The Fame Project - del 27

| Postat i: The Fame Project
Tidigare 
“Okay, ready? I’ll go get them” sa Eleanor.
Jag och Danielle nickade och jag log mot henne.
“This is gonna be so fun” sa jag och hon log stort tillbaka, hon flinade nästan lite.
“I know, I love your idea” svarade hon och Eleanor kom ut med killarna i släptåg.
De alla stannade när de tittade på bordet.
Jag harklade mig och flinade mot dem.
“Welcome to saloon Daninorel”.

    

HARRYS PERSPEKTIV
“What is this? Why are there so many hair products here?” frågade jag och började långsamt inse vad de hade planerat.
“No, no and no” sa jag bestämt och korsade armarna.
“Come on, it’s fun” sa Eleanor och jag såg hur Zayn började skratta.
“This is so typical Rachel” sa han med ett flin medan Rachel tryckte ner honom och Niall på varsin köksstol.
Jag gav Liam och Louis varsin blick men de bara skakade på sina huvuden, villiga att låta deras flickvänner vinna över dem. Danielle tryckte ner dem på varsin stol och gav dem en blick som sa till dem att sitta kvar där. Eleanor kom fram till mig.
“Don’t fight against us Harry, you can’t escape from this” sa hon och tog tag i min arm.
Jag satte mig motvilligt ner på en stol.
“But what are you going to do with my hair?” frågade jag sedan.
Eleanor log lite mot mig.
“That’s the beauty with it, the surprise” sa hon och försvann in i badrummet.
Jag mötte Louis blick och mimade help me till honom. Men han skakade bara leendes på huvudet.
“Let my girlfriend have you a hair makeover now” sa han och jag suckade.
Eleanor kom tillbaka med ett plattång  handen och en flin på läpparna. Det tog en millisekund innan jag insåg vad hon tänkte göra.
“Never ever ever. You are so dead Rachel, why do you always have to make up evil plans?”
                    
RACHELS PERSPEKTIV
“Woo, look at this” sa jag och studerade Zayns hår.
Det var bakåtslickat med vatten och massa hårgelé. Eller, ja. Det mesta av håret var bakåtslickat förutom en liten slinga som hängde ner i pannan på honom. Det var meningen att han skulle se ut så här så jag kände mig nöjd.
“Can I look in the mirror now Rach?” frågade han för säkert tusende gången.
“Not yet” mumlade jag koncentrerat och sprayade lite mera hårspray på toppen av hans huvud.
“Now, done. But you can’t until the others are ready, I’m watching you” sa jag och gav Zayn en blick innan jag gick över till Niall.
Locktången låg varm och redo och det var bara att sätta igång. Niall skrattade när jag började locka hans hår.
“What’s so funny?” frågade jag undrande.
“Just the fact that this is the first time I’ve ever had curly hair and it will probably also be the last time” sa han och jag skrattade lite.
“No no, this would fit you!” sa jag glatt medan jag gjorde lock efter lock i hans blonda mjuka hår.
Zayn skrattade när han tittade på oss och jag gav honom en oskyldig blick.
“What, it looks good” sa jag och han nickade.
“Yes, really”
Längre hann han inte innan han började skratta igen. Jag skakade bara på huvudet och fortsatte med Nialls hår medan jag riktade blicken bort mot Eleanor och Harry. Trots Harrys väldigt högljudda protester så höll nu Eleanor på att platta hans hår. Han såg surare ut än någonsin med armarna i kors och en trumpen min. Och hans hår såg mer än konstigt ut när det var plattat. Man var ju van att alltid se honom i hans lockar och nu såg det så himla annorlunda ut.
Jag började skratta okontrollerat och brände nästan Niall med locktången.
“Hey, be careful!” utbrast han lite irriterat.
“I’m sorry, it’s just-” började jag men tystnade när jag mötte Harrys mördarblick.
Om blickar hade kunnat döda hade jag nog varit rätt så död nu.
“Okay, nothing” sa jag med en ursäktande blick på Harry och koncentrerade mig på Nialls hår istället.

När det var klart tittade jag på Danielle som höll på att spraya upp Louis lugg rakt upp för att sedan använda vågtången. Jag log för mig själv och tittade på Liam som hade små tofsar i hela håret. Alla tofsar var sprayade i olika färger och det såg väldigt roligt ut. Han log lite mot mig och och jag skrattade lite. Alla såg väldigt roliga ut.
“Niall!” ropade jag och gick tillbaka till honom.
“Yes?”
Jag tog fram en lila sprayburk, skakade den och sprayade ut lite på hans hår.
“Rachel!” utbrast han förfärat och jag skrattade lite.
“It’s purple now!”
“I know, lovely isn’t it” svarade jag glatt och studerade mitt resultat.
Jag såg hur Niall gav Zayn en mörk blick.
“You have a mean girlfriend, you know that right” sa han till Zayn som bara flinade.
“Oh, I know”.

DANIELLES PERSPEKTIV
“Oh my god, how beautiful we made them” sa jag överentusiasktiskt och gjorde high-five med Rachel och Eleanor.
Vi hade fixat klart killarna och nu satt de alla framför oss, stylade i hela ansiktet. Bokstavligen talat. De var alla sminkade med vårt smink och stylade i hela håret. Och det hade nog aldrig sett roligare ut med fem killar som är sminkade som tjejer med eyeliner, läppstift och hela rubbet plus stylat hår.
“God, wait here! I have to take a photo!” utbrast Eleanor högljutt och sprang in i sovrummet för att hämta deras systemkamera.

RACHELS PERSPEKTIV
@Rachel_moore: don’t they look gorgeous :P #HarrietStyles #LouisaTomlinson #NialletteHoran #ZaynieMalik #LeemahPayne pic.twitter.com/3JhASE3p

“Rachel, don’t you dare send that” sa Harry och försökte ta mobilen ur min hand.
“Oups... Too late” svarade jag med ett flin och tryckte på send tweet.
“RACHEL! I HAVE STRAIGHT HAIR THERE, HOW COULD YOU!” utbrast Harry upprört.
Jag började skratta hysteriskt när jag såg hans irriterade och oroliga ansikte. Jag förstod att han såg ganska allvarligt på det här.
“If you take my phone then I will just take another and another picture of you and upload” sa jag retsamt och Harry korsade armarna.
“BUT I FREAKING WEAR FUCKING MAKE-UP FOR GIRLS” utbrast han och lade sig ner på golvet för att rulla ihop sig till en boll med huvudet ner i golvet.
Vi alla skrattade åt honom och jag gick fram till Danielle och Eleanor.
“High-five girls!” utbrast Eleanor och vi alla tre gjorde high-five med varandra.
“This is so hilarious” sa Eleanor och skrattade medan Louis kom upp bakom henne och lade en arm omkring hennes axel.
“How do I look?” frågade han med ett flin.
Jag skrattade.
“Gorgeous as always” svarade jag och kände ett par armar runt min midja.
“Don’t I look better?” frågade Zayn i mitt öra.
“Of course you do” svarade jag leendes och vände mitt huvud halft åt vänster så att jag mötte Zayns blick.
Jag frustade och brast ut i skratt.
“Maybe that’s not the look you should go for” sa jag skrattandes.
Jag vände mig mot Harry igen som kollade surt på mig.
“Harry, don’t be mad at me, it was so fun” sa jag och fnissade. Jag satte mig ner bredvid honom och petade honom på kinden.
“Admit it, it was fun” sa jag och petade honom upprepande gånger på kinden.
Ett litet leende formades på hans läppar och jag visste att jag hade fått honom att erkänna.
“Fine, but if you’ll do it again, I’ll kill you in your sleep”
“Ooh, I’m so afraid” sa jag och skrattade.
“You should be” svarade han och spände sina armar för att visa hans muskler.
“I don’t see anything, maybe you should work out a bit” retades jag och ställde mig upp.
Han räckte ut sin tunga mot mig och reste sig upp för att sätta sig bredvid Louis i soffan. Jag satte mig bredvid Zayn som lade en arm om mina axlar. Plötsligt bröt jag ut i skratt. Alla kollade konstigt på mig och när jag äntligen återhämtat mig efter skrattanfallet så beordrade Danielle mig att berätta vad jag skrattat åt. Jag pekade på killarna och Danielle och Eleanor började också skratta.
“Even if you look good as girls, I prefer you as guys” sa jag mellan skrattatackerna och killarna bara himlade med ögonen åt oss.
“Well, I don’t know about you guys. But I’m gonna wash my face and fix my hair” sa Harry och reste sig upp från soffan.
De andra hakade på och snart var det bara vi tjejer kvar. Jag tittade roat på Danielle och Eleanor.
“Did you really tweet that Rachel?” frågade Danielle och jag visade nickandes tweeten för dem.
Alla vi tre brast ut i skratt ännu en gång, det här skulle vi ha roligt länge åt.
“This is just hilarious, I’m so glad Zayn met someone like you” sa Eleanor och log mot mig.
“I’m just glad I met him too. I mean, he makes me so happy” svarade jag och kunde inte hindra mig själv ifrån att le tillbaka.
“You make him happy too, I can tell” sa Eleanor och Danielle nickade.
“How long have you and Liam been together?” frågade jag Danielle nyfiket.
Hon log lite och rynkade pannan när hon tänkte.
“Two and half years ish, but we broke up last year. But then we realised we really loved eachother and yeah”
Jag log stort.
“That’s so cute. I’ve never been together with someone for that long” sa jag och lutade mig tillbaka i soffan medan jag såg Zayn och Niall komma in i vardagsrummet.
Båda hade blött hår och rödskrubbade ansikten som dock var rena ifrån smink.
“Why didn’t you tell us that this make-up is hard to remove! We had to scrub it off with soap” klagade Niall och slängde sig ner i ena kanten av soffan medan Zayn satte sig mellan mig och Danielle.
“Niall’s right, I’m never doing this again” sa han och jag log lite.
“Don’t be too sure about that”.


Del 27, yaaay! :) Haha bästa makeovern eller hur? :P Kommentera gärna vad ni tyckte, det är era ord som får oss att fortsätta. :) 
Ha det bra iallafall! //Kram Josefin & Frida xxx

The Fame Project - del 26

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Han sa ingenting, men det behövdes inte för att veta hur han mådde. Jag kände hur något blött träffade min axel och då insåg jag att Zayn också grät. Jag strök honom över ryggen och drog in ett djupt, skakigt andetag. Vi satt där ett bra tag och bara grät i varandras armar. Även om detta inte var slutet för oss nu så visste vi båda att Connor och Carol inte skulle ge sig. Detta var bara början.


ZAYNS PERSPEKTIV
“This sucks” muttrade Rachel och tryckte ännu en gång på hissknappen.
“I know Rach, I know”
“It’s just so unfair! Why can’t they just let us be happy and let us stay together?!” utbrast hon.
“Calm down babe, it’s not gonna make things better if you screams” sa jag och lade en arm om hennes axlar.
“You’re right” sa hon och tog ett djupt andetag.
“So, about what you said before... Do you really love me?” frågade jag nervöst och kollade ner i marken. Jag såg i ögonvrån hur hon kollade på mig och snart stod hon framför mig med hennes händer på mina kinder.
“Of course I do Zayn. I wouldn’t lie about that” svarade hon och log.
“I know that we have just been together in two months, but I love you too. And that’s why we’re gonna get through this” sa jag. Hon log stort mot mig och pressade sina läppar mot mina.
“Our love is too strong for them, they can’t just say that we can’t see eachother” sa jag och gick in i hissen med Rachels hand i min.

RACHELS PERSPEKTIV
"Do you wanna do something now?" frågade Zayn och pussade mig på kinden.
"Yeah sure" svarade jag.
"But I'm pretty tired, so maybe we can just rent a movie and cuddle?" fortsatte jag och Zayn nickade entusiastiskt.
"Sure, my place? You said you would sleep over there. But is it okay if we just stop by at Louis's? I kind of need to tell them what happened there" svarade han och jag nickade till svar.
"Yes for everything you just said" sa jag och Zayn skrattade lite.
"Okay, let's drive home then" sa han sedan och vi gick ut till parkeringsplatsen.
Det var jättehärligt och varmt väder och jag försökte att spola bort det som just hade hänt ur mitt minne. Men bra väder kunde inte precis göra mitt humör bättre. Jag kunde bara inte fatta att de försökte tvinga oss att göra slut. Då hade de inte ens behövt säga åt oss att fejkdejta ifrån början! Men nej, jag tänkte inte sluta vara med den kille som faktiskt gjorde mig så här lycklig.

“That’s it? They don’t want you two together because that you’re better of without eachother? That’s the most lame excuse I have ever heard!” utbrast Eleanor surt och satte armarna i kors.
Efter att jag och Zayn hade kommit till Louis och Eleanors hus så hade vi pratat om mötet non-stop. Alla var enade om att Connor och Carol var dumma i huvudet och som bara gillar att förstöra andras liv.
“I know, but we said everything we could and they won’t change their minds” muttrade Zayn.
“What are you going to do?” frågade Liam.
“Well, we can’t just give up. We are going to get through this, right Zayn” sa jag och tog hans hand i min.
“Of course, just one problem” började Zayn och svalde. “Carol told me that we must break up in three weeks and after that we have a mini-tour here in UK and you’re going to the US for some audition”.
“What! When did she said that?” frågade jag surt.
“After you ran out” fortsatte han.
“That bitch” mumlade Danielle och jag kunde inte annat än att hålla med henne.
“Well, you still got three weeks left together. So during these weeks we can figure out a plan so you can stay together” sa Louis.
“Sounds good, just don’t figure out anything unrealistic” sa jag.
“Pfft, unrealistic. I would never do that” svarade Louis samtidigt som ett flin spred sig på hans läppar.
“Just so you know, if you do. Me and Zayn will wax your legs” fortsatte jag och log.
“And it’s really painful mate” sa Harry och klappade honom på axeln.
Vi andra skrattade och i mitt huvud så kunde jag höra Harrys skrik när han blev vaxad.
“Hmm, I think I’m skipping that thanks” sa Louis och Harry flinade.
“Good choice”
“And don’t worry guys, we’ll help you figure out something” sa Liam tröstande och jag nickade.
Vi skulle nog hitta på något, alla tillsammans. På ett eller annat sätt skulle jag få umgås med Zayn. Frågan var bara hur.
Jag kände mig fortfarande väldigt upprörd på Carol så jag bestämde mig för att skicka ett sms till henne. Jag kanske skulle få ångra det senare, men skitsamma.

To: Carol Manager
“I don’t have words for how upset I am. I can’t believe you actually did this to me and Zayn, especially not when you now know how I feel about him. I’ve always said you’re the great manager who’s always there for me, but I guess I’ve changed my mind. Maybe I don’t need a manager anymore”

Det var ett rätt taskigt sms men hon förtjänade det faktiskt. Usch, jag skulle säkert klara mig utmärkt utan en manager om Carol var det enda valet. Jag suckade för mig själv och lutade mig mot Zayns axel medan jag kom tillbaka till verkligheten och försökte sätta mig in i vad de andra pratade om.
“So what are we gonna do then? We can’t hide them if that’s what you think” sa Harry lite irriterat och tittade på Liam.
“Of course I know that, but-” började han men avbröts av Zayn.
“Guys calm down, we’ll find a way. We still have three weeks” sa Zayn och tittade på mig.
Jag nickade med ett litet leende och tittade runt på alla andra.
“I wanna do something funny, cheer everyone up” sa jag och Zayn tittade på mig.
“Like what?”
Jag log hemlighetsfullt.
“I think I have an idea. Come on girls, I’ll tell you” sa jag till Danielle och Eleanor som följde mig ut i köket.

ZAYNS PERSPEKTIV
“What are they seriously doing?” frågade jag de andra killarna med rynkad panna.
Det brukade aldrig sluta bra när Rachel var så där hemlighetsfull.
Niall ryckte på axlarna.
“Have no idea, you should know. It’s your girl, not mine” sa han med ett flin och jag räckte ut tungan åt honom.
“Yeah yeah irish”
Vi alla tittade upp när tjejerna kom ut ifrån köket.
De log lite mot varandra medan Rachel och Danielle gick mot hallen och började ta på sig skorna.
“What are you doing guys?” frågade Louis undrande med blicken på dem.
“Nothing, we’ll be back soon. Don’t worry” sa Rachel och slängde en slängkyss till mig innan hon och Danielle gick ut genom dörren.
Vi alla stirrade undrande på Eleanor.
“What the hell was that” sa Louis.
Eleanor bara skrattade lite.
“You need to have patience guys, we’ll tell you soon. It’s a surprise” sa hon och gick in till hennes och Louis rum.
Jag stirrade på de andra killarna.
“What the hell...?”
De andra såg lika undrande ut som jag.

RACHELS PERSPEKTIV
“Do you think they’re gonna like it?” frågade jag Danielle som nickade entusiastiskt.
“Well I’m not sure but it’s gonna be funny” sa hon och skrattade lite.
“I agree” svarade jag medan Danielle stannade bilen utanför mitt hus.
“Okay, I’ll pick you up in 20 minutes then” sa hon och jag nickade.
“Thanks for the drive, see you soon!”
Jag öppnade dörren, klev ut och gick upp till min dörr för att låsa upp. Jackan och skorna åkte av och jag gick in till mitt sovrum för att leta upp allting jag skulle ha med mig. Platttången, locktången och vågtången åkte ner i väskan. Det gjorde också hårmousset, hårgelén, hårsprayen, värmeskyddssprejen och en massa tofsar och hårspännen. Hela min sminklåda lyckades jag också knöka ner i min väska. Det skulle ju trots allt vara en riktig makeover. Det här skulle bli väldigt kul, jag hade inte överdrivit när jag hade sagt att det skulle bli roligt. Iallafall för några av oss...

En halvtimme senare stod jag och Danielle återigen i Louis och Eleanors hall med våra väskor fullproppade med saker. Eleanor hade lyckats skicka in alla killarna i deras sovrum och hon hade radat upp alla sina saker på köksbordet. Jag och Danielle klev in och plockade upp våra saker också på bordet. Nu var det fullt med olika hårprodukter och hårgeléer. Perfekt för att kunna utföra vår plan.
“Okay, ready? I’ll go get them” sa Eleanor.
Jag och Danielle nickade och jag log mot henne.
“This is gonna be so fun” sa jag och hon log stort tillbaka, hon flinade nästan lite.
“I know, I love your idea” svarade hon och Eleanor kom ut med killarna i släptåg.
De alla stannade när de tittade på bordet.
Jag harklade mig och flinade mot dem.
“Welcome to saloon Daninorel”.

Haha, vad tror ni att Dani, El och Rach kommer att göra mot stackars One Direction? :P 
Vill gärna ha era åsikter, vad tyckte ni om kapitlet? :) 
Minst 4 kommentarer för att få nästa på onsdag 
Kram Josefin & Frida xxx

Still The One - del 2

| Postat i: Still The One
Tidigare
“What’s the time there?” frågade jag och tog bort Sam’s händer från tangetbordet som hon frenetiskt tryckte på.
“9am, which means that I gotta go, I’ll see you soon babe” sa han och gav mig en slängkyss som jag tog emot.
“Yeah, have fun. I love you” svarade jag.
“I love you too baby” sa han leendes och loggade ut från skype. Jag gjorde det samma och snart omfamnade tystnaden oss. Samantha satt i mitt knä och pillade med mitt hår.
“I don’t get how Harry can sleep now, when he has already slept” mumlade jag och Sam skrattade sitt gulliga skratt.
“Are you hungry?” frågade jag henne och hon nickade.
“Let’s make pancakes” fortsatte jag och satte fart mot köket.

       

ELLIES PERSPEKTIV
Jag tog Samanthas hand i min när vi gick över vägen för att komma till bilen. Vi hade varit ute på stan och shoppat och Samantha hade varit alldeles hyper över att få så många blickar på sig. Efter ett tag var vi äntligen framme vid bilen och vi kunde äntligen åka hem. Missförstå mig inte, att shoppa med Samantha är roligt men när hon är alldeles hyper så går det verkligen inte. Jag spände fast henne i baksätet och satte mig själv där fram. Hon började genast att sjunga högt på en låt som hon inte alls kunde mycket på. Men hon var bara gullig och inte alls på den nivån som Harry var på. Jobbig och irriterande. Trots att vi båda nu var 22 år så har inte vårt beteende mot varandra ändrats. Vi är båda lika omogna mot varandra och han retas fortfarande lika mycket. Men jag har lärt mig att bara ignorera det, för jag vet att om jag bara säger emot så fortsätter han. Jag började köra hemåt medan jag tänkte mer på Harry. Jag saknade honom och de andra väldigt mycket, men mest Niall. Han var killen som hade tagit mitt hjärta med storm och nu kändes det som om jag inte klarade mig utan honom. Han hade blivit en stor del av mitt liv och nu när vi inte hade träffats på flera månader så ville jag bara krama om honom och veta att han inte skulle någon annanstans på ett bra tag. Trafiken var för en gångs skull ganska lugn och jag nynnade med i låten Samantha sjöng på medan jag körde hemåt. Jag parkerade bilen på uppfarten och tog loss Sam från hennes bilbarnstol och höll nästan på att krocka med någon när jag gick in genom dörren. Smilgroparna och det lockiga håret som jag hade saknat så mycket.
“Harry!” utbrast jag glatt och gav honom en liten kram medan jag fortfarande höll i Samantha.
“Hey Ellie” sa han med ett leende och lossade oss ifrån kramen.
“It’s so nice to see you! But, what are you doing here?” frågade jag med en fortfarande glad uppsyn.
“I’m here to take care of Sam” sa han och lyfte den halvsovande Samantha ur min famn.
“But... She’s gonna stay here with me for some days” sa jag förvånat.
“Yes, but not tonight. You’re gonna spend the evening with someone else” sa han leendes och hela jag praktiskt taget blev till ett stort leende.
“Is he here?” frågade jag och Harry hann bara nicka innan jag hade rusat in i hallen, tagit av mig skorna och skyndat mig runt för att hitta Niall.
Jag hittade honom i köket. Vi såg varandra ungefär samtidigt och jag slängde mig i hans famn.
“Niall” viskade jag i hans öra och kramade honom hårt. Han strök mig över håret och nerför ryggen. Som han visste att jag gillade.
“Ellie, God what I have missed you” sa han, tog sina händer på mina kinder och pressade sina läppar mot mina. Det här var något jag verkligen hade saknat, hans kyssar. Det var nog det bästa som jag visste nästan.
Vi drog oss undan och det var då jag kom på det.
“Wait a sec” sa jag snabbt och försvann in till sovrummet. Jag rotade fram det lilla paketet som jag slagit in tidigare idag och tog med det ut till Niall igen. Han kollade nyfiket på mig och jag gav han paketet. Som den nyfikna killen han var, så öppnade han det med en gång. Hans ögon mötte mina samtidigt som ett leende spred sig på hans läppar.
“Thank you so much Ellie! I love it” sa han och gav mig en snabb kyss. Han satte på sig det svart läderarmbandet med en silverbricka som hade ‘för-evigt’ symbolen. Han gav mig ännu en kyss och tog min hand i sin. Han ställde sig bakom mig och förde sina händer mot mina ögon. Jag fnissade till och började gå när Niall gjorde det.
Efter bara några sekunder tog han bort händerna och jag möttes av en fantastisk syn.

                  

NIALLS PERSPKETIV
Jag tog bort mina händer från Ellies ögon och ställde mig bredvid henne. Hela hon sprack upp i ett stort leende.
“Niall, you didn’t have to..” började hon men jag lade en hand över hennes mun.
“Yes, I did” sa jag och lade en arm omkring hennes midja.
“Okay” svarade hon med ett varmt leende och vi satte oss på varsin stol mittemot varandra.
Det var ett helt bord uppdukat med mat, som den matgalna kille jag faktiskt var. Levande ljus var spridda på bordet och jag hade dukat fint med servetter och så. Vi tog av oss av maten som bestod av kycklinggryta och nudlar.
“Wow Niall, this is really good” sa Ellie och stoppade in mer mat i munnen.
Jag log stort och drack lite av vinet.
“From now on, you’re the one who is cooking here” fortsatte hon.
“Only if you’ll help me” svarade jag.
“Maybe sometimes, I don’t wanna risk that you burn it like Harry did” sa hon och jag skrattade lite, jag kom fortfarande ihåg när Harry hade bränt all mat de skulle laga.
Vi hade så himla många fina minnen ihop och jag hade känslan av att vi bara skulle skapa fler. Det var så skönt att få vara i Ellies armar igen, att få hålla om henne och bara få vara i hennes närhet.
“So how was the tour? Tell me everything!” sa Ellie glatt.
Jag log stort och stoppade in en nudel i munnen innan jag svarade.
“It was truly amazing! The fans are incredibly amazing and standing there on stage is one of the two things I love the most”
“And which is the other thing?” frågade Ellie med ett leende.
“You” svarade jag trots att vi båda två visste svaret.
Ellie var mitt allt och lite till, hon var den som gjorde mig hel.
Ellie log stort mot mig och tog min hand över bordet.
“Tell me something more about the tour” bad hon.
“Well every country’s been amazing, but America was truly the best. It’s really fantastic over there, I wish we could go there someday” sa jag glatt.
Ellie fick något glittrande i blicken.
“Yeah, that would be so cool!” sa hon och åt upp det sista av hennes mat.
Jag tog förstås det sista som var kvar av maten och började äta upp. Jag kunde se hur Ellie fnissade åt mig från andra sidan bordet.
“What?” frågade jag med munnen full av mat.
“You’re still eating like a huge pig” sa hon med ett leende.
“Nothing’s wrong with that” sa jag förnärmat och svalde maten jag hade i munnen.
“I didn’t say it was” sa hon med ett skratt och drack lite mer vin.
Jag åt upp min mat och snart så var båda färdiga.
“Do you wanna take a walk around the park? frågade jag och tog tag i båda Ellies händer och svingade dem fram och tillbaka.
“Sure, I’d love to” svarade hon och vi tog på oss jackorna och gick ut genom dörren. Det var början av september men sommarvärmen hängde fortfarande kvar i luften. Jag tog tag i Ellies hand och vi gick ner för trappan och ut ifrån tomten till gatan. Vi började sakta vandra framåt medan vi småpratade lite om vad som hade hänt de senaste veckorna. Vindens svala bris svalkade skönt mot kvällens ganska varma temperatur.
“So what have you done while I was gone?” frågade jag.
“Well, actually as I told you, I started working” sa Ellie glatt.
“Oh yeah, you did! You know that I’m proud of you” svarade jag och log mot henne.
Hennes ögon glittrade i skymningen och i mina ögon var hon helt perfekt.
“Thanks Niall, I know you are. The children are so cute and it’s just lovely” sa hon och jag nickade.
Jag förstod ändå vad hon menade. Jag tyckte själv om barn och kanske någon gång ville ha ett barn, men inte nu när jag var mitt uppe i min karriär och allt.
Det blev tyst en stund och vi gick sakta tillbaka mot huset, fortfarande hand i hand.
“Niall, what do you want for your birthday?” frågade Ellie plötsligt och jag stannade upp.
Ellie tittade frågande på mig och jag tog tag i båda hennes händer.
“The only thing that I wish for my birthday...” började jag och tittade djupt in i hennes ögon.
Hon log lite mot mig.
“...Is that I get to spend it with you” avslutade jag meningen och hon sprack upp i ett stort leende.
“I love you” sa Ellie och böjde sig fram för att kyssa mig.
Våra läppar möttes och en varm känsla spred sig genom hela min kropp. Förälskelse, kärlek, allt det där sprudlade genom kroppen.
“I love you too” svarade jag efter kyssen och log stort mot henne.
Vi började gå igen och snart var vi framme vid huset. Jag öppnade dörren och vi kröp upp i soffan tillsammans efter att ha tagit av oss ytterkläderna. Ellie lutade sitt huvud mot min axel och jag drog in hennes doft. Hon hade alltid doftat gott, och nog hade jag saknat den doften.
Plötsligt kände jag hennes läppar mot min hals och jag log för mig själv. Hon visste precis var hon skulle kyssa mig för att få mig att njuta.
Hon kysste upp och ner längs min hals innan våra läppar möttes i en passionerad kyss, precis som den där gången i provrummet för så länge sedan. Gud vad jag hade saknat henne. Hennes närhet, hennes beröring och egentligen allt som hade med henne att göra. Jag kände hur jag blev varmare och varmare i kroppen ju närmre vi trycktes mot varandra. Ellie bröt kyssen och tittade på mig med intensiv blick.
“Let’s go upstairs?” frågade hon och jag nickade bara innan jag tog hennes hand och vi gick upp till sovrummet. Vi lade oss båda på sängen och började kyssas igen, runtrullandes på sängen. Hon log mot mig och tog sakta av mig tröjan och kysste mig uppför magen. Jag rös av välbehag och kysste hennes panna medan hennes tröja också åkte av. Jag tittade på Ellie med ett leende och hon log tillbaka mot mig. Hon böjde sig ner över mig och sög försiktigt på min hals och ett litet stön for ur mig. Ellie visste exakt var min svaga punkt fanns. Hon lutade sig lite bakåt och studerade min hals.
“Gonna be blue tomorrow” sa hon med ett flin innan jag krashade mina läppar mot hennes igen.
Våra byxor åkte snabbt av och vi hade bara underkläder på oss. Jag hann tänka att detta var som min dröm jag hade drömt för länge sedan, när jag och Ellie precis hade blivit tillsammans. På något sätt hade den satt sig fast i mitt minne, inte för att det egentligen gjorde mig något.
Vi rullade runt och jag hamnade överst. Jag kysste henne över nyckelbenen och upp mot halsen.
“Mhm Niall...” for det ur henne och jag log. Jag tog mina händer bakom hennes rygg, lyfte upp henne lite och knäppte upp hennes bh. Jag kastade den någonstans bakom mig när den var uppknäppt och började kyssa henne ner för magen ända till troskanten. Jag log busigt mot henne och med ett svep så var även hennes trosor av. Och snart även mina kalsonger.

ELLIES PERSPEKTIV
Andfådd lade jag mig ner i sängen bredvid Niall. Vi båda andades tungt och jag log åt tanken av vad vi nyss hade gjort. Jag kände hur Niall kollade mot mig och mötte hans blick. Han log och drog bort en hårslinga som hade hamnat i mitt ansikte.
“You know that I love you, right?”
“Of course I do, you say it everyday” svarade jag och tog hans hand.
“I know, but I really mean it. And therefore I bought you a thing” sa han och sträckte sig efter sina byxor som låg vid sidan av sängen.
Han drog upp en liten ask och jag kollade leendes mot den.
Han mötte min blick och gav mig asken.
“Open it” sa han och kysste mig snabbt. Jag öppnade den och flämtade efter andan när jag såg vad det var. Två silver ringar med ett glittrigt streck i mitten visade sig. Jag kollade upp mot Niall och log.
“It’s two promises rings. Ellie, I love you and I always will. And someday I will marry you and we will have kids. And did I mention that I love you? To the moon and back” sa Niall. Jag log stort och kände hur ett par tårar trängde sig fram.
“Don’t cry my love” sa Niall och kramade om mig.
“I’m just so happy” sa jag och drog mig ur hans famn för att kolla honom i ögonen.
“I love you too Nialler, I always will. I can just see a mini you running around and laughing at everything. This is perfect Niall, you are perfect. I love the ring” fortsatte jag och kollade på ringen. Han tog den ena och satte den på mitt vänstra ringfinger och jag gjorde det samma med honom. Jag kollade upp på honom och kysste honom med så mycket passion och kärlek som jag kunde.                  

 Del 2! :) Hoppas ni gillar det, vi vet att det inte händer så mycket nu i början men vi måste komma igång med själva storyn innan all drama kommer 
3 kommentarer för att få del 26 på TFP i morgon :)
Kram Josefin & Frida xxx

The Fame Project - del 25

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Rachel såg ut som om hon tänkte. En rynka visades i mitten på hennes panna, vilket det alltid gjorde när hon var orolig eller funderade. Plötsligt kollade hon upp på mig med ledsna ögon.
“Zayn, I know what the meeting is about”. Då förstod jag. Jag drog in henne tätt i min famn och strök henne över håret. Jag hörde henne snyfta till och drog henne ännu närmre mig.
“Shh, it will be fine” sa jag och svalde hårt. Det här skulle bli intressant.

        
 
RACHELS PERSPEKTIV
Med skakiga ben, hand i hand med Zayn så gick jag in den byggnad som jag fruktade. Jag gick fram till hissen och tryckte på den lilla knappen. Det plingade till och vi gick in i hissen. Jag ställde mig tätt intill Zayn och han lade sin ena arm omkring mig och kysste mig i pannan.
“I don’t want to do this” sa jag och kollade ner i marken.
“I know Rach, neither do I. But we will fight through this and they can’t say that we need to break up. It’s our lifes”
“I know Zayn, but they are our managements and they actually decides over our celebrity lifes” muttrade jag.
“Rach please, try to think positive. You’re my girl, and that’s everything that matters” svarade jag och kysste henne. Vi drog oss ifrån varandra när hissen plingade till för att visa att vi var på rätt våning. Jag tog Zayns hand i min och började gå mot Carols kontor.
Vi stannade utanför rummet och jag suckade. Zayn drog in mig i hans famn och kysste mig snabbt.
“We’ll make through this” sa han innan han öppnade dörren. Carol och Connor, som båda satt där inne, kollade upp och log. De trodde att vi skulle gilla detta. Men Gud vad fel de hade. Om de bara visste om mina känslor för Zayn.

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag slog mig ner på en av stolarna och Rachel satte sig bredvid mig. Jag tog hennes hand under bordet och hon log svagt mot mig.
“Hello Zayn, Rachel” sa Connor och vi hejade tillbaks.
“Well, I just need to say that these last weeks have been really good, because you can’t see that what you are doing is fake. So good work!” sa Carol och log. Rachel klämde åt min hand hårdare och jag strök min tumme över hennes hand.
“Yeah, and this has been really good for your publicity. And your fans actually likes you together” fortsatte Connor.
“But you can’t stay together anymore. You have been together in five months now and we think that it’s good that you, Rachel, is single from now” sa Carol och jag kände hur Rachel spände sig bredvid mig.
“Maybe we don’t want to break up”sa Rachel tyst.
“Excuse me?” frågade Connor.  
“Maybe we don’t want to break up” sa hon högre.
“What do you mean?” frågade Carol.
“I mean, that I have fallen deep for Zayn and I don’t want to let him go” svarade hon enkelt. Jag kollade på Rachel och log. Den tjejen var underbar.

ELEANORS PERSPEKTIV
“What do you think the meeting is about?” frågade Harry. Hela gänget, förutom Zayn och Rachel, hade samlats i mitt och Louis hus för att bara umgås och efter att vi alla fått reda på av Liam att Zayn var på möte så insåg vi, iallafall nästan alla, vad det handlade om.
“Seriously Curly? It’s a meeting about them breaking up” sa Liam.
“I can’t believe that this is happening. I mean, they are so cute together and now they need to break up. It’s unfair” muttrade jag och satte armarna i kors.
“I know El, we all do” sa Louis tröstande och jag lutade mig mot hans axel.
“I have just met her one time” sa Danielle.
“Right! And I have planned a shopping day, all three of us” utbrast jag.
“Girls, you can still do your shopping even if they have broke up” sa Harry.
“And besides, I don’t think that Zayn will let Rachel go yet” sa Niall och åt upp den sista kakan från paketet.
“Well Rachel won’t let Zayn go either. She is totally in love with him” fortsatte jag.
“Yeah I know! Did you see how they looked at eachother on the film premiere” utbrast Danielle.
“Relax girls, it’s just a relationship” sa Louis.
“You did not just say that Boobear!” sa jag och slog till honom löst på armen.
Han log mot mig.
“Sorry love, you know I didn’t mean that” sa han och jag log lite men minen förändrades snabbt.
“Guys, what do you think management will do? I mean, will they go against Rach and Zayn?” frågade jag fundersamt.
Louis nickade.
“Yeah, probably. Connor is really tuff when it comes to this kind of stuff, they won’t just accept what Zachel want just because they’re in love” sa Liam och jag suckade.
“It’s just not fair! And here we’re sitting on our asses able to do just not a shit!” utbrast jag surt och korsade irriterat armarna.
Connor hade alltid stört mig ända sen jag blev tillsammans med Louis, och Rachels manager Carol verkade vara helt dum i huvudet.
“I know Eleanor, I wish we could do something” sa Louis tröstande och jag suckade.
Varför kunde de inte bara få vara lyckliga med varandra precis som jag var med Louis?

ZAYNS PERSPEKTIV
“Guys, we said that you can’t be together and we mean it. Now stop protest and just move on, you didn’t even wanted to be together in the beginning” sa Carol irriterat och jag kände hur hårt Rachel kramade min hand.
“And I said that I want to be with Zayn!” utbrast Rachel argt och jag tittade på henne.
“You can’t, you’ve been together long enough. LET. IT. GO.” sa Carol och jag kunde se hur rynkan i hennes panna blev djupare för varje minut som gick.
“Zayn, you are wise. You know that you guys have to do this for your career” sa Connor och tittade lite halvt desperat på mig men jag skakade bara på huvudet.
Jag var fruktansvärt trött på Connor vid det här laget.
“No Connor, then I choose to not be wise. Cause I want to be with Rachel, and besides it was you guys who caused that we fell in love from the start. You forced us to fake date, so it’s pretty much your fault” sa jag i en så lugn ton jag kunde.
Connor stirrade argt på mig.
“Just do as I say!” sa han med höjd röst.
Jag tittade på Rachel som hade blanka ögon vid det här laget.
“I’m not gonna stop meeting her just because you say it. I have my own life” sa jag och kramade Rachel så gott jag kunde ifrån där jag satt. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och snyftade till.
“No, Zayn. Actually you don’t have your your own life. You would be nothing without me!” sa Connor argt och en röd färg började sprida sig i hans ansikte.
Så såg han bara ut när han höll på att bli riktigt arg.
“Eleanor and Louis are together, Danielle and Liam are together. Why can’t I be with the girl that I have feelings for?!” röt jag argt.
“Because, Liam and Danielle have been together since the x-factor so everyone likes them and it’s Liam’s image and Eleanor and Louis are the goofy couple that everyone loves. Don’t you get it Zayn? You are better of without her!” utbrast Connor.
“I’m not! Don’t you see that I’m happy with her! And besides, Rachel hasn’t got any hate from the fans. They like her. They like us together and we do too” svarade jag surt och drog mig närmre Rachel som nu grät. En tystnad uppstod och det ända som hördes var Rachels snyftningar. Tills hon bestämde sig för att resa sig upp. Precis när jag trodde att hon skulle springa därifrån så skrek hon;
“WHY CAN’T YOU JUST LET ME BE WITH THE BOY I LOVE!” och direkt efter det var hon ute från rummet.
“Please, let us just be together. She means so much to me and I’m so happy with her by my side. Instead of destroying our lifes, you maybe should think of what is best for me and Rachel” sa jag.
“Zayn, what we are doing right now is the best for both of you” sa Carol.
Jag reste mig upp och drämde händerna i bordet.
“WHAT IS IT THAT YOU TWO DON’T UNDERSTAND! I AM HAPPY WITH HER, SHE IS GOOD FOR ME AND I’M NOT LETTING HER GO TONIGHT, NOT TOMORROW AND NOT FOR A WHILE!” skrek jag högt. Carol och Connor ryggade tillbaka efter min reaktion och såg ännu surare ut än förut.
“You have three weeks to go back to your lifes as it was before you two met” sa Connor.
“Not gonna happen” svarade jag och satte armarna i kors.
“In three weeks you are going on a tour here in UK and Rachel is going to the US for an audition, and that’s it. End of discussion” sa Carol hårt och drog igen en pärm som hon hade framför sig.
“I’m just telling you, I’m not letting Rachel go” sa jag och stormade ut från rummet för att hitta Rachel.  

CAROLS PERSPEKTIV
“Connor I told you it would be like this” sa jag irriterat och suckade.
“Well, they’re going to break up either way. This is how it’s gonna be and they will accept it, just give it a day or two”.
“You’re probably right, and if not. We know what we’re gonna threat with” sa jag.
“That Zayn needs to leave One Direction” fortsatte Connor. “I’ve never liked him so this is a great chance to kick him from the band”. Jag tyckte att han lät lite elak men jag visste att han hade rätt. Detta var inte bara bra för Zayn, utan också för Rachel. Hennes publicitet hade gått spikrakt uppåt nu när hon dejtat Zayn. Men snart så skulle alla fans ta det till nästa nivå och då skulle vi aldrig få dem att göra slut. Men vad de båda inte vet är att om de fortsätter som de gör så kommer det att leda dem till slutet av deras karriärer.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag satte mig med tårar rinnande ner för kinderna utanför kontoret. Jag kunde inte fatta att de gjorde såhär mot oss. Kunde de inte bara fatta att vi ville vara tillsammans och acceptera det? Tydligen inte. Jag trodde verkligen inte detta om Carol. Alla gånger som hon faktiskt hade varit där för mig, och efter allt som hon gjort för mig, så trodde jag inte att det skulle visa sig vilken jävla tyrann hon faktiskt var. Det hade fått mig att säga rakt ut att jag älskade Zayn, fast vi bara hade känt varandra i två månader. Och inte då, inte ens då, hade Carol haft den minsta medkänsla för mig. Efter alla rykten, alla lyckade filmer och allt vi faktiskt hade gått igenom. Jag drog upp knäna mot bröstet och tog emot konstiga blickar av folk som gick förbi. Plötsligt hörde jag skrik inifrån kontoret. Jag kunde inte höra vad de sa men jag kunde ändå höra att det var Zayn som skrek.
Han kom efter några minuter utrusande mot dörren och när han såg mig så satte han sig ner bredvid mig och kramade om mig hårt. Han sa ingenting, men det behövdes inte för att veta hur han mådde. Jag kände hur något blött träffade min axel och då insåg jag att Zayn också grät. Jag strök honom över ryggen och drog in ett djupt, skakigt andetag. Vi satt där ett bra tag och bara grät i varandras armar. Även om detta inte var slutet för oss nu så visste vi båda att Connor och Carol inte skulle ge sig. Detta var bara början.

Vi bstämde oss för att ge er ett kapitel idag också! Yaay! :) Vi ska försöka att lägga upp tre st delar av TFP varje vecka och en del av STO, låter det bra?
Vad tycker ni om kapitlet, vill gärna ha era åsikter :) Och hur långt tror ni att Connor och Carol kommer att gå?
Ha det gött iaf, //Josefin & Frida 

The Fame Project - del 24

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Jag log genom kyssen och tittade djupt in i hans ögon.
“Excuse me...” hördes en röst bakom oss.
Zayn flög upp ifrån mig och jag stirrade på ingen mindre än Marcus.
“Sorry, did I ruin your moment?” frågade han med ett flin.
“Oh shut it Marcus. Go away” mumlade jag surt medan en rodnad spred sig på mina kinder.
Jag sneglade på Zayn som hade ett litet leende på läpparna.
Marcus skrattade lite roat åt oss innan han försvann ner för trappan igen. Zayn tittade på mig.
“Sorry for him, he is.. Yeah, you know” sa jag och log lite.
Zayn log tillbaka.
“Yeah, where were we?"

          
Bara för att klargöra saker! CONNOR är en påhittad person och jobbar inom One Directions management och har större "makt" än Simon. Om det är nåt ni inte förstår så får ni kommentera, maila. Ja vad ni vill :)

RACHELS PERPSKETIV, 5 veckor senare
“So, how’s it going with Zayn?” frågade Miranda när vi satt oss ner vid ett bord. Vi hade bestämt oss för att äta lunch ute tillsammans idag eftersom det var ett tag sedan som vi hade träffats och umgåtts.
“It’s going great! He is amazing” svarade jag och log. Bara tanken på Zayn fick mig att le.
“How long have you been together?” frågade hon och åt lite av sin pasta.
“In two months ish, but the media and everyone else think that we have been together in five months” svarade jag. Hon nickade till svar och jag tog en klunk av mitt vatten. De senaste veckorna hade varit helt underbara. Jag och Zayn hade blivit ännu mer tajta och jag var lyckligare än på länge.
“Yeah, you guys are the hottest couple on the market right now I think” sa Miranda och jag suckade lite.
Miranda tittade frågande på mig.
“Well, it’s just I wish I could just be with Zayn without all the fame sometimes” svarade jag och hon nickade förstående.
“I get it. I mean, you’re so famous now” sa Miranda och jag log lite.
Miranda, alltid så ärlig. Men det gillade jag med henne, hon ljög åtminstone aldrig.
“So how is your love life then? How’s it going with Kendall?” frågade jag med ett litet leende.
Miranda log stort och tittade ner i bordet med lite röda kinder.
“Oh, someone is in love!” utbrast jag glatt och hon log stort.
“We have been dating for like, some weeks now and it feels so good” sa hon och jag nickade.
“I know the feeling”
“So, what are you doing this w-” började Miranda men avbröts av min telefonsignal.
Jag log ursäktande och plockade upp telefonen. Carol stod det på skärmen och jag förstod att jag var tvungen att svara. Det gick aldrig att undvika Carol mer än några minuter.
“Just have to take this” sa jag till Miranda som nickade.
Jag satte telefonen mot örat.
“Hello Carol”
“Rachel, good I could reach you! It’s about this afternoon, you need to come down to my office for a meeting” svarade en stressad Carol som vanligt, i andra änden.
Jag suckade tungt.
“But why today? I’m with-” började jag men avbröts av Carol.
“Just come down here at 5, okay? No apologies accepted”
“Fine, but what is it about?”
“I can only say you’re gonna like it. I’ll see you at 5 o’clock” sa Carol och lade på.
Jag ryckte på axlarna för mig själv och vände mig tillbaka mot Miranda som log lite mot mig.
“Carol, right?”
“Who else?” svarade jag och log lite.

Jag gick ur bilen och gick upp för uppfarten till mitt hus. Efter att ha pratat av mig med Miranda och bara delat med mig av mina tankar så hade jag begett mig hemåt för att sova eftersom jag nästan inte sovit en blund inatt. Jag öppnade dörren och satte mig trött ner längs dörren. Jag suckade för mig själv och slängde väskan på golvet. Skorna åkte av och jag drog mig mot köket för att ta ett glas vatten. Jag undrade vad mötet skulle handla om, men Carol hade sagt att jag nog skulle gilla det och hon brukade ju faktiskt ha rätt. Det kanske handlade om någon film eller roll eller något liknande. Ja, förmodligen var det så. Jag drack snabbt upp vattnet och ställde undan glaset. Jag skulle precis gå därifrån när någon lade sina händer på mina ögon. Mitt hjärta började genast att slå dubbelt så fort och allt jag tänkte på var det värsta som kunde hända. Jag svalde hårt och försökte tänka efter var i mina skåp jag hade en kniv eller något jag kunde försvara mig med.  
“Hi babe” hördes en mycket välkänd röst i mitt vänstra öra.
“God Zayn! I thought you were a rapist” sa jag och suckade lättat. Han skrattade åt mig och drog in mig i hans famn.
“You know, maybe you should start locking your door”.
“I do that!” protesterade jag.
“Nope, how do you think I got in?”
“I don’t know, maybe through a window?”
“Good theory, but no” svarade han. Jag drog mig ur hans famn och sträckte mig mot hans läppar för att sno en kyss. Han drog mig närmre sig och strök sin ena hand på min rygg.
Vi drog oss ifrån varandra och jag tog hans händer i mina.
“So, what do you wanna do?” frågade jag samtidigt som jag gjorde mönster med mitt finger i hans ena hand.
“We can always have a pillow fight” svarade han och innan jag hunnit protestera hade Zayn rusat ut vardagsrummet. Jag följde snabbt efter och kände en kudde komma flygande upp i mitt ansikte.
Jag plockade skrattande upp den ifrån golvet där den hade landat och kastade den tillbaka mot Zayn, men missade totalt. Han tog tag i kudden och en andra kudde och började attackera mig med kuddslag. Jag sprang skrattade runt soffan och försökte komma undan medan jag grabbade tag den sista tredje kudden ifrån soffan. Jag kastade den mot Zayn men missade honom igen och han sprang iväg en bit. Jag sprang och plockade upp den medan jag kände ett par kuddar i min rygg. Innan jag hann vända mig omslöts min midja av hans armar.
“I won, admit it” sa han med ett flin på läpparna.
“Never” mumlade jag tävlingsinriktat och lyckades få tag i en kudde från golvet som jag drämde rakt in i hans ansikte.
“Ten points to me!” utbrast jag och slängde mig i soffan.
“Not fair” muttrade han och satte sig bredvid mig.
“Just fair” svarade jag och lade mina ben i hans knä.
“I still won” sa Zayn och började kittla mig under fötterna.
“You didn’t!” utbrast jag och började skratta och vrida mig i soffan.
“Admit it” sa han och fortsatte kittla mig under fötterna.
“NEVER” sa jag och lyckades vrida mig ur hans grepp och jag ramlade ner på golvet istället.
“Oww” utbrast jag och han skrattade åt mig.
“Want some tea?” frågade jag och han nickade.
“Sure”
Han tog tag i min hand och drog upp mig på fötterna. Vi gick tillsammans in till köket och jag satte på vattnet medan han plockade fram koppar. Han visste redan var det mesta fanns, vi hade umgåtts så mycket det senaste att vi faktiskt hittade det mesta hos varandra. Och efter en kvart satt vi i soffan med varsin tekopp. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och satte på tv:n. Gossip Girl visades och jag log. Det var ett av mina favorit program.
“Seriously Rach, Gossip Girl?” suckade Zayn och försökte ta kontrollen från mig.
“No, I wanna watch this” sa jag bestämt och gömde kontrollen bakom en av kuddarna.
Han flyttade sig närmre mig och placerade en kyss på mina läppar.
“Not working” mumlade jag och han drog sig ifrån mig.
“Well, it was worth to try” sa han och blinkade med ena ögat.
“But please, can’t we watch something else?”
“Nope” svarade jag enkelt och tog en klunk av mitt te.
“You’re mean” mumlade han.
“Do you really think that? Because I was planning on staying at your place tonight” sa jag och lade min högra hand på hans lår.
“Let’s just watch Gossip Girl, shall we” sa han och jag log.
“Yes, we should” sa jag, fortfarande med ett nöjt leende på läpparna.
Zayn skrattade lite och drog mig närmare honom. Jag riktade blicken mot tv:n igen och log.
“Success” mumlade jag och han flinade.
“Fine, I’ll let you be the winner this time” sa han och jag nickade nöjt.
Vi tittade lite på Gossip Girl och jag kände mig tröttare och tröttare, sjönk djupare ner i Zayns famn, det kändes som att jag nästan höll på att somna.
Jag ryckte till av att min mobil ringde och förvånades av det blinkade namnet på skärmen, Liam. Jag rynkade lätt på pannan, undrade varför Liam ringde och svarade.
“Hi it’s Rachel”
“Hey Rachel! It’s Liam!”
“I can hear that. Was it something special you wanted?” frågade jag vänligt.
“Yeah actually, I was wondering if you have Zayn there?”
“Yup he’s here, do you wanna talk to him?”
“Sure, thanks Rachel” svarade Liam och jag gav över telefonen till Zayn.
“Who is it?” frågade han och tittade frågande på mig.
“Liam” svarade jag och Zayn satte telefonen till örat och började prata med Liam.

ZAYNS PERSPEKTIV
“Hey Liam” sa jag och grejade med Rachels hand.
“Hey mate! Why didn’t you answer your phone? Connor tried to call you more than once” svarade Liam och jag riktade blicken bort emot där köket låg.
Min mobil låg nog kvar där, urladdad som vanligt.
“I didn’t hear it because my phone is probably dead” svarade jag och kunde höra hur Liam suckade.
“As usually, Zayn. Anyway, since Connor didn’t have Rachel’s number he told me to call you and tell you that you have to go to a meeting this afternoon, at five o’clock”
“Did he say it was necessary?” frågade jag.
“Yeah, he did. So just go, it’s at this Carol’s office I think”
“Carol? Is it about me and Rachel or something?”
“I don’t know, go to it and find it out yourself. I’ll see you later, Danielle is calling”
“Okay, bye” svarade jag och lade på.
Rachel tittade förbryllat på mig.
“Why did you say my name?”
“It’s this meeting at five. It’s at Carol’s office and I have to go” svarade jag.
“That’s the one Carol told me to go to! So you’re coming too?” frågade Rachel och jag nickade.
“Apparently, I am”
Rachel såg ut som om hon tänkte. En rynka visades i mitten på hennes panna, vilket det alltid gjorde när hon var orolig eller funderade. Plötsligt kollade hon upp på mig med ledsna ögon.
“Zayn, I know what the meeting is about”. Då förstod jag. Jag drog in henne tätt i min famn och strök henne över håret. Jag hörde henne snyfta till och drog henne ännu närmre mig.
“Shh, it will be fine” tröstade jag och svalde hårt. Det här skulle bli intressant.

Okej, vad tycker ni? Vad tror ni mötet är om? Kommentera vad ni tror. Minst 4 kommentarer för att få nästa del på måndag. Del 2 på STO kommer på söndag. Tills dess, ha ett awesome lov (för er som har det), vi hörs snart :)
//Josefin & Frida

The Fame Project - del 23

| Postat i: The Fame Project
       

RACHELS PERSPEKTIV
Jag vaknade upp av att jag kände något mot mina läppar. Jag öppnade försiktigt mina ögon och mötte Zayns blick. Han log mot mig.
“Good morning beautiful” sa han tyst och böjde sig ner för att ge mig en kyss.
“Good morning” svarade jag efter kyssen.
Jag smekte hans kind med min hand och kollade in i hans bruna ögon. Han böjde sig fram och pussade min näsa.
“Let’s make breakfast” sa han och gick upp från sängen. Jag följde honom med blicken när han letade efter sina byxor.
“See something you like?” frågade han retsamt när han märkte att jag kollade, vilket gjorde att jag började rodna. Jag drog täcket om mig och gick upp från sängen för att ta fram kläder jag kunde ha nu på morgonen. Jag såg i ögonvrån hur Zayn kollade på mig.
“See something you like?” frågade jag och flinade. Zayn skrattade lite och gick fram till mig. Han lutade sig mot mig och precis när jag trodde att han skulle kyssa mig så började han istället att prata.
“Hurry up so we can eat today, I’m starving” sa han och flinade.
“Well, you’re the one who is slowing me down” svarade jag och tog fram min OnePiece. Jag tog snabbt på mig den och gick ut från sovrummet. Jag gick in i köket och började att göra iordning smörgåsar. Snart så kände jag ett par armar omkring min midja och jag log för mig själv.
“Need help?” mumlade Zayn i mitt öra innan han pussade örsnibben.
“No, I’m almost done” svarade jag och ställde fram juice, glas, kaffekoppar och mackor på bordet.
Vi gick och satte oss mittemot varandra med varsin varm kaffekopp i händerna och vi båda började genast att äta. Jag sneglade mot Zayn och han log mot mig. Ett leende spred sig automatiskt på mina läppar. Allting kändes så himla bra. Mitt liv var perfekt, lika perfekt som Zayn var. Och jag kände mig verkligen lyckligare än vad jag hade varit på länge.
Min blick mötte Zayns ännu en gång och jag flinade när jag såg sugmärket på hans hals. Sugmärket som jag hade gjort. Och jag älskade känslan av att han var min, bara min.
“What is it?” frågade han med rynkad panna och drog en hand genom hans hår, som om han trodde att hans frisyr var det jag flinade åt.
“The love bite on your neck is nice” sa jag med ett brett leende och han skrattade mjukt.
“I like it, it’s a memory from you and it will make me think of you” sa han med ett leende.
Jag nickade.
“I’m going to meet my parents today but you can of course come with me if you want. I’m sure they want to meet you” sa jag och Zayn log mot mig.
“Sure, that would be fun! I wanna meet them too. And I don’t have anything planned anyway” sa han och vi båda drack lite mer kaffe och åt upp vår frukost.
Vi plockade undan och gick upp till mitt rum. Jag slängde sig på sängen och Zayn skrattade lite åt mig medan han letade efter några av sina rena kläder. Han hade som sagt en del kläder här och jag hade en del kläder hos honom, vilket var bra för tillfällen som nu. Han stannade upp och tittade på mig.
“Can I take a shower? I feel like I need it” sa han.
Jag satte mig upp med leende.
“Of course. Would you mind if I joined?” frågade jag och mötte Zayns blick.
Han skakade på huvudet med ett leende.
“Come on then!”

ZAYNS PERSPEKTIV
“What if they don’t like me?” frågade jag och tittade lite nervöst på Rachel som log ett lugnande leende mot mig.
Vi var klädda och nyduschade i bilen på väg till Rachel’s föräldrar. Trots att jag visste att det inte var något att vara nervös över så var jag ändå nervös. Rachel hade sagt att så klart de skulle gilla mig, särskilt när de märkte hur glad jag gjorde henne.
“Of course they’ll like you, now stop worry about it. It will go just fine” sa hon för inte första gången medan hon körde upp på uppfarten till ett gult stort hus. Det var en fin villa med en vacker trädgård och det växte blommor och växter lite här och där. Jag tittade mig omkring medan vi klev ur bilen.
“It’s beautiful” sa jag.
Rachel skrattade lite.
“Yes, and it was my home until recently. Glad I moved out though” sa hon medan hon grabbade tag i min hand och gick mot dörren. Hon knackade på innan hon öppnade dörren och drog in mig hallen för att sedan stänga den bakom oss.
“We’re here!” ropade hon och ut ifrån köket kom en medelålders man och kvinna. Kvinnan hade uppsatt brunt hår i en knut och bar en kofta med jeans. Mannen hade gråbrunt hår och en randig skjorta med jeans. Båda två log och jag log tillbaka. De såg sådär lyckliga ut som bara par som har varit tillsammans länge kan göra. Jag och Rachel tog av oss våra skor och gick längre in i hallen för att möta dem.
“Hey honey” kvittrade kvinnan som jag förstod var hennes mamma.
“Hey mom, hey dad”
Rachel log och kramade om dem båda. Sedan var det min tur. Jag funderade på om jag skulle krama dem eller inte när jag blev omfamnad av hennes mamma och sedan hennes pappa.
“I’m Mariah and this is David” sa hennes mamma och jag log lite.
“I’m Zayn”
“So this is the boy that we’ve heard so much about” sa David glatt medan vi gick in i köket. Jag log och nickade medan jag tog tag i Rachels hand igen. Jag hörde klampande steg i trappan och fick se Marcus komma gående nerför trappan. Han nickade mot mig vilket nog skulle vara en cool nickning men jag försökte hålla mig för skratt när jag tänkte på vad Rachel sa om att Marcus försökte spela cool inför mig. Vi alla satte oss ner vid bordet och jag sneglade mot Rachel. Hon log lugnande mot mig vilket fick mig att slappna av lite mera. Det här skulle nog gå bra ändå.
Vi började ta för oss av fikat som stod framdukad på köksbordet. Det var inte så länge sen vi hade ätit frukost och jag var glad att det inte var någon middag vi behövde sätta i oss.
“So we haven’t seen you in a while Rach” sa David med ett leende.
“Well.. I’ve been spending my time with Zayn” sa Rachel och log stort medan hon riktade sin blick mot mig.
Jag log tillbaka och tänkte på all tid vi tillbringat tillsammans de senaste dagarna.
“So you must be something special then” sa Mariah och log mot mig.
Jag ryckte på axlarna lite.
“In my opinion Rachel is the one who is special” sa jag och Rachel rodnade lite lätt.
Hennes föräldrar skrattade lite och vi fortsatte att prata och stämningen var god.

“So you’re a singer in this band One Direction if I got it right?” frågade Mariah.
Vi hade flyttat oss ifrån köksbordet in till soffan i vardagsrummet nu med en skål glass var i händerna.
Jag nickade.
“Yes, right. It’s me and Liam, Harry, Louis and Niall” svarade jag glatt.
Min hand vilade i Rachels som satt bredvid mig.
“Yeah, I remember we watched you guys on X-Factor” sa David och tittade på Mariah som nickade.
“It’s amazing being in a band like this. You’re never alone and you have someone to talk to” sa jag och kramade Rachels hand.
“I can imagine. And I’ve heard it’s going really well for you guys” sa Mariah och jag log stort.
“Yeah, we’ve already travelled the world and it’s truly incredible” sa jag.
Efter en stund ställde sig Rachel upp.
“Zayn, let’s go upstairs and watch tv?” frågade hon och jag nickade.
“Nice to meet you” sa jag till Mariah och David innan Rachel drog med mig upp och vi satte oss i soffan där uppe i varandras armar.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag log lite mot honiom.
“That went well, didn’t it?” frågade jag och lutade huvudet mot hans bröst.
Hanlog tillbaka.
“Yes, it did”
“Told you so! And besides, they seem to like you” svarade jag och han nickade eftertänksamt.
“I want you to meet my family too” sa han och tvinnade mina hårtoppar mellan sina fingrar.
“And I would love to meet them” svarade jag och gosade in mig i hans famn.
Han lade armarna omkring mig.
“Rachel?” frågade han efter en liten stund.
“Yeah?”
“You are a wonderful girlfriend”
Jag og stort.
“And you are a wonderful boyfriend” svarade jag med ett leende.
“Have you had a boyfriend before?” frågade han.
“Yes, but it didn’t work out that well. He was controlling everything I did and we couldn’t even have a proper relationship” svarade jag och tänkte för en stund tillbaka på tiden med John.
Det hade varit bra till en början innan John hade visat sig vara ett kontrollfreak. Det var i och för sig ett och ett halvt år sedan nu och jag hade såklart gått vidare. Men ibland tänkte jag ändå på honom. Zayn var inte alls som honom, han var nog raka motsatsen. Zayn var omtänksam, snäll, givmild och han hade det där lilla extra som jag inte kunde sätta fingret på.
Zayn nickade förstående.
“And you?” frågade jag och vände mig upp emot honom.
“Yeah, I was together with Perrie Edwards, if you know who that is. We broke up six months ago” svarade han och drog en hand genom sitt hår.
“Oh.. I’m sorry, I didn’t know that.. But I do know who she is. Was it hard for you?” frågade jag och mötte hans mörka blick.
“Yes, it was, but I’m over that by now. I got you” svarade han med ett leende och jag log tillbaka.
“And I got you” svarade jag och petade honom på kinden.
“Oh, so you really wanna challenge me on poke war?” frågade Zayn med ett skratt.
Jag nickade.
“Come at me bro” svarade jag med ett flin på läpparna.
Han brottade ner mig soffan. I början försökte jag kämpa emot, men det var ingen idé. Snart hade han brottat ner mig och vi petade varandra på kinderna hela tiden medan vi försökte att inte skratta. Jag började kittla honom och han skrattade.
“Not fair!” utbrast han och ramlade ner över mig så att våra läppar möttes.
Jag log genom kyssen och tittade djupt in i hans ögon.
“Excuse me...” hördes en röst bakom oss.
Zayn flög upp ifrån mig och jag stirrade på ingen mindre än Marcus.
“Sorry, did I ruin your moment?” frågade han med ett flin.
“Oh shut it Marcus. Go away” mumlade jag surt medan en rodnad spred sig på mina kinder.
Jag sneglade på Zayn som hade ett litet leende på läpparna.
Marcus skrattade lite roat åt oss innan han försvann ner för trappan igen. Zayn tittade på mig.
“Sorry for him, he is.. Yeah, you know” sa jag och log lite.
Zayn log tillbaka.
“Yeah, where were we?”

Okej del 23 som utlovat. Vad tycker ni? 
ska vi säga 3st kommentarer för att få nästa på onsdag?
Ha det gött //Josefin xxx

Still The One - del 1

| Postat i: Still The One
        

3 år senare
ELLIES PERSPEKTIV
Efter en lång och utmattande dag kom jag äntligen hem till lägenheten. Jag tände några lampor och gick in till köket. Niall och de andra var iväg i staterna och allt jag ville var att ha honom här. Vi hade inte setts på flera månader och jag saknade honom något enormt. Det kändes konstigt att vara ensam i den stora lägenheten och inte höra Nialls skratt hela tiden. Ett stort leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på honom. Han hade förändrat mitt liv totalt, till det bättre såklart, och varje gång som vi kysstes så kändes det verkligen som om jag blev kär på nytt.

“How did it go at your work today?” frågade Niall på andra sidan datorskärmen. Det var något som vi hade gjort nästan varje dag, skypa.
“It went well, the kids are so cute” svarade jag och log. Idag hade varit min första dag på mitt nya jobb, lärare. Det var något jag verkligen ville vara, mitt mål är att bli en high school lärare. Fast mindre barn är också roligt att jobba med. De är så himla gulliga.
“I figured” sa han och log. Hans tandställning var sen länge borta och nu syntes perfekta, raka tänder. Eller, hela han var perfekt.
“What are you doing today then?” frågade jag efter ett tags tystnad.
“We’re having a concert tonight” svarade han leendes. Jag visste att det var något av det han gillade mest, att stå på en scen och göra det han älskar. Sjunga.
“Just a week left, then I’ll have you in my arms” fortsatte han.
“And I won’t let you go away on tour soon again” svarade jag och log.
Han skrattade till och drog en hand genom sitt blonda hår.
“I don’t think that I could manage to be without you any longer than three months” sa han och jag kollade generat ner i sängen jag satt i.
“Don’t look down, I wanna see your beautiful face”, den pojken alltså. Han får mig alltid att rodna.
Jag kollade med röda kinder uppåt och möttes av en leendes Niall och Harry, som också hade kommit nu.
“Hey Harry!” sa jag glatt och vinkade.
“Hi lil’ sis, how are you?” sa han och flinade. Det där smeknamnet hade han inte slutat använda, även fast han hade en syster som var ännu yngre än mig.
“I’m fine, and just so you know. I talked to Samantha today, and she said that I’m the coolest in the family” svarade jag stolt och flinade.
“What!? How could she say that? Everyone knows that I’m the head of the family. I’m Harry Styles for Gods sake!” utbrast han och slog ut med armarna.
“The famous card Harry, that’s low.. And she said that because I told her that she could stay with me for a week, it gets lonely here you know” förklarade jag. “So she should be here soon”, och precis som om jag kunde se in i framtiden så ringde det på dörren och kort därefter hördes 6-åringens röst inne i hallen.
“Rach!” ropade hon och snart dök hon upp vid öppningen till sovrummet.
“Hi Sam” sa jag glatt och tog emot henne i en stor kram när hon slängde sig bredvid mig i sängen. Jag hörde någon annan komma upp för trappan och snart stod Gemma i dörröppningen.
“Gemma!” ropade jag och kramade glatt om henne. Hon skrattade och omfamnade mig i en stor kram.
Medan jag pratade med Gemma så satt Sam så sött i sängen med datorn i sitt knä och pratade med Harry och Niall.
“Well I should get going again, I’m going back home to mom and Mick” sa Gemma och reste sig från golvet där vi placerat oss.
“Okay, I’ll see you soon then” sa jag och kramade om henne en sista gång innan hongick. Jag hörde ytterdörren stängas och satte mig ner i sängen igen. Jag lyfte upp Sam i mitt knä och mötte en leendes Niall.
“Where is Harry?” frågade jag Niall.
“He was tired so he went to bed” svarade han.
“What’s the time there?” frågade jag och tog bort Sam’s händer från tangetbordet som hon frenetiskt tryckte på.
“9am, which means that I gotta go, I’ll see you soon babe” sa han och gav mig en slängkyss som jag tog emot.
“Yeah, have fun. I love you” svarade jag.
“I love you too baby” sa han leendes och loggade ut från skype. Jag gjorde det samma och snart omfamnade tystnaden oss. Samantha satt i mitt knä och pillade med mitt hår.
“I don’t get how Harry can sleep now, when he has already slept” mumlade jag och Sam skrattade sitt gulliga skratt.
“Are you hungry?” frågade jag henne och hon nickade.
“Let’s make pancakes” fortsatte jag och satte fart mot köket.

Okej, del 1 på Still The One är nu uppe! Kommentera gärna vad ni tycker. Det kommer kanske inte hända så mycket nu i början men det kommer :) Imorgon så kommer även del 23 till TFP, så håll utkik! 
Cyaa! //Josefin xxx
 

Lär känna oss!

| Postat i: Övrigt
Hej och välkomna till vår blogg! Vi skriver fanfictions om One Direction (<3) och det har vi gjort ett tag nu. Vi är på vår tredje novell tillsammans och tycker att det är jätteroligt att skriva. Vi har förut varit på onedirectionstories.devote.se men eftersom devote bara krånglade och vi inte kunde ändra något på bloggen så valde vi att byta till blogg. se vilket inte är något som vi ångrar. Det ända som är synd är att vi kanske har tappat lite läsare... :/ 
Iallafall, vi hade tänkt att presentera oss själva och har ni några frågor, synpunkter m.m så är det bara att kommentera eller maila oss till: onedirectionstories97@gmail.com
 
Josefin

Ja, mitt namn är då Josefin Johansson och jag bor i en liten stad kallad Trollhättan. Jag är en väldigt spontan, hyperaktiv, glad och optimistisk tjej. Jag försöker alltid att se det positiva i folk och saker men jag gillar inte folk som är tykna mot mig, då är jag det tillbaks. Men såklart så har jag dåliga sidor också t.ex. jag gillar inte att förlora, men jag visar det inte.
Jag älskar, och då menar jag ÄLSKAR One Direction och jag har följt dem sedan jag såg dem på x-factor UK. De är det bästa jag vet och de får mig alltid att le (dedicated). Men då kommer ju den där frågan. Vem gillar du mest? Ja, det är jättesvårt att säga. Alla fem är underbara på sina sätt. Men i början så var jag helt klart en Louis-tjej. Jag tyckte att han var roligast, charmigast, snyggast och minst sagt GALNAST :P men nu har jag fallit hårt för dem alla och det är jättesvårt att välja... Men jag tror nu att jag är inne i en Harry-fas, dock så ändras det hela tiden! :P Men min favoritlåt med dem är nog Little Things! Jag menar, den är ju helt perfekt. Budskapet, rösterna.... Ja, den kan beskrivas med tusen ord :P 
På fritiden så gillar jag att umgås med mina kompisar, spela piano (som jag brinner för) och att träna. Jag gillar verkligen att ta långa promenader på sommar kvällar. Det är en av de bästa sakerna jag vet. Rensa hjärnan och bara ta det lugnt. Jag älskar sommaren, den är helt underbar. Sola, bada, umgås med kompisar och bara njuta av livet. Vad kan bli bättre? (Att 1D var där kanske!) :P
Jag är 15 år och fyller 16 i den tråkigaste månaden på året (november!), vilket betyder att jag nu går i nian. Jag är inte en person som älskar skolan men jag hatar den inte heller. Mina favorit ämnen är svenska, hemkunskap, idrott och såklart musik. Musik har alltid varit en del av mig och jag älskar att man kan uttrycka sig på ett sådant konstnärligt sätt. 
Jag är ett stort TVD fan också, (Delina lover) och ja, det var Frida som visade det för mig, tack till dig!
Just nu ser jag verkligen fram emot One Direction konserten som de ska ha här i underbara *host host* Sverige (ska bli så jäääkla kul och helt amazing!) och även till juni då vi går ur nian och jag far till varma Turkiet för att bli brun :)
 
Okej, nu är ni säkert helt uttråkade av mitt tjat. Men jag tror att jag har fått med det mesta! 
Tack och hej, leverpastej! :D
 
Frida
 
Frida Roos heter jag, bor i samma stad som Josefin och går i samma klass som henne. Ja, vi är ganska lika faktiskt, det är kanske därför vi passar bra ihop som kompisar.
Jag är en glad tjej som har världens konsigaste humor. (Ja, den är väldigt knäpp fråga bara Josefin!) Jag försöker alltid vara optimistisk men nog har jag mina sura stunder. Jag tror nog att jag skrattar väldigt mycket varje dag, eftersom jag har så extremt roliga vänner. Jag älskar också One Direction, det var Josefin som fick mig att upptäcka dem. Jag behöver inte skriva långt för det har redan Josefin gjort så bra :P Jag tycker också om James Morrison och Little Mix, jag gillar lugn musik också. Jag är också då ett stort fan av Vampire Diaries, ännu en sak som jag och Josefin har gemensamt. Jag älskar kakor och allt som är sött om jag ska vara ärlig, haha.
Jag älskar att spela innebandy och vara med mina kompisar, och jag tycker om landet samtidigt som jag är en som gillar storstäder. Det suger att fylla år på hösten kan vi båda intyga, då jag fyller år i oktober. Jag älskar också musik, och jag tror inte att man skulle leva alls lika bra utan den. Det finns de som säger att de inte lyssnar på musik, då tänker jag, vad gör de då?
Jag är förresten Stelena lover när det gäller vampire diaries, den eviga fighten! :D
Jag är nog en ganska vanlig tjej, men alla är ju speciella på sitt sätt.
Det var nog allt.
Hejdå! :)
 
Josefin kommenterar: Fast Delena är bättre, de passar bättre tillsammans! ;) 

Jaa, den här fighten om TVD kan fortsätta i evigheter, men ni måste väl hålla med om att Delena är bättre än Stelena?! :) 
Iallafall, vi ser verkligen fram emot att börja blogga här och förhoppningsvis få nya läsare också :)
Ha det bäst, och första delen på Still The One kommer på söndag!
 
P.S, ett länkbyte finns här under :)

LÄNKBYTE - onedirectionfanfic

| Postat i: Länkbyten

Vi gör ett länkbyte med onedirectionfanfic.blo.gg :) Kolla in. Hon som skriver har bara skrivit prologen ännu så alltså är det busenkelt att läsa ikapp :) Jag läste den själv och hon skriver väldigt bra och det kommer bli en jättebra novell! :) 

Prolog:

"Det är som om jag kunde uppleva olyckan igen, från ett annat perspektiv. Jag ser mammas bruna hår som är uppsatt i en hästsvans guppa medan hon sätter in min lillebror i bilen. Hon vänder sig sedan mot mig och ler samtidigt som hon frågar om jag inte ska komma och sätta mig i bilen så att vi kan komma iväg till skolan. Jag ser sedan mig. Mitt blonda hår hade mamma omsorgsfullt flätat i två flätor, skoluniformen är nytvättad och struken dagen till ära. Ja, för den dagen var den sista i skolan innan sommarlovet. Vi skulle spendera den sommaren i Italien, hos min pappas släkt. Men det blev inte bara en sommar. Det blev år. Tio år. I bilen på väg till skolan nynnar jag och mamma på låtarna som spelas på radion, glada sånger om att sommaren var på väg. Låtar jag inte har klarat av att lyssna på sen dess. Alla var glada, solen sken och Manchester var nog himmelriket på jorden då. Då. Sedan händer det där. Det där man aldrig tror att man själv ska behöva vara med om. Vi är i den svängen som kallats "Mördarsvängen" i alla tider, en tvär sväng utan räcken som skiljer vägbanorna åt och helt utan sikt. De flesta kryper fram i svängen för att inte riskera något. Och sedan går det fort. En silvrig BMW kommer mot oss i alldeles för hög fart, får sladd i svängen och kraschar rakt in i vår bil. Båda bilarna voltar ner från vägbanan i en våldsam fart. Jag slungas ut ur bilen någonstans i den snabba rullningen ner för slänten och ser på medan de två bilarna fattar eld. Lågorna slickar bilarna och det finns inget jag kan göra för att stoppa den. Jag ser min mamma och lillebror bli innebrända. Jag ser min mamma och lillebror långsamt dö mitt framför ögonen på mig."

  Jag sätter mig upp med ett ryck. Min puls är hög och hjärtat bankar hårt i bröstkorgen. Samma dröm. Samma dröm som jag har haft varje natt i tio år. Alltid lika detaljrik och alltid lika smärtsam. Jag och pappa klarade inte att stanna i Manchester länge efter olyckan. Det var för mycket minnen. Redan fem dagar efter att min värld hade vänts upp och ner flyttade vi från Manchester och flyttade in hos pappa släktingar här i södra Italien. Och här är vi fortfarande. Tio år efter olyckan. 

Mitt namn är Ashley Thompsson och det är är min historia om mitt liv.

 

Klicka häär för att komma till bloggen :)


Lycka till med novellen! Den kommer bli jättebra! :)

Kram Josefin & Frida


Still The One - Trailer

| Postat i: Still The One
         
 
Hoppas att ni gillar den! :) 

The Fame Project - del 22

| Postat i: The Fame Project
       

ZAYNS PERSPEKTIV
Rachel stängde dörren om oss och låste. Jag drog in henne i min famn och gav henne en stor kram. Jag strök henne över ryggen och drog in hennes doft. Jag bara njöt av att ha henne i mina armar. Jag kände hur Rachel pillade med topparna på mitt hår och jag drog mig ifrån kramen lite för att krascha mina läppar mot hennes. Hon drog mig närmre, om det ens gick, och gjorde kyssen djupare. Jag tog min ena hand och strök den över Rachel’s kind samtidigt som min tunga mötte hennes. Allt kändes så himla bra, eller jättebra! Vi drog oss ifrån varandra och jag lutade min panna mot hennes. Jag kollade in i hennes fina ögon och såg den där glimten som alltid visades när hon var glad.
“You’re so beautiful” sa jag tyst och strök bort en hårslinga som trillat fram i hennes ansikte. Hon log och en lätt rodnad spred sig på hennes kinder.
“Are you hungry?” frågade Rachel efter ett tag när vi bara stått i varandras armar.
“On you? Yes” svarade jag och Rachel bara himlade med ögonen.
“Well, I’m gonna grab something to eat” sa hon och gick in till hennes kök. Jag följde efter henne och satte mig på en av hennes barstolar. Jag följde henne med blicken när hon tog fram alla ingredienser för att kunna göra en smörgås.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag satte mig tillrätta i Zayn’s armar i soffan. Vi hade bestämt oss för att kolla på TV innan vi skulle lägga oss. Klockan var cirkus ett på natten, men det kändes som om den var mitt på dagen. Jag var inte alls trött. Kanske var det för att jag jämt och ständigt hade det där pirret i magen och de där fjärilarna som vägrade att vara stilla. Men jag gillade känslan. För jag fick vara med en person som betydde riktigt mycket för mig och det var allt som räknades.

Tv:n visade någon repris av något program jag inte följde eller visste vad det var och ärligt talat brydde jag mig inte så mycket heller. Det kändes inte så viktigt nu. Jag var glad men hade samtidigt gått och tänkt lite på hur det skulle bli när management skulle säga till oss att göra slut. För om jag kände Carol rätt hade hon inte precis tänkt att vi skulle vara det där paret som var tillsammans för alltid. Men jag ville absolut inte göra slut med Zayn, det skulle ha varit något av det jobbigaste jag nånsin kunnat göra. Jag visste inte när det skulle ske men jag ville bara njuta av livet nu och varenda minut jag fick med Zayn. Och det försökte jag göra också, även om tanken ibland poppade upp i mitt huvud.
Jag lutade mig tungt emot Zayns bröst och drog in hans underbara doft. Det var ingen parfymdoft, utan det var den där egna lukten som alla har, och Zayn luktade gott.
Jag kände hur mina ögon slöts om och om igen när jag frenetiskt försökte hålla dem uppe. Zayn skrattade lite när han såg hur trött jag var.
“Wanna go and sleep?” frågade han och jag nickade enkelt tillbaka. Jag kände hur han bar upp mig som en prinsessa och jag log ett trött leende. Ibland trodde jag att han var för bra för att vara sann, men det var han såklart inte. Han bar mig in till mitt sovrum där även hans saker låg utspridda på golvet blandade med mina saker. Han bodde ju inte här men han hade varit här en del så det hade blivit att mycket av hans saker var här. Han lade mig försiktigt ner i sängen och jag kravlade av mig mina mjukisbyxor och mitt linne för att ersätta det med ett av hans stora t-shirtar. Eller den var ju inte stor för honom, men den var det för mig. Han gick ut till badrummet och jag drog täcket över mig medan jag bestämde mig för att jag inte orkade borsta tänderna som han gjorde, jag kunde ta det imorgon. Jag gäspade trött och hade nästan somnat när jag kände ett par varma armar omkring mig. Jag log för mig själv och lade mig tillrätta för att sova och somnade ganska snart med Zayns kropp tätt intill min.

LOUIS PERSPEKTIV
Jag hade precis vaknat och min första syn var Eleanor. Hon satt och tittade på mig och jag log mot henne när jag såg hennes blick.
“For how long have you looked at me like that?” frågade jag retsamt och drog in henne för en morgonkram.
“Not for that long” sa hon med ett leende innan vi möttes i en härlig kyss.
Jag tog tag i hennes hand och mina fingrar lekte lite med hennes.
“Why don’t we take our breakfast at Starbucks today, for once? We can sit outside, it’s such a beautiful day today” sa jag och tittade på henne.
“I don’t know, isn’t it much people there?” frågade hon och jag log stort mot henne för att övertala henne.
“Come on babe, I’ll pay” sa jag och drog upp henne ifrån sängen.
“Okay, fine” sa hon med ett litet leende och vi drog på oss våra kläder och fixade till oss lite innan vi tog en solig promenad ner till Starbucks hand i hand med våra raybans på huvudena.

“What do you want?” frågade jag och tittade på Eleanor.
Vi stod i kön på Starbucks. Än så länge hade det inte kommit fram några fans till mig vilket kändes skönt, jag ville bara spendera min morgon med Eleanor.
“I’ll take a coffee and a sandwich” svarade hon och började gå bort mot borden för att ta ett.
“Okay, I’ll fix it” svarade jag med ett leende.
Kön var inte så lång och jag var nästan längst fram när jag kände att någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och fick se ett välbekant ansikte.
“Rachel, hi!” sa jag glatt och kramade om henne och hon kramade tillbaka.
“Hey Louis” svarade hon.
Vi drog oss ifrån varandra och jag tittade då ordentligt på Rachel.
“You look so happy now” sa jag med ett leende.
De ögonen som hade varit fulla av tårar för några dagar sedan hade fått tillbaka sin lyster. De rosiga kinderna som hade varit alldeles bleka förut gjorde att hon såg så mycket gladare ut. Ja, hela hon såg ut att ha fått en glad makeover eller något sådant.
Rachel log och rodnade lite.
“I am so much happier now” svarade hon och jag höjde frågande på ögonbrynen till svar.
“Well, me and Zayn are like, together...” sa hon och hon log stort.
Jag bara tittade på henne, jag förstod fortfarande inte vad hon menade.
“You guys have been together for quite long now, you know” sa jag och Rachel skakade på huvudet.
“No, I don’t mean like that! I mean, like, for real” svarade hon och hennes mungipor sköt återigen upp i höjden.
Jag log stort.
“Really, did you guys actually solve it, finally?!” utbrast jag glatt och Rachel nickade bara, fortfarande med ett leende på läpparna.
Då såg jag att Zayn kom upp bakom henne och placerade händerna omkring hennes midja med huvudet på hennes axel. Jag mötte hans glada blick och jag log bara. Äntligen hade de fattat att de var som gjorda för varandra.
“Yes, this is my beautiful girlfriend, for real” sa Zayn och jag kunde se att hans ögon glittrade.
Rachels blick riktades mot honom och jag kunde se glimten i bådas ögon. Och man kunde se det så tydligt. Förälskade.

ZAYNS PERSPEKTIV
Vi alla beställde vad vi skulle ha på Starbucks och vi slog oss ner vid bordet med Eleanor. Min hand var sammanflätad med Rachels och det kändes nästan konstigt när vi släppte varandras händer för att äta. Vi hade spenderat så mycket tid tillsammans den senaste tiden att det skulle kännas knäppt när jag skulle åka på turné och så där. Men jag var inte orolig, det var ju jag och hon nu. Jag kunde känna både Eleanors och Louis blickar på oss men jag log bara stort.
Jag delade muffinsen i två delar och lade den ena på Rachel’s tallrik. Hon log tacksamt mot mig och tog en tugga av hennes smörgås. Jag kollade upp och mötte Louis och Eleanors glada uttryck, igen.
“What’s up with the happy faces guys?” frågade jag och tog en klunk av mitt kaffe.
“We’re just happy that you guys solved it, you are perfect for eachother” svarade Eleanor.
“Oh, so you told them?” frågade jag Rachel och hon nickade leendes.
Louis slog till mig på skoj.
“I can’t believe you kept this for yourselves for some days now” sa han och låtsades vara sur.
Jag skrattade lite och drack mer kaffe. Ibland var Louis på sitt skojhumör och det verkade som att han var det idag.
“So what are the others up to?” frågade jag Louis som jag antog hade bättre koll än jag som bara hade varit med Rachel.
“Liam was going to spend some days with Danielle at her summer house, Niall and Liam was going to a match with Josh today and Harry is just hanging with some around I think” svarade Louis som alltid hade koll på allt.
Iallafall kändes det så ibland, att Louis var som en skvallertjej som hade koll på det mesta.
“Gossip girl” skämtade jag och Louis gav mig en halvt sur och halvt skämtsam blick.
Det hade vi diskuterat förut.
“What are you two gonna do today then?” frågade Eleanor medan hon tuggade på sin macka.
Jag tittade på Rachel och hon ryckte på axlarna.
“Nothing I think, just chill” svarade jag nu vänd mot Eleanor med ett leende.
Louis nickade.
“Us too, or we’re going shopping later” svarade han.
Jag började skratta och tittade på Rachel.
“Don’t go shopping with me and Rachel if you don’t wanna do what Harry had to do” sa jag med ett flin och Rachel började skratta.
“I won’t, don’t worry. I’m glad that my girlfriend actually is nice” svarade Louis och lade en arm omkring Eleanor.
Jag log bara mot Rachel. Vi hade så mycket gemensamt och det kändes som att jag verkligen hade träffat någon som var som jag, som jag passade bra ihop med.

RACHELS PERSPEKTIV
“How many episodes have we actually seen now Zayn?” frågade jag Zayn som satt tätt ihop med mig i soffan bland alla kuddar och filtar.
Vi hade haft Big Bang Theory maraton hela eftermiddagen och kvällen och vi hade sett hur många avsnitt som helst. Jag var lite trött och ville helst bara sitta och gosa med Zayn. Han lade en arm omkring min midja och drog mig närmre.
“I don’t know, but many” sa han och min blick drogs mot tv:n igen.
Snart så kände jag ett par läppar mot min kind. Zayn placerade små pussar vid min mungipa. Jag vände mig mot honom och min blick mötte hans. Jag kunde se något nytt jag aldrig sett i hans ögon förut, lust. Jag stängde av tv:n och mötte hans läppar i en mjuk kyss som snabbt blev allt djupare. Hans händer var i mitt hår och över min kropp och jag drog honom närmare utan att bryta kyssen. Jag kände hur jag blev allt mer upphetsad medan han drog av min tröja. Jag drog av hans tröja och stirrade för en sekund på hans bröst innan han började placera kyssar längs min kropp medan vi båda drog av oss byxorna. Han puttade ner mig på soffan och lade sig ovanpå mig. Jag tittade på honom.
“Do you want this? I don’t wanna force you into something” sa Zayn och jag kunde inte låta bli att le åt hur snäll och omtänksam han faktiskt var.
“Zayn, I’m sure, I want this” svarade jag och nickade.
Han nickade tillbaka mot mig innan han böjde sig ner och kysste mig passionerat.
Jag besvarade ivrigt kyssen och drog mina fingrar genom hans hår. Jag kysste honom på hans hals och bestämde mig för att göra ett sugmärke.
“Mhm, Rach..” mumlade han.
Jag förde min mun mot hans igen och gav honom en lång, passionerad kyss. Våra underkläder åkte snabbt av och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min kind. Jag såg hur han drog på sig en kondom och jag kände hur han trängde in i mig. Och det var den bästa känslan någonsin.

Så, nu kan man säga att vi har fått igång den här bloggen på riktigt! :) Alla kapitel som vi har lagt ut på den gamla finns nu här (förutom en novell som jag inte blev nöjd med). På söndag så kommer första delen till Still The One, och jag kommer snart att lägga upp trailern tillden. Det kommer även att komma ett "lära-känna-oss" kapitel :) 
Ha det gött så länge! //Josefin xxx

The Fame Project - del 21

| Postat i: The Fame Project

RACHELS PERSPEKTIV
Jag vaknade av att jag kände doften av nystekta pannkakor. Jag kollade till vänster om mig i sängen och märkte snabbt att Zayn inte var där. Jag reste mig långsamt upp och lät min varma kropp ta emot kylan som spred sig direkt. Jag huttrade till och började gå ner till köket där jag antog att Zayn var. Och jag hade rätt, doften ledde mig ner till en ganska nyvaken Zayn med morgonrufs. Mina mungipor drogs upp när jag såg honom och han sken upp när han såg mig. Jag kom och mötte honom i en varm kram.
“You’re finally awake” sa han och jag log trött.
“Yeah, I needed my beauty sleep you know” sa jag retsamt och satte mig vid bordet.
“Pancakes, yum” fortsatte jag med ett leende.
“Only for you” sa han glatt och lade en pannkaka på min tallrik.
Han lade en på sin egen och satte sig mittemot mig.
“You look like you just woke up” sa han och drog en hand genom mitt trassliga hår.
“Yeah, I did” svarade jag med ett skratt och började äta på min pannkaka som var jättegod.
“So, film premiere tonight then” sa Zayn och tittade roat på mig som mölade i mig pannkakor för att de var så goda.
“Yeah, gonna be fun! What are you gonna wear?” frågade jag exalterat när jag hade tuggat ner det jag hade i munnen.
Zayn skrattade lite.
“I don’t really think it’s that important. But I guess you do, you’re a girl” sa han retsamt och jag skakade på huvudet.
“Of course I care, what do you think I should wear?” frågade jag och tittade på honom.
“You would look amazing whatever you choose to wear” sa han och tittade varmt på mig.
Jag log mot honom, han var bara för underbar.
“Thanks a lot. I think I’ll take a dress”
Zayn nickade och tittade på mig.
“You look good in my t-shirt” sa han med ett leende.
“I always look good, don’t you think” sa jag med ett skratt och han nickade.
“What do you wanna do today? The choice is yours” sa Zayn och jag började genast att fundera.
Han granskade mig och jag började skratta.
“Stop looking at me like that!”
“Like what?”
“Like you think that I’m gonna choose out something horrible to do”
Han skrattade bara och skakade på huvudet.
“Weird little Rachel...”
Jag lutade mig fram över bordet och mötte Zayns blick.
“Do you like picknick’s, Zayn?

ZAYNS PERSPEKTIV
“I’m so hungry Rachel, let’s eat now” sa jag och bredde ut filten i gräset där vi stod.
Vi var i Hyde Park och vi hade vandrat runt här en stund. Solen sken och det var en perfekt dag för en dejt med Rachel. Jag var på superbra humör och det kändes som att inget kunde få förstöra för mig idag. Rachel påverkade mig alltid så positivt, hon fick mig att må så bra.
Jag satte mig ner på filten och tog fram maten vi hade med oss. Rachel lade sig på mage på filten hon med och tog av sig sin jacka. Solen värmde oss och det kändes verkligen att sommaren snart var här. Jag tittade på hennes glada ansikte. Hon var så vacker. Vinden blåste lite i hennes hår och solens strålar reflekterades mot hennes ansikte. Tänk att jag faktiskt hade turen att få vara med henne. Hon höjde ett ögonbryn mot mig.
“What are you looking at?”
“You, I’m looking at you” svarade jag med ett leende och hon log tillbaka mot mig.
“Now let’s eat before I die of hunger” sa hon och började plocka ut maten som vi hade i en stor väska.
Jag hjälpte till och snart var all mat framdukad. Det var mackor, fruktsallad och godis plus lite att dricka. Vi började att äta lite medan vi pratade och lade mig på mage bredvid Rachel. Det var så lätt att prata med henne, det var en sak jag hade gillat med henne ända från början.
“I hope the hair has grown out on Harry’s legs again after that waxing” sa jag när jag såg visitkortet från vaxningsstället Harry hade vaxat sina ben på, trilla ut ur väskan. Vi båda började skratta.
Vi hade haft så mycket roligt tillsammans, och varje dag med Rachel var en ny dag. Vi lärde oss mer om varandra hela tiden. Jag hade väl aldrig trott att en tjej som jag först inte tyckte om skulle spela en så stor roll i mitt liv,
“Hairy Harry” sa Rachel med ett flin och jag nickade.
Vi fortsatte prata om allt och inget och jag trivdes bättre än någonsin. Kanske var det någon fotograf här och var men jag hade bestämt mig för att skita i dem. Idag skulle jag vara med Rachel och ingen dum fotograf skulle få förstöra min dag.

Med sammanflätade händer gick vi runt i parken. Det kändes så härligt att bara få vara med Rachel och slippa dölja mina känslor. Nu kunde jag äntligen vara med henne på det viset jag ville. Vi hade pratat en del om hur det skulle bli när vi gjorde slut, men vi hade enats om att försöka leva i nuet och inte oroa oss för framtiden. För visst skulle vi väl behöva ta tag i det, men lev för idag och inte för imorgon. Vi kunde vara med varandra nu och det var det som räknades.

RACHELS PERSPEKTIV
“Are you coming soon Rach?” hörde jag Zayn ropa ifrån nedervåningen.
Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv från topp till tå för säkert tusende gången. Jag ville se bra ut ikväll, jag skulle ju trots allt på filmpremiär och gå på det första officiella evenemanget med Zayn. Jag kände mig väldigt glad inför ikväll, det skulle nog bli kul. Eller ja, det skulle det ju för jag hade alltid kul i Zayns sällskap.
“Coming!” ropade jag medan jag drog handen genom håret en sista gång.
Det här fick allt duga. Jag styrde stegen ner för trappan mot hallen där Zayn väntade. Jag tvärstannade när jag såg honom. Jag trodde att jag redan hade sett honom när han var som snyggast men jag gud så fel jag hade haft. Han såg... helt underbar ut. Hans hår var lite stylat men inte överdrivet mycket utan så där lagom mycket. Den vitgrå skjortan matchade snyggt till hans svarta slips och kavaj. Hans mörka ögon glänste i halvmörkret som omslöts oss i hallen och hans mungipor sköts upp i höjden när han fick syn på mig. Jag log stort och gick fram till honom för att kliva in i hans famn. Zayn doftade underbart som vanligt och jag bara njöt av att få vara i hans närhet.
“Let’s go then?” frågade han och gav mig min skinnjacka.
Jag nickade och vi gick ut och satte oss i limousinen som väntade utanför mitt hus. De andra satt redan där inne. Resten av killarna, Eleanor och en till vacker tjej som jag antog var Danielle. Jag log när jag fick se att alla hade smoking, de alla såg bra ut. Men jag kunde inte förneka att Zayn såg helt klart bäst ut ikväll. Både Eleanor och Louis gav mig konstiga blickar under bilresan som jag inte uppfattade. Och om jag såg rätt så gav de också Zayn konstiga blickar. Men skitsamma, ikväll skulle vi ha kul!

Limousinen körde genom London och kom snart fram till där premiären skulle hållas. Louis och Eleanor fortsatte att ge oss och varandra blickar som jag försökte att inte bry mig om, jag visste ändå inte vad de menade. Det var trots allt många glada skratt i bilen. Jag klev ur bilen hand i hand med Zayn och vi alla gick in i den enorma byggnaden. Här hade jag varit förut, men aldrig i sällskap med någon och speciellt inte med Zayn. Det viktigaste på hela eventet var ju röda mattan och förmodligen skulle vi bli intervjuade av någon eller några extremt nyfikna journalister. Men jag hade Zayn på min sida så jag kände mig lugn. Vi kom in i ett hav av folk som rusade runt, alla såg så stressade ut. Ja, inte de som poserade men resten av allt folk som jobbade ikväll som skulle få alla att funka, de såg stressade ut. Och jag kunde ju förstå dem, det var mycket jobb en sådan här kväll. Zayn lutade sig fram emot mitt öra.
“We’re gonna take some pictures with all of us, then I’m gonna take some with the boys and you with the girls and then you and me are going to take some. Okay?” sa han lågt i mitt öra och jag nickade.
Det fick ju inte gå fel ikväll. Vi drog oss bort mot alla blixtar på röda mattan och poserade som ett helt gäng framför fotograferna. Det kändes faktiskt bra att stå där så länge jag kände Zayns arm runt min midja. Jag försökte le och se glad ut och jag trodde nog att jag lyckades. Vi tog några foton till innan killarna gick iväg för att ta några foton bara dem fem och jag ställde mig med Eleanor och Danielle.
“Do you often go on these things with the boys?” frågade jag efter att vi hade tagit några kort tillsammans.
Det skulle se jättebra ut i tidningarna sen om vi gjorde detta.
Jag gillade Eleanor och Danielle verkade trevlig så jag hade ingenting emot det.
“No, not really. Sometimes we do, but not that often” svarade Danielle och jag nickade.
“So, are you and Zayn, like, together now? Liam said something about it and I read about you in the newspapers” fortsatte Danielle med ett försiktigt leende.
Jag nickade stolt och log.
“We are a couple, yes” svarade jag och kände mig så otroligt glad över att jag faktiskt inte behövde ljuga när jag sa det.
“Oh, congratulations” sa Eleanor och Danielle instämde.
Jag såg att Eleanor gav mig en frågande blick och jag log bara till svar som för att visa att allt var bra igen. Hon log tillbaka och gav mig en typisk “vad var det jag sa”-blick som jag valde att inte svara på. Hon och Louis hade haft rätt hela tiden, jag och Zayn hade ju löst allt när vi väl hade vågat tala om hur vi kände för varandra. Jag log stort och kände att mitt ansikte skiftade i en rosa nyans. Typiskt att jag skulle rodna vid fel tillfälle. Zayn kom bort till oss och lade en arm omrking mig.
“Time to take some pics Rachel” sa han och jag nickade till svar.
Vi gick bort och fotograferna tog några kort på oss. Med armarna omkring Zayn kände jag mig lyckligare än på länge. Jag behövde inte ens fejkle mot kamerorna, för mitt leende var hundra procent äkta. Att vara med Zayn fick mig att känna mig så betydelsefull, det fick mig att känna mig som den enda tjejen i hela världen. När fotograferna var klara gick vi hand i hand in i den enorma biosalongen med resten av gänget med oss. Eller det var nog ingen biosalong, det var mer som en enorm sal med en enorm skärm och en massa platser. Vi hade platser längst fram eftersom One Direction ändå var One Direction. Filmen startade, jag hade inte riktigt koll på vilken film det var. Jag satt med huvudet lutat mot Zayn’s axel medan vi tittade på filmen. Egentligen tittade jag väl en del på Zayn, för han såg så perfekt ut. Jag var så glad för allt som hade hänt de senaste dagarna, glad för att han hade vågat berätta om sina känslor för mig. Ett leende spred sig på mina läppar när våra blickar möttes i mörkret och jag visste att jag inte hade kunnat spendera kvällen på något bättre sätt än så här.

The Fame Project - del 20

| Postat i: The Fame Project

RACHELS PERSPEKTIV
“Rachel, the girl that Harry and I was talking about was-” började Zayn men avbröts av att servitrisen tog våra tomma tallrikar.
Zayn gav henne en sur blick som hon dock inte uppfattade, utan gick bara därifrån med våra tallrikar i händerna som om inget hade hänt. Zayn suckade lätt och vände blicken mot mig igen. Hans bruna ögon borrade sig in i mina och han tittade nervöst men samtidigt koncentrerat på mig. Jag tittade frågande på honom.
“The girl that we were talking about was you” sa han. “I like you Rachel, and there is nothing that I can do about it. You are funny, smart, good looking and you don’t care about what others think about you”
Han tystnade och tog mina händer, som låg på bordet, i sina  Det tog ett tag innan jag förstod vad det faktiskt var som han hade sagt. Han tittade ännu mer nervöst på mig. Som om han trodde att jag inte hade samma känslor, men faktum var ju att jag kände precis likadant.
“Zayn, the reason that I ran away from your house, was that I like you and I was just scared and thought that you didn’t feel the same, especially when you said that you kissed me beause you saw a paparazzi outside your house. But now when I think about it, I realise that you Zayn.... are a terrible liar”. Jag kollade upp på Zayn och såg ett stort leende på hans läppar samtidigt som han skrattade lite.
“A paparazzi can’t see in your house” fortsatte jag. “I can’t believe that I thought that you said the truth”.
“I didn’t know what I would say. I thought that you didn’t like me, so I just said the first thing that popped up in my head” svarade han och ryckte oskyldigt på axlarna.
“Well, now you know. I do like you” sa jag och mötte en leendes Zayn.
“I like you too, and I want us to date, for real” sa han och jag nickade glatt till svar.

ZAYNS PERSPEKTIV
“So, what do you wanna do now?” frågade jag när vi kommit ut från restaurangen.
“I don’t know, maybe we can just take a walk” föreslog Rachel.
“Sure” svarade jag och tog hennes hand i min för att fläta ihop dem. Jag kände hur fjärilarna i magen blev alldeles vilda och ett leende spred sig på mina läppar. Det är konstigt hur en person kan göra såhär mot mig. Hur den, eller i detta fall hon, kan få en att känna sig speciell, hur hon kan göra mig glad bara av att vara i närheten av mig. Men jag gillade det. Jag gillade känslan av att det pirrade till i magen så fort jag höll henne, hur hon fick mig att le. Jag sneglade ner på henne och såg även där ett fastklistrat leende på hennes läppar. Jag stannade upp när jag såg att det var paparazzis som kom springandes mot oss framför oss. Rachel kollade oroligt på mig innan jag drog henne närmre mig och började gå åt ett annat håll.
“Maybe it’s time to go back to the car” sa jag.
“Yeah, probably” sa Rachel och skrattade sitt gulliga skratt.

“Are you going home to your place?” frågade jag Rachel när vi kommit en bit på bilfärden hemåt.
“No, I was planning on staying at your place for the night” svarade hon och log.
“Good, because the taxi doesn’t go to your place” fortsatte jag och flinade.
Hon skrattade åt mig och tog min ena hand i sin. Jag stannade vid ett ställe där det blev rödljus och bestämde mig att göra en sak jag velat göra länge. Jag böjde mig över växelspaken och placerade en kyss på Rachels läppar. Hon kysste mig tillbaka och allt kändes perfekt. Tills en biltuta hördes bakom oss. Vi drog oss skrattandes tillbaka från varandra och jag började köra igen, dock med ett ännu större leende på läpparna än förut.

RACHELS PERSPEKTIV
När vi drog oss undan från kyssen så kände jag mig helt vimmelkantig. Det kändes så himla bra att allt var bra mellan oss nu. Eller mer än bra, jättebra! Jag kunde samtidigt knappt tro att det var sant, att Zayn faktiskt gillade mig lika mycket som jag gillade honom. Jag log för mig själv medan vi sakta åkte igenom stan genom all trafik. Nu kunde inget få mig att må dåligt.

Jag klev in genom ytterdörren och stod snart i Zayns hall. Jag tog av mig ytterkläderna och sprang in i vardagsrummet och slängde mig på soffan. Jag började faktiskt känna mig som hemma här, vilket jag bara tyckte var positivt. Efter att ha bott hos honom i nästan en vecka så hade jag nästan glömt hur det var hemma. Även fast det var helt underbart där. Zayn kom och satte sig bredvid mig och han gav mig en road blick.
“I see that you like my sofa” sa han med ett skratt.
“Have always liked it, always will” svarade jag.
Han lade slappt en arm omkring min axel och jag lutade mig mot honom och log.
“What should we do tonight?” frågade Zayn och jag ryckte lite på axlarna till svar.
“I don’t know, anything you want” svarade jag.
“Film night?” frågade Zayn och jag nickade med ett leende.
“But no horror films” sa Zayn och jag skrattade åt honom.
“It’s just cause you’re afraid of them! Remember when we watched one? You and Harry were like babies” sa jag och Zayn lipade åt mig på skoj.
“Yeah yeah, can we forget that now?”
“Okay, but just because I’m so kind” svarade jag och räckte ut tungan åt honom.
“We need a lot of candy and crisps, and something to drink” sa han och jag nickade ivrigt.
“I can choose the candy, my candy taste is awesome just like my film taste” sa jag och flinade.
“No way, you just like licorice”
“I don’t! Okay maybe for the most, but that’s because it’s the greatest candy ever made” sa jag och Zayn bara skrattade till svar.
“Okay, so we need to go to the shop to get some stuff then” sa Zayn och jag suckade lite.
“I’m too lazy for that, I wish we could just send one of the butlers I imagine that you have” sa jag och Zayn skrattade åt mig.
“I’m also lazy, but it will go quick. The shop is just around the corner” sa Zayn och lekte med mina fingrar i hans hand.
“Okay, I’ll have to move from this comfortable place then” sa jag men gjorde ingen gest som visade att jag tänkte resa mig upp.
“Come on then” sa Zayn och gjorde en hairflip med sitt hår som fick honom att se så himla rolig ut så jag inte kunde hålla mig för skratt.
“Fine, just because it’s you who’s asking” sa jag och reste mig upp och Zayn gjorde detsamma.
Han gick bort till hallen och jag följde efter honom. Vi drog på oss våra skor och jackor och efter att ha letat en stund efter Zayns plånbok kom vi slutligen ur huset och började vandra mot butiken, hand i hand. Jag svingade våra händer fram och tillbaka och som Zayn sa, det var bara runt hörnet innan vi var där.

“Why can’t you decide one thing to drink, not five?” Zayn skrattade åt mig som höll i fem drickor.
“Because it’s hard to decide. I’ll let you choose, actually” sa jag och höll upp alla drickorna.
Han pekade utan någon tvekan på colaflaskan och jag nickade.
“Good choice”
Efter många om och men om vilket godis vi skulle ha kunde vi slutligen betala allt. Det kändes så kul att bara få vara sig själv nu med Zayn och kunna visa vad jag kände för honom.
Vi gick hem till honom och var snart hemma igen och jag kunde inte hålla mig ifrån att slänga mig hans soffa, ännu en gång.

ZAYNS PERSPEKTIV
“I said, no horror movies. That’s the only one I got and you choosed it” sa jag med en liten suck och tittade på Rachel som höll i en skräckfilm.
“But come on Zayn, this one is actually funny” sa hon med ett flin.
“Yeah sure” sa jag och placerade min hand runt hennes midja.
“Let’s watch a comedy instead” fortsatte jag.
“Fine, I won’t win this fight anyway” sa Rachel och vi kollade igenom några andra av mina filmer.
Till slut kom vi överens om att titta på Knight And Day som var en kompromiss. Vi kröp ihop i soffan tätt intill varandra och bara att vara i hennes närhet gjorde mig glad. Filmen startade men jag tänkte mest på Rachel och alla dagens händelser. Det hade hänt så mycket idag som praktiskt taget hade förändrat allt. Rachel var min på riktigt och jag var så glad för det. Jag kände hur Rachel blev tyngre i mina armar mot filmens slut, klockan var ju trots allt ganska mycket. Jag kände mig också ganska trött och vi båda halvsov nog nästan när filmen var slut. Jag reste mig upp och drog upp Rachel med min hand i hennes.
“Let’s just go and sleep” sa jag med ett trött leende och hon nickade till svar, minst lika trött som jag. Vi gick in till mitt sovrum och den här gången behövdes ju inte gästrummet. Jag såg hur Rachel bet sig i läppen.
“What is it?” frågade jag.
“I don’t have anything to sleep in, my stuff is at my home” sa hon och jag öppnade bara min garderob och slängde henne en av mina t-shirtar.
“Take this” sa jag och vi både bytte om.
“Thanks” sa hon och jag log lite innan vi båda kröp ner i sängen.
Sömnen överföll mig ganska snabbt och jag somnade med Rachel i mina armar, lyckligare än på länge.

The Fame Project - del 19

| Postat i: The Fame Project
 

ZAYNS PERSPEKTIV
Det var så mycket jag ville säga, men orden kom inte ur min mun. De hade fastnat i min tunga och vägrade komma ut. Det var så mycket som jag bara ville tala om för Rachel. Hur glad hon gjorde mig, hur mycket jag hade saknat henne och hur tomt det var utan henne. Men hur skulle jag nånsin kunna säga det? Men det kunde jag ju inte säga. Högst uteslutet. Ärligt talat var jag bara glad att jag fick vara med Rachel, även om det var som vänner.
Jag tittade upp emot henne och hon log varmt mot mig. Okej, det här skulle bli svårt. Men jag fick väl bara dölja mina känslor.
“So are you guys going out on tour soon or something?” frågade Rachel.
“Well, soon there’s a UK tour and later this year we will do a worldwide tour and visit so many countries” svarade jag med ett leende.
Att turnera var bland det roligaste jag visste och musiken betydde så mycket för mig.
“That’s awesome! You guys really have so many fans all over the world” sa Rachel med ett leende och jag nickade.
“Yes, all our fans are amazing. I mean we would be nothing without them” fortsatte jag.
Jag älskade att prata om fansen, mitt jobb eller om musiken. Det var ju detta jag brann för.
Efter en liten stund kom en servitör och tog upp våra beställningar. Jag kunde inte slita blicken ifrån Rachel. Hon såg så annorlunda ut med sitt svarta hår och luggen, men det var otroligt snyggt. Jag antog att hon var väldigt nöjd själv också.
“I just love your hair” sa jag glatt.
“Thanks Zayn” sa hon lite smått generat och jag bestämde mig för att jag trots allt inte ville genera henne.
“Well.. are you going to be in any films or so?” frågade jag.
“I’m still on my vacation, but I will go on some auditions in a while” svarade Rachel och jag nickade.
Jag hade sett henne i en av filmerna hon hade varit med i, hon var en grymt duktig skådespelerska.
“I remember our bowling date” sa Rachel plötsligt med ett flin på läpparna.
“What about it, why are you laughing?” frågade jag undrande.
“You suck at bowling!” utbrast hon med ett skratt.
Jag slog lekfullt till henne på armen med ett leende i mungipan.
“I don’t!”
“You do!”
“No!”
“Yes!”
“No! Okay maybe, but then you also suck at it” sa jag och skrattade.
“Fine, maybe I do” sa hon.
“Actually I’m really sure about that I won” sa jag lite malligt.
“Well I’m not” sa Rachel medan vår mat kom in och vi båda började äta lite.
“Anyway... What are you doing tomorrow?” fortsatte Rachel.
Jag tänkte efter.
“Hmm, nothing on the day I think. Later me and the boys are going a movie premiere, not sure which film is” sa jag med ett skratt. “Why did you ask?”
“I was wondering if you wanted to hang out or something. Earlier before the film premiere of course” sa Rachel med ett litet leende.
“Sure, that would be fun. And if I know the managers right, you’re going to join us on the film premiere. I think Eleanor and Danielle are coming too so you won’t be alone”
“If you want of course” skyndade jag mig att lägga till.
“Sure, that would just be fun. I haven’t been on one in a while. Which time?”
“I think it starts at 8PM but we’re going to be there an hour before to be photographed and stuff” svarade jag.
Rachel nickade.
“Okay, fun” sa hon och åt lite mer av sin mat.
Jag log stort. Det skulle bli jättekul att få spendera en till hel dag med Rachel. Simon hade inte sagt något om att Rachel skulle följa med, det hade varit mitt eget förslag. Men de tyckte säkert bara att det var bra och jag hade liksom inte kunnat hindra mig själv. Vi hade ju inte gått på något sådant tillsammans förut och jag såg fram emot det. Jag var ändå glad att Simon hade övertalat mig att gå på dejten, inte för att jag hade kunnat dra mig ur direkt men ändå. Jag hade ju lyckats bra med att dölja vad jag egentligen kände.
Vi pratade lite till och hade det allmänt trevligt. Självklart skulle min mobilsignal ringa mitt i allt och förstöra ögonblicket. Jag suckade medan jag tog upp mobilen ur fickan och sneglade ursäktande på Rachel.
“I just have to take this, it will go quick” sa jag och hon nickade.
Det var då jag tittade på skärmen. Det var Harry som ringde. Med en suck tryckte jag på svara.
“Hey Harry, what do you want?” frågade jag en smula irriterat.
Harry visste att jag var med Rachel och ändå så ringde han.
“Hey man, just want to know how the lovebirds are” sa Harry retsamt och jag suckade.
“We’re good, was it something else or can I hang up?” frågade jag sedan.
“Have you told her that you like her yet?” frågade Harry lite väl högt och jag skakade på huvudet som om han skulle kunna se det.
“No, and I’m not going to. Shut up” sa jag en smula irriterat.
“Sorry Mr sensitive, I was just wondering when you’re going to do it” sa han.
“Never, and you know it. Now let me eat” mumlade jag mellan nu sammanbitna tänder.
“Okay, bye. And have fun love you too!” sa Harry överdrivet glatt och jag avslutade samtalet.
Jag vände mig mot Rachel igen.
“It was just Harry who wanted to disturb as always” sa jag och log lite.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag stirrade på Zayn, oförmögen att ens få fram ett ord.
“Have you told her that you like her yet?” Hade Harry frågat Zayn. Jag hade hört det klart och tydligt. Och jag kunde inte hindra svartsjukan som bubblade upp inom mig. Vadå tala om för henne att han gillade henne? Gillade Zayn en annan tjej? Gjorde han verkligen det, trots oss? Inte för att jag egentligen kunde klandra honom, vi fejkdejtade ju bara. Men ändå... Gillade han en en annan tjej? Varför visste jag inte om detta? Varför hade han aldrig sagt något om en annan tjej? Alla känslor och tankar strömmade igenom mig och jag visste inte vad jag skulle tycka eller tänka. Jag stirrade fortfarande bara på Zayn.
“Uhm, are you okay?” frågade han oroligt med en rynka i pannan.
Jag svalde hårt.
“Yes” lyckades jag få fram.
“Rachel? You’re all white in the face, are you sure you’re okay?” frågade han och lade en hand på min arm men jag drog bort min arm ifrån hans hand.
“I’m fine” sa jag kort och kunde inte undvika den vassa tonen i min röst.
Zayn tittade lite smått sårat på mig och jag undvek hans blick.
“Maybe...” Jag harklade mig. “Maybe this fake dating was a bad thing” mumlade jag med blicken ner i bordet.
“What are you talking about? I got an amazing friend, it wasn’t a bad idea at all” sa Zayn med en bekymrad rynka i pannan.
“Then why didn’t you tell me if we’re so good friends?” sa jag och mötte Zayns blick.
“Tell you what? What are you seriously talking about?” Han stirrade förvirrat på mig.
Jag höjde rösten.
“Don’t act like you don’t know what I’m talking about”
“But I don’t know what you’re talking about!” sa Zayn och jag knöt nävarna under bordet.
För han visste precis vad jag pratade om. Han kunde inte ens vara ärlig.
“Okay, fine, if that’s how you want it” sa jag och korsade armarna.
“Can you tell me what the hell you are talking about!” utbrast Zayn och tittade på mig.
“Stop acting like you don’t know! I heard him, and you! Why couldn’t you just tell me the truth and then we could have stopped fake dating there and then, before I...” Jag avbröt sig och tystnade.
Jag höll nästan på att avslöja mig för honom. Varför kunde jag inte bara hålla tyst?!
Zayn tittade oförstående på mig.
“What has this to do with... Wait, what is this? Before you, what? And why should we stop fake dating? I don’t understand anything!”
Zayn stirrade på mig med en frågande blick och jag svalde hårt.
“Nothing, it’s just..” Jag harklade mig och mötte hans blick. “I heard your conversation with Harry. Or at least a part of it, and...” Min röst stockade sig och jag insåg vad jag var på väg att säga.
Vad fan höll jag på med?! Jag kunde ju inte säga som det var, herregud vad höll jag på med!
“And, what? My convo with Harry? What has it with-” Zayn tystnade mitt i en mening.
“Oh, did you hear what Harry asked me” mumlade han och tittade ner i bordet.
“Yes, I actually did. When were you going to tell me that you like another girl?” utbrast jag men lyckades ändå hålla min röst på en normal nivå.
“But-” började Zayn men jag avbröt honom.
“We’re friends Zayn, or at least we were. This whole dating thing was just waste of time when you were in love with another girl the whole time” sa jag kallt och ställde mig upp.
Zayn stirrade på mig med öppen mun.
“Why do you think I’m in love with a girl?” frågade han och tog tag i min handled och jag försökte desperat skaka av hans hand.
“Cause Harry said so! But whatever, it’s not like I’m... Ehm, nothing. I just wish you could have told me earlier then we wouldn’t have even fake dated” sa jag och bet mig i tungan för hur nära jag var på att försäga mig, igen.
Zayn  tog ett hårdare tag om min handled.
“You’ve missunderstood everything, let me explain”
“Explain what?”
Han suckade.
“I guess I have to tell you something I promised myself to never tell you...”
Mina ögon mötte hans och jag rynkade undrande på pannan.
“What are you talking about, Zayn?”

The Fame Project - del 18

| Postat i: The Fame Project


RACHELS PERSPEKTIV

“Come on, stupid bag” muttrade jag medan jag försökte trycka ner de sista kläderna i en av mina tre redan proppfulla väskor.
Det var idag jag skulle åka hem. Det hade redan gått en vecka sedan jag lät Marcus och Michael bo i mitt hus. Jag kunde bara hoppas på att de inte hade lyckats bränna ner det helt och hållet. Och det kändes fortfarande som att Michael hade en crush på mig. Den här veckan hade inte blivit alls som jag tänkt mig, nu skulle jag istället åka ifrån Louis och Eleanor och inte ifrån Zayn. Det högg till i hjärtat när jag tänkte på honom. Ärligt talat så hade jag ingen aning om hur man kunde känna såhär för någon på så kort tid. Jag kollade ner på min högerarm och såg tatuering jag gjort för några veckor sen. Den som hade gjort att jag och Zayn hade fått det där ryktet om oss. Jag tog upp mina väskor från sängen och började dra med dem ner för trappan. Det slutade med att alla tre ramlade ner för trappan med en duns.
“What are you doing?!” ropade Eleanor förvånat och snart var hon nedanför trappan. Hon kollade på väskorna och sedan på mig för att till sist ta tillbaka blicken till väskorna igen. Hon började skratta högt.
“Seriously Rach, don’t you know that you can’t carry three bags down for the stairs!” utbrast hon mellan hennes skrattattacker.
“It’s not that funny El” sa jag men kunde inte hindra mig själv från att dra på smilbanden en aning samtidigt som jag gick ner för trappan och tog upp mina väskor.

“I want you to go on a date tonight” hörde jag Carol säga. Jag suckade, detta var något jag fruktade. Att gå på dejt med Zayn menades att behöva vara gulliga mot varandra och låtsas vara kära. Vilket inte skulle vara svårt för mig eftersom jag faktisk är kär i honom. Men det kommer inte få mina känslor att bli svagare för honom.
“Which time?”
“Six I think, I will call Zayn and see if he is ready then and then I text you”.
“Okay, bye” sa jag och lade på. Jag lade ner mobilen i min byxficka och gick in till frisören. Det plingade till och receptionisten kollade upp mot mig och avfyrade ett leende.
“Hello, how can I help you?” frågade hon och satte på sig sina glasögon.
“I want to dye my hair” svarade jag och drog ur mitt hår från hästsvansen jag hade satt upp.
“Okay..” mumlade hon och började klicka sig runt på datorn. “Well, lucky for you. Someone can dye your hair in 15 minutes, so you can just sit over there for a while, just tell me your name and I’ll tell you when it’s your turn” sa hon och pekade bort mot några soffor. Jag sa mitt namn, tackade och gick sedan och satte mig. Jag tog upp en av skvallertidningarna och såg att jag och Zayn var på framsidan. Jag bläddrade till sidan där det stod om oss och började läsa.
HAS "ZACHEL" DISAPPEARED?
The hottest couple in the UK haven’t been seen so much lately. We have heard that Rachel was living at Zayn’s place but a few days ago we saw a crying Rachel on the road. What has happened? Has Zayn broke another heart? Or is it Rachel who is the thief?  Well I’m sorry to disappoint you, but I think that there is no more Zachel... Then you will probably think “Shouldn’t they move in together?”. And the answer is no. According to a source it was just fake and Harry did it to tease his bandmate. But what do you think about this then? Was Zachel fake and just for the fame from the beginning? Because what we have seen, they don’t seem so happy around eachother in the pics. Zayn, please tell us this is not true. And Rachel, don’t break our Zayn’s heart.

Jag lade argt ifrån mig tidningen. Hur fan kunde de veta så mycket? Och krossa inte Zayns hjärta. Vart kommer det ifrån? Varför skulle jag krossa hans hjärta? Det var säkert därför som vi var tvungna att gå på dejt ikväll. För att bevisa att det inte alls var så som det stod i tidningen. Jag kollade upp och såg hur en tjej satt på en stol och frisören hade precis börjat klippa hennes hår. Hon mötte min blick och gapade stort. Jag vinkade lite mot henne innan jag vände blicken utåt istället. Det var mycket trafik och folk överallt. Vanliga London alltså.
“Miss Moore” hördes en röst. Jag kollade upp och mötte en rödhårig tjejs blick. Jag drog en hand genom mitt hår och ställde mig upp.
“I’m Jenna  and I’m gonna dye your hair” sa hon skakade min hand med hennes. Jag log mot henne och följde efter henne för att sätta mig på en stol. Hon satte på sig ett skärp med verktyg i och satte sig på en rullande pall bredvid.
“So, do you just want to dye your hair or do you wanna cut it too?”

ZAYNS PERSPEKTIV
“Do I have to go on a date with her?” frågade jag Simon för säkert tusende gången.
“Yes, I already told you so! You need to make everyone believe that the rumour isn’t true. Just do it, it has never been a problem before so why now?” frågade Simon mig en aning irriterat på andra sidan luren.
Jag suckade frustrerat. Hur skulle jag nånsin kunna säga som det var?
“Well, just, nothing... I just hate this fake dating thing and I wanna end it right now” svarade jag och stirrade in i väggen.
"You can’t end it yet. You both have gotten so much publicity for this and we can’t just end it like this. Just do it, okay? How hard could it possibly be!”
“Fine” muttrade jag och lade snabbt på.
Simon fattade verkligen ingenting och han ville heller inte lyssna på mig. Men det kände jag mig ganska van vid efter de senaste veckorna. Jag tittade på mina kläder som hängde över skrivbordsstolen. Det var väl snart dags att göra iordning sig för dejten. Fast egentligen visste jag inte om jag ville gå. Men hade jag något val? Förmodligen inte. Vi skulle vara tvungna att låtsas vara superkära i varandra och ja, jag var ju det på riktigt men inte hon. Fast det visste ju inte Rachel. Jag kände mig nervös men jag intalade mig själv att bara försöka vara mig själv och inte tänka så mycket på det. Vi var ju trots allt vänner nu och det skulle nog gå bra. Eller hur?

Klockan var kvart i sex och det var snart dags att hämta upp Rachel. Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv. Mitt svarta hår stack upp lite ur hatten jag hade valt att ha på mig ikväll. Jag älskade min svarta hatt och hoppades på något sätt att den skulle ge mig tur. Jag log ett försiktigt leende mot mig själv och nickade. Det fick gå som det gick, bara jag inte skämde ut mig på något sätt som att berätta om mina känslor för Rachel. För det var högst uteslutet. Klockan närmade sig 6 och jag tog på mig mina finskor i hallen. Oavsett vad som hände ikväll skulle jag iallafall försöka ha kul.

Taxin stannade utanför Rachel’s hus och jag såg hur någon kom ut genom dörren, någon som förmodligen var hon. Rachel kom närmare bilen och jag kunde inte undgå att min blick drogs mot henne. Hon var så himla vacker. Månskenet glänste på hennes hud och fick henne att se ut som... Ja, någonting väldigt vackert iallafall. Hon kom närmre bilen och det var då jag såg att hon hade färgat håret. Det var korpsvart och låg slätt längs axlarna. Hon öppnade en av bakdörrarna och satte sig bredvid mig.
“Hey Zayn” sa hon med ett litet leende och jag nickade mot henne.
“Hey. Wow, look at your hair” sa jag med ett leende.
Hon drog en hand genom sitt hår.
“Do you like it?”
“Yes, I really like it. It fits you” svarade jag medan jag tecknade till taxichauffören att köra efter att ha kollat att hon hade knäppt på sitt säkerhetsbälte.
“Thanks” svarade hon och jag såg i ögonvrån att en rodnad sakta spred sig på hennes kinder.
Jag log för mig själv. Även fast jag inte ville erkänna det hade jag saknat Rachel, mer än jag ens tänkte erkänna. Jag körde in emot centrala London mot restaurangen som vi skulle till. Det var något flott ställe som Carol hade bokat in oss på och ärligt talat brydde jag mig inte så mycket vad vi gjorde, för jag var ju med Rachel. Och det var det som räknades.
När vi nästan var framme tog jag tag i Rachel’s hand och tittade på henne.
“Ready?”
Hon nickade.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag höll hårt i Zayns hand, hans varma hand värmde min kalla. Vi klev in genom dörren till restaurangen. Där inne var det ganska lugnt med folk, det var en ganska flott restaurang och det var nog inte så många som kom hit. En servitör mötte oss vid ingången.
“Your name?”
“Malik, and Moore” svarade Zayn och jag nickade bara instämmande.
Servitören tittade ner på sitt papper.
“Okay, this way” sa han och ledde oss till ett fint bord för två i hörnet av restaurangen och vi slog oss ner.
“I’ll be back in a while to take up your orders”
Servitören försvann med ett leende och jag tittade på Zayn.
“So, Malik. We haven’t done this for a while” sa jag och satte mig mer tillrätta på stolen.
“I know, Miss Moore. Let’s just pretend we’re so in love with eachother” sa han med ett litet skratt och jag tvingade mig själv att le.
“Yes, we’ve done it before so it shouldn’t be hard” svarade jag och plockade upp en av menyerna som låg på bordet.
Gud så svårt det här skulle bli. Men jag fick bara göra mitt bästa och låtsas vara kär i honom, eller ja, jag behövde ju egentligen inte ens låtsas.
“What do you want?” frågade Zayn och tittade också i sin meny.
Jag rynkade lätt på pannan.
“Hmm... Fish and chips I think, and you?”
“I think I’ll have chicken soup” svarade han och lade ifrån sig menyn.
“So, how has it been at Louis’s and Eleanor’s place?” frågade han.
“It was good, but I like it more at your place” svarade jag. Han skrattade till lite.
“Well, the bed in your guestroom is much more comfortable” fortsatte jag. Han skrattade lite till och lutade sig bakåt i stolen.

The Fame Project - del 17

| Postat i: The Fame Project

 

 


RACHELS PERSPEKTIV
“I’ll see you tomorrow then” sa jag och gick ut från Zayn’s hus.
Jag hade spenderat större delen av dagen hos honom men hade nu bestämt mig för att gå hem till Louis och Eleanor igen. Det hade varit stelt mellan oss i början, men jag tror att det är bättre nu. Jag menar, snacket flöt ju på bra och så. Men det känns ändå fortfarande lite konstigt för min del. Jag har ju faktiskt känslor för honom och det finns inget som jag kan göra åt det. Jag bestämmer inte själv vem jag faller för. Även fast jag önskar att jag kunde det. Då hade allt varit så himla mycket lättare. Jag sparkade bort en sten som låg framför mina fötter och suckade tungt. Det kändes ändå skönt att jag inte bodde hos Zayn nu när det ändå var som det var mellan oss. Det regnade lite smått och det kändes härligt när de små svala dropparna träffade mitt varma ansikte. För en gångs skull passade vädret ihop med mitt humör, lite smått nere kände jag mig. Det var ju bra att vi var vänner men det kändes ändå konstigt, på något vis. Men vad kunde jag göra åt det? Ingenting. Jag fick helt enkelt göra ingenting och hoppas på att känslorna skulle försvinna. Men samtidigt skulle ju inte det kunna hända så länge jag träffade Zayn. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig borta ifrån honom. Det var precis som en magnet där han var minuspolen och jag var pluspolen. Jag liksom drogs mot honom utan att jag själv kunde styra det. Men nu hade jag tvingat mig själv att gå. Jag kunde inte vara som en klängig apa på någon som aldrig ens skulle gilla mig på det sättet. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte märkte att det började spöregna. Inte förrän jag var nästan var framme vid Louis’ hus märkte jag att hela jag var dyngsur. Jag suckade tungt. Fint, verkligen underbart. Ville ingenting annat i mitt liv också gå fel kanske?

Jag kom upp till Louis hus och knackade på dörren. Eleanor kom snabbt och öppnade och hon såg förvånad ut när hon såg hur blöt jag var. Jag log ett försiktigt leende och hon släppte snabbt in mig.
“How are you?” frågade hon oroligt och tittade på mig med rynkad panna.
“I’m fine, just the fact that I’m all wet is not so nice” svarade jag och skrattade lite. Eleanor drog snabbt in mig i hallen och stängde dörren bakom oss. Hon synade mig uppifrån och ner.
“I’m gonna change, relax” sa jag efter att jag tagit av mig mina skor och jacka. Hon nickade nöjt mot mig och försvann in i vardagsrummet. Jag skyndade mig upp för trappan och drog av mig alla blöta kläder och ersatte dem med nya. När jag var klar borstade jag igenom mitt toviga hår och granskade det i spegeln. En förändring vore inte dum, tänkte jag. Jag har haft den här hårfärgen ett tag nu. Kanske blond? Fast nej, jag tror inte att jag skulle passa i det. Svart kanske... Jag har alltid gillat den hårfärgen, men inte vågat färga till den. Nu var det dags för en förändring och varför inte svart? Jag log nöjt mot mig själv i spegeln och bestämde mig för att gå till frisören imorgon.

LOUIS PERSPEKTIV
“Pick up your damn phone” muttrade jag surt.
Jag satt med telefonen mot örat och lyssnade på Zayns telefonsvarare som gång på gång gick på efter ett antal signaler. Jag hade försökt ringa honom ett tag nu och tänkte inte ge upp förrän han svarade. Jag kunde gå bort till honom men det spöregnade och jag visste att svarade han inte i mobilen skulle han heller inte vilja öppna om jag kom och knackade på. Jag hörde ännu en gång hans telefonsvarade vilken jag hade tröttnat på vid det här laget. Jag bestämde mig för att lämna ett sista meddelande utöver alla de meddelanden och sms jag redan skickat.
“Hi, it’s Zayn. Leave a message and I’ll call you back as soon as I can”
“It’s Louis” började jag. “I really wanna know what happened between you and Rachel. Is she still there? And why are you nothing more than friends? I don’t understand anything. Please call me”
Jag avslutade samtalet med hans telefonsvarare och slängde mobilen bredvid mig i sängen. Varför kunde de inte bara fatta att de var som gjorda för varandra? För det var de faktiskt. Jag reste mig upp ifrån sängen och hörde steg utanför rummet.
“Eleanor?” ropade jag medan jag gick ut emot hallen på övervåningen.
“No, it’s Rachel” hördes Rachels röst och jag såg henne stå där med morgonrock och blöta kläder i handen.
“When did you come back?” frågade jag förvånat.
“Just a minute ago. Eleanor let me in” sa hon och jag nickade.
“Yeah, I didn’t hear you. Did you walk in the rain?”
Rachel nickade och höll upp de blöta kläderna hon hade i händerna med ett litet skratt.
Jag tittade på henne.
“What happened?”
“What do you mean?” frågade Rachel och undvek min blick.
“You know what I mean” sa jag och tog ett steg närmre henne.
“Well we’re friends now” sa hon och det var allt hon sa.
“But... Why?” frågade jag undrande och tittade på henne.
“I don’t wanna talk about it” Hon undvek ännu en gång min blick.
“Please? He won’t talk to me and I can’t understand why you’re just friends when you both-”
Rachel avbröt mig.
“You don’t know, okay? Maybe you think you do, but you don’t. You’ve been wrong all the time, I’ve also been wrong. He doesn’t like me and he doesn’t care, okay?! Just accept it”
Hon smällde igen dörren till gästrummet och jag hörde hur hon låste den med nyckeln som satt i andra sidan låset. Jag suckade tungt och drog handen igenom mitt hår. Jag fattade fortfarande ingenting, och ingen ville berätta för mig.

Jag drog snabbt stegen ner till undervåningen där jag tänkte att jag kunde hitta Eleanor. Och mycket riktigt, i vardagsrummet satt hon med sin dator i knät.
“Hey, what was the slamming door about?” frågade hon och tittade upp på mig när jag kom in i vardagsrummet.
Jag tittade skamset ner i marken.
“She’s mad at me”
Jag satte mig bredvid henne och hon lade en arm omkring min axel.
“Come on, I don’t think she is. She’s probably just upset with the whole situation” sa hon jag nickade men fick en rynka i pannan.
“But she said something that confused me”
“What?” sa Eleanor och tittade frågande på mig.
“She said Zayn didn’t like her and that he doesn’t care. That can’t be true, can it?” frågade jag tvivlande.
Det kunde ju inte vara sant. Jag hade ju sett Zayn och hur mycket han gillade Rachel. Men varför sa han så då? Det var fortfarande så himla mycket som jag inte fattade.
“Well, I have no idea. You should know better than me” sa Eleanor.
Jag nickade, det var ju sant. Fast det gjorde jag nog inte.
“But what I know is that she likes him. A lot. You should have seen her when she talked about him, she was like all over him and smiled all the time” sa hon och jag suckade.
“Then why would she say something like that?”

ZAYNS PERSPEKTIV
Min mobil vibrerade igen och gjorde så att hela nattduksbordet skakade och jag suckade frustrerat. Louis ville inte sluta ringa mig. Förstod han inte att jag inte ville prata med honom? Men jag ville inte stänga av min mobil ifall Rachel skulle ringa eller så. Fast varför skulle hon ringa? Hon hade ju nyss varit här. Jag bara nojade över Rachel hela tiden, hon gillade ju mig inte ens tillbaka! Jag var bara löjlig som vanligt. Jag hörde hur mobilen vibrerade igen och ett drag av ilska kom upp i min kropp.
“CAN YOU FUCKING STOP CALLING ME!” utbrast jag argt och kastade mobilen mot sängen.
Den slog i väggen först och landade sedan på sängen. Fint, bra gjort Zayn. Men det var ju bara en mobil ändå.
Jag suckade tungt och slängde mig ner på sängen. Varför är ni bara vänner? Vad hände? Vad är felet? Jag visste ändå att det bara var sådana frågor jag skulle få av Louis och jag orkade inte svara på dem nu. Jag visste inte ens själv. Eller, jo det gjorde jag ju. Jag ville bara inte tänka på svaret. Det kanske bara var bättre att vi gjorde slut? Då skulle jag inte behöva vara med henne och veta att hon inte gillade mig tillbaka. Det var så sjukt konstigt att jag hade blivit kär i henne så snabbt, jag fattade det inte ens själv. Men det var något med hennes personligt som gjorde att man liksom bara... gillade henne. Hon var inte som andra tjejer, och hon betedde sig inte annorlunda bara för att jag var Zayn Malik. Hon behandlade mig som Zayn, inte som Zayn Malik från One Direction. Men det berodde nog på att hon själv var kändis och visste precis hur det var. Hon hade fått mig att känna saker jag inte hade känt på länge. Och det faktum att vi inte alls klickade i början hade nog bara gjort mig ner nyfiken på henne. Men, som sagt så var vi bara vänner. Och det kanske var bättre att vi bara var det? För jag förstörde ju ändå bara allting ändå så fort jag fick chansen, kändes det som.


The Fame Project - del 16

| Postat i: The Fame Project
             

ZAYNS PERSPEKTIV
“So please don’t judge me, I won’t judge you...”
Don’t Judge Me av Chris Brown dunkade i mina öron och jag sjöng tyst med i låten medan jag satt i min säng. Jag var hungrig, men ville inte äta. Jag var trött, men ville inte sova. Inte ens min frisyr som jag alltid annars brydde mig om spelade någon roll nu. Det kändes inte som att något av det var särskilt viktigt. Mitt liv var helt messed up just nu, som Niall skulle ha kallat det. Ärligt talat trodde jag att Rachel och jag var över för evigt. Hon ville inte prata med mig för att jag hade förstört allt och inte kunnat hålla mig ifrån att kyssa henne. Jag hade hoppats att vi kunde vara vänner iallafall, men det var nog för sent nu. Jag suckade tungt. Jag som faktiskt hade lyckats hitta någon som fick mig att känna så här efter mitt uppbrott med Perrie. Och nu hade jag varit tvungen att förstöra allt. Varför, varför, varför?

Jag vaknade av ihärdiga knackningar. Min säng gav ifrån sig ett knarrande läte när jag satte mig upp. Jag drog trött handen genom mitt hår som jag inte hade brytt mig om på ett tag. Förmodligen var det någon av killarna som ville något. Jag ställde mig upp och släpade benen ut till hallen i min OnePiece medan jag funderade på vem det var av killarna. Men jag fick en total chock när jag öppnade dörren. Mina mörka ögon möttes av Rachel’s allvarliga ögon. Jag stirrade förvånat på henne.
“Rachel?”
“Yes...” Hon tittade blygt upp på mig och jag försökte hindra mig själv ifrån att le som en idiot vilket inte gick så bra.
“Come in Rach” sa jag snabbt och tog ett steg åt sidan för att släppa in henne.
Hon klev in och tog snabbt av sig sina skor och vi satte oss vid köksbordet.
Tystnaden som lade sig över oss kändes spänd och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller hur jag skulle börja.
Rachel harklade sig.
“So... How are you?” frågade hon tyst men jag hörde henne ändå.
“I’m okay I guess, what about you?” frågade jag och bet mig i läppen.
“I’m also okay” sa hon lite stelt och jag nickade.
“Great”
Hon nickade tillbaka och jag tittade ner på mina händer och undrade varför hon hade kommit hit.
“Well...” började hon och jag tittade upp på henne.
“Yeah?”
“I came here, t-to...” hon tystnade nervöst och jag tittade frågande på henne.
“To what? Did Louis forget anything?” frågade jag och fattade inte varför hon var här när jag hade så gott som förstört allt mellan oss.
“No, it was just..” Hon bet sig i läppen. “I came here because I hate the feeling that I just ran away like that”
Jag nickade.
“I wanted to clear up things between us. And to say that I’m sorry. I hate this fight” sa hon och jag nickade väldigt lättat.
“Yeah, I’m sorry about the kiss. I thought I saw a paparazzi outside and I just kissed you because of that. I know we are just friends and that’s what we should be” svarade jag och hoppades att hon skulle tro mig trots att det bara var ren lögn. Rachel nickade.
“Yes, you’re probably right, I also think we should just be friends” svarade hon och jag svalde hårt men lyckades ändå klämma fram ett leende.
Jag ville ju inte bara vara vänner, men det ville hon. Jag hade förstört alltihop med den dumma kyssen. Varför kunde jag aldrig hålla mig ifrån att göra saker som jag visste att jag skulle ångra senare? Men jag fick helt enkelt bara hålla inne mina känslor så skulle de säkert försvinna, right?

RACHELS PERSPEKTIV
Jag svalde hårt. jag ville inte bara vara vänner. Mina känslor för Zayn blev bara starkare och starkare för varje gång som jag träffar eller ens ser honom. Hur fan ska det här gå? Jag säger bara, bli aldrig kär. Det är bara trubbel. Och om du blir det, inte i en snygg pop-stjärna. Men Zayn ville bara vara vänner. Bara för att jag hade varit tvungen att springa iväg. Och jag hade helt missupfattat kyssen, den hade inte ens betytt något för honom. Jag kunde fortfarande känna hans mjuka läppar på mina, men det var något som jag var tvungen att glömma. Snart skulle vi ju säkert ändå göra slut och det skulle ändå bara kännas konstigt att kyssa honom nu, även om det inte var på riktigt. Rättare sagt, jag kundeINTE kyssa honom igen. Min känslor skulle ju inte bli svagare då och eftersom Zayn ändå inte hade några känslor för mig så var det ingen idé att jaga någon som ändå inte kommer gilla en. Det skulle ju inte precis bli lätt, för så här hade jag aldrig känt förut, inte för någon. Men jag var ju skådespelerska så det skulle kanske gå om jag bara låtsades att detta var ännu en film? Ja, det var vad jag var tvungen att göra. Jag skulle bara låtsas att allt detta var en film som jag och Zayn hade huvudrollerna i. Då skulle allt gå jättefint, jättebra. Ja, eller hur. Som om jag skulle lyckas med det. I filmerna var jag ju inte tokkär i min motspelare, vilket var en klar fördel. Men hur skulle jag kunna dölja vad jag kände för Zayn när mina känslor bara blev starkare och starkare för varje gång? Jag skulle ha hållit mig undan. Men samtidigt visste jag att jag inte kunde det, mina känslor var bara för starka för att hålla mig undan den jag helst ville vara med.
Jag bet mig hårt i läppen och försökte att inte titta på Zayns läppar. De som jag hade kysst så många gånger, men bara en enda gång hade det betytt något. Men det hade aldrig betytt något för honom. Kyssen som hade gjort att jag inte kunde sluta tänka på honom hade för honom bara varit en helt vanlig kyss. Bara en av dem andra, bara en i mängden. Och det gjorde ont, riktigt ont. Men varför skulle han gilla mig, egentligen? Jag var bara Rachel. Det hade känts som att han hade gillat mig nu i slutet, men det var nog bara jag och mina konstiga känslor som fick mig att tro det. Vi var ju vänner nu och det kändes väldigt skönt att vi löst det som varit, men det var fortfarande inte vad jag verkligen ville vara med honom. Vi skulle ju ändå göra slut snart och då skulle jag inte behöva hålla det intryckt på samma sätt längre eftersom vi inte skulle ses så ofta då. Det kändes som att hela mitt liv just nu kretsade runt bara Zayn, och det gjort det väl förvisso. Men det skrämde mig lite grann att en enda kille kunde påverka mig så mycket som Zayn faktiskt gjorde. Hela mitt universum var runt omkring honom och han var allt jag kunde tänka på. Det var väl så här det kändes att vara kär. Jag hade aldrig varit så här förälskad i någon förut, någonsin. Varför Rachel, varför var du tvungen att gå och kära ner dig i den enda killen på hela jordklotet som du inte fick bli kär i?

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag sneglade lite på Rachel som satt mittemot mig vid köksbordet.
“Ehm, so, do you want something to drink or so?” frågade jag och kände direkt hur dumt det lät.
Kom igen på allvar, en tjej som du har kysst massor av gånger och du frågar om hon vill ha något att dricka? Jag suckade inombords. Vad var det med mig, kunde jag inte bara agera normalt för en gångs skull? Varför skulle det vara så svårt?
“Sure, what do you have?” frågade Rachel och vi ställde oss upp och styrde stegen mot köket.
Jag tittade i kylskåpet.
“Hmm, let me see... Milk, juice, water, tee, coffee. Stuff like that” svarade jag och Rachel log lite.
“Tea it is then”
Jag svalde inombords och började göra iordning teet. När det var klart fixade jag två koppar och vi satte oss med våra muggar mittemot varandra vid köksbordet.
"How is it at Louis's and Eleanor's?" frågade jag och kände hur det stack till i hjärtat för att hon inte bodde kvar hos mig längre. Det gjorde ont att se det tomma rummet som hon förut hade sovit i.
"It's good, I guess. Eleanor came home yesterday" svarade hon och jag nickade.
Den jobbiga tystnaden spred sig igen och jag rörde nervöst runt i min mugg med te.
Det som faktiskt gjorde mest ont var att det kändes som om det aldrig skulle kunna bli som vanligt, bli som innan kyssen.
Hur skulle jag nånsin kunna dölja för Rachel att det enda jag ville var att kyssa henne och kunna kalla henne min på riktigt? Mission Impossible, skulle jag kunnat kalla det.

LOUIS PERSPEKTIV
“Look what I bought when you were gone!” utbrast jag till Eleanor från vardagsrummet in till köket där hon stod.
“What?” svarade hon frågade och kom fram till mig som satt på knä framför vårt playstation.
Eller, egentligen var det väl mest mitt playstation för Eleanor spelade ju aldrig.
Jag höll upp ett nytt fotbollsspel som jag hade köpt på rea.
Eleanor suckade bara åt mig.
“You and your football games”
Men jag såg att hon log lite, hon tyckte att jag var lite barnslig men gullig.
“Me and my football games and my amazing girlfriend” sa jag och lade en arm omrking hennes midja men letade efter min mobil när jag hörde att den pep till.
Just det! Hur gick det mellan Zayn och Rachel? Hade de lyckats lösa det? Jag halade upp telefonen ur fickan och hoppades att jag hade fått ett svar från Zayn med frågan “How’s it going? x” som jag hade skickat för ett tag sedan. Jag klickade snabbt upp smset som var ifrån Zayn och hoppades att det skulle stå något i stil med “She’s my real girlfriend now :)”. För alla visste ju om att det gillade varandra väldigt mycket och jag hoppades bara att de både vågade ta steget. Men jag drog efter andan när jag läste svaret.
“We’re friends, nothing more than that.”
Jag stirrade på de små orden. Det var allt som stod. Vadå vänner, vadå inget mer än det? Och varför bara vänner? Vad var det egentligen frågan om?

The Fame Project - del 15

| Postat i: The Fame Project
               

ELEANORS PERSPEKTIV
Jag tittade mig runt omkring i hallen. Det var lite stökigare än sist jag hade varit här, men det var också typiskt Louis. Ett leende spred sig snabbt på mina läppar, jag hade saknat honom väldigt mycket. Jag fick inget svar ifrån Louis så han var väl ute och handlade eller något. Jag tog snabbt av mig skorna och dumpade väskorna i hallen, de kunde jag packa upp senare. Plötsligt hörde jag steg bakom mig och fick se ingen mindre än Rachel Moore, Zayns fejkflickvän. Hennes ögon var fyllda med tårar och hon tittade på mig minst lika förvånat som jag tittade på henne.
“I’m Rachel Moore” sa hon och sträckte fram handen och jag skakade den artigt.
“I know. I’m Eleanor, Louis girlfriend” svarade jag och såg hur något gick upp för henne.
“Aha, then I understand! I’ve heard so much good stuff about you. But Louis said you’d be home in three days” svarade hon med ett leende.
“Oh, thank you. Yes but I came home earlier because I missed Louis and the other ones. I know it’s not my thing, but... aren’t you supposed to be with Zayn?” frågade jag med rynkad panna och gick och satte mig i soffan.
Snart kom Rachel efter mig och satte sig bredvid mig och jag tittade frågande på henne. Hon suckade tungt.
“Well, I should, but...” sa hon dystert.
“But..?” frågade jag.
“But things got complicated, and I can just say that... That we’re not really friends right now” svarade Rachel och jag tittade på henne.
“But you’re just fakedating?”
Rachel suckade.
“Well, it was just that in the beginning, before we got to know eachother. But then... yeah. The fact that we have to break up soon kind of ruined everthing” sa hon tyst och då fattade jag plötsligt.
Självklart så var det så att de gillade varandra. På alla bilder jag hade sett passade de så bra ihop, det var såklart så det var.
“You like eachother, don’t you?” frågade jag.
Rachel tittade förvånat på mig.
“How did you know?”
“I can see that you feel sad because you’re not with him, it’s obvious. I felt the same when me and Louis had a fight. But we solved it, and I’m sure you guys also can do it if you both want it” sa jag och lade en hand på Raches axel.
“Thanks Eleanor, but the thing is, that we can’t. We’re gonna break up soon in our fake relationship and it’s gonna be impossible to..” Rachels röst stockade sig och hon tystnade.
“Hey Rachel, i don’t know you but I know how you feel. In the beginning when I had met Louis I thought I couldn’t be with him because of all his fame, but you know what? I can. And I don’t wanna let him go, I love him too much. I think that you guys can solve this if you both really want it” sa jag tröstande och Rachel försökte le mot mig men det liknade mera en grimas.
“Thanks a lot Eleanor. I was actually on my way out to Zayn. I have to talk to him, I can’t stand this distance between us” sa hon och jag förstod att hon inte bara syftade på den fysiska distansen utan också den distansen hon kände i hjärtat.
“You should. I’m sure he wants to talk to you too”
Rachel nickade.
“I will, just not yet. I need to give him some time” sa hon och då var det min tur att nicka.
“Sounds good. I forgot to ask why you’re here at mine and Louis’ but I think I already know the answer” sa jag och tittade på Rachel.
“Yeah, my brother lives in my house at the moment and I moved to Zayn’s but then we had this kind of fight and I just ran of. So Louis said i could live here till I’ve talked to Zayn” sa hon jag nickade.
Det var alltså som jag trodde.
“Do you want to tell me what happened? I promise I won’t tell anyone, this stays between us” sa jag.
Rachel ryckte på axlarna men nickade sedan.
“Well, in the beginning when we met, I didn’t like him at all and I don’t think he liked me either. But then we got to know eachother and I realised he was so much more than just a singing celebrity. He’s like... I’ve never met someone like him. He’s always himself and he’s just perfect” sa hon och jag kunde ha sett att hon gillade honom på 100 meters håll.
“Wow, you really like him... But, what happened between you?”
“Well...” Rachel tittade ner på sina händer. “He kind of kissed me and I ran off because I know that if I let him take another step in my life I won’t be able to let him go when it’s time for us to break up. And I didn’t want to go from him but I did it for the best for both of us...” sa hon och en tår rullade sakta ner för hennes kind.
“Look, i can see that you’re unhappy and you should do something about it. Go over to Zayn and talk to him, I’m sure he’s as sad as you are about this” sa jag tröstande och hörde hur ytterdörren öppnades.
“Louis, E-” började Rachel men avbröts av mig.
“I’m gonna surprise him, shh” viskade jag och ställde mig ljudlöst upp.
Rachel nickade och gick ut till hallen där jag hörde att hon hälsade på Louis. Mitt hjärta spratt till när jag hörde hans röst och jag log för mig själv. Gud vad jag hade saknat honom.

LOUIS PERSPEKTIV
“Hey Rachel!” sa jag glatt när jag fick se henne och dumpade snabbt hennes tre väskor på golvet.
“Hey” svarade hon och kramade om mig.
Jag såg att hennes ögon fortfarande var lite smått röda men det hade sett värre ut förut.
“Three bags for one week” sa jag med ett skratt och Rachel log tillbaka.
“You know we have talked about this before and I need much clothes, so do you” svarade hon och jag nickade.
Rachel fick plötsligt ett konstigt ansiktsuttryck och jag tittade på henne med rynkad panna. Då såg det ut som om hon skulle börja skratta.
“What is it, do I have something in my face or what?” frågade jag undrande och lade en hand på min kind.
Rachel skakade bara på huvudet och jag kände ett par armar omkring min midja. Jag hoppade till att förvåning men förstod genast vem det var när jag kände den ljuva doften.
“I’m home love” sa Eleanor och jag kände hur mina mungipor åkte upp i taket.
Jag vände mig och om kramade henne hårt.
“Eleanor! I missed you so freaking much!” utbrast jag glatt och ville aldrig släppa taget om henne.
“I missed you too, Louis. But you’re squeezing me to death” sa hon med ett skratt och jag släppte genast mitt hårda grepp om hennes midja för att istället pressa mina läppar mot hennes.
Jag kände hur hon besvarade kyssen och jag tittade djupt in i hennes ögon.
“You’re finally home babe” viskade jag mjukt och ett leende spred sig på hennes läppar.
Eleanor sköt ifrån mig någon halvmeter och tittade upp på Rachel.
“Let’s watch a film” utbrast hon och drog med Rachel till vardagsrummet. Rachel tog min filt och virade den tajt runt sin lilla kropp. Eleanor satte sig bredvid henne och jag bredvid Eleanor. Jag lade en arm runt hennes axlar och drog henne nära mig. Jag vände mig mot tv-skärmen och såg att Lady och Lufsen var på.
“Seriously Eleanor, Lady and the Tramp?” utbrast Rachel.
“Come on, it’s a really good film”
“It-” började Rachel men avbröts av Eleanor.
“Shh, the film is starting”.
Och med det fick Eleanor som hon ville. Rachel muttrade något men riktade sedan blicken på tv:n Men varje gång jag kollade på henne kunde jag se att hennes tankar var på helt andra spår än filmen. Hon mötte min blick och jag log medlidande mot henne. Hon ryckte på ena axeln och log lite smått. Jag vände blicken mot tv:n igen och märkte att vi redan var vid deras “spaghetti-dejt” som jag kallade det. Det var nog det bästa på hela filmen. Eleanor satt och tittade lite halvt på filmen och halvt på mig och jag tittade tillbaka mot henne med ett höjt ögonbryn.
“I just haven’t seen you for some days, that’s why I’m looking at you” sa hon och jag log mot henne.
“I’m so hot that you can’t look away from me” sa jag med ett flin och hon skrattade kort.
“Yeahyeah, Louis”
Jag vände huvudet emot Rachel och såg hennes ledsna uppsyn. Hon såg helt förstörd ut. Och allt på grund av detta fejkdejtande. Hon ville ju vara honom och han med henne, det visste jag så väl. Om de bara kunde få vara tillsammans så skulle det inte finnas något problem. Men jag visste inte vad jag kunde göra, och det var deras grej, inte min. Men jag kände mig ändå ledsen för deras skull. De skulle vara tvungna att prata med varandra så småningom ändå, frågan var bara hur lång tid det skulle dröja.

När filmen var slut reste sig Rachel upp.
“Can I take a shower?” frågade hon och tittade på mig och Eleanor.
“Of course, towels are in the bathroom” sa jag och pekade ner i korridoren där badrummet låg.
Rachel nickade och försvann ut till badrummet.
Jag tittade på Eleanor.
“Wow, so much happened while I was gone” sa hon lite förvånat och tittade tillbaka på mig.
“I know... They’re both so sad about this. Do you think we should do something?” sa jag frågande och drog henne tätare till mig.
“Well...” Eleanor funderade kort. “No, it’s their thing to solve it and I think we’ll just make it worse if we interfere in this”
“You’re probably right. But it worries me a little, this is unlike Zayn” svarade jag och pussade henne på pannan.
“I know. But we need to give them both time and  courage to meet eachother again. After what I’ve heard she sounds afraid of what will happen between them” sa Eleanor eftertänksamt och jag nickade.
“You are right again. My smart girl” sa jag med ett leende och Eleanor skrattade lite.
“At least smarter than you!”

RACHELS PERSPEKTIV
Det väldigt varma vattnet brändes nästan men jag brydde mig inte. Det var så jag ville ha det. Ville att det skulle spola bort allihop, spola bort de senaste dagarnas minnen och känslor. Spola bort alla tårar och alla bilder som flimrade förbi i min hjärna, spola bort alla tankar jag hade ägnat åt detta. Men mest av allt, spola bort alla mina känslor för Zayn. Jag önskade att det hade kunnat vara möjligt för allt var bara skit just nu. Jag skruvade på ännu lite mer värme och hoppades på något sätt att jag bara skulle kunna spola bort allting långt ner i avloppet. Men det var bara mina dumma önsketankar, självklart kunde jag inte göra det. Jag var fast i något som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag ville ju vara med Zayn, väldigt gärna, men till vilket pris? Var det så omöjligt ändå? Om vi kanske kunde... Nej, nu var jag bara dum. Fast ändå, kanske...? Men han ville väl inte vara med mig. Eller det kanske han hade velat, men inte längre. För dumma Rachel hade förstört alltihop och bara sprungit iväg i ren panik. Jag suckade tungt medan jag fortsatte att spola hett vatten på mig själv. Mina tankar gick runt och runt och allt jag kunde tänka på var honom. Det kanske var värt det iallafall? Att få vara med honom, även om det bara var som vänner, det var ju vad jag ville. Och jag ville inte ge upp allting som vi hade. Han betydde ju så mycket för mig. Jag nickade beslutsamt med huvudet. Jag skulle försöka fixa det här, jag stod inte ut med detta.

Jag kom ut ifrån badrummet och gick emot hallen.
“Where are you going Rach?” frågade Louis ifrån vardagsrummet.
“I’m going to him” sa jag och började snöra på mig mina Dr Martens.
Jag behövde inte säga att det var Zayn jag menade, det fattade Louis ändå.
Han kom snabbt upp till mig och lade en hand på min axel.
“Good luck Rachel. I know you can do this”
Han gav mig en hård kram och jag pressade fram ett leende.
“Thanks” sa jag och grabbade tag i min jacka.
Jag öppnade dörren och klev snabbt ut genom den. Jag började gå med långa steg emot Zayns hus. Den varma vårluften fyllde mina lungor och det var ganska varmt trots att det var kväll. Det kändes som en härlig vårdag när allt skulle vara frid och fröjd. Men vädret kändes inte som det passade ihop med mitt humör. Jag kände mig nervös och visste inte om det jag gjorde var rätt eller inte. Men jag kände mig också beslutsam, nu skulle jag göra det här.
Efter ett tag var jag var framme vid Zayns hus. Det huset som varit min bostad ända fram tills nyligen. Jag tvekade innan jag tog de sista stegen uppför trappan. Nu fick det bara bära eller brista. För det kunde väl knappast bli värre än vad det redan var?

The Fame Project - del 14

| Postat i: The Fame Project
                 

LOUIS'S PERSPEKTIV
Jag sprang fram till henne och satte mig på huk framför henne.
“Rachel! Are you okay?” frågade jag oroligt.
Hon gnuggade sig i ögonen och tittade upp emot mig. Hennes ögon var rödgråtna och det syntes att hon hade gråtit.
“Oh, you’re not okay” sa jag som svar på min egna fråga.
Jag satte mig på marken bredvid henne och fick se hennes skor som inte ens kvar knutna och jackan som låg bredvid henne.
“What are you doing here, Louis?” frågade hon tyst och vände blicken ner emot marken.
“Well, I forgot my keys at Zayn’s so I-” började jag men avbröt mig.
Rachel bet sig i läppen och det såg ut som hon skulle börja gråta vilken sekund som helst.
“Rachel, what has happened? Why are you sitting here on the street and crying?” frågade jag och lade försiktigt en arm omkring henne. Hon lade sitt huvud på min axel och jag drog min arm upp och ner på hennes överarm. Jag tittade ner på henne och drog bort hennes tårar med min tumme.
“He kissed me Louis” mumlade hon.
“Who?” frågade jag förvånat. Vem skulle ha kysst henne när hon “dejtar” Zayn?
“Zayn”
“Well, he is your fake-boyfriend. Why wouldn’t he kiss you?” frågade jag.
“It wasn’t forced. He did it because he wanted to” svarade hon och snyftade till.
“And you don’t have those feelings for him?”
“I don’t know Louis. That’s the problem. My heart says kiss him and my brain says that I shouldn’t kiss him” förklarade hon och grät ännu mer. Jag hade aldrig sett henne såhär förut. Ärligt talat så trodde jag inte att hon var en känslig person. Jag kramade om henne lite hårdare och kände hur min tröja blev blöt av hennes tårar.
“You know what, you can stay at my place. Since Marcus and Micheal lives in your house this week, and I assume that you don’t wanna be with Zayn” föreslog jag och hon tittade upp på mig med ett tacksamt leende.
“Are you sure it’s okay? You know I can just-” började Rachel men jag avbröt henne.
“Of course it’s okay, now come on. We don’t wanna stay out here all day do we” sa jag och reste mig upp. Jag drog upp Rach från marken och vi började gå hem till mig. En tystnad uppstod och det enda man kunde höra var Rachel’s snyftningar och bilarna som passerade. Men det var en skön tystnad. Jag tänkte på Eleanor, hur hon alltid fick mig att le. Hur hon brydde sig om alla i sin närhet och speciellt, att hon älskade mig för mig. Inte för Louis Tomlinson från One Direction. Jag saknade henne mer än någonsin och kunde inte vänta på att få hålla henne i mina armar igen och kyssa hennes mjuka läppar. Med det kom jag att tänka på Rachel igen. Hur sårad och förtvivlad hon hade sett ut. Det kom faktiskt inte som en chock att Zayn hade kysst henne. Jag, liksom de andra killarna, hade märkt att han har gått och fått mer-än-vänner-känslor för Rachel. Jag hade inte sett honom såhär sen han och Perrie gjorde slut. Han var helt förkrossad när det hände, men Perrie hade inte längre kvar de känslorna hon hade haft tidigare i förhållandet. Men efter ett par månader av tröst av oss och hans familj hade han äntligen gått vidare och nu när han fejk-dejtade Rachel hade han bara blivit lycklig igen. Hur han kollade på henne, hur han log när hon log och hur han bara var allmänt glad i hennes närhet.
Rachel däremot, henne hade jag ingen aning om hur hon känner för Zayn. Jag menar, jag hade ju inte varit vän med henne så länge och visste inte hur hon reagerar när hon gill-gillar någon. Men jag trodde faktiskt att hon gillade honom också. Och ‘The Swag Masta From Doncasta’ hade ju delvis rätt, hennes hjärta sa ja medan hennes hjärna sa nej. Men hade inte Rachel lärt sig att man borde gå efter hjärtat? Fast tjejer kanske tänker annorlunda? Jag menar med deras PMS-utbrott och sådant, inget förvånade mig med tjejer längre. Jag kollade åt höger och såg Rachel kolla ner i marken. Hennes utsläppta lockiga hår hängde för hennes ansikte och med jämna mellanrum tog hon upp sin vänsterhand och strök bort tårarna som rann ner för hennes kinder.
“Louis... Uuhm, all of my stuff is in Zayns house” mumlade hon och tog bort håret från ansiktet och mötte min blick.
“I can go get them, I need my carkeys anyways” svarade jag och log mot henne.
“No Louis, you don’t need to” började hon men jag började genast gå tillbaka mot Zayns hus.
“It’s a sparekey under my doormat” ropade jag till henne och jag kunde höra henne skratta innan jag satte fart mot Zayn.  

RACHEL'S PERSPEKTIV
“Why do I even love him” mumlade jag för mig själv medan jag trevade mig fram under Louis dörrmatta i jakt på extranyckeln.
“He’s just a boy, nothing more than a boy” fortsatte jag mumla för mig själv och försökte att övertyga mig själv om att det var sant.
Zayn var bara en kille, vilken som helst och det spelade ingen roll för mig vad han gjorde eller hur han kände sig. Ja, bra försök Rachel. Försök att intala dig det där. För hur mycket jag än ville att det skulle vara så nu så brydde jag mig om Zayn. Mer än jag ville erkänna. Och om allt bara hade varit lättare, om vi inte hade varit kända, då hade jag varit i hans armar nu. Men det gick inte, det gick bara inte. Allt var bara jobbigt och jag önskade att jag aldrig hade gått med på att fejkdejta honom. Då hade jag aldrig fått lära känna hans underbara personlighet eller behövt känna så här. Jag suckade tungt och försökte gnida bort tårarna ifrån ansiktet medan jag fick tag i nyckeln och ställde mig upp. Jag låste upp dörren och klev in. Jag hade aldrig varit hos Louis förut faktiskt, det hade bara inte blivit så även om vi var bra vänner. Det var väldigt fint där inne, de hade bra ordning. Jag förmodade att det berodde på Eleanor eftersom Louis inte precis var någon ordningssam kille. Jag tog av mig skorna och ställde dem prydligt på mattan för jag ville inte smutsa ner någonstans. Soffan såg så inbjudande ut så jag sjönk tungt ner i den och mina tankar flöt genast bort till Zayn. Jag kunde inte tänka på något annat. Hans ledsna ansikte när han såg mig springa iväg, jag hade bara velat vända i den sekunden och rusa tillbaka till honom. Och jag hade nästan gjort det också. Usch vad det hade gjort ont att se honom så där ledsen. Men jag gjorde bara detta för bådas bästa, även om det kändes för jävligt just nu. Jag tänkte på hur det kändes att få kyssa honom. Vår lilla kyss, eller det var knappt en kyss, innan jag hade sprungit iväg hade varit helt fantastisk. Det var längesen jag hade känt så här för någon. Men jag kunde ju inte vara med Zayn, och fy fan vad det kändes fel att sitta här utan honom. Han var säkert jättearg eller jätteledsen på mig, eller både och. Och allt jag ville var ju att vara med honom. Allt kändes bara som ett enda stort svart hål och det var som att jag bara föll längre och längre ner i hålet ju längre tid det gick.

LOUIS'S PERSPKTIV
“I can’t believe it” mumlade jag för mig själv medan jag gick upp för trappan till Zayns hus med händerna i jackfickorna.
Jag kunde inte fatta att det hade blivit så här fel mellan dem. De hade varit så himla tajta den senaste tiden och det hade verkligen märkts att de tyckte om varandra. Och nu hade allt bara blivit fel. Men jag förstod att Zayn hade kysst henne, egentligen hade jag bara gått och väntat på att något skulle hända. Det var ju så uppenbart och de enda som inte hade fattat det förrän nu var de själva. De passade verkligen bra ihop och jag förstod dem båda men ville inte stå på någons sida. Det var ju ändå deras relation och jag ville inte lägga mig i även om jag självklart skulle hjälpa dem om jag kunde. Det var synd men det var nog heller inte lätt för någon av dem. Jag gick djupt inne i mina egna tankar medan jag försiktigt knackade på Zayns dörr. Inget svar. Han kanske inte hörde? Jag knackade igen, lite hårdare den här gången. Fortfarande inget svar. Jag bestämde mig för att gå in och se hur det var med honom, jag var ju ändå en av hans bästa kompisar. Jag öppnade
snabbt dörren och klev in.
“Zayn?” ropade jag lite halvt oroligt men fick inget svar.
Jag sparkade av mig skorna och gick in i köket. Där var det tomt. Jag fortsatte vandringen till vardagsrummet. Kuddarna från soffan var nedkastade på golvet men ingen Zayn fanns där.
“Zayn?” ropade jag högre och såg mig omkring i alla rum på nedervåningen men kunde inte hittade honom.
Jag fortsatte snabbt upp till övervåningen och till hans sovrum där dörren var stängd och gav dörren en lätt knackning. Jag fick inget svar men jag var övertygad om att han var där inne. Jag kände honom bara för väl.
Jag drog ner dörrhandtaget försiktigt och såg direkt någon som låg ihoprullad till en boll på sängen. Jag satte mig ner på sängkanten och lade en hand på Zayns rygg.
“Zayn?”
“Whoever it is, don’t come in here” hörde jag ett mumlade.
“It’s me, Louis” svarade jag och Zayn satte sig sakta upp.
Hans ögon såg svarta ut i halvmörkret men jag kunde ändå se att de var blanka av tårar. Såhär hade jag inte sett sen han och Perrie gjort slut. Hans ögon var rödgråtna och ett par tårar rann ner på hans kind.
“Why do I always mess things up?” frågade han och drog in ett skakigt andetag.
“You don’t” svarade jag försiktigt och Zayn kollade på mig.
“YES I DO! IT WAS MY DAMN FAULT THAT ME AND PERRIE BROKE UP! AND IT IS MY FAULT THAT RACHEL DOESN’T TALK TO ME BECAUSE I KISSED HER!” skrek han argt.
“Don’t blame yourself like that” sa jag tröstande.
“Louis, I just lost a close friend just because I kissed her. It is my fault” muttrade han surt men samtidigt sårat. Jag kollade medlidande på honom innan jag bestämde mig för att svara.
“Mate, I’m sure she wanted to kiss you too. She is just confused”.
“No she didn’t. I saw her face. It was hurt and she had tears in her eyes. It is my fault that she is hurt” mumlade han och torkade bort tårarna som rann ner mot hans kinder.
“Zayn listen to me, she is just confused. Stop blaming yourself and talk to her in some days when both of you have calmed yourselves down” föreslog jag. Han kollade förvånat på mig.
“How would you know?” frågade han.
“I met Rachel down the street because I was on my way to your place cause I have forgot my keys here. She was crying and I asked what was wrong, and she told me everything. Look Zayn, she is confused and she doesn’t know what to do” förklarade jag och han kollade på mig.
“Where is she now?”
“In my place. She’s staying there until you have solved this” svarade jag.
“And why are you here again?” frågade han.
“Like I said, I need my keys and I was going to get her stuff...” sa jag och drog en hand genom mitt hår. Han suckade frustrerat och lade händerna i hans händer.
“It will be fine Zayn. I’ll talk to you tomorrow” sa jag och gick ut från hans rum och gick till Rachel’s istället. Jag öppnade en av hennes tre väskor som hon hade med sig och lade ner en del av hennes kläder där i. Jag lade ner hennes necessär och alla toalett-saker. När jag var klar gick jag förbi Zayn’s rum och sa hej då. Okej, nu är det bara att se till att de båda mår bra. Det kommer säkert bli lätt, tänkte jag och suckade.

RACHEL'S PERSPEKTIV
Jag slog knytnäven mot en av soffkuddarna. Varför var jag tvungen att springa iväg när jag såg hans sårade ansikte. Han var säkert jätteledsen och arg på mig. Självklart så skulle jag förstöra allt. Om jag bara hade förklarat för honom hur jag kände eller bara kyssts tillbaka så hade det här aldrig hänt. AAHH! Jag hatade kärlek och allt sådant. Det var bara krångligt och det var alltid någon som blev sårad. De som tror att kärlek är som de i filmerna måste ha något fel. Kärlek är bara dumt. Jag suckade tungt och kastade en av soffkuddarna på golvet. Jag ska fan bli nunna, då kan inget gå fel. Att bo i ett kloster låter faktiskt ganska frestande just nu. Att inte behöva bry sig om omvärlden. Att bara bry sig om sig själv och inga killar finns inblandade. Killas är ändå bara trubbel. Men jag kunde undgå att tänka på Zayn. En kille som är så annorlunda mot alla andra och ser så himla bra ut. Zayn kade tagit sig in i min hjärna och kanske till och med mitt hjärta, och jag vägrade att släppa ut honom. Han var alltid så snäll, rolig och mest av allt. Han älskade mode som jag. Han var sig själv hela tiden och det bästa av allt. Han lät inte kändisskapet gå över huvudet på honom som många kändisar kan göra. Ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på honom så men försvann snabbt när jag insåg i vilken situation vi var i. Jag måste göra något, tänkte jag och skulle precis börja gå mot hallen när en röst hördes därifrån.
“Babe, are you here?”

The Fame Project - del 13

| Postat i: The Fame Project
                 

ZAYN'S PERSPEKTIV
“I am home” sa jag när jag klev in genom dörren.
Photoshooten hade gått bra, vi hade haft jättekul och det var skönt att vi bara hade kunnat vara oss själva. Men tankarna på Rachel hade gnagt i bakhuvudet hela tiden och hade gjort att jag inte kunnat koncentrera mig fullt ut. Det hade som tur var inte märkts alls tydligt, men eftersom killarna kände mig väldigt bra så hade de säkert märkt något. Men om de inte sa något var det lika bra för jag kände inte direkt för att öppna mig om mina känslor för Rachel. Det var som en känslostorm inom mig just nu och jag visste inte hur jag skulle kunna dölja min känslor för henne eftersom det var rätt uppenbart, antog jag. Och jag var också jättedålig på att dölja mina känslor, det var en talang jag aldrig hade haft.
“Hi” hörde jag Rachels röst från vardagsrummet. Jag gick dit och såg henne sitta uppkurad i hörnet av soffan med en filt runt sig.
“What have you done?” frågade jag och satte mig bredvid henne.
“Well, first I was out and grocery shopping and when I came home I just made hot chocolate and watched the tv” svarade hon.
“How did the photoshoot went?” frågade hon.
“Great! It was really fun and so on” svarade jag och log. Vi hade som vanligt fjantat runt, men det var så vi var. Fotografen hade fått säga till oss ett antal gånger men inget hindrar oss eller hur?
Jag kollade på Rachel som hade sin blick på teven. Hon var verkligen fin. Hennes smala ansikte med markerade käkben och hennes brun/blonda hår som låg perfekt runt hennes ansikte. Hon riktade blicken mot mig och höjde på ena ögonbrynet när hon märkte att jag tittade på henne.
“What are you looking at?” frågade Rachel med ett litet leende på läpparna.
“Oh, nothing” svarade jag en aning generat och kom tillbaka till verkligheten.
“Are you sure?” frågade hon och rynkade lätt på pannan.
“Yeah..” svarade jag och riktade blicken emot tv:n igen.
“Okay” svarade hon och riktade också sin blick mot tv:n igen.
Men snart så var min blick tillbaka på Rachel. Hon var så snygg. Våra blickar möttes igen och jag stängde av tv:n för att jag visste att ingen av oss egentligen tittade.
“Let’s see how much it’s about us on twitter” sa jag satte mig närmre henne medan jag halade upp min mobil ur fickan.
“Do you think it’s that bad?” frågade Rachel och rynkade lätt på pannan.
“Yeah, I mean it’s been so much about us the latest week so I wouldn’t be surprised if it was much” sa jag och klickade upp twitter men fick ändå en chock.
“Rachel, shit!” utbrast jag.
Vi var överallt. Folk skrev om oss, det var bilder på oss och mina mentions var helt fulproppade med tweets om oss. Bilder var överallt och #ZACHEL trendade worldwide. Jag suckade och visade henne allting.
“That’s crazy” sa hon förvånat och tittade upp på mig.
“How do you think they will react when we break up?” frågade hon sedan.
“Well, I guess my fans will hate you and your fans will hate me. I don’t know, I haven’t really thought about that yet” svarade jag sanningsenligt.
“Yes, you’re probably right. Does that mean that we have to stop meeting eachother after all this?” frågade hon och jag kunde se den ledsna glimten i hennes ögon.
“I don’t know.. But I don’t wanna stop meeting you” svarade jag och log.
“I don’t wanna stop meeting you either” svarade Rachel och mitt hjärta hoppade över ett slag.
Jag satte mig närmre henne och lade en arm omkring henne. Hon tittade upp på mig och jag tittade in i hennes bruna ögon. Jag lutade mig framåt och mina läppar snuddade vid hennes. Förvånat kände jag hur hon drog sig ur mitt grepp och rusade ut genom rummet.
“Rachel, wait!” utbrast jag och skyndade efter henne. Men det var för sent. Jag såg henne springa ut ur min ytterdörr med skorna halvt påsatta och jackan i handen.
“Rachel!” ropade jag ledset när jag stod där i dörröppningen och såg henne rusa iväg.
Hon vände sig snabbt om och jag kunde se hennes ledsna ansikte för en sekund innan hon fortsatte springa iväg. Hennes långa hår fladdrade i vinden och jag stod där handlöst och visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju trott att hon också tyckte om mig, det hade känts så iallafall. Men tydligen hade jag haft fel, väldigt fel. Varför skulle jag alltid förstöra allting? Jag suckade medan jag sakta stängde dörren och satte mig ner på golvet med huvudet i händerna. Hon skulle väl komma tillbaka, eller hur?

RACHEL'S PERSPEKTIV


Louis’s perspektiv
“So when are you coming home?” frågade jag Eleanor som var på andra sidan luren.
“In two days. We’re going to the lake tomorrow and then we’re going out to my grandpa to celebrate his birthday” svarade Eleanor och jag log för mig själv.
“Okay, sounds great. I really miss you babe, say hi from me to him!” svarade jag och fingrade lite på en penna som låg på köksbordet.
“I miss you too! And I will, I know he likes you. But I gotta go now, so see you in two days. Love you!”
“Okay, love you too. Bye!”
Jag avslutade samtalet och log för mig själv. Eleanor hade varit hos sina föräldrar några dagar för att hälsa på dem och några andra från sin släkt som alla bodde ute på landet. Jag saknade henne redan fast det bara hade gått några dagar sen vi hade setts sist. Vi hade det väldigt bra för övrigt, jag kände verkligen att hon var den rätta och det funkade bra även om jag var ute och reste en del med bandet.
Jag kände mig hungrig och bestämde mig snabbt för att åka och handla lite, alla skafferier var nästan tomma för jag hatade att handla mat. Det var så tråkigt men ändå nödvändigt. Jag drog på mig skorna och jackan och försökte hitta mina nycklar. Men de var som vanligt spårlöst försvunna. Jag hade inte sett dem sedan igår. Jag tänkte efter lite. Självklart! De var kvar hos Zayn. Jag hade lagt dem på byrån där och inte tänkt på att ta med mig dem. Och bilen kunde jag ju inte ta utan min bilnyckel så det fick bli en promenad till Zayn. Jag öppnade dörren och klev ut i vårvärmen. Det var ändå rätt varmt för att vara maj och solen sken. Det kändes som en sån där dag när alla var glada och inget kunde gå fel. Jag mötte inga fans och det kändes skönt att jag bara kunde gå där utan att bli upptäckt för en gångs skull. Det tog inte så lång tid att gå från mig till Zayn, vi bodde ändå rätt så nära varandra, det var iallafall gångavstånd mellan oss.
När jag var en bit ifrån hans hus fick jag se en tjej sitta på gatan. Hon satt med ryggen mot mig. Var hon okej? Jag gick närmre henne och drog chockat efter andan när jag såg att det var ingen mindre än Rachel själv. Vad gjorde hon här?

The Fame Project - del 12

| Postat i: The Fame Project
                

Zayn’s perspektiv
Det kändes så rätt just i det ögonblicket, och det var så värt min ursäkt. Det hade aldrig varit någon paparazzi där i busken, jag hade bara velat ha en ursäkt att kyssa henne. Det var en underbar känsla och varje gång vi kysstes kändes det som första gången. Jag kände hur Rachel besvarade kyssen och vi drog oss sedan undan från varandra. Jag kunde inte motstå att le mot henne och hon log gulligt tillbaka.
“Now let’s go” sa hon och tog tag i min arm och vi fortsatte vår vandring hemåt.

“Finally home” sa Rachel trött när vi äntligen stod i hallen i mitt hus.
Vi tog av oss skorna och gick in i köket. Jag gick direkt fram till kylen och öppnade den med en suck.
“What’s wrong?” Rachel kom upp bakom mig.
“Niall has eaten up like the half fridge” svarade jag med en suck.
Fast lite roligt var det ju ändå att han kunde äta som en häst men ändå vara så smal.
“I’m not even surprised anymore about how much that boy can eat” svarade Rachel och jag nickade.
“Are you hungry?” frågade jag sedan.
“Yeah, do you have sandwiches?” frågade Rachel och jag tog fram mackor, smör, pålägg och juice.
Vi tog varsin macka och bestämde oss sedan för att lägga oss då båda var trötta. Vi gjorde iordning oss och skildes åt utanför mitt rum.
“Goodnight Rach, I had a lot of fun today” sa jag och gav henne en godnattkram.
“Night Zayn, me too” svarade hon med ett trött leende och gick och lade sig.
Jag lade mig i sängen men min kropp vägrade somna. Jag tänkte väl kanske en aning på Rachel. Eller, inte en aning. Eller, kanske tänkte jag bara på Rachel men det ville jag inte erkänna för mig själv. Vad var vi nu? Vi var väl bara vänner, för hon tyckte väl inte samma sak om mig som jag tyckte om henne. Gillade jag henne bara som vän eller mera? Vi skulle ju ändå snart göra slut i vårt låtsasförhållande. Men jag kunde inte sluta tänka på henne, hon var så speciell. Vågade gå sin egen väg, liksom. Var jag förälskad? Och om jag var det, vad skulle hända då? Det fick inte vara så, det var bara inte så. Okej, det var inte så. Eller... Jo, det var det nog. Fan, fan, fan.

Rachel’s perspektiv
En röst som hördes svagt väckte mig. En stor gäspning for ur mig och ja satte mig trött upp. Jag rynkade på pannan, det var någon som sjöng. Vad var klockan? Jag kollade snabbt, 10.47. Jag bestämde mig snabbt för att gå upp och gick ut ifrån sovrummet. Där hördes rösten tydligare. Nu hörde jag vem det var, det var ju Zayn. Jag stod en stund still och lyssnade. Det var nog det finaste jag nånsin hade hört, hans röst lät som en ängels. Jag log för mig själv medan jag smög nerför trappan och njöt av att lyssna när han sjöng. Han sjöng Don’t Wake Me Up av Chris Brown, en riktigt bra låt. När jag kom in genom köket fortsatte han att sjunga tills han fick syn på mig och tystnade då förläget.
“No, don’t stop for me” sa jag lugnt och satte mig vid köksbordet.
“Oh, I was just singing for fun anyway” sa Zayn och stod vid diskbänken.
“But it was really beautiful... And what are you doing?” frågade jag nyfiket.
“I’m making some breakfast for us” svarade han och ett leende spred sig på mina läppar.
“You didn’t have to..” började jag men blev snabbt avbruten.
“I know, but I wanted to” sa Zayn och ställde fram frukosten på bordet.
Nygjorda toasts som doftade underbart stod där med två glas apelsinjuice och två koppar kaffe.
“Thanks a lot” sa jag uppskattande..
“You’re welcome” sa han och satte sig mittemot mig.
“Well, about what I said before... You are amazing at singing” sa jag rakt ut för det var precis vad jag tyckte.
“Thanks” svarade han en aning blygt och tittade på mig.
Jag började le, jag hade aldrig sett honom blyg förut.
“You’re also welcome” svarade jag och ville säga att jag tyckte han sjöng som en ängel men kände samtidigt att det skulle verka knäppt att säga något sådant.
“Yeah.. So what are we doing today?” frågade Zayn.
“I was thinking of visiting Marcus and Michael to see if my home isn’t ruined yet” sa jag med ett skratt.
“Can I come too? And I’m sure the other lads would like to come with us if it’s okay with you” sa Zayn och riktade blicken mot mig.
“Sure, you can all come. I’m sure Marcus will try to play cool in front of you all” sa jag med ett flin.
Zayn skrattade lätt.
“Okay, I’ll tell them. Which time?”
“In two hours? We can meet them there, they know where I live” sa jag och han nickade.
“Sounds good”

“Okay, let’s hope they haven’t burned my house down” sa jag skämtsamt till Zayn.
Vi var på väg till mitt hus där vi skulle träffa de andra killarna och även Marcus och Michael. Jag ville egentligen inte träffa Michael men jag hade bestämt mig för att agera moget. Att bara vara trevlig och försöka ignorera det faktum att den killen spenderat flera år på att försöka få mig när jag aldrig ens var intresserad av honom.
“I don’t think you have to worry” svarade Zayn samtidigt som vi svängde upp på min uppfart.
Där stod redan Niall, Harry, Louis och Liam och väntade på oss. Vi gick ut från bilen och gick in i mitt hus. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in i köket där jag såg Marcus.
“Hi Rach, what’s up?” frågade Marcus.
“Hi, nothing. Just wanted to know if you have burned up my house yet” svarade jag. Jag hörde någon harkla sig bakom mig.
“Oh sorry” började jag och vände mig om mot killarna. “Marcus, this is Louis, Niall, Harry, Liam and Zayn. But you have already met him” fortsatte jag och pekade på killarna i tur och ordning.
“Hey” sa Marcus. De andra sa hej tillbaka och Niall tog fram en kaka från mitt skafferi och började äta på den.
“So, where is-” började jag men hann inte längre innan någon hade lagt sina armar om mig.
“I have missed you so much Rachel!” hörde jag Michaels röst säga.
“Let go of me” sa jag surt och drog mig ur hans grepp. Jag sneglade på de andra killarna som försökte hålla inne sina skratt.
“You said that he was over it by now” mumlade jag till Marcus.
“Well, I thought so” svarade han och lämnade köket.
“You have a really nice room and a comfortable bed” sa Micheal och blinkade med ena ögat.
“What the hell have you done in my room and in MY bed!” sa jag upprört.
“Relax, I just tried it for a couple of minutes” svarade han och gick ut från köket.
Jag suckade tungt. Michael hade alltid och kommer alltid vara lika jobbig. Jag fattar faktiskt inte varför Marcus är kompis med honom.
Zayn tittade på mig med ett flin på läpparna.
“Oh, someone likes you...” sa han och de andra killarna började skratta.
“Shut up” mumlade jag och riktade förvånat min blick mot Niall som stod med ryggen mot oss och med ansiktet inne i kylen.
“Niall, what are you doing?” frågade jag med rynkad panna.
Han vände sig om med tre mackor och en banan i händerna.
“Um.. eating?” sa han osäkert.
Jag bara skrattade åt honom.
“Eat as much as you want, Marcus and Michael are paying for the food this week” sa jag och tittade på resten av killarna som bara stod och flinade åt Niall och hans aptit.
Jag styrde stegen upp emot mitt rum med killarna i släptåg.
“Eww, he slept in my bed” mumlade jag medan jag öppnade dörren till mitt rum och fick en chock.
De hade tydligen rotat i mitt rum. Eller, det var nog Michael som hade gjort det. Kläderna låg slarvigt ihoptrycka och lite stack ut ur min garderob. Sängen var obäddad och det syntes att det hade legat någon där. Dessutom var allting tillrört, som att Michael hade velat titta igenom alla mina saker. Jag mumlade alla svordomar jag kunde komma på och började argsint plocka upp lite saker som låg nedslängda.
“Did Michael do this?” frågade Harry med ett flin.
“Yes.. he did” muttrade jag surt.
“Do you need help with anything?” hörde jag Zayn fråga och trots min ilska kunde jag inte motstå att le för mig själv.
Vad omtänksam han var, det var så gulligt.
“Thanks. If you can help me kill Michael, then yes. Otherwise, then no” svarade jag.
“I think you should wax his legs” sa Harry och vi alla började skratta.
“Hey, don’t laugh! I feel like a girl without any hair on my legs” klagade Harry vilket fick oss att skratta ännu mer.
Även fast jag var sur kunde de få mig att skratta. Men mitt leende slocknade snabbt när jag såg Michael stå där i dörröppningen.
“What have you done to my room!” skrek jag argt och stirrade surt på honom.
“Nothing, I just took a look at your clothes. And like I said before, I also tried your bed” svarade han och ryckte på axlarna.
“Took a look on my clothes?!” skrek jag argt. Marcus kom och ställde sig bakom honom samtidigt som han kollade på mig.
“Marcus, the deal was. DON’T go in to my room” sa jag och lade ner extra tyngd på ordet ‘don’t’.
“Okay, it was one time. An-and Michael didn’t know about the deal” försvarade sog Marcus.
“Just fix my room” mumlade jag och gick ner till vardagsrummet.
Jag satte mig tungt ner i soffan med en djup suck. Jag skulle aldrig låta Marcus få bo här igen, han och hans idiotiska kompis förstörde ju bara mitt nya hus. Jag skulle kanske be dem flytta ut med en gång idag? Fast... Det var ju ändå väldigt kul att bo med Zayn. Rätt som det var hörde jag att någon satte sig bredvid mig. Jag tittade upp och såg just Zayn.
“I’m sorry Rach, I know how it is to have annoying siblings” sa han och jag kände att han lade en arm omkring mig.
Jag kröp ihop närmre i hans famn och lutade huvudet emot hans axel.
“I wish I would have never let him live here” suckade jag.
“I know. Do you wanna move home again?” frågade han och tittade ner på mig.
“No, it’s okay. It’s just some more days” svarade jag och kände doften av hans parfym.
Han doftade underbart. Varför hade jag aldrig tänkt på det förut?

Efter ett tag skulle vi tillbaka till Zayn, men killarna skulle på en photoshoot och jag skulle köpa lite grejer. Så vi skulle ses hemma hos Zayn senare. Zayn tryckte en nyckel i min hand.
“Here you go, see you at home later” sa han och gav mig en lätt kram.
Jag nickade och killarna satte sig i sin bil och jag i min bil. Jag skulle köpa lite mat eftersom jag numera också hjälpte till att tömma Zayns kylskåp. Jag tog min bil till närmaste mataffär och handlade lite av varje. Efter det gick jag och köpte mer schampoo, något jag behövde.

“I’m home Zayn!” ropade jag när jag klev innanför dörren men fick inget svar vilket gjorde mig besviken.
Tills jag insåg att jag redan visste att han inte skulle vara hemma förrän senare. Varför höll jag på att noja över att Zayn inte var hemma? Det var väl inget att vara besviken över. Jag ville ju väl inte direkt att han skulle vara hemma, eller hur? Jag sparkade snabbt av mig skorna och kröp upp i soffan med en kopp varm choklad och en mysig filt. Jag började genast tänka på Zayn. Varför gjorde jag det för? Det var ju bara löjligt, han var inte ens min pojkvän på riktigt. Men hur mycket jag än försökte att sluta tänka på honom gjorde det bara att han tog större och större plats i mitt huvud. Det kändes så knäppt. I början hade jag inte ens tyckt om Zayn det minsta och nu var det precis tvärtom. Han hade snabbt fått en stor plats i mitt liv men jag gillade honom inte på det sättet. Han kom upp i mina tankar igen och jag kom på mig själv med att le som en idiot. Jag ville inte erkänna det för mig själv, men jag saknade honom. Hans leende, hans arm omkring mig och hans ögon. De fina bruna ögonen. Men nej, jag var inte kär. Det var jag bara inte. Det fick jag inte vara. Carol skulle döda mig om hon visste. Men trots att jag satt där och förnekade det för själv, vilket inte gick så bra, så visste jag ändå innerst inne att jag inte kunde förneka mina känslor. Han kändes som något mer än bara en vän till mig, men jag visste inte på vilket sätt. Nej, nu ljög jag för mig själv igen. Visst gillade jag honom, väldigt mycket. Men vi skulle göra slut snart antog jag och allt jag kände skulle bara bli komplicerat. Och han kände nog inte samma sak, varför skulle han göra det? Det gjorde han inte, han skulle säkert skaffa en ny tjej så fort vårat fejkförhållande var över. Jag var ju bara Rachel liksom. Så jag var bara tvungen att förneka mina känslor och hålla dem inne, hur svårt det än var. För jag skulle ju aldrig kunna berätta för honom hur jag kände när vårt förhållande som vi hade inte ens existerade. Så jag var alltså kär i någon som snart skulle vara mitt “ex”. Varför, varför, varför? Bra Rachel, bra jobbat.

The Fame Project - del 11

| Postat i: The Fame Project
 
                

“So, you were in X-Factor three years ago?” frågade jag Zayn.
Vi hade kommit hem och satt i hans soffa och snackade och försökte lära känna varandra bättre.
“Yeah, and we finished third” svarade han.
“Oh yeah, I remember that I watched you that year. I voted for you more than once, I think. I remember that I thought you guys were cute” erkände jag med ett litet leende.
“Oh, did you?!” utbrast Zayn med ett flin.
“Yeah.. Don’t tell the others, but if I remember right I thought you were the cutest” sa jag och log.
Zayn log tillbaka.
“Oh really?” frågade han retsamt.
“Yes..” svarade jag lite smått generat.
“Anyway, I remember that I saw you in some film for some year or two also” sa Zayn och jag nickade.
“Yeah..” svarade jag och det blev tyst.
Slutligen bröt Zayn tystnaden.
“What do you wanna do today?” frågade han.
“Well, Carol texted me before and she wanted us to go on a date tonight, so I guess that’s what we’re doing..” svarade jag och visade tydligt mitt missnöje med att vi inte fick bestämma själva vad vi skulle göra.
“Okay, where do you wanna go?” frågade Zayn och tittade på mig.
“Maybe we could go to the cinema? We haven’t done that yet” svarade jag och han nickade glatt.
“Good idea”

Zayn’s perspektiv
“I gotta feeling, that tonight’s gonna be a good night...” sjöng jag medan jag stod framför spegeln i mitt rum.
Det var min absoluta favoritlåt och hade varit det ända sen första gången jag hade hört den. Och låten stämde ju faktiskt in med mitt liv just nu. Det skulle nog bli rätt kul ikväll ändå. Rachel var ju schyst när man väl lärde känna henne och fake-dejtandet kändes inte lika jobbigt längre. Och Rachel var snygg, den kunde ingen förneka. Jag fixade klart mitt hår och tittade ner på kvällens kläder jag skulle ha ikväll. En vit tröja med texten ‘Cool kids don’t dance’, mina favoritjeans och som alltid, min skinnjacka. Den var jag ungefär kär i, det var min absoluta favoritjacka. Jag tittade mig ännu en gång i spegeln med ett nöjt leende. Håret hade precis lagom mycket vax och det såg bra ut. Jag nickade nöjt och gick ut ifrån mitt rum ner till hallen där jag mötte Rachel. Hon var snyggt klädd med höga svarta klackar, ett par tajta jeans med hål i, en svart spetströja, ett silvrigt halsband och som alltid, sin svarta skinnjacka. Hon log mot mig och fingrade lite på sitt utsläppta hår.
“Ready to go?”
Jag nickade och tog tag i hennes hand och vi gick ut ur huset. Utanför såg vi inga paparazzis men jag visste att de var bra på att hålla sig gömda.
Vi tog en taxi in till centrala London och efter 20 minuter var vi framme utanför bion. Vi gick in, köpte biljetter till The Hobbit, köpte popcorn och gick sedan in i biosalongen. Den var inte helt full än och både jag och Rachel gick med huvudena neråt för att inte få för mycket uppmärksamhet. Vi satte oss på våra platser och väntade på att filmen skulle börja. Rachel tog en näve popcorn och stoppade in en i taget i hennes mun. Jag kollade på bioskärmen som nu hade börjat visa reklam. Jag kollade ointresserat samtidigt som jag hörde någon viska om mig och Rachel bakom oss.
“I think that Zachel is fake” sa den ena tjejen.
“Yeah, they don’t even see happy with eachother, I hope they break up soon. She is not good for Zayn”svarade den andra.
Ursäkta? Hon är inte bra för mig. Om jag har lärt känna henne rätt så är hon ganska lik mig i sättet. Det var nog det ända negativa med fansen. Även om vi inte dejtar på riktigt så stör jag mig på att fansen tror att de kan styra våra liv. Jag kollade bak och den ena tjejen mötte min blick och gapade. Hon nuddade sin kompis i sidan med sin armbåge och snart var det två par ögon som mötte mina. Jag vände mig om mot Rachel och kysste henne. Hon var förvånad först men kysste sedan tillbaka och lade sina armar runt min nacke. Jag hörde tjejerna viska något mer och sedan något som blixtrade till. Vi drog oss undan efter ett tag och Rachel kollade förvånat på mig. Jag lutade mig mot hennes öra och viskade;
“The girls behind us thought that we were fake dating, so I’m proving them wrong”. Hon skrattade lite och svarade;
“But they have right” och jag drog mig tillbaka.
“Yeah, but they don’t know that” svarade jag och blinkade med mitt högra öga. Hon kollade lite på mig innan hon vände blicken mot skärmen. Även om hela detta var fejk så hade den kyssen känts så... bra? Jag vet inte vad det var, men det hade gått stötar genom hela mig.
Det hade liksom inte känts som de andra kyssarna. Annorlunda, på något sätt. Jag visste inte riktigt hur, men det kändes så bra att sitta där och hålla henne i handen. Så borde det väl inte kännas? Jag kan inte säga att det var kärlek. Men någonting var det men egentligen borde jag väl inte känna något alls, detta var ju bara helt fejk och skulle vara över snart. Men jag kunde inte komma över känslan av att det var något speciellt med Rachel. Frågan var bara varför jag kände så, detta var ju bara ett fejkat förhållande.

Rachel’s perspektiv
Jag sneglade bak på tjejerna som fortfarande viskade om oss, eller ja, det var typ “skrikviska”. Jag och Zayn, liksom de andra i närheten, kunde höra dem klart och tydligt. Jag skrattade lite tyst och tog Zayns hand och flätade samman den med min egen. Filmen hade börjat och jag försökte koncentrera mig på den. Men som sagt, att ha två skvallertjejer bakom sig hjälpte inte. Ärligt talat så hade jag lust att skrika på dem, men jag visste att jag inte skulle kunna göra det. För det första, jag ville inte bli utskickad. För det andra, vi skulle dra åt oss mycket uppmärksamhet och det skulle stå överallt i tidningar och på nätet på bara några sekunder och för det tredje, Carol skulle döda mig. Jag riktade istället blicken mot filmen fortfarande hållande i Zayns hand och försökte ännu en gång att koncentrera mig på filmen vilket gick sådär. Jag kände hur Zayn kramade min hand och jag log. Zayn var helt okej, mer än bara okej. Han var faktiskt riktigt schyst och jag var glad att ändå kunna vara hans vän. Min blick riktades mer mot honom än mot filmen och jag kom på mig själv med att hela tiden titta på honom. Pinsamt, det fick jag ta och sluta med. Fast om vi ändå skulle låtsasdejta så gjorde det väl ingenting? Nej, det gjorde det inte.

Rätt som det var så var filmen redan slut. Både jag och Zayn reste oss upp samtidigt och lade en arm om mina axlar. De två tjejernas blickar brände i nacken men jag bestämde mig för att bara ignorera det. De kunde snacka så mycket skit de ville för vad de än trodde så var det inte sant. Jag och Zayn gick hand i hand ut ur biosalongen med tjejerna bakom oss. Jag kände att någon knackade mig på axeln och jag vände mig snabbt om.
“Yeah?” frågade jag tjejerna som tittade på mig och Zayn.
“Is it true that you two are dating?” frågade den längsta av dem.
Zayn nickade och log ett glatt leende.
“It is” svarade han och kysste min hand och svingade våra händer.
“Oh” svarade tjejen och de båda sa hejdå till oss.
Jag tittade upp mot Zayn.
“Do you think they believed us?” frågade jag med en rynka i pannan.
Han nickade.
“Yeah, i think so. But we’ll be on the newspapers tomorrow” svarade Zayn och jag nickade.
“I know.. but I’m quite used to it now” sa jag medan vi började gå ner för gatan.
“Yes. Do you know what’s funny?” frågade Zayn med ett litet skratt.
Jag tittade frågande på honom.
“No, I don’t”
“This fake dating has actually done that we like eachother instead of hating eachother” svarade Zayn och jag log.
“True”
Vi gick där hand i hand och plötsligt stannade Zayn upp.
“Rachel, do you wanna walk home?” frågade han och tittade in i mina ögon.
“Sure, it’s not that far is it?” frågade jag och började gå igen.
“No, it takes an hour or something” svarade Zayn och gick med mig.
“I know I’ve already said it but it’s really nice of you letting me live in your house” sa jag och log stort.
“And I’ve already said that it’s totally fine with me. I love to have some company” svarade Zayn och log tillbaka.
“Yeah I know, but still.. Anyway, Carol won’t hate me at least, I acted good today” sa jag med ett litet skratt.
“Yeah, Paul is really tuff with this too” sa Zayn.
Jag nickade förstående. Jag visste precis hur det kändes.
“What was your first impression of me?” frågade Zayn och tittade nyfiket på mig.
Jag tänkte efter.
“Hmm... I guess it was positive when I first met you in the food store, when you helped me with the cereals that I couldn’t reach” sa jag med ett skratt och Zayn skrattade också lite.
“But after that, after that terrible dinner for example? What did you thought about me after that?” frågade han sedan.
“I hated you after that night! I thought that this dating thing would be completely impossible, but I guess we proved the opposite” sa jag och log mot Zayn som log ett sött leende tillbaka.
“I guess we did”. Tystnaden som uppstod var ingen pinsam tystnad. Tvärtom, det var skönt att gå där utan att behöva prata. Jag var så inne i mina egna tankar att jag inte märkte att Zayn stannade. Jag kollade på honom med en rynkad panna.
“What is it?” frågade jag och gick närmre honom.
“It’s a paparazzi in the bushes over there” svarade han och nickade mot några buskar längre bort. Det var mörkt ute så man kunde inte se någon, men förmodligen hade han väl hört någon som tog kort. Jag kollade på Zayn igen och skulle precis fråga vad vi skulle göra, när ett par läppar pressades mot mina.

The Fame Project - del 10

| Postat i: The Fame Project
Rachel’s perspektiv
“WAKE UP RACHEY PACHEY!” hördes en röst som väckte mig.
“Go away Marcus” mumlade jag irriterat.
Jag var fortfarande van vid att den som störde mig var Marcus, men så var det ju inte längre.
En duns hördes och jag kände att någon satt på min säng.
“Who is Marcus?”
Det var inte förrän nu jag hörde att det var Louis som var i mitt rum.
“Louis, go away” sa jag trött och satte mig upp.
“Morning sweetiepie, your honey is downstairs”
“Shut up, he’s not my honey” mumlade jag surt.
Louis flinade bara åt mig.
“It’s 11am, you should come down and join us for breakfast. Zayn misses you”
Jag gav honom bara en sur blick till svar och svängde benen över sängkanten.
“Really funny” sa jag trött.
Jag gick ner för trappan med Louis i släptåg.
“Your hair is really beautiful today by the way” hörde jag Louis säga bakom mig med ett skratt.
“Oh, I know you like it” sa jag sarkastiskt med ett litet leende medan vi kom in i köket.
Där satt de andra fyra runt frukostbordet och de tittade upp när vi kom in.
“So you could finally get up lazy pig” sa Harry med ett flin och Louis nickade stolt.
“I’m not a lazy pig” svarade jag och satte mig ner mellan Niall och Liam och mittemot Zayn.
“Yes, you are” sa Louis och slog sig också ner vid bordet.
Jag ignorerade Louis och min blick drogs mot Zayn. Jag fick en chock när jag såg honom. Jag hade aldrig sett en snyggare kille med morgonrufs. Han såg så perfekt ut även fast han var nyvaken. Jag log mot honom och han log tillbaka.
“Morning Rachel, to be nice to Zayn’s guest because they’re not” sa Liam och nickade sitt huvud mot Harry och Louis.
“Thanks Liam, morning” svarade jag och tog för mig av frukosten som stod framme.
“What are we doing today then?” frågade Zayn och tittade på mig.
Jag ryckte lite på axlarna.
“Have no idea, I don’t really mind” svarade jag med ett litet leende.
Jag såg faktiskt fram emot att få spendera en vecka med honom, hur konstigt det än kändes att erkänna det för mig själv. Det skulle bli kul att få lära känna honom bättre för när allt kom omkring så var han inte så hemsk ändå.
“You can have a all-day-date!” urbrast Louis med ett flin.
“What’s that?” frågade Zayn med rynkad panna.
“A date all day long” svarade Louis med en min som såg ut som att han tyckte vi var dumma i huvudet.
Jag skakade roat på huvudet.
“Dream on, Louis” svarade jag och Zayn nickade.
“But I can say that I’d rather be with Rachel than you idiots” sa Zayn med ett skratt och tittade på de andra killarna.
“Aww, then we’ll let you two be alone today” svarade Louis och räckte ut tungan åt Zayn som bara skakade roat på huvudet.
“No, but seriously. What should we do today?” frågade han sedan.
Liam tittade upp från sin mobil.
“Guys, sorry but I’m gonna meet Danielle today” sa han och jag nickade.
“Cool, that’s your girlfriend right?” frågade jag och lutade huvudet i händerna.
“Yeah, and Eleanor is Louis girlfriend” sa Liam med ett nickning.
“Aha, okay. Has anyone else a girlfriend?” frågade jag och tittade runt på de andra killarna.
“Nope” sa Zayn och jag nickade.
“Okay. So what should we do today?” frågade jag och Zayn tittade på mig med busig blick.
Jag tittade frågande på honom och han mimade ‘revenge’. Jag förstod genast vad han menade och blev full i skratt, jag kunde inte sluta skratta när jag tänkte på vad vi skulle göra mot Harry.
“What is it?” frågade Louis misstänktsamt.
“N-nothing” fick jag fram mellan skrattattackerna och tittade på Zayn som skrattade minst lika mycket som jag.
“Okay, what are you up to?” frågade Harry och korsade armarna över bröstet.
“Me and Zayn was just wondering if you wanna go and shopping with us today, Harry” förklarade jag och försökte kväva skrattet som bubblade inom mig.
“No, I hate shopping” klagade Harry.
“Well, that’s bad for you becasue I was going to shop underwear” sa jag och flinade. Harry flög upp och drog med mig till mitt rum.
“I’m on!” sa han högt. “Go and change” fortsatte han och puttade in mig i mitt rum.
“Zaaaayn! We’re going shopping” hörde jag Harry ropa. Jag tog min kudde för min mun och kvävde mitt skratt med hjälp av den. Jag bytte snabbt om till ett par jeans, ett linne med en hand som pekar ‘fuck you’. Jag drog på mig min jeansjacka och ett par vita converse och gick ut från rummet. Jag mötte Harry i hallen som stod där redo med sin orangea mössa på huvudet. Jag skrattade åt att han var så uppspelt. Jag skulle inte shoppa underkläder och om jag skulle det, skulle jag aldrig göra det med honom.
“Hurry up Zayn! We are waiting!” ropade Harry och snart kom Zayn ner för trappan.
“What took you so long?” frågade jag och flinade med tanken på hämnden i mitt huvud.
“His hair” svarade Harry snabbt och gick ut till bilen. Han satte sig i sin bil i förarsätet och jag satte mig bredvid i passagerarsätet.
“Hey, I wanna sit there” sa Zayn och låtsades bli sur.
“Ladies first Zayn” svarade jag och räckte ut tungan mot honom och satte mig i bilen. När alla var inne satte Harry med hög fart, rikting mot inne-London.

“Hi, ehm my friend here wants to wax his legs” sa jag och pekade på Harry. Hans huvud flög upp och han kollade surt på mig.
“No, actually I have changed my mind. I don’t wanna shop, let’s go home” protesterade Harry.  
“He wanna wax his legs” sa jag bestämt och kollade på receptionisten,
Receptionisten kollade konstigt på mig och jag mimade ‘revenge’ till henne. Hon flinade och visade Harry vägen till rummet där han skulle bli vaxad. Jag och Zayn satte oss i soffan vid entrén och skrattade. Efter ett tag hörde vi ett högt skrik vilket ledde till att vi skrattade ännu mer. Efter ungefär tio minuter kom Harry ut igen. Han kollade surt på oss.
“How can you girls stand this” muttrade han.
“Harry, I shave my legs. I don’t wax. Actually, I have never waxed my legs” svarade jag.
“Why did you guys make me do this when you, Rachel, don’t do it?” sa han och satte armarna i kors.
“Revenge” flinade Zayn och gjorde high-five med mig.
“Revenge?”
“Yeah, you said that me and Zayn would move in together, we got mad and came up with this idea” sa jag stolt.
“I hate you” mumlade han.
“Aaww, I love you too Harry” sa jag på skoj.
“Can we go shopping underwear now?” frågade han hoppfullt.
“Did you actually believe that I would go shopping underwear, WITH YOU TWO” sa jag förvånat och höjde rösten i slutet av meningen.
“But we can go to Starbucks” sa jag och log. Han såg lite gladare ut och skulle precis gå när Zayn stoppade honom.
“First” sa han och drog upp Harrys ena byxben och drog handen över benet.
“Wow, it’s so smooth” sa han imponerat. Jag satte mig på huk bredvid Zayn och kände på hans ben.
“Wow, it’s amazing. Maybe I would try this sometime” sa jag.
“Yeah, you should. Then you can feel the pain like I did” sa Harry.
“Or I’ll just skip that” sa jag och tog Zayns hand.

“Guys, I think that we took the wrong direction” sa Zayn kliade sig i nacken. Vi hade valt att leta efter Starbucks men hade gått fel.
“Yeah, cause we can only go in one direction” svarade Harry och han och Zayn började skratta. Jag suckade och när de lugnat sig och fått flera blickar från folk som gått förbi oss bestämde vi oss för att gå tillbaka till där vi kom ifrån.
“You’re really slow Rach” sa Harry med en retande ton.
“I’m tired guys” muttrade jag.
“Aaww, jump up” sa Harry och ställde sig framför mig och böjde lite på sig.
“What?”
“Jump up, lazy pig”. Jag gjorde som han sa och snart var vi på väg igen.
“I really like your curls, Curly” sa jag och pillade lite med hans lockar.
“I know, everyone does” sa han och lät så självgod.
“Well, if I’m gonna be honest with you Curly, I actually like Zayns hair more because it’s much cooler” sa jag och kollade på Zayn som räckte ut tungan mot Harry. Jag tog min ena hand och flätade in den i Zayns.
“You’re wierd, everyone loves my curls and want to touch them” sa han med ett självsäkert leende.
“I’m not like the other girls Harry, I don’t fall for a flirt” sa jag vilket tystade Harry.

“There! I see starbucks” ropade Harry högt och började springa. Vi kom in och beställde och kassörskan frågade vårt namn.
“Ha-” började Harry men Zayn avbröt honom.
“Dan Piper”. Vi satte oss vid ett bord och Harry kollade konstigt på Zayn.
“We don’t wanna be recognized, don’t we” förklarade Zayn och då förstod både jag och Harry.
Om de ropar ut Harry Styles kommer vi bli omringade av fans och eftersom vi inte har med oss några livvakter så är det inte så säkert. Vi satt och pratade lite innan vi hörde ‘Dan Piper’ ropas upp. Jag reste mig upp och gick och hämtade våra beställningar. Jag kom tillbaka med dem och började äta på min muffin.
“So Harry, was it nice to wax your legs?” frågade Zayn med ett snett leende och blicken riktad mot Harry.
“No! It was terrible! I have no hair on my legs and I’m a guy. I can’t show myself in any short trousers for like a month” suckade han.
“Sorry, but it was actually your own fault.. You said we would move in together” svarade jag och Harry nickade.
“Yeah, but I was right, wasn’t I? You’re living together now”
“Yeah, but only for a week” svarade Zayn och tittade på mig.
Jag tittade tillbaka på honom och försökte att inte titta på hur snygg han var.
Harry märkte att jag och Zayn tittade på varandra men valde att inte kommentera det för en gångs skull.
“So where are we heading now?” frågade jag när vi hade fikat färdigt.
“Well, you said you would buy new underwear” sa Harry och tittade anklagande på mig.
“I just said so because you would go with us” sa jag.
“That wasn’t fair! I couldn’t know!” utbrast Harry men blev hyssjad av Zayn.
“Don’t get too much attention here” sa Zayn och jag nickade.
“But Rachel is being mean” klagade Harry och lipade åt mig.
“Oh, don’t cry curly” sa jag och reste mig upp.
“Where do you want to go guys?” frågade jag sedan.
“”Maybe home? I get so tired of shopping” svarade Zayn och Harry nickade.
“I’m going home, I feel like my legs are burning or something. I think I’ve spend enough time with you two” sa Harry lite halvt surt men med ett leende i ena mungipan.
“Okay, I’ll see you soon mate” svarade Zayn och vi skildes åt utanför starbucks.
“Okay, let’s go home” sa Zayn och vi satte oss i en taxi.

The Fame Project - Del 9

| Postat i: The Fame Project
                       

Rachel’s perspektiv
“So, that’s what I’ve planned” sa jag och tittade föväntansfullt på Zayn för att se vad han tyckte om planen.
“That’s awesome, great job Rachel” sa han med ett leende som snabbt suddades ut.
“What is it?” frågade jag lite halvt oroligt.
“I’m just thinking of Harry again... I didn’t replied to a message he sent earlier. He knows that I’m ignoring him...” sa han dystert och suckade.
“It’s okay, it’s not your fault that they don’t really understand how it is” sa jag tröstande och lade en arm om hans axlar utan att jag själv var medveten om det.
“Rachel...” mumlade han men tog inte bort min arm.
“Yeah?” frågade jag och funderade på om jag skulle ta bort min arm eller inte.
“I think that you are okay. I mean, there’s nothing with you that I can hate” sa han och jag log lite.
“I think you’re okay too” svarade jag och han log.
Han gav mig en liten kram och jag kramade tillbaka. Det kändes faktiskt naturligt denna gången.
“Oh, look at the love couple!” hördes en röst bakom oss.
Jag vände mig förvånat om och möttes av Marcus flin.
"Who is that?" frågade Zayn förvånat, fortfarande med armarna om mig.
Hans blick flackade mellan mig och Marcus.
"This is my little brother, Marcus" sa jag irriterat och Marcus flinade.
"What a cute cou-" började han men avbröts av mig.
"Shut up! What are you doing here anyway, have you ever heard of the thing called knocking on the door?" utbrast jag irriterat.
"Oh, were you busy? Sorry I disturbed you" sa Marcus med ett flin på läpparna.
Jag himlade bara med ögonen och tittade på Zayn som skrattade lite.
"Well hey Marcus, I'm Zayn" sa Zayn och nickade mot Marcus.
"I know, you are dating my sister" svarade Marcus och nickade mot Zayn.
Jag höll på att skratta ihjäl mig. Marcus försökte spela cool inför Zayn! Det hade jag aldrig sett honom göra inför någon förut. Det var nog bara för att Zayn var kändis.
"Why are you here, Marcus?" frågade jag.
"Well, I was wondering if me and friend could stay here for a week" frågade han.
"Never!" svarade jag.
"Please Rachel, you're the best sister ever" bad han.
"Why can't you stay at home?" frågade jag.
"Because they don't want us there..." mumlade han.
"Who is your friend?"
"Michael" svarade han.
"If it is Michael then you can't stay here!" utbrast jag.
"Come on, he is over that by now"
"And where should I stay?" frågade jag och korsade armarna över bröstet.
"You can stay at my place, if you want to" hörde jag Zayn säga.
"What?" frågade jag förvånat.
"Yeah, that's what friends are for. They’re helping eachother" svarade han och log.
"Wow.. Thanks a lot" svarade jag och log tillbaka.
"Anytime" svarade Zayn och vi tittade på varandra.
Han hade faktiskt väldigt vackra bruna ögon, det hade jag inte riktigt tänkt på innan. Fan vad snygg han var, egentligen.
"So... Can me and Michael live here then?" frågade Marcus.
Jag ryckte på axlarna.
"I guess so, as long as you don't destroy anything of my new stuff! Then you have to pay for it"
Marcus nickade.
"Don't worry, we won’t" sa Marcus glatt och tog upp sin mobil för att ringa Michael.
Jag tittade på Zayn.
"Thanks. This was so nice of you, I really appreciate it" sa jag.
"As I said, it's totally okay" svarade han med ett varmt leende.
“Okay... So should I move to yours today then?” frågade jag och började genast fundera på vad jag skulle ha med mig.
“Yeah, sure” svarade Zayn log lite.
“Then I need to start packing stuff for one week” sa jag med ett skratt och ställde mig upp.
“Need help?” frågade Zayn och ställde sig upp bredvid mig.
“And Marcus, don’t be in my bedroom” sa jag och gick upp till mitt rum.
“Yeah yeah” hörde jag Marcus säga medan jag stängde dörren i mitt rum.
Jag tittade mig runt i rummet. Jäklar vad stökigt det var... Jag hade inte städat på ett tag om man säger så.
“Wow, what a mess” sa Zayn och skrattade.
“I know.. sorry” sa jag och satte mig på sängen.
Vart skulle man börja?

Zayn’s perspektiv
“And don’t forget your toothbrush” sa jag till Rachel som tryckte ner massa saker i sin resväska.
“Good point” sa hon med ett leende och försvann ut i badrummet för att hämta.. Ja, förmodligen alla hårprodukter också.
Jag nickade och satte mig på hennes säng. Hennes rum var faktiskt väldigt fint, med beiga väggar och benvit heltäckningsmatta. Det såg liksom.. proffsigt ut på något sätt. Just som jag var långt inne i mina tankar ringde min mobil. Niall blinkade det på skärmen och jag bestämde mig för att svara.
“Hey” sa jag och satte mig mer bekvämt i sängen.
“Zayn! Where are you? And why did you just ran out from your house like that?!”
“Well, I couldn’t handle all of you guys and I needed space”
“But we were worried about you”
“Sorry... I’m at Rachel’s right now” svarade jag och hörde ett skratt på andra sidan luren.
“Okay.. Having fun?”
“Wait, are you on speaker?” frågade jag och rynkade pannan.
“Yeah, but it’s just me and the other boys here. Well, except Harry cause he went home directly after you left”
“Oh...” sa jag förvånat och visste inte vad jag skulle säga.
“Yeah, he feels terrible. But, are you coming home soon? We’re still at yours. And... I took some food because I was hungry, sorry man” sa Niall och jag kunde se hans leende framför mig.

“Okay, see you soon then”  sa Niall och jag nickade även fast han inte kunde se det.
"Yeah, bye" svarade jag och slängde min mobil på sängen samtidigt som Rachel kom tillbaka.
"Hey again" svarade hon och försökte trycka ner sin necessär i den redan proppfulla väskan.
"Hey. Niall called, I said we'll be there soon. By the way. What’s wrong with Marcus’ friend?" frågade jag.
“He had or has, I don’t know a crush on me and want to date me. Really annoying, because I don’t like him and he knows it. And besides, he is only 15” svarade hon. Jag nickade till svar och satte mig på huk bredvid Rachel och hjälpte henne att trycka ner det sista i hennes ena väska. Jag ställde mig upp och tittade på hennes 3 proppfulla väskor med ett skratt.
"Three bags, really?
"Yes! I need much stuff for a week" svarade hon med ett leende.
"Okay, let me help you then" sa jag och tog två av hennes tre väskor och förvånades av tyngden.
"Thanks" svarade Rachel och vi stapplade ut ur hennes rum och ner för trappan.
"What do you have in this, lead?" frågade jag med ett skratt när vi hade kommit ut ur hennes hus och var på väg mot mitt hus.
"Yeah, maybe" svarade hon och skrattade lite hon med.
"So, what does your house looks like?" frågade hon sedan.
"Well, pretty ordinary I guess.. You'll see when we get there" svarade jag och hon nickade.
"Are you and Harry still not talking to eachother?"
Jag skakade dystert på huvudet.
"No..."
"You should talk to him. I haven't known you for long but I've already know that you and the other boys are very close to eachother" sa hon och tog tag i.min arm med sin fria hand.
Jag suckade.
"I know, it's just that.. It feels like he really doesn't understand this"
"Well, maybe he just wanted to make fun of us. And we still have our revenge" sa Rachel och log hemlighetsfullt mot mig och jag log tillbaka
"True"
Vi svängde då in på min uppfart och jag öppnade dörren för Rachel. Vi gick in och dumpade väskorna i hallen.
"Wow, nice house" sa hon imponerat och hennes blick flackade runt i rummet.
“Thanks” svarade jag.
“Zaayn!!” ropade någon och snart var jag omfamnad i en kram av Louis.
“Hi Louis!” sa jag och skrattade samtidigt som jag kramade tillbaka.
“Hi Rachel” sa han och gav henne en kram också.
“Hey” svarade hon och kramade förvånat tillbaks.
“You are staying in a week and you have three suitcases!” utbrast Niall förvånat som också kommit ut till hallen.
“It is necessary, I love my clothes and I couldn’t just leave some so I brought almost all of my clothes” svarade hon och ryckte på axlarna.
“Girls” sa Niall i en suck.
“Hey! I also bring lots of clothes when we’re going somewhere” sa Louis.
“Yeah like I said, girls” sa Niall igen.
“Take that back leprechaun, I’m not a girl” utbrast Louis och började jaga Niall. Liam himlade med ögonen medan jag bara suckade.
“I’ll show you the room” sa jag och började gå mot trappan som ledde uppåt.
“I’ll show her!” ropade Louis och drog med henne upp. Jag följde efter och märkte att Louis gick förbi gästrummet. Jag tänkte precis säga till honom när han öppnade dörren till mitt rum.
“Louis, that’s my room”
“I know that, I thought that you wanted to share bed” sa han och flinade. Både jag och Rachel suckade innan jag visade henne gästrummet.
“Nice” sa hon och kollade runt i rummet.
“I hope it’s okay” sa jag.
“Zayn, I could’ve slept on the sofa. I can’t believe that you let me stay here for a week” sa jag och log tacksamt mot honom.
“It’s nothing really, it will be fun. And now the fans get what they want” svarade jag.
“What do the fans want?” frågade hon.
“Well, since Harry said in the interview that we would move in together the fans have got crazy, so now they should be happy”
“Haha, well I should start unpacking” sa hon och skrattade lite.
“Can I help?” frågade jag.
“If you want to, you don’t need to though” svarade hon. Jag tog upp en av hennes väskor och lade den på sängen. Efter tjugo minuter var vi klara och allt fanns nu inne i garderoben.
“Make yourself like home” sa jag och hon slängde sig på sängen.
“I’m gonna make some food, are you hungry?”
“Yeah, I can help” svarade hon och vi gick ner till köket där resten av killarna var, även Harry.
“Oh hi Harry” sa jag och log smått.
“Zayn, I’m sorry” sa han och man såg att han skämdes.
Rachel puttade till mig lite och flinade och jag visste att hon tänkte på hämnden.
“It’s okay Harry” sa jag och kramade om honom i en broderlig kram.

Rachel’s perspektiv
Eftersom ingen egentligen orkade laga mat så beställde vi alla varsin pizza och efter att Niall ätit upp allas rester bestämde vi oss för att kolla på skräckfilm. Dead Silence. Jag har sett den hundra gånger men den är alltid lika bra. Zayn kom tillbaka med popcorn och alla satte sig ner. Harry satte sig ner bredvid mig och sa:
“If you are afraid I’m right here babe, you can cry in my hands” samtidigt som han blinkade med ena ögat.
Jag suckade och kastade ett popcorn på honom. Louis satte igång filmen och vi alla kollade.

Hälften av filmen hade gått och jag hade Harry i mitt knä som var livrädd, Louis hade en filt över sitt huvud, Zayn grejade med mobilen (förmodligen för att han var rädd) och jag, Niall och Liam var de enda som faktiskt kollade. Jag skrattade till och Harry vände sig om och kollade förvånat på mig.
“How can you laugh, this film isn’t funny at all” viskade han.
“I was laughing at you, Louis and Zayn” svarade jag.
“Why?”
“Because you’re afraid of the film, and you Harry, acting like a little girl here in my lap” svarade jag och flinade. Harry satte sig genast bredvid mig och blängde på mig.
“I’m not a girl, Louis is actually the girliest here except from you” sa han.
“Hey! I heard that” utbrast Louis och tog bort filten från hans huvud. Jag och Harry skrattade åt honom vilket resulterade till att han ännu en gång drog filten över huvudet. Jag skakade på huvudet innan jag vände blicken mot filmen igen.

Filmen var slut och alla förutom Zayn, Niall och jag sov.
“I’m heading of to bed, goodnight” sa jag och reste mig upp från soffan.
“Goodnight” sa de båda samtidigt innan jag gick upp till badrummet, tvättade bort allt smink, borstade tänderna och gick på toa. När jag var klar rotade jag fram mina pyjamas shorts och en t-shirt att sova i och slängde mig sedan i sängen efter att jag bytt om. Jag kunde inte fatta att Zayn faktiskt lät mig bo här i en vecka. Han sa att det var sådant som vänner gör för varandra och det håller jag med om. Men så bra känner vi ju faktiskt inte varandra. Vi har ju kyssts men det har inte betytt något, men jag antar att efter den här veckan så kommer vi vara riktigt bra kompisar.


The Fame Project - Del 8

| Postat i: The Fame Project
                     

Rachel’s perspektiv
Jag vaknade, förvånanade nog, i total tystnad. Jag hade fortfarande inte vant mig vid att Marcus inte kom och hoppade i min säng. Jag sträckte på mig och log för mig själv tills gårdagens katastrof slog mig och suddade snabbt ut mitt leende.
“Why, why, why...” mumlade jag och suckade tungt.
Jag ville ju att det skulle funka, det var ju inte det. Jag ville verkligen att det skulle fungera. Men allt var bara så... svårt. Zayn var inte felet egentligen, det var nog mest hela situationen och jag avreagerade mig på honom. Jag slängde trött benen över sängkanten, grabbade tag i morgonrocken och släpade benen ner mot köket. Det enda jag kunde tänka på var Zayn och allt detta drama med fejkdejtandet. Jag kände mig irriterad på Carol, allt detta var hennes fel. Kylskåpet öppnade jag och drog fram lite frukost och satte mig där halvdöd. Min mobil låg bredvid mig på bordet, fortfarande med en stor spricka över skrämen.. Det fick mig att tänka efter hur mycket Carol faktiskt bestämde över mig. Hade jag ingen egen fri vilja eller? Jag muttrade för mig själv medan min mobil pep till. Jag plockade förvånat upp den och låste upp den. Vem var det så här tidigt som ville något? Självklart, Zayn. Vem annars? Två ynka ord stirrade tillbaka på mig från skärmen.

From Zayn:
I’m sorry.

Jag suckade tungt och lade händerna över huvudet. Jag hade funderat mycket över igår kväll och kommit fram till att Zayn faktiskt hade haft rätt hela tiden. Vi skulle agera som ett par och då kunde man inte neka att kyssa den man skulle vara kär i. Varför hade jag så svårt för det här? Han verkade ha tagit det bättre än jag hade gjort. Jag satt länge och skrev olika svar som jag ändå bara raderade sedan för de blev inte bra, inte så som jag ville, inte så ärliga som jag ville. Till slut bestämde jag mig för att bara vara ärlig rakt av, det var ändå det bästa. Jag visste att jag kanske skulle ångra mig senare men då fick det vara så.

To Zayn:
I’m sorry too. I didn’t mean what I said yesterday. You’re right, we need to act like a couple and I wish I didn’t got mad at you. It’s not really you, it’s this whole dating thing. I have never done this before and I don’t think you have either, but I just wanna make the best of it. So let’s really give it a try?

From Zayn:
Yeah, I agree with you. I’m not so good at this either, but we can make it work if we try. Soooo, what about a movienight at my place 8pm?

To Zayn:
Sounds cool :) cyaa later

Jag lade undan mobilen och precis som jag lagt den på bordet började den vibrera igen. Med en suck tog jag upp den och svarade.
“Hello”
“Have you checked the newspaper today” sa en sur Carol på andra sidan luren.
“No, why?”
“Well, it’s pics from last night and let me just tell you this hopefully for the last time; you can’t look mad at eachother when you’re out!” fortsatte hon surt och höjde rösten.
“Well he kissed me, I got mad but we have solved it now” sa jag.
“Yeah I really hope so. Rach, why can’t you just realise that you are dating Zayn. You need to look happy. Smile, laugh, hug, kiss and just be a couple” sa hon och suckade.
“Why can’t we just be friends? It would be sooo much easier”
“Because you get more attention if you are a couple. For god’s sake Rachel! You’re an actress, just imagine that this is a film” Jag suckade. Hon hade ju faktiskt rätt. Det här borde ju egentligen inte vara så svårt för mig.
“You’re right Carol...” mumlade jag.
“Well I gotta go now. Don’t do anything stupid and call me if you need anything or if something happens” sa hon till sist och lade på.  
Jag lade undan mobilen en andra gång och lade mig ner i sängen igen. Don’t do anything stupid, ekade i mitt huvud. Lite svårt när Carol tycker att allt jag gör är dumt. Jag kollade på klockan som visade 10:55 innan jag bestämde mig för att somna om igen. Jag gick upp till mitt sovrum igen för att sakta somna.

Zayn’s perspektiv
“Man, how could this happen?” frågade Liam ännu en gång med en suck. Vi alla satt i mitt vardagsrum, de andra hade kommit hit så fort de fått se bilderna på mig och Rachel i tidningarna.
Jag suckade frustrerat och slog ut med armarna.
“I already told you, I kissed her and she went mad!”
“But look at the pictures, you both look so grumpy! Just be happy, smile” sa Harry irriterat.
“Oh you shut up! You really didn’t help anything in the interview!” utbrast jag surt och stirrade argt in i väggen.
“Zayn, please. Just try to relax with her and don’t look grumpy on pics” sa Liam.
“STOP TELLING ME WHAT TO DO! You don’t know how it is to to fake date someone! It’s not easy, I can’t just do it perfectly!” skrek jag argt, reste mig upp och smällde igen ytterdörren med en smäll.
Jag gick med snabba steg ut på gatan. Jag visste inte vart jag skulle, jag ville bara bort ifrån dem. De fattade ingenting. Som om de skulle vara glada om de var tvungna att fake-dejta en tjej de knappt kände. Jag kände mig arg och visste inte vart jag skulle ta vägen. Till min lycka hittade jag mina hörlurar i jackfickan och snart så fyllde Chris Brown och Don’t Wake Me Up mina öron. Jag drog några djupa andetag medan jag fortsatte gå och styrde stegen bort ifrån mitt hus. Vad trött jag kände mig på de andra killarna just nu. Några minuter senare stod jag utanför Rachels hus. Jag hade inte planerat att gå dit, men det hade bara blivit så. Skulle jag knacka på? Ja, jag fick chansa. Vi var ju ändå sams nu och jag behövde annat sällskap än killarna.

Harrys perspektiv
Vi alla kollade häpet på när Zayn stormade ut från huset. Han såg verkligen arg ut. Jag hade inte menat att vara taskig igår på intervjun, jag hade bara velat ha lite kul. Jag trodde ju heller inte att Zayn skulle bli så arg, det var ju bara på skoj. Han behövde inte ta allting man sa så allvarligt. Men han verkade inte vara på humör för att förlåta mig och det kunde jag visserligen förstå. Jag hade redan insett att jag var tvungen att be om ursäkt så fort han kom tillbaka. Jag ville ju inte bråka med honom, han var ju trots allt en av mina bästa vänner. Jag undrade också vart han hade gått. Det var nog inte så lätt att bli kastad in i ett låtsasförhållande bara sådär. Jag kände mig full av skuld, det var mitt fel att han hade gått iväg. Men han skulle väl förlåta mig, det skulle han väl? Jag hade ju inte menat något illa, bara velat ha lite skoj. Men det var kanske inte så skoj när allt kom till kritan. Han var nog riktigt ledsen och sur, allt detta var jobbigt för honom. Jag borde ha varit lite mer förstående, jag skulle ju själv aldrig ha velat dejta en främling. Jag suckade tungt för mig själv och vi alla tittade på dörren som Zayn just hade smällt igen bakom sig.
“Guys” sa Louis och tittade på alla oss.
“Yeah?” mumlade jag och tittade ner i marken.
“That wasn’t necessary” sa han och riktade blicken mot mig.
“I know.. I bet he hates me now” sa jag dystert och sjönk djupare ner i soffan.
“Well, he needs time. Give him that” sa Liam och jag nickade.
Men jag ville ju göra någonting, jag hatade att han var arg på oss, och speciellt på mig. Ett sms kunde väl inte skada? Förhoppningsvis skulle han iallafall svara.

To Zayn:
I’m so sorry. I didn’t mean to hurt you, I was really stupid and I regret it. Please forgive me? .xx

Jag satt nervöst med mobilen i händerna och väntade på ett svar. Men det var ett svar som inte kom. Zayn ignorerade mig, det visste jag med all säkerhet för han svarade alltid snabbt annars. Han ville inte prata mig och det kunde jag kanske förstå. Men det gjorde ändå ont, att bli ignorerad av sin bästa vän. De andra killarna tittade på mig.
“I texted him and he didn’t replied” sa jag och ställde mig upp.
Här ville jag inte vara kvar. Zayn behövde tid, och det skulle han få. Jag hoppades bara att det inte var för lång tid, för jag saknade honom redan.
“Stay” sa Louis och tog tag i min arm.
“I can’t. I’m going, you know where you can find me” sa jag och tog på mig mina skor och öppnade ytterdörren.
“Harry, he-” började Louis men blev avbruten av Liam.
“Let him go, he needs to be alone” sa han.
Det var det sista jag hörde innan jag stängde dörren bakom mig och styrde stegen mot mitt hus. Allt kändes bara för jobbigt. Jag ville fixa det för Zayn, men jag visste bara inte hur. Vad hade jag nu gjort?

Rachel’s perspektiv
Det knackade på dörren just som jag höll på att sätta upp bilder på mig och Miranda i mitt sovrum. Jag gick ner till hallen och öppnade dörren där jag möttes av Zayn.
“Hi” sa jag förvånat och drog en hand genom håret.
“Hey, ehm. Can I come in?” frågade han.
“Uhm, sure” sa jag och gick in i hallen för att släppa in honom. Vi satte oss i soffan och det var då jag såg att han såg väldigt upprörd ut.
“How are you?” frågade jag och rynkade pannan. Han suckade innan han började berätta allt som hade hänt när de kommit hem till Zayn.
“Well, I think you should forgive him” sa jag och flinade.
“Okay, what are you up too?”
“I just figure out the best revenge that we could do” svarade jag och ryckte på axlarna.
“Oh, tell me!” utbrast han.
“How can I know that you don’t tell Harry?”
“Because I don’t talk to him and you need to trust your ‘boyfriend’ Rach” svarade han. Jag skakade på huvudet med ett leende.
“Fine”.

 

The Fame Project - Del 7

| Postat i: The Fame Project
                 

Rachel’s perspektiv
Eftersom jag och Zayn hade bestämt oss för att försöka bli vänner så hade vi bestämt att vi skulle gå ut och bowla ikväll. Jag var faktiskt väldigt exaltrerad eftersom jag älskar att bowla. Det är en rolig sport och den är inte så ansträngande. Jag vet, jag är lat. Jag kom tillbaka till nuet när jag såg att vi var utanför mitt hus.
“Bye guys, see you tonight Zayn” sa jag och gick ut från bilen.
“Bye, I’ll pick you up at seven” hörde jag Zayn säga innan jag stängde dörren. Jag drog upp nyckeln ur min handväska och låste upp dörren. Jag sparkade av mig skorna och tog av mig jackan. Min mage kurrade till. Jag gjorde min väg till köket och suckade irriterat när jag såg röran där. One Direction var kanske bra på att sjunga, men när det kommer till att hålla ordning kan man ju börja undra hur gamla de egentligen är. Det låg mat på större delen av bordet. Även om det bara varit jag och Niall som ätit såg det ut som om det varit 10 barn där. Jag hade varit borta i några få minuter och när jag kommit tillbaka hade det tydligen varit dags att åka till intervjun. Allt för att slippa städa.
“Pigs” muttrade jag och började städa köket. Efter 20 minuter var jag klar och kunde äntligen göra iordning en macka att äta.

Zayn’s perspektiv
“Bye guys, I’ll see you later!” ropade jag och stängde ytterdörren bakom mig.
Jag och Rachel skulle ju ut och bowla ikväll. Jag själv var ändå helt okej på bowling men jag hade ingen aning om Rachel var bra eller inte. Det kändes lite nervöst som det alltid gjorde att vara med Rachel offentligt eftersom vi var omringade av paparazzis vart vi än gick. Men jag skulle få det att funka ikväll. Jag ville inte bråka eller tjafsa med henne ikväll igen, jag orkade bara inte. Men det var såklart svårt när vi bara var ihopsatta av våra managers. De andra killarna gjorde det inte precis bättre genom att retas, särskilt Harry. Han visste att det inte var lätt och ändå gjorde han det svårt för oss. Vi kände knappt varann och nu trodde fansen att vi skulle flytta ihop! Det skulle ju inte direkt hända. Jag hade inte pratat med Harry sedan intervjun, jag hade nog undvikit honom lite grann. Men han fick skylla sig själv när han kläckte ur sig skitdumma saker under en intervju. Jag suckade tungt medan jag låste upp bilen och satte mig i förarsätet. Det var dags att vara lite kärleksfull med Rachel, dagens mission.
Jag körde den korta biten till Rachels hus och  såg henne komma gående ut genom dörren. Hennes långa hår glänste i månskenet och hon hade på sig ett par tajta svarta jeans, ett par rosa höga Dr Martens, ett snyggt linne och en skinnjacka utanpå det. Hon såg så snygg ut där hon gick med en väska hängande över axeln. Wow, vad snygg hon var. Just som jag satt med henne i mina tankar öppnades passagerardörren bredvid mig.
“Hey!” sa Rachel med ett litet leende och satte sig bredvid mig.
“Hey...” mumlade jag med ögonen på vägen.
Hade hon sett hur jag hade stirrat? Jag hoppades för guds skull inte det
“What’s wrong?” frågade hon med en rynka i pannan.
Jag tittade tillbaka på henne.
“Nothing, just... You look great” sa jag med ett litet leende och  vände ögonen mot vägen igen.
“Wow, thanks..” svarade hon och log lite.
Leendet såg faktiskt äkta ut den här gången. Det här kanske skulle gå bra iallafall. Vi åkte mot bowlinghallen i tystnad men det kändes inte lika jobbigt den här gången, lite mer uthärdligt för varje gång vi träffades.

“I’ve booked a court for two people” sa jag till receptionisten bakom kassan i bowlinghallen.
“Okay, what’s your name?” frågade hon vänligt och tittade på mig och Rachel.
Min arm lågt slappt runt Rachels axel och jag kramade hennes axel försiktigt med handen.
“Zayn Malik” svarade jag och tjejen nickade glatt.
“I knew I recognized you from somewhere! And you must be Rachel Moore” sa hon med ett leende.
Rachel nickade och jag tittade på receptionisten.
“You are really cute together! And sorry, yes you have booked a court. It’ll be 14 pounds for you two” sa hon glatt.
Rachel tog upp sin plånbok men jag lade en hand på hennes arm.
“Let me pay for us” sa jag i hennes öra.
“No, I want to pay” sa hon bestämt och jag nickade.
Jag trodde inte att hon skulle ändra sig så jag lät henne.
“Thanks love” sa jag med ett leende när Rachel betalade för oss båda och vi gick bort till skohyllorna.
Hon drog på sig ett par skor som såg jättesmå ut.
“Hey, how small feet do you have?” frågade jag med ett retsamt leende på läpparna.
“Smaller than you” sa hon och log mot mig.
Vi tog varsitt klot och gick till vår bana. Jag skrev in våra namn och Rachel började. Hon missade alla käglor totalt vilket fick mig att skratta lite. Hon tittade surt på mig men med ett leende i ena mungipan.
“Hey! It’s not my fault that this bowling ball isn’t working” sa hon med ett skratt.
Hon kastade klotet igen och lyckades träffa 2 klot denna gången.
“Wow! Two pins down!” ropade jag och Rachel bara tittade roat på mig.
“Okay, now let the expert try” sa jag och drog iväg klotet men fick bara en stor besvikelse.
Jag missade helt alla käglor precis  som Rachel nyss hade gjort.
“Oh, an expert, you say?” sa hon och skrattade.
Jag slog lätt och vänskapligt till henne på armen.
“My bowling ball wasn’t working” sa jag och härmade henne innan jag kastade klotet igen för att träffa 3 käglor.
“You can’t take my line” sa hon och drog iväg sitt klot men missade ännu en gång käglorna.
“Fuck this shit” mumlade hon.
“You suck just as much as I do” sa jag och flinade.
“I know. I thought I was good but now I realise that bowling probably isn’t my thing” svarade Rachel och räckte retsamt ut tungan åt mig.
“Yeah, sure” sa jag med ett skratt.
Vi fortsatte att bowla, missa och skoja med varandra.
Och för en gångs skull kändes det inte fejk, vi hade faktiskt roligt på riktigt. Det kändes skönt att inte behöva låtsas trivas för en stund. Detta kanske skulle gå ändå, det skulle ju inte vara så länge till.

Rachel’s perspektiv
Vi hade faktiskt kul på riktigt. Visst, jag var skitdålig på bowling men det var han också så jag behövde inte skämmas. Jag låtsades inte ha roligt för det hade jag. Zayn var rolig, en sida av honom som jag inte hade sett förut. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när han missade för 4:e gången i rad.
“You suck!” skrattade jag fram och Zayn log.
“I know, and I’m a proud loser!” sa han och jag log tillbaka.

När tiden var ute tog vi våra jackor och skor och gick ut ifrån bolinghallen.
“Hey.. Are you going home or something?” frågade jag och tittade på Zayn.
“I don’t know, not any plans for today” sa han och ryckte lite på axlarna.
“Okay.. Uhm... I’m hungry so maybe we could take some food?” frågade jag tveksamt.
“Sure, where should we go?” frågade Zayn och grabbade tag i min hand.
“What about subway?” frågade jag och han nickade.
“Sounds good”

Vi stod inne på subway och beställde.
“My turn to pay” sa Zayn till mig när personalen gjorde iordning våra mackor.
“Okay, fair” sa jag och svingade våra händer fram och tillbaka.
Vi hade hållt händer hela vägen för det var folk överallt. Men det hade funkat bättre än sist gång. Jag hörde röster bakom mig och vände mig om.
“Zayn and Rachel!” utbrast en tjej som ut att vara runt 14 år.
Hennes kompisar började fangirla tillsammans med henne och jag och Zayn vände oss mot dem.
“Yes, that’s us” svarade Zayn vänligt.
“Oh my god, you are so cute together” sa en annan tjej och jag kände hur mina mungipor sköt upp i höjden. Nu skulle jag ju vara hans glada flickvän.
De bad om våra autografer och vi tog bilder med dem.
“Can we just get a picture when you two kiss eachother? That would be so cute” sa en av tjejerna och jag sneglade på Zayn.
Han nickade nästan omärkbart och drog mig närmre. Innan jag hann reagera kände jag hans läppar mot mina. Det var en ganska lätt kyss men ändå tillräckligt för fansen.
“Aww!” hörde jag bakom mig medan vi avslutade kyssen.
Zayn log stort mot mig och sedan mot fansen som såg ut som de höll på att svimma. Förmodligen för att de hade fått träffa Zayn, som verkade vara deras idol. De gick ut från subway och jag gav Zayn en sur blick. Var det där nödvändigt?

“That was really not necessary” sa jag irriterat när vi satt ner vid ett bord med våra mackor.
“Yes, it was” svarade Zayn.
“No, it wasn’t! You could have gave them an excuse, anything would have worked!” sa jag men försökte dämpa min röst.
“What, so you mean that I would have told them that I don’t want to kiss my girlfriend? What the hell do you think they would have said?” försvarade sig Zayn med.
“Come on, it was just some fans, not one million” muttrade jag.
“Stop, it was necessary okay? Don’t make it to a big deal, it was just a kiss” sa Zayn och tittade ner i sin cola.
“You could still have gave them an excuse” muttrade jag tillbaka och åt på min macka.

Den där jobbiga tystnaden uppstod igen och jag suckade inombords. Vi som faktiskt hade haft roligt förut. Det förblev tyst och vi åt snabbt upp våra mackor och satte oss i hans bil för att åka hem. Bilresan hem var hemsk, jag ville inte prata med honom och han ville nog inte prata med mig heller. Jag skyndade mig ut ifrån bilen och in i huset när han stannade framför mitt hus. Inte ens ett hejdå gav vi varandra. Jag låste snabbt upp dörren och stängde den bakom mig. En djup suck kom ur mig och jag gled neråt med ryggen mot dörren tills jag satt ner. Allt hade bara blivit fel i slutet. Det blev ju alltid så här och det var faktiskt riktigt jobbigt vid det här laget. Skulle det vara så här varenda gång vi träffades? För om det skulle det, hur skulle jag då, ärligt talat, orka med allt bråk?


The Fame Project - del 6

| Postat i: The Fame Project
                    

Rachel’s perspektiv
“Rach, you need to try harder. Kiss him on the mouth when you meet him or something” sa Carol som satt mittemot mig vid mitt köksbord.
“It’s not that easy, I don’t even like him” svarade jag och tog upp tidningen som låg på mitt köksbord.
“I know you don’t, but you need to try. You could feel the tense between you two 100 metres away” sa hon. “Everyone will soon realise that it’s fake, the fans aren’t stupid” fortsatte hon när jag inte svarade.
“Oh, that would be a tragedy” svarade jag ironiskt.
“Rachel! C’mon, do this for your career”
“How the hell do this help me in my career?” muttrade jag surt. Carol suckade innan hon började förklara.
“As you know, One Direction has a lot of fans and when you are ‘dating’ Zayn, more people will know who you are and you will become a bigger actress and then you will have a bigger chance to act in big films”.
“Well, what if the fans hate me?”
“Honey, have you checked twitter?” frågade hon och jag skakade på huvudet.
“Everyone thinks that you look cute together, and besides. You do” fortsatte hon och flinade. Jag suckade tungt och skulle precis kasta tidningen på henne när min telefon vibrerade till.

The interview starts 4 pm, we pick u up 3 pm - Zayn
Jag sparade numret och svarade ett enkelt okej. Jag kollade på klockan som visade 13.06.
“Who was it from?” frågade Carol nyfiket.
“Zayn” svarade jag och reste mig från stolen. Dags att göra sig iordning då.
Carol hängde med men stannade när vi kom till vardagsrummet.
“Seriously Rach, you haven’t fixed the living room YET” sa hon och satte armarna i kors.
“The sofa is in two pieces, how do you think that I could handle that?” frågade jag och fortsatte min väg till mitt sovrum. På något konstigt sätt så var man tvungen att sätte ihop två delar så att soffan skulle bli komplett. Löjligt, tänkte jag och gick in i min garderob och tog fram ett par svarta tighta jeans, en vit t-shirt och accessoarer, som jag sedan tog på mig. Jag sminkade mig lite och plattade sedan håret.
Jag gick ut från mitt sovrum och hörde genast röster nerifrån. Jag gick ner och möttes av Carol och.... hela One Direction.
“What are you doing here?” frågade jag vilket fick dem att vända sig om.
“Carol said that you needed help with the sofa” svarade Liam.
“Really? I can’t remember that I said that Carol” sa jag och satte armarna i kors.
“I know that you wouldn’t do it by yourself so saked them, and we also need to go through things before you’re heading to the interview” förklarade hon och satte upp sitt blonda hår i en knut. Jag satte mig i soffan bredvid Zayn och Carol harklade sig.
“Okay, Zayn. The interviewer will ask a lot of questions about Rachel so this is what you are gonna answer” sa hon och började förklara vad han kunde svara. Jag lyssnade halvt men valde att greja med min mobil istället.
“... and then you kiss her” hörde jag Carol säga.
“Excuse me?!” frågade jag och mötte Carols blick.
“Yeah, when you go out from the studio you kiss in front of the fans” förklarade hon.
“Don’t you think that’s to much?” frågade Zayn.
“Nope, it’s prefect. Oops, look at the time. I should get going” sa hon snabbt, reste sig från soffan och snart kunde man höra ytterdörren öppnas för att kort därefter stängas. Jag suckade tungt.
“Oh c’mon babe, every girl wants to kiss us” sa Harry och flinade.
“Don’t call me that, Curly” svarade jag.
“Why not babe, I like it” fortsatte han.
“Shut up” muttrade jag och kastade en kudde på honom som prickade ansiktet.
“Ouch, watch my face!” sa han.
“Oh trust me Curly, there’s nothing to watch” svarade jag och reste mig upp. Harry kollade chockat på mig och jag flinade bara tillbaks.
“Where are you going?” frågade Niall.
“To the kitchen, I’m-” började jag men hann inte längre när Niall sprungit förbi mig för att komma till köket. Jag kollade konstigt på de andra som bara rykte på axlarna.
“Niall loves food so everytime we say something that has something to do about food he is like wide awake and yeah you know” förklarade Louis.
“Eehm okay, well I’m gonna eat something do you want?” frågade jag. De tackade nej och jag fortsatte min vandring till köket där jag fann Niall kolla i kylskåpet.
“What are you doing?” frågade jag.
“Looknig for something that you can cook” svarade han.
“Me? Don’t you mean US?”
“Yeah yeah, or wait. I know” sa han och stängde kylskåpet.
“Harry!!!!” ropade han och snart kom Harry in springandes.
“Okay then” sa han och tog fram en stekpanna.
“What’s going on Curly?” frågade jag.
“What does it look like, I’m cooking, duuh” svarade han.
“Why, you said that you didn’t want any food”
“Niall asked me too” sa han och tog fram ingridienser för att kunna göra någon måltid. Jag kollade på honom om han var seriös innan jag gick ut till de andra som fortfarande satt i soffan.
“When are we going?” frågade jag och satte mig bredvid Zayn igen.
“I texted you the time before” svarade Zayn.
“Well excuse me that I can’t remember everything” muttrade jag surt.
“Woah, someone woke up on the wrong side of the bed this morning” sa Zayn.
“Naah, I think it’s her time of the month” fortsatte Louis.
“Guys, it’s nothing of it. I’m just not into this dating thing” förklarade jag.
“Me neither” mumlade Zayn.
“Maybe if we try to be friends it gets easier?” föreslog jag och kollade på Zayn.
“I think that you should be dating for real, you look good together and I’m sure that you like eachother more than friends” sa Louis. Zayn himlade med ögonen och kollade på mig.
“I like your idea” svarade han och log. Jag log tillbaks. Detta kanske skulle fungera ändå.
Zayn’s perspektiv
Jag tog Rachels hand i min och vi gick ut ur bilen. Det var en massa fans som skrek, tog kort och ställde frågor. Vi stannade vid några för att ta kort och skriva autografer. Efter ungefär tio minuter gick vi in i studion och hälsade på hon som skulle intervjua oss.
“I’m Anna, it’s nice to meet you” sa hon och skakade hand med oss.
“Nice to meet you too” svarade Liam och vi andra stämde in.
“Well, we’ll be on in ten so be ready then” fortsatte hon och gick iväg. De andra killarna sprang iväg för att hitta något att göra eller ja, förstöra eftersom det som vi pillar oftast går sönder. Jag kollade åt vänster och såg Anna stå och kolla på mig och Rachel. Jag drog in henne i en kram vilket förvånade henne men efter ett tag kramade hon tillbaks.
“What was that for?” viskade hon i mitt öra.
“Anna is watching” svarade jag.
“Doesn’t surprise me” mumlade hon. Vi drog oss tillbaka efter ett tag och log mot varandra. Vi satte oss på varsin stol längs ena väggen och väntade på att intervjun skulle börja. Efter ett tag kom killarna tillbaka, Niall med massa mat i munnen.
“How can you be hungry Niall? You ate for 30 minutes ago” sa Rachel förvånat.
“He never gets full” svarade jag.
“And no one knows how he is not fat yet” fortsatte Louis.
“He eats whenever he sees food” sa Liam till sist. Rachel kollade på Niall som bara rykte på axlarna och åt upp allt han hade med sig.

“We’re on in two” sa en av scenarbetarna.
“Do you stay here?” frågade jag Rachel. Hon nickade till svars och jag gick iväg till de andra.

Rachel’s perspektiv
“So, how long have you dated Rachel?” frågade Anna Zayn.
“In almost five months” svarade han och log. Jag hade ställt mig bakom scenen och kunde då se dem väldigt bra.
“And what do you guys think about Rachel?” frågade hon och vände blicken mot de andra istället.
“She is really nice and makes Zayn happy” svarade Liam.
“Yeah, I think they look good together and they are planning on moving in together” fortsatte Harry och flinade. Både Zayn och jag gav honom varsin dödsblick innan Anna fortsatte.
“Oh really? But I heard that Rachel just moved in to a new house” sa Anna förvånat.
“Yeah, but Zayn will move in at her place” förklarade Harry.
“Is this true Zayn?” frågade hon.
“Eehm, we have talked about it but we haven’t made any decision yet” svarade jag. Jag upptäckte att Harry kollade på mig med ett flin.
“I will so kill you” mimade jag men han fortsatte bara att flina.
“Aha okay, well is there anyone else who is dating someone?”
“Me and Liam have girlfriends” sa Louis och lade en hand på Liams axel. Anna fortsatte att ställa några frågor om deras nya album och efter 20 minuter var det slut. Min mobil vibrerade till och jag drog upp den u jeansfickan. Jag drog fingret över den spruckna skärmen och slog in min kod.

From Carol
Don’t forget about the kiss ;)

Jag suckade och himmlade med ögonen innan jag lade undan mobilen. Jag hörde röster och kollade upp. Jag mötte Harrys blick som genast kollade bort.
“Seriously Harry! Why did you say that?” frågade jag surt.
“I thought it was fun” sa han enkelt och ryckte på axlarna.
“Fun? You thought it was fun! I’m gonna kill you Harry” sa jag och tänkte precis slå till honom när någon tog tag om min midja och drog bort mig från honom.
“Let go of me! I’m so gonna beat him” sa jag argt och försökte lossa mig från greppet.
“No, we don’t want to make a scene here. And besides, we can fix this without any violence” sa Zayn. Jag slutade kämpa emot när jag insåg att han hade rätt. Våld löser ingenting och jag beter mig faktiskt väldigt barnsligt.
“Okay, I guess you’re right” mumlade jag. Han tog min hand och vi alla gick ut från studion. En massa skrik fyllde mina öron och blev chockad av synen framför mig. Där ute stod ett hav fullt av fans. Vi började gå genom med poliser och livvakter runt oss som en ring. Vi stannade på några ställen för att ge autografer m.m.
“Who are you?” frågade en liten tjej. Jag skulle precis svara när Zayn ställde sig bredvid mig med en arm om min midja.
“This is my lovley girlfriend” svarade han och kysste mig lätt på munnen. Det hela kändes så fejkat men jag log mot honom ändå. Den lilla tjejen kollade med stora ögon på oss.
“You are cute together. I’m so gonna ship you” sa hon. Vi hann inte svara innan vi började röra på oss igen och efter en stund var vi vid bilen som skulle ta oss hem.

“So Rach, can you tell me how you are gonna ‘kill’ me then?” frågade Harry när vi hade satt oss i bilen.
“Have you ever heard about the word revenge?” frågade jag tillbaka. Han nickade som svar.
“Then I guess that you need to wait and see” fortsatte jag och vände blicken mot fönstret.

The Fame Project - del 5

| Postat i: The Fame Project
                 

Rachel’s perspektiv
“Where do you live?” frågade jag Zayn som satt med mig i min bil. De andra killarna hade tagit Harrys bil men eftersom jag och Zayn ska föreställa ett par så var vi tvungna att åka tillsammans.
“I’ll guide you” svarade han och började förklara vart jag skulle åka. Efter ungefär 20 minuter var vi framme och jag tappade nästan hakan. Zayn bodde bara ett kvarter bort från mig. Kunde det här bli bättre?
“I’ll pick you up 18.30” sa han och började gå ut från bilen.
“Wait! You don’t know where I live” sa jag vilket fick honom att vända sig om.
“Yes I do, I saw you when you moved in a few days ago” svarade han.
“Oh okay, well I guess I’ll see you later then” sa jag.
Zayn sa hej då och stängde bildörren. Jag suckade tungt, om några timmar skulle jag vara tvungen att gå på date med en kille jag inte visste någonting om. Great!

Zayn’s perspektiv
Jag drog på mig min jacka och gick ut genom ytterdörren. Klockan var 18.27 och det var dags att hämta Rachel. Carol hade sagt vilken restaurang vi skulle till som tydligen låg mitt inne i London. Jag backade ut från uppfarten och började köra mot Rachels hus. Det skulle nog inte precis bli världens roligaste kväll, särskilt inte när det kändes som om att Rachel inte riktigt gillade mig ett dugg. Jag visste inte om jag tyckte om henne heller, men vi var tvungna att göra detta och jag ville ju absolut inte förlora min karriär. Jag suckade för mig själv och undrade hur roligt jag skulle ha ikväll samtidigt som jag rullade in utanför hennes hus och stannade bilen. Jag började just fundera på om hon skulle komma ut till bilen eller om jag skulle gå till hennes dörr när bildörren bredvid mig öppnades och Rachels ansikte dök upp.
“Hey Zayn” sa hon och satte sig bredvid mig och knäppte på sig säkerhetsbältet.
“Hi Rachel” svarade jag och började köra in mot centrala London.
Det blev en pinsam tystnad. Ingen av oss visste nog vad vi skulle säga och det kändes bara jobbigt då vi båda var medvetna om vilken press vi hade på oss. Vi var tvungna att se ut som ett förälskat par och vi kände inte ens varandra. Jag sneglade lite på Rachel och hon satt med huvudet bortvänt från mig och tittade ut genom fönstret. Det fick mig att sucka inombords. Hur skulle detta ens vara möjligt när hon inte tyckte om mig det minsta?

“After you” sa jag till Rachel när vi stod utanför restaurangen.
Hon tog min hand och vi gick in. Det kändes bara så fejkat alltihop vilket det också var, men det var fortfarande jobbigt. Vi satte oss vi ett bord för två och hängde av oss våra jackor. Rachel lade en arm på bordet och suckade.
“None of us like this, but I guess that we have to try to save our careers and everything” sa hon och tittade på mig med lite rynkad panna.
“You’re right, let’s do the best of it” sa jag och klistrade på ett fejkat leende på läpparna.
Hon log lika fejkat tillbaka mot mig och vi fick våra menyer.
“I want a hamburger with french fries” sa Rachel till servitören.
Jag tittade på henne.
“Well, I don’t eat meat, so... I guess I’ll take chicken tikka masala” sa jag till servitören som nickade.
Vi båda beställde kallt vatten att dricka och servitören gick iväg.
“Why don’t you eat meat?” frågade hon nyfiket.
“I’m a muslim, it’s a part of my religion” svarade jag.
“Oh.. Then I understand” sa hon och klistrade ännu en gång på ett leende på de rödmålade läpparna.
“So, what is worth to know about you?” frågade jag och lutade mig fram över bordet.
“Well... As you may know I’m an actress, I love theatre as I love my mom. It’s a huge part of my life. And I just moved from home into my first own house, it’s awesome getting away from them. And... I love tattoos, dip dye and to do dared things” svarade hon fortfarande med ett leende.
“That’s amazing. I’m a singer and I love singing as much as you love theatre! I’ve been living my myself for a while and yes, it’s nice having an own place. I also love tattoos” svarade jag och visade henne min arm där det bland annat stod tatuerat ZAP!
“Oh cool” sa hon beundrande och jag nickade.
Vår mat och dryck kom och vi började att äta medan vi fortsatte prata.
“So, how do you think it is being a celebrity?” frågade Rachel.
“It’s great! I mean, all the support from our fans is amazing. I love that people loves what I do. How do you look on it?”
“I love it also, but still.. All the paparazzis is everywhere and you can barely go anywhere without getting on a picture. It’s wonderful with all the fans but sometimes it’s just too much” sa hon och tog en tugga av sin mat.
“Really? How can you be so negative to it?” frågade jag med en rynka i pannan.
“Well, I’m not negative to it but it’s just too much sometimes. You have to admit that I’m right!”
“No, you’re not. I mean, yes it’s paparazzis everywhere but we should be happy that we got this chance to do what we love” sa jag lite smått irriterat och stirrade ner i min mat.
“Whatever” mumlade hon och jobbig tystnad lade sig som en vägg mellan oss.
Plötsligt hörde jag röster bakom mig och såg en paparazzi stå där. Jag tog snabbt tag i Rachel’s hand, klistrade på ett leende och böjde mig fram och kysste henne på kinden.
Hon tittade konstigt på mig men hennes ansiktsuttryck mjuknade när hon såg fotografen. Hon log tillbaka mot mig och tog tag i min hand.
“Well, let’s talk about something else then.. What’s your favourite colour?” frågade Rachel.
“Black” svarade jag snabbt.
Det hade alltid varit min favoritfärg med den enkla motiveringen att svart kan man matcha till allt.
“Mine is red, but black isn’t that bad” svarade hon.
“Agreed. Why did you wanted to become an actress from the beginning?” frågade jag nyfiket.
“Well, when I was little my parents always took me to theatres because they loved to watch them. I guess that was when I got eyes for it. But it became more funny when I realised that I actually had talent. I played Sandy in Grease when I was ten!” sa hon med ett litet leende som faktiskt såg äkta ut den här gången.
Jag skrattade och tänkte mig synen framför mig.
“That must have been fun!”
“Yes, it was. And what about you, why did you wanted to become a singer?” frågade hon.
“Simply because I love singing so much. I knew that I had talent and I wanted to be someone more than just Zayn who sings in front of his family” svarade jag och åt lite mer av min mat.
Rachel skrattade lite.
“That sounds like a great reason” sa hon och jag nickade.
“I can’t believe that we actually have to do this for real” suckade hon.
“I know, but it’s just to make the b-” sa jag men avbröts av Rachel.
“Sometimes it isn’t so easy to ‘just make the best of it’! Sometimes it’s hard, okay?!” utbrast hon och stirrade surt på mig.
“Okay, I was just trying to help..” svarade jag lågt och koncentrerade mig på min mat.
“Well, you didn’t help” mumlade hon och satte armarna i kors men tog snabbt ner dem igen.
“Damn paparazzis” muttrade hon tyst och stirrade ner i sin mat.
“I know” mumlade jag och tittade upp på henne.
De andra killarna hade sagt att hon såg het ut. Jag hade nog aldrig riktigt tänkt på henne på det sättet men jag var tvungen att erkänna att det var hon. Jag klistrade tvångsmässigt på ett leende och tog hennes hand över bordet. Hon log lika fejkat tillbaka mot mig. Jag tittade ner och såg att vi båda hade ätit upp.
“Let’s go?” frågade jag och hon nickade.
Rachel ställde sig upp, tog min hand och gav mig en kyss på kinden. Det kändes konstigt och ovant och inte ett dugg äkta, vilket det heller inte var och det var det som gjorde det hela så jobbigt. Vi tog våra jackor och gick ut ifrån restaurangen hand i hand till min bil, hela tiden omringade av paparazzis. När vi äntligen satt i bilen på väg hemåt pustade jag ut.
“Wow, it’s a lot of pressure” mumlade jag med ögonen på vägen.
“Yeah.. I’m already hating Carol forever for this” svarade Rachel och stirrade ut genom fönstret. Den där jobbiga tystnaden lade sig ett täcke över oss. Jag visste inte vad jag skulle säga och kände mig obekväm med hela situationen. Det gjorde nog Rachel också för hon var lika tyst som jag. Det var tyst hela vägen hem och jag hade nog aldrig varit i en jobbigare situation förut. Jag drog en lättnades suck när vi slutligen var framme vid Rachels hus.
“I have an interview tomorrow which you have to follow me on, so I’ll text you the time. Can I get your number?” frågade jag och Rachel nickade och gav mig en liten lapp med hennes nummer.
“See you tomorrow then” mumlade hon och öppnade bildörren för att kliva ut.
Jag nickade som svar och såg på när hon klev ut, stängde dörren och gick mot sitt hus. Sedan bar det av hemåt. Jag hade just genomlidit den värsta dejten någonsin. Men så illa hade det väl ändå inte varit. Eller?

The Fame Project - del 4

| Postat i: The Fame Project

                   


Zayn’s perspektiv
“Let’s go, I’ll drive you boys home” sa Paul och vi alla klämde in oss i hans bil.
Det stod fans överallt var vi än gick och vi fick ge upp shoppingen idag. Vi hade tänkt handla nya grejer till en filmpremiär vi snart skulle gå på, men det var helt hopplöst. Det var verkligen fans precis överallt och man fick inte någon ledig stund. Jag suckade tungt medan vi åkte genom stan. Jag var riktigt trött och ville bara hemåt. Det var säkert 5 månader sedan jag och Perrie hade gjort slut och fortfarande trodde fansen att vi skulle bli tillsammans igen, vilket inte skulle hända. Vi kom slutligen hem till Louis där vi alla skulle sova inatt. Ja, alla förutom Paul då. Vi skulle ha en killkväll med FIFA och godis. Vi gick in tll hans hus och jag slängde mig på soffan med de andra bredvid mig. Louis hämtade posten, lite dricka och godis och ställde fram på bordet. Han började som vanligt med att plocka upp svallertidningen som den tjej han faktiskt var. Jag och Niall startade en match men det dröjde inte länge förrän Louis avbröt oss.
“Zayn...” sa han lite surt.
“Yeah?” mumlade jag som var helt inne i spelet.
“Why didn’t you tell us that you have a girlfriend?” frågade han anklagande.
Jag pausade chockat spelet.
“Because I don’t have one!” utbrast jag förvånat och fick se framsidan av Louis tidning.
Där stod det:
‘ZAYN MALIK AND RACHEL MOORE TOGETHER’
Jag ryckte tidningen ur Louis hand och bläddrade chockat fram till artikeln. Jag och Rachel Moore? Vad var det för skitsnack de hade hittat på nu då? Jag läste snabbt igenom artikeln de skrivit och var helt mållös efteråt.
“What the fuck is this” sa jag surt och slängde ifrån mig tidningen.
“Have you met Rachel Moore?!” utbrast Harry förvånat.
“Yeah, but we’re not together, I don’t know her and she didn’t know who I was” svarade jag.
“Man, she’s hot” sa han. Och de andra stämde in.
“C’mon guys, you’re not helping”
“Sorry mate, but it’s nothing that we can do about it” sa Liam.
“We’re having a meeting with management tomorrow right?” frågade Niall.
“Yeah, why?” sa Harry.
“Then you can talk with the management tomorrow and they deal with it” fortsatte Niall.
“Wow Niall, for once you actually said something smart” utbrast Louis. “I’m so proud” fortsatte han och låtsades torka bort en tår.
“Hey! It actually happens sometimes, don’t look so surprised” sa Niall. Vi alla bröt ut i skratt och snart låg alla i en hög på golvet och vek sig av skratt.

Rachel’s perspektiv
“Rachel, hurry up. You’re late for the meeting” sa Carol surt på andra sidan luren.
“I’m trying, but I’m stuck in the traffic” svarade jag stressat.
“Just hurry up” sa hon och lade på luren.
“That’s easy for you to say” muttrade jag för mig själv och lade ner mobilen på passagerarsätet. Jag suckade frustrerat, jag hade stått still i den här bilkön i säkert tjugo minuter nu och hade max åkt tio meter.
“Fuck this shit” mumlade jag och svängde in mot vägkanten. Jag parkerade bilen och började springa. Jag var ändå bara ett par kvarter ifrån. När jag kom fram så såg jag att det var fullt med skrikande tjejer utanför entrén.
“Hey Carol, I have a problem” sa jag i telefonen och bara någon minut senare greppade någon tag i mig och drog in mig via bakvägen.
“I’m glad that you could join the meeting Rachel” sa Carol sarkastiskt och tryckte på hissknappen.
“Carol, it’s not my problem that this city has some trafficproblem” sa jag och gick in i hissen som nu hade kommit.
“But if you had went to the meeting earlier you wouldn’t be late” sa hon tillbaka.
Jag svarade inte på det utan skulle precis fråga om ryktet när hissen stannade vilket betydde att vi var på rätt våning. Carol skyndade på stegen och vi kom till slut fram till rummet där mötet skulle vara. Jag öppnade dörren och chockades av synen framför mig. Där satt ingen annan än Zayn och hans vänner.
“Oh hi Rachel” sa en man och reste sig upp och skakade sin hand med min.
“Hi” sa jag och satte mig ner bredvid Carol.
“So I guess you know why you are here” sa samma man som hade hälsat på mig nyss.
“Not exactly” mumlade jag.
“Well, I bet that you have heard about the rumour?”
“Yeah” svarade Zayn och tittade på mig.
“You’re gonna fix it, right?” frågade jag.
“Well, Carol and I have talked about it earlier today and we think it’s good for your fame if you two started to fake date” sa han och tittade allvarligt på oss.
“You gotta be kidding” utbrast jag och ställde mig upp.
“Rach, relax. This is good for you, you can gain as an actress” sa Carol och tryckte ner mig på stolen igen.
“Good for me!? You haven’t talked to us about this. This is just a damn decision that you have made” sa jag surt och satte armarna i kors.
“Can’t we just say to the media that this is a rumour, then we don’t need to lie and everyone is happy” sa Zayn.
“Yeah, that’s a really good idea” sa jag.
“No, we’ve already decided this. So everytime One Direction is going to an event, you Rachel, need to go with them. And everytime Rachel goes to an event, you Zayn, needs to go with her” sa mannen.
“So it’s time for you to act all lovey dovey and get to know eachother. Tonight 7pm you have a date that you need to attend” sa Carol och föste ut oss alla från kontoret. “Have fun” sa hon och stängde dörren. Men det dröjde inte länge innan dörren öppnades igen.
“And Rach, don’t get any more tattoos” sa Carol och stängde dörren igen.
“Oh I’m gonna get tattoos over my whole body and then I’m gonna dye my hair green!” skrek jag argt vilket fick killarna att skratta.
“Not funny” muttrade jag.
Zayn tittade på mig.
“Yes, you are funny” sa han och flinade och tittade på de andra killarna.
“Okay, but I still don’t wanna fake date you” sa jag surt.
Zayn rynkade på pannan.
“What’s wrong with me?” frågade han irriterat och lade armarna i kors.
“Just the fact that I have to date someone I don’t know a shit about!” fräste jag surt.
Zayn tittade surt tillbaka på mig.
“Did I ever say that I wanted t-” Zayn avbröts av Carol.
“Just do this for the fame, okay? You can break up later, you’ll survive” sa hon lite smått irriterat.
Jag suckade.
“Okay, if we have to do this then we should get to know eachother” muttrade jag.
“Yeah..” sa Zayn och vi båda stod där lite bortkomna.
“I’m Liam” sa killen till vänster om Zayn.
Han hade minst hår av alla och bruna snälla ögon.
“I’m Harry” sa killen med lockigt brunt hår och stort leende som tydligen hette Harry.
“And I’m Louis, this is Niall” sa en kille med brun snedlugg som nickade mot den blonda som var Niall.
“Nice to meet you all... I guess. I’m Rachel as you all probably know” sa jag lite osäkert och tittade på Carol.
Hur skulle det här gå?


The Fame Project - del 3

| Postat i: The Fame Project
                 

Rachel’s perspektiv
@Rachel_Moore Goodmorning everyone! Wazzup?
Skrev jag på Twitter och fick genast en massa mentions. Jag svarade på några och stängde sedan ner twitter och bestämde mig för att dra in till tatueringsstudion. Jag hade länge velat ha en ny tatuering men det har aldrig blivit av. Men nu har jag kommit på ett motiv och var redo att sätta mig själv i smärta. Att göra en tatuering gör väldigt ont, men ändå gör jag det. För varje tatuering som jag har har en mening bakom sig.

“Oh hi Rachel, long time no see” sa Ian, han som brukar tatuera mig.
“Hi Ian, how are you?” frågade jag och kramade om honom. Jag och Ian är faktiskt väldigt bra kompisar och har känt varandra länge men på senaste tiden har vi inte träffats.
“So why are you here?” frågade han.
“I want a new tattoo, what do you tjink I’m here for?” svarade jag sarkastiskt.
“Ha-ha really funny” svarade han och log. Ian har alltid varit som en storebror till mig och finns alltid där för mig. Han drog en hand genom sitt svarta hår och jag räckte fram mitt motiv som jag hittat igår.
“Cool, I like it. Where do you want it?”
“On my right upper arm” svarade jag och tog av mig min skinnjacka och drog upp min tröja så att den inte skulle vara ivägen. Jag satte mig på en stol och snart kom Ian in med tatueringsmaskinen. Han satte sig på en pall bredvid och började tvätta rent min överarm.

“Thank you so much Ian, I love it” sa jag och tittade leendes på min tatuering som föreställde teatersymbolen.
“Glad to hear” svarade han och log. Jag betalade honom och vi bestämde oss för att träffas snart och bara umgås eftersom det var så längesedan.
“Bye” sa jag en sista gång och gick ut från tatueringsstudion. Precis när jag kommit ut så krockade jag i något. Eller någon rättare sagt.
“I’m sorry, are you okay” sa rösten som jag hörde var från en kille. Jag höll min vänstra hand över min högra överarm där det gjorde som ondast.
“Yeah, I’m okay. I shoul’ve watched myself” svarade jag och tittade upp.
“It’s you again” utbrast jag. Hans bruna ögon kollade på mig som om han försökte minnas något.
“Right, you’re Rachel, who couldn’t reach the cereals” sa han och flinade.
“Yeah that’s me” sa jag och skrattade lite. Han skulle precis säga något när min telefon avbröt honom. Jag drog upp den ur min byxficka och såg att det var Carol, vem annars, som ringde.
“Hi Carol”
“Hi Rach, wh- are you outside?”
“Pfft, no” svarade jag men visste att hon inte skulle köpa det.
“You suck at lying”  suckade hon.
“Whatever”
“What are you doing, and please don’t tell me that you have dyed your hair blue”
“No I haven’t”
“So what are you doing out?”
“Nothing, like I said”
“You’ve done another tattoo, right!” utbrast hon surt.
“How did you know?” sa jag chockat men istället för att svara på min fråga sa hon.
“Don’t you think you have enough?”
“It’s my body Carol. I’ll do whatever I want to” svarade jag surt.
“Oh look, it’s a peircing studio över there. Gotta go, bye!” sa jag snabbt och lade på.
“Are you going to the peircingstudio?” frågade killen mig.
“No, I just said that because I’m tired of my manager” svarade jag och ryckte på axlarna.
“Ah I see. I also get tired of my manager sometimes” sa han.
“Do you have a manager?” frågade jag förvånat.
“Don’t you know who I am?”
“No.. should I?” frågade jag och kollade på klockan.
“Shit, I’m sorry but I gotta go. My mum is waiting for me” sa jag och lade tillbaka mobilen i fickan.
“Oh ok, goodbye” sa han och gick in till tatueringsstudion.
“Bye” svarade jag och började gå till min bil som stod parkerad längre bort.
Jag skulle hem till mamma och pappa och hämta lite grejer som jag hade missat att ta med i flytten. Jag och mamma skulle också åka för att köpa möbler till mitt nya hus, det behövdes. Jag hoppades att Marcus inte var hemma, han var jämt så jobbig. Men jag antog att det var så 15-åringar var. Jag körde hem till mitt gamla hus och ställde bilen på parkeringen. Jag gick bara rakt in för jag var så van vid att göra det. Mamma kom ut i hallen.
“Oh Rachel, there you are, good! Your stuff is in-. Wait a minute” sa mamma och tittade förvånat på min arm när jag tog av mig jackan.
“A new tattoo?” frågade hon och kom fram till mig.
Jag nickade glatt och hon suckade lite.
“What? It’s my choice”
“I know darling, but I know that Carol doesn’t like it.. And once you’ve got it you can’t take it back” sa hon bekymrat med en liten rynka i pannan som blev djupare när hon såg min röda hud runt om tatueringen.
“Yes, I know what you think.. And yes, I got it today. But look, it stands for something that I love, theater” sa jag och hon nickade.
Hon hämtade lådan med mina saker och tog på sig skorna.
“Let’s do some shopping then” sa mamma glatt och vi tog min bil till IKEA.

“What do you think?” frågade jag mamma.
Vi stod framför en svart mjuk soffa och mamma nickade gillande.
“It’s nice, you should buy it” sa hon och plockade ner några gardintyger från en ställning.
“Yes, I will” svarade jag och drog handen längs soffan.
Den var mjuk och med ett par passande kuddar och filtar kunde det bli en superbra mysplats. Vi plockade på oss en massa grejer och det kändes kul. För jag visste ju att pengar ändå var mitt minsta problem. Jag nynnade för mig själv medan vi efter någon timme gick mot kassorna. Jag älskade verkligen att inreda och nu skulle jag få göra det precis som jag själv ville. Jag kände mig exalterad och längtade tills jag kom hem och kunde fixa allting. Efter en lång kö stod vi slutligen utanför IKEA och packade in allt i min bil. Om man knökar så går ju det mesta. Vi åkte hem till mamma och jag släppte av henne.
“Bye Rachel, have fun now. We’ll talk soon again” sa hon och klev ur bilen.
Jag körde hem till mig och lyckades få in allting i huset efter flera omgångar av tungt bärande. Jag kände mig ändå rätt trött trots att det bara var eftermiddag och bestämde mig för att fixa lite mat. Spaghetti med köttfärssås fick det bli. Enkelt, men effektivt. Jag tog med maten upp på mitt rum och tittade lite på tv. Efter en stund ringde min mobil. Det var min kompis Miranda.
“Hey, what are you doing?” frågade hon glatt.
“Nothing, just sitting here in my room” svarade jag och skrattade lite.
“Can I come over?”
“Sure”
“Okay I’ll be at yours in 15”
Jag avslutade samtalet och log för mig själv. Det var länge sedan jag hade träffat Miranda, vi båda hade nog varit rätt så upptagna.

“Hey!” sa Miranda ca 15 minuter senare när hon stod i min hall.
“Hey Miranda” svarade jag och kramade om henne.
Vi gick upp till mitt rum och satte oss på min säng.
“Rach, this place is huge! And it’s so cool” sa Miranda och tittade sig runt omkring i mitt rum.
“Thanks, yeah I love it” svarade jag och log.
“Well, to a more interesting thing. When were you going to tell me that you have a boyfriend?” frågade hon och tittade anklagande på mig.
Jag stirrade på henne gapandes av förvåning.
“W-what?” fick jag fram.
“Don’t lie Rach, I read about it today. You two are really cute together, but why didn’t you tell me?”
“Wait a second, I don’t have a boyfriend. I’m single, why do you even think that-” sa jag men blev avbruten av Miranda.
“You and Zayn, of course!”
“Zayn? Zayn who?” sa jag frågande och fattade fortfarande inte vad hon pratade om.
“Zayn Malik from One Direction, who do you think I’m talking about?” frågade hon lite smått surt.
“I’m not dating Zayn Malik, where the hell did you read that?!” utbrast jag upprört.
Hon räckte mig en tidning från hennes väska. Jag stirrade på framsidan där det stod med stora bokstäver:
‘ZAYN MALIK AND RACHEL MOORE TOGETHER’
Det var en bild på mig och Zayn från mataffären där jag hade träffat honom när han hade hjälpt mig med att nå flingorna. Jag skakade chockat på huvudet och bläddrade snabbt fram till artikeln om det.
“So that was why I thought I had seen him before” mumlade jag medan jag läste igenom artikeln.
Det var flera bilder på oss från alla ställen vi hade mött varandra på och en ganska lång text:

‘The singer Zayn Malik and the actress Rachel Moore have been seen together more than once. They have been seen shopping together while laughing with eachother and they seem really happy around eachother. Also they have been seen at a tattoo studio in the same time, did they tattooed in eachother’s names? No one is sure about what is going on between them but they look really in love with eachother. We haven’t seen them with eachother before, could they have hided it until now? They look like a real couple, both with the same style. Do we have a new celebrity couple here in the UK? We’ll follow this romance and see where it leads. At least they don’t look like they care about keeping it a secret anymore, so who knows how far this can go?’

Jag svalde hårt. Vad fan var detta?

The Fame Project - del 2

| Postat i: The Fame Project
                

Rachel’s perspektiv
“Rachel, wake up!” hördes mammas gälla röst i hela huset.
Jag suckade tungt och lade en kudde över huvudet. Jag ville verkligen inte gå upp, jag var väl inte tvungen. Det blev tyst en stund och jag hade nästan somnat om när min 15-åriga lillebror Marcus rusade in i mitt rum och hoppade på mig i min säng.
“Mummy said, get up!” ropade han retsamt och drog bort kudden ifrån mitt ansikte.
“MARCUS, GO AWAY! I wanna sleep” skrek jag irriterat men insåg snabbt att jag ändå inte skulle kunna somna om.
Jag satte mig upp i sängen och suckade tungt.
“Why wake me up now?”
“Have you forgot? You’re going to move to an own house today” sa han frågande och tittade på mig.
Jag slog handen för pannan. Hur kunde jag ha glömt bort det? Jag skulle ju flytta hemifrån idag, till en egen villa.
“Right, how could I forget?” mumlade jag och ställde mig upp.
Jag gick tillsammans med Marcus ner till köket. Det stod lådor lite här och var i huset som var redo för att packas in och köras till mitt nya hus.
“Morning honey, I see that Marcus woke you up” sa mamma och log lite.
Jag nickade och satte mig ner på en av köksstolarna och tog för mig av frukosten som stod framme.
“Are you excited?” frågade pappa mig bakom sin tidning.
“Yes, really! It’s going to be so fun” sa jag glatt och drack lite apelsinjuice.
“I understand that, it’s just much work to move everything but I’m really happy for you Rach” sa pappa och log mot mig innan han återgick till tidningen.
“Thanks” sa jag och tog för mig av de rostade mackorna.
När jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum och bytte om till onepiece och satte upp håret i en knut. Nu var det flyttdags.

“Take that out to the car and leave that one, I’ll take it” sa jag till flyttgubbarna som bar lådor ut från hallen till flyttbilen.
De nickade och bar ut en stor låda och jag tog själv en låda med lite mera ömtåliga saker i. Vi bar ut en fåtölj, min säng och annat som skulle med. Mycket nytt skulle jag förstås också köpa vilket var väldigt kul eftersom jag älskade inredning. När allt äntligen efter en lång stund var flyttat till bilen pustade jag ut en kort stund innan jag och resten av familjen åkte efter flyttbilen till mitt nya hus. Det var en solig dag och jag njöt av vädret. När vi kom fram till huset blev jag häpen över hur fint det var trots att jag hade varit på visning innan. Det var ett stort blått hus med vita knutar och en dubbeldörr. Trädgården runtom med alla buskar och träd gjorde det inte precis sämre. Jag klev snabbt ur bilen och skyndade fram till dörren med nyckeln jag hade fått av mäklaren häromdan i handen. Känslan när jag låste upp dörrhandtaget var mäktig. Jag slog sakta upp båda dörrarna och tog ett kliv in i mitt nya hus. Bara mitt hus! Det var så vackert inomhus också. Väggarna var beiga och golvet av ljust trä. Jag tog några fler steg in och tittade runt i rummet. Härifrån kunde jag se vardagsrummet, det var ännu finare än hallen. Där var väggarna vita och golvet var av mörkt trä. Det fanns en altan utanför med en dörr från vardagsrummet ut. Jag tittade mig runt i rummet med ett leende, allt detta var bara mitt.
“Where do you want the bed?” frågade en av flyttgubbarna.
“Oh sorry, follow me” sa jag och skyndade upp för trappan. Jag följde den lilla korridoren till dess ände där mitt sovrum fanns. Jag öppnade dörren och möttes av beiga väggar och en benvit heltäckningsmatta. Längs ena kortväggen fanns en stor garderob och en dörr som leder till mitt badrum.
“You can put the bed over there” sa jag och pekade mot långväggen mittemot dörren. Flyttgubbarna gjorde som jag sa och snart var sängen på plats.

Jag slängde mig utmattat på sängen. Jag hade lyckats packa upp allt som tillhörde köket, mitt sovrum och badrummen. Resten kan jag ta en annan dag. Det är fortfarande en hel del jobb kvar eftersom jag inte har köpt alla möbler än, men som sagt. Det tar jag en annan dag. Just nu vill jag bara sova. Det har varit en lång dag.

“What are you doing?” frågade Carol på andra sidan luren.
“I’m out grocery shopping” svarade jag och tog ut tre mjölkpaket från kyldisken och gick sedan vidare mot flingorna.
“Why are you out alone? You should’ve called me so I can be with you if something happen” sa hon  upprört.
“Carol please, I’m 19 years old. You’re acting like I’m seven” sa jag surt och försökte nå Special K som var tvunget att vara högt upp så man inte skulle nå de.
“Rachel, if you haven’t noticed. You’re an actress in UK with fans who can get mad, you need protection”
“It’s 10 am. It’s not so many people out and shopping at this time. But an we take this conversation some other day” sa jag och började hoppa för att försöka nå flingorna vilket resulterade till att jag tappade min iPhone.
“Shit!” utbrast jag och kastade mig mot marken.
“Please work please work...” mumlade jag för mig själv och suckade av lättnad när jag såg att den var igång med en spricka över hela skärmen.
“What happened?” frågade Carol.
“I lost the grip on my phone so it fell to the ground” suckade jag. Jag försökte ännu en gång att nå flingorna men gav upp ganska snart.
“Damn cereals” muttrade jag.
“What?” frågade Carol.
“Nothing”.
Carol började babbla på om någon intervju som jag skulle ha om några dagar men jag ägnade mig mer åt att leta efter andra flingor.
“Do you need help?” frågade en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg en mörkhårig kille som jag kan sätta pengar på att jag har sett någonstans.
“With what?” frågade jag.
“To take down the cereals, I saw how it went for you” svarade han och skrattade lite. Utan att vänta på att jag skulle svara tog han ner ett paket flingor åt mig.
“Here you go” sa han och räckte mig flingorna
“Thank you” svarade jag och lade ner paketet i kundvagnen.
“Hey, are you Rachel Moore?” frågade han och jag nickade.
“It’s nice to meet you, I’m -” började han men avbröts av att Carol sa något i luren som jag behövde svara på.

“A photoshoot? Now?” sa jag och suckade. Jag tog kundvagnen och sa hej då till killen innan jag började gå därifrån.

“Who were you saying goodbye to?” frågade Carol.

“Just a guy that helped me to give me cereals becaus I couldn’t reach them” svarade jag och började lasta upp mina varor på kassabandet.


“Smile” beordrade fotografen. Jag gjorde som han sa och efter ett tag var vi klara med photoshooten. Jag tog min väska och gick ut ifrån studion tillsammans med Carol.
“Good work Rachel, the best picture will be on the front side of seventeen this week” sa Carol uppmuntranade och tittade sedan bekymrat på min söndriga iPhone jag hade i handen. Jag suckade.
“I know, I’m going to fix it. Don’t worry”
“Yeah, good Rach.
“What’s up now then Carol?”
“Nothing more, your day is free” sa Carol medan vi satte oss i en taxi.
Carol beordrade chauffören att köra till min adress och jag lutade mig tillbaka mot sätet.
“Have you bought all the new furniture yet?” frågade hon.
“No, I haven’t had any time for that yet. I’ll fix it soon” sa jag och gäspade.
“Okay, good. But don’t go away alone again Rachel, you know what can happen. Don’t scare me like that again”
“Fine” suckade jag.
Taxin stannade utanför mitt hus. Jag betalade och gick upp för uppfarten. Att Carol alltid skulle bestämma och inte låta mig gå någonstans själv. Jag var ju ingen barnunge, jag kunde faktiskt ta hand om mig själv. Jag suckade medan jag låste upp dörren och klev in i hallen. Jag var fortfarande inte van vid mitt nya hus och synen av det fick mig fortfarande att le. Jag trodde fortfarande att min lillebror skulle springa runt och vara jobbig mot mig som alltid men här var det så tyst och lugnt. Jag tog mödosamt av mig mina klackar och gick upp till mitt rum och kröp upp i sängen med en filt och en påse med godis. Fötterna värkte av klackarna och jag masserade dem medan jag suckade. Carol sa att jag inte fick bära “fula” skor. Fula var enligt henne låga basketskor och liknande .Eegentligen tyckte jag mycket om låga skor men fick knabbt bära dem offentligt. Jag tyckte verkligen om Carol men hon bestämde allt lite väl mycket ibland.
Jag kollade på klockan som visade 17.43 och bestämde mig för att dra ut och jogga. Jag drog på mig mina springbyxor, ett rosa linne, min sport-bh och ett par joggingskor. Sedan var jag redo! När jag kom ut lös solen och det kändes verkligen att sommaren snart var här.
Jag valde att springa åt höger. Jag kunde inte området så bra här ännu, men kvarteret kan väl inte vara hur stort som helst?

Efter en halvtimme var jag tillbaka, det var jobbigt men behövligt och dessutom hade jag fått undvika paparazzin som var galna längre ner på gatan. Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om vad de fotade men jag tror att jag lyckades att inte bli igenkänd. Jag suckade och bestämde mig för att ta en lång och härlig dusch i mitt nya badrum.

The Fame Project - del 1

| Postat i: The Fame Project
                

Rachel’s perspektiv
“Cut!!” ropade Stan vår filmregissör.
“You’ve done an amazing work and this film will be a success” fortsatte han samtidigt som jag släppte taget om Ryan min motspelare. Jag log mot honom innan jag gick bort till Stan.
“Rachel, darlin’. You’ve been amazing and I really look forward to work with you again” sa han och kramade om mig.
“Thank you Stan, it was really funny doing this film” svarade jag. Han släppte taget om mig och gick bort till några andra skådespelare medan jag gick till mitt omklädningsrum för att byta om till mina kläder.
“Rachel!” hörde jag Carol, min manager ropa bakom mig. Jag vände mig om och såg henne komma springandes mot mig. Hennes blonda hår var uppsatt i en stram hästsvans och hon tog på sig sina glasögon i farten.
“No time to rest. You have an interview in an hour” fortsatte hon och drog in mig i omklädningsrummet.
“What? I thought it was six o’clock” svarade jag och drog av mig tröjan för att ersätta den med min egna.
“Well, it is five o’clock now, so hurry up. We need to be there 15 minutes before the interview starts” sa hon och tog hand om kläderna som jag hade haft under den senaste scenen i filmen.
“Yeah ok, just give me 10 minutes” svarade jag och började borsta igenom mitt hår. Carol kollade på mig och sa;
“You really need to dye your hair”
“Why? I like it this way” svarade jag och studerade det i spegeln. Mitt bruna hår med blont i topparna låg platt över axlarna och jag gillade det verkligen.
“Well, you’re the only one” sa hon och försvann ut från omklädningsrummet. Jag suckade tungt. Carol kunde verkligen gå mig på nerverna ibland och hon hakar lätt upp sig på småsaker. Men hon är ändå den bästa manager som finns och hon finns alltid där för mig.

“So, you have just finished a new film how was it to be the main character for the first time?” frågade intervjuaren, som jag redan glömt namnet på, mig.
“It was amazing, I really enjoyed it and it was very fun” svarade jag och log.
“That’s great! But what are you planning to do now?”
“Well, I’m gonna have a vacation now and then I’m probably gonna do more auditions for other films” svarade jag.
“Okay, well Rachel, we’ve got some questions from your fans” sa han och tog fram ett papper.
“Are you ready?” fortsatte han.
“Of course”
“Okay, how old were you when you did your first film?” frågade han.
“I was 15 when I did my first commercial but the first time I was in a film would probably be when I was 17 in ‘From Paris with love’ as Nichole” svarade jag och tänkte tillbaka på hur det var. Jag hade ju faktiskt fått träffat John Travolta som är en stor förebild för mig.
“Okay, next question is from Savanna who wants to know, which of your tattoos is your favourite one?” sa han och rättade till sin gråa kavaj.
“My favourite one would probably be the one who says, ‘live life with no regrets’ on my arm” svarade jag.
“That’s a good motto, and now we have come to the last question” sa han.
“Are you in a relationship with someone?”
“Nope, I’m single” svarade jag.
“Okay, well that was everything for today, I’m glad that you could join us Rachel” sa han och kramade om mig.
“It’s my pleasure” svarade jag och reste mig upp från soffan.
“Ladies and gentlemen, Rachel Moore!” sa han i mikrofonen och publiken applåderade.
Jag gick av scenen och möttes av Carol.
“Well done Rachel” sa hon och gav mig en mugg med kaffe i.
“Thanks” svarade jag.
“I gotta go now, but I’ll be in touch” sa hon och kramade om mig innan hon försvann ut från studion. Jag drack upp mitt kaffe innan jag tog mina saker och gick ut till min bil för att efter en lång dag äntligen få vila. 


Del 1! Hoppas att ni gillar det :) //Josefin xxx

Live While We're Young - Epilog

| Postat i: Live While We're Young

              

Ellie's perspektiv
Jag satt med Samantha i mitt knä i soffan i vardagsrummet. Hennes bruna lockar låg ruffsigt runt hennes lilla huvud och hennes klarblåa ögon var nästan de klaraste som jag någonsin sett. De måste komma från hennes pappa tänkte jag. Hon vred sig om i mitt knä vilket gjorde att mina tankar avbröts. 
“I wanna play a game” sa hon och tog tag i mitt hår och började pilla med det som hon alltid gjorde.
“What game?” frågade jag.
“Hide and seek” sa hon och innan jag hann protestera så hade hon sprungit iväg för att hitta sig ett gömställe. Jag suckade innan jag började räkna till tio.
“Ready or not here I come!” ropade jag och reste mig från soffan. Det tog inte lång tid innan jag hittade 2 åringen under köksbordet.
“Found you” sa jag och kollade in under bordet så att hon skulle se mig. Hon kröp ut med ett leende på läpparna och sa;
“Your turn to hide” hon började genast räkna men stoppades när hon hörde att dörren till huset öppnades.
“Daddy!” ropade hon och sprang ut till hallen. Jag hörde personen skratta, ett skratt som jag mycket väl kände igen. Jag skyndade mig ut i hallen och där stod han. Killen som fångade mitt hjärta med Sam i sin famn.
“Niall? What are you doing here?” frågade jag förvånat.
“What? Am I not allowed to visit my girlfriend?” frågade han tillbaka och släppte ner Sam för att krama om mig och möta mig i en kyss.
“I’ve missed you so much my angel” sa han och strök bort en hårslinga som fallit fram framför mina ögon.
“I’ve missed you too Nialler” svarade jag.
“Have you not missed me?” frågade Sam och kollade på Niall.
“Of course I’ve missed you too” sa han och tog upp henne i hans famn igen. “I even bought you guys presents”.
“Niall you didn’t need to” sa jag.
“But I wanted to” svarade han och böjde sig fram för att kyssa mig.
“Eeww, gross” sa Sam vilket fick oss att skratta. Niall börjde sig ner och tog fram en påse och gav ett paket till Sam som hon genast öppnade.
“WOW! A new teddybear, I love it thank you Niall” sa hon och sprang upp till sitt rum.
“I’ll give you your present tonight on our date” sa Niall och tog mina händer.
“Date?” sa jag frågande och log stort.
“Yup, I’ve planned everything” svarade han stolt.
“Then I can’t wait”. Jag kollade Niall i ögonen innan jag kramade om honom igen. Gud vad jag hade saknat honom. Han hade varit på semester med sin familj i tre veckor och det har varit så tråkigt utan honom, även om vi inte kunnat träffats så ofta när han är hemma p.g.a hans karriär. Det har bara gått spikrakt uppåt får One Direction och jag kunde inte varit mer stolt, både min bror, mina bästa vänner och min pojkvän får göra det de älskar. Jag själv ska börja studera i London till hösten och håller på att spara ihop till en lägenhet där. Det går faktiskt riktigt bra eftersom jag jobbar på Starbucks här i H.C.
“So what is Harry doing then?” frågade Niall och drog sig ur kramen.
“He’s probably out with his friends, but he promised that he would be back 3 o’clock so I won’t have to babysitt Sam the whole day” svarade jag.
“Yeah right, Anne and Mick are in Scottland right?” frågade han.
“Yup, they’ll come home tomorrow, that’s why Sam called you daddy when you came here” svarade jag och skrattade lite.
“She’s so cute, and she reminds me of Harry a bit, just a bit more girly version” sa han.

Niall tog min hand och flätade samman våra fingrar samtidigt som vi gick bredvid varandra i den lilla parken här i H.C. Helt plötsligt stannade han på bron över den lilla dammen.
“I wanna give you my present now” sa han och kollade nervöst på mig. Jag log mot honom och han tog båda mina händer i sina.
“Ellie, I really love you and I really hope that you would like my present” sa han. Han släppte min ena hand och tog upp en ask från byxfickan. Jag kollade storögt på asken. Var dethär vad jag trodde det var?
“Open it” sa han och log. Jag tog mina skakande och greppade asken för att öppna den. Jag suckade av lättnad när jag såg att asken inte innehöll en ring. Istället var det något som jag inte förstod vad det betydde, en nyckel. Jag kollade upp på Niall som log mot mig.
“What is this?” frågade jag och log lite.
“It’s a key” svarade han.
“Well I can see that” sa jag och skrattade lite.
“Ellie, I bought us an appartment in London. I love you and I wanna live with you, I wanna wake up with you everyday and I wanna experience my life with you. Ellie you means so much for me, so do you wanna move in with me?” frågade han. Mina ögon började sakta tåras av glädje samtidigt som jag kastade mig i hans famn.
“Niall I love you too, and I would love to move in with my love of my life” svarade jag. Jag fann hans läppar med mina och kysste honom som aldrig förr. Kyssen var fylld av kärlek och passion och inget kunde bli bättre nu. Vi drog oss undan när vi behövde luft och Niall lutade sin panna mot min.
“I’ve got pictures if you wanna see” sa han och jag nickade ivrigt. Han drog fram sin iPhone och gick in på bilder. Han klickade fram en och jag tappade fullständigt hakan. Köket var helt perfekt, exakt så som jag ville ha det. En köks ö i mitten och en lång bänk längs ena väggen och ett kylskåp.
Nästa bild var på vardagsrummet som var stort och rymligt dock inte möblerat än.
“I know that you wanna decorate the living room” sa han och log. Jag nickade innan jag drog fingret åt vänster på skärmen för att visa de sista bilderna på lägenheten. När vi kom till vårt sovrum blev jag helt mållös. Niall hade inrett det exakt så som jag har drömt om.
“Niall I love it, it’s perfect” sa jag och kramade ännu en gång om honom.
“I’m glad to hear that” svarade han och kramade tillbaka.
“So when are we moving in?” frågade jag exhaltrerat.
“Whenever you want to” sa han leendes.
“Now!” sa jag och Niall skrattade.
“Can’t we just enjoy the rest of the night and then deal with it tomorrow?” frågade han.
“Of course” sa jag och lutade mig mot Niall som lade en arm runt min axel och kysste min panna.

Live While We're Young - del 45 (The End)

| Postat i: Live While We're Young
                 
Ellies Perspektiv
Jag stirrade chockat på teven när Niall hade sagt att vi var med.
“Earlier this day we saw Harry Styles’s sister Ellie Johnson out with his bandmate Niall Horan. They seemed pretty close and they held hands. What’s going on between them? Is Niall Horan no longer single? Go to our website to stay updated about the new couple Nellie!”

Niall stängde av teven och kollade oroligt på mig.
“Are you alright?” frågade han.
“We knew this was going to happen sometime, right?” svarade jag och tvingade fram ett leende.
“Sweetie, I can see that you’re not alright. Talk to me” sa han lugnt och kollade in i mina ögon.
Mina ögon började genast tåras.
“I’m not ready for this Niall. Your fans will hate me!” utbrast jag och lät tårarna rinna ner för mina kinder. Niall drog in mig i sin famn samtidigt som han viskade lugnande ord till mig.
“They will hate me forever” mumlade jag i hans famn.
“No, they won’t... I will be by your side, always” sa Niall lugnt och kysste mig på pannan.
Jag tittade upp mot honom, min underbara pojkvän.
“But... They’re actually gonna hate me, I know that. Don’t deny it” sa jag och suckade.
“Okay... Maybe they won’t be really happy at first, but when they see how happy you make me it’ll be okay” sa Niall och strök mig över kinden.
“Are you sure? Because I can’t stand all that hate they’re gonna give me” mumlade jag och tittade ner på våra händer som nu var sammanflätade.
“We’ll take us through this. Together” sa Niall bestämt och lade en hand på min arm.
Jag nickade och lutade huvudet mot hans axel. Hur underbar var det tillåtet att vara?

Nialls perspektiv
Wow, så vacker hon var. Alltså, bara WOW. Den vackraste tjejen på hela jordklotet. Jag kunde inte slita blicken ifrån henne. Hon såg helt otrolig ut. Hennes hår var lockat och hon hade på sig den vackra klänningen som hon hade köpt nu i veckan, hon hade varit lika fin där inne i provrummet. Jag log åt minnet vad som hade hänt där inne. Lite smink och högklackade skor till det gjorde hela henne till något så vackert som jag aldrig hade sett. Ellie log mot mig.
“Ready to go?” frågade hon och tog tag i min hand.
“Yes” sa jag glatt och kramade hennes hand i min.
Vi skulle till Josh’s fest med de andra för att fira nyår, för att fira in det nya året. Jag log fånigt för mig själv, gud så lycklig jag kände mig.
Harry och Louis flinade mot oss och jag himlade bara med ögonen. Vi var vana vid det här laget och ärligt brydde jag mig inte längre.
Jag, Ellie, Liam, Danielle, Louis, Harry och Zayn gick tillsammans ut till en limousin som stod och väntade på oss. Det skulle bli en sjukt kul kväll, jag längtade väldigt mycket.
Jag hade sett att Ellie och Danielle direkt hade funnit varandra trots att det skilde 6 år på dem och det gladde mig.
“They all hate shopping” sa Ellie till Danielle och Danielle skrattade.
“I know, you and I should go out shopping someday!” sa Danielle och Ellie nickade.
Jag lutade mitt huvud mot hennes axel och suckade lyckligt.

Musiken dunkade högt i mina öron och det var folk överallt. Jag höll hårt i Ellies hand och drog ut henne på dansgolvet. Musiken dånade högt i våra öron och jag dansade tätt intill Ellie. Hon lade sina armar runt omkring mig och jag log för mig själv. Vi dansade en stund och det kom en lugn låt. Jag lade mina armar tätt runt hennes midja och hon lade sina armar om min nacke. Jag drog henne tätt intill mig och andades in hennes härliga doft. Vi svängde långsamt runt på dansgolvet med alla andra par som dansade. Jag kände mig väldigt lycklig, jag kunde inte ha spenderat min nyårsafton på ett bättre sätt.

Jag såg Harry, Louis och Zayn stå i ett hörn och prata och jag kunde se Liam med Danielle. Efter en stunds dansande gick jag och Ellie ut för att ta en nypa luft, det behövdes.
“It’s so hot in there” mumlade jag och tittade på månen som hade kommit fram på himlen.
“I know, glad to be out here with you” svarade Ellie och svingade våra sammanflätade händer fram och tillbaka.
“What’s the time?” frågade jag och kom just på att jag själv hade en klocka på armen.
“You should know” sa Ellie samtidigt som jag drog upp ärmen för att se klockan.
“It’s two minutes over eleven” sa jag och tittade upp emot himlen.
Om en timme skulle den vara full av ljus av alla raketer som skickas upp.
“Let’s go inside again” sa Ellie och jag nickade.
Vi gick in till dansgolvet igen och träffade på Josh.
“Great party man” sa jag och Josh nickade glatt.
“Yes, you’re really cute together!” utbrast han och jag log glatt.
“Thanks” sa jag och Ellie i mun på varandra och vi fortsatte ut till det folkfulla dansgolvet.
Vi började dansa igen och jag visste att jag inte var den bästa på att dansa precis, men det var inte Ellie heller så det gjorde nog inte så mycket.

Ellies perspektiv
“Yeah it’s been great with Niall” sa jag till Danielle och tittade mig omkring.
“How great.. It’s soon twelve, I should go and find Liam” sa Danielle och jag nickade.
“See you later!”
Vart var Niall nu då? Klockan var snart tolv och jag ville fira in det nya året med honom. Jag tittade mig omkring men kunde inte se en skymt av det blonda hårrufset. Jag gick runt och frågade lite folk men ingen verkade ha sett honom. Till slut fick jag iallafall se ett bekant ansikte.
“Josh! Have you seen Niall?” frågade jag och tog försiktigt tag i hans ärm.
“Yeah, they’re over there” sa han och nickade bort mot ett hörn där de alla fem stod.
“Thanks!” svarade jag och gick snabbt bort till dem.
Jag lade händerna över Nialls ögon.
“Guess who?”
“Ellie” sa han glatt och log mot mig medan han tog tag i mina händer.
“Wanna go out and celebrate the new year with me?” frågade jag och Niall nickade.
Vi gick upp för en trappa och ut till en liten balkong där vi båda ställde oss och tittade upp emot himlen.
“The sky is like you... Beautiful” sa Niall och lade en arm omkring mig.
“Then the sky is also like you” sa jag och log stort.
Det blev tyst en liten stund innan vi hörde massa röster där nedanför. Nu skulle fyrverkerierna strax börja, klockan var nästan tolv. Vi båda såg spänt på medan det första fyrverkeriet sköts upp på himlen och gav ifrån sig massor av färger. Nialls blick vändes mot mig och tittade in i mina ögon.
“Happy new year Ellie” sa han och log stort.
“Happy new year Niall” svarade jag och lade armarna omkring honom.
Jag såg hur han lutade sig fram emot mig och jag pressade mina läppar mot hans. Jag kände hur han besvarade kyssen och jag log stort. För jag visste att det nya året skulle bli det bästa någonsin.

Live While We're Young - del 44

| Postat i: Live While We're Young
                 

Ellies Perspektiv
Jag vaknade upp av att något rörde sig bredvid mig i sängen. Jag drog täcket över huvudet, att gå upp från den varma sängen var något som jag verkligen fruktade. Värmen som fanns här under ville man bara stanna i resten av dagen. Men när får jag som jag vill? Just det, aldrig.
“C’mon babe, wakey wakey” hörde jag Niall säga samtidigt som han drog bort täcket från mitt huvud.
Jag mumlade något ohörbart som svar och försökte få tag på täcket.
“Nope” sa den irländska rösten och drog bort täcket ännu mer.
Jag vände mig om så jag låg med ryggen mot honom. Jag ville verkligen inte gå upp. Det rörde sig lite mer bredvid mig och innan jag visste ordet av det så hade blöta läppar pressats mot mina. Jag tänkte precis besvara kyssen när Niall drog bort.
“You can get more if you get up now” sa han och gick bort från sängen och gick till det lilla köket istället. Jag bestämde mig för att stanna kvar i sängen ett litet tag till bara, men detta hade tydligen Niall räknat med så efter bara någon minut stormade det in två pojkar som hoppade upp i sängen och slängde sig på mig.
“Harry! Louis! Get out of my bed!” ropade jag. Förvånansvärt så lyssnade de faktiskt och snart var de bort från sängen. Men det dröjde inte länge innan de började kasta kläder på mig.
“Ooh, look at this Harry, Ellie wear thongs” hörde jag Louis säga innan jag fick ett par trosor i mitt ansikte. Jag kunde skymta Niall i soffan som försökte hålla sig för skratt. Jag tog bort trosan från mitt ansikte och utan att småkillarna märkte det hade jag lyckats komma till Niall.
“Good work Niall, I’m up” sa jag och räckte ut tungan mot honom. Han reste sig upp och ställde sig mitt emot mig.
“Well at least it worked” sa han och böjde sig fram för att kyssa mig. Jag backade undan och mötte Nialls förvånade blick.
“I’m not gonna kiss you, you let Louis and Harry come in here and throw clothes at me” sa jag och gick till det lilla kylskåpet för att hitta något att äta. Jag tog fram mjölk och flingorna som stod på bänken och lade allt i en skål och skulle precis stoppa en sked i munnen när Niall tog skeden och stoppade den i hans mun istället.
“Niiiiall, it’s my food” sa jag och tog tillbaka skeden.
“That’s because you didn’t kiss me” svarade han.
Jag himlade med ögonen och åt snabbt upp flingorna.
“So, what’s the reason that you wanted me to wake up?” frågade jag.
“I just wanted company” svarade han och ryckte på axlarna.  
“Seriously Niall? You couldn’t just wait an hour before you woke me up?” svarade jag.
“And also because we’re going out shopping today”
“Why? I’m not in mood for shopping”
“Babe, I told you yesterday that we’re going out shopping today. You said you needed a new dress for the party tonight” svarade Niall.
“What party?” frågade jag.
“Ellie, it’s new years eve today, have you forgot it?” sa han och lade en arm om min midja.
“Noo.. I’m just tired” svarade jag.
“Or your memory is bad”
Jag suckade innan jag började gå mot min väska som innehållet nu fanns lite överallt i rummet. Någon slog till mig på rumpan och när jag vände mig om såg jag Niall stå där med en blick som visade att han var skyldig.
“I really like your outfit sweetie” sa han och blinkade med ena ögat. Jag kollade ner och såg att jag hade på mig Nialls tröja som precis täckte min rumpa och ett par trosor. Jag bestämde mig för att ignorera honom och började istället plocka upp alla kläder som låg lite överallt. Harry och Louis syntes inte till någonstans så de hade förmodligen lämnat oss. Jag slängde in alla kläder i min resväska innan jag bestämde mig för en outfit.
“Can I get a kiss now?” frågade Niall och jag vände mig om.
Han stod där och tittade på mig med hundvalpsögon.
“Fine” svarade jag med ett litet leende.
Jag böjde mig fram och gav honom en kyss.
Vi drog på oss lite kläder och borstade tänderna. Nu skulle vi allt ut och shoppa.

Vi tog en taxi in till Oxford Street och jag drog med Niall in till Forever 21, min favoritaffär. Jag gick runt i butiken ett tag med Niall släpandes efter mig.
“Ellie, please just choose a dress or something so we can get out of here” sa Niall lite trött.
“But I’m not done yet” sa jag och flinade.
“Oh, girls and their shopping needs” suckade Niall.
Jag drog med mig ett par klänningar till provrummet med Niall bakom mig. Jag provade den första klänningen som var marinblå. Den glittrade och gick ungefär till mitten av låren. Den satt faktiskt ganska bra. Jag öppnade provrumsdörren och gick ut till Niall.
“What do you think?” frågade jag osäkert.
“It looks really good” sa han och log.
“Well I’m not so sure..” sa jag och snurrade runt.
“I will try the other one also” sa jag och gick in i provrummet igen. Jag hörde Niall mumla något ohörbart precis när jag stängt dörren. Jag drog av mig klänningen och tog på mig den andra som var lila. Den hade inga band och slutade precis nedanför rumpan. Den satt tajt åtsittande mot min kropp, men det kändes inte riktigt som mig. Jag bestämde mig för att gå ut till Niall för att se vad han tyckte.
Han kollade upp från sin mobil när han hörde att jag kom ut.
“What do you think?” frågade jag. Han skannade mig upp och ner och hans ögon blev stora.
“Well..” började han men jag avbröt honom.
“I don’t like it. I look like a slut” sa jag och skulle precis gå in till provrummet igen när Niall greppade min ena hand. Han drog mig nära honom och kysste mig i en passionerad kyss.
“You don’t look like a slut, you look amazing in everything” viskade han och lutade sin panna mot min. Jag log och kysste honom en till gång innan jag gick in till provrummet igen. Jag tog av mig klänningen och satte på mig mina vanliga kläder igen. Jag gick ut till Niall igen och hängde tillbaka klänningarna där jag tagit dem. Niall tog min hand och flätade samman våra fingrar.
“Where do you wanna go now?” frågade Niall och tog upp våra händer mot hans mun och för att kyssa min hand.
“I don’t know, maybe Bik Bok?” sa jag och ryckte på axlarna.
“Sure” sa han och vi gick in till Bik Bok som låg snett mittemot Forever 21. Jag gick runt bland de olika klänningarna. De allra flesta var glittriga och väldigt korta men tillslut hade jag hittat en som jag verkligen fastnade för. Den var glittrig utan band och vid brösten var den silvrig, vid magen var den av färgen brons och längst ner var den guldig. Jag grabbade tag i Niall och vi gick till provrummen. Jag gick in i ett av båsen och tog snabbt på mig klänningen. Jag försökte dra upp dragkedjan där bak men självklart kunde jag inte dra upp den helt.
“Eehm, Niall can you help me with one thing?” frågade jag och kort därefter var han inne i provrummet med mig. Han såg genast vad jag behövde hjälp med och drog upp dragkedjan det sista.
“I really like this, but what do you think” frågade jag och kollade in i spegeln.
“You look perfect sweetie, this is the dress you should wear tonight” svarade han och lade sina armar om mig och hans huvud på min axel.
“You’re right” svarade jag och log mot honom i spegeln.
Han kysste mig mjukt och jag besvarade ivrigt kyssen medan jag lade mina armar omkring honom. Våra tungor möttes och ingen av oss gick ifrån den andre. Han puttade försiktigt upp mig mot väggen och våran kyss övergick snabbt till hångel. Det kändes så bra, allting sprudlade i min kropp. Mitt hjärta dunkade hårt och jag kände mig kärare än någonsin i Niall. Våra tungor lekte ivrigt med varandra och mina händer var överallt i hans hår. Jag hoppade upp och virade mina ben runt hans midja. Vi slutade inte hångla någon gång och jag var så himla lycklig. Här stod jag, Ellie, i ett provrum och hånglade med självaste Niall Horan från One Direction. Vem skulle kunna tro det?
Vi drog oss undan efter ett tag och andades tungt. Jag stannade i hans famn och kollade in i hans klarblåa ögon. Ett stort leende spred sig på hans läppar som var lite svullna. Jag log tillbaka mot honom innan jag kraschade mina läppar mot hans igen. Men den här gången blev det bara en vanlig perfekt kyss som var helt underbar.

Niall’s Perspektiv
Okej, nu var jag riktigt kär. Ni vet så där superkär som folk bara är i filmer där de får sin perfekta prins eller prinsessa. Så där sprudlande lyckligt kär kände jag mig. Ellies läppar mot mina, den känslan var obeskrivlig.

När vi kom ut ifrån provrummet hand i hand var vi nog båda lite rosiga i ansiktet. En gammal tant tittade surt på oss och rynkade på pannan. Men vem brydde sig? Jag svingade våra händer i takt och log mot Ellie som log tillbaka. Min vackra tjej. Vi gick till kassan och hon betalade för klänningen. Hela tiden höll jag i hennes hand, jag ville aldrig släppa den. Om jag hade fått välja hade jag stannat i detta ögonblicket för alltid med Ellie bredvid mig. Vi gick ut ifrån Bik Bok och satte oss på en bänk och jag tittade på henne med ett litet leende och hon log tillbaka.
“That was great” sa hon och jag förstod att hon syftade på kyssen.
“I know, I hope we can do it more often” svarade jag och log som en idiot.
Hon nickade och jag lade en hårslinga bakom hennes öra som hade fallit fram i hennes ansikte.
“I just gotta do one thing, I’ll be back in like five minutes. Just wait here” sa jag och ställde mig upp.
“Okay” svarade hon och jag kysste snabbt hennes panna och skyndade iväg till mitt ärende.

Ca fem minuter senare var jag tillbaka och tog tag i Ellies hand.
“Wanna go home now?” frågade jag och hon nickade.
Vi tog en taxi till hotellet och gick upp till mitt rum.
När vi kom in drog Ellie av sig sina skor och slängde sig ner i min säng. Jag satte mig bredvid henne med armarna runt omkring henne och hon lutade sitt huvud mot min axel.
“What should we do?” frågade jag och gäspade.
“We can watch TV” sa jag och slog på tv:n och fick en chock.
“E-Ellie...” mumlade jag och stirrade på skärmen.
“Yes?” frågade hon trött emot min axel.
“We’re on tv”

Live While We're Young - del 43

| Postat i: Live While We're Young
                  
Nialls perspektiv
“Today is gonna be the day that they’re gonna throw it back to you, by now you should’ve somehow realised what you gotta do” sjöng jag och de andra killarna.
Vi sjöng på wonderwall och jag klinkade på min gitarr till. Det lät kanske inte världens bästa men vem brydde sig? Vi hade kul tillsammans.
Det var kväll och vi satt alla i en ring, jag, killarna och Ellie. Vi hade det allmänt trevligt och det var en bra stämning. Ellie ville inte sjunga med för hon sa att hon ville höra våra röster, hon älskade dem. Det kändes så sjukt bra att Ellie var min flickvän nu, och vi hade tänkt berätta det för de andra ikväll. De visste inte än och jag visste att Harry och Louis bara skulle retas ändå.
Vi sjöng klart och jag släppte gitarren och greppade tag i Ellies hand istället.
“We should tell them” mumlade jag i hennes öra och hon nickade.
“Guys, we have something to tell you” sa Ellie och tittade på mig.
“Yeah?” sa Louis nyfiket.
“Wait! Are you pregnant Ellie?” frågade Harry
“Ha-ha, really funny Harry, no I’m not pregnant for god sake” svarade Ellie muttrande.
“What is it then?”
“Well, Ellie is my girlfriend” sa jag medans en rodnad spred sig på mina kinder.
“That was in time” sa Louis.
“But we’ve already figured that out” fortsatte Harry. Ellie räckte ut tungan åt honom innan Liam sa.
“Well I’m happy for you guys”
“Thank you Liam” sa Ellie.
“I’m also happy for you” sa Zayn och jag log mot honom som svar.
“You spend so much time together that it’s not even a surprise” sa Louis och flinade.
“Yes, I wonder what you do on all your alone time” sa Harry och flinade mot Louis och de gjorde highfive igen.
Jag suckade tungt.
“Well, you and Louis can’t even take it serious” sa jag och tittade på Harry.
“What? I just said I wonder what you do” sa Harry och fick ett slag på armen av Ellie.
“Shut up, if I hear your voice again I’ll kill you, understood?” sa Ellie vasst och stirrade argt på Harry.
Harry nickade för han såg likaväl som jag att hon inte var på humör.
Ellie tog tag i min hand och ställde sig upp.
“Let’s go, I’m tired of them” sa hon irriterat och jag ställde mig upp.
“Sure” svarade jag och Ellie drog ut mig ur Harrys rum in till hennes hotellrum.

“Aah I can’t stand them right now” sa Ellie frustrerat och satte sig på soffan. Jag satte mig bredvid henne och lade en arm om hennes midja och drog henne närmre mig.
“They are just jealous” viskade jag och kysste hennes panna.
“Yeah you’re right, let’s talk about something else” svarade hon och lade sitt huvud på min axel.
“So how is everything with the baby?” frågade jag.
“I think it’s good, but they don’t know which gender it is” svarade hon.
“Well what do you think about the baby then?”
“Well, I wasn’t so happy about it before but now when I see how happy Anne and dad are I can’t help myself and think that this is good for our family. I think it will bring us closer”
“You’re going to be a great big sister” sa jag varmt och och log mot henne.
“Thanks, I hope so. You know I love Harry, but I’m just so tired of him and Louis right now. They can never take me serious...” sa Ellie och suckade.
“Well, I know... But you shouldn’t care about them. They can say what they want because as long as I’m with you everything will be okay” sa jag och pussade henne på pannan.
“You are so cute” sa Ellie och slog sig ner i mitt knä.
“You are cuter” sa jag och log lite.
“But you are the cutest” sa Ellie och jag skrattade lite.
Jag kände mig så lycklig. Ellie var som en ljus stjärna på en svart himmel. Hon gjorde allting perfekt bara med hennes närvaro.
“Wanna watch a film?” frågade hon och pillade med mitt hår som hon vet att jag älskar.
“Sure” svarade jag och lyfte av henne från mitt knä.
“But do you have any films with you?”frågade jag efter ett tag när jag insåg att vi var på hotellet.
“Yeah, look in my suitcase” svarade hon och gick ut till köket. Jag gick till hennes väska som låg bredvid hennes säng och öppnade den. En massa kläder låg huller och buller. Ja, att ha ordning är inget som min flickvän är bra på. Jag fortsatte leta och efter ett tag hittade jag “American Pie”. Jag tog med den ut och satte in den i dvd:n. Ellie kom snart ut med en skål med popcorn och vi satte oss i soffan med skålen i hennes knän, som jag snabbt flyttade på, till mina egna knän. Jag stoppade en hand full med popcorn i min mun vilket fick Ellie att skratta.
“You’re too cute” sa hon och fnissade.
“You become who you spend time with” svarade jag och blinkade med ena ögat. Hon rodnade lite innan hon lutade sig mot mig och kysste mig på kinden. Innan hon hann dra sig undan så vände jag ansiktet mot hennes så att våra läppar nuddade varandra. Hon skrattade lite innan hon besvarade den. Jag log genom hela kyssen, kunde man bli lyckligare än såhär?

Harrys Perspektiv
“Guys, can’t you just be happy for them for one second?” frågade Liam allvarligt.
“But it’s so fun to tease them...” sa Louis till svar.
“Yes, they don’t really mind it” sa jag och tittade på Liam som nu rynkade pannan.
“Actually... I think they do. They have feelings too, you know. And they’re not happy about that you never can take them serious” sa Liam och tittade från mig till Louis och tillbaka på mig.
“Don’t look at me like that!” sa jag lite surt och stirrade in i väggen.
“Guys, Liam is right. She’s your sister, Harry” sa Zayn och lade en hand på min axel.
“But it is funny to tease them” s Louis och skrattade lite men tystnade när han såg Liams blick.
Jag suckade tungt. Kanske hade Liam rätt? Ellie hade ju faktiskt sett rätt så sur ut. Men samtidigt, det var väl inget att bli sur över? Men hon hade ju också känslor. Jag antog att Liam och Zayn hade rätt, vi kanske hade gått för långt. Jag ville ju inte att Ellie skulle vara ledsen eller sur på mig, vilket jag var ganska säker på att hon var.
“Okay, you’re right” sa jag till slut.
Liam log ett litet leende.
“Now, go and talk to them. I’m sure they’ll forgive you if you just apoligize. They’re happy with eachother, please just let them be that?” sa Liam och puttade upp mig och Louis ifrån soffan.
“Fine” muttrade Louis och tog min arm och drog ut mig mot Ellies rum.

Vi knackade på Ellies dörr.
“Come in!” hördes det och jag öppnade dörren och vi gick in.
Ellie och Niall satt på hennes soffa, tätt ihopslingrade. Båda tittade upp på oss.
“What do you want, tease us?” frågade Ellie lite irriterat.
“No...” mumlade Louis och tittade på mig.
“Actually...” Jag svalde. “Actually we want to apoligize for teasing you guys. We didn’t mean to make you mad or sad, and we’re sorry for teasing you just because you’re happy with eachother. Right Lou?” sa jag och tittade på Louis.
“Yeah.. We’re really sorry” sa Louis och vi båda tittade på Ellie och Niall.
“It’s okay.. I guess” sa Ellie och kom fram och gav oss båda en kram.
Vi kramade glatt tillbaka och Niall hakade på i kramen.
“Friends?” sa jag och tittade på Ellie.
“Friends”

Live While We're Young - del 42

| Postat i: Live While We're Young
                  

Ellies perspektiv
Jag och Niall satt inne på hans hotellrum och bara myste. Vi hade bytt julklappar med varandra för ett tag sen men eftersom alla var trötta bestämde vi oss för att hitta på något roligt imorgon istället.
"Do you know something funny?" frågade Niall ocu pussade mig på pannan.
"No, what are you talking about?" frågade jag förvirrat och rynkade på pannan.
"The others knew we liked eachother before we realised it ourselves" sa han och skrattade lite.
"Yeah, I know. It was so obvious" svarade jag och log.
“Come, I wanna show you something” sa Niall och reste sig upp från soffan. Jag följde efter honom och snart insåg jag att han gick mot balkongen. Han öppnade dörren och ställde sig vid balkongräcket. Jag ställde mig bredvid honom och även om det var ljust ute så var det ändå jättefint.
“Wow, it’s beautiful” sa jag och ställde mig närmre Niall som lade en arm om mina axlar.
“Yeah I know”
Vi stod där i tystnad i ungefär fem minuter innan Niall bröt tystnaden.
“I have another Christmas present for you” sa han och kollade in  i mina ögon.
“Niall, you didn’t have to..” började jag men avbröts av att Niall tryckte sitt finger mot mina läppar.
“It’s not so hard to give you the present” svarade han och tog bort fingret från mina läppar.
“So, what is it?” frågade jag.
“This” sa han och innan jag hann blinka hade han kraschat sina läppar mot mina. Det tog inte lång tid innan jag förstod vad som hände och besvarade den. Kyssen var romantisk och helt perfekt. Våra läppar rörde sig synkroniserat mot varandra och det var helt underbart. Fjärilarna i min mage var som galna och det kändes som om de skulle hoppa ut från magen.
Niall lade sina händer på min rygg och tryckte mig närmre honom. Mina händer var bakom hans nacke samtidigt som jag pillade med hans hår. Efter ett tag drog vi undan och andades tungt. Jag log mot Niall och han log mot mig.
“Wow... You’re a amazing kisser” erkände jag och rodnade lite.
“You too” sa Niall och smekte sakta min kind.
Vi satte oss ner på de två gråa stolarna som fanns på balkongen. Niall tog mina små händer i sina som var lite större.
“So...” började han trevande och och tittade ner på våra händer som nu var sammanflätade.
“Yes?” frågade jag nyfiket och tittade på honom.
“Would you... Ehm...” började Niall och flackade runt med blicken tills den hamnade på mig.
“Would I what?” frågade jag undrande med ett litet leende i ena mungipan.
“Would you... Like to be my girlfriend?” frågade han och tittade rakt in i mina ögon.
“Yes, yes, yes!” utbrast jag glatt och kramade om honom och han kysste min panna.
Jag gick över och satte mig i hans knä och han lade armarna om mig.
Våra läppar möttes ännu en gång och det gick som en stöt i genom hela mig. De hade aldrig känts så här bra förut och jag ville vara kvar i detta ögonblicket för evigt. Att kyssa Niall var som att... Ja, det kunde inte ens beskrivas, så underbart vart det. Mitt hjärta dunkade snabbt och jag lutade mig mot Nialls axel.
“This is like... heaven” sa jag och log up emot solen.
“Yes, and you’re an angel I met there” svarade Niall och log mot mig.

Han var den gulligaste jag någonsin hade träffat och det kändes så rätt. Alla mina känslor bara svämmade över och jag var så himla stolt över att kunna kalla mig flickvän till världens sötaste och mest underbara killen på jordklotet. Jag kunde inte fatta vilken tur jag hade haft som hade träffat honom, min sockerbit till pojkvän.

Harrys perspektiv
“They have been there for so long now, I promise that they’re making out or something” sa Louis och flinade medan han åt på en morot.
Vi var i mitt hotellrum. Jag, Louis, Liam och Zayn. För Niall var ju med Ellie och  gud vet vad de gjorde i sitt rum.
Jag flinade tillbaka mot Louis.
“You wanna make a bet?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.
“Yes, let’s go in and interrupt them and if they’re kissing or something, then I win and you have to give me 5 pounds. If they’re not, I’ll give you 5 pounds” sa Louis och räckte fram sin hand.
Jag skakade den.
“Sure”
“Guys, that’s not...” började Liam men fick en morot slängd på sig.
“Have some sense of humour, Liam!” sa Louis och flinade mot mig och vi båda styrde stegen ut ur mitt rum, ut till hotellkorridoren och in i Nialls rum.
“Well, your choice” sa Liam och ryckte på axlarna.
Jag hade en nyckel till hans rum sen jag behövde låna den i morse och det utnyttjade jag såklart nu.

Jag öppnade sakta dörren, jag och Louis smög in som två superdetektiver. Vi tittade oss runt omkring i rummet, det var förvånanade nog tomt. Jag hade trott att vi skulle hitta dem hånglandes på sängen eller någonting.
“They not here...” mumlade Louis fundersamt och rynkade pannan.
Jag öppnade snabbt badrumsdörren men nej, tomt där också.
“Where are they?” frågade Louis och lade fundersamt en hand på hakan.
“I don’t have a clue” sa jag och tittade mig runt omkring och fick se en blond kalufs genom ett fönster.
“They’re on the balcony!” utbrast jag och öppnade försiktigt och så ljudlöst som möjligt dörren ut dit. Louis smög efter mig och vi båda stannade upp när vi fick se Niall och Ellie.
Ellie satt i Nialls knä och de höll om varandra medan dem kysstes. De hade bara ögon för varandra och märkte oss inte ens. Det såg så gulligt ut att jag nästan kände för att inte störa dem, men bara nästan.
“I won” mimade Louis till mig och jag flinade bara. Vi räknade till tre och harklade oss högt båda samtidigt.
Ellie och Niall slutade genast att kyssa varandra och tittade på oss. Båda blev röda som tomater i ansiktet och Louis harklade sig.
“We were just wondering... Well, we can take it later cause you two seem to be pretty busy” sa han och flinade, vi gjorde high-five.
“Shut up” mumlade Ellie och tittade på Niall.
“Well, maybe I don’t want to...” sa jag retsamt och räckte ut tungan.
Ellie ställde sig snabbt upp och innan jag hann reagera hade hon slagit till mig hårt på armen.
“Ouch!” utbrast jag och höll mig om den onda armen.
Ellie tittade hotfullt på oss.
“Fine, fine!” sa Louis och sträckte upp armarna. Han tog tag i min arm och vi gick ut från balkongen och ut ifrån Nialls rum.

Väl ute fick vi båda en skrattattack och vi kom skrattandes in i mitt rum igen till Zayn och Liam som tittade intresserat på oss.
“OH MY GOD, YOU SHOULD HAVE SEEN THEM!” fick jag fram mellan skrattattackerna.
Jag och Louis gjorde ännu en gång highfive och vi kaste oss ner i soffan.
“Guys, what were they doing?” frågade Zayn och tittade på oss med ett höjt ögonbryn.
“Well... K-I-S-S-I-N-G” sa jag och flinade.
“It was so romantic... Till we ruined it!” sa Louis och skrattade.
“Their faces, they became red like tomatoes and Ellie went so mad!” skrattade jag fram och lyckades lugna ner mig.
Liam bara tittade på oss och skakade på huvudet.
“I feel so bad for Ellie and Niall, you’re always ruining everything for them..” sa han men jag såg ett litet leende skymta fram i hans ena mungipa.
Vilken dag.

Live While We're Young - del 41

| Postat i: Live While We're Young
                 

Ellies Perspektiv
“C’mon, open it” sa Harry och pekade på mitt paket från Harry som låg framför mig. Det var ett litet paket och alla hade öppnat sina paket och jag hade mitt sista kvar.
Jag öppnade försiktigt paketet. En ask visade sig som jag nyfiket öppnade.
“Harry, it’s amazing” utbrast jag och kramade om honom. Asken innehöll ett silverhalsband som var format som ett hjärta.
“I’m glad you like it” svarade han och kramade mig tillbaka.
“Wait! I got you another present too!” sa han och drog sig tillbaka från kramen och sprang upp. Vad hade han nu hittat på?
“Here you go” sa han och gav mig ett till lite större paket när han kommit ner igen. Ett flin spred sig på hans läppar. Det här bådar inte gott, tänkte jag innan jag började öppna det mjuka paketet. Allas blickar vändes mot föremålet i paketet när jag tog upp det.
“You really needed to, right?” sa jag till Harry och skrattade. Jag visade upp den vita tröjan med texten “I love Niall” för de andra.
“Yeah, and Louis is going to give Niall a shirt with the text saying; I love Ellie” svarade han.
Jag rodnade lite innan pappa frågade;
“When am I going to meet Niall?”
“Dad, you have already met him, and we have just dated in two weeks” svarade jag och log åt tanken av att vi redan dejtat i två veckor. Även om vi inte träffats på flera dagar så har vi antingen skypat eller ringt varandra.
“Ellie I know that but I want to meet him again. I can see how happy you are around him” jag log innan vi bestämde oss för att äta frukost. Jag kollade på alla paket igen. Till pappa hade jag gett en ny plånbok och en slips, till Anne gav jag en lila långärmad tröja och tofflor, till Gemma gav en bok (eftersom hon älskar att läsa) och ett armband och till Harry gav jag ett nytt iPhone-skal och en t-shirt. Sedan hade jag, Harry och Gemma lagt ihop och köpt ett klädsätt till bebisen som skulle komma om ca sex månader, som vi gav till pappa och Anne.
“Ellie, are you coming?” ropade Anne.
“Yeah” svarade jag och skulle precis gå ut till köket när min mobil vibrerade till i min hand.

From Niall<3
Merry Christmas sweetie :) i miss u, can’t wait for tomorrow! xx

To Niall<3
Merry Christmas u too babe! i miss u too :( but we see eachother tomorrow and I know what Louis will give to you :p <33  

From Niall<3
can u tell me? please!

To Niall<3
Nope, u will see tomorrow ;) gonna eat now, talk to u later xx

From Niall<3
Can’t wait, and I got the perfect present for you! ;D okey, talk to you later babe xx

Med ett leende lade jag undan mobilen och gick in i köket. Anne hade dukat fint och bacon, äggröra m.m. låg framdukat på bordet. Jag satte mig bredvid Harry och vi tog åt oss av maten. Hela julfrukosten bestod av skratt, prat och allt var helt underbart. Aldrig trodde jag att mitt liv skulle bli såhär bra pga. flytten. Om jag ska vara ärlig så är nog flytten en utav de bästa sakerna som har hänt. För utan den skulle jag aldrig träffat den underbara irländaren vid namn Niall.

Niall’s Perspektiv
“You can never catch me!” ropade Ellie och sprang skrattande ifrån mig.
“Oh, I will!” ropade jag tillbaka och sprang efter henne i det mjuka gräset.
Hon rusade bakom en husknut och jag var inte långt efter.
“Niall, no!” ropade hon och skrattade medan hon gömde sig bakom en buske.
“I’m going to find you, wherever you are” log jag och tittade runt i trädgården.
Där satt hon, min söta tjej, bakom en buske med handen ovanpå munnen och höll inne skrattet som bubblade upp i henne. Jag smög bakom henne och tog tag om hennes midja. Hon spratt till och försökte skrattande ta sig ur mitt grepp men jag höll henne hårt.
“I got you” sa jag med ett leende och kysste hennes kind.
“Fine...” sa hon och ett leende skymtade i hennes ena mungipa.
“I’m the best, say it” viskade jag i hennes öra.
“Never!” ropade Ellie och skrattade.
“I love you” sa hon istället och de orden var så mycket bättre.
“I love you too” svarade jag och kysste henne mjukt.
Hon besvarade kyssen och la armarna runt mig.
“My irish little muffin” mumlade hon i mitt öra och pussade min näsa.
“My british little cupcake” viskade jag och log.
Hon var så vacker. Som en dröm som hade blivit min. Min söta tjej som var så underbar. Jag tog hennes hand, vi gick in i sovrummet och jag kysste henne.
Hon besvarade kyssen och tryckte mig försiktigt mot väggen. Hennes läppar var så mjuka och våra kroppar trycktes emot varandra.
Hon log mot mig och tog sakta av mig tröjan och kysste mig uppför magen. Jag rös av välbehag och kysste hennes panna. Hon tog min hand och lade mig ner på sängen, kysste mig med mycket kraft och lade sina händer på min mage. Vi rullade runt i sängen och jag hamnade över henne. Jag drog av hennes tröja och kysste henne passionerat. Hon log busigt mot mig och vi drog av våra byxor. Hennes läppar mot mina var det mest fantastiska jag nånsin upplevt.

“Niall? Niall!” sa någon i bakrunden.
Det lät dämpat och jag lade kudden över huvudet.
“Ellie?” mumlade jag och sträckte ut mina armar.
“No Niall, it’s not Ellie... It’s Greg. And it’s Christmas today, wake up!”
Jag vände på huvudet och kände något blött mot kinden. Min första tanke var Ellies läppar. Sedan kom jag på att hon inte var där. Jag suckade och satte mig långsamt upp och tittade på kudden. Det var dreggel. Från mig? Usch. Min dröm hade verkligen känts verklig. Det hade känts som hon var där. Jag rodnade vid tanken på vad jag hade drömt och log för mig själv. Jag saknade henne verkligen. Jag ville gärna fira nyår med henne. Eller ja, bara vara med henne. Jag saknar henne jättemycket. Jag kollade på klockan. 10.34, jag bestämde mig för att skicka iväg ett sms till Ellie.  
To Elliepellie<3
Merry Christmas sweetie :) i miss u, can’t wait for tomorrow! xx

From Elliepellie<3
Merry Christmas u too babe! i miss u too :( but we see eachother tomorrow and I know what Louis will give to you :p <33  

To Elliepellie<3
can u tell me? please!

From Elliepellie<3
Nope, u will see tomorrow ;) gonna eat now, talk to u later xx

To Elliepellie<3
Can’t wait, and I got the perfect present for you! ;D okey, talk to you later babe xx

När jag skickat iväg det sista smset gick jag ner till de andra (min pappa och Greg) för att öppna julklappar.

Ellies Perspektiv
Äntligen! Vi var på väg till London igen för att träffa de andra och byta julklappar med dem. Fast denna gång ska vi ha varsitt hotellrum istället för en stor svit. Och jag måste dela med Harry. Fråga mig inte varför.

To Niall<3
I will see u in ten minutes ish :D can’t wait! xx

From Niall<3
can’t wait either, i’m already here. Why r u n harry always the latest once? :P <3

To Niall<3
Haha, I don’t know actually.. :P

Vi smsade ett tag till innan vi äntligen var framme. Vi skyndade oss ut från tåget och såg killarna längre bort på den folktomma perrongen.
“Boobear!” ropade Harry och sprang fram för att krama honom. När jag kom fram kramade Liam genast om mig, därefter Zayn och sist Louis. Sedan mötte jag den blåögda killen. Ett stort leende spred sig på mina läppar innan jag kastade mig i hans famn. Jag borrade in mitt ansikte i hans nacke och kände den starka men goda doften parfym som han hade på sig. Gud vad jag hade saknat honom.
“I’ve missed you” sa jag.
“I’ve missed you too love” svarade han och jag rös när han kallade mig love.

Vi lossade oss från kramen och jag hörde som ett klick till bakom mig. Jag kollade dit och såg en man med en stor kamera. Shit! Jag är inte redo att bli upptäckt än. Niall försökte ta min hand men jag slog snabbt bort den. Han kollade konstigt och lite sårat på mig.
“It’s a paparazzi behind us” sa jag. Han tittade bakom sig och vände sig snabbt mot mig igen.
“C’mon guys, let’s go” sa han och började gå mot bilen som väntade lite längre bort.
“Niall, I’m sorry. I’m just not ready to tell your fans that we are dating yet” sa jag och kollade ner i marken när jag kommit ikapp honom.
“Hey, it’s okey. We have just dated in two weeks ish” svarade han lugnt. “But just to make you know, these pictures will soon be everywhere and the fans will go crazy”.
Jag suckade och drog en hand genom håret. Hur skulle det här sluta?

Live While We're Young - del 40

| Postat i: Live While We're Young
Nialls perspektiv
“Stop it” ropade jag till Louis som kastade mosad banan på mig medan jag kastade mosad apelsin på honom.
“Never Niall!” ropade han tillbaka och skrattade medan han fick in en fullträff i mitt ansikte.
Mitt ansikte var nu fullt av mosad banan och jag kastade apelsinklyftor mot Louis för full hals.
Liam hade ofrivilligt dragits med i kriget och vi alla såg ut att behöva en dusch.
“Hey Louis, don’t throw at him!” ropade Ellie åt Louis och ställde sig framför mig.
“Thanks” sa jag och log.
Hon log tillbaka. I ögonvrån såg jag att Harry viskade något till Louis. De tittade på oss och flinade. De hade väl som vanligt något på gång, frågan var bara vad.
Plötsligt började de båda sjunga.
“ELLIE AND NIALL, SITTING IN A TR-” Längre än så hann de inte innan Ellie hade kastat mosade äpple på dem. De skrattade och Ellie tittade på mig med lite röda kinder. Jag log mot henne.
“Let them.. They will find something better to do” Jog tog hennes hand i min och hon log.
“Let’s be a team” viskade hon och jag nickade ivrigt.
Vi tog massa frukter var och gjorde oss beredda. Hon kastade på Louis och Harry och jag kastade på Liam och Zayn. Vi var ett riktigt bra team faktiskt. Liam gav upp direkt och rusade in på toaletten. Zayn försökte allt ett tag men insåg att att det var lönlöst och gick för att duscha. Så sedan var det bara vi fyra kvar. Jag och Ellie mot Louis och Harry. Det var en jämn match skulle man kunna säga. Frukter flög åt alla håll och rummet såg ut som ett bombnedslag. Till slut gav Harry och Louis upp och jag och Ellie gjorde high-five.
“Yes! We’re a good team!” utbrast jag glatt och hon log mot mig.
“We really are”.

Ellies perspektiv
“Do I look good?” frågade jag Harry för tusende gången. Harry suckade och svarade samma som de andra gångerna.
“Yes, you look stunning. Now, leave me alone”.  
“Fine!” svarade jag och tog på mig mina klackade skor. Jag granskade mig i spegeln.
Harry kom upp bakom mig med ett leende.
“And Ellie..”
“Yes?”
“Have fun” sa han och jag log.
“Don’t worry, I will”
Jag öppnade dörren och gick ut från hotellrummet, jag skulle möta Niall nere i lobbyn. Jag hade nog aldrig varit så här nervös innan. Hjärtat slog 100 gånger snabbare än i vanliga fall och jag försökte nervöst svälja ner klumpen i halsen. Jag ville ju att allt skulle bli perfekt.
Min tankar avbröts av att hissen plingade till. Jag var på rätt våning. Nervöst steg jag ut från hissen och såg Niall vid entrén. Han log mot mig när han såg mig och jag log glatt tillbaks.
“Hi” sa jag när jag stod framför honom.
“Hey, Ellie. You look really beautiful” svarade han och kollade på mig.
“Thank you, you look good you too” sa jag och granskade honom. Hans vita t-shirt passade honom perfekt och ja, hela han såg jättesnygg ut.
“Shall we go?” frågade han och höll uppe dörren åt mig. Jag nickade och tog hans hand och tillsammans gick vi mot... ja jag vet faktiskt inte vart...
“So, where are we going?” frågade jag.
“It’s a surprise” svarade han och log.
Vi fortsatte att gå i ca tio minuter tills vi kom fram till London Eye. Jag kollade storögt på det gigantiska hjulet.
“Niall...”
“C’mon Ellie, we’re going to be late” sa Niall och började dra med mig mot en av gondolerna.
“Late for what?” frågade jag men fick inget svar. Han puttade in mig i en av gondolerna. Jag kollade runt och såg snabbt att det var ett bord för två i mitten som var uppdukat med fin mat och ljus. Jag drog häpet efter andan och mötte Nialls blick.
“Do you like it?” frågade han nervöst.
“No, I love it, it’s perfect Niall!” svarade jag och kramade om honom. Han kramades tillbaks innan vi satte oss ner. Rätt som det var så började vi röra på oss. Jag kollade runt och såg att heka hjulet snurrade. Shit, jag kommer dö! tänkte jag.
“It won’t broke you know” sa Niall och skrattade lite.
Jag nickade och vi började ta för oss av maten.
“Wow... This is great” sa jag imponerat och drack lite mer cola.
“Thanks..” sa Niall och rodnade lite.
Gud, vad söt han var när han rodnade.
“So... Have Harry teased you a lot for this?” frågade Niall och log ett retsamt leende.
“Oh, you should just know! He loves this Nellie-thing” svarade jag och skrattade lite.
“I love it also” sa han och log stort.
“Me too...” sa jag och tittade ner på mina skor.
“Well, ehm... He and Louis teased me too. But I don’t care, you shouldn’t either” sa han och tog min hand som låg på bordet.
Jag kramade hans hand i min och log stort mot honom. Gud, de där ögonen... Så underbara. Vi satt där i tystnad och bara kollade in i varandras ögon.
Vi båda ryckte till av ljudet av min mobiltelefon. Ett nytt sms. Med en suck drog jag upp mobilen ur min väska och såg att smset var från ingen annan än.... Harry.
From Annoyingbigbrother
How’s it going? Have you kissed yet? ;)

To Annoyingbigbrother
Stop texting me, you’re annoying!!

From Annoyingbigbrother
Aaaww, you know you love me! <3

To Annoyingbigbrother
Dream on!!

Jag stängde av mobilen och lade tillbaks den i väskan.
“Sorry” sa jag och rodnade lite.
“It’s okey, who was it?” frågade han och tog min hand igen. Mina fjärilar i magen blev som vilda och jag log. Aldrig någonsin hade jag känt såhär tidigare.
“Harry, who else” svarade jag och suckade lite. Han skrattade lite innan vi återgick till maten.

Nialls perspektiv
De där ögonen. Det där leendet. De vackra händerna och det fantastiska fina håret. Den där glada blicken. Allt på henne var perfekt. Varför var hon så perfekt? Mitt hjärta dunkade hårt och pulsen gick på högvarv. Jag var nog riktigt kär i henne, faktiskt. Allt jag önskade var att hon kunde bli min. Det sprudlade inom mig och jag ville bara ställa mig upp och skrika ut att jag tyckte hon var fantastisk. Men det kunde jag ju inte göra, aldrig att jag skulle göra det. Hon skulle tycka att jag var en idiot och springa hem. Ljuset från Londons gator speglade sig på henne och hon var vackrare än någonsin. Jag kunde inte fatta vilken jävla idiot Matt var som hade varit otrogen mot den här otroliga tjejen! Hon var ju underbar på alla sätt och vis och jag kunde ärligt talat inte hitta några dåliga sidor med henne. Jag ville ju att denna dejten skulle vara perfekt, och det var den också. Det var nog lika bra att Harry hade smsat, annars hade jag nog inte kunnat hålla mig ifrån att kyssa henne. Och det hade inte funkat, inte alls. Hon kanske bara gillade mig som vän och bara gick ut med mig för att vara snäll? Jag försökte skaka av mig tankarna och log istället. Denna dejten skulle bli perfekt utan mina dumma tankar.

“So, how is it being famous?” avbröt Ellie mina tankar med ett leende.
“It is... It’s amazing. I mean, the fans are absolutely incredible and singing on stages is... It’s undescribable” sa jag glatt.
“I can imagine that... I’m one of your fans” sa Ellie och skrattade lite.
“You’re my favourite one” sa jag med ett leende och kramade om hennes hand. Hon log och rodnade lite.
“Wanna know a secret?” frågade hon. Jag nickade ivrigt.
“You’re my favourite one in One Direction” viskade hon i mitt öra och jag rös när jag kände hennes läppar mot mitt öra när hon pratade.
Jag log stort och reste mig upp, gick bort till henne och tog hennes hand.
“Ready to go?”
Hon nickade och ställde sig upp, vi gick ur gondolen och ner på marken igen. Väl nere pustade hon ut. och jag skrattade lite.
“It’s okay, you did survive” sa jag med ett leende och tog hennes arm.
Vi vandrade runt lite i London. Ljuset från alla gator reflekterades mot oss och allt var så vackert. Vackrast av allt var hon.
Vi vandrade sakta hemåt mot hotellet hand i hand. Jag svingade sakta våra händer fram och tillbaka och allt kändes så perfekt. Vi pratade inte, men inga ord behövdes. Det var en sån där skön tystnad där inga ord var nödvändiga.

Vi gick in i hotellet, där var det lugnt och ganska folktomt för tillfället. Vi tog hissen upp till rätt våning fortfarande hand i hand och vi stannade utanför vår svit. Det var lika bra att avsluta dejten här ute för där inne kommer bara Louis  och speiellt Harry att kommentera en massa och retas. Jag kramade hennes händer och tittade in i hennes ögon.
“I had a really great time today, Niall” sa Ellie och log stort.
“Me too, hope we can do it again”
“Yeah, I hope so too, this was a perfect first date”
Hon lutade sig framåt och kysste mig på kinden.
“Goodnight” sa hon.
“Goodnight Ellie” svarade jag innan vi gick in i sviten. Allas blickar vändes mot oss och precis som jag tänkte förut, så började Harry och Louis ställa en massa frågor, retas och kommentera saker. Men jag brydde mig inte. Inget kunde förstöra den här kvällen. Det var den bästa på länge. Jag gillar verkligen Ellie, jag hoppas hon förstår det.

Live While We're Young - del 39

| Postat i: Live While We're Young
                  

Ellies Perspektiv
Vi hade precis kommit fram i London och tydligen hade flera fans också fått reda på det. Hela perrongen var full av folk och det kändes väldigt obehagligt. Jag försökte snabbt ta mig igenom folkmassan, vilket inte var det lättaste. Jag skulle möta resten av killarna på parkeringen och förhoppningsvis så har de inte blivit upptäckta av fans ännu.
Jag vände mig om för att ta Harrys hand men såg att han var långt bakom och skrev autografer samtidigt som han försökte ta sig framåt. Jag fortsatte min lilla vandring framåt och efter ett tag var jag äntligen framme.
“Hi guys!!” ropade jag och vinkade. Louis sprang genast fram till mig och omfamnade mig i en bamsekram.
“Hi Ellie, soo you and Niall huh?” viskade han i mitt öra.
“Who told... Harry, I’m going to kill him” muttrade jag innan jag drog mig ur kramen. Jag kramade om Liam och Zayn innan jag mötte Niall’s blick. Ett leende spred sig på våra läppar innan vi kramade om varandra. Jag kunde se Louis’ flin i ögonvrån men valde att ignorera det.
“I’ve missed you” sa jag tyst så bara han skulle höra och kramade honom lite hårdare.
“I’ve missed you too Ellie” svarade han. Vi drog oss ur kramen och jag fastnade genast i hans blick. En rodnad spred sig på hans kinder samt på mina och jag skulle kunna stå där hela dagen om det inte vore så att Harry kom och störde.
“Hey Niallman” utbrast han glatt och kramade om honom.
“Hi Harry” svarar Niall glatt och kramar om honom.
“So, shall we go?” frågar Liam efter ett tag.
“Yeah” svarade Harry och satte sig i bilen.
“Where are we going?” frågade jag och satte mig bredvid Niall i baksätet.
“To the hotel, duuh” svarade Harry och jag räckte ut tungan åt honom. Han vände sig om och satte armarna i kors. Haha, 1 point to Ellie! tänkte jag, innan jag lutade mig bakåt för att förmodligen få sova eftersom jag inte fick göra det på tåget för då skulle Harry bli “uttråkad”.

Niall’s Perspektiv
Vi gick in i hotellrummet som faktiskt var mer som en svit. Det fanns fyra sovrum, två badrum, ett litet kök och ett litet vardagsrum. Jag trivs faktiskt väldigt bra och med Ellie här kommer det bli ännu roligare.
“So, where’s my room?” frågade Ellie och avbröt tystnaden som uppstått.
“Over here, I’ll show you” svarade jag. Hon log mot mig innan vi gick till hennes rum.
“Wow! A walk in closet!” utbrast hon och sprang fram för att öppna den. Jag ställde mig bredvid henne och skulle precis säga en sak när vi båda blev in knuffade i garderoben. Personen som hade knuffat in oss låste och vi var fast.
“C’mon, whoever it is, let us out!” ropade Ellie och bankade på dörren.
“Never” hördes Harrys röst.
“We are going to watch a film in two hours, THEN we can let you guys out” svarade Louis och skrattade.
“Don’t you think this is too mean?” frågade Liam.
“No, they like eachother but they don’t admit it, now they have their chance” sa Louis mycket väl medveten om att vi hörde det. En lätt rodnad spred sig i mitt ansikte och kort därefter hörde jag en dörr stängas.
“Soo...” började jag och satte sig ner och klappade med handen bredvid mig för att visa att hon skulle sätta sig ner bredvid mig. Hon satte mig ner och en pinsam tystnad uppstod direkt.
“I was wondering that... maybe you... would like to hang out tonight... or something?” frågade jag och drog en hand genom mitt hår.
“Like a date?” frågade hon och började göra något slags mönster med pekfingret på golvet.
“Yeah... But only if you want to” svarade jag snabbt.
“I would love to, Niall” utbrast hon och log innan hon slog armarna om mig och omfamnade mig i en kram. Ett stort leende spred sig på mina läppar. Hon hade sagt ja. Vår första dejt skulle vara ikväll och allt som fanns i mitt huvud var att den var tvungen att vara perfekt.

Ellies Perspektiv
Mitt hjärta började slå riktigt fort och det kändes som om det skulle hoppa ur bröstet. Niall hade precis frågat om jag ville gå på dejt med honom. Och innan jag hann tänka så hade jag svarat;
“I would love to, Niall” vänta. Ville jag verkligen det här nu? Men det är klart jag vill, jag har ju gillat honom jättelänge nu, och det var ju dethär jag ville. Gå på dejt med Niall.

Ett stort leende spred sig på hans läppar och jag kunde låta bli att själv le också. Jag slog armarna om honom och drog in han i en kram. Gud, jag älskar hans kramar!
Vi drog oss undan från kramen och jag satte mig bredvid honom igen. Han lade en arm om mina axlar och allt jag kunde tänka på var dejten ikväll.

Harrys Perspektiv
“They have been in the walk in closet in an hour now, don’t you think it’s enough?” frågade Liam.
“Well, I’m quite bored and I want to tease Ellie, I haven’t done that in a while, so yeah. Let’s bring them out” svarade jag och reste mig från soffan för att gå in till Ellies sovrum. Jag låste upp dörren till garderoben och fann dem sittandes i varandras armar i ett av hörnen.
“Aaww, look at the lovecouple...” började jag men slutade genast prata när jag såg Ellies dödsblick.
“Well, if you guys wanna stay in here all day then it’s fine with me” sa jag och började gå ut från rummet men hörde snart fotsteg bakom mig. Ett blont huvud visade sig framför mig som sa;
“We’re going on a date tonight” innan han försvann in på sitt och Zayns rum.
Jag stannade tvärt vilket ledde till att Ellie gick in i mig.
“Damn you, Harry” muttrade hon och försökte ta sig förbi mig.
“Wait a second. You’re going on a date with Niall tonight?”
“Yes. Can you move out of my way?” sa hon och log.
“EVERYONE, NELLIE ARE GOING ON A DATE TONIGHT!” ropade jag så de andra hörde.
“No way” hördes Louis’ röst innan han kom rusande mot oss.
“Now is both Liam and Niall taken. The fans will go crazy” sa Zayn som också hade kommit till oss nu.
“What?” frågade Ellie.
“Yeah, Liam is dating Danielle. A dancer from xfactor” förklarade jag.
“LIAM JAMES PAYNE! HOW DARE YOU TO NOT TELL ME THAT YOU ARE DATING DANIELLE!?” skrek Ellie på honom samtidigt som hon började jaga honom.
“I’m sorry!” ropade Liam tillbaka samtidigt som de båda skrattade.

“Hey, what’s going on out here?” frågade Niall mig som nyss kommit ut från sitt rum.
“Liam didn’t tell her that he’s dating Danielle” svarade jag och kollade roat på Ellie som nu hade börjat kasta frukt på Liam.
“Well, I better not keep secrets from Ellie then” sa Niall och log.
“You better not” svarade jag och vände sedan blicken mot fruktkriget som nu startat, vilket Louis med glädje deltog i.

Live While We're Young - del 38

| Postat i: Live While We're Young
               

Harrys Perspektiv
11.14 visade den digitala klockan på väggen i köket. Om inte Ellie vaknat om fem minuter så går jag och väcker henne.
11.15 fan, jag pallar inte längre.
Jag gick upp för trappan och in i hennes rum för att finna henne sovandes i sängen.
“Wake up Elliepellie” sa jag och skakade om henne. Ingen respons.
“C’mon Ellie, we are going out and Christmas shopping”. Jag suckade tungt när hon inte rörde en fena men kom genast upp med en plan för att få henne att gå upp.
“Ellie, Niall’s here”
“What!” sa hon hastigt och kastade sig ut ur sängen.
“Oh my god, what is he doing here?” frågade hon och började ta fram kläder.
“Well I don’t know” svarade jag och försökte att hålla inne skrattet som bubblade inom mig.
“Harry, can you please go out so I can change?” frågade hon.
“No, I like it here” svarade jag och planterade ett flin på mina läppar.
“Harry go out!” ropade hon.

Tio minuter senare kom hon nerrusande från trappan.
“Finally, we better get going” sa jag och gick ut till hallen.
“Where’s Niall?” frågade hon.
“Eehmm, maybe I just said that because I wanted you to get up” svarade jag lite försiktigt.
“Damn you Harry” muttrade hon och började ta på sig ytterkäderna.
“But the good point is that we’re going to meet him and the others tomorrow”
“Harry, I’ve school tomorrow” suckade hon medan vi gick ut i kylan. Värmen som nyss hade funnits i min kropp hade nu ersatts med kyla.
“No, you’re off tommorrow, and the day after that” svarade jag och lade en arm över hennes axlar.
“Why? You know that I can’t miss to much in school. I’m not a popstar you know” svarade hon och petade mig i sidan av magen.
“C’mon Ellie, it’s only two days and I know that a certain Niall wants to see you again”.
En rodnad spred sig på hennes kinder och hon började le.
“You know that’s pretty obvious that you like him”
“You haven’t told him right?” frågade hon och såg lite oroad ut.
“Why would I?” sa jag och möttes genast av en blick som sa “oh really”.
“Hmm, maybe because you’re Harry Styles”
“That’s right. I’m Harry the best man in the world Styles!” ropade jag och sträckte upp händerna mot himmelen.
“Harry”
“What?”
“You’re not a MAN” sa han och slog till mig i bakhuvudet.
“Ouch!” sa jag och höll mig om bakhuvudet.
Ellie log snett mot mig och jag gav henne en mördarblick.
“You’re just a little, little boy...” sa hon retsamt och jag knuffade till henne i sidan.
“I am a man, I’m 16! That’s pretty much” sa jag och log.
“Well, I’m also 16” sa hon och räckte ut tungan.
Vi var nästan framme vid busshållplatsen och jag insåg att vi var sena, som vanligt.
“Ellie, we need to run!” sa jag och tog hennes arm.
Hon suckade för att vi ofta behövde springa och vi sprang den sista biten. Vi kom fram ungefär samtidigt som bussen kom. Alla stirrade på oss när vi gick på, särskilt några tjejer som tittade på mig hela tiden.
När vi nästan skulle gå av kom de fram till oss.
“Hey, you are Harry Styles, right?” frågade en av tjejerna och log mot mig.
“Yes” svarade jag glatt.
“Could we get your autograph?” frågade en annan och höll fram ett papper och en penna.
“Sure” svarade jag och log mot dem och det såg ut som om en av dem höll på att svimma.
“Are you okay?” frågade jag tjejen med rynkad panna och hon nickade.
“Y-yes...” mumlade hon och tittade ner.
Hennes kompisar viskade något till henne och de gick sedan av bussen när alla hade fått min autograf.
“Popular little boy you are” sa Ellie med ett retsamt leende.
Jag log tillbaka.
“A popular man, I know” svarade jag och vi gick sedan av bussen vid nästa hållplats och styrde stegen mot gågatan där alla affärer fanns i Holmes Chapel.
“Okay, where should we go first?” frågade jag och stannade utanför H&M.
Ellie sa inget utan drog bara in mig på H&M där hon självklart hittade massor som hon ville ha. Jag själv kände mig lite malplacerad eftersom jag inte precis älskade att shoppa.

“Ellie, are you finished soon?” frågade jag för ca 10:e gången.
Ellie stod i ett provrum och jag höll i tre plagg åt henne. Att tjejer alltid skulle ta så lång tid på sig. Efter vad som kändes som en evighet kom hon ut med några saker.
“Okay, finished” svarade hon med ett leende.
“Finally!” suckade jag och vi gick mot kassan.
“Where should w...” började jag men tystnade.
Ellie gick inte bredvid mig längre. Jag vände mig om och hon stod där med en tveksam min. Jag gick fram till henne.
“What is it?” frågde jag med rynkad panna.
“Well...” började hon och jag nickade.
“I want to buy Niall a present... But I don’t know what” sa hon tveksamt och tittade ner i marken.
Jag log.
“Of course you should buy him something, I’ll help you!” svarade jag glatt.
Hon tittade på mig.
“But what if he won’t give me something?” frågade hon lite oroligt.
Jag la en hand på hennes axel.
“He will, don’t worry. He likes you, he wouldn’t even hesitate buying you the best thing you can ever imagine” sa jag med ett leende.
“Really?” frågade Ellie. Ett litet leende smög sig på hennes läppar.
“Yes! Now let me help you find something!” sa jag och drog med Ellie mot herravdelningen.
Vi gick igenom alla kläder. Plötsligt hörde jag hur Ellie ropade;
“Yes!”
Hon kom fram till mig med en röd pikétröja och jag nickade gillande.
“He loves those! Good job” sa jag med ett leende.
“Thanks little boy” sa Ellie och gick till kassan med mig i hälarna.
Vi betalade allt och styrde sedan stegen mot en smyckesaffär. Jag ville ge Louis något riktigt fint men jag visste inte riktigt vad.
“Ellie, what should I give to Louis?” frågade jag fundersamt. Hon sprang in till affären och pekade på ett silverhalsband.
Jag gick in efter henne.
“It’s perfect” sa jag och tittade på halsbandet. Det var ett enkelt silverhalsband men det var väldigt fint. Louis skulle älska det. Det var ingen tvekan, det skulle jag ha. Ellie köpte också ett litet armband till Niall för hon ville ge honom två presenter. Så gullig hon var, förälskad i den blonda irländska killen. Men om jag skulle vara ärlig mot mig själv så var jag rätt säker på att han gillade henne också. Plus att dem var väldigt gulliga ihop. Min och Louis plan hade bara börjat.

To thesexybeast (Lou):
Ellie just bought christmas present for Niall! She’s so in love with him! :P We’re so gonna put them together in London ;)

From thesexybeast (Lou):
Wow, great! I’m sure he will buy her something beautiful, typical him :) And yes, if they only knew what we have planned :D

Live While We're Young - del 37

| Postat i: Live While We're Young
                 

Ellies Perspektiv
Varför hade jag erkänt för Harry att jag gillar Niall när jag knappt har erkänt det för mig själv? Jag vet ju att han kommer berätta det för de andra, speciellt Louis. Men det är så himla svårt att motstå hans blick. Jag hörde ytterdörren öppnas och möttes av Anne. Man kunde lätt tyda att hon var gravid. Vilken månad är hon i egentligen?
“Hi, how are you?” frågade hon och ställde ner matkassorna som hon hade med sig på golvet.
“Hey, I’m good. And you, how is it going with everything?” frågade jag och kollade på hennes mage.
“It’s going well” sa hon och log ett leende samtidigt som hon lade en hand på sin mage. Jag log ett svagt leende tillbaks.
“Do you need help with these bags?” frågade jag.
“Yeah, that would be so nice if you helped me” svarade hon och tog en av kassarna och lyfte in dem på köksbordet. Jag tog de två andra och började plocka ur dem.
“You know, I’m so happy that you, Harry and Gemma get along so well” sa hon efter ett tag och log.
“Yeah, they are amazing. Except from when Harry is really annoying... Which is like everyday” svarade jag och skrattade lite.
“Hey!! I heard that Ellie” ropade Harry från övervåningen och bara några sekunder senare var han nere i köket med mig och Anne.
“Well, it’s true Harry” sa jag och stoppade in de sista varorna i kylskåpet.
“It’s not, I’m an angel” sa Harry och flinade.
“Harry, I know that you are really annoying sometimes” sa Anne med ett leende medan hon sakta gick upp för trappan till hennes och pappas sovrum.
“So..” sa Harry och satte sig vid köksbordet.
Jag satte mig brevid honom.
Harry tog fram ett papper och en penna och skrev N <3 E på det.
“Harry! Stop it!” sa jag surt och försökte få tag i hans penna men han höll den utan räckhåll från mig.
“Never” sa han och flinade.
“I hate you” sa jag surt och knycklade ihop pappret till en boll.
“Thanks sis, I love you too!” sa Harry med överspelad glädje.
“Yeah yeah.. I hate when you’re teasing me” sa jag med en ledsen min.
Harry tittade på mig.
“I’m sorry, it’s just so f...”
“You’re so easy to fool” sa jag med ett leende och reste mig upp ifrån stolen.
“Meanie” sa Harry och räckte ut tungan mot mig medan jag gick upp på mitt rum.

Jag satte mig på min säng med datorn i knät. Vad skulle man hitta på nu då? Det fanns ju inget att göra här i Holmes Chapel. Jag loggade in på Skype för att se om t.ex. Ashley var inne eller så. Till min förvåning var det en grön gubbe där, ‘Nialler93’. Niall var online på skype! Jag skickade snabbt iväg ett meddelande.

EllieeeJ:
Hey Niall! :) x

Nialler93:
Hey! Everything well? :)

EllieeeJ:
Yup, just my annoying brother as always... Miss you! :D

Nialler93:
I know, you should have know how it was to live with him 10 weeks! Wanna use web? :)

EllieeeJ:
Sure! x


Jag tryckte på webcamknappen och snart så poppade Nialls söta ansikte upp. Jag log stort när jag fick se honom, han var som en sån där bild som är så vacker att man inte vill sluta titta på den.

“Ellie, hey” sa Niall och log.
Mina ögon var fästa i hans.
“Hey Niall” sa jag och log tillbaka.
Jag vände mig snabbt om för att kolla om dörren var stängd, och det var den. Jag skulle hata om Harry kom och störde mitt i allt.
“What are you doing?” frågade Niall och lutade hakan mot sin hand med ena armbågen mot bordet.
“Not really much, just chilling and trying to ignoring Harry”
“Haha okey, is it working?”
“Right now, yes” svarade jag och log.
“What are you doing then?” frågade jag sedan.
“Oh nothing, just watching football”
“That’s so boring, you should watch The Vampire Diares”
“It’s not boring Ellie, you and I should watch it together sometime, then you can realise that football is awesome”
Jag log åt tanken av att vi skulle göra något tillsammans själva och en rodnad spred sig över mitt ansikte.
“Niall and Ellie, sitting in a tree. K-I-S-S-I-N-G!” sjöng Harry högt samtidigt som han stormade in i mitt rum och visade sig i kameran för Niall. Jag blev ännu rödare i ansiktet, även Niall.
“Seriously? What is wrong with you!” skrek jag och slog till honom på armen.
“Ouch, this girl can hit” sa han mot Niall som bara skrattade.
“Yeah, and I can kick too” svarade jag och kollade mot hans privata delar. Harry lade snabbt händerna över och sa:
“You wouldn’t”
“Oh I would” svarade jag.
“That’s not stopping me from being in here, maybe I also want to talk with Niall”
“Harry, just get out” sa jag och pekade mot dörren.
“Fine, but don’t miss me too much” sa han. Jag kastade en kudde på honom som precis hann träffa honom innan han gick ut från mitt rum.
“What was that about?” frågade Niall förvånat.
“Eehhm, n-nothing” stammade jag fram och ångrade genast att jag hade berättat om mina känslor om Niall för Harry.
 

Live While We're Young - del 36

| Postat i: Live While We're Young
                  
Ellies Perspektiv
“HELLO GUYS!” ropade Louis och de andra sa hej.
“How are you all?” frågade Liam och log.
“Just great, we’re chilling today” svarade jag.
“My mum forced me to go shopping today” sa Niall.
“It’s funny to go shopping!” utbrast jag glatt och möttes genast av fyra blickar som kollade konstigt på mig.
“Yeah, it is” sa Louis och log mot mig.
“Seriously Louis, how can you find it funny to go shopping?” frågade Harry.
“Because it is, duuh” svarade han enkelt.
“You and I really need to go shopping someday” sa jag.
“Woah, I didn’t say I think it’s funny to go shopping with a girl, you just wanna buy makeup, underwears and tampons”
“No we don’t!”
“Oh, yes you do”
“No”
“Yes”
“No”
“Okey guys, shut up!” sa Zayn tillslut. Jag räckte ut tungan åt Louis innan jag vände mig mot de andra.
“Thank you Zayn” sa Harry och suckade lättat.
“Shut up” sa jag och slog till honom i bakhuvudet som slutade med att vi satt och slog varandra på den andras arm. Louis kollade roat på oss, Niall skrattade sitt härliga skratt medan Liam och Zayn bara skakade på sina huvuden. Efter ett tag slutade vi och vi återgick till samtalet igen, men jag kunde inte släppa Nialls blick ur min. Den senaste tiden hade vi faktiskt kommit varandra ganska nära vilket jag var väldigt glad över. Han var alltid så himla snäll och finner bara det positiva i saker.
“Soo, it’s just three weeks left before Christmas, what do you guys want?” frågade Liam och min blick hamnade på honom istället.
“Hair products” sa Zayn direkt.
“But you already have like... a lot” svarade Niall.
“You can never get too much of it” sa Zayn och blinkade med ena ögat. Vi andra bara suckade åt honom innan vi började rabbla upp om vad vi ville ha
Louis’ Perspektiv
To Hazzabear <3:
Did u see how Ellie and Niall looked at eachother? ;)

Ett flin spred sig på mina läppar när jag skickade iväg smset till Harry. Det var så uppenbart att de gillade varandra. Varför döljer de det? Just go with the flow! Mitt tänkande avbröts av att min mobil pep till.

From Hazzabear <3:
Yeah I know, I’m sooo gonna tease her :p mohaha... I think that Niall is good for her, I mean she is still sad about that with Matt...

To Hazzabear <3:
Yes you’re right, Niall would treat right and besides, they actually look quite cute together ( i feel like a girl when i’m writing this) :P

From Hazzabear <3:
You r a girl :P

To Hazzabear <3:
Hey! That’s mean! :(

From Hazzabear <3:
Sorry Boo Bear! :( u know that i love u :) x

To Hazzabear <3:
I love u too hazza ;) x

From Hazzabear <3:
Now, if u don’t mind, I’m gonna find Ellie and tease her until she admits that she likes Niall :D

Harrys Perspektiv
Jag skickade iväg ett sista sms till Lou innan jag bestämde mig för att leta reda på Ellie.
“Ellie, where are you!” ropade jag.
“In my room, don’t come in”
“Too late” svarade samtidigt som jag öppnade hennes sovrumsdörr.
“What do you want?” frågade hon och kollade bort från sin mobil.
“Who are you texting with?” frågade jag och satte mig bredvid henne på sängen.
“No one” svarade hon snabbt och tryckte mobilen närmare sin kropp så att jag inte skulle kunna se. Inte för att det stoppade mig...
“Fine” sa jag och drog mobilen ur hennes grepp.
“Harry!!! Give it back!” skrek hon och försökte få tag i den. Jag ställde mig upp och höll den högt upp så att hon skulle nå den.
“C’mon, I can’t reach it” sa hon surt och försökte hoppa för att få tag på den.
“That’s the point sis” sa jag och sträckte på mig för att kunna läsa.
From Nialler:
How r u? I miss u :( x

To Nialler:
I’m fine n u? Aaww, I miss u too x

From Nialler:
Just fine, eating u know :P r u coming to London next week with us? :) x

To Nialler:
Haha, it doesn’t surprise me at all Niall :P yeah, I think I will if I can get off from school... :/ x

From Nialler:
They will, or if not, I will make them to ;) xx

To Nialler:
Haha, u’r so cute :P

Mer hann jag inte läsa innan Ellie ryckte telefonen ur min hand.
“Why are you reading my conversation with Niall?!!” skrek hon argt.
“Because I wanted to know a thing” svarade jag enkelt och ryckte på axlarna.
“What’s that then? Couldn’t you just ask me instead of reading MINE and NIALLS conversation?!”
“No I couldn’t because you would just lie to me then”
“Harry, what is it that you want to know?” frågade hon lite lugnare.
“You like Niall, don’t you” frågade jag direkt vilket fick henne att stanna till. En lätt rodnad spred sig på hennes ansikte innan hon snabbt svarade.
“No”
“C’mon Ellie, everybody can see it, and I think it’s cute” svarade jag och log lite.
“N-no I don’t like him more then a friend” sa hon tyst och kollade ner på golvet.
“Ellie, I’m your brother. You can talk to me, I’m not going to tell anyone” sa jag och lade en hand på hennes axel.
“Thanks Harry, it means a lot. But if I tell you, do you promise then that you DON’T tell ANYONE?”
“I promise”
Hon suckade innan hon äntligen sa det jag ville höra.
“Fine, I like him” och ett stort leende spred sig på hennes läppar.
“I knew it” sa jag och log ett triumferande leende. Hon boxade till mig löst på armen innan hon gick ut från rummet.

To Thesexybeast (Lou):
She admitted it! She likes him :D

From Thesexybeast (Lou):
Good! Plan “Nellie” has now started! ;)

Live While We're Young - del 35

| Postat i: Live While We're Young
                 

2 veckor senare, Ellies Perspektiv
“Hi Harry” sa jag santidigt som han gick ner för trappan.
“Hi lil sis” svarade han och avfyrade ett stort flin.
“I’m just one month younger than you”
“And 20 days”
“Whatever” suckade jag och riktade blicken mot teven igen.
Harry hade kommit hem igår från x-factor turnén som tydligen hade gått bra. Jag hade saknat de alla men Niall extra mycket. Det hade känts så tomt utan dem, särskilt honom. Vi hade haft det så kul och jag saknade det blonda rufset med de blå fina ögonen. Ja, hans ögon var underbara. Jag saknade också hans irländska söta accent.
“Hello, earth to Ellie” sa Harry och viftade med handen framför mitt ansikte.
“What?” frågade jag och kom tillbaka till verkligheten.
“Have you eaten breakfast yet?” frågade han.
“No, can you make me some?” frågade jag och putade med underläppen.
“Never, you can make your own”
“Yeah that’s right, I know why you don’t want to make me breakfast” sa jag triumferande.
“Really, why?”
“Because you suck at it” svarade jag samtidigt som ett stort flin hamnade på mina läppar.
“No I don’t, I’m gonna prove it” sa han snabbt och skyndade sig ut i köket.
Jag skrattade tyst åt mig själv, “fan vad lättlurad han är” tänkte jag och lutade mig tillbaka i soffan.

Harrys perspektiv
“I’m don’t suck at making breakfast...” muttrade jag för mig själv medan jag stod vid spisen och stekte ett ägg till Ellie.
Jag skulle minsann bevisa att jag kunde laga frukost. Jag stekte klart ägget och lade det på en macka. Det var inte så värst bränt, helt okej var det. Jag tog fram ett glas apelsinjuice och gick ut med det till Ellie.
“See, I can actually make breakfast” sa jag triumferande och ställde ner det framför Ellie på bordet.
Hon höll handen för munnen och försökte att inte skratta.
“What?” frågade jag och spelade låtsades spela sårad.
“Nothing...” sa hon och skrattade.
“Tell me!” sa jag lite surt och knuffade lätt på hennes axel.
“You’re so easlyfooled!” utropade hon och brast ut i skratt.
“What?! What are you talking about?” frågade jag förvånat.
“Well... I just said you suck because you would make me some breakfast” sa hon och flinade.
“What the hell Ellie! Fuck you!” sa jag surt och hoppade på henne.
Jag började slå henne lätt och hon skrattade bara åt mig.
“Sorry, I can’t...” sa hon och skrattade.
Jag började argt att kittla henne och hon skrattade.
“Harry! Stop it!” ropade hon.
“I don’t wanna stop it” flinade jag och satte mig bredvid henne.
Ellie smakade på mackan.
“Hmm, actually... pretty good” sa hon lite förvånat och jag boxade till henne på armen.
“Ouch! Calm down, I’m a girl” sa hon och räckte ut tungan.
“Yeah yeah...” sa jag och riktade blicken mot teven.
“Harry, when will you meet the boys again?” frågad Ellie nyfiket och tittade på mig.
“I don’t know, soon I think. We’re having some free days though. Why, you miss them?” frågade jag med ett snett leende.
“Yeah.. I like them” sa hon och log.
“Me too” svarade jag och fick plötsligt en tanke i huvudet.
“Someone sp...” började jag men hann inte längre innan Ellie avbröt mig.
“No Harry, just no. I still haven’t forget about him” sa hon och jag nickade.
“Sorry..”
“It’s fine” sa hon och åt upp sin macka.
“What should we do today?” frågade jag och tittade på Ellie med ett litet leende.
“I don’t know.. Maybe we can just chill today, you and I?” frågade hon och jag nickade.
“Sounds good”

Ellies perspektiv
“Beep” lät min mobil.
Jag plockade upp den, ett nytt sms. Det var från Niall. Mitt hjärta hoppade ett skutt och jag tryckte glatt upp det.

Hey! I miss you. Hope to see you soon, and hope to see you on skype tonight! :)

Jag log stort och tittade på Harry som spelade fifa.
“Will you skype with the guys tonight?” frågade jag nyfiket.
“Yeah, I think so. Why, wanna join?” frågade han lite halvt frånvarande men med ett flin på sina läppar.
“Yeah sure. No Niall just asked if I would join or not” sa jag och ljög lite.
Jag ville ju inte säga exakt som det var till Harry.
“Okay” svarade han och fortsatte spela fifa medan jag knappade in ett svar till Niall.

“I miss you too! Yeah see you later on skype :)"
Jag log för mig själv. Varför var Niall så himla gullig?
Jag nynnade för mig själv medan Harry startade upp skype. Vi skulle nu skypa med alla killarna, jag hade sett fram emot det. Särskilt att få se Niall.. Men det skulle jag aldrig erkänna.
Harry loggade in och vi tryckte up allihop för de var online. Deras ansikten kom upp på skärmarna och jag log stort när jag fick se Niall. Han var så söt, nästan olagligt söt.

Live While We're Young - del 34

| Postat i: Live While We're Young
Louis perspektiv
“Shit, they will be so surprised” viskade jag och kunde inte hålla mig för skratt.
“I know, this is really funny” viskade Liam tillbaka och vi hemlighetsfullt mot varann.
Jag, Niall och Liam stod utanför sovrummet där Harry och Zayn låg och sov. Vi skulle väcka dem med en så kallad, “Time To Wake Up-sång”. Det skulle bli kul att se deras reaktioner.
“Shh, we don’t wanna wake them up yet” viskade Liam tillbaka. Vi väntade på Niall som hämtade sin gitarr. Niall kom up för trappan och höll den i händerna.
“I’m ready” viskade han och vi öppnade dörren och gick in i rummet.
Niall började spela och sjunga;
“It’s time to get up in the morning...”
“In the morning” Fyllde Liam i.
“Morning” sjäng jag ljust.
“We’ve got Mc Donalds breakfast for you” sjöng Niall.
Vi fortsatte sjunga och spela och vi sjöng högre och högre. Det slutade med att vi hoppade i deras säng och skrek “Get up!”
De blev sura och drog täckena över sina huvuden och ville inte gå upp. Tillslut satte sig Harry upp och sa:
“Okay, I’m awake, now can you please leave?”
“Hhmmm, let me think about it..... NO” svarade jag och drog upp honom.
Han suckade tungt och tittade på mig med halvöppna ögon.
“Why do I even ask... I know you, Louis Tomlinson” sa han trött.
Jag flinade tillbaka och log elakt mot honom.
“We just wanted to wake you up with a song, nothing wrong with that...” sa jag oskyldigt.
“Mm yeah” sa han halvt surt och tittade på Zayn som låg som en död ko i sängen.
Zayn var svår att få upp på morgonen. Han gnydde trött när Niall försökte dra upp honom ur sängen utan resultat.
“ZAYN!” yöade jag och hoppade på honom.
“Louis, get off me!” skrek han tillbaka och försökte kasta av mig men jag satt kvar.
“Get up!” söng jag medan jag skrattade. Detta var ju riktigt roande.
Zayn vände och vred på sig men till slut satte han sig upp.
“I’m so going to kill you for this” sa han trött och tittade på mig, Liam och Niall.
Jag skrattade bara åt honom och vi alla gick ner till köket för att fixa lite frukost.

“I can fry eggs!” erbjöd sig Harry och vi andra satte oss ner. Alltid skönt när någon erbjöd sig så slapp man själv.
Vi var ensamma hemma då Ellie och Gemma var i skolan, Mike och Anne var på jobbet.
Vi började sjunga lite på I’m Yours. Vi försökte sjunga olika stämmor men visste knappt hur man skulle göra så vi gav upp ganska snabbt.
Harry ställde ner de stekta äggen på bordet och plockade fram bröd och smör.
“What should we do today?” frågade Niall.
“I don’t know...” svarade Harry fundersamt.
“I know something! I wanna see more of Holmes Chapel so why not walk around a bit?” frågade Liam glatt.
Harry tittade konstigt på honom.
“Liam, there’s nothing to do here. Come on!” sa han
“Well I think it’s a good idea” sa Zayn och jag nickade.
“Yes”
“Okay, then it is a walk then” sa Harry och Niall nickade.

Nialls perspektiv
“There’s my school, or it was” sa Harry och pekade på en röd tegelbyggnad.
Han visade oss runt i Holmes Chapel, det var verkligen ett mysigt ställe att bo på.
Efter ett tag kände vi oss hungriga så vi stack till subway. Jag åt som vanligt mest av alla.
Vi gjorde inte så mycket mer, vi gick hem igen och spelade fifa och bara hade trevligt. På eftermiddagen kom Ellie hem. Hennes närhet gjorde mig nervös, jag fattade inte ens varför. Det var ju inget att vara nervös över! Det var ju bara Ellie. Men det var just det som var grejen. Jag kände ett hopp i magen så fort jag såg henne, hon var ju så vacker. Vad var det med mig? Nej, usch, jag var tvungen att skärpa mig. Så här kunde jag ju inte hålla på.
“Hey guys! What are you doing?” frågade Ellie och slängde sig bredvid mig i soffan.
Hennes hand råkade nudda min och det gick som en stöt genom hela mig. Jag försökte att agera normalt men det var inte så lätt när hon satt så nära mig.

Varför var jag så här, varför kände jag så här? Det kunde jag ju inte göra. Vad skulle Harry säga?

Live While We're Young - del 33

| Postat i: Live While We're Young
Vi satt utmattade mitt på gräsmattan och Niall var glad över att hans lag hade vunnit. Jag skrattade åt honom när han gjorde sin vackra segerdans och kunde inte låta bli att tycka att han såg så söt ut.
“Hey, can’t we play fifa again?” frågade Louis.  
“Noo, I suck at that” utbrast jag.
“Good, then we can beat you!” sa Louis och flinade.
“I’ll take that as a challenge” svarade jag triumferande.
“Bring it on!” sa Louis innan vi båda sprang in för att få tag i varsin kontroll. Vi slängde oss i soffan och satte igång spelet. Samtidigt som det sattes på kom de andra in. De spred ut sig i vardagsrummet och kollade på mig och Louis som var helt fokuserade i vad som hände på skärmen.
“I’m Manchester United!” sa Louis snabbt och valde det. Jag däremot bläddrade runt lite och hamnade på tydligen på Danmarks landslag.
“Is Denmark a good team?” frågade jag.
“Yeah, they are awesome” sa Louis. Jag valde deras lag och snart var matchen igång.
“Stupid goalkeeper” muttrade jag surt när Louis gjorde sitt fjärde mål. Själv hade jag inte fattat hur man gjorde och sprang mest runt i cirklar eftersom Louis och de andra vägrade att berätta hur man gör.
“Louis, you said that Denmark is good, they suck!!” utbrast jag.
“Yeah, and you believed it” svarade han retsamt och de andra skrattade. Jag suckade och himlade med ögonen, typiskt Louis.
“Here, let me help you” sa Niall och satte sig bredvid mig. Han lade sina händer på mina och började spela. Hans närhet gjorde mig nervös och jag kunde verkligen känna pirret i min mage. Mitt hjärt dunkade snabbare och det kändes som om det hördes hur tydligt, men eftersom ingen sa något eller ens kollade på mig så antar jag att det bara var jag som kände det dunka. Vad var det som var med mig? Jag menar, jag har ju känt Niall ett bra tag nu och aldrig har jag känt såhär. Jag sneglade på hans koncentrerade ansikte och kunde undgå att tycka att han var snygg. Mina tankar avbröts när matchen var slut och Louis hoppade upp och ner för att han hade vunnit med 4-2. Nialls händer försvann från mina och jag kände mig tom. Det kändes så rätt när hans händer var på mina. Men snart tänkte jag inte mer på det utan sa;
“I will NEVER play this game again, ever” och de andra skrattade bara åt mig. Niall böjde sig mot mig och viskade i mitt öra;
“I thought we made a good team”
Jag vände mig mot honom och log samtidigt som en röd färg spred sig på mina kinder. Jag kollade snabbt bort och försökte dölja att jag rodnade, vilket jag misslyckades med.
“And you’re cute when you blush” viskade han, vilket bara fick mig att rodna ännu mer. Gud, vad var det med mig idag?

Niall’s Perspektiv
När jag lade mina händer på Ellies rös jag. En härlig känsla bubblade inom mig, såhär hade jag inte känt på länge. Jag kollade på tv-skärmen men var helt borta i mina egna tankar. När Matt gjorde slut med Ellie ville jag inget hellre än att slå ner honom. Jag fattar inte hur han kunde vara otrogen mot henne sådär! Men nu har hon äntligen kommit över honom och hon är äntligen glad igen. Jag puttade undan tankarna så länge och började fokusera på matchen istället. Det stod 4-0 till Louis och det är bara några minuter kvar. Jag siktade på målet och satte bollen rätt i krysset. Jag log lite och kollade på Ellie som också log. Gosh, hennes leende är att dö för. Vänta, tänkte jag precis det här? Jag log lite åt min tanke, men det var ju sant. Ellie har världens finaste leende. Varför har jag inte tänkt på det här tidigare?

Harrys Perspektiv
Efter att Louis hade vunnit över Ellie och Niall bestämde vi oss för att göra mat. Vi alla, speciellt Niall, var hungriga. Vi gick ut i köket för att kolla efter något bra recept.
“I think we should go to Nando’s” sa Niall när vi kollat igenom tre kokböcker utan resultat.
“Yeah sure, I’ve never been there” svarade Ellie.
Oboy, tänkte jag.
Niall stirrade förvånat på henne.
“Have. You. Never. Been. At. Nando’s?!” utbrast han förvånat.
“No” sa hon och drog ut på o:et.
“Have I missed something?” fortsatte hon sedan.
“No, no you don’t, just that Nando’s is the best restaurant EVER!” svarade Niall och skakade om Ellie. Både Louis och jag började skratta.
“Oh, okay. Then I look forward to eat there” svarade hon och gick förbi Niall för att gå ut till hallen och ta på sig ytterkläderna.
Niall kollade fortfarande på henne som om hon var helt dum i huvudet innan han gick efter.

Det var ganska folktomt inne i restaurangen men för att inte några fans skulle hitta oss satt vi oss ändå längs in i restaurangen. Niall gick och beställde till oss alla och när han kom tillbaka var det som om han hade köpt till 15 personer. Jag var faktiskt inte ens förvånad, vi var vana vid det detta laget nu. Men Ellie stirrade häpet på Niall.
“How much food is that?!” utbrast hon förvånat.
“C’mon Ellie, it’s not that much” sa han och ställde ner all mat på bordet.
“No you’re right, it’s just so much that almost 15 people can eat it” svarade Ellie sarkastiskt.  Medan Ellie och Niall argumenterade om vad de tyckte var mycket i matmängder så började vi andra faktiskt ta för oss av maten.
“Hey guys, are you going to eat or not?” frågade Zayn efter några minuter. Niall och Ellie avbröt sin konversation och började istället att äta.

“Wow, this was really good!” sa Ellie när hon ätit klart.
“Told you so” svarade Niall enkelt och torkade sig om munnen med en servett.
“Shall we go?” frågade jag och de andra nickade.

När vi kom ut sken solen men man kunde ändå känna att det var på väg att snart bli höst.
“OMG, IT’S ONE DIRECTION!!!” hörde vi en tjejröst skrika bakom oss. Efter bara ett par sekunder var vi omringade av ett par fans som ville ta kort, få en kram och en autograf. Ellie fick agera fotograf samtidigt som hon såg lite rädd ut. Jag gick fram till henne och tog tag i hennes hand, hon kramade om den hårt och log lite mot mig.
“Are you two dating?” frågade en av tjejerna, alla vände nu sina blickar mot oss.
Precis när jag skulle svara så sa Ellie;
“Eurgh no, Harry and I are siblings, and even if we weren’t I shouldn’t date him”
“Why, what’s wrong with me?” frågade jag och låtsades spela sårad, vilket fick de andra att skratta.
“Well Harry, you’re annoying...”
“Okey, you don’t need to continue” sa jag och avbröt jag henne genom att sätta handen för hennes mun.

Live While We're Young - del 32

| Postat i: Live While We're Young
                 

Nialls perspektiv
“Wow” sa jag imponerat.
Vi hade precis klivit ur bilen och vi stod nu framför Harrys hus i Holmes Chapel. Det var ett jättefint hus. Det var stort och vitt med en mur framför huset och en ganska så stor trädgård.
“I could say the same” sa Louis glatt medan min mage kurrade.
“Niall, hungry as always” sa Harry med ett flin och jag räckte ut tungan åt honom.
Vi alla gick in i huset. Anne och Mike började laga lite mat, Ellie och Gemma försvann upp och vi killar satte oss i soffan.
“So... What should we do?” frågade Liam
“I don’t know, eat?” frågade jag och de andra skrattade.
“Mom is making some food now” sa Harry med ett leende.
“Yeah. Do you have fifa Harry?” frågade Zayn.
“Of course! Who wants to play first?” frågade Harry och det dröjde inte många sekunder förrän vi alla kastade oss mot spelkontrollerna. Jag lyckades få en, också Louis lyckades.
“OH YEAH NIALL!” skrek Louis och high-five:ade mig, konstig som han var.
“Not fair, I was talking” sa Harry och korsade armarna medan han låtsades vara sur.
“Shut up Harry, that doesn’t help” sa Louis medan vi startade en match.
Efter 10 minuter ledde jag med 1-0. Jag var så inne i matchen och ryckte till när jag kände en hand på min axel. Jag tappade kontrollen och vände mig om. Där stod Ellie med ett flin.
“OH WOAH YEAH!” skrek Louis. Han hade just gjort ett mål när jag inte hade hållt i min kontroll.
“Woops Niall, bad there” sa Ellie och skrattade.
“It was your fault!” skrek jag och reste mig upp.
Jag såg hur hon rusade iväg ut i trädgården och jag var inte sen att följa efter.
“Zayn, take in my place, I’m just gonna kill her!” ropade jag och rusade efter Ellie till baksidan.

Ellies perspektiv
“Stop it Niall!” ropade jag och skrattade medan jag försökte gömma mig på baksidan. Det fanns inga bra gömställen så jag gjorde mig smal och ställde mig bakom ett träd.
“Never! It was your fault that Louis made a goal, you scared me!” ropade Niall tillbaka.
“It wasn’t, you’re just a coward!” ropade jag tillbaka och jag kunde höra Nialls skratt.
Sedan blev det alldeles tyst. Nästan för tyst. Just som jag stod och grunnade på om jag skulle gå in eller inte kände jag en kall hand på min axel. Jag studsade till och skrek. “Åh nej, nu kommer det en våldtäktsman och tar mig” han jag med panik tänka innan jag vände mig om. Bakom mig stod Niall och gapflabbade.
“Now it’s fair” sa han nöjd och flinade.
“No, it’s not!” sa jag och försökte spela sur medan jag försökte brotta ner honom på marken.
“Han knuffade ner mig på marken och vi rullade runt och brottades som två treåringar.
“It is” svarade han.
“YOU. SCARED. THE. HELL. OUT. OF. ME!” skrek jag och försökte ta ner hans armar men han tog tag om mina handleder.
“It was fun” flinade han.
“It wasn’t!” protesterade jag.
“It was, admit it” sa han och höll ett hårt tag ommina handleder medan jag försökte komma loss.
“No, I thought you were going to rape me or something” sa jag och ett litet leende skymtade i min mungipa.
“Ellie...” sa Niall och tittade in i mina ögon.
“Yeah?” frågade jag med ett leende.
“I would never ever do that” sa Niall allvarligt och tittade på mig.
“I know. I just didn’t know it was you who came” sa jag och satte mig upp när Niall inte var beredd på det.
“Hey” sa han och försökte trycka ner mig igen men jag var snabb med att ställa mig upp.
Jag räckte honom handen och drog upp honom.
“Let’s win that stupid fifa game” sa jag med ett leende och vi gick in till de andra.
Harry och Zayn mötte varandra och alla stirrade på teven. Ingen lade ens märke till att vi kom in. Zayn gjorde ett mål.
“WOO!” sa jag med ett tjut.
“Come on Ellie, you should say that when I do a goal!” gnällde Harry.
“Nope, you’re dumb so I shouldn’t” sa jag med ett flin.
Efter några matcher var det äntligen dags att äta lite. Vi alla var nog lite hungriga och trötta efter allting med X-factor och så. Speciellt Niall var hungrig, jag förstod ärligt talat inte att han kunde äta så mycket.

Harrys perspektiv
“Wow, this is good” sa Niall glatt och tog en tredje portion av grytan som mamma hade gjort.
Jag skrattade. Jag hade börjat vänja mig vid hur mycket han åt.
“Yeah, I love it” sa Liam glatt och tog en tugga till.
Jag, killarna, Ellie och Gemma satt och åt. Mamma och Mike hade redan ätit.
Vi pratade ett tag och såklart kunde vi inte sluta prata om skivkontraktet. Det var helt otroligt.
Efter middagen kände vi oss ganska slöa så vi bestämde oss för att kolla på en film. Efter många om och men så blev det till slut Mr and Mrs Smith, en gammal bra film.
Vi kurade ihop oss i sofforna och fåtöljerna med filtar, dricka och popcorn. Klockan var ungefär sex på kvällen men vi var alla ganska trötta.

Efter filmen stack jag ner och hämtade lite energidrickor för att pigga upp oss lite. Zayn älskade verkligen energidryck.
“Do you guys remember The Energy Juice thing in the video diaries?” frågade Niall och skrattade.
“Yes,, that was fun!” sa jag och vi skrattade.
Det hade verkligen varit kul och vad som var ännu bättre var att det inte hade slutat där och då. Jag hade nog aldrig älskat livet så mycket som jag gjorde nu. Jag slapp ju skolan och allting, vilket var väldigt skönt.

Vi var pigga och det slutade med fotboll på gräsmattan med våra skor som målstolpar. Vi hade verkligen kul med varandra och det var det som var grejen. Riktiga kompisar, det var vad de var för mig trots att vi inte hade känt varandra så länge. Och jag hade en känsla av att det bara skulle bli bättre.

Live While We're Young - del 31

| Postat i: Live While We're Young

 

                    


Harrys perspektiv
“I’m a little bit nervous” sa Zayn.
Vi stod i hissen i X-factorhuset, vi var på väg upp till Simons kontor och klockan var nästan elva. Vi hade pratat mycket igår kväll och även idag och fattat ett beslut. Vi skulle skriva på kontraktet. Även fast det innebar att vi inte kunde träffa våra familjer så mycket så var detta liksom en chans man bara får en gång i livet och ingen av oss ville gå miste om den.
“Don’t be nervous, this will go just fine” sa Liam och log lite.
Jag kände själv att jag var lite nervös men ändå väldigt glad.
Nialls mage kurrade.
“I’m hungry” gnällde han och höll sig för magen.
Vi andra bara skrattade, Niall var ju verkligen hungrig jämt.
We will eat as soon as we’ve finished this” sa Louis och jag nickade.
“Sounds good” sa jag samtidigt som hissdörrarna öppnades. Vi var framme.
Vi gick förbi korridoren och Liam knackade på Simons dörr.
“Come in!” hörde vi Simons mörka stämma och vi gick sakta in och satte oss på varsin stol framför honom.
Han granskade oss.
“So, boys... Have you made a desicion?” frågade Simon och knäppte händerna på skrivbordet.
“Yes. We will definetly stay as a band, and we will sign the contract” sa Liam och Simon kunde inte riktigt dölja sitt pokerface, man såg ett litet leende på hans läppar innan han snabbt fick ett nollställt uttryck igen.
“Amazing, here you have” sa han och räckte fram kontraktet med en penna.
Liam var först, sedan skrev Zayn på, sedan Niall, sedan Louis och till sist jag. Det var en magisk känsla att sitta där med pennan i handen och skriva sin egen signatur - på vårt kontrakt.
“You know that this means that you can’t meet your families so often, right?” frågade Simon när vi var klara och tittade på oss.
“We know that, but this is a huge chance and we want to take it” svarade Louis.
Simon nickade.
“I will see you boys later then, I have some stuff to do. I heard that you’re going home to... Harry, wasn’t it? To get to know eachother better. Sounds good” sa Simon.
“Yes, we will go home to me” sa jag och vi reste oss upp, vinkade till Simon och gick ut ur rummet. Väl ute hoppade vi runt som treåringar i ren glädje. Vi hade ett kontrakt.

Senare på kvällen
Det var helt sjukt. Helt jäkla sinnessjukt. Ett kontrakt! Vi hade fått ett kontrakt! Jag kunde liksom inte få in det i min lilla hjärna. Det var en så stor känsla som flödade genom mig. Vi var ett riktigt band, vi hade fått ett kontrakt och vi skulle få göra egen musik! Det hade alltid varit min största dröm och nu var den sann. Och med fyra härliga killar kände jag på mig att detta skulle bli det bästa året någonsin. Jag var väldigt exalterad och kunde knappt vänta, jag hoppades att en turné skulle komma nästa år. Jag hann knappt bli ledsen över att vi åkt ut innan jag hade blivit glad igen. Ett leende satt på mina läppar och det satt kvar hur mycket jag än försökte att inte le. Jag satt och åt middag med min familj, ikväll var alla killarna med sina familjer för att fira lite grann när det trots allt var samma dag som vi hade fått kontraktet.
“Okay, let’s raise a bowl for our amazing boy Harry!” sa mamma glatt och vi alla höjde glasen och skålade.
Jag log stort och kände mig så stolt över mig själv och killarna, vad vi hade lyckats med.
“I’m so, so proud of you honey” sa mamma och jag nickade.
“I know mom, this is like the seventh time you say it!” sa jag och log.
“I knew the whole time that you could do it” sa Ellie och log och jag visste att hon menade det. Hon hade verkligen trott på mig från hela början.
“Thanks Ellie” svarade jag och Gemma log mot mig.
“Me too” sa hon och jag log tillbaka.
Vi åt på den finaste restaurangen i stan, mamma hade envisats med att vi skulle äta här bara för att det var något stort att fira och jag kunde inte säga emot henne.
Jag hade blivit så van att bo trångt med de andra killarna att det faktiskt kändes konstigt utan dem. Men vi skulle träffas imorgon för vi skulle alla fem åka hem till mig och bo där några dagar för att lära känna varandra ännu bättre. Det kändes kul och jag var superglad. Vi åt upp och rörde oss sakta ifrån restaurangen mot hotellet vi bodde på i London. Nu när vi hade åkt ut från X-factor hade vi hastigt fått flytta till ett hotell. När vi kom in i lobbyn fick jag syn på Louis med sin familj.
“Louis, hey!” ropade jag glatt och vinkade
“Hey Harry” sa han glatt och kramade om mig.
Vi pratade lite kort innan jag och min familj gick upp till våra rum för att lägga oss. Jag skulle ju ändå träffa Louis och de andra imorgon.
Jag delade rum med Gemma och Ellie, mamma och Mike delade rum.
Vi gick och borstade tänderna och lade oss nästan direkt i sängarna, vi var trötta. Men vi somnade inte.
“Harry?” hörde jag Ellie fråga.
“Yeah?”
“Do you realise that you’re a real celebrty now?” frågade hon och jag kunde höra ett skratt från Gemma.
“I know that Ellie” svarade jag med ett leende.
“Great. But you’re still as dumb as you were before” svarade Ellie.
“I know, thank you!” svarade jag och skrattade lite. Ellie var så rolig ibland.
“Goodnight guys” sa Gemma och gäspade
Jag kände hur trött jag också var.
“Night” svarade jag och Ellie i en mun och jag slöt sakta ögonen och föll in i en djup sömn.

Louis perspektiv
“Get up!” skrek Lottie och hoppade på min säng.
“Lottie...” mumlade jag surt och försökte dra täcket över huvudet men Lottie drog av det och slängde det på golvet.
“Up and jump Louis, this is a big day!” sa hon glatt.
Jag öppnade sakta ögonen och möttes av det starka ljuset som sken in genom fönstret.
“No! Sa jag och la kudden över huvudet.
Lottie drog ur mig ur sängen och tvingade mig att sätta mig upp.
“Fine” muttrade jag och gick upp för att klä på mig. Att Lottie alltid skulle irritera mig så mycket. Vi gick sedan ner till frukostbuffén för att äta frukost. Det här skulle bli en lång dag och jag längtade tills vi skulle åka hem till Harry.


Live While We're Young - del 30

| Postat i: Live While We're Young
               

Harrys perspektiv
“Torn” sjöng Zayn som var det sista ordet i låten Torn som vi skulle framföra denna veckan på söndag. Vi hade precis slutfört genrepet för kvällen och allt hade suttit bra. Det kändes bra även om jag var nervös inför ikväll. Det var ju liksom ikväll det gällde. Det var nu eller aldrig. Vi var tre kvar i tävlingen och jag och killarna var så nära att komma till final och kanske till och med vinna alltihop. Jag kände mig exalterad och ville inget hellre än att få stanna. Vi var alla så nära att få lva upp till vår största dröm någonsin och vi ville inget hellre.
“Good job, guys! I know you will do exellent tonight” sa Simon och klappade mig på axeln innan han gick till de andra jurymedlemmerna.
“I’m so nervous” sa jag kände hur Louis tog min hand.
“We will make it good, no need to worry Harry” sa han och jag nickade.
“Yes, I’m so exited for tonight can’t wait!” sa Liam och log stort. Jag såg hur glada han och de andra killarna var och det gladde mig verkligen.
Vi gick bort bakom scenen för att ta det lite lugnt och dricka vatten innan allt skulle börja.

Ellies perspektiv
Jag stod i publiken och hurrade med pappa, Anne och Gemma. Harry och de andra hade precis sjungit klart Torn i genrepet och de hade varit hur bra som helst. Jag visste att det skulle bli helt magiskt ikväll och kunde knappt vänta. Detta var så stort, så häftigt. Att min egen bror faktiskt stod där på scenen och fick göra vad han älskade mest av allt. Jag log stort och klappade så mycket att jag fick ont i händerna. Jag kunde knappt bärga mig tills senare ikväll. Bara de gick vidare, bara de gjorde det. Vi stod längst fram och hade platser här även senare ikväll. Jag kunde inte vänta, vänta på att få stå där på scenen och titta på min bror. Jag var så stolt.

Harrys Perspektiv
Vi sjöng klart Torn och publiken applåderade hej vilt. Det var en magisk känsla och juryn applåderade också. Jag känner mig så stolt, vi har kommit jättelångt i tävlingen och det här kommer jag aldrig glömma. Det har varit en magisk resa och jag hoppas verkligen inte att den tar slut idag utan att vi faktiskt får vara med i finalen nästa vecka. Men vi har hårt motstånd. Både Matt och Rebecka är sjukt duktiga.
Vi samlades i mitten av scenen på en rad och kollade på juryn. Jag mötte Simons blick och han såg stolt ut. Han log ett litet leende som man inte ofta såg innan de började prata. Jag lyssnade inte så mycket utan beskådade istället publiken som hade gjort skyltar och hejat på oss sedan “judges houses”. Jag log ett brett leende och innan jag visste ordet av det så var vi bakom scenen.  
“Wow, what a kick!” sa Louis glatt.
“Yeah, it was funny” sa Zayn och log.
Liam nickade.
“We did great today, just hope that it’s enough” sa han och vi satte oss ner för att varva ner lite.
Jag log lite smått nervöst och försökte tänka på något annat. Ellie, mamma och Gemma dök genast upp i mitt huvud och jag log för mig själv. Det var så kul att de faktiskt var här och tittade på oss.
~~
“And the last one who goes to the final is....” sa programledaren och drog ut på det. Det stod mellan oss och Rebecka och jag hoppades verkligen att vi skulle gå vidare. Det kändes som om tiden stannade och alla i publiken var tysta. Jag kollade rakt ut i publiken och håll tummarna för att vi skulle gå vidare.
“Rebecka”
Rebecka som var bredvid oss började genast le och andades lättat ut. Vi däremot kände oss helt förkrossade. Vi ställde oss i en ring och kramade om varandra. Verkligheten kom tillbaks när de började visa olika klipp från xfactor med oss. Jag kunde inte låta bli att le. De här veckorna har varit de bästa i mitt liv. Men vad händer nu? Finns det ingen mer One Direction? Frågorna snurrade runt i mitt huvud. När jag kom tillbaka till verkligheten så hade Simon börjat prata om hur roligt det har varit att jobba med oss, och tillslut slutade han med att säga:
“ This is just the beginning for the boys!” flera i publiken applåderade och skrek våra namn och jag lät ett litet leende sprida sig på mina läppar. Jag mötte de andras blickar och såg besvikelse och sorg i deras ögon. Vi kollade på Simon innan vi gav honom en gruppkram och lämnade scenen. Där bak möttes jag av två tjejer, även kallade Gemma och Ellie, som hoppade på mig direkt och sa tröstande ord. Det var först då som det slog mig. Vi var inte kvar i tävlingen längre.

~~
Louis’s Perspektiv
Vi hade fått gå upp extra tidigt idag eftersom Simon tydligen ville ha oss på hans kontor klockan nio. Jag hade ingen aning om vad han ville men förmodligen kommer han väl säga hejdå och tacka för sig.
Jag drog benen över sängkanten och det blev genast kallt. Jag tog snabbt på mig kläder och skyndade mig ut i köket där jag mötte Niall och Zayn.
“Morning” sa jag innan jag började rota i nästan det tomma kylskåpet efter något att äta.
“Morning” svarade Niall, jag mötte hans blick snabbt och man kunde direkt se att han hade gråtit i natt. Jag log trött mot honom innan jag satte mig mittemot Liam som grejade med monilen och gjorde Gud vet vad.
Jag tog en tugga av min macka och återigen började de där frågorna om vad Simon ville, snurra i mitt huvud.

Harrys Perspektiv
När vi kom in i Simons kontor så satte vi oss på varsin stol och väntade spänt på vad han skulle säga. Etersom jag, som alla andra, inte kunde se om han var glad eller inte då hans pokerface var ett av de bästa jag sett. Jag studerade det lite till innan han äntligen började prata.
“So, boys. How are you?” frågade han och lutade sig bak i sin stol.
“Not so good, you know we actually thought that we would be in the final next week” sa Liam besviket.
“Yeah I understand that, and I actually also thought that you guys would be in the final next week, but like I said yesterday. This is just the beginninig for you” sa han fortfarnade med sitt pokerface som inte gick att bryta.
“What do you mean?” frågade Louis.
“I want to sign you” sa han och nu kunde man skymta ett leende.
“W-what? Are you kidding?” sa jag chockat.
“Of course not, I really liked to work with you and it can’t stop here. You guys are incredible and you can come far. I mean, you already have fans all over the UK!”
Vi satt helt stumma. Simon Cowell, i egen hög person, satt här och ville jobba med oss i framtiden. Ett stort leende spred sig på mina läppar samtidigt som jag mötte Louis’ blick som utstrålade glädje.
“You can think about it but this is a huge opportunity for you, and the contract is here, ready to be signed by you” sa han och puttade fram kontraktet mot oss lite.
“Can we come back tomorrow when we have thought about it?” frågade Liam. Sjävklart var vi ju tvungna att tänka på det eftersom vi inte skulle kunna leva våra normala liv längre och inte träffa familjen så mycket. Men jag visste redan vad jag ville.
“Of course you can! Meet me here in my office tomorrow around 11 o’clock” svarade han.
Vi  sa inte så mycket mer utan sa hejdå och gick ut i korridoren där vi genast började prata med varandra som skvallrande tjejer.

Live While We're Young - del 29

| Postat i: Live While We're Young
              

Jaha, vad skulle man göra nu då. Killarna hade precis åkt tillbaka till London för att öva nu det sista innan det var dags för dem att uppträda på fredag. Jag hoppas verkligen att de kommer i final, de är så himla begåvade och förtjänar verkligen det här. Man kan verkligen se på dem hur mycket de vill det här. De har kämpat för det här och har redan en massa fans här i England. Jag log stort och såg säkert ut som ett fån, men jag brydde mig inte. Killarna var underbara och hade verkligen gjort mig på bra humör de senaste dagarna och nu när de inte var här i Holmes Chapel längre så kändes det tomt. Jag suckade och började gå mot bussen som skulle ta mig hem. Jag hade inte varit i skolan de senaste dagarna på grund av Honom, men imorgon måste jag gå. Det var ju faktiskt onsdag och jag kan ju inte vara “sjuk” hur länge som helst. Och på fredag så ska jag ju till London för att kolla på killarna, längtar redan.

Harrys Perspektiv
Tågresan var tråkig och jobbig. Vi satt i samma vagn som en barnfamilj, och man kan väl säga att det inte var tyst nån minut. Antingen så ville minstingen ha godis och när han inte fick det så började han grina högt. De andra killarna verkade inte störa sig på det eftersom de hade somnat nästan direkt. Jag fattar inte hur de klarade det. Jag menar, just nu satt den lilla ungen och sjöng högt på någon barnvisa. Jag lutade mig frustrerat bakåt i sätet och försökte ännu en gång att somna, som slutade som alla andra försök, dåligt.

1 timme senare
När vi kom ut från tåget så var det en massa fans på perrongen. Alla skrek och det ända vi kunde göra var att vänta på att Paul skulle komma och hjälpa oss. Vi gick in i tåget igen när vi insåg att det skulle sluta illa om vi gick ut och eftersom det var sista stationen så skulle tåget inte åka någonstans på ett tag.
“Paul is coming in five” sa Liam efter att han ringt Paul.
“Good, I mean look at the fans. They are trying to get in to us” sa Niall och man såg rädslan i hans ögon. Niall har alltid varit lite rädd för stora fansmängder men det börjar bli lite bättre. Fast egentligen så är vi alla lite obekväma med det här just nu. Varje vecka får vi mer och mer fans och det känns faktiskt väldigt overkligt. Som om det här bara är en dröm som jag snart kommer vakna upp ifrån. Jag vaknade till av att en hand viftades framför mitt ansikte.
“Harry!” ropade Louis och viftade ännu snabbare med armen.
“Yeah, what is it?” frågade jag och puttade undan han arm och riktade blicken mot honom istället.
“Paul is here, we should get going” sa han och gick sedan ut till de andra. Jag följde efter och när jag kom ut blickade jag runt och såg ännu mer fans än förut. Vi stannade på olika ställen för att skriva autografer, ta kort och krama dem innan vi gick mot bilen som skulle ta oss till xfactor-huset.

Ellies Perspektiv
Wanna do something later? I heard about u n Matt, do u need to talk? xx löd smset från Ashley.

There’s nothing to talk about, but sure, we can do something :) when r u home from school?

Eehm I finish 3pm I think, can I come over then? x

Ofc, see u later Ash ;) x

Jag lade undan mobilen och gick ut till köket för att äta något. Det fick bli en smörgås och flingor. Jag gjorde snabbt iordning det och satte mig sedan framför tv:n i vardagsrummet och började zappa mellan kanalerna. Jag fastnade framför Americas Next Top Model, egentligen tycker jag inte om att titta på program där man måste se ut på ett visst sätt, men jag gillar Tyra Banks, så det får gå.

Ashleys perspektiv
Jag undrade verkligen hur Ellie mådde. Hon hade inte varit i skolan på flera dagar och jag trodde inte en sekund på att hon var sjuk. Jag visste att det handlade om Matt. Sedan jag hade fått höra att Matt hade varit otrogen mot Ellie så hade jag undvikit honom i skolan så gott det gick. Det såg inte ut som att han mådde så bra och han log nästan aldrig men det var ju hans eget fel. Jag närmade mig Ellies hus, gick upp för trappan och plingade på dörren. Det såg släckt ut i huset.
“Hey!” sa Ellie när hon öppnade dörren och släppte in mig.
“Hi Ellie” svarade jag och gick in, tog av mig skorna och vi gick upp för trappan till hennes rum.
Vi satte oss i sängen och det blev tyst en stund.
“Ellie, are you coming to school tomorrow?” frågade jag sedan.
Hon suckade.
“Well, I guess I have to...”
“Yeah, you can’t miss too much of the school. But what’s more important, you need to come out and have some fun, live your life and not sitting at home doing nothing” sa jag och la min hand på hennes arm.
Hon suckade tungt.
“I know, it’s just hard to meet him, you know...” sa hon och tittade ner i marken.
“I know it is, but this is important. He’s not going to ruin your days. You have as much right as he has to be in school”
“You’re right. I’m going to go to school tomorrow”
“That’s great Ellie, good for you. Just forget about him, we will be there for you” sa jag och kramade om henne.
“Thanks” sa Ellie till svar och tittade sedan på mig.
“What should we do?” fortsatte hon sedan.
“Hmm, we could.. bake something” föreslog jag och Ellie nickade ivrigt.
“Sure, we can do muffins!”
“Sounds good” sa jag och vi gick ner för trappan och plockade fram ingredienser.

Ellies perspektiv
“Let’s take them out! sa jag när äggklockan ringde och plockade ut muffinsarna ur ugnen.
“Mmm, smells delicious” sa Ashley och skrattade och jag log för jag visste hur mycket hon älskade chokladmuffins. Vi tog några muffins var so vi tog med till teven och åt upp medan vi tittade på Hells Kitchen. Det var skönt att få träffa Ashley igen eftersom det hade varit ett tag sen sist. Det kändes precis som vanligt vilket var skönt. Jag skulle nog överleva alla dagar framöver iallafall. Jag hade ju mina vänner, och Matt skulle inte få förstöra för mig.

Live While We're Young - del 28

| Postat i: Live While We're Young
                  
Zayns perspektiv
Vi alla satt i soffan uppe i hallen på övervåningen. Ellie och Niall mötte varandra på en Fifamatch och jag, Harry, Liam och Louis satt och babblade om ingenting. Efter varje mtach fick den som vann möta någon annan. Min blick riktades mot Ellie och hon såg så glad ut. Som om det med Matt aldrig hade hänt. Det var klart att hon kanske fortfarande var ledsen, men vi hade lyckats bra med att få henne på bra humör. Man märkte också tydligt på Harry att han var mycket gladare när Ellie mådde bra. De stod varandra väldigt nära som syskon, deras relation verkade väldigt bra. När jag såg dem så saknade jag genast alla mina systrar, vi hade inte setts på några veckor nu.
”Yes! Goal again!” ropade Ellie och höjde glatt armen i luften.
”Ah, stop being so good” sa Niall och log retsamt mot Ellie.
”Nope, if I win the whole tournament you have to give me some kind of prize” sa Ellie och tittade allvarligt på Niall men riktade sedan blicken mot oss fyra.
”Not only Niall, all of you” tillade hon.
“Sure, why not” sa jag och ryckte på axlarna men något i ögonvrån fångade min uppmärksamhet. Harry och Louis tittade med ett flin på varandra och jag suckade inombords. För jag förstod genast att de planerade något elakt för Ellie. Jag tyckte nästan synd om Ellie så mycket som de höll på med henne men kunde samtidigt inte komma ifrån att det var kul. För det var det. Ellie såg det inte utan hade ögonen på tv-skärmen.
”Come on Niall, the game isn’t finished yet” sa hon och log malligt mot Niall som tog upp sin kontroll igen.
”Now it’s my time to do a goal” sa han och riktade blicken mot tvskärmen och matchen var igång igen.
”Not a chance, piggie” svarade Ellie och fick ett leende på läpparna.
”Hey, why are you such a meanie!” utbrast Niall förnärmat. Han pausade spelet och släppte snabbt kontrollen. Sedan hoppade han på Ellie i soffan och började kittla henne och hon skrek av skratt.
”Stop it! Stop it piggie! Help me!” Tjöt hon och försökte knuffa bort Niall från henne. Men han var både tyngre och längre än henne så det gick inte så bra. Louis och Harry hoppade för en gångs skull inte på henne, men jag antog att det var för att de redan hade en plan. Jag funderade på om jag skulle gripa in men det såg så roligt ut att jag bara lutade mig tillbaka i soffan.
”You don’t call me piggie again!” ropade Niall och fortsatte kittla henne.
“Okay, okay! I won’t!” skrek hon och försökte få bort Niall från sig.
Hon lyckades faktiskt och rusade ut från soffan men hann inte långt förrän Niall hade slängt sig på henne på golvet. De rullade runt och brottades ett tag men Niall hade redan övertaget. Till slut hade han fått ett bra grepp om henne och hon kunde inte ta sig ur.

Ellies perspektiv
”I got you!” utbrast Niall när han hade fått ett grepp på mig som jag inte kunde ta mig ur.
Jag log som svar och andades tungt. Det hade varit jobbigt att hålla på att brottas med någon som är större än en själv. Niall andades också tungt, det var jobbigt att brottas. Våra ögon möttes för en sekund. Vad blå ögon han hade, det hade jag inte tänkt på innan. Niall vände bort blicken och klev av mig och jag satte mig snabbt upp och hörde några som viskade ”now!” Jag vände mig snabbt om och möttes av Harry som rusade mot mig och lyfte upp mig.

”Let me down!” skrek jag men han lyssnade inte. Han gick ut med mig till trädgården och släppte ner mig i gräset. Jag han knappt ställa mig upp innan jag kände vattenstrålar mot hela mig. Louis hade en stor vattenslang som han sprutade rakt på mig. Harry hade rusat och hämtat en vattenpistol och han sprutade på mig för full hals. Vattnet var iskallt och jag rös.
”Iiiiihhhhhh!” skrek jag och rusade iväg längs gräsmattan med Harry och Louis efter mig.
”Stop it!” vrålade jag medan jag sprang till gräsmattans kant och vände och rusade tillbaka mot altanen.
”Never!” skrek Harry och började skratta, vilket Louis också gjorde. Harry skrattade så mycket att han knappt kunde stå upp. Louis fortsatte spruta på mig och Zayn kom rusande med en hink full med vatten.
”We’re coming for you Ellie!” ropade han samtidigt som han rusade rakt mot Louis och hällde hela hinken over honom. Louis var blöt överallt. Han var blöt på de där ställena man bara inte vill vara blöt på. Niall sprang ut med en hink och kastade på Harry och efter honom kom Liam rusande med en vattenpistol och började spruta på oss allihop. Jag skrattade så att jag höll på att kissa på mig.
”Louis, you look like…” skrattade jag fram och kunde inte få fram mer av meningen för skrattet hindrade mig.
”SHUT UP ELLIE, COME ON HARRY LET’S HUG HER!” skrek Louis och han och Harry rusade mot mig. Jag sprang iväg men hann inte så långt innan jag blev omfamnad av Harry och Louis. De var superblöta.
”Get off me!” ropade jag och efter ett tag gick de ifrån mig. Jag var själv nu nästan lika blöt som dem.
”You’re always gonna do something do me” sa jag till dem och log retsamt.
De flinade tillbaka och vi alla gick in för att byta kläder. Vi bestämde oss snabbt för att sätta på en film, det var ett rätt bra val med tanke på att vi alla var rätt blöta och kalla.

Which film should we see?” frågade Liam som stod framför filmskåpet med Zayn bredvid sig.
”I don’t know, anything but High School Musical” svarade Harry retsamt och jag flinade.
“Hmm, what about Grease?” frågade Zayn och höll I ett filmfodral.
”Yes, Grease! I love that film!” utbrast Louis och jag nickade.
”Sounds good” sa Niall och Harry nickade.
”Okay then” sa Liam och satte i filmen och vi alla satte oss i soffan med popcorn på bordet och jag kände mig gladare nu än vad jag hade gjort på ett tag. Jag var verkligen glad att dessa killar fanns som kunde förgylla min vardag.

Live While We're Young - del 27

| Postat i: Live While We're Young
Ellies Perspektiv
Jag rusade upp för trappan och in till mitt rum när filmen var slut. Jag tog fram den lilla lådan jag hade i min hylla. Jag öppnade den och tömde ut alla foton, som låg där i, på golvet. Jag tog upp en på mig och Matt när vi var i London, och rev den i små bitar. Alla minnen med honom skulle bort. Jag ville inte ha något med honom att göra. Han förtjänade inte ens mina tårar. Jag tog upp nästa bild på oss och rev itu den också. En tår rann ner på min kind som jag argt torkade bort.
En knack hördes på dörren och in kom Harry.
”What are you doing Ellie?” frågade han.
”Destroying every moment with M... him” svarade jag och kände hur svårt jag hade att säga hans namn.
Han satte sig ner bredvid mig och la en arm om mig. Jag tog upp en bild på mig och Harry och log ett litet leende.
”Do you remember this?” frågade jag Harry och visade honom bilden som var på oss två uppe i London Eye.
”Yeah, and I also remember that you were so afraid of heights” svarade han och skratta lite.
”No I wasn't” försökte jag försvara mig med. Men det var ju faktiskt sant. Jag är väldigt höjdrädd.
”You can't fool me” sa han och petade mig på kinden.
”Well okey then” svarade jag och skrattade lite jag med.
”Yes!” ropade Harry glatt.
”What?”
”I made you laugh” sa han och drog in mig i en kram. Jag kramade tillbaka och sa;
”Can we do something fun now?”
”Of course” svarade han och ställde sig upp. Jag slängde de sönderrivna korten och gick sedan ner till de andra med Harry. Deras blickar vändes mot oss när vi kom och jag försökte le ett litet leende som de genast besvarade.
”She wants to do something fun” sa Harry och log.
”We can bake a cake!” ropade Louis.
”Yeah, with loads of chocolate” fyllde Zayn i.
“And it must be big” sa Niall och skyndade sig ut i köket. Vi andra följde efter och snart var vi fullt igång med bakandet av vår chokladtårta.
”Can you dish, Lou?” frågade jag Louis och hällde upp vatten med diskmedel i diskhon.
”If Harry helps me” svarade han och log finurligt. Harry kollade mot Louis som viskade något till honom.
”Okey guys, tell me what you're up to” sa jag och ställde in tårtan i kylen. När den var tillräckligt kall så skulle vi dekorera den.
”We're not up to anything” svarade Harry och log lika fånigt som Louis.
”Yeah right” sa jag och suckade. Jag satte mig bredvid Liam vid köksbordet och försökte ignorera Louis och Harry som verkade ha något planerat. Det kunde man se eftersom deras pokerface inte var det bästa.
”I can't believe that you have come so far in X factor” sa jag till Liam, Niall och Zayn.
”I know, it's unbelievable” svarade Niall och log.
Jag skulle precis fortsätta när jag kände något i nacken. Jag satte handen i det och kände direkt att det var skum. Jag vände mig om och såg Louis och Harry stå där och flina.
”If that's what you want” sa jag och sprang till diskhon och tog upp massa skum och kastade på dem. Jag tog upp lite till och kastade på de andra och snart var kriget igång. Skum låg överallt och jag var nog den med mest skum på mig.

I think we need to clean it up now” sa Liam när det fanns skum i hela köket.
”Yeah, I think so too” svarade jag och försökte få bort det mesta av skummet från mina kläder.
”Just wait a second” sa Louis. Han tog upp lite skum från golvet och innan jag hann reagera så hade han tryckt upp det i mitt ansikte.
”Louiiiiiiiiiis!!! I'm so gonna kill you” sa jag och började jaga honom. Han sprang skrikandes ut från huset och började springa till baksidan. Jag var snabbt i kapp och puttade ner honom i gräset. Han landade på mage och jag satte mig på hans rygg.
”Okey, you got me. Can you get off my back now?” frågade han. Jag skrattade lite innan jag sa;
”If you say that I am the best person ever and the fastest one” sa jag.
”But why would I lie? sa han retligt.
”Louis, it's not a lie, it's true. But if you don't say it, it's fine with me. This is quite comfy” sa jag och drog undan en hårslinga som hängde framför ögonen.
”Okey then, but only because my back hurts like hell... Ellie, you're the fastest person ever”
”And...”
”And the best person ever” sa han lite tystare.
”I can't hear you” sa jag skrattandes.
”Ellie, you're the best person ever. Now, get off my back” sa han högre och försökte ställa sig upp vilket inte gick så bra. Jag ramlade av hans rygg och han ställde sig snabbt upp och sträckte på sig.
”Finally” sa han lättat. Jag skrattade åt honom innan vi gick in till de andra.

Harrys Perspektiv
När Louis och Ellie hade sprungit ut ur huset så bestämde vi andra för oss att städa upp skummet.
”Ellie seems more happy now” sa Niall och kollade ut genom fönstret för att se Ellie sitta på Louis rygg samtidigt som han låg i gräset.
”Yeah, I think that she wants to forget him” svarade jag. Jag kunde inte fatta att han faktiskt hade varit otrogen mot henne. Vad händer med min och Matts vänskap? Ellie kommer aldrig låta mig va med honom. Men det är ju hans egna fel... Mitt i mitt tänkande så kom Louis och Ellie in i köket igen.
”Aouch, my back Ellie” klagade Louis och sträckte på sig.
”What have you done with my Boo Bear?” frågade jag dramatiskt och sprang fram till Louis. Ellie fnissade lite och satte sig sedan vid köksbordet bredvid Niall.
”I just taught him a lesson” svarade hon och log.

Maybe we should decorate the cake” sa Liam efter en stunds tystnad.
”Yeah” svarade jag och tog fram den från kylskåpet. Harry tog fram en massa strössel, grädde, godis m.m. Louis började genast att slänga på en massa saker och vi andra var snabbt efter med att göra det samma.
”This look really disgustning” sa Zayn och gjorde en äcklad min när vi var klara. Det låg en massa godis och strössel i mitten av tårtan och runt om var det massor av grädde.
”What!? Are you kidding, this is a dream” utbrast Niall. Niall tog fram en tallrik och en sked och började lassa på tårta på hans tallrik. Louis gjorde det samma medan vi andra stod äcklade vid sidan om.
”It is really good, you should try it” sa Niall och stoppade in en till sked med tårta i munnen.
”No thanks, I'm fine” svarade jag.

Live While We're Young - del 26

| Postat i: Live While We're Young
                 

Ellies Perspektiv

The lunch is ready!” hördes Nialls röst utifrån köket och jag reste mig upp och tänkte gå ner men fastnade framför spegeln. Mitt ansikte var rödgråtet och svart från min mascara, mina kläder skrynkliga när jag bara hade legat i sängen och mitt hår såg ut som en katastrof. Men vad spelade det för roll, ingenting spelade roll längre. De fyra senaste timmarna hade jag bara suttit ensam på mitt rum och stirrat ut rakt i ingenting. Ingenting var detsamma som förut. Matt hade varit den säkra väggen jag hade kunnat luta mig mot, han hade betytt så mycket för mig och jag älskade faktiskt honom, fortfarande. Han hade krossat mitt hjärta men mina känslor för honom hade inte försvunnit. Jag var helt krossad och visste inte hur jag skulle överleva alla skoldagar framöver med Matt i samma klass. Det var som en känslostorm i mig och det kändes som en kniv i ryggen att veta att han faktiskt hade varit med någon annan, när jag hade varit hans flickvän. Att han ens hade gjort så, det var helt otroligt. Jag kunde bara inte fatta det. Jag visste ju att det hade hänt, men jag kunde bara inte fatta det. Att Matt var en sån som var otrogen… Det kändes så fel, att jag hade slösat bort min tid och mitt hjärta på någon som egentligen aldrig älskat mig. För älskar man någon, ja då sårar man den inte på det viset. Det gör man bara inte. Mitt hjärta värkte och det kändes som det aldrig skulle bli helt igen efter det Matt hade gjort. Jag mådde piss. Folk som säger att det blir bättre imorgon vet inte vad de snackar om. Det skulle kännas lika piss imorgon och förmodligen resten av mitt liv. Jag ville bara lägga mig ner och dö, jag kunde inte må sämre.

 När jag kom in i köket satt redan Harry där med resten av killarna. Alla blickar vändes mot mig och jag förstod varför. Men jag orkade inte bry mig, jag fick se ut som jag såg ut.

Hey” sa Harry mjukt och klappade på en ledig stol bredvid sig som en gest att jag kunde sitta där. Jag satte mig ner och Niall ställde fram lite mat som killarna hade lagat. Man såg att de verkligen hade ansträngt sig, det var fint upplagt och det såg gott ut.

This looks like Nando’s” sa jag och försökte le men det gick inte så bra.

It is, well a form of Nando’s” sa Niall stolt och vi tog alla för oss av maten.

Mm, delicious” sa Niall efter första tuggan och det var en bra stämning.

Alla försökte att göra mig på bra humör men det var omöjligt. Det kändes som om jag aldrig skulle le eller skratta igen någonsin. Jag uppskattade verkligen allt de gjorde för mig just nu, men jag mådde piss.

I really appreciate everything you do for me, but I’m just so sad and it’s not your fault. Thank you” sa jag när jag märkte att de hade gett upp på att försöka få mig på bra humör.

It’s okay, we all know how bad your day is” sa Louis och log och jag försökte le tillbaka men det liknade mera en grimas.

Jag nickade och vi blev snabbt klara med lunchen. Jag tackade för mig och började gå upp i trappan men hejdades av Harry.

Ellie, can’t we watch a film? You can choose” sa han och höll löst I min arm.

I don’t know…” sa jag tveksamt och började försiktigt lossa min arm ur hans hand.

Please? I don’t want you to be alone” sa han mjukt.

Well, okay then” svarade jag och följde Harry ner för trappan igen och in I vardagsrummet. Om det inte hade varit för att jag var så otroligt ledsen och krossad så hade jag nog lett för att Harry faktiskt brydde sig så mycket om mig.

Harrys perspektiv

Ellie följde mig ut till vardags rummet och jag krockade nästan med Liam på vägen.

Harry, can I talk to you?” sa han och tog min arm. Jag nickade.

You can sit there Ellie, I’ll be right back” sa jag till Ellie och hon nickade medan jag följde Liam ut till köket.

I know that she’s really hurt, but we also need to practise on our song. It’s really important Harry” sa han allvarligt och tittade på mig.

Well, I know, but…” sa jag fundersamt och tog sedan Liams arm. Jag ledde honom till dörröppningen i vardagsrummet och vi såg Ellie.

Look at her” viskade jag.

Ellie satt där, ihopkrupen med sina smala ben tätt intill kroppen. Hon såg förfärlig ut och den glimten i ögonen var totalt borta. Det såg ut som hon inte hade lett på väldigt länge vilket hon heller inte hade. Hon satt där som en zombie och bara stirrade rakt ut i ingenting och det verkade nästan som om hon inte var medveten om omvärlden. Det var det enda hon hade gjort idag och det började skrämma mig.

Liam tittade på henne och nickade sedan. Det behövdes inte mer än att titta på henne. Hon behövde oss, eller i alla fall mig. Hon var viktigare än X-Factor. Hon var min syster.

Zayn kom in i vardagsrummet följd av Niall och Louis.

Hey Ellie, you could decide film today. What do you wanna watch?” frågade Niall och stoppade en godis i munnen. Han hade en godispåse i handen och bjöd runt till oss alla.

Ellie reagerade inte.

Ellie!” utbrast jag och skakade henne försiktigt och hon ryckte till. Hon såg på mig med plågade ögon som snabbt fylldes med tårar.

I’m sorry, I just can’t stop thinking about him!” utbrast hon och ramlade I min famn och jag fångade henne.

Shh, shh, it’s okay Ellie, it’s okay” viskade jag och höll om henne.

Set on a Harry Potter film, she likes those” sa jag till killarna och Louis reste sig snabbt och satte i en Harry Potter-film i dvdspelaren.

Vi började titta och Ellies tårar slutade rinna. Hon var helt inne i filmen och slutade för en gångs skull att tänka på Matt. Det kunde man se på hennes ögon, de var inte lika sorgsna som förut.

Jag tyckte så himla synd om henne och önskade verkligen jag kunde göra något för att ta bort hennes smärta. Så länge som vi hade känt varandra hade hon nog aldrig varit så här söndrig inuti. Jag visste inte hur det skulle bli i skolan mellan henne och Matt, men en sak visste jag. Jag skulle få henne att le igen, att vara glad igen, det var ett som var säkert.

 

Live While We're Young - del 25

| Postat i: Live While We're Young
                   

”Ellie, I'm sorry” sa Matt.
”You kissed another girl, do you really think that I will forgive you like that?” skrek jag argt på honom. Skolkorridoren började tömmas på folk som gick till lektionerna men jag tänkte inte gå förrän vi hade löst det här.
”It didn't mean anything” sa han lite argare och kollade in i mina ögon.
”If it didn't mean anything, then why did you do it?” sa jag lite lugnare. Tårarna försökte tränga sig fram men jag tänkte inte gråta här framför honom.
”Wasn't I enough for you?” frågade jag.
”Of course you were, I don't know why I did it” sa han. Det var den löjligaste ursäkt som jag hört.
”I'm sorry Matt, it's over” sa jag och började gå mot utgången. Inte en chans att jag skulle stanna i skolan idag.
”Ellie, I swear, it didn't mean anything!” ropade han och sprang ikapp mig. Han ställde sig framför mig med sina händer på mina axlar. Jag tog snabbt bort dem och sa;
”Matt, I actually loved you. But I can't trust you anymore...” sa jag och gick förbi honom för att denna gången faktiskt komma till utgången. Jag hörde att han ropade något men jag lyssnade inte. Jag var för upptagen med att inte sätta mig på golvet och börja gråta.
Jag tryckte upp dörrarna och när jag kom ut så började jag springa. Bort från skolan, bort från Matt. Förhoppningsvis så har inte killarna vaknat när jag kommer.

Tårarna forsade ner längs kinderna när jag gick in genom dörren. Jag slängde väskan, skorna och jackan i en hög på golvet och lade mig sedan i soffan. Jag begravde ansiktet i händerna och lät allt komma ut. Varför hade han varit otrogen? Jag trodde faktiskt att han älskade mig, jag älskade ju honom.

”Ellie? Why are you home?” hörde jag Harry säga bakom mig. Jag snyftade till och skulle precis svara något om att jag inte mådde bra när han sa;
”And why are you crying” fortsatte han och satte sig ner bredvid mig. Han lade en arm om mig och jag lade huvudet på hans axel.
”I hate him Harry” sa jag och flera tårar strömmade ner mot min kind.
”Who? What happened Ellie?” frågade Harry oroligt. Jag trodde faktiskt inte att Harry kunde va såhär, omtänksam. Han strök mig försiktigt längs överarmen och försökte hejda mitt gråtande.
”Matt, he cheated on me” sa jag när jag hade lugnat mig.

Harrys perspektiv
”Matt, he cheated on me” sa Ellie och jag ryckte till.
”WHAT!?” utbrast jag och knöt nävarna i ren ilska.
Ellie nickade tyst och stirrade ner i marken.
”But why?” frågade jag och strök Ellie över kinden.
”I don’t know, everything was so good and then he just…” sa hon och tårarna började rinna igen.
Jag tog min tumme under Ellies haka och drog upp hennes ansikte så att våra ögon möttes.
”He’s not worth you. How could he do this to you? You are amazing, how could he do this to my amazing sister?” viskade jag oförstående och kunde för mitt liv inte förstå hur Matt kunde göra något sånt här mot Ellie. Ellie var fantastisk, och jag visste hur mycket hon älskade Matt. Och han hade bara krossat hennes hjärta sådär, rakt av.
”I don’t know. I thought he loved me, but I guess he didn’t loved me enough…” sa hon och jag sträckte ut mina armar och drog in henne i en mjuk kram.
Det fanns inget att säga, inget som kunde göra allt bra igen. Det visste vi lika väl båda två. Men jag skulle finnas där för henne, alltid. Hon betydde så mycket för mig, och Matt var min kompis. Men inte längre. Hur fan tänkte han egentligen!? Vara otrogen mot Ellie!? Så gör man bara inte. Han var ett svin, och han skulle nog få betala för det, på ett eller annat sätt. Han var inte värd henne, verkligen inte.
Jag och Ellie bara satt så ett tag, jag höll om henne och lät henne gråta ut. Hon behövde mig och jag ville finnas där för henne.
”You are wonderful” viskade hon efter ett tag och jag log.
”You need me, of course I’m here for you. I love you, you are my sister” svarade jag.
“It feels like I’m never gonna smile again…” sa hon dystert.
“You will. Someday you will find your prince, someone who loves you more than anything. Someone who would do anything for you” svarade jag och lade min haka på hennes huvud.
“I don’t know that” svarade hon och suckade.
Hon grät inte längre men den där glimten som brukade finnas i hennes ögon var inte kvar. Hennes ögon var sorgsna och det gjorde ont att se henne så där ledsen. Tänk att Matt, han som jag varit kompis med sen dagis, kunde skada henne så. Det tog emot, det var jag tvungen att erkänna. Jag hade litat på Matt, jag trodde att han var bra för henne. Men tydligen kunde jag inte haft mer fel. Min mobil pep till och jag plockade snabbt upp den och läste smset som var från Matt.
”Ellie doesn’t answer me, but please tell her that I’m so sorry. Tell her that I love her, and that I never meant to hurt her.”
Jag läste snabbt smset och ryckte till. Hur hade han mage att komma och be mig om något så som han hade behandlat Ellie!? Jag kände hur arg jag blev och knappade snabbt in ett svar.
You hurt her. She’s broken because of you. Don’t you ever think that I will do something for you again. I thought you were better than this, I really did. I thought we were friends. But friends don’t hurt eachothers sisters. So I guess we’re not, not anymore.

Det var ett rätt taskigt sms, men det var vad Matt förtjänade. Han var en skithög. Jag satt kvar där med Ellie trots att jag hade annat att göra, för hon behövde mig. Visst kunde jag vara skitjobbig som brorsa, men när hon väl behövde mig så skulle jag finnas där för henne. Det var inget snack om saken. Efter ett tag kom de andra killarna in och såg oss som satt i en klump i soffan med armarna om varandra. De fick frågade ansiktsuttryck när de såg Ellies rödgråtna ansikte.
”Matt, he cheated on me” sa Ellie som svar till deras ansiktsuttryck och jag kunde se hur de alla gick från frågande ansiktsuttryck till både förvånade och arga.
”Oh my god, I’m so sorry Ellie” sa Liam och satte sig på andra sidan om Ellie.
”Me too, I can’t believe it” sa Niall och satte sig också i soffan och följdes av Zayn och Louis och så satt vi alla 6 där och höll om varandra. Ett krossat hjärta och fem hela men ledsna.

Live While We're Young - del 24

| Postat i: Live While We're Young
                   
Vi alla samlades runt henne och jag la två fingrar på hennes hals.
”She's breathing” sa jag lättat. Precis när jag tagit bort mina fingrar så började hon att skratta.
”Oh my god, I didn't thought that you actually would believe me” sa hon när hon skrattat färdigt.
”It's not funny Ellie” sa jag allvarligt.
”Well, it's not funny when you two always teasing me” svarade hon och pekade på mig och Louis.
”Ellie, it is funny” sa Niall. Och då brast det, alla började skratta, förmodligen åt hur vi löjligt vi faktiskt betedde oss. Louis hjälpte Ellie upp och vi satte oss i soffan istället. Jag satte mig i mitten av den och bredvid mig hamnade Louis och Liam. Ellie hade satt sig i fåtöljen och Zayn och Niall satt i den andra soffan. Det kändes skönt att vara hemma igen och att killarna får träffa hela min familj också.
Ellies Perspektiv
Louis hjälpte mig upp från golvet och jag satte mig i fåtöljen. Jag drog åt mig min laptop som stod på soffbordet och loggade in på facebook. Det stod inget intressant så jag loggade ut nästan direkt.
”Let's do something fun” sa jag.
”Like what?” frågade Harry.
”Prank calling!” ropade Louis och hoppade upp från soffan.
”Who” frågade Liam.
”Matt” utbrast Harry och flinade. Han drog fram mobilen från sin ficka och slog in numret.
”Hello” svarade Matt.
”Hi, I'm glad to tell you that you have won 10 000 pounds” sa Harry med en rolig röst.
”Oh, really, so how can you give me those money HARRY?” frågade Matt och jag och Louis började gapskratta.
”How did you know it was me?” undrade Harry.
”Well, you didn't have hidden number” svarade han.
”Damn it” sa Harry surt.
”Harry, you're so good at this” sa jag och flinade.
”Haha, really funny Ellie”
”Hi Ellie!” ropade Matt från telefonen.
”Hey” svarade jag glatt.
”I feel it in my fingers, I feel it in my toes. Love is all around us and so the feeling grows!” sjöng Louis.
”Louis stop it!” ropade jag och började jaga honom. Vi sprang runt på övervåningen och när jag äntligen kom ikapp så hoppade jag upp på hans rygg. Jag klängde mig fast så att han inte kunde kasta av mig.
”Get off me, you stupid pig!” ropade Louis och försökte få av mig men det gick inte. När han insåg att det var lönlöst så ropade han istället på förstärkning.
”Harry, help me!” ropade han och försökte kasta av mig men jag klängde mig fast som en apa på Louis rygg.
”Well, I'm gonna think about it for a while...” sa Harry som satt kvar i soffan och flinade.
”Go on Ellie, he deserves that” sa Zayn som stod lutad mot väggen och log åt hur vi betedde oss.
”Don't worry Zayn, I will! He deserves this” log jag och hoppade upp bättre på Louis rygg.
”I wanna join!” Ropade Niall och sprang fram och hoppade upp på min rygg när jag redan satt på Louis rygg.
”Ah Niall be careful!” ropade jag när Niall hoppade upp. Louis vacklade framåt av all vikt och ramlade framlänges i soffan, och jag och Niall ramlade på honom.
”Ahh!” skrek vi alla tre och jag och Niall började skratta hysteriskt mycket. Shit vad kul man kunde ha ändå.
”That wasn't necessary! That hurt” sa Louis som låg under oss två.
”Well, you deserve it” sa jag när mitt skratt hade lugnat sig lite.
”So, can you guys get off me?” frågade Louis sedan.
”Well, I'm gonna think about it for a while...” sa jag retsamt och härmade Harrys röst. Niall brast ut i skratt igen.
”That sounded so much like Harry!” fick han fram mellan skrattattackerna och han höll sig för magen.
”Shut up you both!” sa Harry surt och rusade sedan och dundrade ner över oss.
”Ouch!” hördes det underst ifrån högen. Det var Louis, han hade det nog inte så bekvämt.
”Oh, sorry Louis mate” sa Harry och flinade som hade lagt sig över oss. Han ändrade position och det blev ännu mer obekvämt.
”Ouch Harry, your elbow is right on my stomach!” klagade jag och försökte resa mig upp men det gick uselt.
”Harry, Ellie and Niall GET OFF ME!” hördes det ett vrålande från Louis.
”No, I think this is really comfortable” sa Harry och gjorde inget som tydde på att han tänkte flytta sig.
”Harry you can get off, this is actually heavy” sa jag som låg näst underst.
”You're not even at the bottom Ellie, I am!” ropade Louis.
Liam och Zayn satt och tittade roat på oss.
”Think we should join them?” frågade Zayn Liam.
”No, Louis can't take that” sa Liam som den snälla killen han faktiskt var.
”Okay, think we should help them?” frågade Zayn Liam ännu en gång.
”No, it's their problem” svarade Liam och log.
”I can't breathe!” sa Louis och då fattade Harry äntligen att han skulle flytta på sig.
Vi flyttade oss snabbt och Louis satte sig upp med en sur min.
”Are you okay?” frågade Harry Louis oroligt.
”Of course I am! I just said that because that was the only way to get your big asses from me” sa Louis och tittade på Niall, mig och Harry.
”I'm sorry boobear” sa Harry och la en hand på Louis axel.
”Don't call me that! You're gonna die a early death Harry!” Utbrast Louis och knuffade till Harry som inte var beredd så han ramlade ner på golvet.
”Louis! You didn't have to do that” gnällde Harry som låg på golvet och höll om sitt smalben som han hade slagit i.
”Sorry mate, you know I love you” sa Louis reatsamt och drog upp Harry igen.
”I feel it in my fingers, I feel it...” började jag men hann inte längre förrän jag fick en kudde i ansiktet.
”Shut up, it's just a bromance” sa Harry och flinade sedan.
”You're so childish” sa Liam och skakade på huvudet.
Vi pratade en stund till och när vi alla insåg hur trötta vi var så vi bestämde oss snabbt för att gå och lägga oss. Vi hade redan fixat sängplatser. Jag, Louis och Niall skulle sova i mitt rum och Harry, Liam och Zayn skulle sova i Harrys rum. Vi gjorde i ordning oss och lade oss sedan.
”It was really funny today” sa Louis.
”It was. And you and Harry were annoying as always... But I'm starting to get used to it now” sa jag och log lite.
”Then imagine how it is to live with those two pigs!” sa Niall och skrattade.
”Terrible, I can guess” sa jag och skrattade lite jag med.
Louis gjorde ett grisljud och vi brast ut i skratt alla tre. Vi snackade en stund till, jag var så glad att de bodde här hos oss för några dagar, även fast Harry och Louis var sjukt jobbiga så tyckte jag väldigt mycket om killarna. Efter ett tag blev det tyst och vi alla tre somnade ganska fort, det var sent.

Live While We're Young - del 23

| Postat i: Live While We're Young
                  

Ellies Perspektiv 5 veckor senare
”The boys are here in any second” sa Anne och tog ut potatisgratängen från ugnen. Harry och de andra skulle komma och bo hos oss några dagar innan de skulle uppträda igen. Nu var det bara tre stycken kvar och jag kan fortfarande inte fatta att de är så kända. Min irriterande bror är känd! Jag ställde ner den sista tallriken på bordet. Det skulle bli många vid middagen idag.
Jag hörde hur ytterdörren öppnades och skratt fyllde hallen.
”Hello?!” hörde jag Harry ropa. Anne skyndade sig ut till hallen och jag följde med henne.
”Hi” sa hon och kramade om dem en efter en.
”Hey Ellie” sa Harry efter ett tag och kramade om mig.
”Hi” svarade jag och gav även de andra varsin kram. Gemma och pappa kom också för att hälsa och efter ett tag satte vi oss vid bordet och började äta.
”Boys, I have to ask you, how have it been being on X-Factor? How it is standing on stage and so one” sa pappa nyfiket.
“Well, it’s an amazing experience, and that feeling on stage can’t compete with anything” sa Liam och tog en tugga av köttet.
“I can imagine that.. It’s unbelievable that you have comed so far” sa Anne och log.
Jag nickade glatt för att visa att jag höll med och fick syn på Zayn som satt med en konstig min och tittade på sin tallrik där det bara låg potatis och grönsaker, men inget kött.
”What is it?” mimade jag och mötte hans blick.
”I can’t eat the meat” mimade han tillbaka till mig och jag slog mig för pannan med en liten suck.
Såklart! Zayn var ju muslim, han åt inte griskött. Hur kunde jag ha varit så dum att glömma berätta det!? Åh så korkat.
”What is it, Ellie? sa pappa som hade sett mig sucka.
”Well, I totally forgot to tell you guys this, but Zayn is muslim and he can’t eat the meat..” sa jag.
“Oh… I’m so sorry Zayn, we’ll fix something else to you” sa Anne ursäktande och började resa sig upp.
”No, I’ll fix it, it was my fault..” sa jag och reste mig upp och tittade lite generat på Zayn.
”I’m sorry Zayn, I totally forgot it” fortsatte jag och försökte le lite mot honom.
”It’s okay Ellie, it can happend to everyone” sa Zayn och log mot mig.
“Okay then.. But what do you want? Do you like scrambled eggs?” frågade jag eftersom jag själv älskade äggröra.
”I love it” sa Zayn och och Niall började plötsligt skratta.
”What is so funny Niall?” frågade Louis förvirrat.
“Do you remember when Zayn once made scrambled eggs to all five of us, but he was so hungry so when we showed up he had ate it all up himself?” frågade Niall medan han skrattade.
“Yeah I remember!” sa Harry och började skratta han med.
”Hey, that could have been you Niall” sa jag med ett litet leende medan jag tog fram några ägg ur kylen.
”Exactly!” utbrast Louis och skrattade.
”Well, maybe…” sa Niall och log.
”Not maybe, more like definetly” sa Liam.
“Okay, okay you have right!” sa Niall och höll up händerna.
“Yes” sa jag med ett nöjt leende och drog fram en stekpanna och hällde i lite smör.
”Well, enough about that.. Obsviously Niall always eats the most” sa Liam.
“He really does” sa Harry och log lite mer potatis.
“So Ellie, how is it with your sweetiepie?” sa Louis retsamt och gjorde kaninöron när han sa sweetiepie.
Jag suckade och räckte ut tungan åt Louis. Att de fortfarande kom ihåg det, helt otroligt. Jag trodde faktiskt inte att killar hade så bra minne.
”Well, it’s good” sa jag.
”Okay, but if it’s not someday you know the expert of love, Louis, can give you advice” sa Harry och flinade mot Louis och Louis flinade tillbaka.
“Haha, really funny” sa jag trött och vände mig mot Niall som satt bredvid mig.
”Their humour sucks, right?” frågade jag men tystnade när jag såg att Niall log retsamt.
”Well, not really…” sa han och skrattade lite kort.
”Liam and Zayn, you’re on my side, right?” sa jag desperat med oseriöst.
“Of course! They’re not even funny” sa Zayn och Liam nickade instämmande.
“There you see, three towards three” sa jag och räckte ut tungan mot Louis och Harry.
“Ellie, don’t do that! You’re not three!” sa pappa och jag började skratta medan jag gjorde klart äggröran.
”No I’m not three, but I know someone who is” sa jag sedan och pekade på Harry.
“Hey!” sa Harry och gav mig onda ögat.
”You’re so ridiculus now Harry, stop it” sa Anne strängt och vi yngre började skratta.
”Mr Styles is really sorry, he can’t help that he’s only three” sa Louis med en mörk röst och det lät så kul.
”You’re officially the funniest here Louis” sa jag och gav Zayn äggröran.
”Thanks, looks great” sa Zayn och log.
”Thank you, Miss Johnson” sa Louis och hade fortfarande den mörka rösten.
”No problem, Mr Tomlinson” svarade jag med ett skratt.
Louis log och vi fortsatte prata lite grann tills vi ungdomar ätit upp, för pappa och Anne satt alltid kvar länge och pratade. Vi gick sedan upp till hallen på övervåningen där det fanns soffor och en tv där vi slog oss ner.
”So what should we do?” frågade Zayn efter en stund.
“I know something” sa Harry med ett finurligt leende och viskade sedan något I Louis öra och Louis log och nickade.
Detta bådade inte bra. Just som jag tänkte flytta på mig kastade sig Harry och Louis på mig och började kittla mig.
”Stop it!” vrålade jag mellan skrattattackerna men de slutade inte.
”Zayn! Liam! Niall! Help me!” skrek jag och de kastade sig på högen och försökte få bort Louis och Harry från mig.
Det slutade med att vi alla hamnade i en hög på golvet skrikande av skratt.
”I hate you Harry! And you too Louis!” Why are you always so mean to me!? Sa jag surt och satte mig upp när mitt skratt hade lugnat sig.
”Because it’s funny maybe?” sa Harry och flinade mot mig samtidigt som han gjorde high-five med Louis.
”You are so ridiculus. Doing high-fives, seriously?” frågade jag och skrattade med slutade snabbt när Louis viskade något i Harrys öra och Harry hade svårt att hålla sig för skratt medan han nickade.
”No, don’t do…” längre hann jag inte förrän Harry och Louis hade tagit mina ben och armar och slängt mig i soffan.

Harrys perspektiv
”Ahh!” skrek Ellie när vi plockade upp henne och slängde henne i soffan.
Vi alla fyra killar började skratta, det var så himla kul att retas med Ellie. Efter kanske tio sekunder tystnade Liam.
”She’s not moving…” sa han oroligt och gick snabbt fram till soffan där Ellie låg med huvudet mot väggen. Jag skrattade lite.
”No, she’s just joking with us” sa jag och gick också fram till soffan där Liam redan stod.
”She’s not moving anything Harry, look at her…” sa han oroligt och jag svalde. Hon rörde sig faktiskt inte.

Live While We're Young - del 22

| Postat i: Live While We're Young

               


Ellies Perspektiv
Jag suckade och släppte cigarettpaketet i soptunnan. De senaste dagarna hade jag faktiskt undvikit att röka, men jag visste att det skulle vara lättare om paketet var borta. Jag har äntligen insett att det är farligt och jag vill inte dö p.g.a. att jag röker.
Jag satte mig vid tv:n och började zappa mellan kanalerna. Killarna var på träning och Matt skulle göra något med sin familj och det fanns verkligen inget att göra. Som vanligt gick det inget bra på TV:n, så jag stängde snabbt av den. Harry hade sagt att jag borde skaffa twitter, så vi kunde hålla kontakten bättre. Alla fem killarna hade det, så då kunde jag följa dem så skulle det bli lättare att kunna snacka när de var på X-Factor. Jag drog fram Harrys sega laptop från hyllan som stod i vardagsrummet och satte mig för att skapa ett twitterkonto. Jag visste inte vad jag skulle kalla mig så till slut blev det @EllieMJohnson. Kanske inte världens kreativaste, men spela roll. Jag gick och följde killarna och lite andra kändisar, sedan såg jag något som hette trender. Den understa hette #StayStrongHarry. Min första tanke var på min Harry, min bror. Nej, det fick inte vara han. Inget fick hända honom. Jag tryckte på trenden och såg en massa som hade skrivit stay strong Harry Styles. Åh nej. Nej nej nej! Det fick inte ha hänt honom något! Då vet jag inte vad jag gör. Jag drog händerna genom håret och bet nervöst i läppen. Jag ringde snabbt Harrys mobil, och han svarade inte. Shit, det kanske verkligen hade hänt honom något. Jag tänkte precis ringa de andra killarna då jag insåg att jag faktiskt aldrig hade fått deras nummer. Oh my god. Det här var inte bra, inte bra alls. Tänk om Harry låg och led någonstans på ett sjukhus!? Hjälp. Jag ringde Harrys mobil flera gånger om och han svarade inte. Jag skickade snabbt en tweet om vad det var med Harry, och en tjej svarade snabbt med ”We think he’s at the hospital, look at this pic” och en bild på Harry och en bil som var skitnära honom, som att den förmodligen var på väg att köra på honom.
”NO!!!” skrek jag frustrerat medan tårarna rann ner för kinderna.
Jag gled sakta ner mot väggen i vardagsrummet med händerna framför ansiktet. Det var bara inte sant. Inte min Harry, min sjukt irriterande fina bror. Nej, nej, nej. Jag visste allvarligt talat inte vad jag skulle göra. Jag ringde snabbt Matt, bara för att få höra hans telefonsvarare sättas igång. Jag talade snabbt in ett meddelande om att Harry var på sjukhus och att jag behövde hjälp. Jag kunde ju inte besöka alla sjukhus i hela London, det kunde finnas hur många som helst. Åh gud. Vad skulle jag ta mig till nu? Känslorna rusade inom mig och jag kände mig helt hjälplös. Jag satte mig ner i soffan och försökte ta det lugnt. Inget skulle ju bli bättre av att jag jagade upp mig. Om en stund skulle jag försöka ringa Harry igen, då kanske han eller någon annan i alla fall skulle svara.

Harrys perspektiv
Jag och killarna var på väg till ett café för att äta, vi hade jobbat några timmar och vi alla behövde en paus. Jag tog upp mobilen ur fickan och satte på den igen. Vi stängde alltid av telefonerna när vi jobbade för att inte bli distraherade. När mobilen väl var på hade jag fem missade samtal, alla var från Ellie. Hmm, hon måste verkligen ha velat mig något, funderade jag medan jag ringde upp henne. Hon svarade nästan direkt.
”Oh my god Harry, are you okay!?” nästan skrek hon i luren och jag fick dra bort den ifrån örat för att det lät så högt.
”Of course I’m okay, why wouldn’t I be okay?” frågade jag sedan förvånat.
“Because you’re probably at some hospital because a car crashed in you” sa Ellie frågande.
“What? Why would I be at some hospital? No, I’m totally fine, no car has crashed in me” försäkrade jag medan de andra killarna tittade förvånat och undrande på mig.
”But… But I saw the picture on twitter…” sa Ellie förvirrat.
“What? Was it a picture on twitter?” frågade jag lika förvirrat.
“Yes, a picture when a car almost drove over you”.
“Well, that has to be photoshopped! I’m okay, I promise” sa jag och log.
”That was great to hear” sa Ellie lättat.
“Yeah, I don’t get why people do that kind of pictures..” sa jag och suckade lite.
”Well yes, I got so worried and started crying because of it!” sa Ellie och jag kände hur jag log.
“Me and the boys are going to eat now but see you later?” frågade jag medan jag och killarna kom in på ett café.
“Yeah, see you later” svarade Ellie och jag la på.

”What was that about?”frågade Liam undrande.
“It’s a rumour on twitter that a car crashed in me and that I’m on a hospital now” sa jag och log lite.
“Wow, it’s strange what people can do to get attention” sa Zayn och skrattade lite.
“Yeah, Ellie called. She was so worried about me and it was a picture of me almost get crashed in to a car..” sa jag och skrattade lite jag med. Lite komiskt var det ju.
Vi beställde och satte oss för att äta, och Niall åt mest som vanligt. Sedan gick vi tillbaka för attm öva lite till inför framträdandet innan vi fick gå hem tillbaka till X-Factor huset. När vi kom in kom Ellie fram och kramade mig. Det var ju inte vad vi brukade göra precis.
”I hate you but I cried when i thought you were hurted” sa hon i mitt öra medan hon kramade mig. Vi gick sedan in och vi satte oss för att ha filmkväll. Jag hade lovat att Ellie skulle få bestämma men det skulle jag nog inte ha gjort. För Ellie valde något som ingen av oss andra ville se, hon valde High School Musical maraton. Inte för att hon gillade det, men för hon ville reta oss och för hon älskade det när hon var liten.
”Seriusly Ellie?” frågade jag och suckade med ett litet leende.
”Totally serious” sa Ellie allvarligt innan hon började skratta.
Vi satte oss och kollade, det var riktigt bra stämning. Sedan var det dags för att sova, vi alla var trötta och det var ju långa dagar när man är med i X-Factor. Vi gjorde i ordning oss och kröp ner i sängarna.
”Harry?” frågade Ellie efter en stund.
”Yeah?” sa jag.
”I’m glad that it wasn’t true” sa hon och jag log.
”Me too Ellie” sa jag och vi blundade båda sedan för att sova. Det hade ju trots allt varit en händelserik dag.


Live While We're Young - del 21

| Postat i: Live While We're Young
                 

Matt och jag gick hand i hand på väg till x-factor huset. Killarna skulle snart sluta vilket innebar att jag skulle få min hämnd på Harry och Louis. Jag skrattade lite åt mig själv, alla mot de två.
”What are you laughing at?” frågade Matt.
”Just at my revenge to Harry and Louis” svarade jag. Han skrattade lite han också och efter ett tag såg vi huset.
Vi gick in och tog hissen upp. På våning 4 så kom den där gubben in igen. Jag suckade och ställde mig närmre Matt som la en skyddande arm om mig. Efter ett tag som kändes som en evighet så kom vi äntligen till rätt våning.
Vi mötte killarna utanför dörren.
”Hi lovebirds” sa Harry och blinkade med ena ögat.
”Haha, so funny Harry” sa jag och suckade. Louis och Harry skrattade bara. Jag skakade på huvudet och gick in genom dörren. Jag sparkade snabbt av mig skorna och slängde mig i soffan.
”Guys, someone need to go shopping later!” ropade jag.
”Me and Liam can do that!” ropade Niall till svar. Samtidigt kände jag hur någon satte sig på mina ben.
”Harry!!!!! Get off!!” skrek jag. Det gjorde väldigt ont.
”Why? I think this is really comfy” sa han och flinade innan han äntligen gick av. Jag drog snabbt benen nära mig så att han inte skulle sätta sig där igen.
”You're always so annoying...” muttrade jag.
”Oh, I didn't knew that” svarade han och skrattade samtidigt som Louis dundrade ner rakt på mig.
”Louis! Get off me with your big ass!!” skrek jag surt och lyckades knuffa ner Louis på golvet.
”Aaah, it hurts!” gnällde Louis som nu låg där på golvet.
”Well, it's your own fault Louis!” sa jag enkelt och Harry räckte fram handen så att jag kunde slå high-five med honom men jag tog bort min hand.
”I'm not gonna do a high-five with you!” sa jag och lade armarna i kors.
Nu kom Niall och satte sig bredvid mig.
”Finally, someone normal came here!” sa jag och log.
”Yeah, I know, they're pretty stupid” sa Niall och nickade mot Harry och Louis, som fortfarande låg på golvet.
”If they are! Seriously, I have never met two more annoying and stupid people ever in my life” sa jag och suckade.
”Niall, come on, let's go shopping!” hördes Liams röst ifrån hallen och Niall reste sig upp.
”I have to go, but see you later” sa han och gick ut mot hallen och han mötte Matt som kom in och satte sig bredvid mig.
”Hi” sa han mjukt och pussade mig på pannan.
”Hey” svarade jag.
”Mattie and Ellie, sitting in a tree...” sa Harry och han och Louis gjorde high-five, för nu hade Louis satt sig upp.
”SHUT UP! I'M GOING TO KILL YOU BOTH!” skrek jag och började jaga dem runt med en kudde ifrån soffan. De skrattade jättemycket medan jag slog dem med kudden. Efter en stund kom Niall och Liam tillbaka, occh de bar på en massa kassar.
”Why so much food?” frågade jag förvånat.
”Niall is hungry, you know” svarade Liam och log. Snart var det dags.
 
Harrys perspektiv
När Niall och Liam hade lagt in alla varor satte sig alla i soffan. Vi småpratade lite och efter en stund blev det tyst.
”Guys, there's something I have to tell you..” sa Zayn allvarligt.
”Go on” sa Liam och tittade lika allvarligt på Zayn.
”It's like this... You know that we get a bit hate and that's really hard for me to take. And sadly, I decided to...” Zayn svalde hårt och blinkade med ögonen.
”What are you talking about, Zayn?” frågade Louis oroligt.
”I... I decided to... to quit in the band” sa Zayn och han blinkade med ögonen flera gånger för att hålla sina tårar borta.
”You're kidding” sa Louis med ett litet leende i ena mungipan men med orolig blick.
”No, I'm not. I'm serious, and I know that this is the best no matter what you say. Because I can't take all that hate, it's killing me” sa Zayn och tittade ner i marken.
”But Zayn...” sa Liam med blanka ögon.
”Please tell me that this is a joke” sa Harry med en ledsen min.
Själv satt jag där och försökte se ledsen ut, för jag visste att om jag sa något så fanns det en risk för att jag skulle börja skratta.
”Zayn, please don't leave! We need you” sa Niall och tittade sedan ner i backen.
”I have to. I can't stand all the hate I get” svarade Zayn och en tår rullade ner för hans kind.
”But we're here for you! We're always here for you Zayn, you know that” sa Louis och även han hade blanka ögon.
”Don't leave the band Zayn, I know that they need you” sa Matt och såg ledsen ut.
”I'm sorry, you're wonderful friends, but I can't do this anymore” svarade Zayn och drog handen genom håret.
”But...” hann Niall säga innan man hörde ett stort böl. Harry hade börjat storgråta.
”Please don't leave Zayn! We're not the same without you, we're not One Direction without you!” snörvlade hann fram.
”Zayn...” viskade Louis och även han hade börjat gråta, fast han grät tyst. Tårarna rann ner för hans kinder och han la sin hand på Zayns axel.
”I'm sorry, I love you boys, but I can't stay in One Direction” sa Zayn tyst.
”Don't leave!” grät Harry.
”Please” viskade Louis.
”Zayn, I'm begging you to stay” sa Liam och satte sig framför Zayn på knä på golvet.
”I can't, I'm sorry...” sa han och gick in i hans sovrum. Samtidigt gick jag iväg till badrummet med Niall där vi hade två stora hinkar med vatten.
”Louis and Harry, come here!” ropade Niall och ställde sig mot väggen som jag också gjorde. Vi kunde höra hur de kom närmre och närmre och när de kom in genom dörren så kastade vi varsin hink med kallt vatten på dem.
”OMG, it's so cold!” klagade Louis.
”Why did you do this?” frågade Harry.
”It's really easy to fool you” sa Zayn som nu stod bakom dem med ett leende.
”What?” sa Harry.
”Yeah, I got so mad on you so I wanted revenge” sa jag och log elakt. De andra hade nu ställt sig bakom Louis och Harry. Jag, Zayn, Liam, Matt och Niall kollade på varandra innan vi brast ut i skratt.
”Come on, give me a hug!” sa Harry och gick närmre mig.
”Never!” skrek jag och sprang ut från badrummet med Harry bakom mig. Jag rundade soffan och krockade i Matt som tydligen också hade hängt efter.
”No Harry, I don't want a hug!” sa jag och tryckte mig närmre Matt. Harry gav efter ett tag upp och gick och bytte om till torra kläder igen.

”So you're not going to quit?” frågade Louis.
”Haha no, and it was so funny when you were crying Harry!” sa Zayn och vi brast ännu en gång ut i skratt.
 

Live While We're Young - del 20

| Postat i: Live While We're Young
                   

Allt var bestämt. Nu hade vi den grymmaste planen ever. Allt vi behövde göra var att vänta till ikväll.
”So, what are going to do today then?” frågade Liam.
”Well, first I need to change clothes, because I’m so wet because of two special boys… And then I’m gonnaspend time with Matt I think” sa jag och log. Han nickade till svar och började sedan att ställa in maten i kylskåpet.
”Guys, we need to go now!” hörde jag Niall ropa. Harry och Louis kom genast springandes och alla gick ut till hallen för att ta på skorna.
”Bye guys, good luck today!” ropade jag innan jag hörde dörren smällas igen.
Jag gick in i badrummet och drog av mig mina superblöta kläder, sedan drog jag fram en handduk och började torka mig torr. Sedan gick jag mot sovrummet och började leta efter en outfit för dagen. Jag hittade ett par vita shorts och ett pösigt rosa linne. Jag satte på mig det och började sedan sminka mig. Jag målade ögonbrynen och tog på lite mascara. Mer behövdes inte. När jag äntligen var klar så tog jag upp mobilen som jag slängt på sängen och skickade iväg ett sms till Matt.

Wanna do something today? :) xx
Efter bara några sekunder så vibrerade min mobil till. Jag låste upp och såg att det var ett svar från Matt.
Ofc! U can come over to my hotel xx
Okey, but I don't know where it is.. :/
I'll meet u outside ”your” house ;) xxxx
Okey, see u soon! Xxxxxxxx

Jag la undan mobilen och granskade mig en sista gång i spegeln. Mitt hår såg bra ut och jag kände mig nöjd med mitt klädval. Jag tog snabbt fram en brun skinnväska och la ner plånbok, mobil och en nyckel som jag fått av Harry. Sedan gick jag ut till hallen och tog på mig mina hederliga converse.

Jag låste dörren och gick mot hissen. Jag gick in i den och som vanligt så tog det hundra år för den att komma ner. Hissen stannade på våning fyra och in kom en tjock gubbe med mycket skägg och lite hår på huvudet. Han stank öl och gick vingligt. ”Great” tänkte jag och suckade. Han ställde sig vid väggen och tog ett hårt grepp om det lilla handtaget som fanns där. Jag kände att han glodde på mig men vägrade att kolla dit.
”How are you?” frågade han och vinglade till så han nästan ramlade.
Jag svarade inte utan hoppades bara att jag skulle komma fram snart.
”Hello, I'm talking to you!” fortsatte han och ställde sig lite närmre mig.
Precis då stannade hissen och vi var äntligen på rätt våning. Jag gick snabbt ur hissen och skyndade mig sedan till entrédörren. När jag kom ut så ställde jag mig mot den orangefärgade tegelväggen och väntade på att Matt skulle komma. Jag kollade mig lite runt omkring och såg att det låg en liten mat affär lite längre bort. ”Bra, tänkte jag, då kan vi gå och handla sen för det behövs.
Någon harklade sig på min vänstra sida och jag kollade snabbt dit.
”Hi Matt” sa jag glatt.
”Hey” svarade han och gav mig en kyss. Vi avslutade kyssen och jag tog hans hand i min och flätade ihop dem sedan började vi gå till hotellet.
Efter typ tio minuter så var vi framme. Vi tog hissen upp till femte våningen sedan gick vi en bit innan vi kom till rätt dörr. Matt öppnade och vi gick in. Den lilla hallen var prydd med en liten byrå och vitklädda väggar. Sedan var det en dubbelsäng och en liten tv och en liten toalett.
”Nice” sa jag och tog av mig skorna och jackan.
”Thanks” sa Matt och tog också av sig. Vi satte oss i dubbelsängen bredvid varandra och en tystnad lade sig över oss. Det var ingen pinsam tystnad, utan mer en skön tystnad. Det behövdes liksom inga ord. Jag var den första som bröt tystnaden.
”Have you and Harry knowed eachother for the whole life?”
“Well, yes, I guess you could say that. We met the first time at the kindergarden, and we have been friends since that that”
“Cool” sa jag och flyttade mig lite närmre Matt.
”Do you wanna know a secret?” frågade jag sedan.
“Sure” svarade Matt och lade armen om mig.
“From the first day in school, I thought you were cute” sa jag och rodnade lite.
“I thought the same about you” sa Matt och pussade mig sen på näsan.
“Really? I had no idea about that” sa jag förvånat.
“Yes, you were the only girl for me” sa Matt och jag log lite.
“Harry has teased me so much for having a crush on you before we were together, he heard me say to Ashley that I thought you were cute and since then he has teased me”
“Wow, I didn’t knew Harry was that bad…” sa Matt och skrattade.
“Well, he is! Do you know what he and Louis did to me this morning!?”
“No, tell me!”
“He and Louis took me and throwed me in the bathtub and sprayed water on the whole me! I was so wet after that!” sa jag upprört och jag såg hur ett litet leende kröp fram ur Matts mungipa.
”Matt Simon Daley, if you laugh at me…” sa jag och höll varnande upp ett finger i luften.
”Sorry, I won’t” sa Matt men han hade fortfarande kvar ett leende i ena mungipan.
”I have this plan tonight, to get the perfect revenge on them, you’re in?” frågade jag.
“Of course, I can’t miss that!” sa Matt och skrattade.
Jag berättade planen och Matt gillade verkligen min idé. Det skulle bli så kul att få hämnas på Louis och Harry för de var ju så taskiga mot mig. Detta skulle de förtjäna så mycket. Jag kunde knappt vänta tills ikväll.
”My girlfriend is so smart” sa Matt och jag kände hur jag log med hela ansiktet. Jag älskade när han sa att jag var hans flickvän, det kändes så rätt.
”I met this disgusting man in the elevator, he was drunk and tried to talk to me” sa jag och rynkade på pannan.
”Oh, I wished I could be there and protect you”
”Aaw, you're so cute” sa jag och log stort. Jag lutade mig mot hans axel samtidigt som han pillade i mitt hår. Vid just detta ögonblick så kändes allt så himla perfekt.

Live While We're Young - del 19

| Postat i: Live While We're Young
                 

Ellies Perspektiv
Killarna hade gått ner för att öva för ungefär tio minuter sen och nu var det bara jag och Matt kvar. ”Which movie would you like to watch?” frågade Matt.
”I don't know, you can decide” svarade jag och tog ut popcornen från micron.
”Okey” hörde jag honom säga. Jag hällde upp popcornen i en stor skål och gick sedan ut med den till vardagsrummet. Jag satte mig i soffan med skålen i knät. Matt satte sig bredvid mig och tryckte på dvd:n med hjälp av fjärrkontrollen. Jag lutade mig mot hans axel och han la en arm om mig. Han tryckte på play och Twilight började.
”Good movie you choosed” sa jag och stoppade in popcorn i munnen. Filmen började och jag satt och njöt. Vampyrfilmer är det bästa som finns.

What do you wanna do now?” fråga Matt och pussade mig på panna.
”I don't know” svarade jag och riktade min blick mot honom. Hans mörkbruna ögon mötte mina blåa och det kändes som om tiden stannade. Jag böjde mig fram och gav honom en lång passionerad kyss. Kyssen övergick snabbt till hångel. Matt la sig över mig och hans händer började nyfiket utforska min kropp. Hans händer letade sig in innanför min tröja samtidigt som jag drog av hans. Kort därefter var våra byxor av och vi låg där i endast underkläder.
”Come” sa jag och tog hans hand. Jag drog snabbt med mig kläderna innan vi gick in på ”mitt” rum. Vi la oss ner i sängen och började genast att kyssas igen. Hans läppar lämnade mina och hamnade istället på min hals. Jag kände hur han började suga på min hud och ett litet stön for ur från min mun. Hans händer knäppte upp min bh och den var snabbt på golvet. Mina händer trevade sig ner mot hans kalsonger som jag sedan drog ner. Han drog av mig mina trosor och efter ett tag så drog han fram något från sin byxficka. Han öppnade det lilla paketet som jag nu förstod innehöll en kondom. Jag blev lite nervös samtidigt som detta var det jag ville jättemycket. Jag hjälpte honom att trä på kondomen. När den var på så trängde han sig in i mig. Stön for ur från oss båda och det var hur skönt som helst.

Matts Perspektiv
Jag la mig andfått ner bredvid Ellie. Detta var det bästa på länge. Jag vände mig mot henne och mötte henne leendes. Jag log tillbaka och strök bort en hårslinga som hade ramlat fram i ansiktet.
”We should get dressed, the guys would be here soon” sa Ellie och satte sig upp. Jag gjorde som henne och letade fram mina kalsonger. Jag drog snabbt på mig kläderna. Jag kollade mot Ellie som nu stod framför spegeln och sminkade över sugmärket som jag hade lämnat. Jag gick fram till henne och ställde mig bakom henne med armarna på hennes höfter. Hon la undan sminket och vände sig om och kysste mig. Hon ger verkligen de bästa kyssarna.
Vi avbröt kyssen och gick ut till vardagsrummet. Vi satte oss i soffan igen och stängde av dvd:n som fortfarande var på. Ellie satte på simpsons och tillsammans satt vi där och skrattade åt Homer.

Harrys Perspektiv
Vi stod i hissen som skulle ta oss till vår våning. Övningen hade gått sådär. Låten satt inte perfekt men vi har ju flera dagar kvar innan det gäller.
Louis och Niall stod mittemot varandra och gjorde roliga miner. Jag skrattade åt dem och efter ett tag kom vi till våning 7. Vi gick ur hissen och började gå mot vår lilla lägenhet som vi hade för tillfälligt. Jag låste upp dörren och hörde skratt inifrån.
”Hello everyone!” ropade Louis och stormade in i lägenheten. Typiskt Louis, tänkte jag. Jag sparkade av mig skorna och gick in i vardagsrummet.
”Oh, are you watching Simpsons” sa jag och slängde mig i ena änden av soffan och la fötterna i Ellies knä.
”Eugh, take them away, it stinks Harry” utbrast Ellie och puttade bort mina fötter.
Jag och Matt började genast att skratta och Ellie räckte ut tungan åt oss. Men vi slutade inte att skratta för det. Denna gången så tog hon upp en kudde och slog oss med. Vi slutade genast att skratta och startade istället ett kuddkrig. Efter ett tag blev de andra indragna också och Ellie blev snabbt nerbrottad.

Ellies Perspektiv nästa dag
Jag satte mig bredvid Zayn vid köksbordet.
”Good morning” sa jag och tog en macka som låg framme på bordet och bredde den med smör.
”Morning” svarade han.
”How is it going with the rehearsals for the song this week?” frågade jag och hällde sedan upp ett glas juice.
”It's going okay, it doesn't fits perfect yet but we have the whole week so I think it's gonna be great on friday” svarade Zayn och stoppade in en sked flingor i munnen.
”It sounds great. Which song is it?” frågade jag nyfiket.
”It's Kids In America” svarade Zayn och jag började skratta.
”What?” frågade han.
”It's just really comical, that you're singing about kids in america and you are british and irish boys..” svarade jag och log.
”Oh yes, I know. That's pretty funny” sa Zayn och log ett litet leende med ena mungipan.
”Is it much rehearsals today?” frågade jag och medan jag tuggade på min macka.
”Yes, it's pretty much, at least some hours I think” svarade Zayn.
”Okay, I think you're gonna smash it on friday” sa jag och drack en klunk juice.
”Thanks Ellie, we really appreciate your support. How is it with Matt then?” frågade Zayn nyfiket.
”It's great, really great actually” svarade jag och rodnade lite lätt.
”Haha okay” svarade Zayn och flinade lite.
Då kom Harry och Louis in i köket. Båda såg helt nyvakna ut, som zombies.
”Hi, are you talking about Mattie Pattie?” frågade Harry och uttalade det sista med töntig röst medan han log retsamt.
”Oh, Ellies little sweetiepie!” utbrast Louis och han och Harry började sedan skratta medan de gjorde high-five.
”Shut up!” skrek jag och började sedan slå på dem båda med en arm på varje kille.
De skrattade bara ännu mer och jag fortsatte slå på dem. Då tittade de med en konstig blick på varandra. Sedan tog Louis snabbt tag i mina armar och Harry tog tag i mina ben.
”Let go off me!” vrålade jag och sprattlade med armarna och benen. Men både var starka och de höll emot medan de styrde stegen mot badrummet.
”Zayn help me!” vrålade jag och tittade på Zayn som satt och betraktade oss medan han skrattade.
”Oh no” hann jag tänka innan de tog in mig och tryckte ner mig i duschen. Harry höll ner mig medan Louis satte på kranen och spolade på mig. Jag skrek, vattnet var kallt och det var inte alls bekvämt. Jag försökte slå till Louis och stänga av duschslangen men Harry höll mig och Louis höll emot. Vattnet bara fortsatte rinna ner över hela min kropp och Louis fortsatte spola.
”Stop it!” vrålade jag med min argaste röst och slog runt omkring mig. Louis slängde duschslangen i badkaret och han och Harry sprang skrattande ut ur badrummet. Jag stängde snabbt av duschen och reste mig snabbt upp ur det nu ganska hala badkaret.
”I'm going to kill you!” skrek jag medan jag sprang dyblöt ut ur badrummet i jakt på Louis och Harry.
I hallen sprang jag in i någon och jag ramlade bakåt på rumpan.
”Ouch!” sa jag och tog mig för den blöta pannan och tittade på Niall som också hade ramlat när vi hade krockat med varandra. Han räckte mig handen och drog upp mig.
”Sorry. And what have happened to you?” frågade Niall när han granskade mig.
”What do you think? Louis and Harry” svarade jag och kramade ur mitt dyblöta hår på golvet.
”You're making it really wet here” sa Niall med ett leende i ena mungipan.
”I know. But Louis and Harry have to clean this up because this is their fault” svarade jag enkelt.
Niall log som svar och fortsatte in till köket med mig i släptåg. När vi kom in i köket riktades allas blickar mot mig, vilket inte var så konstigt eftersom jag såg ut som en dränkt katt.
”Oh god, what have happened?” frågade Liam chockat. Alla satt där förutom Harry och Louis som förmodligen satt och gömde sig någonstans så att jag inte skulle slå ihjäl dem.
”Harry and Louis” var mitt enkla svar.
”Wow, that was mean” sa Liam som satt och bredde en macka.
”I know. And you – (min blick riktades mot Zayn) didn't helped but you could. Thanks for that!” sa jag surt.
”Sorry, but it was too funny! I couldn't stop laughing.. Sorry Ellie! I promise I'll help you with the revenge” sa Zayn med ett leende.
”Promise that you all will help me” sa jag och tittade var och en i ögonen.
”Okay” sa de i kör och jag nickade nöjt.
”I've got this amazing plan...” sa jag och log ett elakt leende.

Live While We're Young - del 18

| Postat i: Live While We're Young
               
Ellies perspektiv
3 dagar senare
See u soon :)xx fick jag ett sms av Matt. Vi skulle mötas utanför x-factor huset om tio minuter. Jag borstade igenom håret en sista gång och granskade mig i badrumsspegeln. Jag hade på mig ett par jeansshorts och ett vitt linne med text på. Och ett par svarta klackar. Jag gick ut till hallen och tog på mig jackan och skorna.
”Bye!” ropade jag till de andra.
”Bye, see you later!” hörde jag Liam svara.
”Alligator!” fyllde Louis i. Jag skrattade lite innan jag stängde dörren. Jag gick till hissen som redan var på denna våning. Jag tryckte på entré knappen och hissen började sakta men säkert neråt. Det kändes som om det tog ännu längre tid än vanligt bara för att jag ville träffa Matt. Det klev på folk på flera olika våningar och det kändes som det tog en evighet innan hissen äntligen kom ner till entrén och jag kunde gå ur. Jag gick snabbt ur hissen och stegen förde mig mot utgången. Där ute skulle han stå, världens underbaraste kille och vänta. Vänta, på mig. Det pirrade lite i magen, det skulle bli så roligt att få träffa honom igen. Jag log för mig själv medan jag sköt upp entrédörren och gick ut i det varma sommarvädret. Jag tittade runt och kunde inte se ett moln på himlen. En perfekt dag alltså, för nästan vad som helst. Min blick vandrade runt och stannade på en person. Det var han. Jag sprang fram till Matt och omfamnade honom i en stor kram.
”Hi Matt!” sa jag glatt medan jag höll hårt om midjan på honom.
”Hey” svarade han och log.
Vi lossade lite på oss och han lutade sig fram och kysste mig.
”I’ve missed you these few days” sa Matt och strök mig over kinden.
“I’ve missed you too, I’m glad you’re here” sa jag och tog tag i Matts hand som han hade på min kind. Han log och tog min hand i hans.
”Should we go up to the others? I’ve missed Harry” frågade han och svängde med våra händer i takt.
”Yeah, let’s go inside” svarade jag och vi gick hand i hand in till huset.
Hissen tog åratal på sig att komma ner, men det gjorde inget. Allt var som det skulle, för Matt var ju här nu. När den kom gick vi in, det var bara vi i den. Jag tryckte på rätt våningsnummer och sedan stod vi där. Matt drog mig nära honom och våra läppar möttes. Vad jag hade saknat det här.
”I’ve missed this” viskade jag.
”Me too” svarade Matt och ännu en gång möttes våra läppar. Jag kände hur jag log i kyssen och jag la min hand på Matts nacke. Plötsligt öppnades hissen och vi både ryckte oss bort från varandra. Vi var framme på rätt våning. Men värre än det, det två tjejer och två killar stod där och de hade sett oss hångla i hissen. Jag blev alldeles röd i ansiktet och jag tog snabbt Matts hand och drog ut honom ur hissen förbi dem.
”You’re a cute couple” sa en av tjejerna och log mot oss.
”Thanks” svarade Matt medan jag drog iväg med honom.
När vi hade kommit runt hörnet stannade Matt.
”It’s okay Ellie, there’s nothing to be embarrassed about. She said we were a cute couple, that’s all” sa Matt och tog mina händer i sina.
“Okay” svarade jag och kände sakta hur mitt ansikte blev mindre och mindre rött.
”Is my face still red?” frågade jag sedan.
”Well, yes..” svarade Matt och flinade.
”Shut up, or I’ll never kiss you again” sa jag och log.
Han tystnade snabbt.
”I wouldn’t survive that” sa Matt och smekte min kind.
”Okay, let’s go” sa jag och tog Matts hand i min medan jag styrde iväg oss mot rätt rum.

Matts perspektiv
Vi gick i en lång korridor och jag förstod inte hur Ellie hade kunnat lära sig vägen till rätt rum. Jag log medan vi gick, det skulle bli jättekul att få träffa Harry igen, det var ju längesen sen sist.
Nu var vi framme, Ellie knackade på dörren för hon hade inte nyckel.
En blond kille öppnade.
”Hi Niall!” sa Ellie till den blonda killen och vi gick in i hallen.
”Hi” svarade han och gick sedan in till tv-rummet igen som var där inne.
Vi tog av oss skor och jacka och jag följde Ellie in till tv-rummet där de alla satt. Jag visste ju att det var Harry och fyra killar till, och jag visste att de hette Liam, Zayn, Louis och Niall. Mer än så visste jag ju inte. När jag fick syn på Harry sprack jag upp i ett leende och jag såg hur han sken upp när han såg mig. Han reste sig upp och kom fram och vi gav varandra en lätt kram.
”Hey!” sa Harry.
”Hi!” svarade jag medan vi slog oss ner i sofforna.
”Okay, everybody this is Matt, my boyfriend. You have heard about him” sa Ellie och jag såg hur killarna flinade.
”What?” frågade jag.
”We teased her for her ridiculus smile when she texted you” sa en kille med en ljusbrun snedlugg och en randig tröja och han log.
”Haha okay” svarade jag och skrattade.
”This is Niall, this is Zayn, this is Liam and this is Louis” sa Harry och pekade ut killarna i tur och ordning.
“Hey guys, I already know your names. Of course I’ve been following your trip on X-Factor! But nice to meet you” sa jag och log.
“Nice to meet you too” svarade Liam och det andra nickade instämmande.
”So, you have come really far in X-Factor. That’s so cool!” sa jag och tittade på dem med en uppskattande blick.
”Yeah, we can’t believe it ourselves” svarade Louis och log glatt.
Jag nickade och vi pratade lite till, de verkade väldigt trevliga. Men det man hade fått se av deras personligheter i X-Factor så hade verkat som bra killar redan då. Jag såg att Ellie blev glad när hon märkte att jag gillade dem.
”So, what are you going to do tonight?” frågade Ellie.
“We have to rehearse and we aren’t sure about the song for this week” svarade Liam.
“Okay, I thought we all could go on a movie but then me and Matt can go” sa Ellie och log mot mig.
“Sure” sa jag och log tillbaka mot Ellie.
”Yeah, we would love that, but some other night I hope we can do it” sa Harry.
“Of course” sa jag.
Vi gick sedan ner till restaurangen för att äta lite, det var ju eftermiddag nu och vi alla var hungriga. Jag längtade tills ikväll.

Live While We're Young - del 17

| Postat i: Live While We're Young

 


Ellies perspektiv
Jag vaknade av att jag kände något kallt på mitt huvud. Jag spärrade upp ögonen och såg att Harry och Louis hade hällt varsitt glas med vatten på mig.
”GUYS! That wasn't necessary” sa jag surt. De skrattade bara åt mig och jag ställde mig upp och gick ut från rummet. Ute i vardagsrummet så mötte jag Niall.
”Good mo... What has happpend to you?” frågade han och granskade mig. Vattnet hade nu runnit nerför min tröja så hela min överkropp var blöt.
”Harry and Louis...” mumlade jag. Jag vände tillbaka till sovrummet när jag kom på att jag behövde byta tröja. Jag gick in i rummet där jag fann Harry och Louis skrattande. Jag skakade bara på huvudet mot dem innan jag gick fram till min väska för att leta fram en torr tröja.

Jag öppnade väskan för att se att den var tom.
”Harry, where is my clothes?” frågade jag och suckade.
”What clothes?” frågade han och log ett skyldigt leende.
”Come on, tell me!” sa jag lite smått irriterat.
”Over there” svarade han och pekade på en byrå. Jag log, han hade faktiskt varit snäll och packat upp min väska. Jag gick fram till byrån samtidigt som jag hörde Harry säga,
”Nice underwears by the way” innan han och Louis snabbt försvann ut från rummet. Jaha, det var alltså därför de hade flyttat på mina kläder, för att studera mina underkläder, awkward... Jag drog snabbt på mig en stickad tröja och gick återigen ut från sovrummet.
”Really funny guys” sa jag till Harry och Louis som bara flinade. Jag gick ut till köket och gjorde i ordning en macka som jag sedan åt.
När klockan slog 11 så gick vi ner till stället där de skulle öva inför ikväll. Jag satte mig i en stol där publiken sedan skulle vara. Jag fick ännu en gång höra Total eclipse of the heart. De sjunger så fruktansvärt bra, de måste vinna hela tävlingen.

Två timmar senare så var vi alla på väg till Nandos för att käka. Som tur var så var det inte så mycket fans så vi kom snabbt dit. Vi beställde vår mat och satte oss sedan vid ett bord. Vi åt under tystnad och Niall var klar väldigt snbbt och beställde in en till portion. Jag fattar verkligen inte hur han orkar.
”How can you eat so much Niall?” frågade jag.
“I don’t know, I just can I guess…” svarade han och ryckte på axlarna och fortsatte sedan på sin tredje portion. Vi åt upp det sista innan vi gick tillbaka till x-factor huset. Denna gång var det fans utanför så killarna stannade och tog kort och skrev autografer medan jag gick in. Det kändes ovant att Harry var så känd nu. Jag tog hissen till rätt våning och gick till ”lägenheten”.
”Fuck..” sa jag tyst för mig själv när jag insåg att jag inte hade några nycklar med mig. Jag satte mig med en suck ner längs väggen. Det var lika bra att vänta tills de kommer upp.

Harrys perspektiv 
Jag satte mig på sminkstolen för att bli sminkad. Om mindre än en timme så skulle programmet börja. Jag var så sjukt nervös. Jag såg att de andra också var nervösa, det kunde man se på deras ansiktsuttryck. Men jag var väldigt taggad också. Vi hade övat mycket i veckan och både vi och Simon tyckte att denna låten passade oss väldigt bra. Jag hoppades så himla gärna att det inte blev vi som skulle åka ut idag, jag hade knappt ord för hur mycket jag faktiskt ville stanna. Jag tittade på Liam som satt mittemot mig och fick puder i ansiktet medan de stylade hans hår. Vi alla var sminkade med röd färg runt ögonen och lite på halsen och med blekt puder, det såg ganska häftigt ut faktiskt. Vi hade som ”tradition” att vi inte sa något till varandra innan showen, för att det skulle ge oss tur. Minuterna flöt på och plötsligt stod vi bakom scenen och X-Factor skulle börja om ca 5 minuter. Vi fem stod i en ring och gjorde oss redo. Jag såg i de andras ögon att det var det här de ville mer än någonsin. Deras ögon lyste av förväntan blandat med nervositet och jag var lika nervös själv. Jag kände att jag svettades i handflatorna. Vi skulle klara detta, vi skulle inte åka ut. Om det så var det sista vi gjorde, så skulle vi ta publiken med storm ikväll.

Då började programmet. Programledaren kom ut på scenen och startade igång programmet och fick igång publiken. Det var några nummer före oss, alla var riktigt bra och jag kände på mig att vi skulle få ge allt ikväll. Men det var precis vad vi hade tänkt. Efter en stund ropade en tekniker att det var vår tur att gå på scen. Vi gick upp på en trappa bakom scenen och sprang ut när Simon hade presenterat oss och låten började att spelas.

Ellies perspektiv
Jag stod backstage, bakom scenen när Simon Cowell presenterade killarna. Jag såg hur de sprang ut och Eclipse Of The Heart började spelas. Jag visste att de skulle göra det jättebra, jag hade ju hört dem förut två gånger. Niall och Liam började på första versen, de sjöng otroligt bra och jag kände hur jag inte kunde sluta att le. När alla sedan kom till refrängen var stämningen underbar, de såg fantastiska ut i skenet från strålkastarna. Andra versen sjöng Louis och Liam, det lät otroligt bra också. När låten sedan var slut var stämningen magisk. De var helt otroliga, och det verkade som om hela publiken älskade dem. När juryn äntligen hade fått ner ljudnivån lite för att bedöma uppträdandet så gav alla fyra dem jättebra kritik. När de fick gå av scenen gick jag bort mot utgången för att möta dem.


 


Live While We're Young - del 16

| Postat i: Live While We're Young

Liams Perspektiv
”Okay. My name is Liam James Payne, I’m from Wolverhamton and I’m 16 but I’ll be 17 this year. I hate spoons, my favourite film is Toy Story and I only have one kidney. I’m a proper guy and I searched to X-Factor when I was 14, but I didn’t maked it the whole way so the judges told me to search two years later and I did. I also have two older sisters” sa jag och nickade mot Zayn att han skulle fortsätta.
”My name is Zayn Jawadd Malik, and I’m 17. I’m from Bradford and the boys call me Bradford Bay Boy, but I’m not a bad boy. I like rap and hip-hop music like usher. I care much about the way I look, as you can see maybe… I’m pretty quiet of you don’t know me, then I can be really funny. I have three sisters and I’m a proud muslim. People say that I’m mysterious, you can never tell what I feel or think by my face” sa Zayn med ett snett leende och Niall fortsatte:
“I’m Niall James Horan, I’m 16 and I’m loving life! I’m from Mullingar in Ireland. I love food, and I can eat A LOT. I have one older brother and I love watching football! I like Justin Bieber and I’m a funny guy who loves to have a laugh and yeah… that's me”
Louis fortsatte:
I’m Louis William Tomlinson, I’m 18 and I’m from Doncaster. I have five younger sisters and people say I’m the funniest one of us five. I can always make people laugh and I’m a weird person. I’m the oldest one of us, but still the boys say I’m the one who is least mature. I love striped t-shirts and to do weird things, like this:” sa Louis och ställde sig upp.
“I call this one for Stop The Traffic, Let em’ through” sa han och gjorde en stoppande rörelse med ena handen och en vinkande rörelse med den andra”
Jag fick skrattattack på en gång.
”Louis, why are you so funny!?” Frågade jag när jag äntligen hade skrattat klart.
”I don’t know, I guess I just am” svarade han, log och ryckte lätt på axlarna.
”Okay, now it’s your turn to tell us about you Ellie” sa Zayn och de andra vände intresserat blickarna mot mig.
”Sure! I’m Ellie Mariah Johnson, I’m 16 and I’m from Manchester but I moved to Holmes Chapel because my dad was in love with Harrys mom. I’m not a really “girly girl” who loves girly things, I like football too and I listen to like, all kind of music. I love Vampire Diaries, and I think Simpsons is way better than Family Guy. I think that you should take one day at a time and I think that my brother is the most annoying boy on earth” sa Ellie och räckte sedan ut tungan åt Harry som räckte ut sin tillbaka mot Ellie.
Jag skrattade åt hur löjliga de var.
”So, what should we do? Eat?” Frågade Niall och vi alla suckade.
”How much can you possibly eat on one day Niall?” Frågade jag chockat och skakade sedan på huvudet.
”Pretty much, I guess” svarade Niall och log ett leende så hans sneda tänder syntes.
”Do you wanna hear our song that we will sing this week?” Frågade Harry Ellie och hon nickade ivrigt.
”Absolutely!” svarade hon och vi killar ställde oss upp på rad. Vi började sedan sjunga på Total Eclipse Of The Heart, som var den sången vi faktiskt skulle framföra imorgon.
Jag och Niall började första versen. Hela sången gick bra och det lät riktigt bra ihop tyckte jag.
När vi var färdiga frågade jag Ellie vad hon tyckte.

Ellies Perspektiv
Jag satt i soffan och kollade på när killarna sjöng Total Eclipse Of The Heart för mig. Allas röster var så olika och de lät så bra tillsammans. Alla hade en unik gnista i sin röst som gjorde den speciell och väldigt vacker. Det var ljuva toner ända fram till slutet.
”What do you think?” Frågade Liam mig när de hade sjungit klart låten.
Jag slog ihop händerna och bara log och applåderade lite.
”It was so beautiful! You all have special voices, lovely voices, and it fits together so well! I’m sure that you will win this whole competition!” Utbrast jag och log stort. Jag verkligen såg hur deras anikten sken upp när jag sa hur fantastiska de hade varit.
”Wow, thank you” sa Niall och de andra instämde.
”You guys are so, so great! I’m glad I can watch you live tomorrow” sa jag och kröp ihop till en boll I soffan.
”Cool! We can go and rent a film and buy some candy if you wanna watch a film tonight?” Frågade Niall och jag och Harry nickade. Niall, Liam, Zayn och Louis gick ut ur huset mot mataffären.
”Yeah, I’m glad you’re here” sa Harry och slog sig ner bredvid mig.
”How is it with Mick and mom?” fortsatte han sedan.
“Good, I guess. It’s just, they’re talking about the baby all the time and I’m tired of hearing it” svarade jag och suckade lätt.
“Yeah, it feels weird to know that we’re going to have a new sister or brother” sa Harry
“Yes. Oh, they told me to say hi from them” sa jag.
“Okay, great” svarade Harry och log.
”And I almost forgot to tell you, Matt is coming to London for four days with his family so he can visit us? He’ll be here in three days” sa jag och hoppades att det skulle vara okej.
Jag såg hur Harry sken upp.
”Of course, that will just be fun! I’ve missed him” sa han och log.

Tjugo minuter senare var de andra killarna tillbaka med film, godis och dricka. Vi satte oss i soffan och Liam satte på någon komedi de hade hyrt. Den var riktigt rolig. När den var klar så var vi alla rätt trötta så vi bestämde oss för att sova. Killarna hade ju en lång dag framför sig imorgon. Vi gick in tre och tre i badrummet. Först Niall, Liam och Zayn och sedan jag, Harry och Louis. Jag tog längst tid på mig för jag hade smink, så jag var klar sist. De andra hade tydligt gjort klart för mig att de inte tyckte tjejer behövde smink för att vara vackra. Det var väldigt gulligt sagt tycker jag. Att man bryr sig om mer än utsidan liksom.
När jag kom in i sovrummet stod Louis när i bara kalsonger och gjorde någon konstig charader eller något sånt. Det såg ut som att han skruvade på en lampa och klappade på en hund samtidigt. Det såg så kul ut, bara i kalsonger också! Jag stod i dörröppningen utan att han märkte mig. Efter några sekunder började jag gapskratta och Louis avbröt sig och stirrade på mig med röda kinder.
”Oh, sorry… I didn’t knew you were watching” sa han generat och kröp snabbt ner i sängen.
”It’s okay, I just thought it was incredibly funny” sa jag och kunde knappt sluta skratta.
Då såg jag Harry som satt i sin säng, han skrattade också.
”Okay, goodnight Ellie and Louis” sa han.
”Goodnight” svarade vi och la os sedan ner för att sova. Det skulle ju bli en lång dag imorgon.

Live While We're Young - del 15

| Postat i: Live While We're Young
                
Harrys Perspektiv
Jag satte mig ner i soffan igen bredvid en skrattandes Louis. Jag började också skratta.
”It's so funny to make her upset” sa jag när mitt skrattande hade lugnat sig.
“I hear you Harry, and it's NOT funny!” hörde jag Ellie ropa från köket. Jag skrattade lite till innan jag vände mig mot TV:n igen som visade How I Met Your Mother.

The food is ready!” ropade Niall från köket en halvtimme senare. Jag gick ut till köket och såg att de hade gjort tacos. 
”Looks delicious” sa Louis och satte sig ner. Vi andra satte oss också ner och tog för oss av maten.
”Okay, me and Niall fixed the food, so you guys need to dish” sa Ellie när vi hade ätit upp. Jag suckade, jag hatar verkligen att diska.
Ellies Perspektiv
”So, where do you guys sleep?” frågade jag Niall när vi satt oss i sofforna igen.
”Over there” svarade han och pekade på två dörrar.
”And where am I suppose to sleep?” frågade jag sen.
”In Harrys and Louis' room, it's an extra bed there” svarade han och satte på TV:n. Skulle jag dela rum med Harry? Var min första tanke. Men sen kom jag på att de lät ju mig faktiskt att bo här. Det plingade till från min mobil och jag tog snabbt upp den.

I miss u so much sweetie, but I have good news! Xx
I miss u too! ;) tell me!!! xx
I'm going to London in three days with my family! :) <3
R u kidding?! How long do u stay? Xx
Haha no, in 4 days :) x

Vi fortsatte att smsa en stund innan de andra kom in i vardagsrummet. 
”What are you doing?” frågade Louis och pekade på min mobil.
”Nothing special” svarade jag och la ner mobilen i byxfickan.
”She is texting with Matt” sa Harry och uttalade Matt med en töntig röst.
”Shut up Harry” mumlade jag och kastade en kudde på honom.
Då fick Louis ett fånigt flin på läpparna.
”So, who is this boy Matt?” Frågade han retsamt.
“It’s my mate, and Ellies little sweetiepie.” Sa Harry och log ett retsamt leende.
”Haha okay! Seems like you and your sweetiepie is going on good, because when we came in you had a ridiculus smile on your lips!” sa Louis och skrattade till.
Jag blänge bara på Harry och Louis som svar.
”Hey, stop it! Just because she has a boyfriend and is happy with him you don’t need to tease her” sa Liam till mitt försvar.
“Thank you for defending me Liam! Harry is annoying and he’s just one person, I’m wondering how it is with five…” sa jag och log mot Liam.
“Well, I have Harry anyway” sa Louis och låtsades låta sur samtidigt som han slappt la armen om Harry.
”What? Are you two gays?” Frågade jag förvånat. Det hade Harry aldrig sagt något om.
Då började alla fem skratta väldigt mycket.
Jag stirrade förvånat på dem. Vad var det med dem? Hade jag sagt något fel?
”What is it guys!? Now tell me or I’ll leave!” sa jag lite smått irriterat och la armarna I kors när de inte slutade skratta.
”Okay, sorry, but… No, we’re not gays.” Fick Louis fram med ett leende.
”But why did you said… I don’t understand…” sa jag och skakade förvirrat på huvudet.
”It’s called bromances. Fans say that I and Louis is a couple, that we’re a gay couple, but we’re not. They call us Larry Stylinson” sa Harry som nu hade slutat skratta.
“Oh…” Fick jag fram. Jag hade aldrig hört något liknande förut.
”Yeah, it’s weird right. Not even we have get used to it yet.” Sa Louis och log.
Jag nickade och fortsatte:
”Do you have many fans yet?”
“Yeah, quite many actually” svarade Zayn som satt och kollade in sitt hår på den svarta mobilskärmen.
”Wow, that’s great” sa jag och log glatt.
”Yeah, it’s amazing with the fans. We all love them much” sa Zayn.
“I’m sorry if this sounds stupid, but this is just so cool! You’re like celebrities now” log jag.
“No it doesn’t sounds stupid! You’re right, it is pretty cool” svarade Niall.
Jag nickade och vi satte oss och slötittade lite på Hells Kitchen.

Can't we do something?” frågade Zayn efter ett tag. 
”Sure, like what?” fortsatte Niall.
”A new video diary!” ropade Louis och hoppade upp från soffan.
”Good idea Louis!” sa Liam och de andra höll med.
”Video diary?” sa jag frågandes.
”Yeah, every week we do a new video diary there we answers questions and stuff” förklarade Liam och log.
“Oh, that sounds fun! Can I watch you while you do it?” Frågade jag och ställde mig upp från soffan.
”Yeah sure!” Svarade Niall och de gick ut från rummet så jag följde efter dem till en trappa där de alla fem satte sig.
”Are you going to sit on the stairs?” Frågade jag förvirrat.
“Yeah, we always sit here on the video diaries” svarade Zayn.
“Okay, Ellie you can sit there, below the stairs” sa Harry och pekade medan han ropade på en kille som kom in med en kamera.
”Okay, this is going to be fun” svarade jag och satte mig på en stol nedanför trappan där jag tydligt kunde se killarna.
”Okay, in three, two, one…” sa kamerakillen och han gjorde ett tecken att de skulle starta.
”Hello, we’re One Direction and this is our video diary week 4” började Harry med att säga.
“Hello” sa Niall medan Liam la till ett “woo”
“I think, we all agree that last weekend was our best performance” fortsatte Louis. Jag kunde knappt hålla mig för skratt, för Louis hade en sjal knuten over ögonen och det såg så roligt ut.
De andra höll med och de fortsatte prata och de var väldigt roliga. De hade bland annat fått byta sång i sista minuten. De svarade sen på lite frågor, och Louis läste från papperet med sjalen framför ögonen. Det såg sjukt roligt ut. Jag såg hur Niall hade så svårt att hålla sig för skratt hela tiden, precis som jag. Efter det gick videon mot sitt slut och Liam tackade för att folk hade tittat och Zayn drog av Louis sjalen.
”Ahh, the light!” Skrek Louis högt och gällt och såg skitrolig ut.
Sedan var den slut. Nu kunde jag äntligen släppa ut skrattet som bubblade upp inom mig.
”Oh my god! Seriously, Louis you are so funny!” fick jag fram mellan skrattattackerna och höll mig för magen.
”I know right!” sa Niall och skrattade.
”I know, I’m a funny guy” sa Louis med en rolig röst och vi skrattade bara ännu mer.
Vi gick upp igen till tv-rummet och slängde oss i sofforna.

Liam zappade mellan kanalerna men det gick inget bra så han stängde snabbt av den.
”Let’s get to know eachother better! Niall, Louis, Zayn and me can tell you a bit about us and you can tell us a bit about you maybe? Because I guess we will see you a lot, you’re Harrys sister” sa han och log.
“That sounds good! You can start Liam?” Frågade jag och sträckte lite på mig I soffan. Det skulle bli kul att få veta lite mer om de andra killarna, de verkade riktigt schysta.

Live While We're Young - del 14

| Postat i: Live While We're Young
                 
“I'm pregnant” sa Anne och ett stort leende spred sig på hennes läppar.
”What?!” fick jag tillslut ur mig.
”Yeah, we're having a baby” fortsatte pappa och log minst lika stort samtidigt som han la en arm om Anne.
”Well, congratulations” sa Harry och kramade om de båda. Gemma gjorde lika dant. Men jag kunde inte. Ska de ha en bebis? En jävla bebis som bara skriker. Det kunde lika gärna kunnat vara Gemmas barn, så flög mina tankar runt just nu.
”Congratulations, I guess...” sa jag tyst och gick snabbt förbi dem och skyndade mig upp på mitt rum. Varför var de tvungna att skaffa en bebis, vi har det bra som det är. När jag äntligen har smält hela flytten så släpper de en till bomb. Jag drog en djup suck och slängde mig på sängen. Varför skulle allt bli så himla fel i mitt liv? Först, en mamma som lämnar hela hennes familj, sen en flytt till Holmes Chapel och sist men inte minst, jag ska få ett TILL syskon. Jag var djupt inne i mina tankar när jag hörde att det knackade på dörren.
”Who is it?” frågade jag.
”Harry, can I come in?”
”Sure” svarade jag och satte mig upp. Harry kom in och satte sig på skrivbordsstolen.
”How are you?” frågade han.
”I just miss Sarah...” ljög jag. Jag orkade verkligen inte prata om bebisen. Harry rynkade lite på pannan som om han inte trodde mig men kollade sedan medlidande på mig.
”Well, okay...” sa han och drog en hand genom håret.
”You know, I'll be leaving to x-factor in two hours, wanna do something before I go?” frågade han och log ett svagt leende mot mig.
”Yeah sure, what do you wanna do?” frågade jag och log tillbaka.
”We can watch a movie” svarade han.
”Okay” sa jag och gick ut från rummet och satte mig i soffan vid TV:n. Harry tog fram Love Actually (hans favoritfilm) och satte på den. Va la oss i varsin ände av soffan och introt av filmen började.


6 veckor senare
Sex veckor har gått och Harry är på bootcamp och blev ihopsatt med fyra andra killar så de är ett band nu som heter One Direction och de är riktigt bra. Och snygga!
”Ellie, are you coming?! Your train leaves in 20 minutes!” ropade pappa nerifrån. Jag tog med mig resväskan ner och tog på mig min skinnjacka. Även fast det var sommar nu så regnade det hur mycket som helst här i Holmes Chapel.
”Have fun Ellie, and say hi to Harry from us” sa Anne och kramade om mig.
”I will” svarade jag och lossade mig från kramen. Jag gick ut genom ytterdörren och satte mig i bilen. Äntligen skulle jag få träffa Harry och de andra killarna. Och inte nog med det. I London! I två hela veckor!

Tågresan hade varit tråkig och jobbig, men nu var jag äntligen framme i London. Jag gick ut ur tåget och ringde Harry.
”Hello” hörde jag Harry svara.
”Hi Harry, it's me... Eehm I'm in London now...” sa jag och kollade mig förvirrat runt.
Han gav mig en adress som jag skulle åka till så jag ringde efter en taxi som kom efter fem minuter. Jag hoppade in i baksätet och gav honom adressen. Stora byggnader susade förbi och efter mindre än en kvart var vi framme. Jag gick ut ur taxin, betalade och såg sedan Harry.
”Harry!” ropade jag och började gå mot honom. Han såg mig och omfamnade mig i en kram när jag kommit fram till honom.
”Hi Ellie” sa han och tog min väska. Vi gick in i byggnaden och åkte upp några våningar med hissen. När vi kom till rätt våning så var det en lång korridor med dörrar längs väggarna. Vi kom fram till en dörr som Harry öppnade. Jag hörde skratt inifrån och förstod direkt att de var de andra.
”Do you all share room?” frågade jag och sparkade av mig mina converse.
”Yes, so it's not very clean here” svarade han och jag flinade mot honom. Jag gick in i den lilla lägenheten som de delade på och såg fyra killar sitta i soffan och kolla på TV. Det enda jag visste om de var deras namn, Zayn, Liam, Niall och Louis. Harry harklade sig och de vände blickarna hitåt.
”Hi, you must be Ellie” sa Liam.
”Hi, yes that's me” svarade jag och log lite. De alla kom fram och hälsade och sedan satte vi oss och kollade på TV.
”So, how is it in Holmes Chapel?” frågade Harry efter ett tag.
”Boring” svarade jag och ryckte på axlarna.
”That's because I'm not there” sa han och flinade.
”Actually, it has been so calm without you” svarade jag och de andra skrattade. Vi fortsatte att prata samtidigt som vi kollade på TV tills Niall sa,
”I'm hungry”
”Seriously Niall, we ate an hour ago” svarade Liam.
“But I'm also hungry, let's fix some food Niall” sa jag och reste mig från soffan med Niall i släptåg.
”I'll help you” sa Harry och började resa sig han med.
”NO!!” skrek jag och vände mig om.
”Harry, you can't cook, me and Niall fix this and you stay there” sa jag och gick ut till köket. Jag hörde Louis', Zayns och Liams skratt.
”It was one time!” ropade Harry till mig.
”So? You're not going to burn the food again!” svarade jag. Jag hörde hur han suckade men visste att han skrattade också.

Live While We're Young - del 13

| Postat i: Live While We're Young
                

Sarahs Perspektiv
Jag vaknade av att solens strålar lyste upp rummet. Några få strålar hade tagit sig igenom persiennerna. Jag tittade runt omkring mig och undrade för ett ögonblick var jag var innan jag kom på att jag var hos Ellie. Underbara bästa Ellie. Jag satte mig upp på madrassen och kikade på Ellie som sov i sängen. Hon såg så söt ut när hon sov och hon hade ett fridfullt uttryck i ansiktet. Jag kände hur jag log. Hon hade förmodligen drömt om Matt. De verkade så lyckliga ihop, ett sånt förhållande hade jag också velat ha. Jag kollade snabbt klockan på väggen, 09:53. Jag bestämde mig för att väcka Ellie, för jag var riktigt hungrig.
”Ellie, time to wake up now!” sa jag ganska högt och knuffade lätt på henne.
”Why, I had such a great dream…” mumlade hon och öppnade försiktigt ögonen.
”Yeah, I’m sure it was a about Matt” sa jag med ett retsamt leende.
”Oh, you shut up” svarade hon och kastade sin kudde på mig.
”No, you have to admit it! It was about Matt, wasn’t it?” log jag.
Hon suckade.
“Fine, you’re right. It was. He took me to a park and we had a lovely picnic and he kissed me in the moonlight..” Hon log när hon pratade om drömmen.
“I told you I was right!” sa jag med ett triumferande leende.
”Yeah yeah, you’re right. Come on, let’s go down for some breakfast” sa hon och satte sig upp i sängen.
Vi gick ner för trappan och in i köket där resten av Ellies familj satt.
”Good morning girls” sa pappa och log medan han bredde smör på en macka.
”Good morning” svarade vi och satte oss vid bordet.
”So, it’s Saturday today.. What are you girls up to today then?” Frågade Anne nyfiket.
“Um, I don’t really know. I can show Sarah Holmes Chapel and so, maybe” sa Ellie och tittade på mig.
”Sounds good!” svarade jag och log.
Vi tog för oss av maten, det var väldigt gott. De hade gjort äggröra, något som jag älskar.
Vi småpratade lite till och sedan gick jag och Ellie upp igen när vi var klara.
”So. Let’s get dressed, because it’s so much to show here in Holmes Chapel!” sa Ellie lite ironiskt och höjde dramatiskt armarna med ett leende.
”Come on, it can’t be so bad!” svarade jag och började byta om.
”No it isn’t Sarah, sorry. We can eat out today maybe” sa Ellie och började också byta om.
”Yeah, that sounds great” svarade jag Ellie och vi gick sedan in för att fixa i ordning oss.

Ellies Perspektiv
En timme senare stod jag och Sarah och väntade på bussen som skulle ta oss in till stan.
”Do you wanna go shopping something today?” frågade jag henne.
“Yeah, maybe just one hour or so” svarade hon.
“Sounds good. Oh, there is the bus!” sa jag och pekade på bussen som kom körandes mot oss. Vi gick på och sedan bar det av in mot stan.

Några timmar senare hade vi vandrat runt lite i Holmes Chapel och även shoppat lite grann. Nu satt vi på en bänk vid den lilla sjön som fanns här.
”Wow, it’s really beautiful here” sa Sarah och tittade sig omkring.
”It is” höll jag med.
Efter en stunds tystnad kom jag på att jag hade glömt berätta en ganska viktig grej för Sarah.
”Sarah, I totally forgot to tell you this, but Harry is actually in X-Factor” sa jag och tittade Sarah i ögonen.
“What? Wow! That’s… That’s amazing Ellie! So he’s a good singer?” frågade Sarah uppspelt och log.
”Oh, you should just know. He sings like an angel” Svarade jag och log stort.
”Wow, I wish I could hear him” sa Sarah med en längtansfull blick.
”Wait, I think I have a bit on my mobile” sa jag och letade upp videon jag hade, och visade den för Sarah. När vi hade sett färdigt den log hon.
”Wow, he’s really talented!”
”I know! Should we go in and buy some food to eat?” frågade jag och vi reste på oss för att vandra in mot caféerna.
 
Det fick bli subway. Gott och enkelt. Vi åt upp våra mackor och tog sedan bussen tillbaka hem till mig.
”Hey! Did you had a nice time?” frågade Anne när vi kom innanför dörren.
”Yeah, we went around and to the little lake” svarade jag och log medan vi tog av oss skorna.
”That sounds nice! I know you have already ate so I didn’t maked any food for you” sa Anne och försvann ut I köket.
Vi gick upp på mitt rum och satte oss på sängen.
”So, what do you wanna do?” frågade jag Sarah efter en stund.
”I don’t know… wait, I have a great idea! We can a film marathon!” sa Sarah och log.
“Sounds amazing, do you wanna have vampire diaries marathon?” frågade jag och hon nickade.
Vi gick ner för att fixa lite chips, dricka och godis. Harry ville också vara med så vi tre satt uppe länge och tittade på en massa avsnitt ända tills det blev sent.

Jag gäspade stort efter ganska många avsnitt.
”Should we go and sleep maybe?” frågade Harry och gäspade också.
“Sounds good” sa jag och Sarah nickade.
Vi stängde av tv:n och sa god natt till alla för att sedan gå och borsta tänderna och göra i ordning oss för natten. Jag och Sarah gick in på mitt rum och la oss i sängarna.
”So, what do you think of Holmes Chapel then?” frågade jag.
“It’s really beautiful, I like it” svarade Sarah och log.
“I’m glad you like it! It’s already sunday tomorrow and you have to go home..” sa jag lite ledset.
“Yeah, I know. I don’t want to go home either, but I have to… But next I hope you can come to my place” sa Sarah och log.
“I hope so! Goodnight Sarah, see you tomorrow”
“Goodnight Ellie”

Jag vaknade av ljudet av regnet utanför. Typiskt att det skulle vara regn idag, när både Sarah och Harry skulle åka iväg. Sarah skulle ju hem och Harry skulle till X-Factor och stanna där. Jag hoppades verkligen att han skulle gå vidare, jag tyckte att han förtjänar att vinna hela tävlingen, så duktig som han faktiskt var.
”Morning” sa Sarah och jag ryckte till. Jag visste inte att hon var vaken.
”Morning Sarah” svarade jag och log.
”What’s the time?” frågade hon sedan.
Jag kollade klockan.
”10.07, three hours till your train will go” svarade jag.
”Okay, best to get up then” sa Sarah och ställde sig upp. Hon räckte mig handen och drog upp mig ur min säng och vi gick ner till köket. Där var det förvånande nog tomt. De andra sov nog fortfarande.
”Okay. What do want for breakfast? Toast?” Frågade jag.
“Sounds delicious” svarade Sarah och vi började ta fram grejerna vi behövde.
När vi äntligen satt och åt kom Harry ner och fem minuter senare kom Gemma.
”Morning!” Hälsade de och stoppade själva i några brödskivor i rosten.
”Exited for today Harry?” Frågade jag nyfiket.
“Yeah, but also nervous” svarade han.
“I’m sure it will go great” sa jag och gav honom ett leende.

När jag och Sarah hade ätit upp gick vi upp för att packa allting, fixa i ordning oss och så. Vi tog varsin dusch och borstade tänderna, håret och sminkade oss lite. Vi tog det lite lugnt och bara hängde på mitt rum tills vi var tvungna att gå till bussen.
Det gick fort att komma till tågstationen, när vi väl satt på bussen. När vi kom fram skulle Sarahs tåg komma om tio minuter. Vi gick ur bussen och Sarah tog ut alla sina väskor. Jag och Sarah ställde oss vid perrongen.
”I’m really going to miss you” sa Sarah och jag såg att hon nästan hade tårar i ögonen.
”I’m going to miss you even more than that” sa jag och kände hur jag också nästan började gråta.
”Don’t cry” sa Sarah och försökte le.
”I love you so much, you’re my best friend and you’ll always be” Viskade jag I hennes öra och sträckte ut armarna mot henne. Hon gick in i min famn och vi gav varandra en lång kram
”I love you too, I hope we can see eachother soon” sa Sarah i samma ögonblick som vi hörde tåget komma.
Det stannade och dörrarna öppnades. Vi gav varandra en sista kram och sedan gick hon på tåget. Jag stod och såg på hur hon satte sig på en plats och vinkade åt mig när tåget började köra igen. Jag vinkade tillbaka ändå tills jag inte kunde se tåget mer. Då gick jag sakta tillbaka mot busshållplatsen och satte mig att vänta på nästa buss tillbaka hem.

När jag väl var hemma skulle vi äta middag, det var hamburgare. Jag gillade det väldigt mycket egentligen, men jag kände mig lite nere för att Sarah hade åkt så jag hade inte jättestor aptit. Vi pratade lite smått om allt möjligt, och om X-Factor. Harry såg fram emot det mycket, och han skulle ju faktiskt åka dit idag. Plötsligt harklade Anne sig.
”Listen up. There’s something important Mick and I want to tell you”
Jag svalde. Vad var det hon pratade om?

Live While We're Young - del 12

| Postat i: Live While We're Young
                 
Sarahs Perspektiv
Jag och Ellie satte oss på två säten ganska långt bak i bussen och den började köra. Jag tittade mig omkring. Det var kul att äntligen få träffa Ellie och dessutom hela hennes familj. Jag visste att flytten inte hade varit lätt för henne alls men hon verkade må toppen nu och det var jag glad för. Holmes Chapel verkade litet men samtidigt mysigt, på ett bra sätt. Vi satt tysta en stund och jag var helt uppe i mina egna tankar när Ellie avbröt dem.
”How is it in Manchester now Sarah?”
“It’s good, but I miss you everyday. Everything is like it should be, I guess” svarade jag med en liten ledsen min och ryckte på axlarna.
”Don’t be sad, Sarah. This weekend, a smile is the only thing that is accepted.” Svarade Ellie och log mot mig.
“Haha, you’re weird Ellie” sa jag och skrattade lite åt hennes beteende. Vi pratade lite till innan vi skulle gå av. Busshållplatsen låg inte så långt ifrån Ellies hus så efter typ tre minuter så var vi framme.
”So, here it is, just a warning, Harry is really annoying sometimes” sa Ellie och öppnade dörren.
“Good to know” svarade jag och skrattade.
Ellies Perspektiv
Jag öppnade dörren och vi gick in i hallen.
”Hello!?” ropade jag och fick ett svar från Gemma och Harry. Ett par sekunder senare hörde jag steg i trappan och snart stod Harry och Gemma framför oss.
”So Sarah, this is Harry and Gemma, Harry and Gemma, this is Sarah”
“Hi” sa Sarah och de andra svarade.
Vi tog av oss ytterkläderna och gick upp på mitt rum för att lämna sakerna.
”What do you wanna do?” frågade jag Sarah.
“Ellie you need to help me!!!!” hörde jag Harry ropa nerifrån.
”With what!?” ropade jag tillbaka.
”Cooking!!”
Jag suckade och sa
”Come on, we need to fix dinner…” muttrade jag.
”It’ll be fun” svarade Sarah och försvann från rummet och jag var snabbt efter. Vi kom ner i köket och mötte Harry.
”Where’s Gemma?” frågade jag och iakttog Harry som plockade fram ingredienser.
”She went out…” svarade han. Jag nickade till svar och började hjälpa Harry.
”What are we cooking?” frågade Sarah.
“Cottage Pie” svarade Harry.
“Harry, you’ll fix the mashed potatoes and me and Sarah fix the minced meat” sa jag och tog fram köttfärsen och en stekpanna.
Vi började göra i ordning köttfärsen och var klara på tjugo minuter medan Harry bara hade skalat potatisarna.
”Hurry up Harry…” muttrade jag och satte mig vid köksbordet.
”Yeah yeah” svarade han och la i potatisarna i det kokande vattnet. Det vibrerade till från min mobil och drog upp den ur fickan. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg vem det var från.
What r u doing? ;) I miss u sweetie xx löd smset från Matt.
Me and Sarah watching Harry cooking :P I miss u too, wanna come over? Xx
“Who are you texting with?” frågade Sarah.
“Matt” svarade jag och läste det nya smset från Matt. ”He is coming in ten” fortsatte jag och la undan mobilen.
”Matt and Ellie sitting in a tree, K-I-S-S..” retades Harry.
“Stop it Harry!” sa jag surt och kastade en penna på honom som låg på bordet.
”What was that good for?” frågade han och tog upp pennan som nu låg på golvet.
”You’re always teasing me” svarade jag.
”But it’s so funny!” sa han och flinade. Jag suckade och vände mig mot Sarah istället som satt och skratta åt oss. Jag hörde ett knackande från dörren och gick dit och öppnade. Jag mötte Matt och kramade om honom.
”Hi” sa jag och gav honom en kyss.
”Hey” sa han efter kyssen. Han tog av sig ytterkläderna och vi gick in i köket. Jag presenterade Sarah och Matt för varandra och efter det gjorde Harry och Matt något löjligt handslag.
Vi satt och kollade på TV medan maten var inne i ugnen. Jag satt i Matts famn och vi kollade på How I Met Your Mother. Jag kände en konstig lukt och skyndade mig ut i köket. Det kom en massa rök från ugnen.
”Harry!!!!” ropade jag. Han kom snabbt springandes och tog ut maten.
”You’ve burned it!” skrek jag på honom.
”It’s not my fault!” skrek han tillbaka.
”Yes it is, look here” sa jag och pekade på graderna. ”It’s wrong degrees, it should be 175 degrees NOT 275” fortsatte jag.
“Oups..” sa han och kliade sig i nacken.
”Oups?! Harry, you need to fix the food before dad and Anne comes home” sa jag, nu hade även Matt och Sarah kommit ut i köket.
“Calm down Ellie” sa Sarah.
”Okay, but we don’t have time to cook, so Harry, you can go and buy some thai food or something, and then we put the food in bowls so they think that we have cook it” sa jag.
“Okay, but they will never believe in that…” svarade Harry och började gå ut till hallen.
“Trust me, they will” fortsatte jag och började slänga den förstörda maten.
”How do you know that?” hörde jag Harry ropa från hallen.
“It’s easy to lie to my dad” svarade jag.
“If you say so” sa han och jag hörde dörren smällas igen.
Jag diskade formen och la in den i ett av skåpen sedan började vi alla att duka. Efter 20 minuter kom Harry tillbaka med mat.
Vi la upp allt i skålar och precis när vi var klara så hörde vi ytterdörren öppnas.
”We’re home!” hörde jag pappa ropa.
De kom in köket.
”Wow, it looks good” sa Anne och satte sig vid bordet. Vi andra satte oss också vid bordet och vi började ta för oss av maten.
”How is it in Manchester?” frågade pappa Sarah.
“It’s good, but boring without Ellie” svarade hon och tog en tugga av kycklingen.
”Where’s Gemma by the way?” frågade Anne efter en stunds tystnad.
”She’s out with some friends” svarade Harry.
“Okay, I just hope she’ll not come home to late” svarade Anne med rynkad panna.
“No, she said she wouldn’t be later than 10” svarade Harry och stoppade in en stor tugga ris och kyckling I munnen. Han tuggade precis som en gris, med öppen mun och allt.
Jag började skratta och kunde knappt hålla kvar min mat i munnen. Jag höll för munnen men kunde inte hejda skrattet.
”Hey, what are you laughing at?” frågade Sarah och tittade nyfiket på mig.
”Harry… he… he eats like.. Like a pig!” lyckades jag få fram mellan skrattattackerna. Jag såg i ögonvrån hur Sarah också började fnissa.
”You’re right!” Viskade hon skrattandes till mig.
Harry hade nu tuggat färdigt sin mat.
Matt började också att skratta åt Harry.
”Hey, stop it! They’re laughing at me!” sa han till Anne och pappa medan han pekade på oss.
Jag försökte sluta fnissa men det gick inte så bra.
”No, we’re not… right?” sa jag skrattandes och tittade på Sarah.
”Exactly!” svarade hon och fnissade.
”I know you’re laughing because you think that I eat funny. Stop making fun of me!” sa Harry och låtsades spela sur, men man kunde se ett litet leende skymta I hans mungipor.
”Harry, you know that I don’t like the way you’re eating, and it’s actually understandable if the girls think it’s funny, because you do eat like a pig” sa Anne och tittade med ett litet leende på Harry.
“Hey, why is everybody against me? That’s not fair!” sa Harry och log och vi fortsatte äta.
När vi var klara skulle Matt hem.
Jag följde honom till hallen.
”Bye Matt, it was nice to see you. See you soon” svarade jag med ett leende och han nickade och sedan lutade han sig fram för att kyssa mig. Det var en lång härlig kyss och det gick lyckostötar genom hela min kropp. Han öppnade dörren och försvann ut.
Jag och Sarah gick upp för att kolla på en film. Det slutade med att vi satt och tittade på första säsongen av Vampire Diaries, en serie som vi båda gillade väldigt mycket.
Efter ett antal avsnitt var vi trötta så vi gick för att göra i ordning oss och gick sen och la oss.
När vi hade legat i sängen ett tag hade jag fortfarande inte somnat.
”Sarah?” Viskade jag för att se om Sarah sov nere på madrassen nedanför min säng.
”Yeah” svarade hon.
”Did you liked my family?” frågade jag nyfiket.
“Yeah Ellie, I did.” Svarade hon och jag såg framför mig hur hon log.
Jag gäspade stort.
”I’m glad you did. Hope that you don’t think Harry was too annoying..”
“No, he was okay. I have to admit, it is funny to tease you” sa hon och skrattade till.
“Hey, don’t you dare start with it, you too!?”svarade jag och log.
“Okay, I won’t. But can we please sleep now? I’m really tired” sa Sarah och gäspade stort.
”Yes, of course we can. Goodnight Sarah”
“Goodnight”

Live While We're Young - del 11

| Postat i: Live While We're Young
                  

Harrys perspektiv
Jag satte mig bredvid Ellie vid köksbordet.
“How was the date yesterday?” frågade jag henne.
“It was great” svarade hon och log.
“So, what did you do?” fortsatte jag även fast jag märkte att hon inte ville prata om det.
“Ehm, cinema...” svarade hon, reste på sig och gick upp på rummet för att antagligen göra sig i ordning. Jag åt upp min salami macka och gick sedan upp till badrummet för att fixa mitt hår. Jag kollade i spegeln och fick en chock. Håret stod åt alla håll och kanter och det såg verkligen inte klokt ut. Jag suckade och började rota fram några hårprodukter. Efter ett tag kom även Gemma och Ellie in i badrummet och började att sminka sig. Det är ganska trångt i badrummet när det är flera där så Gemma och Ellie hade en liten fight för båda ville se bra. När de äntligen hade slutat bråkat om det så blev det jag som nästan inte fick någon plats.
”So, when is she coming?” frågade Gemma, Ellie.
”Around 3pm I think...” svarade Ellie och la på ett lager med mascara.
”Who is coming?” frågade jag som inte hade fattat något av deras lilla konversation.
”My bestfriend Sarah” svarade Ellie och log. Jag nickade som svars och gick sedan ut från badrummet och in till mitt rum. 08.12 visade de röda siffrorna på min digitala klocka.
”Shit Ellie!!!” ropade jag i panik till Ellie
”What is it Harry?” frågade hon och kikade ut från badrummet.
”We start in 3 minutes!” svarade jag och sprang fram till Ellie och började dra med henne.
“But I'm not done!” fortsatte hon och försökte gå tillbaka till badrummet.
“Who cares?! We're in a hurry!” sa jag till henne och drog hårdare i henne, tillslut slutade hon att kämpa emot. Vi drog snabbt på oss skorna och jackan och började springa mot skolan. Varför kunde vi aldrig hålla koll på tiden?
Ellies Perspektiv
Vi ryckte upp dörrarna till skolan och jag såg flera elever stå vid sina skåp. Varför stod alla här om vi redan hade börjat? Jag skyndade mig till mitt skåp och tog en snabb blick på schemat. 08.40-10.00 math, stod det. Vänta lite... 08.40. Klockan är ju bara 08.20. Jag smällde igen skåpet och började gå mot korridoren där Harry har sitt skåp. Jag såg honom och ökade på stegen. När han såg mig så flinade han mot mig.
”Why did you said that we started 08.15 when we start 08.40?!” skrek jag på honom. Jag såg i ögonvrån hur folk stirrade på oss men jag brydde mig inte.
”Because I told you yesterday that you were going to pay for that you ruffled my hair” svarade han och flinade.
”You're so annoying Harry!” fortsatte jag och blängde surt på honom.
”Hey guys!” hörde jag Matt ropa bakom mig. Jag vände mig om och mötte han i en kram.
”Hi Matt” sa jag och lossade mig från kramen. Jag log mot honom och kollade in i hans ögon. Det kändes som om tiden stannade, tills Harry harklade sig. Vi bröt ögonkontakten och vände oss mot Harry istället. Han och Matt startade en tråkig konversation som jag inte orkade lyssna på.
”I'm going to find Ashley and Megan before we start” sa jag.
”Okay, see you at lunch” svarade Matt.
”Of course!” svarade jag och började gå mot klassrummet för att se om de var där. Jag såg att de satt på en bänk utanför och satte mig bredvid dem.
”Hi girls” sa jag och log.
”Hey Ellie” sa de i kör och besvarade mitt leende.
”How did the date go?” frågade Megan och blinkade med ögat.
”Great” svarade jag och började berätta allting.
”Did you kissed?” frågade Ashley.
”Yeah” sa jag och log.
”Is he good at it?” frågade Megan.
”Yes, he is awesome...” svarade jag och ett större leende spred sig på mina läppar.

Skoldagen gick segt framåt men när klockan äntligen slog 14.30 så kunde vi sluta för dagen. Jag sa hejdå till Megan och Ashley innan jag gick till mitt skåp. Jag tog mina saker och stängde skåpet. Jag gick ut på skolgården och gick mot busshållplatsen som skulle ta mig till tågstationen. Jag ställde mig i busskuren och tog fram mobilen.
C u soon! :) <3 smsade jag till Sarah
Yes! I'll be there 14.50 xx
Jag la ner mobilen och såg bussen komma lite längre bort. Jag tog fram busskortet och gick ut från busskuren.

”The train from Manchester will arrive in two minutes”hördes en röst från högtalaren. Jag drack upp det sista av min coca cola och gick sedan ut på perrongen. Jag kollade åt höger och kunde skymta ett tåg lite längre bort som kom närmre och närmre. Tillslut saktade tåget ner och stannade vid perrongen. Dörrarna öppnades och ut strömmades massor av folk. Jag kollade åt båda hållen men kunde inte se henne ännu. Jag kollade ännu en gång åt båda hållen. Och då såg jag henne. Jag började springa mot henne. När hon såg mig så började hon också att springa och vi möttes i en lång kram.
”I have missed you so so so much” sa jag.
”Yeah, I've missed you too” svarade hon och kramade om mig lite hårdare. Vi slutade kramas och började istället att gå mot busshållplatsen.
”Where do you live?” frågade hon och kollade sig runt omkring.
”Just 15 minutes away from here” svarade jag. Vi satte oss på en bänk och väntade på att bussen skulle komma.
”Do you have a cigarette?” frågade Sarah efter ett tag.
”Yeah” svarade jag och tog fram paketet och tändaren. Jag drog fram två cigaretter och gav den ena till Sarah och tände de sedan.
”So, how is your new family?” frågade Sarah.
”They are really nice, Gemma and Harry is kind and Harry is a bit annoying sometimes, he loves to tease with me” svarade jag och drog ett bloss av ciggen.
”Haha, Harry seems to be funny, because it is really fun to tease with you” svarade hon och flinade.
”But, how's it going with Matt then?” fortsatte hon.
”Really good actually, we were at our first date yesterday and I really like him, he is so kind, sweet and of course hot” svarade jag och började le direkt när jag pratade om honom.
”Aaww, you're blushing” retades Sarah och knuffade mig lite i sidan. Jag suckade åt henne och fimpade sedan cigaretten eftersom jag såg bussen komma. Sarah kom skrattandes efter mig och tillsammans gick vi på bussen.

Live While We're Young - del 10

| Postat i: Live While We're Young
Torsdag kväll, date
Jag stod framför spegeln i badrummet och plattade mitt bruna hår. När jag var klar tog jag på lite mascara, en brun ögonskugga, lite eyeliner och såklart puder. Sedan tog jag fram en klänning som är rosa där själva kjolen är och blommig där uppe. Jag satte på mig den och rotade sedan fram ett par klackskor. Jag granskade mig själv och blev nöjd med det jag såg. Jag kollade på klockan och insåg att jag var tvungen att gå. Vi skulle mötas utanför bion om 20 minuter. Jag gick ner för trappan, tog på mig skorna och min jacka.
”Bye!” ropade jag till de andra.
”Bye, have fun!” hörde jag Anne ropa tillbaks. Jag stängde dörren och började gå mot busshållplatsen.

Jag gick av bussen och gick över vägen. Jag såg Matt vid ingången och vinkade. När jag kom fram så kramade jag om honom och han kysste mig på kinden.
”Hi” sa jag och log.
”Hey, you look beautiful” svarade han och log.
“Thanks, you too” han hade på sig en röd v-ringad t-shirt och ett par svarta jeans. Vi gick in hand i hand och gav biljett-killen våra biljetter som Matt hade hämtat. Vi satte oss på våra platser någonstans i mitten och väntade på att Harry Potter 6 skulle börja.

Matts Perspektiv
Vi satte oss på våra platser men jag släppte inte hennes hennes hand som kändes så liten i min. Filmen började men jag kunde inte koncentrera mig på den. Allt jag tänkte på var tjejen som jag höll i hand med. Hon är verkligen vacker, snäll och allt som en kille kan önska. Jag kollade lite på henne. Antagligen så såg hon att jag kollade på henne för hon vände ansiktet mot mig och log. Jag log tillbaks innan hon vände sig mot filmen igen.
Filmen var bra (de delarna jag såg). Vi gick ut från bion och gick till en glasskiosk lite längre bort. Vi tog varsin bägare med chokladglass och satte oss sedan på en parkbänk.
”This date couldn't be better” sa Ellie och log mot mig.
”Indeed” svarade jag. Hon log ännu större mot mig innan hon stoppade in en till sked glass i munnen.

Ellies Perspektiv
Vi slängde skräpet och han började följa mig till busshållplatsen.
”I really liked this, I hope we can do this again soon” sa Matt och tog mina händer.
”Yeah, me too” svarade jag. Han lutade sig fram och kysste mig passionerat. Jag la mina händer runt hans nacke och han la sina på mina höfter och tryckte mig närmre honom. Jättemånga känslor for igenom mig. Jag var så himla lycklig.

Jag gick försiktigt upp på mitt rum. Jag ville inte få en massa frågor, speciellt inte från Harry. Det orkade jag inte nu, plus att han bara skulle retas ändå. Jag gick in i rummet och såg att Gemma satt vid hennes dator.
”Hi, how was the date” frågade hon med en glad ton.
”Hey, it was amazing. First we went to the cinema and watched Harry Potter and after that we ate ice-cream in a park” svarade jag och satte mig på sängen.
”Sounds fun and romantic” fortsatte hon och kollade upp från datorskärmen.
”It was” svarade jag och log ett stort leende.
”You look really in-loved” sa hon och flinade lite.
”Yeah, I think I am in-love with him” sa jag och log ännu större. Gemma log mot mig innan hon vände sig mot datorn igen.
”Oh, I almost forgot... Did you kissed?” frågade hon och vickade på ögonbrynen.
”Yeah” svarade jag och gick in på toaletten för att tvätta bort sminket och göra mig i ordnning för natten. Efter tio minuter var klar och gick till rummet igen. Jag satte mig i sängen och tog fram mobilen. Jag såg att jag hade fått ett sms. Jag öppnade det och såg att det var ifrån Matt. Ett leende spreds sig på mina läppar när jag såg vad han hade skrivit.
It was really fun tonight ;) I miss u babe xx

It really was :) I miss u too Matt, but we'll see each other tomorrow in school xx

Yes we do, good night babe, sleep well xx :*

U too xx <33
Jag la ifrån mig mobilen och la mig ner under täcket. Detta var den bästa kvällen på länge.
Harrys Perspektiv
Jag hörde hur dörren öppnades och tänkte gå och kolla om det var Ellie som kom hem från sin date med Matt. Jag hade precis kommit till hallen när jag såg hur Ellie tassade uppför trappan och in på hennes och Gemmas rum. Jag antog att det hade gått bra och gick sedan tillbaks till vardagsrummet och satte mig I soffan.

How did the date go? ;) smsade jag Matt
Great :) I really like her
Awesome bro! C ya tomorrow :)
We do!
Jag la ifrån mig mobilen och riktade min blick mot tv:n där Two and a half men gick. Ett av mina favorit program.

Live While We're Young - del 9

| Postat i: Live While We're Young
U can come over if u want to :) löd det senaste smset av Matt. Jag log och svarade att jag skulle komma om tio minuter.
”Where are you going?” frågade Harry mig när jag precis tryckt ner dörrhandtaget.
”Ehhm, to Matt...” svarade jag.
”Okay, don't forget to use a condom!” svarade han och blinkade med ena ögat.
”Shut up Harry!” svarade jag och kände hur jag började rodna. Men hur kul är det att prata om sex med sin bror??
Jag gick ut genom dörren och hörde Harrys skratt innan jag stängde den. Att han alltid skulle vara så jobbig. Jag suckade och började sedan min promenad till Matt.
 
Harrys Perspektiv
Det är verkligen hur roligt som helst att reta Ellie och denna gången började hon ju även att rodna. Jag gick skrattandes in på mitt rum och satte mig vid min dator för att kolla vilka andra som har gått vidare i x-factor. En lista på alla namn som redan gått vidare kom upp och vissa hade även en bild på sig själva bredvid. Jag läste igenom den och fastnade vid en kille som jag kände igen från min audition. Louis Tomlinson hette han visst. Jag fortsatte att kolla lite till innan jag gick in på facebook istället. Jag scrollade igenom några status uppdateringar från mina kompisar och började sedan chatta med min kompis Robin.


Ellies Perspektiv
Vi satte oss i hans säng och satte på en film som jag inte hann se vilken det var.
”Which movie did you choose?” frågade jag och satte mig mot väggen.
”Ehm, Paranormal Activity 3” svarade han och flinade.
”I hate scary movies, can't we watch another one?” frågade jag och rynkade på pannan.
”No” svarade han enkelt och satte sig bredvid mig. Jag himlade med ögonen och tog upp en filt för att gömma mig under fall det blev för läskigt. Han satte igång filmen och jag satt i högsta hugg med Matts underbara filt.

Jag hade överlevt filmen. Det var nog det värsta som jag har varit med om. Bokstavligt talat.
”Oh my God, I will never see this movie again!” sa jag och kröp fram ur filten.
”You're such a coward” svarade han och flinade.
”No I'm not” fortsatte jag och log.
Han sa inget mer utan flyttade sig närmre mig och började kittla mig på magen.
”Aah! Stop it Matt!!!” skrattade jag fram och försökte samtidigt att ta bort hans händer som kittlade mig.
”Never” svarade han och flinade. Jag hann inte svara innan jag kände ett par läppar pressas mot mina. Jag besvarade kyssen och det kändes så rätt. Våra tungor började försiktigt att leka med varandra innan vi avslutade kyssen. Vi kollade djupt in i varandras ögon och log. Han smekte min kind samtidigt som jag lekte med hans hårtoppar.
”I've always wanted to do that” sa han och log sitt underbara leende.
”Yeah, me too” svarade jag.
Vi satte oss upp och jag tog hans hand och började göra mönster med mina fingrar i den.
”Do you want to go out with me on Thursday?” frågade han.
”Of course!” svarade jag och log.

Live While We're Young - del 8

| Postat i: Live While We're Young
              

”You’re late Ellie!” sa Matt medan jag mötte honom i dörröppningen till skolan.
”I know, I’m sorry, but it’s only five minutes…” svarade jag och gick snabbt in med Matt i hälarna.
Där inne i skolan stod nästan alla elever på skolan. Harry var ju ganska populär och det var väldigt många som ville vara med och fira honom.
”Wow Matt, there’s a lot of people here” sa jag imponerat medan vi styrde stegen inåt.
“I know, and we all loved your idea! Harry will be really happy when he walks through the doors” Svarade Matt och log.
“I hope so” sa jag och vi satte oss för att planera det sista inför överraskningen åt Harry.

Harrys Perspektiv
”Bye!” ropade jag, stängde ytterdörren och gick mot skolan. Jag funderade på vad Matt kunde ha planerat idag för mig. Hoppas att det inte skulle vara något som var pinsamt. Jag gick en ganska lugn takt till skolan och efter en kvart var jag framme. Det var konstigt nog inga på skolgården. Jag kollade förvånat runt innan jag tryckte upp den tröga dörren. Precis när jag öppnade den så hörde jag hur folk började sjunga på Isn't She Lovely jag log och gick in så att jag kunde se att det var de flesta från skolan. När de hade sjungit klart log jag glatt mot dem och sedan hörde jag hur Ellie och Matt skrek ”CONGRATLATIONS!” och flera andra instämde.
”Thank you guys!” ropade jag och kollade glatt på alla. Jag såg hur det rörde sig i folkmassan och ut kommer Ellie och Matt i fullfart och kramar om mig.
”Aouch, guys, I can't breath...” sa jag efter ett tags kramande.
Matt och Ellie skrattade lite samtidigt som de släppte taget om mig.
”Congrats bro” sa Matt och klappade mig på axeln. Ellie log och rufsade till mitt hår som jag faktiskt hade lagt ner ganska mycket tid på idag.
”Ey, what was that good for?” frågade jag och försökte rätta till frisyren så gott det gick.
”I thought it was fun” svarade hon och flinade samtidigt som hon ryckte på axlarna.
”You're going to pay for that later” svarade jag och började gå mot min lektion som snart skulle börja. Jag slängde in mina saker i skåpet och tog fram historia böckerna. Sedan gick jag till klassrummet och väntade utanför innan lektionen skulle börja.


Ellies Perspektiv
”So, Harry liked the surprise!” sa jag glatt och log mot Matt.
”Yeah, he really did” svarade han och log sitt sexiga leende. Nej, sluta tänka så om honom, han gillar dig säkert ändå inte.., tänkte jag för mig själv.
”What lesson do you have now?” frågade jag Matt.
”Math” svarade han och suckade.
”So fun, I've English, so I need to go” sa jag och log innan jag vände mig om och började gå mot klassrummet.
”Ellie!” hörde jag en röst bakom mig. Jag stannade och kollade bak och såg Matt komma mot mig.
”Are you already missing me?” frågade jag och höjde på mitt ena ögonbryn samtidigt som jag log.
”I was just wondering, what are you doing tonight?” frågade han och log.
”Nothing I think...” svarade jag och kollade in i hans bruna vackra ögon som man kunde drunkna i. Än en gång så kom jag på mig själv med att tänka på honom på det sättet.
”Would you like to, hang out with me?” frågade han och log ett osäkert leende.
”Of course!” svarade jag och log ett stort tandleende mot honom.
”Cool, I text you later” svarade han och gick sedan ifrån mig för att gå till sin lektion. Jag vände mig om och fortsatte min vandring till klassrummet med tankar om Matt i mitt huvud. Jag längtade jättemycket till i kväll då jag skulle spendera tid med honom.

Live While We're Young - del 7

| Postat i: Live While We're Young

 

Ellies perspektiv

Jag gick ner för grusgången till vårt hus och fortsatte på trottoaren mot skolan. Jag drog fram den sista cigaretten från paketet och tände den med min röda tändare. Jag behövde köpa ett nytt paket... Hoppas bara att de inte bryr sig om åldern. Det gjorde de inte i en liten kiosk i mitt gamla område. Jag gick in i den lilla kiosken några 100 meter från skolan och gick fram till disken.

”One packet Prince” sa jag och drog fram pengar från fickan. Mannen bakom disken kollade misstänktsamt på mig.

Your ID please” sa han.

”I'm sorry, but I must forgot it in my apartment” sa jag och tittade ursäktande på honom.

“Okay, for this time” mumlade han och slog in något på kassan. Jag gav honom pengar och gick sedan ut därifrån med cigarettpaketet i min vänsterhand. Jag knäppte upp min jackficka, slängde det gamla paketet och ersatte det med det nya. Jag sneddade över vägen och gick in på skolgården. Jag satte mig på en av de ruttna bänkarna och väntade på Matt som inte kommit än. Jag drog upp min mobil och gick in på facebook. Jag läste igenom några saker som mina kompisar från Manchester hade skrivit innan jag fastnade framför Harrys ”inlägg” som han la upp för två minuter sen. Det var något från family guy som han hade skrivit om.Jag suckade och kommenterade; Harry, u'r really obsessed with Family Guy, u need to understand that Simpsons is better than Family Guy! ;) xx

Jag fortsatte att läsa igenom olika händelser tills jag kände en hand på min högra axel. Jag hoppade till och vände mig mot en flinande Matt.

”Not funny!” muttrade jag men kunde hejda att ett litet leende kröp fram.

”So, what's your idea?” frågade Matt mig och satte sig bredvid mig.

”I was thinking that...” också berättade jag min grymma idé. Matt gillade den också så vi bestämde oss för min idé. Vi sa hejdå efter 20 minuter och jag började gå hemåt.

Harrys Perspektiv

Det plingade till i min mobil, jag kollade och såg att det kom från Facebook. Jag gick in på facebook och det var bara Ellie som hade svarat som min uppdatering. Jag läste det och skrattade lite åt vad hon skrivit, hon skulle visst aldrig fatta att family guy är MYCKET bättre än Simpsons. Jag svarade inte utan la ner mobilen i byxfickan och vände mig mot tv:n igen.

Jag hörde dörren öppnas och stängdes inte långt där efter. Jag kollade mot hallen och såg Ellie komma in. Hon gick mot köket och kom sedan till mig med ett äpple i handen. Hon satte sig bredvid mig och började tugga på äpplet.

”What are you watching?”frågade hon och pekade mot tv:n.

”Big Brother” svarade jag.

Ellies Perspektiv

Jag satte mig ner bredvid Harry och kollade på Big Brother, men efter ett tag kände jag hur ögonlocken inte ville hålla sig uppe. Jag bestämde mig för att gå och göra mig i ordning. Jag gick in i badrummet och tvättade bort sminket, borstade tänderna och gick på toa. Sedan gick jag in i mitt och Gemmas rum och la mig i sängen och det tog inte lång tid innan jag somnade.

Jag drog på mig ett par svarta shorts och tog fram ett tajt lila linne som jag också tog på mig. Det var idag som jag och Matt skulle överraska Harry. Jag tog på mig lite smink och gick sedan ner till köket.

”Good morning” sa jag till Gemma som satt och halvsov vid köksbordet.

Hon mumlade något ohörbart till svar som jag inte kunde förstå.

Are you tired or what?” Frågade jag henne och skrattade till.

”Yeah, I feel like a zombie today” sa hon och lyfte sakta sin sked med yoghurt mot munnen. Då fick jag en lysande idé. Eller jag tyckte i alla fall att den var lysande.

”I can help you to wake up properly” sa jag med ett leende och tog fram ett glas som jag fyllde med vatten.

Please do that Ellie, I feel like I’m gonna fall asleep any se…” Längre hann hon inte förrän jag hade hällt glaset med kallt vatten rakt över henne. 

ELLIE! You’re gonna regret this forever!” Skrek hon och började jaga mig runt I köket. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig. Hennes min när jag hällde vattnet över henne var helt sjukt rolig.

But I only helped you to wake up properly, just like I said!” Skrek jag samtidigt som jag rusade ut i vardagsrummet med Gemma tätt efter mig. 

Come here so I can hug you so you’ll get wet too!” skrek hon tillbaka.

“Not a chance!” skrek jag och slängde mig I soffan. Men det skulle jag nog inte ha gjort. För Gemma slängde sig rakt på mig. Hon droppade av vatten och hon skakade av sig så mycket hon kunde på mig.

”Stop it Gemma!” skrek jag men kunde inte undvika att skratta.

Never Ellie! You started this!” Skrattade hon fram och började kittla mig.

Hon slutade inte förrän jag skrek av skratt och vi slängde oss utmattade på golvet båda två och skrattade hur mycket som helst. Tills vi hörde någon som harklade sig i dörröppningen.

Ellie, Gemma, what is this?” Frågade Anne strängt.

“Uhm, sorry Anne. We just had some fun with the water. We will clean up everything” svarade jag med ett ursäktande leende och satte mig upp.

”Yeah, sorry mom” instämde Gemma och satte sig också upp ur sin lilla vattenpöl från hennes hår.

I really hope so. And this will not happend again, okay girls?”

“Okay” svarade vi båda I kör och tittade med ett litet leende på varandra medan Anne gick ut till köket. När vi äntligen hade torkat upp allt så insåg jag hur mycket klockan var. Jag hade lovat att träffa Matt en halvtimme innan Harry skulle dyka upp. Jag skulle vara där om en kvart.

”Shit!” skrek jag stressat och tryckte snabbt i mig en banan samtidigt som jag rusade upp för trappan där jag nästan krockade med Harry som var på väg ner.

Hey Ellie, take it cool! Why are you in such a hurry?” Frågade Harry.

Eh, I have to do some math before school with Ashley, I have to go now so we won’t go to school together today” mumlade jag och fortsatte snabbt upp för trappan. Jag ville inte att Harry skulle mitt ansikte för jag visste själv hur dålig jag var på att ljuga.

Ehm okay, good luck then!” Ropade Harry som fortsatte ner för trappan mot köket.

Jag skyndade mig upp till mitt rum för att plocka i alla läxor och drog några snabba drag med tandborsten och rusade sedan ner till hallen och knöt mina Converse. Sedan tog jag jackan i handen och började gå i snabb takt till skolan. Förhoppningsvis skulle jag inte bli så mycket sen.

 

 

 

 

Live While We're Young - del 6

| Postat i: Live While We're Young
                     

Harrys Perspektiv
Jag kunde inte tro det. Jag kunde bara inte tro det. Jag hade knappt fattat det själv ännu, att jag faktiskt hade gått vidare i X-Factor. Det hela kändes helt sjukt. Jag var helt överlycklig, så här glad hade jag nog aldrig känt mig förut. Här satt jag på en restaurang med min familj och firade mig. Jag hade ett lyckorus i kroppen och kunde inte sluta le. När jag från början sökte trodde jag ju aldrig att jag faktiskt skulle gå vidare. Men jag visste också att detta innebar hårt arbete från och med nu för att hålla mig kvar i tävlingen. Men jag var beredd att satsa allt för detta. Det var ju min största dröm att få bli artist och nu hade jag äntligen fått chansen.
Min mat såg underbar ut, jag var hungrig av all nervositet som flödat genom mig idag. Vi högg in och alla lät sig väl smakas.
”Harry is now my favourite child!” sa Anne och skrattade och jag log.
”No, of course he’s not. But I’m so proud of you Harry. You sang really wonderful” fortsatte hon och tittade mig i ögonen med en glad blick.
”Thank you mom. Yeah I’m just glad that the judges liked it” sa jag och log.
“Yeah you sang so beautiful, like an angel” sa Ellie med beundran i rösten och log.
Jag log tillbaka som svar.
Maten var jättegod, och när vi väl ätit upp var alla proppmätta.
”Let’s eat some dessert! I can eat more than this” sa Mick och klappade sig på magen.
”I don’t know that, Mick… Isn’t it expensive?” frågade Anne Mick med rynkad panna.
”Maybe, but we’re celebrating here! And come on, we have to try the chocolate mousse! And I can pay for the dessert. Sa Mick och log.
“Well okay then” sa Anne och beställde in fem st chokladmousse.
Medan vi väntade kollade jag min mobil. Tre missade samtal, alla var från Matt. Jag ringde snabbt upp honom.
”Hello?”
”Hi Matt, it’s Harry!
”Hey mate! How did it went? Did you maked it!?”
“Yes I did ” Jag log när jag svarade.
”Wow, congratulations! I told you that you could make it! We have to celebrate tomorrow in school!
“Thank you Matt! Thanks, but no thanks. No need to do that..
“Yes, it’s necessary, things like these doesn’t happens twice. We’ll celebrate during the lunch tomorrow and that’s it! I’ll fix something to tomorrow and your opinion doesn’t count! Sa Matt och skrattade.
“Okay, see you tomorrow then.”Sa jag och skrattade.
“Yes, bye Harry!”
“Bye”

Jag lade på samtalet och log förväntansfullt. Jag undrade verkligen vad Matt hade i tankarna. Han brukade ordna kul grejer så det skulle bli spännande att se. Bara det inte var något som uppmärksammade hela skolan på mig, det skulle kanske bli lite smått jobbigt i så fall. Nu kom desserterna in och vi alla började äta den goda chokladmoussen.
”Who did you called?” frågade Gemma nyfiket medan hon tryckte in en stor sked med chokladmousse I munnen.
“Just Matt. He said that we have to celebrate me tomorrow in school, and clearly my opinion doesn’t count” Svarade jag och log snett.
“That’s amazing! He always have good plans” sa Gemma
“Yes, that’s going to be fun to join everyone in that” sa Ellie och log det där leendet som jag kände igen. Hon hade något i tankarna.
”Ellie, what are you thinking about?” frågade jag misstänksamt.
“Oh, nothing really. I’m just happy for you.” Sa hon men hon hade fortfarande kvar det där leendet.
”Not a chance. You have that smile when you’re up to something” sa jag och stirrade på henne medan jag försökte lista ut vad hon nu hade kommit på.
”Haha no I’m not up to anything Harry, I swear! Sa hon och skrattade.
“Okay, then don’t tell me” sa jag och lade armarna I kors och låtsades tjura. Men det gick inte så bra, eftersom detta var en av de bästa kvällarna i mitt liv hittills.
”Harry, you don’t need to pretend to be mad. We all know how happy you are” Sa Gemma retsamt.
“Okay then” sa jag och log.
Nu hade vi alla ätit upp och Mick och Anne hade betalat notan så vi begav oss hemåt i bilen.

Väl hemma så var jag rätt trött efter en hel dag som denna, så jag satte mig ner framför tv:n med Ellie bredvid mig. När jag slog på den så gick Family Guy.
”Yeah! My favourite programme!” sa jag och log jag retsamt åt henne.
Hon räckte ut tungan åt mig som svar.
Vi tittade och Ellie suckade hela tiden över hur dålig humor det var i Family Guy medan jag skrattade. Plötsligt plingade hennes mobil och hon plockade snabbt upp den.

Ellies Perspektiv
Min mobil plingade till och jag tog snabbt upp den, glad att något hände så jag slapp se dåliga Family Guy. Jag hade inte haft något bättre för mig, och nästan allting var kul i Harrys sällskap. Jag tog snabbt upp smset som förvånande faktiskt var från Matt. Vi brukade inte direkt smsa varandra så ofta.

Could you meet me by the school? I have a perfect idea for the celebrate for Harry tomorrow! And remember it’s a secret :)
 
Yeah, sure! Yeah I have an amazing idea too. Sounds good, see ya in 10? :)
 
Yep :)

Jag lade snabbt ner mobilen I jeansfickan och reste på mig.
”Where are you going? Don’t you like Family Guy?” sa Harry retsamt.
“ I’m going to meet.. Ashley. We’re going to take a walk. And no, you know that I think Family Guy sucks!” sa jag med ett leende och gick mot hallen.
”Haha I know! Okay see you later!” ropade Harry från vardagsrummet.
“Yes! Dad I’m going to take a walk with Ashley, we won’t be out too long! And I have my mobile with me!” Ropade jag upp för trappan till pappa som satt där uppe och skrev på sin laptop.
”Okay honey, sounds good!” hörde jag från övervåningen och jag gick för att ta på mig skor och jacka för att möta Matt.

Live While We're Young - del 5

| Postat i: Live While We're Young
                    

Ellies Perspektiv
När jag kom hem från skolan slängde jag mig soffan med en suck. Det hade varit jättepinsamt att gå förbi Harry och Matt eftersom Harry bara flinade som ett fån. Men, jag försökte att inte låtsas om det. Istället hade jag lett, sagt hej och bara gått vidare. Medan Ashley, som var med mig, kunde nästan inte hålla sig för skratt. Jag undrar hur mycket hon skrattar på en dag asså...
Mitt i mitt lilla ”dagdrömmande” hörde jag röster från hallen.
”Hello!?” ropade jag.
”Oh, hi Ellie, are you home?” hörde jag Harry ropa tillbaks.
”Yeah” svarade jag och gick ut till hallen för att möta honom, men ryckte till lite när jag såg Matt där också.
”Oh, hi Matt” sa jag och log lite. Han hälsade tillbaks och sedan gick de in i köket. Harry med ett brev i handen.
”What's that?” frågade jag och pekade på brevet som han höll i.
”Eh, it's a letter from x-factor...” svarade han och lät nervös på rösten.
”Why do you get a letter from x-factor?” fortsatte jag undrande.
”Because two months ago I searched to X-Factor, and now I'm going to know if I passed or not” svarade han och började långsamt öppna brevet.
”Wow, that's so cool, I mean, what if you get really famous, and rich and you have loads of girls around you...” sa jag och gestikulerade med armarna samtidigt som jag pratade.
”Ellie, I think that you're more excited than me” avbröt Harry mig och skrattade lite.
”Yeah, maybe, but I just think that's so cool. But I didn't know that you could sing, did you?” frågade jag Matt.
”Yeah, he is really good” svarade han och betonade ”really”. Jag kollade på Harry som nu hade fått upp brevet.
”Come on, read it!” sa jag upphetsat. Han nickade sakta och började sedan läsa tyst. Han kollade upp på oss och ett stort leende spred sig på hans läppar.
”I made it!” han och började hoppa runt. Jag skrattade åt hans lilla dans som han nu dansade och gick sedan fram och kramade om honom. Matt gick också fram och kramade han innan vi satte oss ner och började prata om hur det skulle bli om han gick vidare från auditionen om en månad.

Harrys Perspektiv, 1 månad senare
Vi stod och väntade på att det skulle bli min tur att sjunga. Jag var sjukt nervös. Mamma stod bredvid mig och sa lugnande ord medan Ellie och Gemma satt och var hur uppspelta som helst. De betedde sig som om det var de som skulle uppträda.
”Girls come on, you're acting like you're going to perform” sa jag och skrattade lite åt deras beteende.
”Whatever, I don't know anyone here anyway” svarade Ellie och vände sig sedan mot Gemma igen. Jag såg hur en överlycklig kille (några år äldre än mig) kom ut från scenen. Förmodligen hade han gått vidare. Jag satte mig ner på en av bänkarna. Klumpen i magen växte mer och mer och mitt hjärta dunkade i 190. Jag lutade mig bakåt och tog några lugnande andetag.
”You will do it great” hörde jag Ellie säga från min vänstra sida. Hon satte sig ner bredvid mig och log.
”Thank you Ellie” sa jag och kramade om henne. Vi satt och pratade i 10 minuter innan jag hörde mitt namn ropas upp. Jag reste mig upp och började gå mot ”ingången” till scenen. Alla kramade mig och önskade mig lycka till. Jag fick en mikrofon och 5 sekunder senare var jag uppe på scenen.

Ellies Perspektiv
Jag stod och gapade när Harry sjöng, han sjunger verkligen som en ängel. Om han inte går vidare vet jag inte vad jag ska göra. Jag lyssnade noga när han tog de sista tonerna av ”Isn't she lovely”. Publiken applåderade och det gjorde även vi.

När Harry kom ut från scenen med ett stort leende så sprang Anne fram och kramade om honom hårt. Man såg glädjetårar från hennes ögon när hon släppt Harry. Vi andra kramade också om honom. När kramkalaset var slut så åkte vi till en restaurang för att fira. Harrys läppar var uppe vid ögonen hela tiden när vi satt på restaurangen, inget kunde göra honom gladare.
”Harry, you need to tell Matt!” sa jag till honom efter ett tag. Den senaste månaden så hade vi kommit ganska nära varandra, och ja, jag gillar honom lite... Men vår vänskap är väldigt bra så det är inget som jag vill ändra på än så länge.
”Yeah, I know” svarade han. Jag kände hur det vibrerade i fickan från mobilen. Jag tog upp den och såg ett sms från Sarah.
Hey, what's up? I miss you so much xx

Hi darling! I miss u too, we're celebrating that Harry passed the audition!! xx svarade jag och fick snabbt ett svar tillbaka.
Oh cool! ;) <3

Hey, what r u doing this weekend? ;) Jag kom på världens bästa idé, bara pappa går med på den förstås...

Nothing... I think, why? :) xx

I was thinking that you could come to Holmes Chapel! ;)

Omg, ofc but I need to ask my parents first but I text you later. :)

Jag svarade inte utan la undan mobilen och log mot pappa.
”Dad, is it okay if Sarah comes to us this weekend?” frågade jag.
”Eehm, I don't know...” svarade han och kliade sig i nacken.
”But, please, you said that she could come whenever we wanted to” fortsatte jag.
”Well.. Okay then” svarade han och suckade.
”Thank you so much” sa jag och började sedan äta på min mat som hade kommit.

Live While We're Young - del 4

| Postat i: Live While We're Young
                   
Ashley's Perspektiv
Ellies reaktion när Harry kom in var verkligen priceless! Jag satt i soffan och försökte hålla mig för skratt när Harry lovade att inte berätta om Ellies crush på Matt. När Harry gick så drog hon snabbt in mig på hennes rum.
”Haha, that was so funny!” skrattade jag fram och satte mig i sängen.
”No, it wasn't...” sa hon men kunde inte hjälpa att ett litet leende kom fram på hennes läppar.
”Let's just hope that he don't tell Matt” fortsatte hon sedan.
”Maybe we can watch a film?” sa jag för att bryta tystnaden som uppstod.
”Yeah sure, what do you wanna watch?” frågade hon mig och gick fram till en av flyttlådorna och tog upp ett par filmer.
”Can we please watch Twilight, I love that movie!” utbrast jag när jag såg att hon hade Twilight.
”Yeah sure” svarade hon. Vi tog med oss filmen ut till tv-rummet och jag satte mig ner i soffan samtidigt som Ellie fixade med dvd:n.
”This is'nt working...” mumlade Ellie efter ett tag.
Jag gick fram till henne och såg genast felet.
”Maybe you should press on” sa jag och pekade på en svart knapp i mitten av dvd:n.
”Yeah, I knew that...” sa Ellie till sitt försvar innan vi satte oss i soffan igen.

Ellies Perspektiv
Ashley hade gått hem för ungefär en timme sedan och jag och Harry satt och kollade på Family Guy tillsammans eftersom jag hade lovat honom det. Harry skrattade verkligen hela tiden åt saker som de sa, och jag kunde inte på allvar förstå att han faktiskt hade så dålig humor. Själv satt jag mest och tänkte. På skolan, på Ashley och allt möjligt, men mest på Matt. Matt med sitt underbara leende, sitt svarta naturligt rufsiga hår och intensiva bruna ögon. Jag satt och log för mig själv och rycktes upp ur mina dagdrömmar när Harry sa mitt namn.
”Ellie, what are you thinking about? You have a ridiculus smile in your face.” sa han och flinade.
”Eehm, it's nothing” sa jag snabbt.
”Yeah, sure, I think that you are dreaming about Matt and his cute smile” sa han och försökte härma hur jag lät förut.
”Shut up Harry” muttrade jag till svar och vände sedan blicken mot tråkiga family guy.
”Admit it, you're inlove with him” fortsatte Harry och ignorerade helt och hållet vad jag nyss sa till honom.
”Come on, I don't even know him” svarade jag och mötte hans blick.
”But I'm sure that you are going to fall for him in 1 month” Harry flinade och gjorde ett hjärta med händerna.
Jag svarade inte utan suckade bara och hoppades innerligt att programmet snart skulle vara slut.

Harrys Perspektiv
Jag vaknade nästa morgon med en tanke i huvudet. Det var idag som jag skulle få veta om jag gick vidare till X-factor auditionen. Jag hade sökt till x-factor för 2 månader sen och jag hoppades verkligen att jag skulle komma vidare. Ända sedan jag var liten har jag älskat att sjunga.
Jag kollade på klockan och fick en chock när jag såg att den var 08.10. Skolan skulle börja 20 minuter. Jag skyndade mig att byta om och sprang ner till köket där Ellie satt och tryckte ner en macka i munnen.
”Why didn't you wake me up?” frågade jag henne lite irriterat.
”Because I just woke up to, we need to hurry up” svarade hon och drack upp det sista av hennes juice.
Jag gjorde snabbt i ordning en macka och åt den i fyra tuggor. Sen skyndade jag mig till badrummet och borstade snabbt tänderna och la inte ner något arbete med håret, det fick fan se ut som ett fågelbo idag.
Vi drog på oss skorna och skyndade oss till skolan.
”Damn Ellie, did you really need to put those shoes on?” sa jag till henne och pekade på hennes högklackade skor.
”But I wanted to!” svarade hon och ökade sedan på stegen.
Jag suckade och sprang ikapp henne.
Tio minuter senare var vi framme och lektionen hade börjat för fem minuter sen. Jag tog snabbt fram mina franska böcker, låste skåpet och skulle precis börja springa iväg när jag kände att min tröja hade fastnat i skåpsdörren. Jag låste snabbt upp skåpet igen och drog irriterat ut tröjan innan jag låste och sprang till rätt klassrum.

Ellies Perspektiv
”What do you have for excuse Ellie?” frågade Mr Martin.
”I overslept...” mumlade jag till svar och satte mig tyst på min bänk.
”Well, you can't get a high grade if you oversleep on my lessons!” sa han strängt.
”I'm sorry, it won't happend again...” svarade jag och kollade ner. När jag såg min spegelbild på mobilskärmen fick jag en chock. Jag hade glömt att fixa håret och sminka mig. Jag såg hemsk ut. Jag hörde ett fniss bakom mig och kollade bak. Det var tre tjejer som glodde på mig samtidigt som de skrattade.
”What do want!?” fräste jag till dem.
”Have you heard about a brush?” frågade den i mitten mig. Hon hade blont färgat hår som hängde platt runt hennes huvud. Hon hade flera lager smink och man såg en tydlig ”fjortisrand” under hakan.
”If you're in hurry, maybe the hair isn't the first thing you thinking about!” sa jag argt och vände mig om. Jävla idioter.
”Bitch” hörde jag att de sa. Jag orkade inte bry mig, utan la min uppmärksamhet på Mr Martin som just i detta tillfälle var mycket intressantare än idioterna bakom mig.

Harrys Perspektiv
Sista lektionen gick trögt framåt. Det var som om Gud ville att jag aldrig skulle komma hem och se det där brevet från X-Factor. Vår lärare malde på om något ointressant och det var inte en ända som lyssnade. Allt jag kunde tänka på var om jag hade gått vidare eller inte. Vad skulle hända om jag skulle det? Massor med frågor snurrade runt i mitt huvud, som jag bara skulle få svar på om jag gick vidare.
Efter en evighet så släppte läraren oss äntligen och jag skyndade mig ut till skåpen där jag mötte Matt.
”Hi mate” sa jag när jag kom fram till honom och mitt skåp.
”Hey” svarade han och tog fram sin jacka ur skåpet.
”When do you get your letter from x-factor?” frågade han sedan
”Today, actually” svarade jag och la ner mina franska böcker i väskan eftersom vi fått en läxa.
”Really, good luck then” sa han och log.
”Thank you, you can come with me if you want to” sa jag.
”Sure, it was a long time ago we hang out” svarade han. Vi började gå mot entrén och jag kunde inte vänta med att öppna det där brevet.

Live While We're Young - del 3

| Postat i: Live While We're Young
                   
Ellies Perspektiv
Jag rotade fram nycklarna i väskan och låste sedan upp ytterdörren. Skönt att äntligen vara ensam hemma, tänkte jag. Jag sparkade av mig skorna och gick till köket för att äta något. Min mage hade kurrat konstant den sista lektionen, men om skolan serverade aptitlig mat så skulle man inte gå runt och svälta.
Jag suckade och tog fram två mackor med ost på. Sedan satte jag mig i vardagsrummet och slog på teven.

”I'm home!” hörde jag Harry ropa en halvtimme senare.
”In here!” ropade jag som svar och fortsatte sedan att koncentrera mig på simpsons.
”How was school? Did you make any friends?” frågade Harry och satte sig bredvid mig i soffan.
”It was okey, and there's two girls, called Ashley and Megan, and they are really nice” sa jag och log. Ashley och Megan var väldigt snälla, båda hade visat runt mig när inte Harry kunde.
Harry nickade till svar innan han också började kolla på teven.
”Doesn't Family Guy goes now?” frågade han och kollade upp med sina gröna ögon mot mig.
”I don't know, but Family Guy sucks so I don't wanna see it...”svarade jag och ryckte på axlarna.
”Are you kidding! Family Guy is the best TV-programme ever!” utbrast Harry och kollade seriöst på mig.
“Then you have missed Simpsons” svarade jag och flinade.
“No, Simpsons is okay, but Family Guy rules” svarade han. Jag orkade inte småtjaffsa mer så jag höll tyst. Efter ett tag hördes ett plingande ljud från min mobil. Jag tog upp den och läste vad Ashley hde skrivit. Hi! What r u doing? Wanna hang out? :)

Sure, u can come over ;)

Where do u live?? :S :P

Idk what the name on the road is... but I can meet u at school :)

Sure, see u in 10?? :)

Yeah

Jag reste mig från soffan och gick ut till hallen.
”Where are you going?” frågade Harry.
”I'm going to meet Ashley at school, we'll be back in 20 minutes” svarade jag och gick ut. Eftermiddagssolen låg på och det var ganska varmt för att vara april. Jag tog fram mitt cigarettpaket och tände en cigg. Jag fortsatte gå med cigaretten i handen tills jag såg Anne kliva av bussen lite längre fram. Jag fick panik och fimpade cigaretten direkt och tog fram ett tuggummi och hoppades innerligt att hon inte hade sett mig.

”Hi Ellie, where are you going?” ropade Anne när hon såg mig.
”Hi, I'm going to school to meet a friend” svarade jag. Vi stannade upp bredvid varandra och Anne frågade lite frågor om skoldagen innan jag äntligen kunde gå vidare. Jag kollade på mobilklockan och såg att det redan gått en kvart. Jag ökade på stegen och tillslut såg jag Ashley sitta på en bänk. Hennes röda lockiga hår var utsläppt och hon hade på sig aprikosa shorts och en vit blus. När hon såg mig vinkade hon och gick fram till mig.
”Hey” sa hon och vi började gå hem mot mig.
”Hi” svarade jag. Vi gick under tystnad hela vägen hem till mig och när vi kom in genom dörren så stod pappa och Anne där och kysstes.
Jag tittade på de äcklat innan jag harklade mig. De avbröt snabbt kyssen och Anne såg lite generad ut.
”Oh, hi” sa hon snabbt innan de båda försvann ut till köket.
”Embarrassing” sa jag tyst till Ashley som nästan inte kunde hålla sig för skratt. Vi skyndade oss upp till vårt lilla tv-rum och slängde oss snabbt i soffan innan vi båda brast ut i skratt.
”Haha, you should've seen your face!” fick Ashley fram mellan skrattattackerna. När vi lugnat oss så satte vi oss ordentligt i soffan och bara pratade.
”Who is the hottest guy in school?” frågade jag Ashley.
”Easy, it's James. He has so nice hair and his body is perfect” sa hon och log när hon pratade.
”Who do you think is the hottest one then?” frågade Ashley mig.
”Hmm, I don't know, but I think that Matt is hot, he has a really cute smile” svarade jag.

Harrys Perspektiv
Jag var på väg till toaletten när jag hörde röster från tv-rummet. Jag stannade till när jag hörde att de pratade om Matt och stannade och lyssnade.
”Hmm, I don''t know, but I think that Matt is hot, he has a really cute smile” hörde jag Ellie säga.
Jag gick fram så att de kunde se mig och sa;
”So you think Matt is hot, I'm so gonna tell him that” sa jag och flinade.
”Harry! Have you listened to our conversation? You're so dead!” skrek hon och kastade en kudde på mig från soffan.
”Ouch, that hurt...” sa jag och putade underläppen.
”You can't tell him Harry” sa hon och kollade seriöst på mig.
”Yeah, yeah, whatever...” svarade jag och började gå därifrån, men hann inte långt innan Ellie stod framför mig och hade stoppat mig från att gå.
”Promise me that you don't tell him” sa hon och återigen kollade hon seriöst på mig.
”Okay, I promise... Only if you watch Family Guy with me” svarade jag och flinade åt mitt svar.
”Yeah yeah...” suckade hon och gick sedan tillbaks till Ashley som satt och skrattade. Jag fortsatte min vandring till toaletten och log för mig själv.

Live While We're Young - del 2

| Postat i: Live While We're Young
                    
Jag stod framför spegeln i mitt och Gemmas rum och borstade mitt långa bruna hår. Om 15 minuter så skulle jag och Harry gå till skolan. Vad jag har hört av Harry så ska det vara en ganska bra skola. Han har berättat för mig vilka lärare som typ alla hatar och vilka lärare som är snälla och som de flesta gillar.
Jag la undan borsten och tog istället fram en necessär och började sminka mig med mascara, eyeliner, puder och lite concealer för att täcka ett par finnar. Jag drog snabbt fram ett par svarta tighta jeans och ett vitt linne. Till det så tog jag mina blåa converse och min skinnjacka.
När klockan slog 08.15 gick jag ner för trappan och mötte Harry i hallen som höll på att ta på sig sina skor.
”Hi Ellie, ready for school?” frågade Harry när jag kom fram till honom.
”Of course!” svarade jag glatt, stoppade ner mina nycklar i väskan och kollade så att jag hade med mig mina informationslappar. Vi ropade hejdå till Gemma, som började efter oss, innan vi stängde dörren och började gå mot skolan.

Harry öppnade dörren och ett gnisslande ljud hördes. Ett par blickar vändes mot oss när vi gick förbi dem.
”Where's the principal's office?” frågade jag Harry.
”There” svarade han och pekade mot en dörr till höger. Jag gick fram till dörren och knackade på. Jag hörde en röst som sa ”come in” så jag öpnnade dörren och steg in i det lilla kontoret. Väggarna var bruna och det luktade kaffe.
Jag satte mig på en stol mittemot rektorn.
”Hi, I'm Ellie Johnson, the new student here” började jag när rektorn hade suttit och glott på mig ett tag.
”Hello Elie, I'm Anna Edwards, but you can call me Mrs Edwards” sa hon och fortsatte sedan att prata om olika regler här skolan, hon gav mig mitt schema och sa vilken klass jag skulle gå i (som inte var Harrys) och en massa ointressanta saker som jag inte lyssnade på. Tillslut kunde jag gå därifrån med en skåpsnyckel och mitt schema. Min första lektion skulle börja om 10 min. Jag såg Harry stå med några andra lite längre bort så jag gick fram till dem.
”Hi Harry!” sa jag. Han vände sig om och log mot mig.
”Hi Ellie, did it went well?” frågade han. Hans kompisar hade tystnat och kollade på mig och Harry.
”Yes, but can you show me my locker?”
”Of course, what number?” frågade han.
”Ehhm, 254” svarade jag.
”Okey, this way” sa han och började dra iväg med mig åt ett håll.
”Here it is” sa han och pekade på ett rött skåp som var mindre än det jag hade i min gamla skola.
Jag låste upp och slängde in min väska och min jacka.
”So, when is your lunch?” frågade han mig när jag hade smällt igen skåpet.
Jag tog fram mitt schema och kollade innan jag svarade;
”12.30”
”Good, I'll meet you here so you can join me and my friends!” svarade han glatt innan han gick iväg.

När jag kom in i klassrummet så tystnade alla.
”Oh, hi, you must be Ellie Johnson!” utbrast läraren glatt.
”Yes, that's me” sa jag och log lite.
”I'm Mr Jacobs, your math teacher” fortsatte han. När jag hade presenterat mig för klassen så gick jag och satte mig på en tom bänk längst bak i klassrummet. Mr Jacobs hade gett mig matte böcker och uppgifter att jobba med under lektionen. Jag slog upp rätt sida och började räkna.
Lektionen gick långsamt framåt men när den äntligen var slut så skyndade jag mig ut ur klassrummet. Jag gick bort till mitt skåp och slängde in böckerna. Enligt schemat så hade jag 15 minuters rast nu. Så jag tog på mig jackan och gick ut och satte mig i solen. Precis när jag slagit upp dörrarna så kände jag cigarettrök slå mot mig. Jag kände hur jag själv blev sugen. Jag hade ju faktiskt cigaretter och hur farligt kan det vara med ett bloss bara? Jag gick bort till utkanten av skolgården där inte någon var och tände en cigarett. Jag kände hur nikotinet kom in i kroppen. ”Åh, vad jag har saknat det här” tänkte jag. Jag hade inte rökt på över en vecka men det var först nu som jag insåg hur mycket jag saknat det. Jag drog ett djupt bloss och kände hur lugn jag blev.
När det inte var mycket kvar av cigaretten så fimpade jag den och tog fram ett tuggummi innan jag gick in igen.

Harrys Perspektiv
Jag stod och väntade på Ellie vid hennes skåp med min kompis Matt. Tillslut såg jag hur kom ut från klassrummet. Hon vinkade glatt när hon såg oss och efter ett par sekunder var hon framme.
”Hi!” sa hon.
”Hi, so Ellie, this is my mate Matt, Matt this is my ”sister” Ellie” sa jag.
De hälsade på varandra innan vi begav oss mot matsalen. När vi kom fram så var det en ganska lång kö till maten. Vi stod och småpratade lite och tillslut kom vi fram. Mattanten slängde på någon fiskgratäng och potatis. Det såg inte så gott ut, men men. Vi gick och satte oss vid ett bord i mitten.
”How long have you lived here in Holmes Chapel?” frågade Matt Ellie.
”Just three days today” svarade hon och petade i maten.
”Aren't you gonna eat?” frågade jag Ellie.
”It looks like puke, so no...” svarade hon och ryckte på axlarna.
”Well, it doesn't taste like puke” lade Matt till och stoppade in en gaffel med mat i munnen. Hon kollade lite äcklat mot honom innan hon tog fram sin mobil och ägnade sin uppmärksamhet till den istället.

Ellies Perspektiv
”My lesson starts in ten so I need to go now, see ya!” sa jag och reste mig upp och lämnade min bricka vid disken. Sen gick jag till mitt skåp, hämtade min jacka och gick sedan ut för att ta ännu ett bloss.

Live While We're Young - del 1

| Postat i: Live While We're Young
Ellies Perspektiv
2 månader senare
Jag stod i dörrkarmen till mitt nya rum som jag skulle dela med Gemma. Jag tog en djup suck och bar in en av mina flyttlådor. Rummet var ganska stort med två garderober, två enkelsängar, ett skrivbord och en stor spegel. Jag la mig ner i sängen och kände direkt hur trött jag var, vi hade flyttat lådor hela dagen. Dock hade jag inte packat upp någonting än, det fick vänta till i morgon.
”The food is ready” hörde jag Harry säga från dörren.
”Comming” mumlade jag till svar och gick ner till köket med Harry i släptåg.
De andra satt redan vid bordet.
”Oh, there you are. I guess you are hungry after so much hard work today” sa Anne och log medan vi satte oss vid bordet.
”How does it feels to start in a new school, Ellie?” frågade Anne mig.
”It feels okey I guess...” svarade jag och ryckte på axlarna.
”I think it's going to be fine, because Harry can show you around school” sa pappa och klappade mig på axeln. Jag ryckte snabbt bort den och sa;
”The problem isn't the school, it's that I'm gonna miss Sarah” sa jag sammanbitet och gav honom en menande blick.
”We have talked about this before, she can come and visit whenever you want to” sa pappa lite irriterat.
”I'm not hungry anymore” sa jag snabbt och ställde undan disken. Jag skyndade mig upp till rummet och slängde mig i sängen. Tårarna brände bakom ögonen. Varför var vi tvungna att flytta hit? Till en skitby långt ifrån Manchester. Allt var bra innan och pappa var bara tvungen att förstöra det. Jag hörde steg i trappan och torkade snabbt bort tårarna.
Jag hörde en knackning och sen kom pappa in.
”Honey, it's going to be okey. You can make new friends” sa pappa och strök mig över håret.
”I know, but I miss her so much...” sa jag och kunde inte hjälpa tårarna som rann ner på min kind.
”I know you do honey” sa han.

Harrys Perspektiv
Jag vaknade av att regnet smattrade mot fönstret. Jag kollade klockan bara för att se att den var 08.16. Typiskt mig att vakna tidigt när det är söndag. Jag suckade, tog på mig mina mjukisbyxor och gick ner till köket där jag fann Ellie sittandes på en stol.
”Morning!” sa hon glatt och log.
”Morning” svarade jag lite trött och log tillbaks.
”Do you want some tea?” fortsatte hon och jag nickade som svar. Hon reste sig upp och började göra i ordning teet.
”Tell me something about school” sa hon.
”Eh, it's quite small and boring but I like it” svarade jag började ta fram tekoppar.
”Are their any bossy people there?” frågade hon och vände sig mot mig.
”Yeah, it's a gang who think that everyone is geeks” svarade jag.
”So, what ”gang” are you in?” frågade hon nyfiket.
”I don't know if I'm in a ”gang” but I have loads of friends”
”So, you're a popular guy?” fortsatte Ellie.
”I guess so” sa jag och skrattade till. Vi fortsatte att prata lite och efter ett tag kom även Gemma ner.
”What are you guys doing today then?” frågade Ellie oss.
”I'm going to meet some friends” svarade jag och log.
”And you and I, Ellie, are going out and shopping!” fortsatte Gemma glatt.
”Haha, okey!” svarade hon och skrattade lite.

Ellies perspektiv
Efter två timmar av shoppande så bestämde vi oss för att ta en fika på Starbucks. Vi gick in och ställde oss i den korta kön som var framför oss. Jag bestämde mig för chai latte och en muffins medan Gemma tog en kaffe och en cheesecake.
Vi satte oss vid ett bord vid fönstret.
”What do you think about Holmes Chapel so far?” frågade Gemma mig.
”It's okey, but of course I miss Manchester” svarade jag och tog en tugga av min muffins.
”I understand that but I'm sure that you gonna love Holmes Chapel in a while” svarade Gemma och log uppmuntrande mot mig.
Jag log tillbaka som svar innan vi reste på oss för att ta bussen och åka hem igen.

Live While We're Young - prolog

| Postat i: Live While We're Young
Ellies perspektiv
Jag smällde igen skåpet och gick mot den stora entrén i skolan. Äntligen var denna vecka slut. Jag suckade och tryckte upp dörrarna samtidigt såg jag min bästa kompis Sarah stå och vänta på mig vid cykelstället. Hennes blonda lockiga hår låg perfekt mot axlarna och hon log sitt fina leende så man kunde skymta hennes tandställning.
”What are you doing tonight then?” frågade hon mig.
“I’m going to my dad’s new girlfriend and meet her family” suckade jag.
“That doesn’t sound so bad…” fortsatte hon och log ett försiktigt leende.
”But I don’t want a new family, it’s like she is going to replace my mom” svarade jag och kollade ner i marken.
“No one can replace your mom, but you need to move on. I mean, it’s two years ago she left you” sa hon och la en arm om min axel. Jag log som svar till henne innan ci sa hejdå och jag började cykla hemåt i den varma vårsolen.

”I’m home!” ropade jag när jag kom in i den lilla hallen till vår lägenhet.
”Good, because we’re leaving in one hour!” ropade pappa till svar. Jag suckade och hängde upp min skinnjacka på en av krokarna. Jag till mitt rum och satte mig vid min laptop. Avril Lavigne dunkade i mina öron samtidigt som jag uppdaterade mig på facebook. Jag orkade verkligen inte åka till pappas nya tjej hennes familj. Men förhoppningsvis så är det bara något kortvarigt.

Jag stängde ner datorn med en suck när jag hörde pappa ropa ifrån hallen att det var dags att åka.

Dörren öppnades och där stod en medelålders brunhårig kvinna med ett stort leende på läpparna.
”Hi, I’m Anne. It’s so fun to finally meet you” sa hon glatt och kramade om mig. Jag kramade förvånat tillbaks och backade sedan undan för att pappa skulle möta henne med en kram och en kyss. De bytte några ord med varandra innan vi gick in köket. Där satt två stycken i min ålder och kollade upp när de hörde oss.

”This is my daughter Gemma and my son Harry”. Presenterade Anne dem.
“Hi, I’m Ellie” sa jag och log lite smått.
”Hello!” sa de båda i kör.
”I guess you’re hungry, so let’s eat” sa Anne och bar fram två kastruller med mat. Jag slog mig ner mitt emot Gemma och Anne satte sig bredvid mig. Pappa och Anne började genast att glatt prata med varandra och jag stängde ute dem, tills jag hörde en sak som fick mig att hoppa till.


”It’s going to be so fun when you'll live here!” hörde jag Anne säga glatt.
Jag höll på att sätta i halsen. Flytta in?!

Välkommen till min nya blogg!

| Postat i: Övrigt

Mitt första inlägg.