Live While We're Young - del 12

| Postat i: Live While We're Young
                 
Sarahs Perspektiv
Jag och Ellie satte oss på två säten ganska långt bak i bussen och den började köra. Jag tittade mig omkring. Det var kul att äntligen få träffa Ellie och dessutom hela hennes familj. Jag visste att flytten inte hade varit lätt för henne alls men hon verkade må toppen nu och det var jag glad för. Holmes Chapel verkade litet men samtidigt mysigt, på ett bra sätt. Vi satt tysta en stund och jag var helt uppe i mina egna tankar när Ellie avbröt dem.
”How is it in Manchester now Sarah?”
“It’s good, but I miss you everyday. Everything is like it should be, I guess” svarade jag med en liten ledsen min och ryckte på axlarna.
”Don’t be sad, Sarah. This weekend, a smile is the only thing that is accepted.” Svarade Ellie och log mot mig.
“Haha, you’re weird Ellie” sa jag och skrattade lite åt hennes beteende. Vi pratade lite till innan vi skulle gå av. Busshållplatsen låg inte så långt ifrån Ellies hus så efter typ tre minuter så var vi framme.
”So, here it is, just a warning, Harry is really annoying sometimes” sa Ellie och öppnade dörren.
“Good to know” svarade jag och skrattade.
Ellies Perspektiv
Jag öppnade dörren och vi gick in i hallen.
”Hello!?” ropade jag och fick ett svar från Gemma och Harry. Ett par sekunder senare hörde jag steg i trappan och snart stod Harry och Gemma framför oss.
”So Sarah, this is Harry and Gemma, Harry and Gemma, this is Sarah”
“Hi” sa Sarah och de andra svarade.
Vi tog av oss ytterkläderna och gick upp på mitt rum för att lämna sakerna.
”What do you wanna do?” frågade jag Sarah.
“Ellie you need to help me!!!!” hörde jag Harry ropa nerifrån.
”With what!?” ropade jag tillbaka.
”Cooking!!”
Jag suckade och sa
”Come on, we need to fix dinner…” muttrade jag.
”It’ll be fun” svarade Sarah och försvann från rummet och jag var snabbt efter. Vi kom ner i köket och mötte Harry.
”Where’s Gemma?” frågade jag och iakttog Harry som plockade fram ingredienser.
”She went out…” svarade han. Jag nickade till svar och började hjälpa Harry.
”What are we cooking?” frågade Sarah.
“Cottage Pie” svarade Harry.
“Harry, you’ll fix the mashed potatoes and me and Sarah fix the minced meat” sa jag och tog fram köttfärsen och en stekpanna.
Vi började göra i ordning köttfärsen och var klara på tjugo minuter medan Harry bara hade skalat potatisarna.
”Hurry up Harry…” muttrade jag och satte mig vid köksbordet.
”Yeah yeah” svarade han och la i potatisarna i det kokande vattnet. Det vibrerade till från min mobil och drog upp den ur fickan. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg vem det var från.
What r u doing? ;) I miss u sweetie xx löd smset från Matt.
Me and Sarah watching Harry cooking :P I miss u too, wanna come over? Xx
“Who are you texting with?” frågade Sarah.
“Matt” svarade jag och läste det nya smset från Matt. ”He is coming in ten” fortsatte jag och la undan mobilen.
”Matt and Ellie sitting in a tree, K-I-S-S..” retades Harry.
“Stop it Harry!” sa jag surt och kastade en penna på honom som låg på bordet.
”What was that good for?” frågade han och tog upp pennan som nu låg på golvet.
”You’re always teasing me” svarade jag.
”But it’s so funny!” sa han och flinade. Jag suckade och vände mig mot Sarah istället som satt och skratta åt oss. Jag hörde ett knackande från dörren och gick dit och öppnade. Jag mötte Matt och kramade om honom.
”Hi” sa jag och gav honom en kyss.
”Hey” sa han efter kyssen. Han tog av sig ytterkläderna och vi gick in i köket. Jag presenterade Sarah och Matt för varandra och efter det gjorde Harry och Matt något löjligt handslag.
Vi satt och kollade på TV medan maten var inne i ugnen. Jag satt i Matts famn och vi kollade på How I Met Your Mother. Jag kände en konstig lukt och skyndade mig ut i köket. Det kom en massa rök från ugnen.
”Harry!!!!” ropade jag. Han kom snabbt springandes och tog ut maten.
”You’ve burned it!” skrek jag på honom.
”It’s not my fault!” skrek han tillbaka.
”Yes it is, look here” sa jag och pekade på graderna. ”It’s wrong degrees, it should be 175 degrees NOT 275” fortsatte jag.
“Oups..” sa han och kliade sig i nacken.
”Oups?! Harry, you need to fix the food before dad and Anne comes home” sa jag, nu hade även Matt och Sarah kommit ut i köket.
“Calm down Ellie” sa Sarah.
”Okay, but we don’t have time to cook, so Harry, you can go and buy some thai food or something, and then we put the food in bowls so they think that we have cook it” sa jag.
“Okay, but they will never believe in that…” svarade Harry och började gå ut till hallen.
“Trust me, they will” fortsatte jag och började slänga den förstörda maten.
”How do you know that?” hörde jag Harry ropa från hallen.
“It’s easy to lie to my dad” svarade jag.
“If you say so” sa han och jag hörde dörren smällas igen.
Jag diskade formen och la in den i ett av skåpen sedan började vi alla att duka. Efter 20 minuter kom Harry tillbaka med mat.
Vi la upp allt i skålar och precis när vi var klara så hörde vi ytterdörren öppnas.
”We’re home!” hörde jag pappa ropa.
De kom in köket.
”Wow, it looks good” sa Anne och satte sig vid bordet. Vi andra satte oss också vid bordet och vi började ta för oss av maten.
”How is it in Manchester?” frågade pappa Sarah.
“It’s good, but boring without Ellie” svarade hon och tog en tugga av kycklingen.
”Where’s Gemma by the way?” frågade Anne efter en stunds tystnad.
”She’s out with some friends” svarade Harry.
“Okay, I just hope she’ll not come home to late” svarade Anne med rynkad panna.
“No, she said she wouldn’t be later than 10” svarade Harry och stoppade in en stor tugga ris och kyckling I munnen. Han tuggade precis som en gris, med öppen mun och allt.
Jag började skratta och kunde knappt hålla kvar min mat i munnen. Jag höll för munnen men kunde inte hejda skrattet.
”Hey, what are you laughing at?” frågade Sarah och tittade nyfiket på mig.
”Harry… he… he eats like.. Like a pig!” lyckades jag få fram mellan skrattattackerna. Jag såg i ögonvrån hur Sarah också började fnissa.
”You’re right!” Viskade hon skrattandes till mig.
Harry hade nu tuggat färdigt sin mat.
Matt började också att skratta åt Harry.
”Hey, stop it! They’re laughing at me!” sa han till Anne och pappa medan han pekade på oss.
Jag försökte sluta fnissa men det gick inte så bra.
”No, we’re not… right?” sa jag skrattandes och tittade på Sarah.
”Exactly!” svarade hon och fnissade.
”I know you’re laughing because you think that I eat funny. Stop making fun of me!” sa Harry och låtsades spela sur, men man kunde se ett litet leende skymta I hans mungipor.
”Harry, you know that I don’t like the way you’re eating, and it’s actually understandable if the girls think it’s funny, because you do eat like a pig” sa Anne och tittade med ett litet leende på Harry.
“Hey, why is everybody against me? That’s not fair!” sa Harry och log och vi fortsatte äta.
När vi var klara skulle Matt hem.
Jag följde honom till hallen.
”Bye Matt, it was nice to see you. See you soon” svarade jag med ett leende och han nickade och sedan lutade han sig fram för att kyssa mig. Det var en lång härlig kyss och det gick lyckostötar genom hela min kropp. Han öppnade dörren och försvann ut.
Jag och Sarah gick upp för att kolla på en film. Det slutade med att vi satt och tittade på första säsongen av Vampire Diaries, en serie som vi båda gillade väldigt mycket.
Efter ett antal avsnitt var vi trötta så vi gick för att göra i ordning oss och gick sen och la oss.
När vi hade legat i sängen ett tag hade jag fortfarande inte somnat.
”Sarah?” Viskade jag för att se om Sarah sov nere på madrassen nedanför min säng.
”Yeah” svarade hon.
”Did you liked my family?” frågade jag nyfiket.
“Yeah Ellie, I did.” Svarade hon och jag såg framför mig hur hon log.
Jag gäspade stort.
”I’m glad you did. Hope that you don’t think Harry was too annoying..”
“No, he was okay. I have to admit, it is funny to tease you” sa hon och skrattade till.
“Hey, don’t you dare start with it, you too!?”svarade jag och log.
“Okay, I won’t. But can we please sleep now? I’m really tired” sa Sarah och gäspade stort.
”Yes, of course we can. Goodnight Sarah”
“Goodnight”




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: