“You don’t know that, maybe I could” svarade jag. Tanken på det gjorde mig lite fundersam, något sådant hade ju jag aldrig gjort förut.

SUMMERS PERSPEKTIV

Det hade varit en stressig tisdagsmorgon. Både jag och Kate hade försovit oss, trots att vi faktiskt hade ställt klockan. Jag hade inte hunnit fixa mig riktigt som jag ville, men det fick jag liksom överleva med idag. Och första lektionen hade såklart Louis, Harry och Zayn suttit och viskat och pratat så att läraren hade fått säga till dem tiotusen gånger och då hade vi inte kunnat gå igenom saker för provet imorgon. Jag hade också sett The Plastics idag, de såg ut som dockor precis som vanligt. Ja, det mesta var väl som vanligt. Men jag kände mig bara trött på systemet som existerade i vår skola, att det alltid fanns de coola killarna och tjejerna och att de inte brydde sig om andra. Jag var trött på det, och jag var rätt säker på att många andra i min skola också var det. Men vad kunde jag göra? Inte särskilt mycket. Jag kunde heller inte få ur synen på Harry och Alina ur mitt huvud. Jag visste ju vad Harry höll på med och att det var sådant som han gjorde men det kändes ändå konstigt och som att jag hade inkräktat på deras privatliv, på något sätt. Inte för att de faktiskt hade sett mig, men ändå. Det kändes bara konstigt att jag hade sett dem, det hade inte direkt varit meningen. Men så länge de inte hade sett mig så hade det väl inte spelat någon roll, antog jag. Det var väl ändå tur att det var lunch snart, då betydde det att dagen snart var slut och jag kunde få komma hem för att sedan dra till cheerleadingen. Ja, jag gick i skolans cheerleadinglag och det var väldigt roligt. Förutom ledaren till laget som självklart var Serena, skolans största bitch. Jag gillade cheerleading men hon älskade att klaga på andra och se ner på dem när de gjorde fel istället för att uppmuntra och försöka hjälpa dem. Det var ganska tröttsamt om jag skulle vara ärlig, men jag stod ut för att jag älskade sporten så mycket.

Jag ställde mig upp ifrån stolen i klassrummet och gick tillsammans ut med de andra eleverna i ur salen. Nu var det äntligen lunch, något jag hade längtat efter länge. Lunchen var ofta höjdpunkten på dagen, förutom cheerleadingen. Ja, förutom de gångerna som Louis och de andra kom och retade mig för att jag hette Summer. Det var i och för sig inte bara på lunchen, det kunde vara när som helst på dagen egentligen när de kände för det. Men jag brukade skita i dem, i alla fall försöka. När jag nästan var framme vid mitt skåp kände jag någon ta tag i min arm och dra mig åt sidan så att resten av eleverna gick förbi mig men jag själv stannade i ena hörnet. Jag tittade upp och förväntade mig Lucy men fick istället se ingen mindre än Harry Styles själv stå där. Han var förvånansvärt nog själv och inte med Louis och Zayn för en gångs skull men han såg inte mindre självsäker ut för det. Jag rynkad irriterat pannan och suckade, det hade redan varit en stressig dag och jag hade inte lust med att Harry skulle göra den ännu värre.

“What do you want?” frågade jag och tittade runt omkring mig. Några tjejer och killar stod och tittade på oss men när de märkte att jag hade sett dem så gick de med snabba steg ut ur kapprummet där Harry och jag nu stod ensamma kvar. Han tittade på mig och log ett av sina berömda leenden. Det skulle säkert ha gjort vilken annan tjej som helst knäsvag men det påverkade inte ens mig. Eller jo, det äcklade mig nästan. Och tanken på vad han ville med mig äcklade mig ännu mer, jag gillade honom verkligen inte.

“I wanted to ask you out, on friday” sa Harry fullt allvarligt, fortfarande med det där leendet på sina läppar. Jag stirrade chockat på honom.

“What?” sa jag frågande och kunde fortfarande inte fatta vad han nyss hade sagt till mig.

“You and me. Friday” svarade Harry. Hans leende hade förvandlats till ett litet skratt och jag kunde se att han var road av detta vilket bara gjorde mig ännu mer irriterad.

“No, I don’t want to go out with you. Is this some kind of sick joke or something?” frågade jag irriterat och korsade armarna över bröstet. Det här var med stor säkerhet ett skämt han hade lust att lura in mig på, något som jag däremot verkligen hade mindre lust med. Jag tyckte att jag för ett ögonblick kunde se förvåning i hans ögon, men bara efter en sekund var det borta och leendet var tillbaka på hans läppar.

“Yes, it’ll be fun. Come on, aren’t you glad that I’m asking you out?” sa han en aning förvånat. Jag fnös tyst och skakade snabbt på huvudet.

“That’s nothing to be happy about, why would I?” frågade jag och förstod inte för mitt liv vad jag gjorde här, ensam i en korridor med skolans största player. Det kändes helt sjukt, och helt sjukt fel. Jag ville inte vara här, och jag ville definitivt inte ta del av Harrys dumma skämt. Men han fortsatte bara le roat, som om det någonsin skulle kunna ändra mitt beslut och vad jag tyckte om honom.

“It is, I can promise you that no matter what we do, it will be fun. How can you even deny it, considering to who I am?” Han såg nästan irriterad ut, det var ju hans eget fel att jag tyckte illa om honom.

“Because I don’t even like you, haven’t you understood yet? Just leave me alone and find someone else to play your jokes with” muttrade jag surt innan jag trängde mig förbi honom och snabbt låste in mina saker i mitt skåp. När jag vände mig uppåt igen stod han inte kvar där. Och lika bra var kanske det, för jag ville inte ha honom här iallafall. Jag gick ner till matsalen för mig själv medan jag grubblade på vad som faktiskt nyss hade hänt. Harry hade frågat ut mig, men frågan var bara varför. Jag ville inte vara någon del av hans skämt, eller något sådant. Vad ville han mig? Av alla på hela skolan så valde han att fråga mig. För egentligen visste jag ju vad detta handlade om. Harry var en stor player och allt han ville ha var ett ligg. Jag suckade medan jag gick in i matsalen och tog en bricka och tallrik med mat. Jag ville inte ens ha något med dem att göra. Jag kunde inte se varken Niall, Liam eller Lucy någonstans och antog att deras klasser inte hade slutat än och att de skulle komma snart, så jag satte mig ner vid ett bord själv så länge och åt av min spaghetti. Den smakade diskmedel som vanligt, inte direkt upplyftande.

Snart nog hörde jag en duns och tittade upp på den som jag trodde var Lucy. Men istället möttes jag av ett par mörkgröna ögon, ett stort vitt leende och en massa chokladbruna lockar. Jag suckade djupt för mig själv medan Harry tittade på mig. Det här skulle definitivt inte bli så lätt som jag hade trott.

“We don’t care, haven’t you figured yet” muttrade Louis och drog en hand igenom sitt hår. Det var redan perfekt stylat, men jag som kände Louis visste att han knappt gick någonstans utan sin hårspray. Min uppmärksamhet riktades snabbt tillbaka till Mr Barnes som hade fått en djupare rynka i pannan.

SUMMERS PERSPEKTIV

“Are you sure about that this looks okay?” frågade jag osäkert medan jag granskade mig själv i den stora runda spegeln som hängde på min vägg i mitt rum. Lucy nickade ivrigt med ett stort leende på läpparna.

“I’m sure, come on now Summer. I don’t wanna be late for my boyfriend’s party” fortsatte hon och drog med mig ut ifrån mitt rum och ner för trappan som ledde ner till min hall. Jag tittade ner på jeansshortan som var knuten på magen och på mina svarta jenas som satt tight mot mina ben. Jag log lite, Lucy hade nog rätt, min outfit såg bra ut. Mitt hår var utsläppt och jag kände mig faktiskt fin. Snart stod jag och Lucy redo i min hall med våra handväskor och klackskor. Ikväll skulle vi ha kul, det var ju trotsallt fredag.

Snart nog stod vi utanför Lucas hus där hans fest skulle vara. Det var populärt med hemmafester på vår skola och de flesta brukade faktiskt bli väldigt lyckade. Jag var ju inte den som gick på jättemånga fester heller, inte direkt som de mest populära på skolan. Men när jag väl gick brukade jag nästan alltid ha kul. Niall och Liam skulle också komma ikväll, vilket gjorde att jag förmodligen inte skulle ha särskilt tråkigt även om Lucy var upptagen med Lucas. Dörren stod öppen in till huset och man kunde höra musik spelas högre och högre ju längre in vi klev i huset. Vi gick rakt emot vardagsrummet där det var en massa folk. Det var rätt fullt där inne redan och en massa ungdomar dansade, drack, pratade och skrattade på en och samma gång.

“I’m gonna find Lucas, I’ll see you later” Lucy gav mig en snabb kram innan hon försvann bortåt i folkvimlet. Jag tittade mig runt omkring och kunde se många ansikten jag kände igen ifrån vår skola men också många nya personer som jag inte kunde känna igen. Nu när Lucy hade gått kände jag mig lite halvt bortkommen, det var ju ändå inte så många personer jag kände som var här. Det kändes som om det bara strömmade in mer och mer folk hela tiden och jag började snart att undra hur många Lucas hade bjudit. Men snart såg jag två bekanta ansikten i folkmängden vilket fick mig att le. Niall och Liam trängde sig fram mellan alla folk och stod snart vid mig. Jag gav dem varsin stor kram, nu kände jag mig genast på gott humör.

“Guys come on, let’s grab something to drink” sa jag och drog med dem bort till köket där all dricka och alkohol förmodligen fanns. Vi tog varsin öl och gick sedan ut till dansgolvet igen. Just idag hade jag tänkt mycket på pappa vilket hände ibland, särskilt när mamma var borta. Då saknade jag honom extra mycket eftersom jag varken hade mamma eller pappa med mig. Jag ville dricka för att glömma, dricka för att slippa tänka på honom. Mamma var ju fortfarande borta som pilot och även om Kate var snäll så räckte hon inte till. Jag drack snabbt upp min öl och blev sedan utdragen på dansgolvet av Liam. Jag vred på huvudet och såg att Niall hade gått och bjudit upp en tjej han hade gillat länge, Nicole. Och det verkade som om han hade lyckats, för jag såg dem stå och sakta dansa med varandra. Det gjorde mig riktigt glad, att han var glad. Liam log emot mig och jag placerade mina armar kring hans nacke som i en kram. Som bästa vänner gjorde vi väldigt mycket tillsammans, alla visste dessutom att vi var bästa vänner och inget mer så jag oroade mig inte direkt för att någon skulle tro att vi var något mer. Jag gillade faktiskt inte någon, jag antog att jag bara inte hade hittat någon än som passade mig. På något sätt hade jag en vag känsla av att detta året skulle bli annorlunda, men jag visste bara inte hur, när eller var.

Snart tystnade musiken och jag hörde steg bakom mig. Jag vände mig snabbt om och fick syn på “The Plastics”, som vi så vackert kallade dem. De fyra tjejerna stod vid dörren och gjorde... Ja, vad gjorde de egentligen? Inte särkilt mycket, de bara stod där och såg snygga ut. Och de var väldigt medvetna om att alla tittade på dem också. Hela grejen fick mig att vilja spy här och nu, ingenting jag visste kändes mer oäkta än dem. Serena, som var ledaren i deras lilla gäng, tittade sig omkring. Hennes blick flög bara förbi alla oss som hon inte ansåg vara värdiga att titta på och stannade på någon. Jag tittade dit och såg Louis, Harry och Zayn stå där. Självklart. Självklart var de också här, jag förstod inte hur vi hade kunnat missa deras entré in hit. Egentligen borde jag väl ha fattat att de alla skulle komma, särskilt Louis och Harry som var större players och egon än vad någon kunde föreställa sig. Dessutom tyckte de att Lucas var ganska cool, iallafall helt okej, så det förvånade mig inte att han hade bjudit hit dem. Vi alla såg tjejerna gå fram till killarna och göra vad de gjorde bäst, slänga med håret och leka barbiedockor. I min åsikt var det faktiskt exakt vad de gjorde, flera av dem såg också ut som barbiedockor. Jennifer, Alina och Poppy, som utgjorde resten av deras gäng, gjorde exakt som Serena gjorde och följde henne som hundvalpar. Jag tittade bort och min blick mötte Liams. Jag kunde se att han tyckte precis samma sak om dem som jag gjorde. Snart såg jag tjejerna och killarna försvinna bortåt och alla i rummet återgick till vad de hade gjort innan. Det var otroligt löjligt att folk blev så stilla och tittade så mycket på dem så fort de klev in i rummet. Jag drog med mig Liam tillbaka till köket och bestämde mig snabbt för att jag definitivt skulle behöva mer att dricka för att stå ut hela kvällen med de nyinkomna gästerna.

Några timmar och många glas senare hade jag faktiskt riktigt roligt. Jag och Lucy dansade runt med en massa annat folk, ingen av oss särskilt nyktra. Alla mina sorger och problem var trängda långt bak i mitt huvud och allt jag kunde tänka på var den väldigt höga musiken som vibrerade runt i min varma kropp när jag rörde mig i takt till musiken. Det enda som kanske var synd var att jag inte hade någon kille att dansa med, men inte sörjde jag för det. Det var en härlig kväll, jag var ung och levde livet just nu. Efter en stund fick jag ursäkta mig och gå till toaletten för att dricka lite vatten och pusta ut, jag kände mig väldigt trött. Mina steg styrde jag emot den långa korridoren som fanns i Lucas hus medan jag letade efter dörren som han hade sagt att det skulle stå WC på. Den mörka korridoren lystes upp av några enstaka lampor som gav hela rummet ett dämpat ljus. Jag mötte folk här och där som var på väg till olika ställen medan jag tittade i alla rum som var där. Snart kom jag fram till rätt dörr och öppnade den snabbt - kanske lite för snabbt... För det jag fick se var något jag helst hade varit utan att se. Harry, ifrån killgänget, och Alina, ifrån tjejgänget, stod emot väggen och praktiskt taget åt tungorna av varandra. Jag var egentligen inte förvånad, men det äcklade mig något rejält. Jag skyndade mig bort ifrån toalettdörren och gick tillbaka längs korridoren, fortfarande med synen kvar i mitt minne. Plötsligt var jag inte så törstig på vatten längre.

HARRYS PERSPEKTIV

Jag suckade nöjt för mig själv medan jag snabbt drog på mig alla mina kläder igen. Jag tittade på tjejen jag inte kunde minnas namnet på som låg däckad i sängen där jag nyss hade befunnit mig. Jag hade fått ännu en tjej på fall, något som i mitt fall i och för sig inte var så svårt. Nu när jag hade fått det jag ville ha för ikväll så var det dags att dricka en massa och glömma, och att bara komma till en annan värld. Nu var det dags att festa på riktigt. Jag kastade en sista blick på tjejen innan jag snabbt gick ut ur rummet. Vi var på fest hos någon kille som hette Lucas, som Louis tydligen verkade gilla lite så det var därför vi hade gått hit. Jag gick egentligen mest på fester för att få tjejer och för att få gratis alkohol. Vi var ute i princip varje helg och det var något jag gillade mycket. Egentligen var det inte själva drickandet, det var mer känslan man fick när man var full. Jag ville komma bort ifrån mitt liv, bort ifrån verkligheten till en värld där allt var bra och enkelt utan  några som helst problem. För i verkliga livet fanns det så många problem och så mycket som var jobbigt. När man full var man lycklig, den känslan älskade jag. Jag ville bara vara lycklig igen, som jag hade varit när jag var liten. Och även om det bara varade för en kväll och man hade en jävla baksmälla dagen efter så var det ändå på något sätt värt det. För då kunde jag glömma bort verkligheten och bara vara glad.

Min hand sökte sig snabbt till fickan där mitt cigarettpaket låg. Jag var medveten om att jag rökte en del, men det var ingen som brydde sig om att jag inte borde göra det, än mindre jag själv så då hade det liksom bara blivit så att jag hade fortsatt. Jag drog snabbt upp paketet och satte en cigarett mellan mina läppar. Tändaren åkte snabbt upp ur min andra ficka och snart fyllde den lugnande röken mina lungor. Den här känslan var så härlig, cigaretterna gjorde mig lugn och fick mig att både känna och vilja tro på att allt var bra och lugnt, att allt skulle bli bra, även hemma. Jag drog några djupa bloss utan att hosta det minsta och gick snabbt ut till vardagsrummet där folk fortfarande höll på att dricka, dansa, skratta och prata med varandra. Några ölglas stod på ett bord och jag tog tag i ett av dem och tog en stor klunk. Zayn och Louis stod en bit bort och jag kom snabbt fram till dem.

“Hey Haz, got any girl?” frågade Louis och höjde på ena ögonbrynet. Jag flinade och det räckte nog gott och väl som svar för dem. Louis höjde sitt ölglas och flinade tillbaka emot mig.

“Cheers, man. You’re worse than me” Jag och Zayn höjde också våra glas och skålade med Louis.

“The girls love me, you know” sa jag skämtsamt och tog en till klunk. Efter några fler bloss fimpade jag min cigarett på golvet och stampade på den.

“You could never keep yourself to only one girl” sa Louis retsamt medan han vickade på sina ögonbryn utmanande åt mig. Jag skakade snabbt och protesterande på huvudet.

“You don’t know that, maybe I could” svarade jag. Tanken på det gjorde mig lite fundersam, något sådant hade ju jag aldrig gjort förut.

“No, I’m sure you wouldn’t” sa Louis självsäkert och log ett övertygande litet leende. Visst, jag hade inte haft ett riktigt förhållande förut, men det betydde inte att jag inte ville. Att ha någon vid min sida hela tiden kändes väldigt tryggt på något sätt, och jag skulle verkligen vilja uppleva den känslan. Mer än något annat. Även om jag inte kunde erkänna det för någon.

Hej! Förlåt att kapitket kommer sent men har helt enkelt glömt bort samt varit upptagen. Här är det iallafall. Så himla skönt med höstlov nu, eller vad säger nu?! :D 

Jag kände en hand läggas på min axel och jag vände mig. Jag mötte min mammas blick som hade tårar i ögonen. Jag slängde mig i hennes famn och hon kramade om mig hårt samtidigt som jag storgrät.

SUMMERS PERSPEKTIV

“So how did you sleep?” frågade Kate vår hushållerska när jag äntligen hade lyckats släpa ner mig nedför trappan efter en dålig natts sömn. Drömmen jag hade drömt hade jagat mig nästan varje natt enda sedan den där dagen när pappa försvann och jag hade knappt kunnat sova någonting för att jag istället vaknade upp svettig och rädd i min säng. I hela mitt liv hade jag känt mig lite ensam. Inte för att jag hade varit ensam egentligen, jag hade alltid haft mina kompisar och Niall och jag hade ju känt varandra sen vi var jättesmå. Min mamma hade dock inte funnits där så mycket för mig, men jag hade haft Kate vid min sida. Så jag hade aldrig varit ensam, men det hade alltid saknats någon person i mitt liv. Min pappa. Men jag visste ju om varför han hade lämnat oss, det gjorde alla, och jag saknade honom inte, jag tyckte bara att han var självisk som inte tänkte på mig och mamma. Jag bara... Önskade att han inte hade gjort som han hade gjort. Jag tittade upp emot Kate som plockade fram frukost på bordet medan jag suckade.

“I slept okay, I guess..” sa jag och tittade runt omkring mig men kunde inte se mamma någonstans.

“Where’s mum, by the way?”

“She had to take an important flight, she’ll be home in some days” svarade Kate och fick ännu en suck ifrån mig till svar.

“As usual” mumlade jag och slog mig ner vid frukostbordet. Såklart att mamma alltid skulle iväg, så var det om man var pilot för ett känt företag. Jag bara önskade att hon kunde vara hemma lite mera och tänka lite mer på mig. Men som det var nu så var Kate den som tog hand om mig och inte mamma, fast det borde varit tvärt om.

Jag tog för mig av frukosten trots att jag inte direkt var hungrig, jag ville inte göra Kate besviken när hon hade ansträngt sig så, trots att hon ändå fick betalt för det. Numera sov jag alltid dåligt, något som var jobbigt. Vi småpratade lite om allt möjligt, Kate hade under de senaste åren blivit mer och mer som en mamma för mig eftersom mamma ofta inte var hemma.

“What are you doing today honey?” frågade Kate nyfiket med sin blick fäst på mig. Jag ryckte på axlarna till svar.

“The usual I guess, cheer training” svarade jag sedan.

“You know, I was thinking about something..” sa Kate vilket fångade min uppmärksamhet betydligt mer än förut. Jag nickade som svar på att hon skulle fortsätta vilket hon snart också gjorde.

“I was thinking that you could maybe get a job? I know you’ve talked about that you wanted to earn your own money and that could be a good way” fortsatte Kate medan hon fick fler nickningar ifrån mig. Det var sant, jag ville tjäna mina egna pengar. Visst var jag lite bortskämd, det kunde ingen blunda för, men bara för det betydde det inte att jag alltid uppskattade att vara så rik. Jag ville kunna tjäna egna pengar och känna att jag gjorde någonting själv, inte bara få ifrån min mamma.

“So what do you say?” frågade Kate och tittade uppfodrande på mig.

“Sounds great” svarade jag med ett litet leende. Dagen kändes genast ljusare med tanken på ett jobb. Många kanske tänkte att det bara var tråkigt, men jag höll inte med. Jag ville kunna tjäna egna pengar och känna att jag för en gångs skull gjorde något själv utan någons hjälp eller sponsring. Dessutom kunde man alltid få nya kompisar, eller hur?

Med raska steg skyndade jag mig in i skolan. Klockan hade ringt för ungefär tio minuter sedan och på något sätt hade jag lyckats bli sen även om jag gick i tid hemifrån. När jag kom fram till mitt skåp så slängde jag in väskan och min jacka, tog mina geografiböcker och skyndade mig sedan till klassrummet.

HARRYS PERSPEKTIV

Med långsamma steg gick jag mot skolan. Geografi var mitt första ämne, något jag verkligen inte gillade. Egentligen gillade jag väl nästan inget ämne, förutom idrott. Det var det enda roliga. Jag kollade på klockan som visade att lektionen redan börjat. Jag drog upp cigarettpaketet från min ficka och tände en cigarett som jag sedan drog ett djupt bloss ifrån och lät nikotinet spridas i min kropp. Det gjorde mig lugnare och mer avslappnad. Min promenad till skolan fortsatte och snart såg jag den bruna tegelbyggnaden komma närmre och närmre. Jag fimpade cigaretten när jag var på skolgården och drog en hand genom mitt hår. Sedan öppnade jag den tunga grå dörren och gick direkt till klassrummet. Jag öppnade dörren och allas blickar vändes mot mig.

“You’re late Harry” sa Mr Harris surt och drog upp sina glasögon som alltid åkte ner till nästippen.

“Yeah yeah, whatever” muttrade jag och satte mig längst bak i klassrummet bredvid Louis. Han gav mig en road blick och ett skratt for ur hans mun innan han återgick till att luta sig tillbaka på stolen och chilla. Han slöt ögonen och lade upp sina fötter på bänken. Jag skrattade lite och riktade blicken emot Zayn som satt på andra sidan om Louis.

“Did I miss anything important, or funny?” Jag höjde på ögonbrynet när jag sa det sista ordet eftersom att jag visste att många i min klass var klumpiga eller bara allmänt idiotiska, det var de flesta förresten, och jag ville aldrig missa chansen att få ett gott skratt åt någon. Eftersom att det fortfarande var kvar lite sommar i luften och soligt hade jag självklart inte missat att få med mig mina solglasögon till skolan. Jag satte dem snabbt upp på huvudet ifrån där de hade suttit tidigare, framför mina ögon, och studerade Zayn som bara ryckte på axlarna åt min fråga.

“Not really, but we’re just waiting for it to happen” sa han och flinade lite åt mig. Jag gjorde som Louis och placerade mina fötter på bänken framför mig medan jag stoppade in ett tuggummi i munnen för att försöka dölja röklukten som med stor säkerhet satt runt omkring mig sen jag hade rökt förut. Mr Harris gav oss en sur blick men gjorde inga försök att försöka stoppa oss ifrån att göra det vi gjorde. Och lika bra var väl det, för vi skulle inte ha lyssnat ett ord på honom ändå. Det var bara så vi var, jag, Louis och Zayn. Och jag trivdes med det. Att vara en av skolans populäraste killar var inte bara härligt utan också ganska roande, särskilt när man såg hur folk försökte prata med en och stammade fram något ord eller två men inte vågade mer än så i rädsla för att säga fel sak. Vissa dagar kände man sig verkligen som kungen på toppen och andra dagar var det bara skönt att veta att många tyckte om en, eller åtminstone inte vågade konkurrera med en. Lektionen fortsatte i samma tråkiga anda som alltid och allt kändes som vanligt, nästan för tråkigt. Under en tråkig genomgång slängde jag en blick runt omkring mig och fick syn på en brunett som satt på raden framför mig.

“Oh, Winter’s here” mumlade jag roat till Louis som skrattade lite. Zayn flinade medan han satt och pillade med sitt suddigum och rätt som det var kastade han det rakt i Summers huvud. Det var ingen hårt kast och såg inte ut att göra särskilt ont utan egentligen var det bara irriterande. Ja, inte för oss förstås utan för Summer. Hon vände sig så att hennes bruna hår slängdes över axeln och gav Zayn en blick som visade att hon inte var särskilt road. Jag skrattade lite med de andra två killarna och höjde på ögonbrynen åt henne. Det var alltid kul att retas med folk för att göra dem irriterade, särskilt när man själv var uttråkad.

“Having fun?” frågade hon med ett höjt ögonbryn. Hon verkade lite smått irriterad kanske, men inte särskilt arg.

“Actually, yes” svarade jag roat medan jag fortsatte tugga på mitt tuggummi.

“Maybe you can have fun with someone else then” muttrade hon med hennes blick fäst på mig. Hon vände sig sedan framåt och jag suckade lite.

“That girl can’t even take a joke” sa jag till Louis som himlade med ögonen lite åt Summer.

Vi fortsatte att roa oss med att prata och ignorera Mr Harris tills vi blev utslängda ur klassrummet och skickade upp till rektorns kontor för tredje gången denna månaden. Som vanligt hade Zayn käftat emot en hel del men till slut stampat ut ur klassrummet på begäran av både Mr Harris och oss. Han hade ett väldigt hett temperament och hade svårt för när folk sa till honom vad han fick och inte fick göra, vilket ofta visade sig. Hur som helst hade han lugnat ner sig ganska fort. Personligen tyckte jag att dessa besök var ganska roande eftersom det alltid var samma sak vi fick höra av honom varenda gång. Vi visste liksom redan vad vi skulle få för uppläxning när vi gick där i korridoren och det var förmodligen det som gjorde det så roande. Det var alltid tjatet om att vi borde tänka på våra betyg och uppföra oss, trots att alla lärare och även rektorn själv egentligen hade gett upp om att vi skulle bry oss om saker som skolan och läxor. För det gjorde vi inte, varför skulle vi? Det fanns något roligt med att alltid ställa till med saker, att alltid vara i centrum. Att alltid ha folks blickar på sig, det var något jag älskade även om det var för lite elaka saker folk tittade efter mig. Massor av tjejer frågade jämt ut mig och det skulle säkert ha varit ännu fler om alla hade vågat. Det var bara de tjejerna som var lite mer framåt som vågade. Och jag gick allt ut en hel del med tjejer, det var liksom naturligt för mig att göra det. Jag gick ju inte ut med alla som frågade mig för det skulle faktiskt ha blivit på tok för mycket. Dessutom ville jag inte gå ut med alla heller, det fanns en del tjejer som var rätt så fula. Ja, jag dömde folk rätt snabbt, egentligen efter att ha slängt en blick på dem och pratat några sekunder med dem. Jag själv ansåg inte det som något dåligt då jag snabbt kunde rensa bland människor, vilka jag ville och inte ville vara med. Men ibland var det också svårt, för det kändes inte alltid som jag. Visst ville jag vara populär, och det var jag, men ibland var det bara för mycket av alltihop. Jag sågs nog också som skolans stora player, men visst hade jag gjort mig förtjänt av det ryktet. Jag låg runt en hel del med olika tjejer, mest för att jag kände för det. Men det kändes också som om något saknades i mitt liv trots att jag verkade ha allt - utseendet, beundrarna och drömlivet. Men så var det inte, det var bara ingen som visste hur det egentligen var.

Jag suckade lätt medan vi alla tre klev in på kontoret hos skolans rektor, Mr Barnes. Han var den typen som aldrig skrek, men som kunde se lika besviken ut som om någon nyss hade dött. Han tittade upp på oss med en bitter min ifrån sina papper när vi ställde oss framför honom på en linje.

“Boys...” började han med sin mörka röst. Han blick granskade var och en av oss jag hade bara lust att slå till honom för hans dömande ögon. Vad visste han om mig, vilken rätt hade han att döma mig? Han kände inte mig.

“Yes?” frågade Louis i en lätt ton. Jag kastade en blick på honom och kunde se den roade glimten i hans öga. Han roades av att göra andra upprörda, det gjorde jag med.

“Why do you keep messing up your chances here? It’s not hard to sit down behind the school bench and listen to a teacher” sa han med en besviken stämma. Ja, precis det som jag hade väntat mig. Det vanliga gnället om hur besviken han var på oss.

“And I’m really dissapointed at you all three because I know you can do better than this. You are better than this, boys. Just give it a shot, alright?” sa han med en glimt hopp i ögonen som snabbt försvann.

“We don’t care, haven’t you figured yet” muttrade Louis och drog en hand igenom sitt hår. Det var redan perfekt stylat, men jag som kände Louis visste att han knappt gick någonstans utan sin hårspray. Min uppmärksamhet riktades snabbt tillbaka till Mr Barnes som hade fått en djupare rynka i pannan.

“Aaww, I’m sure you missed me. Maybe I should’ve come to your house and we could’ve had some fun” sa han och blinkade med ena ögat. Jag kollade äcklat på honom och reste mig upp.

Skoldagen var slut och jag, Lucy, Niall, Liam och Lucas, Lucys pojkvän, tog sällskap till tunnelbanan. Solen lös och sommar värmen fanns fortfarande kvar. Jag log. Det här skulle bli ett bra år. Det näst sista innan alla gick skilda vägar för college. Min och Lucys dröm hade alltid varit att komma in på samma collage.

“So, there’s a party this weekend at my place. Are you coming?” frågade Lucas oss alla. Vi svarade glatt ja.

“Cool, it starts around nine o’clock” sa han. Vi rundade glasskiosken som funnits här i flera år innan vi gick ner för trapporna till tunnelbanan. Som vanligt så var det fullt med folk och det stank unket, rök och svett. Jag krokade arm med Niall och vi vände oss om mot de andra.

“Lucy are you going home or are you going to Lucas’s?” frågade jag Lucy.

“I’m going to Lucas’s, but I’ll see you tomorrow” svarade hon och kramade om mig innan hon gick med Lucas till rätt spår för deras tunnelbana. Jag kollade på skärmen med alla avgångar och såg att den tunnelbana som jag och Niall skulle med gick om en minut.

“Bye Liam, see you tomorrow” sa jag snabbt och drog med mig Niall. Victoria var en väldigt stor station med både tåg och tunnelbanor. Därför var det ganska långt mellan varje spår. Vi knökade oss förbi alla och kom fram till rätt spår precis när vår tunnelbana kom. Vi gick in och lyckades hitta en plats. Niall satte sig ner och drog mig ner på hans knä. De som såg oss trodde säkert att vi var tillsammans men det var vi inte. Vi provade att dejta förra året men insåg ganska snabbt att vi passade bättre som vänner.

Snart kände jag hur tunnelbanan började rulla och vi var på väg mot Islington och efter bara 5 minuter så stannade tunnelbanan där Niall skulle av. Jag klev av hans knä och gav honom en kram innan vi sa hej då och han gick av. Jag satte mig ner igen fast denna gång på sätet. Jag kollade ut genom fönstret och såg bara reflektionen av mig eftersom det var ljusare i tåget än i tunneln.

“Next stop, Angel” sa den kvinnliga inspelade rösten. Jag reste mig upp eftersom det var där jag skulle gå av och började gå mot utgången. Tåget saktade in och snart var jag på perrongen.

Fem minuter senare stod jag på den lilla trappan till vårt gigantiska hus. Jag drog upp dörren och såg Kate, vårt hembiträde dammsuga. Kate hade varit vårt hembiträde sedan jag var liten och hade alltid varit som en mamma för mig när inte min riktiga mamma var hemma vilket var ganska ofta eftersom hon jobbar som en pilot runt om i hela världen. Det var inget jag gillade eftersom jag inte alls träffade henne så ofta. Men jag visste att min mamma älskade sitt jobb och att det hade varit hennes dröm sedan hon var 16 år så därför sa jag aldrig något till henne.

Jag tyckte egentligen att vi hade för stort hus för bara två personer. Men mamma insisterade på att ha det stort. Jag tror det kom från att hon gillade inredning och höll nästan alltid på att renovera något av alla rum. Sammanlagt så var det två våningar och en källare. På första våningen så var det ett stort kök, en matsal, ett vardagsrum, ett arbetsrum, ett badrum och ett gästrum. På andra våningen så fanns mammas sovrum med ett tillhörande badrum, mitt sovrum också med ett tillhörande badrum, tre gästrum samt ett litet sällskapsrum. I källaren fanns tvättstugan och saker som vi tog fram när vi behövde. Bakgården var stor och hade en pool och en altan. Det låter som om jag hade allt man kunde önska, men jag skulle hellre önska att min mamma var hemma mer så att jag kunde träffa henne mer än två gånger varje vecka.

“Hi darling” sa Kate och ställde undan dammsugaren i städskåpet.

“Hi Kate” svarade jag och tog av mig mina ytterkläder.

“Are you hungry?” frågade hon och satte upp hennes svarta hår i en knut.

“Yeah, a bit” svarade jag. Jag hade inte ätit sen lunch. Hon nickade och gick ut till köket. Jag gick upp till mitt rum och satte mig på sängen med min mac i mitt knä. Mitt rum var stort och ljust och hade en säng, ett skrivbord, en walk-in-closet och en liten tv. Jag gick in på facebook och kollade på alla statusar om att folk ville ha sommarlov och att skolan sög. Det var alltid sådana statusar man fick läsa efter något lov. Det plingade till på datorn och jag så att Liam hade skickat ett meddelande till mig. Vi började genast chatta och bestämde oss för att ses på Milkshake City senare.

“Summer! Dinner’s ready!” ropade Kate från nedervåningen. Jag loggade ut från facebook och gick ner för trappan och in i matsalen. Jag satte mig mitt emot Kate vid det stora träbordet och lade på potatis och fisk på min tallrik.

“I’m going to Milkshake City with Liam after dinner” sa jag till Kate efter ett tags tystnad.

“Okay, don’t come home too late. It’s school tomorrow” svarade hon och jag nickade. Vi åt upp under tystnad och när jag var klar så ställde jag undan min tallrik och gick mot tunnelbanestationen.

“Hi Summer!” ropade Liam när han såg mig vid Milkshake City.

“Hi” svarade jag och kramade om honom när jag kommit fram. Vi gick in och ställde oss i den lilla kön som var där. Jag kollade på menyn och bestämde mig direkt för en milkshake med daim smak.

Vi betalade våra milkshakes och satte oss vid ett bord vid fönstret.

“What are you doing tomorrow?” frågade Liam mig och tog en klunk av sin milkshake.

“I have cheerleading, you?”

“Football” svarade han. Liam hade varit med i skolans fotbollslag tillsammans med Niall så länge jag kunde minnas och båda två var riktigt duktiga.

“Right, when is your next match?” frågade jag nyfiket.

“Umm, next weekend I think... Wanna come and watch?”

“Of course I wanna watch. I wouldn’t miss it for the world” svarade jag och log. Att kolla på när Liam och Niall spelade tyckte jag var jättekul. Jag hade själv gått i fotboll ett tag. Men eftersom det inte var så många tjejer intresserade så lade dem ned laget tillslut. Så nu fick jag nöja mig med att kolla på när killarna spelade. Men det var kul, speciellt eftersom de var så duktiga.

“What about you? When do you have any championship with your cheerleading team?” frågade Liam mig.

“In one and a half month I think” svarade jag.

“I will be there, a lot of girls in short skirts is amazing” sa han och blinkade med ena ögat.

“Of course you think that” sa jag och himlade med ögonen.  

Vi drack upp våra milkshakes och begav oss sedan till tunnelbanan.

“Wanna do something now?” frågade Liam mig.

“Sure, we can go to my place” svarade jag och han nickade.

“Which film do you wanna watch?” frågade jag och kollade på alla filmer jag hade.

“You can choose. But not a girl movie” svarade han och satte sig i min säng. Jag drog fram Pirates of the Caribbean. Jag satte i den och satte mig sedan bredvid Liam.

“Which film did you choose?” frågade han och jag pekade på tv-skärmen där menyn nu kommit fram. Han nickade gillande och satte en kudde bakom sitt huvud och lutade sig mot väggen.

När klockan var runt tio på kvällen så gick Liam hem och jag gjorde mig i ordning för kvällen. Jag tvättade bort mitt smink och borstade sedan tänderna innan jag bytte om till pyjamas. Jag lade mig ner i sängen och lät sömnen ta över mig.

“Are you just going to leave us?! It’s your own daughter for God’s sake! Stay for her, fine if you don’t want to be with me anymore but it’s your daughter too and she needs you in her life!!” hörde jag min mamma skrika. Jag såg skuggorna från deras kroppar på väggen från trappan där jag satt och kunde tydligt se hur pappa knöt sina nävar. Något som han alltid gjorde när han var arg. Han gjorde det varje gång som han märkte att jag hade gjort sönder någonting eller varit busig i skolan. Men den här gången var det värre. Från det som jag kunde se så såg han argare än argast ut och som om han skulle kunna slå hål i väggen för att få ut sin ilska.

“I can’t stay, Jayden!” skrek min pappa ilsket tillbaks.

“Why?! Why can’t you stay with your family? I need an explanation!”

“I met someone else” sa han tyst och en tystnad spred sig över huset. Jag flyttade ner några trappsteg, men var noga med att inte trampa på det fjärde uppifrån eftersom det knarrade, och kunde nu se pappas rygg och mammas ansikte. Plötsligt såg jag mamma höja sin hand och jag höll för ögonen. Snart hördes en smäll och inte förrän då vågade jag kolla igen. Pappas hand var på hans vänstra kind medan mamma såg arg, ledsen och sårad ut.

“How could you? How could you betray your family like this?!” utbrast mamma argt och satte armarna i kors över bröstet.

“Don’t you get it?! I don’t love you anymore!” skrek han argt och jag såg mamma dra efter andan.

“What about Summer? Don’t you love her?” sa mamma sårat men samtidigt argt.

“Summer won’t understand anything, she’s just nine years old and a stupid kid. You can tell her anything you want. I don’t care anymore” sa pappa och tog upp en väska från golvet. Mamma kollade argt och förvånat på honom men sa ingenting. Pappa vände sig om och mötte min blick. En tår rann ner för min kind när jag förstod vad som skulle hända. Jag sprang ner för trappan och kramade om han.

“Please don’t leave” mumlade jag och han suckade.

“I have to Summer” började han och satte sig ner på huk framför mig. “Be nice to your mother” sa han och ställde sig upp, tog sin väska innan han försvann ut från huset. Bort från mig. Bort från min mamma. Bort från vår familj som nu var söndrig.

Jag stirrade på dörren länge. Sekunder och minuter passerade men det enda jag gjorde var att stirra på dörren. I hopp om att min pappa skulle komma tillbaka som om det vore vilken dag som helst. Jag hoppades att han skulle komma in med det där leendet han brukade ha när jag var mindre. Jag hoppades att detta bara skulle vara en dröm. En mardröm och när jag vaknade skulle min pappa sitta där bredvid mig på sängkanten och skulle inte alls vara borta. Men jag visste att det inte skulle hända.

Jag kände en hand läggas på min axel och jag vände mig. Jag mötte min mammas blick som hade tårar i ögonen. Jag slängde mig i hennes famn och hon kramade om mig hårt samtidigt som jag storgrät.

Sommaren var slut och jag stod vid mitt skåp i skolan och väntade på Niall och Liam. Sommaren hade gått fort, för fort och vi var nu tillbaka till det gamla vanliga. Jag kollade åt vänster och såg direkt Serena och Jennifer. Jag hade hört att Serena hade varit i Spanien i en månad så var det något som jag inte såg fram emot så var det att ha samma lektion som henne. Då skulle jag få höra på hennes prat om hur hon hade det där. Något som jag verkligen inte brydde mig om. Serena och Jennifer passerade några elever och kollade på dem som om de var smuts. Vår skola var väldigt grupperad, något som jag inte gillade så mycket. Det fanns nördar, de med högre status och de "vanliga" som varken var nördar eller personer med hög status. Jag vände mig om när jag kände en knack på axeln och mötte Liam. Jag log mot honom och han drog in mig i en kram.

“Hello love, ready for school?” frågade han samtidigt som vi drog ifrån oss från kramen.

“Hi, no. I miss the summer holiday already” svarade jag. Han skrattade lite och tog fram sina matteböcker från sitt skåp som han hade bredvid mitt.

“Me too, but it’s lovely to see you” sa han sedan. Han såg faktiskt glad och pigg ut, och han var lite solbränd ifrån i somras. Vi hade inte setts på ett tag, han hade varit hos sin släkt på landet nästan hela sommaren och jag hade... Ja, vad hade jag gjort? Varit mest hemma och tagit det lugnt. Jag var inte den personen som höll på med sprit och sådant, även om många på skolan gjorde det.

“So, how was your family at the countryside?” frågade jag glatt.

“They were good, but it rained a lot so it was a bit boring” svarade Liam. Vår konversation avbröts av några höga röster. Folk verkade akta sig i korridoren för att släppa fram någon. Jag suckade och förstod att det var tjejgänget igen. Jag förstod ärligt talat inte varför man hade sådan respekt för dem, för jag gillade dem inte ens. Några killröster hördes högt i korridoren och dunsar här och var lät. Jag förstod att folk knuffades undan. Jag och Liam såg dem nog ungefär samtidigt. På bredden i korridoren gick tre killar. Louis Tomlinson, Harry Styles och Zayn Malik. Skolans tre badboys. De var lärarnas mardröm och vissa tjejers dröm. Jag sneglade lite diskret mot dem och såg att alla tre såg lite äldre ut än innan sommaren. Och de var nästan lite snyggare än innan. Ja, bara för att de var snygga betydde det inte att de var trevliga, för det var det sista de skulle kunna vara. Louis, som var ledaren gick i mitten med Harry och Zayn på var sin sida. Deras uttryckslösa ansiktsuttryck hade alltid skrämt mig lite. När de inte såg arga ut hade de stora flin på läpparna. Jag suckade för mig själv och undrade hur detta året skulle bli. Vad skulle bli årets största katastrof? En eldsvåda? Ingen visste. Men alla visste vilka som bestämde, och det var verkligen inte jag och mina kompisar. Killarnas blickar vandrade runt på alla i korridoren men stannade inte någonstans. Enligt dem var vi väl inte värda att titta på. Zayn hade några fler tatueringar på armarna och han hade en lite annorlunda frisyr emot förut. Han var snygg, väldigt snygg. Harry hade kvar sina lockar som slängde runt hans huvud. Det skulle ha varit gulligt om han inte hade varit en så hemsk person, vilket han var. Och Louis, ja han var bara allmänt tuffare. Zayns och Louis quiffar var snyggt stylade, Harry behövde ingen quiff för att vara snygg. Alla hade kanske växt några centimeter under sommaren. Och de var mer än väl medvetna om att de såg väldigt bra ut allihop. Som om deras ego behövde bli större, knappast. När de passerat så vände jag mig mot Liam igen och himlade med ögonen. Japp, allt var som vanligt.

När Niall kom så gick vi tillsammans bort till vår Engelska sal. Niall var Liams bästa kompis och en väldigt nära vän till mig. Jag och Niall hade umgåtts mycket under sommaren förutom då han hade varit i Irland och hälsat på sin släkt där.

Vi gick in i det öppna klassrummet och satte oss ner vid ett bord bredvid varandra. Några andra elever var där. T.ex. de som klassades som nördar. De var där minst tjugo minuter tidigare varje morgon. Vilket jag inte kunde förstå. Snart kom läraren och resten av eleverna in.

“Good morning students. Have you had a good holiday?” frågade vår engelskalärare, Miss Jones. Alla svarade ett trött ja, samma sak som varje år.

“Great, I hope you’re ready for another semester” sa hon och tog fram en whiteboard penna. Precis när hon började skriva så öppnades klassrumsdörren och in kom ingen annan än Zayn.

“And where have you been Zayn” frågade Miss Jones och blängde på Zayn. Han svarade inte utan gick bara förbi och satte sig på platsen längst bak. När han passerade mig och Niall så kände jag en stark lukt av cigarettrök och mint. Som om han ville täcka över att han rökte. Vilket han inte lyckades så bra med.

“Late for the first lesson Zayn, not good” sa Miss Jones och forsatte att skriva på tavlan.

“I don’t care” mumlade han och lade upp fötterna på bordet samtidigt som han lutade sig bakåt på stolen. Några av tjejerna längre fram kollade med stora ögon på honom. Det var uppenbart att de tyckte att han var snygg men så som de kollade på honom fick mig nästan att börja skratta. Det såg nästan ut som om de skulle börja dregla. Zayn flinade belåtet. Såklart så visste han vilken effekt han hade på tjejer.

“Please Niall, please please please” bad jag Niall. Han suckade.

“Fine, but just to the canteen” svarade han och böjde sig ner. Jag log och hoppade upp på hans rygg.

“You’re so lazy Summer” sa han och jag slog retfullt till honom i bakhuvudet. Det var alltid kul att rida på Nialls rygg. Vi hade haft engelska och sedan hade vi haft ett långt matte pass tillsammans. Men nu var det äntligen lunch. Vi mötte upp Liam vid våra skåp och tillsammans gick vi till matsalen.

“Jump down” sa Niall och släppte taget av mina ben. Jag höll kvar armarna runt hans nacke och höll hårt i hans t-shirt.

“I don’t want to. Just carry me to the table” svarade jag envist och Liam skrattade. Niall suckade och jag såg framför mig hur Niall himlade med ögonen.

“I hate you” mumlade han och började gå mot ett av de tomma borden.

“No, you love me”.

“Whatever floats your boat” svarade han och skrattade sitt höga skratt. Jag skakade skrattandes på huvudet. Niall och jag var som syskon. Han fanns alltid där om det var något som jag inte ville prata med Lucy, min bästa vän, om. Lucy gick också på den här skolan och vi hade känt varandra sen barnsben. Men tyvärr så var lärarna dumma nog att inte låta oss ha så många klasser tillsammans. Men det gjorde de kanske rätt i. När jag och Lucy var i samma klass så brukade vi ofta prata bort mer än halva lektionen. Men hur skulle man överleva skolan om man inte fick ha lite kul?

Vi satt och åt när hela matsalen tystnade. Jag suckade. In kom såklart Louis och company. Alla följde vad de gjorde med deras blickar. Det var som om de var kända, men det kan man väl säga att de var här på skolan. Allt som kretsade kring dem ansågs vara coolt och ja, deras egon var större än de själva och deras egon växte bara mer och mer desto mer tjejer som föll för dem. De gick före alla i kön och tog mat innan de betalade. De kollade runt i matsalen och såg ganska snabbt att det var fullt. Synd för dem, tänkte jag men ändrade snabbt åsikt när jag såg att de kollade åt vårt håll. Louis flinade och gjorde sin väg mot oss. Min tanke ändrades snabbt till synd för oss, istället. Med en duns ställde Louis ner sin bricka på vårt bord.

“Hello Winter, how was your summer” sa han och fick de andra att skratta. Jag himlade med ögonen.

“Great, because you weren’t in it” svarade jag. Winter hade han kallat mig länge bara för att jag hette Summer. Väldigt patetiskt, men det insåg inte han.

“Aaww, I’m sure you missed me. Maybe I should’ve come to your house and we could’ve had some fun” sa han och blinkade med ena ögat. Jag kollade äcklat på honom och reste mig upp.