Live While We're Young - del 32

| Postat i: Live While We're Young
                 

Nialls perspektiv
“Wow” sa jag imponerat.
Vi hade precis klivit ur bilen och vi stod nu framför Harrys hus i Holmes Chapel. Det var ett jättefint hus. Det var stort och vitt med en mur framför huset och en ganska så stor trädgård.
“I could say the same” sa Louis glatt medan min mage kurrade.
“Niall, hungry as always” sa Harry med ett flin och jag räckte ut tungan åt honom.
Vi alla gick in i huset. Anne och Mike började laga lite mat, Ellie och Gemma försvann upp och vi killar satte oss i soffan.
“So... What should we do?” frågade Liam
“I don’t know, eat?” frågade jag och de andra skrattade.
“Mom is making some food now” sa Harry med ett leende.
“Yeah. Do you have fifa Harry?” frågade Zayn.
“Of course! Who wants to play first?” frågade Harry och det dröjde inte många sekunder förrän vi alla kastade oss mot spelkontrollerna. Jag lyckades få en, också Louis lyckades.
“OH YEAH NIALL!” skrek Louis och high-five:ade mig, konstig som han var.
“Not fair, I was talking” sa Harry och korsade armarna medan han låtsades vara sur.
“Shut up Harry, that doesn’t help” sa Louis medan vi startade en match.
Efter 10 minuter ledde jag med 1-0. Jag var så inne i matchen och ryckte till när jag kände en hand på min axel. Jag tappade kontrollen och vände mig om. Där stod Ellie med ett flin.
“OH WOAH YEAH!” skrek Louis. Han hade just gjort ett mål när jag inte hade hållt i min kontroll.
“Woops Niall, bad there” sa Ellie och skrattade.
“It was your fault!” skrek jag och reste mig upp.
Jag såg hur hon rusade iväg ut i trädgården och jag var inte sen att följa efter.
“Zayn, take in my place, I’m just gonna kill her!” ropade jag och rusade efter Ellie till baksidan.

Ellies perspektiv
“Stop it Niall!” ropade jag och skrattade medan jag försökte gömma mig på baksidan. Det fanns inga bra gömställen så jag gjorde mig smal och ställde mig bakom ett träd.
“Never! It was your fault that Louis made a goal, you scared me!” ropade Niall tillbaka.
“It wasn’t, you’re just a coward!” ropade jag tillbaka och jag kunde höra Nialls skratt.
Sedan blev det alldeles tyst. Nästan för tyst. Just som jag stod och grunnade på om jag skulle gå in eller inte kände jag en kall hand på min axel. Jag studsade till och skrek. “Åh nej, nu kommer det en våldtäktsman och tar mig” han jag med panik tänka innan jag vände mig om. Bakom mig stod Niall och gapflabbade.
“Now it’s fair” sa han nöjd och flinade.
“No, it’s not!” sa jag och försökte spela sur medan jag försökte brotta ner honom på marken.
“Han knuffade ner mig på marken och vi rullade runt och brottades som två treåringar.
“It is” svarade han.
“YOU. SCARED. THE. HELL. OUT. OF. ME!” skrek jag och försökte ta ner hans armar men han tog tag om mina handleder.
“It was fun” flinade han.
“It wasn’t!” protesterade jag.
“It was, admit it” sa han och höll ett hårt tag ommina handleder medan jag försökte komma loss.
“No, I thought you were going to rape me or something” sa jag och ett litet leende skymtade i min mungipa.
“Ellie...” sa Niall och tittade in i mina ögon.
“Yeah?” frågade jag med ett leende.
“I would never ever do that” sa Niall allvarligt och tittade på mig.
“I know. I just didn’t know it was you who came” sa jag och satte mig upp när Niall inte var beredd på det.
“Hey” sa han och försökte trycka ner mig igen men jag var snabb med att ställa mig upp.
Jag räckte honom handen och drog upp honom.
“Let’s win that stupid fifa game” sa jag med ett leende och vi gick in till de andra.
Harry och Zayn mötte varandra och alla stirrade på teven. Ingen lade ens märke till att vi kom in. Zayn gjorde ett mål.
“WOO!” sa jag med ett tjut.
“Come on Ellie, you should say that when I do a goal!” gnällde Harry.
“Nope, you’re dumb so I shouldn’t” sa jag med ett flin.
Efter några matcher var det äntligen dags att äta lite. Vi alla var nog lite hungriga och trötta efter allting med X-factor och så. Speciellt Niall var hungrig, jag förstod ärligt talat inte att han kunde äta så mycket.

Harrys perspektiv
“Wow, this is good” sa Niall glatt och tog en tredje portion av grytan som mamma hade gjort.
Jag skrattade. Jag hade börjat vänja mig vid hur mycket han åt.
“Yeah, I love it” sa Liam glatt och tog en tugga till.
Jag, killarna, Ellie och Gemma satt och åt. Mamma och Mike hade redan ätit.
Vi pratade ett tag och såklart kunde vi inte sluta prata om skivkontraktet. Det var helt otroligt.
Efter middagen kände vi oss ganska slöa så vi bestämde oss för att kolla på en film. Efter många om och men så blev det till slut Mr and Mrs Smith, en gammal bra film.
Vi kurade ihop oss i sofforna och fåtöljerna med filtar, dricka och popcorn. Klockan var ungefär sex på kvällen men vi var alla ganska trötta.

Efter filmen stack jag ner och hämtade lite energidrickor för att pigga upp oss lite. Zayn älskade verkligen energidryck.
“Do you guys remember The Energy Juice thing in the video diaries?” frågade Niall och skrattade.
“Yes,, that was fun!” sa jag och vi skrattade.
Det hade verkligen varit kul och vad som var ännu bättre var att det inte hade slutat där och då. Jag hade nog aldrig älskat livet så mycket som jag gjorde nu. Jag slapp ju skolan och allting, vilket var väldigt skönt.

Vi var pigga och det slutade med fotboll på gräsmattan med våra skor som målstolpar. Vi hade verkligen kul med varandra och det var det som var grejen. Riktiga kompisar, det var vad de var för mig trots att vi inte hade känt varandra så länge. Och jag hade en känsla av att det bara skulle bli bättre.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: