Rachel’s perspektiv
“WAKE UP RACHEY PACHEY!” hördes en röst som väckte mig.
“Go away Marcus” mumlade jag irriterat.
Jag var fortfarande van vid att den som störde mig var Marcus, men så var det ju inte längre.
En duns hördes och jag kände att någon satt på min säng.
“Who is Marcus?”
Det var inte förrän nu jag hörde att det var Louis som var i mitt rum.
“Louis, go away” sa jag trött och satte mig upp.
“Morning sweetiepie, your honey is downstairs”
“Shut up, he’s not my honey” mumlade jag surt.
Louis flinade bara åt mig.
“It’s 11am, you should come down and join us for breakfast. Zayn misses you”
Jag gav honom bara en sur blick till svar och svängde benen över sängkanten.
“Really funny” sa jag trött.
Jag gick ner för trappan med Louis i släptåg.
“Your hair is really beautiful today by the way” hörde jag Louis säga bakom mig med ett skratt.
“Oh, I know you like it” sa jag sarkastiskt med ett litet leende medan vi kom in i köket.
Där satt de andra fyra runt frukostbordet och de tittade upp när vi kom in.
“So you could finally get up lazy pig” sa Harry med ett flin och Louis nickade stolt.
“I’m not a lazy pig” svarade jag och satte mig ner mellan Niall och Liam och mittemot Zayn.
“Yes, you are” sa Louis och slog sig också ner vid bordet.
Jag ignorerade Louis och min blick drogs mot Zayn. Jag fick en chock när jag såg honom. Jag hade aldrig sett en snyggare kille med morgonrufs. Han såg så perfekt ut även fast han var nyvaken. Jag log mot honom och han log tillbaka.
“Morning Rachel, to be nice to Zayn’s guest because they’re not” sa Liam och nickade sitt huvud mot Harry och Louis.
“Thanks Liam, morning” svarade jag och tog för mig av frukosten som stod framme.
“What are we doing today then?” frågade Zayn och tittade på mig.
Jag ryckte lite på axlarna.
“Have no idea, I don’t really mind” svarade jag med ett litet leende.
Jag såg faktiskt fram emot att få spendera en vecka med honom, hur konstigt det än kändes att erkänna det för mig själv. Det skulle bli kul att få lära känna honom bättre för när allt kom omkring så var han inte så hemsk ändå.
“You can have a all-day-date!” urbrast Louis med ett flin.
“What’s that?” frågade Zayn med rynkad panna.
“A date all day long” svarade Louis med en min som såg ut som att han tyckte vi var dumma i huvudet.
Jag skakade roat på huvudet.
“Dream on, Louis” svarade jag och Zayn nickade.
“But I can say that I’d rather be with Rachel than you idiots” sa Zayn med ett skratt och tittade på de andra killarna.
“Aww, then we’ll let you two be alone today” svarade Louis och räckte ut tungan åt Zayn som bara skakade roat på huvudet.
“No, but seriously. What should we do today?” frågade han sedan.
Liam tittade upp från sin mobil.
“Guys, sorry but I’m gonna meet Danielle today” sa han och jag nickade.
“Cool, that’s your girlfriend right?” frågade jag och lutade huvudet i händerna.
“Yeah, and Eleanor is Louis girlfriend” sa Liam med ett nickning.
“Aha, okay. Has anyone else a girlfriend?” frågade jag och tittade runt på de andra killarna.
“Nope” sa Zayn och jag nickade.
“Okay. So what should we do today?” frågade jag och Zayn tittade på mig med busig blick.
Jag tittade frågande på honom och han mimade ‘revenge’. Jag förstod genast vad han menade och blev full i skratt, jag kunde inte sluta skratta när jag tänkte på vad vi skulle göra mot Harry.
“What is it?” frågade Louis misstänktsamt.
“N-nothing” fick jag fram mellan skrattattackerna och tittade på Zayn som skrattade minst lika mycket som jag.
“Okay, what are you up to?” frågade Harry och korsade armarna över bröstet.
“Me and Zayn was just wondering if you wanna go and shopping with us today, Harry” förklarade jag och försökte kväva skrattet som bubblade inom mig.
“No, I hate shopping” klagade Harry.
“Well, that’s bad for you becasue I was going to shop underwear” sa jag och flinade. Harry flög upp och drog med mig till mitt rum.
“I’m on!” sa han högt. “Go and change” fortsatte han och puttade in mig i mitt rum.
“Zaaaayn! We’re going shopping” hörde jag Harry ropa. Jag tog min kudde för min mun och kvävde mitt skratt med hjälp av den. Jag bytte snabbt om till ett par jeans, ett linne med en hand som pekar ‘fuck you’. Jag drog på mig min jeansjacka och ett par vita converse och gick ut från rummet. Jag mötte Harry i hallen som stod där redo med sin orangea mössa på huvudet. Jag skrattade åt att han var så uppspelt. Jag skulle inte shoppa underkläder och om jag skulle det, skulle jag aldrig göra det med honom.
“Hurry up Zayn! We are waiting!” ropade Harry och snart kom Zayn ner för trappan.
“What took you so long?” frågade jag och flinade med tanken på hämnden i mitt huvud.
“His hair” svarade Harry snabbt och gick ut till bilen. Han satte sig i sin bil i förarsätet och jag satte mig bredvid i passagerarsätet.
“Hey, I wanna sit there” sa Zayn och låtsades bli sur.
“Ladies first Zayn” svarade jag och räckte ut tungan mot honom och satte mig i bilen. När alla var inne satte Harry med hög fart, rikting mot inne-London.

“Hi, ehm my friend here wants to wax his legs” sa jag och pekade på Harry. Hans huvud flög upp och han kollade surt på mig.
“No, actually I have changed my mind. I don’t wanna shop, let’s go home” protesterade Harry.  
“He wanna wax his legs” sa jag bestämt och kollade på receptionisten,
Receptionisten kollade konstigt på mig och jag mimade ‘revenge’ till henne. Hon flinade och visade Harry vägen till rummet där han skulle bli vaxad. Jag och Zayn satte oss i soffan vid entrén och skrattade. Efter ett tag hörde vi ett högt skrik vilket ledde till att vi skrattade ännu mer. Efter ungefär tio minuter kom Harry ut igen. Han kollade surt på oss.
“How can you girls stand this” muttrade han.
“Harry, I shave my legs. I don’t wax. Actually, I have never waxed my legs” svarade jag.
“Why did you guys make me do this when you, Rachel, don’t do it?” sa han och satte armarna i kors.
“Revenge” flinade Zayn och gjorde high-five med mig.
“Revenge?”
“Yeah, you said that me and Zayn would move in together, we got mad and came up with this idea” sa jag stolt.
“I hate you” mumlade han.
“Aaww, I love you too Harry” sa jag på skoj.
“Can we go shopping underwear now?” frågade han hoppfullt.
“Did you actually believe that I would go shopping underwear, WITH YOU TWO” sa jag förvånat och höjde rösten i slutet av meningen.
“But we can go to Starbucks” sa jag och log. Han såg lite gladare ut och skulle precis gå när Zayn stoppade honom.
“First” sa han och drog upp Harrys ena byxben och drog handen över benet.
“Wow, it’s so smooth” sa han imponerat. Jag satte mig på huk bredvid Zayn och kände på hans ben.
“Wow, it’s amazing. Maybe I would try this sometime” sa jag.
“Yeah, you should. Then you can feel the pain like I did” sa Harry.
“Or I’ll just skip that” sa jag och tog Zayns hand.

“Guys, I think that we took the wrong direction” sa Zayn kliade sig i nacken. Vi hade valt att leta efter Starbucks men hade gått fel.
“Yeah, cause we can only go in one direction” svarade Harry och han och Zayn började skratta. Jag suckade och när de lugnat sig och fått flera blickar från folk som gått förbi oss bestämde vi oss för att gå tillbaka till där vi kom ifrån.
“You’re really slow Rach” sa Harry med en retande ton.
“I’m tired guys” muttrade jag.
“Aaww, jump up” sa Harry och ställde sig framför mig och böjde lite på sig.
“What?”
“Jump up, lazy pig”. Jag gjorde som han sa och snart var vi på väg igen.
“I really like your curls, Curly” sa jag och pillade lite med hans lockar.
“I know, everyone does” sa han och lät så självgod.
“Well, if I’m gonna be honest with you Curly, I actually like Zayns hair more because it’s much cooler” sa jag och kollade på Zayn som räckte ut tungan mot Harry. Jag tog min ena hand och flätade in den i Zayns.
“You’re wierd, everyone loves my curls and want to touch them” sa han med ett självsäkert leende.
“I’m not like the other girls Harry, I don’t fall for a flirt” sa jag vilket tystade Harry.

“There! I see starbucks” ropade Harry högt och började springa. Vi kom in och beställde och kassörskan frågade vårt namn.
“Ha-” började Harry men Zayn avbröt honom.
“Dan Piper”. Vi satte oss vid ett bord och Harry kollade konstigt på Zayn.
“We don’t wanna be recognized, don’t we” förklarade Zayn och då förstod både jag och Harry.
Om de ropar ut Harry Styles kommer vi bli omringade av fans och eftersom vi inte har med oss några livvakter så är det inte så säkert. Vi satt och pratade lite innan vi hörde ‘Dan Piper’ ropas upp. Jag reste mig upp och gick och hämtade våra beställningar. Jag kom tillbaka med dem och började äta på min muffin.
“So Harry, was it nice to wax your legs?” frågade Zayn med ett snett leende och blicken riktad mot Harry.
“No! It was terrible! I have no hair on my legs and I’m a guy. I can’t show myself in any short trousers for like a month” suckade han.
“Sorry, but it was actually your own fault.. You said we would move in together” svarade jag och Harry nickade.
“Yeah, but I was right, wasn’t I? You’re living together now”
“Yeah, but only for a week” svarade Zayn och tittade på mig.
Jag tittade tillbaka på honom och försökte att inte titta på hur snygg han var.
Harry märkte att jag och Zayn tittade på varandra men valde att inte kommentera det för en gångs skull.
“So where are we heading now?” frågade jag när vi hade fikat färdigt.
“Well, you said you would buy new underwear” sa Harry och tittade anklagande på mig.
“I just said so because you would go with us” sa jag.
“That wasn’t fair! I couldn’t know!” utbrast Harry men blev hyssjad av Zayn.
“Don’t get too much attention here” sa Zayn och jag nickade.
“But Rachel is being mean” klagade Harry och lipade åt mig.
“Oh, don’t cry curly” sa jag och reste mig upp.
“Where do you want to go guys?” frågade jag sedan.
“”Maybe home? I get so tired of shopping” svarade Zayn och Harry nickade.
“I’m going home, I feel like my legs are burning or something. I think I’ve spend enough time with you two” sa Harry lite halvt surt men med ett leende i ena mungipan.
“Okay, I’ll see you soon mate” svarade Zayn och vi skildes åt utanför starbucks.
“Okay, let’s go home” sa Zayn och vi satte oss i en taxi.

                       

---

Rachel’s perspektiv
“So, that’s what I’ve planned” sa jag och tittade föväntansfullt på Zayn för att se vad han tyckte om planen.
“That’s awesome, great job Rachel” sa han med ett leende som snabbt suddades ut.
“What is it?” frågade jag lite halvt oroligt.
“I’m just thinking of Harry again... I didn’t replied to a message he sent earlier. He knows that I’m ignoring him...” sa han dystert och suckade.
“It’s okay, it’s not your fault that they don’t really understand how it is” sa jag tröstande och lade en arm om hans axlar utan att jag själv var medveten om det.
“Rachel...” mumlade han men tog inte bort min arm.
“Yeah?” frågade jag och funderade på om jag skulle ta bort min arm eller inte.
“I think that you are okay. I mean, there’s nothing with you that I can hate” sa han och jag log lite.
“I think you’re okay too” svarade jag och han log.
Han gav mig en liten kram och jag kramade tillbaka. Det kändes faktiskt naturligt denna gången.
“Oh, look at the love couple!” hördes en röst bakom oss.
Jag vände mig förvånat om och möttes av Marcus flin.
"Who is that?" frågade Zayn förvånat, fortfarande med armarna om mig.
Hans blick flackade mellan mig och Marcus.
"This is my little brother, Marcus" sa jag irriterat och Marcus flinade.
"What a cute cou-" började han men avbröts av mig.
"Shut up! What are you doing here anyway, have you ever heard of the thing called knocking on the door?" utbrast jag irriterat.
"Oh, were you busy? Sorry I disturbed you" sa Marcus med ett flin på läpparna.
Jag himlade bara med ögonen och tittade på Zayn som skrattade lite.
"Well hey Marcus, I'm Zayn" sa Zayn och nickade mot Marcus.
"I know, you are dating my sister" svarade Marcus och nickade mot Zayn.
Jag höll på att skratta ihjäl mig. Marcus försökte spela cool inför Zayn! Det hade jag aldrig sett honom göra inför någon förut. Det var nog bara för att Zayn var kändis.
"Why are you here, Marcus?" frågade jag.
"Well, I was wondering if me and friend could stay here for a week" frågade han.
"Never!" svarade jag.
"Please Rachel, you're the best sister ever" bad han.
"Why can't you stay at home?" frågade jag.
"Because they don't want us there..." mumlade han.
"Who is your friend?"
"Michael" svarade han.
"If it is Michael then you can't stay here!" utbrast jag.
"Come on, he is over that by now"
"And where should I stay?" frågade jag och korsade armarna över bröstet.
"You can stay at my place, if you want to" hörde jag Zayn säga.
"What?" frågade jag förvånat.
"Yeah, that's what friends are for. They’re helping eachother" svarade han och log.
"Wow.. Thanks a lot" svarade jag och log tillbaka.
"Anytime" svarade Zayn och vi tittade på varandra.
Han hade faktiskt väldigt vackra bruna ögon, det hade jag inte riktigt tänkt på innan. Fan vad snygg han var, egentligen.
"So... Can me and Michael live here then?" frågade Marcus.
Jag ryckte på axlarna.
"I guess so, as long as you don't destroy anything of my new stuff! Then you have to pay for it"
Marcus nickade.
"Don't worry, we won’t" sa Marcus glatt och tog upp sin mobil för att ringa Michael.
Jag tittade på Zayn.
"Thanks. This was so nice of you, I really appreciate it" sa jag.
"As I said, it's totally okay" svarade han med ett varmt leende.
“Okay... So should I move to yours today then?” frågade jag och började genast fundera på vad jag skulle ha med mig.
“Yeah, sure” svarade Zayn log lite.
“Then I need to start packing stuff for one week” sa jag med ett skratt och ställde mig upp.
“Need help?” frågade Zayn och ställde sig upp bredvid mig.
“And Marcus, don’t be in my bedroom” sa jag och gick upp till mitt rum.
“Yeah yeah” hörde jag Marcus säga medan jag stängde dörren i mitt rum.
Jag tittade mig runt i rummet. Jäklar vad stökigt det var... Jag hade inte städat på ett tag om man säger så.
“Wow, what a mess” sa Zayn och skrattade.
“I know.. sorry” sa jag och satte mig på sängen.
Vart skulle man börja?

Zayn’s perspektiv
“And don’t forget your toothbrush” sa jag till Rachel som tryckte ner massa saker i sin resväska.
“Good point” sa hon med ett leende och försvann ut i badrummet för att hämta.. Ja, förmodligen alla hårprodukter också.
Jag nickade och satte mig på hennes säng. Hennes rum var faktiskt väldigt fint, med beiga väggar och benvit heltäckningsmatta. Det såg liksom.. proffsigt ut på något sätt. Just som jag var långt inne i mina tankar ringde min mobil. Niall blinkade det på skärmen och jag bestämde mig för att svara.
“Hey” sa jag och satte mig mer bekvämt i sängen.
“Zayn! Where are you? And why did you just ran out from your house like that?!”
“Well, I couldn’t handle all of you guys and I needed space”
“But we were worried about you”
“Sorry... I’m at Rachel’s right now” svarade jag och hörde ett skratt på andra sidan luren.
“Okay.. Having fun?”
“Wait, are you on speaker?” frågade jag och rynkade pannan.
“Yeah, but it’s just me and the other boys here. Well, except Harry cause he went home directly after you left”
“Oh...” sa jag förvånat och visste inte vad jag skulle säga.
“Yeah, he feels terrible. But, are you coming home soon? We’re still at yours. And... I took some food because I was hungry, sorry man” sa Niall och jag kunde se hans leende framför mig.

“Okay, see you soon then”  sa Niall och jag nickade även fast han inte kunde se det.
"Yeah, bye" svarade jag och slängde min mobil på sängen samtidigt som Rachel kom tillbaka.
"Hey again" svarade hon och försökte trycka ner sin necessär i den redan proppfulla väskan.
"Hey. Niall called, I said we'll be there soon. By the way. What’s wrong with Marcus’ friend?" frågade jag.
“He had or has, I don’t know a crush on me and want to date me. Really annoying, because I don’t like him and he knows it. And besides, he is only 15” svarade hon. Jag nickade till svar och satte mig på huk bredvid Rachel och hjälpte henne att trycka ner det sista i hennes ena väska. Jag ställde mig upp och tittade på hennes 3 proppfulla väskor med ett skratt.
"Three bags, really?
"Yes! I need much stuff for a week" svarade hon med ett leende.
"Okay, let me help you then" sa jag och tog två av hennes tre väskor och förvånades av tyngden.
"Thanks" svarade Rachel och vi stapplade ut ur hennes rum och ner för trappan.
"What do you have in this, lead?" frågade jag med ett skratt när vi hade kommit ut ur hennes hus och var på väg mot mitt hus.
"Yeah, maybe" svarade hon och skrattade lite hon med.
"So, what does your house looks like?" frågade hon sedan.
"Well, pretty ordinary I guess.. You'll see when we get there" svarade jag och hon nickade.
"Are you and Harry still not talking to eachother?"
Jag skakade dystert på huvudet.
"No..."
"You should talk to him. I haven't known you for long but I've already know that you and the other boys are very close to eachother" sa hon och tog tag i.min arm med sin fria hand.
Jag suckade.
"I know, it's just that.. It feels like he really doesn't understand this"
"Well, maybe he just wanted to make fun of us. And we still have our revenge" sa Rachel och log hemlighetsfullt mot mig och jag log tillbaka
"True"
Vi svängde då in på min uppfart och jag öppnade dörren för Rachel. Vi gick in och dumpade väskorna i hallen.
"Wow, nice house" sa hon imponerat och hennes blick flackade runt i rummet.
“Thanks” svarade jag.
“Zaayn!!” ropade någon och snart var jag omfamnad i en kram av Louis.
“Hi Louis!” sa jag och skrattade samtidigt som jag kramade tillbaka.
“Hi Rachel” sa han och gav henne en kram också.
“Hey” svarade hon och kramade förvånat tillbaks.
“You are staying in a week and you have three suitcases!” utbrast Niall förvånat som också kommit ut till hallen.
“It is necessary, I love my clothes and I couldn’t just leave some so I brought almost all of my clothes” svarade hon och ryckte på axlarna.
“Girls” sa Niall i en suck.
“Hey! I also bring lots of clothes when we’re going somewhere” sa Louis.
“Yeah like I said, girls” sa Niall igen.
“Take that back leprechaun, I’m not a girl” utbrast Louis och började jaga Niall. Liam himlade med ögonen medan jag bara suckade.
“I’ll show you the room” sa jag och började gå mot trappan som ledde uppåt.
“I’ll show her!” ropade Louis och drog med henne upp. Jag följde efter och märkte att Louis gick förbi gästrummet. Jag tänkte precis säga till honom när han öppnade dörren till mitt rum.
“Louis, that’s my room”
“I know that, I thought that you wanted to share bed” sa han och flinade. Både jag och Rachel suckade innan jag visade henne gästrummet.
“Nice” sa hon och kollade runt i rummet.
“I hope it’s okay” sa jag.
“Zayn, I could’ve slept on the sofa. I can’t believe that you let me stay here for a week” sa jag och log tacksamt mot honom.
“It’s nothing really, it will be fun. And now the fans get what they want” svarade jag.
“What do the fans want?” frågade hon.
“Well, since Harry said in the interview that we would move in together the fans have got crazy, so now they should be happy”
“Haha, well I should start unpacking” sa hon och skrattade lite.
“Can I help?” frågade jag.
“If you want to, you don’t need to though” svarade hon. Jag tog upp en av hennes väskor och lade den på sängen. Efter tjugo minuter var vi klara och allt fanns nu inne i garderoben.
“Make yourself like home” sa jag och hon slängde sig på sängen.
“I’m gonna make some food, are you hungry?”
“Yeah, I can help” svarade hon och vi gick ner till köket där resten av killarna var, även Harry.
“Oh hi Harry” sa jag och log smått.
“Zayn, I’m sorry” sa han och man såg att han skämdes.
Rachel puttade till mig lite och flinade och jag visste att hon tänkte på hämnden.
“It’s okay Harry” sa jag och kramade om honom i en broderlig kram.

Rachel’s perspektiv
Eftersom ingen egentligen orkade laga mat så beställde vi alla varsin pizza och efter att Niall ätit upp allas rester bestämde vi oss för att kolla på skräckfilm. Dead Silence. Jag har sett den hundra gånger men den är alltid lika bra. Zayn kom tillbaka med popcorn och alla satte sig ner. Harry satte sig ner bredvid mig och sa:
“If you are afraid I’m right here babe, you can cry in my hands” samtidigt som han blinkade med ena ögat.
Jag suckade och kastade ett popcorn på honom. Louis satte igång filmen och vi alla kollade.

Hälften av filmen hade gått och jag hade Harry i mitt knä som var livrädd, Louis hade en filt över sitt huvud, Zayn grejade med mobilen (förmodligen för att han var rädd) och jag, Niall och Liam var de enda som faktiskt kollade. Jag skrattade till och Harry vände sig om och kollade förvånat på mig.
“How can you laugh, this film isn’t funny at all” viskade han.
“I was laughing at you, Louis and Zayn” svarade jag.
“Why?”
“Because you’re afraid of the film, and you Harry, acting like a little girl here in my lap” svarade jag och flinade. Harry satte sig genast bredvid mig och blängde på mig.
“I’m not a girl, Louis is actually the girliest here except from you” sa han.
“Hey! I heard that” utbrast Louis och tog bort filten från hans huvud. Jag och Harry skrattade åt honom vilket resulterade till att han ännu en gång drog filten över huvudet. Jag skakade på huvudet innan jag vände blicken mot filmen igen.

Filmen var slut och alla förutom Zayn, Niall och jag sov.
“I’m heading of to bed, goodnight” sa jag och reste mig upp från soffan.
“Goodnight” sa de båda samtidigt innan jag gick upp till badrummet, tvättade bort allt smink, borstade tänderna och gick på toa. När jag var klar rotade jag fram mina pyjamas shorts och en t-shirt att sova i och slängde mig sedan i sängen efter att jag bytt om. Jag kunde inte fatta att Zayn faktiskt lät mig bo här i en vecka. Han sa att det var sådant som vänner gör för varandra och det håller jag med om. Men så bra känner vi ju faktiskt inte varandra. Vi har ju kyssts men det har inte betytt något, men jag antar att efter den här veckan så kommer vi vara riktigt bra kompisar.

                     

---

Rachel’s perspektiv
Jag vaknade, förvånanade nog, i total tystnad. Jag hade fortfarande inte vant mig vid att Marcus inte kom och hoppade i min säng. Jag sträckte på mig och log för mig själv tills gårdagens katastrof slog mig och suddade snabbt ut mitt leende.
“Why, why, why...” mumlade jag och suckade tungt.
Jag ville ju att det skulle funka, det var ju inte det. Jag ville verkligen att det skulle fungera. Men allt var bara så... svårt. Zayn var inte felet egentligen, det var nog mest hela situationen och jag avreagerade mig på honom. Jag slängde trött benen över sängkanten, grabbade tag i morgonrocken och släpade benen ner mot köket. Det enda jag kunde tänka på var Zayn och allt detta drama med fejkdejtandet. Jag kände mig irriterad på Carol, allt detta var hennes fel. Kylskåpet öppnade jag och drog fram lite frukost och satte mig där halvdöd. Min mobil låg bredvid mig på bordet, fortfarande med en stor spricka över skrämen.. Det fick mig att tänka efter hur mycket Carol faktiskt bestämde över mig. Hade jag ingen egen fri vilja eller? Jag muttrade för mig själv medan min mobil pep till. Jag plockade förvånat upp den och låste upp den. Vem var det så här tidigt som ville något? Självklart, Zayn. Vem annars? Två ynka ord stirrade tillbaka på mig från skärmen.

From Zayn:
I’m sorry.

Jag suckade tungt och lade händerna över huvudet. Jag hade funderat mycket över igår kväll och kommit fram till att Zayn faktiskt hade haft rätt hela tiden. Vi skulle agera som ett par och då kunde man inte neka att kyssa den man skulle vara kär i. Varför hade jag så svårt för det här? Han verkade ha tagit det bättre än jag hade gjort. Jag satt länge och skrev olika svar som jag ändå bara raderade sedan för de blev inte bra, inte så som jag ville, inte så ärliga som jag ville. Till slut bestämde jag mig för att bara vara ärlig rakt av, det var ändå det bästa. Jag visste att jag kanske skulle ångra mig senare men då fick det vara så.

To Zayn:
I’m sorry too. I didn’t mean what I said yesterday. You’re right, we need to act like a couple and I wish I didn’t got mad at you. It’s not really you, it’s this whole dating thing. I have never done this before and I don’t think you have either, but I just wanna make the best of it. So let’s really give it a try?

From Zayn:
Yeah, I agree with you. I’m not so good at this either, but we can make it work if we try. Soooo, what about a movienight at my place 8pm?

To Zayn:
Sounds cool :) cyaa later

Jag lade undan mobilen och precis som jag lagt den på bordet började den vibrera igen. Med en suck tog jag upp den och svarade.
“Hello”
“Have you checked the newspaper today” sa en sur Carol på andra sidan luren.
“No, why?”
“Well, it’s pics from last night and let me just tell you this hopefully for the last time; you can’t look mad at eachother when you’re out!” fortsatte hon surt och höjde rösten.
“Well he kissed me, I got mad but we have solved it now” sa jag.
“Yeah I really hope so. Rach, why can’t you just realise that you are dating Zayn. You need to look happy. Smile, laugh, hug, kiss and just be a couple” sa hon och suckade.
“Why can’t we just be friends? It would be sooo much easier”
“Because you get more attention if you are a couple. For god’s sake Rachel! You’re an actress, just imagine that this is a film” Jag suckade. Hon hade ju faktiskt rätt. Det här borde ju egentligen inte vara så svårt för mig.
“You’re right Carol...” mumlade jag.
“Well I gotta go now. Don’t do anything stupid and call me if you need anything or if something happens” sa hon till sist och lade på.  
Jag lade undan mobilen en andra gång och lade mig ner i sängen igen. Don’t do anything stupid, ekade i mitt huvud. Lite svårt när Carol tycker att allt jag gör är dumt. Jag kollade på klockan som visade 10:55 innan jag bestämde mig för att somna om igen. Jag gick upp till mitt sovrum igen för att sakta somna.

Zayn’s perspektiv
“Man, how could this happen?” frågade Liam ännu en gång med en suck. Vi alla satt i mitt vardagsrum, de andra hade kommit hit så fort de fått se bilderna på mig och Rachel i tidningarna.
Jag suckade frustrerat och slog ut med armarna.
“I already told you, I kissed her and she went mad!”
“But look at the pictures, you both look so grumpy! Just be happy, smile” sa Harry irriterat.
“Oh you shut up! You really didn’t help anything in the interview!” utbrast jag surt och stirrade argt in i väggen.
“Zayn, please. Just try to relax with her and don’t look grumpy on pics” sa Liam.
“STOP TELLING ME WHAT TO DO! You don’t know how it is to to fake date someone! It’s not easy, I can’t just do it perfectly!” skrek jag argt, reste mig upp och smällde igen ytterdörren med en smäll.
Jag gick med snabba steg ut på gatan. Jag visste inte vart jag skulle, jag ville bara bort ifrån dem. De fattade ingenting. Som om de skulle vara glada om de var tvungna att fake-dejta en tjej de knappt kände. Jag kände mig arg och visste inte vart jag skulle ta vägen. Till min lycka hittade jag mina hörlurar i jackfickan och snart så fyllde Chris Brown och Don’t Wake Me Up mina öron. Jag drog några djupa andetag medan jag fortsatte gå och styrde stegen bort ifrån mitt hus. Vad trött jag kände mig på de andra killarna just nu. Några minuter senare stod jag utanför Rachels hus. Jag hade inte planerat att gå dit, men det hade bara blivit så. Skulle jag knacka på? Ja, jag fick chansa. Vi var ju ändå sams nu och jag behövde annat sällskap än killarna.

Harrys perspektiv
Vi alla kollade häpet på när Zayn stormade ut från huset. Han såg verkligen arg ut. Jag hade inte menat att vara taskig igår på intervjun, jag hade bara velat ha lite kul. Jag trodde ju heller inte att Zayn skulle bli så arg, det var ju bara på skoj. Han behövde inte ta allting man sa så allvarligt. Men han verkade inte vara på humör för att förlåta mig och det kunde jag visserligen förstå. Jag hade redan insett att jag var tvungen att be om ursäkt så fort han kom tillbaka. Jag ville ju inte bråka med honom, han var ju trots allt en av mina bästa vänner. Jag undrade också vart han hade gått. Det var nog inte så lätt att bli kastad in i ett låtsasförhållande bara sådär. Jag kände mig full av skuld, det var mitt fel att han hade gått iväg. Men han skulle väl förlåta mig, det skulle han väl? Jag hade ju inte menat något illa, bara velat ha lite skoj. Men det var kanske inte så skoj när allt kom till kritan. Han var nog riktigt ledsen och sur, allt detta var jobbigt för honom. Jag borde ha varit lite mer förstående, jag skulle ju själv aldrig ha velat dejta en främling. Jag suckade tungt för mig själv och vi alla tittade på dörren som Zayn just hade smällt igen bakom sig.
“Guys” sa Louis och tittade på alla oss.
“Yeah?” mumlade jag och tittade ner i marken.
“That wasn’t necessary” sa han och riktade blicken mot mig.
“I know.. I bet he hates me now” sa jag dystert och sjönk djupare ner i soffan.
“Well, he needs time. Give him that” sa Liam och jag nickade.
Men jag ville ju göra någonting, jag hatade att han var arg på oss, och speciellt på mig. Ett sms kunde väl inte skada? Förhoppningsvis skulle han iallafall svara.

To Zayn:
I’m so sorry. I didn’t mean to hurt you, I was really stupid and I regret it. Please forgive me? .xx

Jag satt nervöst med mobilen i händerna och väntade på ett svar. Men det var ett svar som inte kom. Zayn ignorerade mig, det visste jag med all säkerhet för han svarade alltid snabbt annars. Han ville inte prata mig och det kunde jag kanske förstå. Men det gjorde ändå ont, att bli ignorerad av sin bästa vän. De andra killarna tittade på mig.
“I texted him and he didn’t replied” sa jag och ställde mig upp.
Här ville jag inte vara kvar. Zayn behövde tid, och det skulle han få. Jag hoppades bara att det inte var för lång tid, för jag saknade honom redan.
“Stay” sa Louis och tog tag i min arm.
“I can’t. I’m going, you know where you can find me” sa jag och tog på mig mina skor och öppnade ytterdörren.
“Harry, he-” började Louis men blev avbruten av Liam.
“Let him go, he needs to be alone” sa han.
Det var det sista jag hörde innan jag stängde dörren bakom mig och styrde stegen mot mitt hus. Allt kändes bara för jobbigt. Jag ville fixa det för Zayn, men jag visste bara inte hur. Vad hade jag nu gjort?

Rachel’s perspektiv
Det knackade på dörren just som jag höll på att sätta upp bilder på mig och Miranda i mitt sovrum. Jag gick ner till hallen och öppnade dörren där jag möttes av Zayn.
“Hi” sa jag förvånat och drog en hand genom håret.
“Hey, ehm. Can I come in?” frågade han.
“Uhm, sure” sa jag och gick in i hallen för att släppa in honom. Vi satte oss i soffan och det var då jag såg att han såg väldigt upprörd ut.
“How are you?” frågade jag och rynkade pannan. Han suckade innan han började berätta allt som hade hänt när de kommit hem till Zayn.
“Well, I think you should forgive him” sa jag och flinade.
“Okay, what are you up too?”
“I just figure out the best revenge that we could do” svarade jag och ryckte på axlarna.
“Oh, tell me!” utbrast han.
“How can I know that you don’t tell Harry?”
“Because I don’t talk to him and you need to trust your ‘boyfriend’ Rach” svarade han. Jag skakade på huvudet med ett leende.
“Fine”.

 

                 

---

Rachel’s perspektiv
Eftersom jag och Zayn hade bestämt oss för att försöka bli vänner så hade vi bestämt att vi skulle gå ut och bowla ikväll. Jag var faktiskt väldigt exaltrerad eftersom jag älskar att bowla. Det är en rolig sport och den är inte så ansträngande. Jag vet, jag är lat. Jag kom tillbaka till nuet när jag såg att vi var utanför mitt hus.
“Bye guys, see you tonight Zayn” sa jag och gick ut från bilen.
“Bye, I’ll pick you up at seven” hörde jag Zayn säga innan jag stängde dörren. Jag drog upp nyckeln ur min handväska och låste upp dörren. Jag sparkade av mig skorna och tog av mig jackan. Min mage kurrade till. Jag gjorde min väg till köket och suckade irriterat när jag såg röran där. One Direction var kanske bra på att sjunga, men när det kommer till att hålla ordning kan man ju börja undra hur gamla de egentligen är. Det låg mat på större delen av bordet. Även om det bara varit jag och Niall som ätit såg det ut som om det varit 10 barn där. Jag hade varit borta i några få minuter och när jag kommit tillbaka hade det tydligen varit dags att åka till intervjun. Allt för att slippa städa.
“Pigs” muttrade jag och började städa köket. Efter 20 minuter var jag klar och kunde äntligen göra iordning en macka att äta.

Zayn’s perspektiv
“Bye guys, I’ll see you later!” ropade jag och stängde ytterdörren bakom mig.
Jag och Rachel skulle ju ut och bowla ikväll. Jag själv var ändå helt okej på bowling men jag hade ingen aning om Rachel var bra eller inte. Det kändes lite nervöst som det alltid gjorde att vara med Rachel offentligt eftersom vi var omringade av paparazzis vart vi än gick. Men jag skulle få det att funka ikväll. Jag ville inte bråka eller tjafsa med henne ikväll igen, jag orkade bara inte. Men det var såklart svårt när vi bara var ihopsatta av våra managers. De andra killarna gjorde det inte precis bättre genom att retas, särskilt Harry. Han visste att det inte var lätt och ändå gjorde han det svårt för oss. Vi kände knappt varann och nu trodde fansen att vi skulle flytta ihop! Det skulle ju inte direkt hända. Jag hade inte pratat med Harry sedan intervjun, jag hade nog undvikit honom lite grann. Men han fick skylla sig själv när han kläckte ur sig skitdumma saker under en intervju. Jag suckade tungt medan jag låste upp bilen och satte mig i förarsätet. Det var dags att vara lite kärleksfull med Rachel, dagens mission.
Jag körde den korta biten till Rachels hus och  såg henne komma gående ut genom dörren. Hennes långa hår glänste i månskenet och hon hade på sig ett par tajta svarta jeans, ett par rosa höga Dr Martens, ett snyggt linne och en skinnjacka utanpå det. Hon såg så snygg ut där hon gick med en väska hängande över axeln. Wow, vad snygg hon var. Just som jag satt med henne i mina tankar öppnades passagerardörren bredvid mig.
“Hey!” sa Rachel med ett litet leende och satte sig bredvid mig.
“Hey...” mumlade jag med ögonen på vägen.
Hade hon sett hur jag hade stirrat? Jag hoppades för guds skull inte det
“What’s wrong?” frågade hon med en rynka i pannan.
Jag tittade tillbaka på henne.
“Nothing, just... You look great” sa jag med ett litet leende och  vände ögonen mot vägen igen.
“Wow, thanks..” svarade hon och log lite.
Leendet såg faktiskt äkta ut den här gången. Det här kanske skulle gå bra iallafall. Vi åkte mot bowlinghallen i tystnad men det kändes inte lika jobbigt den här gången, lite mer uthärdligt för varje gång vi träffades.

“I’ve booked a court for two people” sa jag till receptionisten bakom kassan i bowlinghallen.
“Okay, what’s your name?” frågade hon vänligt och tittade på mig och Rachel.
Min arm lågt slappt runt Rachels axel och jag kramade hennes axel försiktigt med handen.
“Zayn Malik” svarade jag och tjejen nickade glatt.
“I knew I recognized you from somewhere! And you must be Rachel Moore” sa hon med ett leende.
Rachel nickade och jag tittade på receptionisten.
“You are really cute together! And sorry, yes you have booked a court. It’ll be 14 pounds for you two” sa hon glatt.
Rachel tog upp sin plånbok men jag lade en hand på hennes arm.
“Let me pay for us” sa jag i hennes öra.
“No, I want to pay” sa hon bestämt och jag nickade.
Jag trodde inte att hon skulle ändra sig så jag lät henne.
“Thanks love” sa jag med ett leende när Rachel betalade för oss båda och vi gick bort till skohyllorna.
Hon drog på sig ett par skor som såg jättesmå ut.
“Hey, how small feet do you have?” frågade jag med ett retsamt leende på läpparna.
“Smaller than you” sa hon och log mot mig.
Vi tog varsitt klot och gick till vår bana. Jag skrev in våra namn och Rachel började. Hon missade alla käglor totalt vilket fick mig att skratta lite. Hon tittade surt på mig men med ett leende i ena mungipan.
“Hey! It’s not my fault that this bowling ball isn’t working” sa hon med ett skratt.
Hon kastade klotet igen och lyckades träffa 2 klot denna gången.
“Wow! Two pins down!” ropade jag och Rachel bara tittade roat på mig.
“Okay, now let the expert try” sa jag och drog iväg klotet men fick bara en stor besvikelse.
Jag missade helt alla käglor precis  som Rachel nyss hade gjort.
“Oh, an expert, you say?” sa hon och skrattade.
Jag slog lätt och vänskapligt till henne på armen.
“My bowling ball wasn’t working” sa jag och härmade henne innan jag kastade klotet igen för att träffa 3 käglor.
“You can’t take my line” sa hon och drog iväg sitt klot men missade ännu en gång käglorna.
“Fuck this shit” mumlade hon.
“You suck just as much as I do” sa jag och flinade.
“I know. I thought I was good but now I realise that bowling probably isn’t my thing” svarade Rachel och räckte retsamt ut tungan åt mig.
“Yeah, sure” sa jag med ett skratt.
Vi fortsatte att bowla, missa och skoja med varandra.
Och för en gångs skull kändes det inte fejk, vi hade faktiskt roligt på riktigt. Det kändes skönt att inte behöva låtsas trivas för en stund. Detta kanske skulle gå ändå, det skulle ju inte vara så länge till.

Rachel’s perspektiv
Vi hade faktiskt kul på riktigt. Visst, jag var skitdålig på bowling men det var han också så jag behövde inte skämmas. Jag låtsades inte ha roligt för det hade jag. Zayn var rolig, en sida av honom som jag inte hade sett förut. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när han missade för 4:e gången i rad.
“You suck!” skrattade jag fram och Zayn log.
“I know, and I’m a proud loser!” sa han och jag log tillbaka.

När tiden var ute tog vi våra jackor och skor och gick ut ifrån bolinghallen.
“Hey.. Are you going home or something?” frågade jag och tittade på Zayn.
“I don’t know, not any plans for today” sa han och ryckte lite på axlarna.
“Okay.. Uhm... I’m hungry so maybe we could take some food?” frågade jag tveksamt.
“Sure, where should we go?” frågade Zayn och grabbade tag i min hand.
“What about subway?” frågade jag och han nickade.
“Sounds good”

Vi stod inne på subway och beställde.
“My turn to pay” sa Zayn till mig när personalen gjorde iordning våra mackor.
“Okay, fair” sa jag och svingade våra händer fram och tillbaka.
Vi hade hållt händer hela vägen för det var folk överallt. Men det hade funkat bättre än sist gång. Jag hörde röster bakom mig och vände mig om.
“Zayn and Rachel!” utbrast en tjej som ut att vara runt 14 år.
Hennes kompisar började fangirla tillsammans med henne och jag och Zayn vände oss mot dem.
“Yes, that’s us” svarade Zayn vänligt.
“Oh my god, you are so cute together” sa en annan tjej och jag kände hur mina mungipor sköt upp i höjden. Nu skulle jag ju vara hans glada flickvän.
De bad om våra autografer och vi tog bilder med dem.
“Can we just get a picture when you two kiss eachother? That would be so cute” sa en av tjejerna och jag sneglade på Zayn.
Han nickade nästan omärkbart och drog mig närmre. Innan jag hann reagera kände jag hans läppar mot mina. Det var en ganska lätt kyss men ändå tillräckligt för fansen.
“Aww!” hörde jag bakom mig medan vi avslutade kyssen.
Zayn log stort mot mig och sedan mot fansen som såg ut som de höll på att svimma. Förmodligen för att de hade fått träffa Zayn, som verkade vara deras idol. De gick ut från subway och jag gav Zayn en sur blick. Var det där nödvändigt?

“That was really not necessary” sa jag irriterat när vi satt ner vid ett bord med våra mackor.
“Yes, it was” svarade Zayn.
“No, it wasn’t! You could have gave them an excuse, anything would have worked!” sa jag men försökte dämpa min röst.
“What, so you mean that I would have told them that I don’t want to kiss my girlfriend? What the hell do you think they would have said?” försvarade sig Zayn med.
“Come on, it was just some fans, not one million” muttrade jag.
“Stop, it was necessary okay? Don’t make it to a big deal, it was just a kiss” sa Zayn och tittade ner i sin cola.
“You could still have gave them an excuse” muttrade jag tillbaka och åt på min macka.

Den där jobbiga tystnaden uppstod igen och jag suckade inombords. Vi som faktiskt hade haft roligt förut. Det förblev tyst och vi åt snabbt upp våra mackor och satte oss i hans bil för att åka hem. Bilresan hem var hemsk, jag ville inte prata med honom och han ville nog inte prata med mig heller. Jag skyndade mig ut ifrån bilen och in i huset när han stannade framför mitt hus. Inte ens ett hejdå gav vi varandra. Jag låste snabbt upp dörren och stängde den bakom mig. En djup suck kom ur mig och jag gled neråt med ryggen mot dörren tills jag satt ner. Allt hade bara blivit fel i slutet. Det blev ju alltid så här och det var faktiskt riktigt jobbigt vid det här laget. Skulle det vara så här varenda gång vi träffades? För om det skulle det, hur skulle jag då, ärligt talat, orka med allt bråk?

                    

---

Rachel’s perspektiv
“Rach, you need to try harder. Kiss him on the mouth when you meet him or something” sa Carol som satt mittemot mig vid mitt köksbord.
“It’s not that easy, I don’t even like him” svarade jag och tog upp tidningen som låg på mitt köksbord.
“I know you don’t, but you need to try. You could feel the tense between you two 100 metres away” sa hon. “Everyone will soon realise that it’s fake, the fans aren’t stupid” fortsatte hon när jag inte svarade.
“Oh, that would be a tragedy” svarade jag ironiskt.
“Rachel! C’mon, do this for your career”
“How the hell do this help me in my career?” muttrade jag surt. Carol suckade innan hon började förklara.
“As you know, One Direction has a lot of fans and when you are ‘dating’ Zayn, more people will know who you are and you will become a bigger actress and then you will have a bigger chance to act in big films”.
“Well, what if the fans hate me?”
“Honey, have you checked twitter?” frågade hon och jag skakade på huvudet.
“Everyone thinks that you look cute together, and besides. You do” fortsatte hon och flinade. Jag suckade tungt och skulle precis kasta tidningen på henne när min telefon vibrerade till.

The interview starts 4 pm, we pick u up 3 pm - Zayn
Jag sparade numret och svarade ett enkelt okej. Jag kollade på klockan som visade 13.06.
“Who was it from?” frågade Carol nyfiket.
“Zayn” svarade jag och reste mig från stolen. Dags att göra sig iordning då.
Carol hängde med men stannade när vi kom till vardagsrummet.
“Seriously Rach, you haven’t fixed the living room YET” sa hon och satte armarna i kors.
“The sofa is in two pieces, how do you think that I could handle that?” frågade jag och fortsatte min väg till mitt sovrum. På något konstigt sätt så var man tvungen att sätte ihop två delar så att soffan skulle bli komplett. Löjligt, tänkte jag och gick in i min garderob och tog fram ett par svarta tighta jeans, en vit t-shirt och accessoarer, som jag sedan tog på mig. Jag sminkade mig lite och plattade sedan håret.
Jag gick ut från mitt sovrum och hörde genast röster nerifrån. Jag gick ner och möttes av Carol och.... hela One Direction.
“What are you doing here?” frågade jag vilket fick dem att vända sig om.
“Carol said that you needed help with the sofa” svarade Liam.
“Really? I can’t remember that I said that Carol” sa jag och satte armarna i kors.
“I know that you wouldn’t do it by yourself so saked them, and we also need to go through things before you’re heading to the interview” förklarade hon och satte upp sitt blonda hår i en knut. Jag satte mig i soffan bredvid Zayn och Carol harklade sig.
“Okay, Zayn. The interviewer will ask a lot of questions about Rachel so this is what you are gonna answer” sa hon och började förklara vad han kunde svara. Jag lyssnade halvt men valde att greja med min mobil istället.
“... and then you kiss her” hörde jag Carol säga.
“Excuse me?!” frågade jag och mötte Carols blick.
“Yeah, when you go out from the studio you kiss in front of the fans” förklarade hon.
“Don’t you think that’s to much?” frågade Zayn.
“Nope, it’s prefect. Oops, look at the time. I should get going” sa hon snabbt, reste sig från soffan och snart kunde man höra ytterdörren öppnas för att kort därefter stängas. Jag suckade tungt.
“Oh c’mon babe, every girl wants to kiss us” sa Harry och flinade.
“Don’t call me that, Curly” svarade jag.
“Why not babe, I like it” fortsatte han.
“Shut up” muttrade jag och kastade en kudde på honom som prickade ansiktet.
“Ouch, watch my face!” sa han.
“Oh trust me Curly, there’s nothing to watch” svarade jag och reste mig upp. Harry kollade chockat på mig och jag flinade bara tillbaks.
“Where are you going?” frågade Niall.
“To the kitchen, I’m-” började jag men hann inte längre när Niall sprungit förbi mig för att komma till köket. Jag kollade konstigt på de andra som bara rykte på axlarna.
“Niall loves food so everytime we say something that has something to do about food he is like wide awake and yeah you know” förklarade Louis.
“Eehm okay, well I’m gonna eat something do you want?” frågade jag. De tackade nej och jag fortsatte min vandring till köket där jag fann Niall kolla i kylskåpet.
“What are you doing?” frågade jag.
“Looknig for something that you can cook” svarade han.
“Me? Don’t you mean US?”
“Yeah yeah, or wait. I know” sa han och stängde kylskåpet.
“Harry!!!!” ropade han och snart kom Harry in springandes.
“Okay then” sa han och tog fram en stekpanna.
“What’s going on Curly?” frågade jag.
“What does it look like, I’m cooking, duuh” svarade han.
“Why, you said that you didn’t want any food”
“Niall asked me too” sa han och tog fram ingridienser för att kunna göra någon måltid. Jag kollade på honom om han var seriös innan jag gick ut till de andra som fortfarande satt i soffan.
“When are we going?” frågade jag och satte mig bredvid Zayn igen.
“I texted you the time before” svarade Zayn.
“Well excuse me that I can’t remember everything” muttrade jag surt.
“Woah, someone woke up on the wrong side of the bed this morning” sa Zayn.
“Naah, I think it’s her time of the month” fortsatte Louis.
“Guys, it’s nothing of it. I’m just not into this dating thing” förklarade jag.
“Me neither” mumlade Zayn.
“Maybe if we try to be friends it gets easier?” föreslog jag och kollade på Zayn.
“I think that you should be dating for real, you look good together and I’m sure that you like eachother more than friends” sa Louis. Zayn himlade med ögonen och kollade på mig.
“I like your idea” svarade han och log. Jag log tillbaks. Detta kanske skulle fungera ändå.
Zayn’s perspektiv
Jag tog Rachels hand i min och vi gick ut ur bilen. Det var en massa fans som skrek, tog kort och ställde frågor. Vi stannade vid några för att ta kort och skriva autografer. Efter ungefär tio minuter gick vi in i studion och hälsade på hon som skulle intervjua oss.
“I’m Anna, it’s nice to meet you” sa hon och skakade hand med oss.
“Nice to meet you too” svarade Liam och vi andra stämde in.
“Well, we’ll be on in ten so be ready then” fortsatte hon och gick iväg. De andra killarna sprang iväg för att hitta något att göra eller ja, förstöra eftersom det som vi pillar oftast går sönder. Jag kollade åt vänster och såg Anna stå och kolla på mig och Rachel. Jag drog in henne i en kram vilket förvånade henne men efter ett tag kramade hon tillbaks.
“What was that for?” viskade hon i mitt öra.
“Anna is watching” svarade jag.
“Doesn’t surprise me” mumlade hon. Vi drog oss tillbaka efter ett tag och log mot varandra. Vi satte oss på varsin stol längs ena väggen och väntade på att intervjun skulle börja. Efter ett tag kom killarna tillbaka, Niall med massa mat i munnen.
“How can you be hungry Niall? You ate for 30 minutes ago” sa Rachel förvånat.
“He never gets full” svarade jag.
“And no one knows how he is not fat yet” fortsatte Louis.
“He eats whenever he sees food” sa Liam till sist. Rachel kollade på Niall som bara rykte på axlarna och åt upp allt han hade med sig.

“We’re on in two” sa en av scenarbetarna.
“Do you stay here?” frågade jag Rachel. Hon nickade till svars och jag gick iväg till de andra.

Rachel’s perspektiv
“So, how long have you dated Rachel?” frågade Anna Zayn.
“In almost five months” svarade han och log. Jag hade ställt mig bakom scenen och kunde då se dem väldigt bra.
“And what do you guys think about Rachel?” frågade hon och vände blicken mot de andra istället.
“She is really nice and makes Zayn happy” svarade Liam.
“Yeah, I think they look good together and they are planning on moving in together” fortsatte Harry och flinade. Både Zayn och jag gav honom varsin dödsblick innan Anna fortsatte.
“Oh really? But I heard that Rachel just moved in to a new house” sa Anna förvånat.
“Yeah, but Zayn will move in at her place” förklarade Harry.
“Is this true Zayn?” frågade hon.
“Eehm, we have talked about it but we haven’t made any decision yet” svarade jag. Jag upptäckte att Harry kollade på mig med ett flin.
“I will so kill you” mimade jag men han fortsatte bara att flina.
“Aha okay, well is there anyone else who is dating someone?”
“Me and Liam have girlfriends” sa Louis och lade en hand på Liams axel. Anna fortsatte att ställa några frågor om deras nya album och efter 20 minuter var det slut. Min mobil vibrerade till och jag drog upp den u jeansfickan. Jag drog fingret över den spruckna skärmen och slog in min kod.

From Carol
Don’t forget about the kiss ;)

Jag suckade och himmlade med ögonen innan jag lade undan mobilen. Jag hörde röster och kollade upp. Jag mötte Harrys blick som genast kollade bort.
“Seriously Harry! Why did you say that?” frågade jag surt.
“I thought it was fun” sa han enkelt och ryckte på axlarna.
“Fun? You thought it was fun! I’m gonna kill you Harry” sa jag och tänkte precis slå till honom när någon tog tag om min midja och drog bort mig från honom.
“Let go of me! I’m so gonna beat him” sa jag argt och försökte lossa mig från greppet.
“No, we don’t want to make a scene here. And besides, we can fix this without any violence” sa Zayn. Jag slutade kämpa emot när jag insåg att han hade rätt. Våld löser ingenting och jag beter mig faktiskt väldigt barnsligt.
“Okay, I guess you’re right” mumlade jag. Han tog min hand och vi alla gick ut från studion. En massa skrik fyllde mina öron och blev chockad av synen framför mig. Där ute stod ett hav fullt av fans. Vi började gå genom med poliser och livvakter runt oss som en ring. Vi stannade på några ställen för att ge autografer m.m.
“Who are you?” frågade en liten tjej. Jag skulle precis svara när Zayn ställde sig bredvid mig med en arm om min midja.
“This is my lovley girlfriend” svarade han och kysste mig lätt på munnen. Det hela kändes så fejkat men jag log mot honom ändå. Den lilla tjejen kollade med stora ögon på oss.
“You are cute together. I’m so gonna ship you” sa hon. Vi hann inte svara innan vi började röra på oss igen och efter en stund var vi vid bilen som skulle ta oss hem.

“So Rach, can you tell me how you are gonna ‘kill’ me then?” frågade Harry när vi hade satt oss i bilen.
“Have you ever heard about the word revenge?” frågade jag tillbaka. Han nickade som svar.
“Then I guess that you need to wait and see” fortsatte jag och vände blicken mot fönstret.

                 

---

Rachel’s perspektiv
“Where do you live?” frågade jag Zayn som satt med mig i min bil. De andra killarna hade tagit Harrys bil men eftersom jag och Zayn ska föreställa ett par så var vi tvungna att åka tillsammans.
“I’ll guide you” svarade han och började förklara vart jag skulle åka. Efter ungefär 20 minuter var vi framme och jag tappade nästan hakan. Zayn bodde bara ett kvarter bort från mig. Kunde det här bli bättre?
“I’ll pick you up 18.30” sa han och började gå ut från bilen.
“Wait! You don’t know where I live” sa jag vilket fick honom att vända sig om.
“Yes I do, I saw you when you moved in a few days ago” svarade han.
“Oh okay, well I guess I’ll see you later then” sa jag.
Zayn sa hej då och stängde bildörren. Jag suckade tungt, om några timmar skulle jag vara tvungen att gå på date med en kille jag inte visste någonting om. Great!

Zayn’s perspektiv
Jag drog på mig min jacka och gick ut genom ytterdörren. Klockan var 18.27 och det var dags att hämta Rachel. Carol hade sagt vilken restaurang vi skulle till som tydligen låg mitt inne i London. Jag backade ut från uppfarten och började köra mot Rachels hus. Det skulle nog inte precis bli världens roligaste kväll, särskilt inte när det kändes som om att Rachel inte riktigt gillade mig ett dugg. Jag visste inte om jag tyckte om henne heller, men vi var tvungna att göra detta och jag ville ju absolut inte förlora min karriär. Jag suckade för mig själv och undrade hur roligt jag skulle ha ikväll samtidigt som jag rullade in utanför hennes hus och stannade bilen. Jag började just fundera på om hon skulle komma ut till bilen eller om jag skulle gå till hennes dörr när bildörren bredvid mig öppnades och Rachels ansikte dök upp.
“Hey Zayn” sa hon och satte sig bredvid mig och knäppte på sig säkerhetsbältet.
“Hi Rachel” svarade jag och började köra in mot centrala London.
Det blev en pinsam tystnad. Ingen av oss visste nog vad vi skulle säga och det kändes bara jobbigt då vi båda var medvetna om vilken press vi hade på oss. Vi var tvungna att se ut som ett förälskat par och vi kände inte ens varandra. Jag sneglade lite på Rachel och hon satt med huvudet bortvänt från mig och tittade ut genom fönstret. Det fick mig att sucka inombords. Hur skulle detta ens vara möjligt när hon inte tyckte om mig det minsta?

“After you” sa jag till Rachel när vi stod utanför restaurangen.
Hon tog min hand och vi gick in. Det kändes bara så fejkat alltihop vilket det också var, men det var fortfarande jobbigt. Vi satte oss vi ett bord för två och hängde av oss våra jackor. Rachel lade en arm på bordet och suckade.
“None of us like this, but I guess that we have to try to save our careers and everything” sa hon och tittade på mig med lite rynkad panna.
“You’re right, let’s do the best of it” sa jag och klistrade på ett fejkat leende på läpparna.
Hon log lika fejkat tillbaka mot mig och vi fick våra menyer.
“I want a hamburger with french fries” sa Rachel till servitören.
Jag tittade på henne.
“Well, I don’t eat meat, so... I guess I’ll take chicken tikka masala” sa jag till servitören som nickade.
Vi båda beställde kallt vatten att dricka och servitören gick iväg.
“Why don’t you eat meat?” frågade hon nyfiket.
“I’m a muslim, it’s a part of my religion” svarade jag.
“Oh.. Then I understand” sa hon och klistrade ännu en gång på ett leende på de rödmålade läpparna.
“So, what is worth to know about you?” frågade jag och lutade mig fram över bordet.
“Well... As you may know I’m an actress, I love theatre as I love my mom. It’s a huge part of my life. And I just moved from home into my first own house, it’s awesome getting away from them. And... I love tattoos, dip dye and to do dared things” svarade hon fortfarande med ett leende.
“That’s amazing. I’m a singer and I love singing as much as you love theatre! I’ve been living my myself for a while and yes, it’s nice having an own place. I also love tattoos” svarade jag och visade henne min arm där det bland annat stod tatuerat ZAP!
“Oh cool” sa hon beundrande och jag nickade.
Vår mat och dryck kom och vi började att äta medan vi fortsatte prata.
“So, how do you think it is being a celebrity?” frågade Rachel.
“It’s great! I mean, all the support from our fans is amazing. I love that people loves what I do. How do you look on it?”
“I love it also, but still.. All the paparazzis is everywhere and you can barely go anywhere without getting on a picture. It’s wonderful with all the fans but sometimes it’s just too much” sa hon och tog en tugga av sin mat.
“Really? How can you be so negative to it?” frågade jag med en rynka i pannan.
“Well, I’m not negative to it but it’s just too much sometimes. You have to admit that I’m right!”
“No, you’re not. I mean, yes it’s paparazzis everywhere but we should be happy that we got this chance to do what we love” sa jag lite smått irriterat och stirrade ner i min mat.
“Whatever” mumlade hon och jobbig tystnad lade sig som en vägg mellan oss.
Plötsligt hörde jag röster bakom mig och såg en paparazzi stå där. Jag tog snabbt tag i Rachel’s hand, klistrade på ett leende och böjde mig fram och kysste henne på kinden.
Hon tittade konstigt på mig men hennes ansiktsuttryck mjuknade när hon såg fotografen. Hon log tillbaka mot mig och tog tag i min hand.
“Well, let’s talk about something else then.. What’s your favourite colour?” frågade Rachel.
“Black” svarade jag snabbt.
Det hade alltid varit min favoritfärg med den enkla motiveringen att svart kan man matcha till allt.
“Mine is red, but black isn’t that bad” svarade hon.
“Agreed. Why did you wanted to become an actress from the beginning?” frågade jag nyfiket.
“Well, when I was little my parents always took me to theatres because they loved to watch them. I guess that was when I got eyes for it. But it became more funny when I realised that I actually had talent. I played Sandy in Grease when I was ten!” sa hon med ett litet leende som faktiskt såg äkta ut den här gången.
Jag skrattade och tänkte mig synen framför mig.
“That must have been fun!”
“Yes, it was. And what about you, why did you wanted to become a singer?” frågade hon.
“Simply because I love singing so much. I knew that I had talent and I wanted to be someone more than just Zayn who sings in front of his family” svarade jag och åt lite mer av min mat.
Rachel skrattade lite.
“That sounds like a great reason” sa hon och jag nickade.
“I can’t believe that we actually have to do this for real” suckade hon.
“I know, but it’s just to make the b-” sa jag men avbröts av Rachel.
“Sometimes it isn’t so easy to ‘just make the best of it’! Sometimes it’s hard, okay?!” utbrast hon och stirrade surt på mig.
“Okay, I was just trying to help..” svarade jag lågt och koncentrerade mig på min mat.
“Well, you didn’t help” mumlade hon och satte armarna i kors men tog snabbt ner dem igen.
“Damn paparazzis” muttrade hon tyst och stirrade ner i sin mat.
“I know” mumlade jag och tittade upp på henne.
De andra killarna hade sagt att hon såg het ut. Jag hade nog aldrig riktigt tänkt på henne på det sättet men jag var tvungen att erkänna att det var hon. Jag klistrade tvångsmässigt på ett leende och tog hennes hand över bordet. Hon log lika fejkat tillbaka mot mig. Jag tittade ner och såg att vi båda hade ätit upp.
“Let’s go?” frågade jag och hon nickade.
Rachel ställde sig upp, tog min hand och gav mig en kyss på kinden. Det kändes konstigt och ovant och inte ett dugg äkta, vilket det heller inte var och det var det som gjorde det hela så jobbigt. Vi tog våra jackor och gick ut ifrån restaurangen hand i hand till min bil, hela tiden omringade av paparazzis. När vi äntligen satt i bilen på väg hemåt pustade jag ut.
“Wow, it’s a lot of pressure” mumlade jag med ögonen på vägen.
“Yeah.. I’m already hating Carol forever for this” svarade Rachel och stirrade ut genom fönstret. Den där jobbiga tystnaden lade sig ett täcke över oss. Jag visste inte vad jag skulle säga och kände mig obekväm med hela situationen. Det gjorde nog Rachel också för hon var lika tyst som jag. Det var tyst hela vägen hem och jag hade nog aldrig varit i en jobbigare situation förut. Jag drog en lättnades suck när vi slutligen var framme vid Rachels hus.
“I have an interview tomorrow which you have to follow me on, so I’ll text you the time. Can I get your number?” frågade jag och Rachel nickade och gav mig en liten lapp med hennes nummer.
“See you tomorrow then” mumlade hon och öppnade bildörren för att kliva ut.
Jag nickade som svar och såg på när hon klev ut, stängde dörren och gick mot sitt hus. Sedan bar det av hemåt. Jag hade just genomlidit den värsta dejten någonsin. Men så illa hade det väl ändå inte varit. Eller?

---

                   

---

Zayn’s perspektiv
“Let’s go, I’ll drive you boys home” sa Paul och vi alla klämde in oss i hans bil.
Det stod fans överallt var vi än gick och vi fick ge upp shoppingen idag. Vi hade tänkt handla nya grejer till en filmpremiär vi snart skulle gå på, men det var helt hopplöst. Det var verkligen fans precis överallt och man fick inte någon ledig stund. Jag suckade tungt medan vi åkte genom stan. Jag var riktigt trött och ville bara hemåt. Det var säkert 5 månader sedan jag och Perrie hade gjort slut och fortfarande trodde fansen att vi skulle bli tillsammans igen, vilket inte skulle hända. Vi kom slutligen hem till Louis där vi alla skulle sova inatt. Ja, alla förutom Paul då. Vi skulle ha en killkväll med FIFA och godis. Vi gick in tll hans hus och jag slängde mig på soffan med de andra bredvid mig. Louis hämtade posten, lite dricka och godis och ställde fram på bordet. Han började som vanligt med att plocka upp svallertidningen som den tjej han faktiskt var. Jag och Niall startade en match men det dröjde inte länge förrän Louis avbröt oss.
“Zayn...” sa han lite surt.
“Yeah?” mumlade jag som var helt inne i spelet.
“Why didn’t you tell us that you have a girlfriend?” frågade han anklagande.
Jag pausade chockat spelet.
“Because I don’t have one!” utbrast jag förvånat och fick se framsidan av Louis tidning.
Där stod det:
‘ZAYN MALIK AND RACHEL MOORE TOGETHER’
Jag ryckte tidningen ur Louis hand och bläddrade chockat fram till artikeln. Jag och Rachel Moore? Vad var det för skitsnack de hade hittat på nu då? Jag läste snabbt igenom artikeln de skrivit och var helt mållös efteråt.
“What the fuck is this” sa jag surt och slängde ifrån mig tidningen.
“Have you met Rachel Moore?!” utbrast Harry förvånat.
“Yeah, but we’re not together, I don’t know her and she didn’t know who I was” svarade jag.
“Man, she’s hot” sa han. Och de andra stämde in.
“C’mon guys, you’re not helping”
“Sorry mate, but it’s nothing that we can do about it” sa Liam.
“We’re having a meeting with management tomorrow right?” frågade Niall.
“Yeah, why?” sa Harry.
“Then you can talk with the management tomorrow and they deal with it” fortsatte Niall.
“Wow Niall, for once you actually said something smart” utbrast Louis. “I’m so proud” fortsatte han och låtsades torka bort en tår.
“Hey! It actually happens sometimes, don’t look so surprised” sa Niall. Vi alla bröt ut i skratt och snart låg alla i en hög på golvet och vek sig av skratt.

Rachel’s perspektiv
“Rachel, hurry up. You’re late for the meeting” sa Carol surt på andra sidan luren.
“I’m trying, but I’m stuck in the traffic” svarade jag stressat.
“Just hurry up” sa hon och lade på luren.
“That’s easy for you to say” muttrade jag för mig själv och lade ner mobilen på passagerarsätet. Jag suckade frustrerat, jag hade stått still i den här bilkön i säkert tjugo minuter nu och hade max åkt tio meter.
“Fuck this shit” mumlade jag och svängde in mot vägkanten. Jag parkerade bilen och började springa. Jag var ändå bara ett par kvarter ifrån. När jag kom fram så såg jag att det var fullt med skrikande tjejer utanför entrén.
“Hey Carol, I have a problem” sa jag i telefonen och bara någon minut senare greppade någon tag i mig och drog in mig via bakvägen.
“I’m glad that you could join the meeting Rachel” sa Carol sarkastiskt och tryckte på hissknappen.
“Carol, it’s not my problem that this city has some trafficproblem” sa jag och gick in i hissen som nu hade kommit.
“But if you had went to the meeting earlier you wouldn’t be late” sa hon tillbaka.
Jag svarade inte på det utan skulle precis fråga om ryktet när hissen stannade vilket betydde att vi var på rätt våning. Carol skyndade på stegen och vi kom till slut fram till rummet där mötet skulle vara. Jag öppnade dörren och chockades av synen framför mig. Där satt ingen annan än Zayn och hans vänner.
“Oh hi Rachel” sa en man och reste sig upp och skakade sin hand med min.
“Hi” sa jag och satte mig ner bredvid Carol.
“So I guess you know why you are here” sa samma man som hade hälsat på mig nyss.
“Not exactly” mumlade jag.
“Well, I bet that you have heard about the rumour?”
“Yeah” svarade Zayn och tittade på mig.
“You’re gonna fix it, right?” frågade jag.
“Well, Carol and I have talked about it earlier today and we think it’s good for your fame if you two started to fake date” sa han och tittade allvarligt på oss.
“You gotta be kidding” utbrast jag och ställde mig upp.
“Rach, relax. This is good for you, you can gain as an actress” sa Carol och tryckte ner mig på stolen igen.
“Good for me!? You haven’t talked to us about this. This is just a damn decision that you have made” sa jag surt och satte armarna i kors.
“Can’t we just say to the media that this is a rumour, then we don’t need to lie and everyone is happy” sa Zayn.
“Yeah, that’s a really good idea” sa jag.
“No, we’ve already decided this. So everytime One Direction is going to an event, you Rachel, need to go with them. And everytime Rachel goes to an event, you Zayn, needs to go with her” sa mannen.
“So it’s time for you to act all lovey dovey and get to know eachother. Tonight 7pm you have a date that you need to attend” sa Carol och föste ut oss alla från kontoret. “Have fun” sa hon och stängde dörren. Men det dröjde inte länge innan dörren öppnades igen.
“And Rach, don’t get any more tattoos” sa Carol och stängde dörren igen.
“Oh I’m gonna get tattoos over my whole body and then I’m gonna dye my hair green!” skrek jag argt vilket fick killarna att skratta.
“Not funny” muttrade jag.
Zayn tittade på mig.
“Yes, you are funny” sa han och flinade och tittade på de andra killarna.
“Okay, but I still don’t wanna fake date you” sa jag surt.
Zayn rynkade på pannan.
“What’s wrong with me?” frågade han irriterat och lade armarna i kors.
“Just the fact that I have to date someone I don’t know a shit about!” fräste jag surt.
Zayn tittade surt tillbaka på mig.
“Did I ever say that I wanted t-” Zayn avbröts av Carol.
“Just do this for the fame, okay? You can break up later, you’ll survive” sa hon lite smått irriterat.
Jag suckade.
“Okay, if we have to do this then we should get to know eachother” muttrade jag.
“Yeah..” sa Zayn och vi båda stod där lite bortkomna.
“I’m Liam” sa killen till vänster om Zayn.
Han hade minst hår av alla och bruna snälla ögon.
“I’m Harry” sa killen med lockigt brunt hår och stort leende som tydligen hette Harry.
“And I’m Louis, this is Niall” sa en kille med brun snedlugg som nickade mot den blonda som var Niall.
“Nice to meet you all... I guess. I’m Rachel as you all probably know” sa jag lite osäkert och tittade på Carol.
Hur skulle det här gå?

                 

---

Rachel’s perspektiv
@Rachel_Moore Goodmorning everyone! Wazzup?
Skrev jag på Twitter och fick genast en massa mentions. Jag svarade på några och stängde sedan ner twitter och bestämde mig för att dra in till tatueringsstudion. Jag hade länge velat ha en ny tatuering men det har aldrig blivit av. Men nu har jag kommit på ett motiv och var redo att sätta mig själv i smärta. Att göra en tatuering gör väldigt ont, men ändå gör jag det. För varje tatuering som jag har har en mening bakom sig.

“Oh hi Rachel, long time no see” sa Ian, han som brukar tatuera mig.
“Hi Ian, how are you?” frågade jag och kramade om honom. Jag och Ian är faktiskt väldigt bra kompisar och har känt varandra länge men på senaste tiden har vi inte träffats.
“So why are you here?” frågade han.
“I want a new tattoo, what do you tjink I’m here for?” svarade jag sarkastiskt.
“Ha-ha really funny” svarade han och log. Ian har alltid varit som en storebror till mig och finns alltid där för mig. Han drog en hand genom sitt svarta hår och jag räckte fram mitt motiv som jag hittat igår.
“Cool, I like it. Where do you want it?”
“On my right upper arm” svarade jag och tog av mig min skinnjacka och drog upp min tröja så att den inte skulle vara ivägen. Jag satte mig på en stol och snart kom Ian in med tatueringsmaskinen. Han satte sig på en pall bredvid och började tvätta rent min överarm.

“Thank you so much Ian, I love it” sa jag och tittade leendes på min tatuering som föreställde teatersymbolen.
“Glad to hear” svarade han och log. Jag betalade honom och vi bestämde oss för att träffas snart och bara umgås eftersom det var så längesedan.
“Bye” sa jag en sista gång och gick ut från tatueringsstudion. Precis när jag kommit ut så krockade jag i något. Eller någon rättare sagt.
“I’m sorry, are you okay” sa rösten som jag hörde var från en kille. Jag höll min vänstra hand över min högra överarm där det gjorde som ondast.
“Yeah, I’m okay. I shoul’ve watched myself” svarade jag och tittade upp.
“It’s you again” utbrast jag. Hans bruna ögon kollade på mig som om han försökte minnas något.
“Right, you’re Rachel, who couldn’t reach the cereals” sa han och flinade.
“Yeah that’s me” sa jag och skrattade lite. Han skulle precis säga något när min telefon avbröt honom. Jag drog upp den ur min byxficka och såg att det var Carol, vem annars, som ringde.
“Hi Carol”
“Hi Rach, wh- are you outside?”
“Pfft, no” svarade jag men visste att hon inte skulle köpa det.
“You suck at lying”  suckade hon.
“Whatever”
“What are you doing, and please don’t tell me that you have dyed your hair blue”
“No I haven’t”
“So what are you doing out?”
“Nothing, like I said”
“You’ve done another tattoo, right!” utbrast hon surt.
“How did you know?” sa jag chockat men istället för att svara på min fråga sa hon.
“Don’t you think you have enough?”
“It’s my body Carol. I’ll do whatever I want to” svarade jag surt.
“Oh look, it’s a peircing studio över there. Gotta go, bye!” sa jag snabbt och lade på.
“Are you going to the peircingstudio?” frågade killen mig.
“No, I just said that because I’m tired of my manager” svarade jag och ryckte på axlarna.
“Ah I see. I also get tired of my manager sometimes” sa han.
“Do you have a manager?” frågade jag förvånat.
“Don’t you know who I am?”
“No.. should I?” frågade jag och kollade på klockan.
“Shit, I’m sorry but I gotta go. My mum is waiting for me” sa jag och lade tillbaka mobilen i fickan.
“Oh ok, goodbye” sa han och gick in till tatueringsstudion.
“Bye” svarade jag och började gå till min bil som stod parkerad längre bort.
Jag skulle hem till mamma och pappa och hämta lite grejer som jag hade missat att ta med i flytten. Jag och mamma skulle också åka för att köpa möbler till mitt nya hus, det behövdes. Jag hoppades att Marcus inte var hemma, han var jämt så jobbig. Men jag antog att det var så 15-åringar var. Jag körde hem till mitt gamla hus och ställde bilen på parkeringen. Jag gick bara rakt in för jag var så van vid att göra det. Mamma kom ut i hallen.
“Oh Rachel, there you are, good! Your stuff is in-. Wait a minute” sa mamma och tittade förvånat på min arm när jag tog av mig jackan.
“A new tattoo?” frågade hon och kom fram till mig.
Jag nickade glatt och hon suckade lite.
“What? It’s my choice”
“I know darling, but I know that Carol doesn’t like it.. And once you’ve got it you can’t take it back” sa hon bekymrat med en liten rynka i pannan som blev djupare när hon såg min röda hud runt om tatueringen.
“Yes, I know what you think.. And yes, I got it today. But look, it stands for something that I love, theater” sa jag och hon nickade.
Hon hämtade lådan med mina saker och tog på sig skorna.
“Let’s do some shopping then” sa mamma glatt och vi tog min bil till IKEA.

“What do you think?” frågade jag mamma.
Vi stod framför en svart mjuk soffa och mamma nickade gillande.
“It’s nice, you should buy it” sa hon och plockade ner några gardintyger från en ställning.
“Yes, I will” svarade jag och drog handen längs soffan.
Den var mjuk och med ett par passande kuddar och filtar kunde det bli en superbra mysplats. Vi plockade på oss en massa grejer och det kändes kul. För jag visste ju att pengar ändå var mitt minsta problem. Jag nynnade för mig själv medan vi efter någon timme gick mot kassorna. Jag älskade verkligen att inreda och nu skulle jag få göra det precis som jag själv ville. Jag kände mig exalterad och längtade tills jag kom hem och kunde fixa allting. Efter en lång kö stod vi slutligen utanför IKEA och packade in allt i min bil. Om man knökar så går ju det mesta. Vi åkte hem till mamma och jag släppte av henne.
“Bye Rachel, have fun now. We’ll talk soon again” sa hon och klev ur bilen.
Jag körde hem till mig och lyckades få in allting i huset efter flera omgångar av tungt bärande. Jag kände mig ändå rätt trött trots att det bara var eftermiddag och bestämde mig för att fixa lite mat. Spaghetti med köttfärssås fick det bli. Enkelt, men effektivt. Jag tog med maten upp på mitt rum och tittade lite på tv. Efter en stund ringde min mobil. Det var min kompis Miranda.
“Hey, what are you doing?” frågade hon glatt.
“Nothing, just sitting here in my room” svarade jag och skrattade lite.
“Can I come over?”
“Sure”
“Okay I’ll be at yours in 15”
Jag avslutade samtalet och log för mig själv. Det var länge sedan jag hade träffat Miranda, vi båda hade nog varit rätt så upptagna.

“Hey!” sa Miranda ca 15 minuter senare när hon stod i min hall.
“Hey Miranda” svarade jag och kramade om henne.
Vi gick upp till mitt rum och satte oss på min säng.
“Rach, this place is huge! And it’s so cool” sa Miranda och tittade sig runt omkring i mitt rum.
“Thanks, yeah I love it” svarade jag och log.
“Well, to a more interesting thing. When were you going to tell me that you have a boyfriend?” frågade hon och tittade anklagande på mig.
Jag stirrade på henne gapandes av förvåning.
“W-what?” fick jag fram.
“Don’t lie Rach, I read about it today. You two are really cute together, but why didn’t you tell me?”
“Wait a second, I don’t have a boyfriend. I’m single, why do you even think that-” sa jag men blev avbruten av Miranda.
“You and Zayn, of course!”
“Zayn? Zayn who?” sa jag frågande och fattade fortfarande inte vad hon pratade om.
“Zayn Malik from One Direction, who do you think I’m talking about?” frågade hon lite smått surt.
“I’m not dating Zayn Malik, where the hell did you read that?!” utbrast jag upprört.
Hon räckte mig en tidning från hennes väska. Jag stirrade på framsidan där det stod med stora bokstäver:
‘ZAYN MALIK AND RACHEL MOORE TOGETHER’
Det var en bild på mig och Zayn från mataffären där jag hade träffat honom när han hade hjälpt mig med att nå flingorna. Jag skakade chockat på huvudet och bläddrade snabbt fram till artikeln om det.
“So that was why I thought I had seen him before” mumlade jag medan jag läste igenom artikeln.
Det var flera bilder på oss från alla ställen vi hade mött varandra på och en ganska lång text:

‘The singer Zayn Malik and the actress Rachel Moore have been seen together more than once. They have been seen shopping together while laughing with eachother and they seem really happy around eachother. Also they have been seen at a tattoo studio in the same time, did they tattooed in eachother’s names? No one is sure about what is going on between them but they look really in love with eachother. We haven’t seen them with eachother before, could they have hided it until now? They look like a real couple, both with the same style. Do we have a new celebrity couple here in the UK? We’ll follow this romance and see where it leads. At least they don’t look like they care about keeping it a secret anymore, so who knows how far this can go?’

Jag svalde hårt. Vad fan var detta?

                

---

Rachel’s perspektiv
“Rachel, wake up!” hördes mammas gälla röst i hela huset.
Jag suckade tungt och lade en kudde över huvudet. Jag ville verkligen inte gå upp, jag var väl inte tvungen. Det blev tyst en stund och jag hade nästan somnat om när min 15-åriga lillebror Marcus rusade in i mitt rum och hoppade på mig i min säng.
“Mummy said, get up!” ropade han retsamt och drog bort kudden ifrån mitt ansikte.
“MARCUS, GO AWAY! I wanna sleep” skrek jag irriterat men insåg snabbt att jag ändå inte skulle kunna somna om.
Jag satte mig upp i sängen och suckade tungt.
“Why wake me up now?”
“Have you forgot? You’re going to move to an own house today” sa han frågande och tittade på mig.
Jag slog handen för pannan. Hur kunde jag ha glömt bort det? Jag skulle ju flytta hemifrån idag, till en egen villa.
“Right, how could I forget?” mumlade jag och ställde mig upp.
Jag gick tillsammans med Marcus ner till köket. Det stod lådor lite här och var i huset som var redo för att packas in och köras till mitt nya hus.
“Morning honey, I see that Marcus woke you up” sa mamma och log lite.
Jag nickade och satte mig ner på en av köksstolarna och tog för mig av frukosten som stod framme.
“Are you excited?” frågade pappa mig bakom sin tidning.
“Yes, really! It’s going to be so fun” sa jag glatt och drack lite apelsinjuice.
“I understand that, it’s just much work to move everything but I’m really happy for you Rach” sa pappa och log mot mig innan han återgick till tidningen.
“Thanks” sa jag och tog för mig av de rostade mackorna.
När jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum och bytte om till onepiece och satte upp håret i en knut. Nu var det flyttdags.

“Take that out to the car and leave that one, I’ll take it” sa jag till flyttgubbarna som bar lådor ut från hallen till flyttbilen.
De nickade och bar ut en stor låda och jag tog själv en låda med lite mera ömtåliga saker i. Vi bar ut en fåtölj, min säng och annat som skulle med. Mycket nytt skulle jag förstås också köpa vilket var väldigt kul eftersom jag älskade inredning. När allt äntligen efter en lång stund var flyttat till bilen pustade jag ut en kort stund innan jag och resten av familjen åkte efter flyttbilen till mitt nya hus. Det var en solig dag och jag njöt av vädret. När vi kom fram till huset blev jag häpen över hur fint det var trots att jag hade varit på visning innan. Det var ett stort blått hus med vita knutar och en dubbeldörr. Trädgården runtom med alla buskar och träd gjorde det inte precis sämre. Jag klev snabbt ur bilen och skyndade fram till dörren med nyckeln jag hade fått av mäklaren häromdan i handen. Känslan när jag låste upp dörrhandtaget var mäktig. Jag slog sakta upp båda dörrarna och tog ett kliv in i mitt nya hus. Bara mitt hus! Det var så vackert inomhus också. Väggarna var beiga och golvet av ljust trä. Jag tog några fler steg in och tittade runt i rummet. Härifrån kunde jag se vardagsrummet, det var ännu finare än hallen. Där var väggarna vita och golvet var av mörkt trä. Det fanns en altan utanför med en dörr från vardagsrummet ut. Jag tittade mig runt i rummet med ett leende, allt detta var bara mitt.
“Where do you want the bed?” frågade en av flyttgubbarna.
“Oh sorry, follow me” sa jag och skyndade upp för trappan. Jag följde den lilla korridoren till dess ände där mitt sovrum fanns. Jag öppnade dörren och möttes av beiga väggar och en benvit heltäckningsmatta. Längs ena kortväggen fanns en stor garderob och en dörr som leder till mitt badrum.
“You can put the bed over there” sa jag och pekade mot långväggen mittemot dörren. Flyttgubbarna gjorde som jag sa och snart var sängen på plats.

Jag slängde mig utmattat på sängen. Jag hade lyckats packa upp allt som tillhörde köket, mitt sovrum och badrummen. Resten kan jag ta en annan dag. Det är fortfarande en hel del jobb kvar eftersom jag inte har köpt alla möbler än, men som sagt. Det tar jag en annan dag. Just nu vill jag bara sova. Det har varit en lång dag.

“What are you doing?” frågade Carol på andra sidan luren.
“I’m out grocery shopping” svarade jag och tog ut tre mjölkpaket från kyldisken och gick sedan vidare mot flingorna.
“Why are you out alone? You should’ve called me so I can be with you if something happen” sa hon  upprört.
“Carol please, I’m 19 years old. You’re acting like I’m seven” sa jag surt och försökte nå Special K som var tvunget att vara högt upp så man inte skulle nå de.
“Rachel, if you haven’t noticed. You’re an actress in UK with fans who can get mad, you need protection”
“It’s 10 am. It’s not so many people out and shopping at this time. But an we take this conversation some other day” sa jag och började hoppa för att försöka nå flingorna vilket resulterade till att jag tappade min iPhone.
“Shit!” utbrast jag och kastade mig mot marken.
“Please work please work...” mumlade jag för mig själv och suckade av lättnad när jag såg att den var igång med en spricka över hela skärmen.
“What happened?” frågade Carol.
“I lost the grip on my phone so it fell to the ground” suckade jag. Jag försökte ännu en gång att nå flingorna men gav upp ganska snart.
“Damn cereals” muttrade jag.
“What?” frågade Carol.
“Nothing”.
Carol började babbla på om någon intervju som jag skulle ha om några dagar men jag ägnade mig mer åt att leta efter andra flingor.
“Do you need help?” frågade en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg en mörkhårig kille som jag kan sätta pengar på att jag har sett någonstans.
“With what?” frågade jag.
“To take down the cereals, I saw how it went for you” svarade han och skrattade lite. Utan att vänta på att jag skulle svara tog han ner ett paket flingor åt mig.
“Here you go” sa han och räckte mig flingorna
“Thank you” svarade jag och lade ner paketet i kundvagnen.
“Hey, are you Rachel Moore?” frågade han och jag nickade.
“It’s nice to meet you, I’m -” började han men avbröts av att Carol sa något i luren som jag behövde svara på.

“A photoshoot? Now?” sa jag och suckade. Jag tog kundvagnen och sa hej då till killen innan jag började gå därifrån.

“Who were you saying goodbye to?” frågade Carol.

“Just a guy that helped me to give me cereals becaus I couldn’t reach them” svarade jag och började lasta upp mina varor på kassabandet.

“Smile” beordrade fotografen. Jag gjorde som han sa och efter ett tag var vi klara med photoshooten. Jag tog min väska och gick ut ifrån studion tillsammans med Carol.
“Good work Rachel, the best picture will be on the front side of seventeen this week” sa Carol uppmuntranade och tittade sedan bekymrat på min söndriga iPhone jag hade i handen. Jag suckade.
“I know, I’m going to fix it. Don’t worry”
“Yeah, good Rach.
“What’s up now then Carol?”
“Nothing more, your day is free” sa Carol medan vi satte oss i en taxi.
Carol beordrade chauffören att köra till min adress och jag lutade mig tillbaka mot sätet.
“Have you bought all the new furniture yet?” frågade hon.
“No, I haven’t had any time for that yet. I’ll fix it soon” sa jag och gäspade.
“Okay, good. But don’t go away alone again Rachel, you know what can happen. Don’t scare me like that again”
“Fine” suckade jag.
Taxin stannade utanför mitt hus. Jag betalade och gick upp för uppfarten. Att Carol alltid skulle bestämma och inte låta mig gå någonstans själv. Jag var ju ingen barnunge, jag kunde faktiskt ta hand om mig själv. Jag suckade medan jag låste upp dörren och klev in i hallen. Jag var fortfarande inte van vid mitt nya hus och synen av det fick mig fortfarande att le. Jag trodde fortfarande att min lillebror skulle springa runt och vara jobbig mot mig som alltid men här var det så tyst och lugnt. Jag tog mödosamt av mig mina klackar och gick upp till mitt rum och kröp upp i sängen med en filt och en påse med godis. Fötterna värkte av klackarna och jag masserade dem medan jag suckade. Carol sa att jag inte fick bära “fula” skor. Fula var enligt henne låga basketskor och liknande .Eegentligen tyckte jag mycket om låga skor men fick knabbt bära dem offentligt. Jag tyckte verkligen om Carol men hon bestämde allt lite väl mycket ibland.
Jag kollade på klockan som visade 17.43 och bestämde mig för att dra ut och jogga. Jag drog på mig mina springbyxor, ett rosa linne, min sport-bh och ett par joggingskor. Sedan var jag redo! När jag kom ut lös solen och det kändes verkligen att sommaren snart var här.
Jag valde att springa åt höger. Jag kunde inte området så bra här ännu, men kvarteret kan väl inte vara hur stort som helst?

Efter en halvtimme var jag tillbaka, det var jobbigt men behövligt och dessutom hade jag fått undvika paparazzin som var galna längre ner på gatan. Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om vad de fotade men jag tror att jag lyckades att inte bli igenkänd. Jag suckade och bestämde mig för att ta en lång och härlig dusch i mitt nya badrum.

---

Rachel’s perspektiv
“Cut!!” ropade Stan vår filmregissör.
“You’ve done an amazing work and this film will be a success” fortsatte han samtidigt som jag släppte taget om Ryan min motspelare. Jag log mot honom innan jag gick bort till Stan.
“Rachel, darlin’. You’ve been amazing and I really look forward to work with you again” sa han och kramade om mig.
“Thank you Stan, it was really funny doing this film” svarade jag. Han släppte taget om mig och gick bort till några andra skådespelare medan jag gick till mitt omklädningsrum för att byta om till mina kläder.
“Rachel!” hörde jag Carol, min manager ropa bakom mig. Jag vände mig om och såg henne komma springandes mot mig. Hennes blonda hår var uppsatt i en stram hästsvans och hon tog på sig sina glasögon i farten.
“No time to rest. You have an interview in an hour” fortsatte hon och drog in mig i omklädningsrummet.
“What? I thought it was six o’clock” svarade jag och drog av mig tröjan för att ersätta den med min egna.
“Well, it is five o’clock now, so hurry up. We need to be there 15 minutes before the interview starts” sa hon och tog hand om kläderna som jag hade haft under den senaste scenen i filmen.
“Yeah ok, just give me 10 minutes” svarade jag och började borsta igenom mitt hår. Carol kollade på mig och sa;
“You really need to dye your hair”
“Why? I like it this way” svarade jag och studerade det i spegeln. Mitt bruna hår med blont i topparna låg platt över axlarna och jag gillade det verkligen.
“Well, you’re the only one” sa hon och försvann ut från omklädningsrummet. Jag suckade tungt. Carol kunde verkligen gå mig på nerverna ibland och hon hakar lätt upp sig på småsaker. Men hon är ändå den bästa manager som finns och hon finns alltid där för mig.

“So, you have just finished a new film how was it to be the main character for the first time?” frågade intervjuaren, som jag redan glömt namnet på, mig.
“It was amazing, I really enjoyed it and it was very fun” svarade jag och log.
“That’s great! But what are you planning to do now?”
“Well, I’m gonna have a vacation now and then I’m probably gonna do more auditions for other films” svarade jag.
“Okay, well Rachel, we’ve got some questions from your fans” sa han och tog fram ett papper.
“Are you ready?” fortsatte han.
“Of course”
“Okay, how old were you when you did your first film?” frågade han.
“I was 15 when I did my first commercial but the first time I was in a film would probably be when I was 17 in ‘From Paris with love’ as Nichole” svarade jag och tänkte tillbaka på hur det var. Jag hade ju faktiskt fått träffat John Travolta som är en stor förebild för mig.
“Okay, next question is from Savanna who wants to know, which of your tattoos is your favourite one?” sa han och rättade till sin gråa kavaj.
“My favourite one would probably be the one who says, ‘live life with no regrets’ on my arm” svarade jag.
“That’s a good motto, and now we have come to the last question” sa han.
“Are you in a relationship with someone?”
“Nope, I’m single” svarade jag.
“Okay, well that was everything for today, I’m glad that you could join us Rachel” sa han och kramade om mig.
“It’s my pleasure” svarade jag och reste mig upp från soffan.
“Ladies and gentlemen, Rachel Moore!” sa han i mikrofonen och publiken applåderade.
Jag gick av scenen och möttes av Carol.
“Well done Rachel” sa hon och gav mig en mugg med kaffe i.
“Thanks” svarade jag.
“I gotta go now, but I’ll be in touch” sa hon och kramade om mig innan hon försvann ut från studion. Jag drack upp mitt kaffe innan jag tog mina saker och gick ut till min bil för att efter en lång dag äntligen få vila.