Don't Let Me Go - kapitel 2

| Postat i: Don't Let Me Go
Tidigare:

“Aaww, I’m sure you missed me. Maybe I should’ve come to your house and we could’ve had some fun” sa han och blinkade med ena ögat. Jag kollade äcklat på honom och reste mig upp.

“Let’s go” sa jag till Liam och Niall. Vi skyndade oss att slänga maten. Jag kollade åt bordet där vi nyss suttit och såg Louis flina mot mig och blinkade ännu en gång med ena ögat. Jag gick ut från matsalen med en suck. Dagen hade varit riktigt bra tills Louis, Harry och Zayn kom och förstörde den. Ovanligt? Inte direkt.   

 

 

SUMMERS PERSPEKTIV

Skoldagen var slut och jag, Lucy, Niall, Liam och Lucas, Lucys pojkvän, tog sällskap till tunnelbanan. Solen lös och sommar värmen fanns fortfarande kvar. Jag log. Det här skulle bli ett bra år. Det näst sista innan alla gick skilda vägar för college. Min och Lucys dröm hade alltid varit att komma in på samma collage.

“So, there’s a party this weekend at my place. Are you coming?” frågade Lucas oss alla. Vi svarade glatt ja.

“Cool, it starts around nine o’clock” sa han. Vi rundade glasskiosken som funnits här i flera år innan vi gick ner för trapporna till tunnelbanan. Som vanligt så var det fullt med folk och det stank unket, rök och svett. Jag krokade arm med Niall och vi vände oss om mot de andra.

“Lucy are you going home or are you going to Lucas’s?” frågade jag Lucy.

“I’m going to Lucas’s, but I’ll see you tomorrow” svarade hon och kramade om mig innan hon gick med Lucas till rätt spår för deras tunnelbana. Jag kollade på skärmen med alla avgångar och såg att den tunnelbana som jag och Niall skulle med gick om en minut.

“Bye Liam, see you tomorrow” sa jag snabbt och drog med mig Niall. Victoria var en väldigt stor station med både tåg och tunnelbanor. Därför var det ganska långt mellan varje spår. Vi knökade oss förbi alla och kom fram till rätt spår precis när vår tunnelbana kom. Vi gick in och lyckades hitta en plats. Niall satte sig ner och drog mig ner på hans knä. De som såg oss trodde säkert att vi var tillsammans men det var vi inte. Vi provade att dejta förra året men insåg ganska snabbt att vi passade bättre som vänner.


Snart kände jag hur tunnelbanan började rulla och vi var på väg mot Islington och efter bara 5 minuter så stannade tunnelbanan där Niall skulle av. Jag klev av hans knä och gav honom en kram innan vi sa hej då och han gick av. Jag satte mig ner igen fast denna gång på sätet. Jag kollade ut genom fönstret och såg bara reflektionen av mig eftersom det var ljusare i tåget än i tunneln.

“Next stop, Angel” sa den kvinnliga inspelade rösten. Jag reste mig upp eftersom det var där jag skulle gå av och började gå mot utgången. Tåget saktade in och snart var jag på perrongen.


Fem minuter senare stod jag på den lilla trappan till vårt gigantiska hus. Jag drog upp dörren och såg Kate, vårt hembiträde dammsuga. Kate hade varit vårt hembiträde sedan jag var liten och hade alltid varit som en mamma för mig när inte min riktiga mamma var hemma vilket var ganska ofta eftersom hon jobbar som en pilot runt om i hela världen. Det var inget jag gillade eftersom jag inte alls träffade henne så ofta. Men jag visste att min mamma älskade sitt jobb och att det hade varit hennes dröm sedan hon var 16 år så därför sa jag aldrig något till henne.


Jag tyckte egentligen att vi hade för stort hus för bara två personer. Men mamma insisterade på att ha det stort. Jag tror det kom från att hon gillade inredning och höll nästan alltid på att renovera något av alla rum. Sammanlagt så var det två våningar och en källare. På första våningen så var det ett stort kök, en matsal, ett vardagsrum, ett arbetsrum, ett badrum och ett gästrum. På andra våningen så fanns mammas sovrum med ett tillhörande badrum, mitt sovrum också med ett tillhörande badrum, tre gästrum samt ett litet sällskapsrum. I källaren fanns tvättstugan och saker som vi tog fram när vi behövde. Bakgården var stor och hade en pool och en altan. Det låter som om jag hade allt man kunde önska, men jag skulle hellre önska att min mamma var hemma mer så att jag kunde träffa henne mer än två gånger varje vecka.


“Hi darling” sa Kate och ställde undan dammsugaren i städskåpet.

“Hi Kate” svarade jag och tog av mig mina ytterkläder.

“Are you hungry?” frågade hon och satte upp hennes svarta hår i en knut.

“Yeah, a bit” svarade jag. Jag hade inte ätit sen lunch. Hon nickade och gick ut till köket. Jag gick upp till mitt rum och satte mig på sängen med min mac i mitt knä. Mitt rum var stort och ljust och hade en säng, ett skrivbord, en walk-in-closet och en liten tv. Jag gick in på facebook och kollade på alla statusar om att folk ville ha sommarlov och att skolan sög. Det var alltid sådana statusar man fick läsa efter något lov. Det plingade till på datorn och jag så att Liam hade skickat ett meddelande till mig. Vi började genast chatta och bestämde oss för att ses på Milkshake City senare.


“Summer! Dinner’s ready!” ropade Kate från nedervåningen. Jag loggade ut från facebook och gick ner för trappan och in i matsalen. Jag satte mig mitt emot Kate vid det stora träbordet och lade på potatis och fisk på min tallrik.

“I’m going to Milkshake City with Liam after dinner” sa jag till Kate efter ett tags tystnad.

“Okay, don’t come home too late. It’s school tomorrow” svarade hon och jag nickade. Vi åt upp under tystnad och när jag var klar så ställde jag undan min tallrik och gick mot tunnelbanestationen.


“Hi Summer!” ropade Liam när han såg mig vid Milkshake City.

“Hi” svarade jag och kramade om honom när jag kommit fram. Vi gick in och ställde oss i den lilla kön som var där. Jag kollade på menyn och bestämde mig direkt för en milkshake med daim smak.


Vi betalade våra milkshakes och satte oss vid ett bord vid fönstret.

“What are you doing tomorrow?” frågade Liam mig och tog en klunk av sin milkshake.

“I have cheerleading, you?”

“Football” svarade han. Liam hade varit med i skolans fotbollslag tillsammans med Niall så länge jag kunde minnas och båda två var riktigt duktiga.

“Right, when is your next match?” frågade jag nyfiket.

“Umm, next weekend I think... Wanna come and watch?”

“Of course I wanna watch. I wouldn’t miss it for the world” svarade jag och log. Att kolla på när Liam och Niall spelade tyckte jag var jättekul. Jag hade själv gått i fotboll ett tag. Men eftersom det inte var så många tjejer intresserade så lade dem ned laget tillslut. Så nu fick jag nöja mig med att kolla på när killarna spelade. Men det var kul, speciellt eftersom de var så duktiga.

“What about you? When do you have any championship with your cheerleading team?” frågade Liam mig.

“In one and a half month I think” svarade jag.

“I will be there, a lot of girls in short skirts is amazing” sa han och blinkade med ena ögat.

“Of course you think that” sa jag och himlade med ögonen.  


Vi drack upp våra milkshakes och begav oss sedan till tunnelbanan.

“Wanna do something now?” frågade Liam mig.

“Sure, we can go to my place” svarade jag och han nickade.


“Which film do you wanna watch?” frågade jag och kollade på alla filmer jag hade.

“You can choose. But not a girl movie” svarade han och satte sig i min säng. Jag drog fram Pirates of the Caribbean. Jag satte i den och satte mig sedan bredvid Liam.

“Which film did you choose?” frågade han och jag pekade på tv-skärmen där menyn nu kommit fram. Han nickade gillande och satte en kudde bakom sitt huvud och lutade sig mot väggen.


När klockan var runt tio på kvällen så gick Liam hem och jag gjorde mig i ordning för kvällen. Jag tvättade bort mitt smink och borstade sedan tänderna innan jag bytte om till pyjamas. Jag lade mig ner i sängen och lät sömnen ta över mig.


“Are you just going to leave us?! It’s your own daughter for God’s sake! Stay for her, fine if you don’t want to be with me anymore but it’s your daughter too and she needs you in her life!!” hörde jag min mamma skrika. Jag såg skuggorna från deras kroppar på väggen från trappan där jag satt och kunde tydligt se hur pappa knöt sina nävar. Något som han alltid gjorde när han var arg. Han gjorde det varje gång som han märkte att jag hade gjort sönder någonting eller varit busig i skolan. Men den här gången var det värre. Från det som jag kunde se så såg han argare än argast ut och som om han skulle kunna slå hål i väggen för att få ut sin ilska.

“I can’t stay, Jayden!” skrek min pappa ilsket tillbaks.

“Why?! Why can’t you stay with your family? I need an explanation!”

“I met someone else” sa han tyst och en tystnad spred sig över huset. Jag flyttade ner några trappsteg, men var noga med att inte trampa på det fjärde uppifrån eftersom det knarrade, och kunde nu se pappas rygg och mammas ansikte. Plötsligt såg jag mamma höja sin hand och jag höll för ögonen. Snart hördes en smäll och inte förrän då vågade jag kolla igen. Pappas hand var på hans vänstra kind medan mamma såg arg, ledsen och sårad ut.

“How could you? How could you betray your family like this?!” utbrast mamma argt och satte armarna i kors över bröstet.

“Don’t you get it?! I don’t love you anymore!” skrek han argt och jag såg mamma dra efter andan.

“What about Summer? Don’t you love her?” sa mamma sårat men samtidigt argt.

“Summer won’t understand anything, she’s just nine years old and a stupid kid. You can tell her anything you want. I don’t care anymore” sa pappa och tog upp en väska från golvet. Mamma kollade argt och förvånat på honom men sa ingenting. Pappa vände sig om och mötte min blick. En tår rann ner för min kind när jag förstod vad som skulle hända. Jag sprang ner för trappan och kramade om han.

“Please don’t leave” mumlade jag och han suckade.

“I have to Summer” började han och satte sig ner på huk framför mig. “Be nice to your mother” sa han och ställde sig upp, tog sin väska innan han försvann ut från huset. Bort från mig. Bort från min mamma. Bort från vår familj som nu var söndrig.


Jag stirrade på dörren länge. Sekunder och minuter passerade men det enda jag gjorde var att stirra på dörren. I hopp om att min pappa skulle komma tillbaka som om det vore vilken dag som helst. Jag hoppades att han skulle komma in med det där leendet han brukade ha när jag var mindre. Jag hoppades att detta bara skulle vara en dröm. En mardröm och när jag vaknade skulle min pappa sitta där bredvid mig på sängkanten och skulle inte alls vara borta. Men jag visste att det inte skulle hända.


Jag kände en hand läggas på min axel och jag vände mig. Jag mötte min mammas blick som hade tårar i ögonen. Jag slängde mig i hennes famn och hon kramade om mig hårt samtidigt som jag storgrät.

“Shh, it’ll be okay” hörde jag hon säga och jag ville så gärna tro henne. Men skulle verkligen allt bli bra igen, utan en pappa i bilden var jag inte så säker längre...


Kapitel 2! Hoppas ni gillar den so far :) Ni fick en liten bakgrund om Summer och om det är något som är otydligt eller som ni inte förstår så är det bara att säga till så förklarar vi det så gott vi kan :) 
 
Glöm nu inte att kommentera, ni gör oss så glada med era fina kommentarer :D
 
//Josefin & Frida xxx
 

Superbra del :) kul att få veta lite av Summers bakgrund

Asbra kapitel älskar nya novellen :)

Bra del!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: