Don't Let Me Go - kapitel 5

| Postat i: Don't Let Me Go
Tidigare:

“You could never keep yourself to only one girl” sa Louis retsamt medan han vickade på sina ögonbryn utmanande åt mig. Jag skakade snabbt och protesterande på huvudet.

“You don’t know that, maybe I could” svarade jag. Tanken på det gjorde mig lite fundersam, något sådant hade ju jag aldrig gjort förut.

“No, I’m sure you wouldn’t” sa Louis självsäkert och log ett övertygande litet leende. Visst, jag hade inte haft ett riktigt förhållande förut, men det betydde inte att jag inte ville. Att ha någon vid min sida hela tiden kändes väldigt tryggt på något sätt, och jag skulle verkligen vilja uppleva den känslan. Mer än något annat. Även om jag inte kunde erkänna det för någon.


 

SUMMERS PERSPEKTIV

Det hade varit en stressig tisdagsmorgon. Både jag och Kate hade försovit oss, trots att vi faktiskt hade ställt klockan. Jag hade inte hunnit fixa mig riktigt som jag ville, men det fick jag liksom överleva med idag. Och första lektionen hade såklart Louis, Harry och Zayn suttit och viskat och pratat så att läraren hade fått säga till dem tiotusen gånger och då hade vi inte kunnat gå igenom saker för provet imorgon. Jag hade också sett The Plastics idag, de såg ut som dockor precis som vanligt. Ja, det mesta var väl som vanligt. Men jag kände mig bara trött på systemet som existerade i vår skola, att det alltid fanns de coola killarna och tjejerna och att de inte brydde sig om andra. Jag var trött på det, och jag var rätt säker på att många andra i min skola också var det. Men vad kunde jag göra? Inte särskilt mycket. Jag kunde heller inte få ur synen på Harry och Alina ur mitt huvud. Jag visste ju vad Harry höll på med och att det var sådant som han gjorde men det kändes ändå konstigt och som att jag hade inkräktat på deras privatliv, på något sätt. Inte för att de faktiskt hade sett mig, men ändå. Det kändes bara konstigt att jag hade sett dem, det hade inte direkt varit meningen. Men så länge de inte hade sett mig så hade det väl inte spelat någon roll, antog jag. Det var väl ändå tur att det var lunch snart, då betydde det att dagen snart var slut och jag kunde få komma hem för att sedan dra till cheerleadingen. Ja, jag gick i skolans cheerleadinglag och det var väldigt roligt. Förutom ledaren till laget som självklart var Serena, skolans största bitch. Jag gillade cheerleading men hon älskade att klaga på andra och se ner på dem när de gjorde fel istället för att uppmuntra och försöka hjälpa dem. Det var ganska tröttsamt om jag skulle vara ärlig, men jag stod ut för att jag älskade sporten så mycket.


Jag ställde mig upp ifrån stolen i klassrummet och gick tillsammans ut med de andra eleverna i ur salen. Nu var det äntligen lunch, något jag hade längtat efter länge. Lunchen var ofta höjdpunkten på dagen, förutom cheerleadingen. Ja, förutom de gångerna som Louis och de andra kom och retade mig för att jag hette Summer. Det var i och för sig inte bara på lunchen, det kunde vara när som helst på dagen egentligen när de kände för det. Men jag brukade skita i dem, i alla fall försöka. När jag nästan var framme vid mitt skåp kände jag någon ta tag i min arm och dra mig åt sidan så att resten av eleverna gick förbi mig men jag själv stannade i ena hörnet. Jag tittade upp och förväntade mig Lucy men fick istället se ingen mindre än Harry Styles själv stå där. Han var förvånansvärt nog själv och inte med Louis och Zayn för en gångs skull men han såg inte mindre självsäker ut för det. Jag rynkad irriterat pannan och suckade, det hade redan varit en stressig dag och jag hade inte lust med att Harry skulle göra den ännu värre.

“What do you want?” frågade jag och tittade runt omkring mig. Några tjejer och killar stod och tittade på oss men när de märkte att jag hade sett dem så gick de med snabba steg ut ur kapprummet där Harry och jag nu stod ensamma kvar. Han tittade på mig och log ett av sina berömda leenden. Det skulle säkert ha gjort vilken annan tjej som helst knäsvag men det påverkade inte ens mig. Eller jo, det äcklade mig nästan. Och tanken på vad han ville med mig äcklade mig ännu mer, jag gillade honom verkligen inte.

“I wanted to ask you out, on friday” sa Harry fullt allvarligt, fortfarande med det där leendet på sina läppar. Jag stirrade chockat på honom.

“What?” sa jag frågande och kunde fortfarande inte fatta vad han nyss hade sagt till mig.

“You and me. Friday” svarade Harry. Hans leende hade förvandlats till ett litet skratt och jag kunde se att han var road av detta vilket bara gjorde mig ännu mer irriterad.

“No, I don’t want to go out with you. Is this some kind of sick joke or something?” frågade jag irriterat och korsade armarna över bröstet. Det här var med stor säkerhet ett skämt han hade lust att lura in mig på, något som jag däremot verkligen hade mindre lust med. Jag tyckte att jag för ett ögonblick kunde se förvåning i hans ögon, men bara efter en sekund var det borta och leendet var tillbaka på hans läppar.

“Yes, it’ll be fun. Come on, aren’t you glad that I’m asking you out?” sa han en aning förvånat. Jag fnös tyst och skakade snabbt på huvudet.

“That’s nothing to be happy about, why would I?” frågade jag och förstod inte för mitt liv vad jag gjorde här, ensam i en korridor med skolans största player. Det kändes helt sjukt, och helt sjukt fel. Jag ville inte vara här, och jag ville definitivt inte ta del av Harrys dumma skämt. Men han fortsatte bara le roat, som om det någonsin skulle kunna ändra mitt beslut och vad jag tyckte om honom.

“It is, I can promise you that no matter what we do, it will be fun. How can you even deny it, considering to who I am?” Han såg nästan irriterad ut, det var ju hans eget fel att jag tyckte illa om honom.

“Because I don’t even like you, haven’t you understood yet? Just leave me alone and find someone else to play your jokes with” muttrade jag surt innan jag trängde mig förbi honom och snabbt låste in mina saker i mitt skåp. När jag vände mig uppåt igen stod han inte kvar där. Och lika bra var kanske det, för jag ville inte ha honom här iallafall. Jag gick ner till matsalen för mig själv medan jag grubblade på vad som faktiskt nyss hade hänt. Harry hade frågat ut mig, men frågan var bara varför. Jag ville inte vara någon del av hans skämt, eller något sådant. Vad ville han mig? Av alla på hela skolan så valde han att fråga mig. För egentligen visste jag ju vad detta handlade om. Harry var en stor player och allt han ville ha var ett ligg. Jag suckade medan jag gick in i matsalen och tog en bricka och tallrik med mat. Jag ville inte ens ha något med dem att göra. Jag kunde inte se varken Niall, Liam eller Lucy någonstans och antog att deras klasser inte hade slutat än och att de skulle komma snart, så jag satte mig ner vid ett bord själv så länge och åt av min spaghetti. Den smakade diskmedel som vanligt, inte direkt upplyftande.


Snart nog hörde jag en duns och tittade upp på den som jag trodde var Lucy. Men istället möttes jag av ett par mörkgröna ögon, ett stort vitt leende och en massa chokladbruna lockar. Jag suckade djupt för mig själv medan Harry tittade på mig. Det här skulle definitivt inte bli så lätt som jag hade trott.


Harry är på hugget ;) Haha! Vad tycker ni än så länge? Vi gillar verkligen att skriva denna novell :D
 
Iallfall, imorgon så ska jag till Göteborg med en kompis och gissa vad jag ska göra där?! Jo jag ska till 1D-world så jävla lycklig! :D Äntligen har den kommit till Göteborg :D Någon annan som har varit där eller ska dit? :D 
 
Glöm inte att kommentera om vad ni tycker och om ni har någon kritik får ni säga det också :) 
 
//Josefin xxx (Frida är uppe i Ed så nu är det jag som sköter uppdateringen!) 
 

Suoerbra!

Jag ska till 1dWorld på Torsdag med mamma och min kompis. Jag bor i Göteborg, så det känns väldigt kul att dne är här

Svar: Tack! Åhh vad kul! Visst är det, det brukar ju alltid vara Stockholm som får allt :P
ettdstories.blogg.se

Jättebra, som vanligt!

Var till 1D World när den var i Helsingfors, tyvärr var den en besvikelse. :/ Det bästa var nog the Signing Wall, även om den var så full att det knappt fanns plats att skriva! :)

Ska dit på fredag :D

Svar: Aww vad kul!! :D
ettdstories.blogg.se

Asbra novell tyvärr har jag inte varit på 1D world eller planerar att jag ska för att jag bor inte i Göteborg eller Stockholm

Svar: Tack! Aww vad tråkigt... :( vi bor inte heller i Göteborg eller Stockholm men iaf hyfsat nära till Göteborg :)
ettdstories.blogg.se

Em

Åh, älskar eran blogg så sjukt mycket! Man behöver liksom inte vara en directioner eller nått för att läsa era noveller, man gillar dem lika mycket ändå!
Har läst era noveller i säkert 1 år, kommer aldrig att lämna er. Ni är mina förebildar, kan inte fatta hur ni kan vara så bra på att skriva.
Snälla kolla min blogg och ge mig lite tips på hur jag ska förbättra!
ÄLSKAR ER!!!

Svar: Tack så himla mycket!! Du fattar inte hur mycket jag ler just nu! :D självklart för jag det, är inte bra på att ge tips men kan göra mitt bästa! :D
Gud vad kul att du har följt oss så länge! :)) ha det bäst!!!
//Josefin xxxx
ettdstories.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: