---

KIMBERLYS PERSPEKTIV

“I’m home!” ropade jag när jag kom innanför dörren till vårt hus.

“Hi honey, how was school?” frågade mamma mig och gav mig en puss på kinden. “Have you smoked?” frågade hon och korsade armarna över sitt bröst. Hon såg besviken men samtidigt arg ut.

“Boring, and no I haven’t smoked. Some friends did” svarade jag och hängde av mig min jacka och väska.

“Maybe you shouldn’t hang out with them, I don’t want you to get involved in those things” sa hon. “Too late” tänkte jag men sa inget.

“Mum, don’t worry. I don’t smoke just because my friends does” mumlade jag och försökte komma förbi henne för att komma till övervåningen där mitt rum var.

“We have some things to discuss with the rest of the family so I would appreciate it if you stayed in the kitchen with us so we could talk” sa mamma och jag suckade men gjorde som hon sa. Jag gick in i köket och satte mig bredvid Emma, min lillasyster, vid köksbordet.

“Hey Em” sa jag men fick inget svar. När jag vände mig mot henne såg jag att hon hade hörlurar i öronen. Jag drog ut den ena och flinade.

“Nooo! I was at Harry’s solo! Do you always have to ruin everything!” skrek hon argt och slog mig på armen.

“Gosh, I’m sorry. Just listen to it again” muttrade jag och himlade med ögonen. Ja, Emma var en stor directioner och var hur glad som helst att hon om några år skulle börja på samma skola som Liam gått på.

“Girls, stop fighting” sa pappa och gav min mamma en kyss på munnen.

“Hey darling, how was your day?” frågade mamma pappa och började duka fram för middagen.

“Good, a bit stressing though. It’s a lot on work now” svarade han och satte sig mittemot mig vid köksbordet. Snart hördes det att någon sprang i trappan och efter några sekunder stod Noah, min storebror, i dörrkarmen till köket.

“Dinner?” frågade han och ruffsade till sitt blonda hår. Många sa alltid att vi var lika. Vilket vi båda nekade. Jag hade också blont hår och våra ansiktsformer var väl lite lika men inget mer. Han var otroligt lång medan jag var kort.

“Yeah, it’s done” svarade mamma. De båda slog sig ner vid kökbordet och alla började ta för sig av den serverade maten. Pannkakor.

“So, now when everyone’s here me and your mum wanted to discuss the summer with you guys” började pappa och tog en klunk av sitt vatten. Jag kollade på Noah för att se om han visste vad de snackade om men fick bara en skakning på huvudet som svar.

“We’ve rented this cute little cottage in the west of England by the sea” fortsatte mamma med ett leende. Emmas ansikte lös upp, tvärtemot vad mitt gjorde. Hon hade alltid älskat att åka till havet på sommaren.

“Sounds cool, how long are we going to be there?” frågade Noah.

“The whole summer” sa pappa.

“The whole summer?!” utbrast jag.

“Yeah, we thought that we needed to get away from everything for a while” förklarade mamma.

“Can’t I just stay home?” frågade jag och tog en tugga av min pannkaka.

“Do you really think we would let you live here for your own the whole summer? I don’t think so” sa pappa och skrockade lite.

“Come on, please! I’m actually 18 years old” muttrade jag.

“You’re going with us, end of discussion” sa mamma bestämt och spände blicken i mig. Jag himlade med ögonen innan jag snabbt åt upp för att spendera resten av kvällen på mitt rum. Jag gick in i mitt lilla rum, som bestod av en säng, en garderob, en bokhylla och ett skrivbord. Jag slängde mig på min säng och tog upp min mobil. Tre nya sms.

FROM: Unknown number

Hey ugly fato! Having fun gaining weight?? :P

FROM: Steph

It’s a party at my place on friday, wanna come?

FROM: Unknown number

OMG! You’re soooo ugly I can’t even look at you, fucking slut!

Jag kollade sårat på det första och det sista smset. Hora? Var jag en hora? Visst, jag låg väl med olika killar då och då men jag klassades väl inte som en hora? Eller var jag verkligen sådan? En massa osäkra frågor flög runt i mitt huvud. Vad var det som gjorde att ingen slutade mobbas? Jag hatade det. Jag hatade varenda sekund jag var i skolan. Nu när folk hade hittat mitt nummer också så gjorde det inte saken bättre. Allt jag ville var att leva ett normalt liv, utan en massa mobbare. Var det så mycket begärt?

Jag svarade ett enkelt ok till Stephs sms. Att festa på fredag lät ganska så frestande. Speciellt eftersom det då var skolavslutningsdagen. Det behövdes firas och med en stor fet fest så kunde det inte bli bättre. Jag festade aldrig med folk från skolan, vilket ni nog förstod, utan det var alltid någon av Brandons, Stephs, Toms, Dans eller Jasons kompisar som höll i festen.  Men de var alltid lika roliga. Det var liksom inga klassfester och folket som var där var bra på att festa och höll igång festen hela natten lång.

Klockan var långt efter midnatt och inga ljud i huset hördes. Jag tassade försiktigt ner för trappan till hallen och tog fram plastpåsen med det vita pulvret i. Jag tassade sedan lika försiktigt upp igen och stängde in mig på mitt rum. Jag hällde upp pulvret på mitt skrivbord och rullade ihop en pappersbit för att sedan snorta upp allt pulver. En lugn varm känsla spred sig i hela min kropp och det kändes som om detta var det enda tillstånd som jag faktiskt var helt avslappnad i. Här behövde jag inte bry mig om någon annan och vad andra sa om mig. Här kunde jag vara för mig själv och glömma allt. Här kändes allting så himla bra och skönt. Det dåliga var bara att om några timmar skulle denna känsla vara ute ur mitt system och jag skulle vara tillbaka i verkligheten. Men det var inget jag tänkte på nu, allt jag ville just nu var att glömma. Och det gjorde jag verkligen, allt jag kunde tänka på var den lugna känslan som fanns i hela min kropp. Nu kunde de allt komma och hacka på mig, alla mobbare. För nu kunde ändå ingenting skada mig, inget gjorde ont. Och det var precis så jag ville ha det.

---

Kanske inte världens längsta kapitel, men som sagt. Vi har inte kommit så långt än :P Igår hade vi besöksrekord!! Yaay! :D Och vi hoppas verkligen att alla nya läsare stannar :D 

 

Hoppas även att ni gillar vår historia än så länge :P Ville också meddela er om att det FÖRMODLIGEN INTE kommer någon del imorgon då vi spenderar vår dag i Göteborg :D Men ni får ha det fin fint så länge :D

 

//Josefin & Frida ♥♥♥