Don't Let Me Go - kapitel 53

| Postat i: Don't Let Me Go
Tidigare:

Så i slutet av dagen stod jag utanför dörren till dramasalen, trots allting som hade hänt. Men eftersom jag var en av huvudrollerna så kände jag att jag behövde gå dit iallafall. Jag öppnade tveksamt dörren och fick se alla dramaelever sitta på de röda, slitna stolarna. Sorlet tystnade när jag kom in, och jag riktade blicken emot scenen. Och där stod han, med en mikrofon framför sig, som han började prata i. Jag satte mig ner på en ledig stol och tittade på Harry, jag kunde bara ana vad detta skulle komma att handla om.

“Hi, uhm, thank you all for coming. I have something I’d like to do. There's a song, that I've written.”


SUMMERS PERSPEKTIV

Jag stirrade på Harry som stod på scenen, han såg lite nervös ut. Han hade nyss sagt att han skulle sjunga en sång, kunde det vara…? Nej, då skulle det ju vara som att han sjöng en låt till mig framför alla här, det var ju bara inte möjligt. Var det möjligt att han skulle kunna göra en sådan sak? Harrys blick for runt i den stora salen, våra blickar möttes för en sekund innan han harklade sig i mikrofonen.

“This song that I’m about to sing, I’ve written it all by myself. I made a huge mistake, which probably the whole school knows about. And I regret it, so much. This is for trying to make up for it.” Ingen musik sattes på, inga ljud var i bakgrunden, inget sa ett ljud. Det var bara Harry och hans röst.

Now you were standing there right in front of me

I hold on it's getting harder to breathe

All of a sudden these lights are blinding me

I never noticed how bright they would be


I saw in the corner there is a photograph

No doubt in my mind it's a picture of you

It lies there alone in its bed of broken glass

This bed was never made for two

 

I'll keep my eyes wide open

I'll keep my arms wide open



Don't let me

Don't let me

Don't let me go

'Cause I'm tired of feeling alone


Don't let me

Don't let me go

'Cause I'm tired of feeling alone


I promised one day that I'd bring you back a star

I caught one and it burned a hole in my hand oh

Seems like these days I watch you from afar

Just trying to make you understand

I'll keep my eyes wide open yeah


Don't let me

Don't let me

Don't let me go

'Cause I'm tired of feeling alone

Don't let me

Don't let me go


Don't let me

Don't let me

Don't let me go

'Cause I'm tired of feeling alone

 

Don't let me

Don't let me

Don't let me go

'Cause I'm tired of feeling alone

 

Don't let me

Don't let me go

'Cause I'm tired of sleeping alone

När han hade tagit den sista tonen var mina ögon tårfyllda, och jag kunde inte hindra alla mina känslor inombords ifrån att tumla runt. Jag kände mig rörd, så otroligt rörd, för detta var den sången som Harry hade sjungit för mig och skrivit till mig. Då hade jag inte hört hela, men nu när jag hade det så ville mina ögon inte sluta tåras. Harry mötte min blick, ett blygt leende spreds över hans läppar. Tystnaden hade lagt sig som en dimma över salen och jag var medveten om att alla förmodligen förstod vad denna låten handlade om. Jag var djupt glad över att Serena inte fanns i rummet just nu. Efter några sekunder ställde jag mig upp och gick så snabbt jag kunde ut ur salen, utan att titta bakom mig. Här kunde jag inte vara kvar.

HARRYS PERSPEKTIV

Jag hade precis slutat sjunga och tagit ett steg bort ifrån mikrofonen. Allas blickar var riktade emot mig, några såg beundrade ut medan andra, som Serenas kompisar, inte såg lika glada ut. Jag kunde inte hindra att ett leende spreds på mina läppar, min blick flög till Summer. Denna låten hade varit till henne, och jag hoppades att hon visste om det. Men hon såg inte glad ut, inte glad alls. Jag kunde se hennes ögon blänka till innan hon snabbt försvann ut ur salen. Nej, det var inte så här det skulle gå till, det var inte så här jag hade planerat det. Helvete också. Jag nästan snubblade ner för scenen efter henne och ignorerade alla andra, de var inte viktiga just nu. Allt som var viktigt nu var hon.

Det var inte särskilt svårt att komma ikapp henne, och när jag väl gjorde det, fick jag tag i hennes hand och stoppade hennes takt. Hon vände sig snabbt emot mig och drog bort sin hand ifrån mig. Och det var då jag verkligen såg henne. Några salta tårar rann sakta nedför hennes kinder som jag bara ville stryka bort med min hand, men jag visste inte om jag faktiskt fick det. Hennes bruna ögon sken men inte med glädje, med smärta.

“Summer…”

“No, Harry, no! You don’t understand so don’t even try” sa hon sammanbitet och strök irriterat bort en tår som runnit ner till hakan på henne.

“Listen to me. You know who that song was about, right?” frågade jag och tittade på henne. Jag var tvungen att få henne att förstå att jag verkligen ville ha henne tillbaka.

“Of course I know, I’m not stupid. But it’s not that easy!” utbrast hon och hennes ögonbryn rynkades samman. Hon var verkligen inte glad.

“But that obviously means I want you back and I won’t give up about you!” utbrast jag minst lika högt. Jag bet mig sedan i läppen, jag hade nyss skrikit åt den människan jag älskade allra mest…

“You don’t understand, do you? This, this was way too much. A fucking song can’t change it all, this made me cry in front of everyone. You’re practically forcing me to take you back” svarade hon och korsade sedan armarna över bröstet.

“I know you feel the same as I do. I did a mistake, a huge mistake, and I regret is so much. All I want is you, Summer. It’s all that I want” mumlade jag och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.

“No, don't. This was a mistake, Harry, now the whole school really does knows everything about this. Clever, Harry, really clever. This is just too much... All I asked about was for you to leave me alone, and when I do, you serenade me in front of everyone!" Summer hade en djup rynka i pannan och allt jag ville var att släta ut den. Jag som trodde jag hade gjort något bra, jag hade fel.

"But Summer..." försökte jag.

"No, just don't. This was a big mistake Harry, a song won't change things. Nothing will."


Ohhhhh spännande? :)

Kommentera gärna, era kommentarer är guld värda :D

Ha det super

/Josefin & Frida.


AAAHH, jag vill bara att det ska komma på rätt plats igen, Summer måste förlåt honom!! Bra kapitel❤️

Men åh kan dom bara inte bli sams ? :o aja han försöker i alla fall :)

Najjjj de skulle bli sams ju! ;)

SNälla Skriv MeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeRa :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: