“We don’t care, haven’t you figured yet” muttrade Louis och drog en hand igenom sitt hår. Det var redan perfekt stylat, men jag som kände Louis visste att han knappt gick någonstans utan sin hårspray. Min uppmärksamhet riktades snabbt tillbaka till Mr Barnes som hade fått en djupare rynka i pannan.

SUMMERS PERSPEKTIV

“Are you sure about that this looks okay?” frågade jag osäkert medan jag granskade mig själv i den stora runda spegeln som hängde på min vägg i mitt rum. Lucy nickade ivrigt med ett stort leende på läpparna.

“I’m sure, come on now Summer. I don’t wanna be late for my boyfriend’s party” fortsatte hon och drog med mig ut ifrån mitt rum och ner för trappan som ledde ner till min hall. Jag tittade ner på jeansshortan som var knuten på magen och på mina svarta jenas som satt tight mot mina ben. Jag log lite, Lucy hade nog rätt, min outfit såg bra ut. Mitt hår var utsläppt och jag kände mig faktiskt fin. Snart stod jag och Lucy redo i min hall med våra handväskor och klackskor. Ikväll skulle vi ha kul, det var ju trotsallt fredag.

Snart nog stod vi utanför Lucas hus där hans fest skulle vara. Det var populärt med hemmafester på vår skola och de flesta brukade faktiskt bli väldigt lyckade. Jag var ju inte den som gick på jättemånga fester heller, inte direkt som de mest populära på skolan. Men när jag väl gick brukade jag nästan alltid ha kul. Niall och Liam skulle också komma ikväll, vilket gjorde att jag förmodligen inte skulle ha särskilt tråkigt även om Lucy var upptagen med Lucas. Dörren stod öppen in till huset och man kunde höra musik spelas högre och högre ju längre in vi klev i huset. Vi gick rakt emot vardagsrummet där det var en massa folk. Det var rätt fullt där inne redan och en massa ungdomar dansade, drack, pratade och skrattade på en och samma gång.

“I’m gonna find Lucas, I’ll see you later” Lucy gav mig en snabb kram innan hon försvann bortåt i folkvimlet. Jag tittade mig runt omkring och kunde se många ansikten jag kände igen ifrån vår skola men också många nya personer som jag inte kunde känna igen. Nu när Lucy hade gått kände jag mig lite halvt bortkommen, det var ju ändå inte så många personer jag kände som var här. Det kändes som om det bara strömmade in mer och mer folk hela tiden och jag började snart att undra hur många Lucas hade bjudit. Men snart såg jag två bekanta ansikten i folkmängden vilket fick mig att le. Niall och Liam trängde sig fram mellan alla folk och stod snart vid mig. Jag gav dem varsin stor kram, nu kände jag mig genast på gott humör.

“Guys come on, let’s grab something to drink” sa jag och drog med dem bort till köket där all dricka och alkohol förmodligen fanns. Vi tog varsin öl och gick sedan ut till dansgolvet igen. Just idag hade jag tänkt mycket på pappa vilket hände ibland, särskilt när mamma var borta. Då saknade jag honom extra mycket eftersom jag varken hade mamma eller pappa med mig. Jag ville dricka för att glömma, dricka för att slippa tänka på honom. Mamma var ju fortfarande borta som pilot och även om Kate var snäll så räckte hon inte till. Jag drack snabbt upp min öl och blev sedan utdragen på dansgolvet av Liam. Jag vred på huvudet och såg att Niall hade gått och bjudit upp en tjej han hade gillat länge, Nicole. Och det verkade som om han hade lyckats, för jag såg dem stå och sakta dansa med varandra. Det gjorde mig riktigt glad, att han var glad. Liam log emot mig och jag placerade mina armar kring hans nacke som i en kram. Som bästa vänner gjorde vi väldigt mycket tillsammans, alla visste dessutom att vi var bästa vänner och inget mer så jag oroade mig inte direkt för att någon skulle tro att vi var något mer. Jag gillade faktiskt inte någon, jag antog att jag bara inte hade hittat någon än som passade mig. På något sätt hade jag en vag känsla av att detta året skulle bli annorlunda, men jag visste bara inte hur, när eller var.

Snart tystnade musiken och jag hörde steg bakom mig. Jag vände mig snabbt om och fick syn på “The Plastics”, som vi så vackert kallade dem. De fyra tjejerna stod vid dörren och gjorde... Ja, vad gjorde de egentligen? Inte särkilt mycket, de bara stod där och såg snygga ut. Och de var väldigt medvetna om att alla tittade på dem också. Hela grejen fick mig att vilja spy här och nu, ingenting jag visste kändes mer oäkta än dem. Serena, som var ledaren i deras lilla gäng, tittade sig omkring. Hennes blick flög bara förbi alla oss som hon inte ansåg vara värdiga att titta på och stannade på någon. Jag tittade dit och såg Louis, Harry och Zayn stå där. Självklart. Självklart var de också här, jag förstod inte hur vi hade kunnat missa deras entré in hit. Egentligen borde jag väl ha fattat att de alla skulle komma, särskilt Louis och Harry som var större players och egon än vad någon kunde föreställa sig. Dessutom tyckte de att Lucas var ganska cool, iallafall helt okej, så det förvånade mig inte att han hade bjudit hit dem. Vi alla såg tjejerna gå fram till killarna och göra vad de gjorde bäst, slänga med håret och leka barbiedockor. I min åsikt var det faktiskt exakt vad de gjorde, flera av dem såg också ut som barbiedockor. Jennifer, Alina och Poppy, som utgjorde resten av deras gäng, gjorde exakt som Serena gjorde och följde henne som hundvalpar. Jag tittade bort och min blick mötte Liams. Jag kunde se att han tyckte precis samma sak om dem som jag gjorde. Snart såg jag tjejerna och killarna försvinna bortåt och alla i rummet återgick till vad de hade gjort innan. Det var otroligt löjligt att folk blev så stilla och tittade så mycket på dem så fort de klev in i rummet. Jag drog med mig Liam tillbaka till köket och bestämde mig snabbt för att jag definitivt skulle behöva mer att dricka för att stå ut hela kvällen med de nyinkomna gästerna.

Några timmar och många glas senare hade jag faktiskt riktigt roligt. Jag och Lucy dansade runt med en massa annat folk, ingen av oss särskilt nyktra. Alla mina sorger och problem var trängda långt bak i mitt huvud och allt jag kunde tänka på var den väldigt höga musiken som vibrerade runt i min varma kropp när jag rörde mig i takt till musiken. Det enda som kanske var synd var att jag inte hade någon kille att dansa med, men inte sörjde jag för det. Det var en härlig kväll, jag var ung och levde livet just nu. Efter en stund fick jag ursäkta mig och gå till toaletten för att dricka lite vatten och pusta ut, jag kände mig väldigt trött. Mina steg styrde jag emot den långa korridoren som fanns i Lucas hus medan jag letade efter dörren som han hade sagt att det skulle stå WC på. Den mörka korridoren lystes upp av några enstaka lampor som gav hela rummet ett dämpat ljus. Jag mötte folk här och där som var på väg till olika ställen medan jag tittade i alla rum som var där. Snart kom jag fram till rätt dörr och öppnade den snabbt - kanske lite för snabbt... För det jag fick se var något jag helst hade varit utan att se. Harry, ifrån killgänget, och Alina, ifrån tjejgänget, stod emot väggen och praktiskt taget åt tungorna av varandra. Jag var egentligen inte förvånad, men det äcklade mig något rejält. Jag skyndade mig bort ifrån toalettdörren och gick tillbaka längs korridoren, fortfarande med synen kvar i mitt minne. Plötsligt var jag inte så törstig på vatten längre.

HARRYS PERSPEKTIV

Jag suckade nöjt för mig själv medan jag snabbt drog på mig alla mina kläder igen. Jag tittade på tjejen jag inte kunde minnas namnet på som låg däckad i sängen där jag nyss hade befunnit mig. Jag hade fått ännu en tjej på fall, något som i mitt fall i och för sig inte var så svårt. Nu när jag hade fått det jag ville ha för ikväll så var det dags att dricka en massa och glömma, och att bara komma till en annan värld. Nu var det dags att festa på riktigt. Jag kastade en sista blick på tjejen innan jag snabbt gick ut ur rummet. Vi var på fest hos någon kille som hette Lucas, som Louis tydligen verkade gilla lite så det var därför vi hade gått hit. Jag gick egentligen mest på fester för att få tjejer och för att få gratis alkohol. Vi var ute i princip varje helg och det var något jag gillade mycket. Egentligen var det inte själva drickandet, det var mer känslan man fick när man var full. Jag ville komma bort ifrån mitt liv, bort ifrån verkligheten till en värld där allt var bra och enkelt utan  några som helst problem. För i verkliga livet fanns det så många problem och så mycket som var jobbigt. När man full var man lycklig, den känslan älskade jag. Jag ville bara vara lycklig igen, som jag hade varit när jag var liten. Och även om det bara varade för en kväll och man hade en jävla baksmälla dagen efter så var det ändå på något sätt värt det. För då kunde jag glömma bort verkligheten och bara vara glad.

Min hand sökte sig snabbt till fickan där mitt cigarettpaket låg. Jag var medveten om att jag rökte en del, men det var ingen som brydde sig om att jag inte borde göra det, än mindre jag själv så då hade det liksom bara blivit så att jag hade fortsatt. Jag drog snabbt upp paketet och satte en cigarett mellan mina läppar. Tändaren åkte snabbt upp ur min andra ficka och snart fyllde den lugnande röken mina lungor. Den här känslan var så härlig, cigaretterna gjorde mig lugn och fick mig att både känna och vilja tro på att allt var bra och lugnt, att allt skulle bli bra, även hemma. Jag drog några djupa bloss utan att hosta det minsta och gick snabbt ut till vardagsrummet där folk fortfarande höll på att dricka, dansa, skratta och prata med varandra. Några ölglas stod på ett bord och jag tog tag i ett av dem och tog en stor klunk. Zayn och Louis stod en bit bort och jag kom snabbt fram till dem.

“Hey Haz, got any girl?” frågade Louis och höjde på ena ögonbrynet. Jag flinade och det räckte nog gott och väl som svar för dem. Louis höjde sitt ölglas och flinade tillbaka emot mig.

“Cheers, man. You’re worse than me” Jag och Zayn höjde också våra glas och skålade med Louis.

“The girls love me, you know” sa jag skämtsamt och tog en till klunk. Efter några fler bloss fimpade jag min cigarett på golvet och stampade på den.

“You could never keep yourself to only one girl” sa Louis retsamt medan han vickade på sina ögonbryn utmanande åt mig. Jag skakade snabbt och protesterande på huvudet.

“You don’t know that, maybe I could” svarade jag. Tanken på det gjorde mig lite fundersam, något sådant hade ju jag aldrig gjort förut.

“No, I’m sure you wouldn’t” sa Louis självsäkert och log ett övertygande litet leende. Visst, jag hade inte haft ett riktigt förhållande förut, men det betydde inte att jag inte ville. Att ha någon vid min sida hela tiden kändes väldigt tryggt på något sätt, och jag skulle verkligen vilja uppleva den känslan. Mer än något annat. Även om jag inte kunde erkänna det för någon.

Hej! Förlåt att kapitket kommer sent men har helt enkelt glömt bort samt varit upptagen. Här är det iallafall. Så himla skönt med höstlov nu, eller vad säger nu?! :D