskade henne mer än något annat och jag skulle verkligen inte ge upp. Jag skulle ha henne i mina armar igen och vi skulle vara lika glada som vi en gång varit. Det skulle ta tid, det visste jag. Men det var det värt. Så länge jag fick Summer tillbaka igen så skulle allt bra igen. Hon var de enda jag ville ha och den enda som jag brydde mig om. Alla andra var bara dumma idioter, men Summer visste vem jag var och hon dömde mig aldrig.

Jag satte mig i bilen och kollade tillbaka mot Summer som fortfarande stod på hennes balkong. Jag log smått mot henne innan jag började köra hemåt. Idéer på hur jag skulle få tillbaka Summer cirkulerade i mitt huvud. Det skulle absolut inte vara för klisché, det var inte jag eller hon för den delen. Jag skulle komma på en perfekt idé, det kunde väl inte vara så svårt. Eller?

Förlåt! Jag vet att det är kort men har verkligen ingen inspiration just nu.. Ger er hellre ett kort kapitel än ett långt kapitel där jag bara ordbajsat... Aja, hoppas att ni gillade det iallafall. Vad tycker ni Harry ska göra för att få tillbaka Summer? Viktigast av allt, tror ni att de blir tillsammans igen? Allt kan hända. Glöm inte att kmmentera era åsikter, tankar m.m. 
 
//Josefin xxx 

Jag hoppas att de blir tillsammans snart igen och jag läser hellre kapitel som ä korta än långa där det står i princip samma sak...❤️

Men dom måste ju bli tillsammans ?! :o

MeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeRa

Åååh jag hoppas de blir tillsammans igen. En fin serenad funkade inte, vad ska han då göra?




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: