---

ZAYN'S PERSPEKTIV
“I am home” sa jag när jag klev in genom dörren.
Photoshooten hade gått bra, vi hade haft jättekul och det var skönt att vi bara hade kunnat vara oss själva. Men tankarna på Rachel hade gnagt i bakhuvudet hela tiden och hade gjort att jag inte kunnat koncentrera mig fullt ut. Det hade som tur var inte märkts alls tydligt, men eftersom killarna kände mig väldigt bra så hade de säkert märkt något. Men om de inte sa något var det lika bra för jag kände inte direkt för att öppna mig om mina känslor för Rachel. Det var som en känslostorm inom mig just nu och jag visste inte hur jag skulle kunna dölja min känslor för henne eftersom det var rätt uppenbart, antog jag. Och jag var också jättedålig på att dölja mina känslor, det var en talang jag aldrig hade haft.
“Hi” hörde jag Rachels röst från vardagsrummet. Jag gick dit och såg henne sitta uppkurad i hörnet av soffan med en filt runt sig.
“What have you done?” frågade jag och satte mig bredvid henne.
“Well, first I was out and grocery shopping and when I came home I just made hot chocolate and watched the tv” svarade hon.
“How did the photoshoot went?” frågade hon.
“Great! It was really fun and so on” svarade jag och log. Vi hade som vanligt fjantat runt, men det var så vi var. Fotografen hade fått säga till oss ett antal gånger men inget hindrar oss eller hur?
Jag kollade på Rachel som hade sin blick på teven. Hon var verkligen fin. Hennes smala ansikte med markerade käkben och hennes brun/blonda hår som låg perfekt runt hennes ansikte. Hon riktade blicken mot mig och höjde på ena ögonbrynet när hon märkte att jag tittade på henne.
“What are you looking at?” frågade Rachel med ett litet leende på läpparna.
“Oh, nothing” svarade jag en aning generat och kom tillbaka till verkligheten.
“Are you sure?” frågade hon och rynkade lätt på pannan.
“Yeah..” svarade jag och riktade blicken emot tv:n igen.
“Okay” svarade hon och riktade också sin blick mot tv:n igen.
Men snart så var min blick tillbaka på Rachel. Hon var så snygg. Våra blickar möttes igen och jag stängde av tv:n för att jag visste att ingen av oss egentligen tittade.
“Let’s see how much it’s about us on twitter” sa jag satte mig närmre henne medan jag halade upp min mobil ur fickan.
“Do you think it’s that bad?” frågade Rachel och rynkade lätt på pannan.
“Yeah, I mean it’s been so much about us the latest week so I wouldn’t be surprised if it was much” sa jag och klickade upp twitter men fick ändå en chock.
“Rachel, shit!” utbrast jag.
Vi var överallt. Folk skrev om oss, det var bilder på oss och mina mentions var helt fulproppade med tweets om oss. Bilder var överallt och #ZACHEL trendade worldwide. Jag suckade och visade henne allting.
“That’s crazy” sa hon förvånat och tittade upp på mig.
“How do you think they will react when we break up?” frågade hon sedan.
“Well, I guess my fans will hate you and your fans will hate me. I don’t know, I haven’t really thought about that yet” svarade jag sanningsenligt.
“Yes, you’re probably right. Does that mean that we have to stop meeting eachother after all this?” frågade hon och jag kunde se den ledsna glimten i hennes ögon.
“I don’t know.. But I don’t wanna stop meeting you” svarade jag och log.
“I don’t wanna stop meeting you either” svarade Rachel och mitt hjärta hoppade över ett slag.
Jag satte mig närmre henne och lade en arm omkring henne. Hon tittade upp på mig och jag tittade in i hennes bruna ögon. Jag lutade mig framåt och mina läppar snuddade vid hennes. Förvånat kände jag hur hon drog sig ur mitt grepp och rusade ut genom rummet.
“Rachel, wait!” utbrast jag och skyndade efter henne. Men det var för sent. Jag såg henne springa ut ur min ytterdörr med skorna halvt påsatta och jackan i handen.
“Rachel!” ropade jag ledset när jag stod där i dörröppningen och såg henne rusa iväg.
Hon vände sig snabbt om och jag kunde se hennes ledsna ansikte för en sekund innan hon fortsatte springa iväg. Hennes långa hår fladdrade i vinden och jag stod där handlöst och visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju trott att hon också tyckte om mig, det hade känts så iallafall. Men tydligen hade jag haft fel, väldigt fel. Varför skulle jag alltid förstöra allting? Jag suckade medan jag sakta stängde dörren och satte mig ner på golvet med huvudet i händerna. Hon skulle väl komma tillbaka, eller hur?

RACHEL'S PERSPEKTIV


Louis’s perspektiv
“So when are you coming home?” frågade jag Eleanor som var på andra sidan luren.
“In two days. We’re going to the lake tomorrow and then we’re going out to my grandpa to celebrate his birthday” svarade Eleanor och jag log för mig själv.
“Okay, sounds great. I really miss you babe, say hi from me to him!” svarade jag och fingrade lite på en penna som låg på köksbordet.
“I miss you too! And I will, I know he likes you. But I gotta go now, so see you in two days. Love you!”
“Okay, love you too. Bye!”
Jag avslutade samtalet och log för mig själv. Eleanor hade varit hos sina föräldrar några dagar för att hälsa på dem och några andra från sin släkt som alla bodde ute på landet. Jag saknade henne redan fast det bara hade gått några dagar sen vi hade setts sist. Vi hade det väldigt bra för övrigt, jag kände verkligen att hon var den rätta och det funkade bra även om jag var ute och reste en del med bandet.
Jag kände mig hungrig och bestämde mig snabbt för att åka och handla lite, alla skafferier var nästan tomma för jag hatade att handla mat. Det var så tråkigt men ändå nödvändigt. Jag drog på mig skorna och jackan och försökte hitta mina nycklar. Men de var som vanligt spårlöst försvunna. Jag hade inte sett dem sedan igår. Jag tänkte efter lite. Självklart! De var kvar hos Zayn. Jag hade lagt dem på byrån där och inte tänkt på att ta med mig dem. Och bilen kunde jag ju inte ta utan min bilnyckel så det fick bli en promenad till Zayn. Jag öppnade dörren och klev ut i vårvärmen. Det var ändå rätt varmt för att vara maj och solen sken. Det kändes som en sån där dag när alla var glada och inget kunde gå fel. Jag mötte inga fans och det kändes skönt att jag bara kunde gå där utan att bli upptäckt för en gångs skull. Det tog inte så lång tid att gå från mig till Zayn, vi bodde ändå rätt så nära varandra, det var iallafall gångavstånd mellan oss.
När jag var en bit ifrån hans hus fick jag se en tjej sitta på gatan. Hon satt med ryggen mot mig. Var hon okej? Jag gick närmre henne och drog chockat efter andan när jag såg att det var ingen mindre än Rachel själv. Vad gjorde hon här?