Still The One - del 8
You’ve got your second note, congrats!
Now you need to go to a place that I call “love at first sight”.
It’s really big and round :) Okay, now I can’t get you anymore clues
Much love, your Ellie
Med ett leende kollade jag upp från lappen och stoppade den i min ficka som den andra lappen. Jag mötte Thims blick som log mot mig.
“She really loves you Niall, don’t lose her” sa han och dunkade mig vänskapligt på ryggen.
“I’m not planning on losing her, I love her with all my life” svarade jag och gick ut från Nando’s. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter.
@NiallOfficial: @EllieMJohnson you drive me crazy with these notes! But I still love you soooo much! xxx
Efter bara några sekunder fick jag flera mentions, retweets m.m. Men jag valde att inte svara på några tweets nu. Allt jag ville var att träffa Ellie.
ELLIES PERSPEKTIV
Jag stod nervöst på platsen där Niall skulle hitta mig om han nu fått tag på alla lappar. Samanlagt hade jag gjort fyra lappar och jag hade räknat ut att det skulle ta ungefär en halvtimme att få tag på alla lappar vilket det nu hade gått. Mina tankar återgick till hans födelsedags present. Tänk om han inte gillade det jag gjort åt honom? Eller att han tyckte att det var en tråkig idé. Vad vet jag? Mina tankar avbröts när jag hörde den där rösten som jag älskade så mycket ropa mitt namn bakom mig. Jag vände mig om och såg den vackraste killen någonsin. Jag log stort och sprang mot honom och kramade om honom hårt.
“Happy birthday Niall!” sa jag glatt och kysste honom kärleksfullt på munnen.
“Thank you Ellie, and by the way. You look stunning, as always” svarade han efter kyssen. Jag log och rodnade en aning innan jag tog hans ena hand i min och drog med honom längre in i parken. När vi kom fram till picknick filten jag lagt ut med mat på så satte vi oss ner.
“This is perfect darling” sa Niall glatt och drog mig närmre honom. Jag log och tog fram kycklingsalladen jag hade gjort iordning.
“Food!” utbrast Niall och sträckte upp armarna i luften. Jag skrattade åt honom innan vi högg oss in av maten.
När vi ätit upp kycklingsalladen så hade vi lagt oss ner på filten för att kolla på när den mlniga himlen ersattes med stjärnor och en måne. Jag låg med mitt huvud på Nialls bröst och allt var perfekt. Han strök mig försiktigt över håret och över överarmen.
“I love you Niall” sa jag och kollade in i Nialls ögon. Han log stort mot mig.
“I love you too Ellie, and this was a perfect birthday” svarade han och då slog det mig.
“I forgot to give you your present” sa jag och satte mig upp. Jag tog fram ett paket från min väska och gav det till Niall. Han kollade förväntansfullt på mig.
“Open it already!” sa jag och pekade på hans paket. Han log och började sakta öppna presenten.
“This is amazing Ellie, I love it” sa han glatt när han såg vad det var. Ett nytt iPhone-skal med mig och Niall på. Det var en bild vi tagit efter Niall gett mig min promise ring, vi båda log stort mot kameran och vi höll om varandra.
“Well there’s more” sa jag efter att Niall bytt sitt svarta skal mot det nya. Jag gav honom ett till paket som han öppnade och snart visades ett presentkort på TopMan.
“Thank you Ellie really, this has been the best birthday ever and I love you so much” sa han glatt och drog in mig i en kram.
“I love you too Niall, really much” svarade jag och kysste honom passionerat på läpparna.
NIALLS PERSPEKTIV
Ellie tryckte skrattandes in chokladdoppade jordgubbar i min mun. Jag tog upp en jordgubbe och bet tag i halva. Ellie bet tag i andra änden och våra läppar nuddade varandra för en kort stund.
“That was the best strawberry ever” sa jag och Ellie nickade. Jag ställde undan jordgubbsskålen, som nu var tom, bakom mig och drog Ellie närmre mig. Jag kysste henne på hennes läppar som smakade jordgubb och lade armarna om hennes midja.
“What do you have planned now?” frågade jag när vi dragit oss undan från kyssen.
“Nothing, just spend the rest of the night with you” svarade hon och tog en klunk av vinet från hennes vinglas.
“That sounds great” sa jag och drack upp det sista vinet från hennes glas. Jag lade mig ner på filten igen med Ellie på mitt bröst. En rynka formades på hennes panna samtidigt som hon masserade hennes tinningar.
“Headache?” frågade jag och hon nickade som svar. Jag suckade. Under den senaste veckan så hade Ellie haft magont och huvudvärk nästan varje dag. Jag strök henne över håret och pussade henne på hennes ena tinning.
“Wanna go home and rest and take some aspirin?” frågade jag och kollade på klockan som var 21.19.
“No! I don’t wanna ruin your birthday. We can stay. I’m fine” svarade hon snabbt och höll sig för magen.
“You’re not ruining anything. This has been an amazing day. Both with the boys and you. Let’s go home” sa jag och reste mig upp.
“Are you sure?” frågade hon och kollade på mig.
“Positive” svarade jag och vi började plocka undan alla saker för att sedan gå till min bil som stod parkerad längre bort.
ELLIES PERSPEKTIV
Med en suck satte jag mig i Nialls bil. Såklart skulle jag förstöra Nialls födelsedag för att jag hade lite huvudvärk och magont. Även om han sa att det inte gjorde någonting så gjorde det det för mig. Jag ville att det skulle vara en perfekt kväll som kanske skulle sluta roligt, om ni förstår vad jag menar. Men självklart var jag Ellie Johnson tvungen att förstöra det.
“How are you feeling?” frågade Niall efter en stunds tystnad.
“Could’ve been better” svarade jag.
“Ellie look at me” sa han och jag gjorde som han sa. Jag kollade djupt in i hans klarblåa ögon.
“You didn’t ruin anything. Stop blaming yourself” sa han och tog min hand i sin. Jag nickade kort.
“It’s not your fault that you have a stupid headache and a stupid stomach ache” fortsatte han. När han inte fick någon respons från mig så började han kittla mig i sidan.
“Now, where’s that smile?” frågade han och fortsatte att kittla mig. Jag försökte hålla mig ifrån att skratta vilket inte gick så bra. Niall visste mycket väl att jag var som mest kittligast vid sidan på min mage. Jag lät ut ett högt skratt och vände och vred på mig i sätet.
“S-stop it!” ropade jag samtidigt som jag skrattade. Han slutade att kittla mig och kollade leendes på mig. Jag log jag med. Niall visste alltid hur han skulle få mig på bra humör. Även på de värsta dagarna.
“I love you Niall” sa jag.
“I know Ellie, I love you too” svarade han. “Now let’s go home!”
LIAMS PERSPEKTIV
Jag vaknade av att något bankade högt och tydligt. Med slöa steg gick jag ut från mitt och Danielles sovrum för att höra att det kom från ytterdörren. Jag kollade genom kikhålet och kände genast igen personen som stod utanför dörren.
“Niall?” sa jag både trött och förvånat när jag öppnat dörren.
“Are you busy?” frågade han.
“No, it’s eight in the morning what do you think?”
“Sorry, but it’s important” sa han och drog en hand genom sitt hår.
“Okay come in, I’m just gonna get dressed” sa jag och gick in till sovrummet igen för att sätta på mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. När jag var klar så gick jag ut till vardagsrummet för att se Niall sitta i en av sofforna.
“Did you get some yesterday?” frågade jag flinandes.
“Maybe. But that’s not why I’m here” svarade han och kollade oroligt på mig. Mitt ansikts uttryck gick genast från glatt till oroligt. Att se Niall orolig var inte ofta och när han var det så var det alltid viktigt.
“Okay then, what is it?”
“I’m worried for Ellie. She has had a headache and a stomach ache since last week. It’s not normal Liam. And she is always tired. I don’t what’s wrong with her” förklarade han samtidigt som en tår rann ner längs hans kind. “Yesterday we had to go home from the park where we were because she got a headache and a stomach ache. She says that it’s nothing to worry about and in the beginning I believed her. But the pain doesn’t get away and even if she takes painkillers the pain always comes back” fortsatte han och snyftade till.
“What is she doing now?” frågade jag och lade en tröstande hand på hans axel.
“She’s sleeping. I left her a note saying that I am out to buy us breakfast” svarade han.
“Mate, maybe she’s just in here period?” sa jag, fast det lät mer som en fråga.
“No, I know when she has her period and it’s not this week” svarade han och skakade på huvudet.
“Niall, what if she’s pregnant?” föreslog jag och han kollade på mig med uppspärrade ögon.
“No she’s not. We’re always safe” svarade han snabbt.
“Maybe she needs to see a doctor”.
“I already said that to her, but she doesn’t want to go to the hospital”.
“Okay, but you should maybe check that she has her period next time so you can know for sure that she’s not pregnant” sa jag och kollade på Niall.
“Liam I can assure you that she’s not pregnant” sa han och kollade ner i marken men kollade snabbt upp denna gången med stora ögon.
“Wh-what if sh-she has cancer” sa han tyst samtidigt som tårarna ännu en gång började rinna på honom.
“Cancer? She can’t have cancer” sa jag chockat.
“It’s not impossible. I read somewhere that the symptons from cancer are stomach ache and something more that I can’t remember. And also her grand mother had cancer and she died of it, it’s not possible. Liam what if she has cancer! I can’t lose her. I can’t lose the woman that I love so much” utbrast han och ställde sig upp.
“Niall calm down. You don’t know if she has cancer” sa jag och ställde mig upp mittemot Niall.
“It’s not impossible Liam” sa han tyst och torkade bort lite tårar som rann längs hans kinder.
“Okay, take her to the hospital. No mather if whe wants or not and then check on her and ask her about her period. Don’t make any conclusions yet” sa jag lugnt och Niall nickade.
“Thank you Liam” sa han och kramade om mig.
“Anytime mate, anytime” svarade jag.Still The One del 8 gott folk! Har er påsk varit bra? Själv så har jag spenderat den med familj och vänner :) Iallafall, vad tykte ni om Nialls födelsedag och vad tror ni det är för fel på Ellie? (lol det lät konstigt men ni vet vad jag menar) Ha en bra dag, kommentera bra (varit lite snålt det senaste :P ) och imorgon så kommer nästa del till TFP ut :)
GLAD PÅSK!!!
The Fame Project - del 37
“No! I rather get mobbed by fans than going to eat lunch with a horrible person like you” svarade jag och försvann ut. Jag skyndade mig förbi allt folk och snart var jag ute från studion och befann mig nu ute i det fina vädret. Jag torkade bort tårarna som rann på mina kinder och hoppades att ingen skulle se mig. Jag hatade Carol. Av hela mitt hjärta. Jag hatade att hon skulle förstöra vad jag och Zayn hade tillsammans. Men mest av allt så hatade jag henne för att hon såg mig som ett projekt. Ett projekt där jag skulle bli så känd som möjligt och att hon skulle tjäna pengar på mig, när jag egentligen hoppades att hon skulle se mig som en vanlig tjej och vara som en extra mamma när jag inte var hemma. För så var hon i början. Hon fick mig att tro att allt skulle vara perfekt. Men jag antog att det enda som hon nu ville var att bli en känd manager med en massa pengar som gillade att förstöra andras liv. Jag hoppas att hon är nöjd för mig har hon förlorat. För alltid.
Jag vaknade upp av att min mobil ringde. Jag gnuggade mig i ögonen och kollade på min digital klocka som visade 04.38. Jag suckade men ett leende spred sig genast när jag såg vem det var som ringde.
“Rachel” sa jag glatt när jag tryckt på svara.
“Hi Zayn” sa hon tyst och snyftade till.
“Rachel! What happened?” frågade jag oroligt.
“I just had an interview and they asked me about us” svarade hon och jag hörde hur hon stängde en dörr. “The reality is hitting on me and I can’t believe what’s happening to us. I mean I love you Zayn. But Carol is a bitch who deserves to go to hell” fortsatte hon.
“Shh baby it’s okay. Take a deep breath and stop worrying. I love you and that’s all that matters. We’ll make it through this and I also think that she should go to hell” tröstade jag och jag hörde Rachel skratta åt mig lite, vilket fick mig att le.
“Okay Zayn, we will make it” svarade hon och jag kunde höra att hon log. Vi kände i och för sig varandra så bra så att jag nästan visste när hon log och när hon inte gjorde det utan att behöva se henne.
“Have Connor said something?” frågade hon när våra skratt hade lagt sig. Jag skakade på huvudet och glömde bort att hon inte kunde se det.
“No, he haven’t. And I’m not in the mood for talking to him” svarade jag sedan med en liten suck.
“Then don’t. I’m always here even if I can’t be with you at the moment” sa hon och det fick mig att le.
“I know, I miss you” sa jag kärleksfullt och kramade om kudden i min famn.
“I miss you too, really. But I think I should go now, before Carol’s coming. I can’t let her hear me, we both know that.” sa hon och jag log svagt, visste så väl om att hon hade rätt.
“Okay Rach, see you on skype later. Love you” sa jag varmhjärtat med ett litet leende på läpparna.
“Yeah see you, I love you too Zayn” sa hon och innan vi både lade på luren. Jag bestämde mig för att få några mer timmars sömn, men det var omöjligt nu. Jag var klarvaken och mina tankar snurrade runt och runt. Jag kunde bara inte sova, det gick inte. Efter ett tag gav jag upp och satte mig upp i sängen, klockan verkade gå i extra seg fart bara för att irritera mig, för den var bara 05.03. En film och en kopp te kanske skulle göra susen? Förmodligen skulle det hjälpa mig att koppla av lite. Jag behövde ju vara pigg ikväll då vår turné skulle starta idag. Faktiskt skulle jag ändå upp om två timmar så det var väl lika bra att kolla på en film så länge. Jag var exalterad för turnén, det var jag alltid när vi skulle någonstans. Det kändes dock skönt att europaturnén inte skulle starta än, utan att det bara var runt här i UK. Men jag saknade såklart Rachel, det gjorde jag ju hela tiden. De andra killarna hade väl säkert märkt att jag hade varit lite nedstämd igår när vi hade hängt hela kvällen. Men de visste nog vad det berodde på så de hade inte sagt något, vilket ändå var skönt. Jag satte mig upp i sängen och slängde benen över sängkanten. Jag huttrade till när det kalla golvet träffade mina bara fötter och jag letade snabbt fram strumpor och mjukiskläder jag kunde ha på mig. När jag stod vid min garderob föll en hoodtröja ut, som inte var min. Jag plockade upp den och granskade den. Det var Rachels oversizade tröja som hon hade lämnat kvar här. Ett litet leende spred sig på mina läppar när jag tryckte den i famnen och drog in Rachels doft som fortfarande satt kvar i tröjan i den. Efter ett par sekunder hade jag dragit den över huvudet. Jag ville ha den på mig, det påminde mig om Rachel och den tanken gjorde mig glad. Tröjan passade mig ganska bra eftersom det praktiskt taget var Rachels största tröja. Jag log fortfarande för mig själv medan jag gjorde min väg nedför trappan. Tanken på att jag hade på mig något som var hennes gjorde mig lycklig. Jag gick in i köket och fixade en kopp te. Vanligtvis hade jag nog sett en Harry Potter-film eller något liknande, men idag kände jag för något mera soft och romantiskt, som hängde ihop med mitt humör och alla min tankar om Rachel. Jag tittade igenom det stora skåpet med filmer och hittade den jag ville se, The Notebook. Och ja, eftersom skåpet var fullt med filmer så hade nog Harry varit här och lagt dit ett antal. Jag skrattade smått för mig själv innan jag satte i filmen i dvd-spelaren och satte mig tillrätta i soffan med min tekopp. Mörkret utanför gjorde att det även var väldigt mörkt inomhus hos mig också, jag orkade inte tända några lampor. TV-ljuset var starkt emot mina ganska nyvaknade ögon och jag kisade, lät dem vänja sig vid det. Filmen sattes igång och jag riktade uppmärksamheten mot den. Trots att Harry hade fått mig att se den säkert minst fem gånger så tyckte jag fortfarande att den var bra. Teet värmde mina smått kalla händer och snart var jag helt inne i handlingen, omedveten om omvärlden för en stund.
Efter ca 1 ½ timme, en kopp te och någon enstaka tår så hade jag kollat klart filmen och den hade varit lika bra som alltid. Det enda som kunde varit bättre hade varit om Rachel hade varit här, och inte bara jag med hennes tröja. Men när fick man någonsin som man ville? Jag suckade lite. Ännu en dag utan Rachel, ännu en dag närmre tills jag skulle få se henne igen.
RACHELS PERSPEKTIV
“Who were you talking to on the phone?” frågade Carol när hon klev in i mitt rum. Det var födmiddag och klockan var nästan tolv, jag hade nyss avslutat mitt korta telefonsamtal med Zayn. Men även fast det inte var ett långt samtal, hade han fått mig att få bättre. Det kändes underbart att höra hans röst och veta att han brydde sig. Men det kunde jag ju förstås inte säga till Carol. Aldrig förut hade jag ljugit för henne om en så här stor sak, men efter allt hon hade gjort mot mig så undrade jag vad hon egentligen förtjänade. Ja, inte min tillit iallafall. Jag log lite mot henne.
“I was talking with Marcus, he wished me good luck for today” svarade jag och Carol nickade.
“Yeah, best for you that you don’t screw this one up” sa hon med blicken på mig. Hon synade mg uppifrån och ner, som om hon bedömde om det jag hade på mig var okej eller inte. Som om hon kunde bestämma det! Jag klistrade på ännu ett leende medan jag försökte att tolerera henne.
“We’re going soon, so get ready. The cab is waiting outside” sa hon medan hon gick ut genom mitt hotellrum och styrde stegen mot sitt eget som var bredvid. Jag suckade frusterat och drog händerna genom mitt hår. Gud vad jag ville sabba min audition, gud vad jag ville sabba det för Carol. Men jag visste inte vad hon var kapabel till att göra om jag sabbade rollen medvetet och hon på något sätt fick reda på att jag gjort det med flit. Så det var egentligen inget alternativ. Jag antog att jag bara fick göra mitt bästa och se vart det ledde. Jag klickade upp min mobil och tittade på bakgrundsbilden av oss. Jag saknade honom så mycket redan, men vad kunde jag göra åt saken?
“Rachel, let’s go” sa Carol som hade dykt upp i dörröppningen.
“Coming!” svarade jag och försökte låta glad på rösten så att hon inte skulle förstå hur mycket jag faktiskt saknade Zayn. Jag tog min väska ifrån den stora luxulösa sängen, tog en sista titt i spegeln i badrummet på mig själv och gick sedan ut till henne. Hon stängde dörren bakom mig och krokade sin arm i min. Det var inte förrän nu jag började känna mig nervös, hur skulle det här egentligen gå?
“Nervous?” frågade Carol medan vi stod i hissen på väg ner till lobbyn. Det var som om hon kände av min nervositet på något sätt. Jag nickade till svar.
“A bit”
“Just relax, it will be fine if you do your really best” svarade hon med blicken fäst på mig. Jag nickade ännu en gång. Hennes ögon var vänliga, men de hade något hårt i sig som sa; Fixa det här. Förstör inte det här. Egentligen var jag nog inte nervös inför själva auditionen, det var mer Carols reaktion jag var nervös över. Vad hon skulle göra om jag failade totalt. Skulle hon skicka hem mig till England igen, eller vad? Jag skakade på huvudet och försökte istället att fokusera på dagens uppgift. Jag hade lärt mig replikerna jag skulle tills idag, jag skulle bara ge allt när det väl gällde. Och det tänkte jag göra också. Vi båda satte oss i caben och Carol höll ögonen fästa vid mig hela tiden vilket inte precis förbättrade den redan nervösa situationen. Resan dit var ganska tyst, vi hade väl inget att prata om och ärligt talat så trodde jag nog att Carol avskydde mig minst lika mycket som jag avskydde henne. Inte för att det gjorde mig något, det gjorde det verkligen inte.
När jag äntligen stod där utanför scenen och skulle gå in började mina tankar vandra iväg mot den brunögda, underbara kille jag älskade och jag slappnade sakta av.
“Rachel Moore” hörde jag det ropas ut och jag drog ett djupt andetag och mumlade orden tyst för mig själv.
“This is for you, Zayn”.
ZAYNS PERSPEKTIV
“Yeah Liam I’m coming, I’m coming” sa jag med telefonen fast mellan axeln och örat medan jag slängde ner de sista sakerna i mina resväskor.
“I know, but I’m almost done” fortsatte jag prata med Liam som uppenbarligen var sur för att jag var sen. Det kanske inte var första gången vilket han påpekade, men ändå. Jag var faktiskt inte alltid den som var sen, ofta kunde det också vara Louis. Det försökte jag iallafall att övertyga mig själv om. Jag drog igen det sista blixtlåset med lite kraft och gick sedan ut till hallen med alla väskor. Tungt var det, men vi skulle ju trots allt vara borta länge. Först hela Storbritannien, sedan också Europa. Jag hörde hur dörren öppnades och in kom Liam med rynkad panna.
“Come on Zayn, the bus is waiting, we are waitng outside” sa han och tog två av mina väskor. Vi bar dem tillsammans ut till turnébussen som stod redo utanför mitt hus efter att jag hade låst dörren för sista gången på länge. Liam klev direkt in men jag stannade precis utanför bussdörren och vände min blick emot huset och log lite innan jag gick på bussen. Jag skulle sakna mitt hus i London, men att turnera var inte särskilt dåligt det heller. Jag dumpade väskorna där de andra hade lagt sina och satte mig ner bredvid Niall på en av de rödsvarta sofforna.
“Vas happenin guys?” frågade jag och de skrattade bara lite medan bussen började köra igen.
“Nothing much, waited for you to come cause you’re always so slow” sa Louis och jag skakade på huvudet.
“I’m not the only one” svarade jag med ett litet flin på läpparna.
“Oh, shut up bradford bad boi” svarade han och jag slog till honom lekfullt på armen.
“I don’t even say that anymore, you should shut up” sa jag och log lite. Jag hade nog allt saknat att turnera väldigt mycket. Hela upplevelsen, liksom. Dessutom med de fyra bästa killarna i världen, mina fyra bästa kompisar.
Okej, vi firar in påsklovet med att ge ut ett kapitel till er! :) Hoppas ni får en underbra påsk och ett underbart lov :D
Hur tror ni att Rachels audition går? Kommentera vad ni tror och nästa del på STO kommer på söndag :)
Kram!! //Josefin xxx
The Fame Project - del 36
”Niall, don’t eat up my whole fridge!” ropade jag och en smaskande Niall kom ut till oss med mat i händerna.
“I’m not” sa han med munnen full och vi alla kunde inte hålla oss ifrån att skratta åt honom. Jag kände något hårt som jag satt på och jag drog upp vad det än var som störde mig. Min blick möttes av fotoramen på mig och Rachel jag hade somnat med igår och mitt leende bleknade genast. Jag saknade henne. Liam såg mitt ansiktsuttryck och tog tag i min arm för att dra mig upp.
“Come on now, let’s have some fun”.
RACHELS PERSPEKTIV
När både jag och Carol fått våra väskor så gick vi ut från den folkfyllda flygplatsen i L.A. Det var verkligen hur mycket folk som helst. När vi äntligen mött upp vår chaufför så började vi åka mot hotellet vi skulle bo på. Jag satte i mina hörlurar i öronen och satte på musik samtidigt som jag kollade ut genom fönsterrutan. Jag såg hur L.A.X skylten kom längre och längre ifrån mig samtidigt som jag kunde skymta Hollywood skylten långt borta. Jag suckade. Solen sken starkt ute och här i L.A var det redan sommar. Det skulle vara jätteskönt med sommar. Det är min favorit årstid och jag har längtat jättelänge. Men att inte kunna spendera den med Zayn var verkligen ett stort minus.
Efter ungefär 40 minuter så var vi äntligen framme på hotellet. Jag gick snabbt ut från bilen och tackade chauffören innan jag tog mina väskor och gick in på hotellet. Den varma luften ersattes mot en sval luft när jag kom in. Jag gick fram till receptionen och checkade in. Och utan att vänta på Carol så gick jag upp till mitt rum.
Mannen som hade tagit mina väskor öppnade mitt rum med ett kort och vi steg in.
“Welcome to Hilton hotel, hope you’re having a good time” sa han och jag gav honom dricks innan han försvann ut genom dörren. Jag ställde undan mina väskor lite och tänkte packa upp dem senare då jag var trött efter flygresan. Jag tog en liten rundtur i mitt rum som var mer som en svit. Det fanns ett mini-kök, ett stort badrum, en dubbelsäng och en balkong med utsikt över Hollywood. Jag slängde mig på sängen och kollade klockan för att se att den var 19.37 vilket betydde att den borde vara tjugo i tolv hemma i England. Jag bestämde mig för att ringa till Zayn. Jag slog in det memorerade numret och efter bara några signaler så svarade den personen jag så gärna ville prata med.
“Hi Rachel” sa han och jag log. Bara att höra hans röst fick mig att le.
“Hi Zayn, I miss you” svarade jag och vände mig om så att jag låg på mage på sängen.
“I miss you too, love” sa han och jag hörde Louis i bakgrunden som sa; “You have been without eachother for just a few hours”.
“You’re exactly the same with Eleanor” svarade Zayn och efter det hörde jag en dörr stängas.
“So, how was the flight?” frågade han.
“Boring, boring and boring” svarade jag och skrattade lite åt min beskrivning.
“It doesn’t surprise me” svarade han.
“What are you doing?” frågade jag.
“The guys just came and woke me up, so we’re heading out later to hang out and tomorrow we’ll start our tour” svarade han.
“That sounds fun” svarade jag med glädje i rösten.
“Yeah, it’s going to be fun to go on tour, but I still miss you” svarade han.
“I miss you too, but we need to think positive right? And -” började jag men hann inte längre förrän jag hörde hur dörren till hotellrummet öppnades. Jag förstod genast att det var Carol.
“Carol’s here, gotta go. I love you” sa jag tyst och lade på. Jag vände mig om när jag hörde någon bakom mig och mötte Carols blick. Hon höll en bunt med papper i handen som hon slängde ner på sängen bredvid mig. Jag tog upp det översta pappret och såg genast att det var en del av ett manus. Jag kollade frågandes på Carol.
“It’s for your audition that is in two days” svarade hon.
“Two days! How am I supposed to know all of this in two damn days!” utbrast jag argt och pekade på bunten med papper.
“Calm down Rachel, you just need to learn the two first pages for your audition” svarade hon. “But if you get the role, which I think you do, you need to learn all of that” fortsatte hon. En tanke for genast genom min hjärna samtidigt som jag log.
“And don’t you dare to mess this up” sa hon hårt innan hon försvann ut ur rummet. Mitt leende försvann genast. Min plan var att göra dåligt ifrån mig på min audition så att jag inte skulle få rollen och istället åka hem till England. Men självklart så var Carol tvungen att se igenom mina planer och förstöra dem.
Nästa morgon vaknade jag, tråkigt nog, inte upp bredvid Zayn. Jag suckade och kollade på den tomma platsen bredvid mig. Om bara Zayn var här, tänkte jag och begravde ansiktet i kudden. Som om det inte var jobbigt som det var så kom snart djävulen själv in på hotellrummet. Klackarna skrapades mot trägolvet och motvilligt så kollade jag upp. Jag mötte Carols bruna ögon som kollade stressat på mig.
“You need to get up! You have an interview in 3 hours and after that, you need to practice for your audition” sa hon snabbt och satte upp sitt hår i en stram knut. Jag gnuggade mig i ögonen och gick upp från sängen. Jag bytte snabbt om från min pyjamas, som bestod av Zayns tröja och ett par shorts, till ett par jeansshorts och en t-shirt. Jag sminkade mig och plattade mitt hår innan jag var redo att vistas ute i Los Angeles. Jag drog på mig mina vita converse och ett par solglasögon, dels för att det var soligt ute men också för att minska risken att bli upptäckt, och mötte Carol vid dörren. Vi gick ut till hissen där en jobbig tystnad uppstod. Man kunde känna spänningen i luften mellan oss, men jag brydde mig inte. Carol förtjänade att bli så gott som ignorerad.
När vi kom ner till lobbyn så såg jag flera fans och paprazzis utanför. Jag suckade. Såklart hade de redan lyckats lista ut vart jag befann mig. Carol och Connor hade i alla fall rätt i en sak. Jag var kändare nu än vad jag var innan jag dejtat Zayn. Men i detta läget vet jag inte om det var så positivt. Ibland önskade jag bara att jag var en vanlig tjej som kunde gå ut utan att bli attackerad av fans. Men livet är inte alltid som man själv vill, det har jag ju märkt av egna erfarenheter. Och även om jag gillar - rättelse, älskar - det jag gör så kan jag inte undgå att vara avundsjuk på vanliga tjejer jag ser på stan som går runt med sin kompisar och skrattar och inte alls behöver bry sig om om någon paparazzi gömmer sig i buskarna eller vad man har på sig.
“Ladies and gentlemen, here is Rachel Moore!” ropade mannen som höll i intervjun. Jag gick ut på “scenen” och vinkade till kamerorna och publiken. Jag var lite nervös eftersom det här var en live intervju och det var ett tag sen som jag gjorde en. Jag log och skakade hand med Alexander, intervjuaren.
“It’s nice to have you here Rachel” sa han och log.
“It’s nice to be here” svarade jag och slog mig ner på den vita soffan. Jag kollade upp på den gråhåriga mannen framför mig som kollade ner på sina kort innan han kollade på mig igen.
“So Rachel, you came to Los Angeles yesterday right?” frågade han och jag nickade.
“What do you think of L.A then?”
“I haven’t seen so much of L.A yet because I was so tired yesterday so I just went straight to bed when I came to my hotel room. But I think it’s really nice. It’s different from UK because it’s much warmer here” svarade jag. Han nickade.
“Everyone likes it in L.A, right?” sa han och vände sig mot publiken när han sa det sista ordet. Publiken jublade och applåderade Jag skrattade lite och tog en klunk vatten från glaset som stod på soffbordet.
“You’re going to an audition tomorrow. For which movie?” frågade han när publiken lugnat sig.
“Yeah, it’s for Winter’s Bone. I’m really excited” svarade jag med ett stort leende på läpparna. Alexander fortsatte med sina frågor och allt gick bra tills han kom till den frågan jag hoppades att han skulle skippa.
“The rumours about you and Zayn from One Direction are saying that you two broke up. Anything you want to comment about that?” frågade han och det blev knäpptyst i hela studion. Jag suckade. Jag visste ju att den här frågan skulle komma men ändå var jag inte förberedd nog att veta vad jag skulle svara. Egentligen skulle jag vilja säga att jag var tillsammans med Zayn och att jag älskade honom av hela mitt hjärta. Men jag visste mycket väl att jag inte kunde det. Då skulle jag få säga hej då till min karriär och Zayn skulle få säga hej då till One Direction. Och så egoistisk var jag inte. Jag skulle aldrig, under några omständigheter göra så att Zayn förlorade sin karriär. Därför svarade jag;
“Yes it’s true. Me and Zayn broke up because we don’t feel that way for eachother like we did in the beginning in our relationship. But we’re still friends and no matter what Zayn will always have a place in my heart” svarade jag och kollade in i kameran.
När jag kom av scenen så drog Carol med sig mig till ett omklädningsrum där vi var ensamma.
“Why did you say that!” utbrast Carol när hon stängt dörren om oss.
“Say what?” frågade jag surt tillbaka och satte armarna i kors.
“That you and Zayn are still friends and that he always will have a place in your heart” förklarade hon argt och satte sig ner på en stol.
“What did you want me to say then? That me and Zayn broke up because you and Connor forced us to?!” sa jag argt och tog på mig min skinnjacka.
“Of course not! I wanted you to say that what you and Zayn had was just a fling and that you’re not talking to eachother anymore” svarade hon surt tillbaka.
“What me and Zayn had was NOT just a fling!” sa jag lite högre och började gå mot dörren.
“Yeah yeah whatever, and where do you think you’re going?” frågade hon och brydde sig inte ett dugg om att lyssna på det jag nyss sa.
“I’m going out to get some lunch” svarade jag surt och bad till Gud i mitt huvud att jag inte skulle börja gråta mitt framför henne.
“I’m going with you. You can’t go by yourself” sa hon och ställde sig upp.
“No! I rather get mobbed by fans than going to eat lunch with a horrible person like you” svarade jag och försvann ut. Jag skyndade mig förbi allt folk och snart var jag ute från studion och befann mig nu ute i det fina vädret. Jag torkade bort tårarna som rann på mina kinder och hoppades att ingen skulle se mig. Jag hatade Carol. Av hela mitt hjärta. Jag hatade att hon skulle förstöra vad jag och Zayn hade tillsammans. Men mest av allt så hatade jag henne för att hon såg mig som ett projekt. Ett projekt där jag skulle bli så känd som möjligt och att hon skulle tjäna pengar på mig, när jag egentligen hoppades att hon skulle se mig som en vanlig tjej och vara som en extra mamma när jag inte var hemma. För så var hon i början. Hon fick mig att tro att allt skulle vara perfekt. Men jag antog att det enda som hon nu ville var att bli en känd manager med en massa pengar som gillade att förstöra andras liv. Jag hoppas att hon är nöjd för mig har hon förlorat. För alltid.The Fame Project - del 35
Tidigare
“Call me when you’re there” sa jag och hon nickade.
“Bye Zayn” sa hon och kysste mig en sista gång innan hon satte sig i baksätet på taxin. Hon kollade ut genom fönstret och jag vinkade till henne. Hon formade ett hjärta med sin händer och jag gjorde det samma innan taxin började köra mot flygplatsen. Jag kollade på taxin så långt jag kunde innan jag gick in i huset igen. Det kändes tomt utan Rachel. Hur skulle jag klara att vara utan min underbara flickvän i tre hela månader?
RACHELS PERSPEKTIV
Jag tittade på Zayn ifrån bilen tills jag inte kunde se honom mer. Jag suckade tungt och vände mig framåt igen när vi åkte längre och längre bort ifrån huset,och ifrån honom. Det kändes redan jobbigt och vi hade inte ens kommit fram till flygplatsen än. Jag hatade tanken på att vara utan honom i tre hela månader, det var som tortyr för mig. För jag kunde ju faktiskt ärligt säga att jag älskade honom. Väldigt mycket. Visst var det kanske sådan där “ny kärlek” som folk skulle kalla det men jag ville vara med honom och jag fick inte. Jag hatade Carol och allt jag ville var att avskeda henne, men när fick jag någonsin som jag ville? Aldrig, faktiskt. Jag suckade och plockade upp min iPhone, tittade på min bakgrundsbild som bestod av mig och Zayn, när vi hade sminkat killarna. Vi båda log stort på bilden med armarna om varandra. Bilden fick mig att le samtidigt som det gjorde lite ont i hjärtat. Han fick mig att må så bra. Vår sista kyss hade känts som en typisk avskedskyss, som om vi inte skulle ses på ett tag, vilket vi inte skulle heller. Men nog skulle jag överleva det, det vara bara lite jobbigt. Men, jag skulle försöka fokusera på mitt jobb och inte tänka på det så mycket. Snart skulle jag ju se Zayn igen. Men, tre månader var så himla lång tid ändå. Men vi skulle ju höras varje dag, gärna mer än en gång om dagen. Jag försökte övertyga mig själv om att det var okej, men på något sätt kändes det inte så. För varje minut som gick kom jag längre och längre bort ifrån Zayn, längre och längre bort från den jag älskade. Jag lutade mig tungt bakåt och slöt ögonen i hopp om att kunna sova den återstående halvtimmen av resan.
“Miss Moore? Miss Moore, we’re here now” hörde jag avlägset någon säga. Jag mumlade något och öppnade trött ögonen. Taxichauffören hade stannat taxin vi flygplatsen och han tittade bak på mig ifrån framsätet med en liten irriterad rynka i pannan. Jag ruskade nyvaket på huvudet och log ett ursäktande leende.
“Oh sorry” sa jag och gick ur taxin. Chauffören nickade åt mig innan han också klev ut och tog ur mitt bagage ur bagageluckan. Jag betalade honom och han satte sig i bilen igen och körde iväg. Jag tog mina tre enorma resväskor och mitt handbagage och lyckades på något sätt få med mig allt in i dörrarna till Heathrow. Jag satte mig trött ner på en bänk och pustade ut. Detta var tyngre än man trodde. Min mobil vibrerade och jag drog upp den ur fickan, bara för att mötas av min bakrundsbild ännu en gång. Mina tankar vandrade genast bort till Zayn medan jag låste upp den och kollade mitt sms. Det var från Carol, hon undrade vart jag var. Jag suckade, hur kunde jag för en sekund ens glömma bort att Carol skulle med? Såklart hon skulle, jag hade bara haft för mycket Zayn i tankarna för att ens bry mig om att komma ihåg det. Jag svarade Carol att jag satt på en bänk vid ingången och efter ca 5 minuter stod Carol framför mig, mer redo än någonsin. Hennes strama knut på huvudet, glasögon och allvarliga uppsyn visade att det var något hon var irriterad över, och jag var ganska säker på att det hade att göra med mig. Jag suckade tungt.
“What?” frågade jag med en rynkad panna.
“You know that I don’t think it’s good for you to come alone like this when it can be paparazzi’s around here” sa Carol, fortfarande med en rynka i pannan. Ärligt talat fick jag lust att bara slå henne på pannan för att få bort den där rynkan som alltid fanns där.
“You know what? I don’t actually care” sa jag känslokallt och stirrade upp i hennes isblå ögon. Hon blinkade förvånat till och klämde sig ner bredvid mig.
“Well, you should cause you know that the rumours about you is important, it’s important that there’s no more shit around you” sa hon i en affärsmässig ton. Jag gapade av förvåning och kunde inte förmå mig att få fram ett ord.
“What...?” sa han frågande och tittade på mig. Jag försökte samla mig.
“Did you just call my- uhm Zayn for shit?” fick jag fram. Jag kände hur min bröstkorg gick ut och in snabbt och jag drog ett snabbt andetag.
“Maybe I did, but it shouldn’t matter now that you have broke up” svarade Carol med blicken på mig.
“Just because we broke up it doesn’t mean I just hate him like that and it clearly doesn’t mean that you can call him shit” sa jag stadigt och möttes hennes blick. Hon suckade.
“I say what I want, now come on and let’s get to the right gate and check in our bags” svarade Carol och drog upp mig ifrån bänken. Jag bet mig i läppen för att inte svara något elakt som jag skulle få ångra senare och följde efter henne. Lyckligtvis hade hon en vagn där vi lastade på alla våra väskor, hon var nog van vid hur många väskor jag brukade ha med mig när vi reste någonstans. Men nu skulle vi ju faktiskt vara borta i tre månader så vem behövde inte mycket kläder? Jag och Carol hjälptes åt att dra vagnen genom flygplatsen. Jag såg paparazzis lite här och var men jag försökte att inte bry mig om dem, jag hade som tur var solbrillorna på mig. Några försökte prata med mig och ställa frågor till mig, de sprang bredvid oss med block i händerna. Men så snart de märkte att det var hopplöst, jag skulle inte svara på några frågor, så gav de upp och vi lämnade dem bakom oss. Vi kom äntligen fram till gaten och fick först checka in med våra väskor. Det var skönt att bli av med dem och vi hade bara våra handbagage kvar. De lade vi i lådor på ett rullband för att bli tittade igenom och mina tankar vandrade iväg igen. Som om det vore den första gången idag som jag tänkte på Zayn igen. Nej, inte direkt. Jag tänkte på hur många gånger han hade fått göra det här, han var nog van nu. Varför tänkte jag på honom nu, det var väl inte särskilt smart nu när jag låtsades att vi inte var tillsammans inför Carol. Men jag kunde liksom inte hjälpa det, han bara poppade upp i mitt huvud stup i kvarten. Ingen av oss blev stoppade och vi satte oss ner för att vänta på att få gå på flyget. Jag kände mig trött och ville helst av allt sova, vilket var vad jag hade tänkt att göra på planet. Carol vände sig emot mig. Hennes blick var mjukare än förut och rynkan inte lite lika stor i pannan.
“Rachel, listen. I think this is good for you, to come away and do some work far from England. To start up your life in a new way” sa hon och om jag inte hade fel hade hennes ögon nästan ett sting av medlidande. Jag nickade mot henne och försökte se glad ut.
“Yeah,you’re probably right” svarade jag och värmdes inombords av känslan av det var så mycket hon inte visste om mig och Zayn. Och jag ville att det skulle förbli så. Senare skulle vi bli tillsammans för hela världen att se, jag hade redan bestämt med mig själv att allt annat var otänkbart. Det var så det skulle vara, vi hörde ihop. Jag väcktes i mina tankar av att vi skulle ta fram passen och gå på flyget. Vi kom igenom utan problem och gick på flyget, letade upp våra platser som var i första klass. Jag flög alltid första klass. Missförstå mig inte, jag hade absolut inga problem med att flyga andra klass. Det var bara det att Carol skötte allt sådant åt mig och hon bokade alltid första klass. Vi lade upp våra handbagade på hyllan ovanför och satte oss ner på sätena. Jag lutade mig bakåt och suckade tungt. När alla passagerare äntligen var på flyget fastspända och klara, vilket hade tagit en evighet, så gjordes flyget redo. Saker som gick segt gjorde mig lätt irriterad och jag försökte att inte visa att allt jag ville bara var att det dumma planet skulle lyfta någon gång. Efter en evighet började en tjejröst i högtalarna prata och sa det där gamla vanliga jag hade hört så många gånger.
“Welcome onboard on British Airways. We just want to remind about...”
Längre än så lyssnade jag inte, jag kopplade bort det. Jag var van vid att göra det nu, allt kändisskap kunde göra en galen ibland. Carol tittade på mig och jag log ett litet trött leende.
“Tired?” frågade hon trots att hon nog såg svaret på sin fråga. Jag nickade bara och efter en stund kände vi alla hur planet sakta började röra på sig framåt. Det började sakta men säkert få upp farten på landningsbanan och det gick fortare och fortare. Carol gav mig ett tuggummi som jag genast började tugga på för att inte få lock över öronen. Vi fick upp farten mer och mer och till slut gick det riktigt fort. Jag riktade blicken ut emot fönstret och bet mig i läppen. Det här var sista gången jag skulle få se England på ett långt tag, tre hela månader. Och jag skulle sakna det, mycket. Det sög till i magen när vi slutligen lyfte. I samma sekund slöt jag ögonen och tillät mig själv att tänka på Zayn.
“I love you” mumlade jag tyst för mig själv när vi sakta lyfte mer och mer. Och jag kunde inte ha menat det mer till honom.
ZAYNS PERSPEKTIV
Jag suckade tungt och satte mig ner i soffan bland alla kuddar. Jag gosade in mig i dem och ville på något konstigt sätt försöka lura mig själv att det var Rachel och inte ett par mjuka kuddar. Men det tjänade ingenting till, för det var inte hon och det skulle det inte vara på tre månader. Jag skulle få vänja mig vid att sova själv vilket jag inte ens ville, men ingen av oss hade ju egentligen något val. Jag tittade på bilden på mig och Rachel som stod på byrån. Hon log stort medan jag pussade henne på kinden. Jag log sorgset mot bilden som om hon skulle kunna le tillbaka. Vad fånig jag var, vi hade inte ens varit ifrån varandra en dag och jag började redan noja över det. Hur klarade Liam att vara borta ifrån Danielle så här länge utan att bli deprimerad? Fast de kunde åtminstone visa sin kärlek - vilket jag och Rachel inte kunde. Jag hoppades över allt annat att vi skulle lyckas hålla vårt förhållande hemligt, men man kunde ju aldrig vara säker. Varför var livet så orättvist? Varför existerade det ens sådana människor som Connor? Jag plockade ner fotot ifrån byrån som jag nådde ifrån där jag satt i soffan och tittade på Rachels leende ansikte. Att en enda människa kunde göra mig så här lycklig. Det kunde man kalla magi.
“But everything you do is magic...” poppade direkt upp i min hjärna och jag log. Den låten beskrev henne så bra. Faktiskt fanns det så många låtar vi hade som jag skulle kunna sjunga för Rachel och mena vartenda ord. Jag bestämde mig direkt för att göra det någon gång, sjunga för henne. Jag mindes när hon hade sagt att jag sjöng vackert och log svagt åt minnet. Alla minnen vi hade ihop var fina, förutom de första hemska dejterna som inte varit de bästa. Jag lade mig trött i soffan. Det kändes som om jag kanske skulle gråta men jag varken ville eller orkade inte. Vi skulle vara ifrån varandra tre månader, jag kunde bara inte gråta första dagen. Nej Zayn, gråt inte. Du kan inte gråta. Gråt inte, bara sov. Bara sov, allt blir bra sen. Ja, allt blir så bra så. Mm, visst. Du kommer känna dig lika jävlig imorgon. Så bara face it. Det är sanningen. Jag suckade medan mina tankar fortsatte att slåss mot varandra i mitt huvud och det gav mig huvudvärk. Det gjorde att jag kurade ihop mig tätare intill kuddarna och slöt ögonen, i hopp om att bara kunna stänga av allt och få sova.
“Is he still sleeping?”
“I think so”
“Nahh or he’s just pretending”
“Should we wake him up?”
“No, let him sleep”
“Come on, he needs to wake up soon anyways”
“Well, fine. But do it in a nice way, not like last time you woke us all up”
“Yeah yeah, whatever you say”
Jag vaknade upp av röster som pratade i bakgrunden. Jag mumlade något och vände mig om, ville gå tillbaka till min dröm med Rachel.
“He’s awake” sa en röst som jag kunde urskilja var Liams.
“Aww, then I couldn’t do my wake up joke on him” sa en ljusare röst som lät som Louis.
“Were you actually going to do that? Quite mean, you know” sa en djup röst som måste ha varit Harrys.
“Yeah” svarade Louis.
“Will you guys let me sleep?” mumlade jag trött och öppnade sakta ögonen men var inte beredd på allt ljus som träffade dem så jag slöt dem snabbt igen.
“No, sorry. It’s already the middle of the day so you need to get up” sa Louis och drog av filten ifrån mig. Det fick mig att rysa och jag saknade genast värmen som filten hade gett mig.
“Why?” sa jag och suckade lätt.
“Because the weather is awesome today and you are going out with us” sa Louis bestämt och satte sig på mig. Det gjorde lite ont för jag låg ju fortfarande ner i soffan och jag gjorde ett konstigt läte som visade att det inte var bekvämt för mig.
“Get off me” mumlade jag och försökte knuffa av honom.
“Only if you get up” svarade han och tittade på mig med ett flin.
“Fine, just get off me man, you’re heavy” svarade jag och Louis gick av mig med en trumpen min.
“I’m not” sa han och jag satte mig bara upp, brydde mig inte om att svara. Det var då jag såg att Liam, Louis och Harry alla var här. Men inte Niall, av någon anledning.
“How did you get into my house? And where’s Niall, by the way?” frågade jag och gnuggade mig i ögonen.
“Oh, he’s in the kitchen” sa Liam med ett leende och jag skrattade kort. Såklart att han var i köket och åt upp halva mitt kylskåp. Ja, det skulle inte förvåna mig om han gjorde det iallafall.
”Niall, don’t eat up my whole fridge!” ropade jag och en smaskande Niall kom ut till oss med mat i händerna.
“I’m not” sa han med munnen full och vi alla kunde inte hålla oss ifrån att skratta åt honom. Jag kände något hårt som jag satt på och jag drog upp vad det än var som störde mig. Min blick möttes av fotoramen på mig och Rachel jag hade somnat med igår och mitt leende bleknade genast. Jag saknade henne. Liam såg mitt ansiktsuttryck och tog tag i min arm för att dra mig upp.
“Come on now, let’s have some fun”.
Kapitel 35 gott folk :) Slutade kl 12 idag så passade på att lägga upp det nu. Nu ska jag och Frida bara chilla med våra underbara kompisar och om ni har lust så får n gärna slänga in en kommentar om vad ni tyckte om kapitlet :) Ha en bra måndag! //Josefin xxx
Still The One - del 7
NIALLS PERSPEKTIV, 8 dagar senare
Jag vaknade upp av att jag kände doften av mat. Genast for jag upp ur sängen och sprang till köket där jag fann Ellie stå och göra pannkakor.
“It smells good!” sa jag och satte mig på en av köksstolarna.
“Niall! You were supposed to stay in bed so I could give you breakfast there” svarade Ellie och vände sig mot mig.
“I smelled food Ellie, I just couldn’t help myself from getting up” svarade jag med en axelryckning. Hon skrattade lite innan hon drog upp mig från stolen och puttade mig mot sovrummet igen. Jag gick motvilligt tillbaka och vände mig om mot Ellie och gav henne en snabb kyss som hon inte var beredd på. Hon log och stängde sedan dörren och begav sig ut mot köket igen. Jag öppnade dörren lite granna och kollade på henne när hon gick. Hon var den vackraste tjejen jag någonsin sett och jag älskade att hon alltid bar mina tröjor på natten och morgonen. Jag stängde dörren kanske lite för högt och jag hörde sedan Ellie ropa;
“Niall! Stay in our room!”
“Well I just couldn’t help myself from looking on a hot girl. But okay, I’ll stay here” svarade jag och lade mig ner under täcket och doftade in Ellies doft. Hon luktade alltid så gott.
ELLIES PERSPEKTIV
Efter ett antal brända pannkakor och några faktiskt hyfsat bra så gick jag in i sovrummet igen. Denna gång med en bricka med frukost. Jag öpnade dörren och såg Niall sovandes i sängen. Jag ställde ner brickan på ena sidan och satte mig bredvid Niall. Jag kysste honom på hans kind och fortsatte hela vägen till hans mun. Jag kände hur han besvarade kyssen och jag log. Efter en stund drog vi oss tillbaka och jag flätade samman våra händer.
“Happy birthday baby” sa jag och han log.
“Thank you love” svarade han och kysste mig snabbt på munnen. Jag tog fram brickan och ställde den mellan oss. Nialls ögon lystes upp och han tog genast försig av maten. Jag fnittrade lite och tog sedan en pannkaka.
“What?” frågade han med munnen full av mat.
“Nothing, you’re just cute” svarade jag och han log.
Efter att vi gjort oss iordning för dagen och plockat undan frukosten så kom de andra medlemmarna i One Direction inspringandes genom dörren.
“Happy birthday Niall” ropade de i mun på varandra och attackerade honom med kramar som snart blev en enda stor gruppkram. Jag kollade leendes på dem innan de bröt sig loss från kramen. Harry kom gåendes mot mig och drog in mig en kram.
“Everything finished for later?” frågade han tyst i mitt öra.
“Not really, Dani is helping me. But I need Niall out of the house” svarade jag lika tyst.
“We’ll fix that” svarade han och drog sig ifrån kramen. Jag kramade om de andra killarna också och när jag kom till Louis så lyfte han upp mig och snurrade runt mig.
“Missed me that much Louis?” retades jag.
“Well, both you and me like to tease Hazza. So your my partner in crime” svarade han och jag skrattade.
“You two are mean” sa Harry och pekade på mig och Louis.
“You’re just jealous of us because we’re better than you” sa jag och flinade.
“Exactly!” instämde Louis och gjorde high five med mig.
“Niall! Tell your girlfriend that she’s mean to me” sa Harry med tillgjord röst.
“Niall! Tell Harry that he should stop whining or you don’t get any birthday sex!” sa jag och alla tystnade.
“Harry, stop whining!” sa Niall snabbt och blinkade med ena ögat mot mig. En djup rodnad spred sig över mitt ansikte och jag gömde det genast i mina händer. De andra skrattade medan Louis sprang runt och skrek;
“Nellie are going to have sex tonight! Nellie are going to have sex tonight!” om och om igen.
“Okay Louis, shut up” sa Zayn efter ett tag. Jag kollade på Harry och pekade diskret mot ytterdörren för att visa att de behövde gå.
“Well guys, we should go now” sa Harry och drog med sig Niall ut till hallen. Han kollade förvånat på mig och jag ryckte bara på axlarna som svar.
“Aren’t you going with us?” frågade han och tog sig loss från Harrys grepp.
“Nope I’m staying here” svarade jag och log.
“Why?” frågade han.
“Because she’s staying here, now let’s go!” ropade Harry från hallen. Jag skrattade och kysste Niall snabbt på munnen.
“Have fun” sa jag.
“I will, but I can’t wait till tonight” svarade han och blinkade med ena ögat. En rodnad spred sig på mina kinder och när Niall kysste mig en gång till så blev det inte direkt bättre.
“Okay I think we’re done, thanks for the help Dani!” sa jag glatt och kramade om henne.
“Anytime, now let’s do your make-up and clothes” svarade hon och började rota fram kläder från min garderob. Efter ett tag så höll hon fram en vit spetsklänning och en jeansjacka. Jag nickade gillandes och bytte genast om. När jag gjort det så satte jag mig på en stol och Danielle började locka mitt hår.
NIALLS PERSPEKTIV
Efter en rolig dag ute med grabbarna så var jag nu på väg hem till min och Ellies lägenhet. Vi hade varit ute och ätit och bara haft en rolig tid tillsammans som vi inte hade haft på länge. Sen hade jag även fått lite presenter också. Av Louis och Harry fick jag en ny aftershave, av Liam fick jag ett linne och av Zayn fick jag hårprodukter. Med ett leende gick jag in genom dörren till lägenheten. Min födelsedag hade hittills varit toppen och nu när jag skulle spendera resten av dagen och kvällen med Ellie så kunde det inte bli annat än bättre.
“Ellie!?” ropade jag och tog av mig jackan och skorna. Jag gick in till köket för att förhoppningsvis hitta Ellie där. Men istället hittade jag en grön post-it lapp på köksbordet. Jag tog upp den och kunde direkt se att det var Ellie som skrivit den.
Hi Niall! ♥
Happy birthday! I can’t wait to see you. But to make this a lot more funny you need to find these green notes ;) So, the first thing that you need to do is to go to one of your favorite places in the world, the people there will help you :)
Much love, your Ellie.
Jag log, stoppade lappen i min ficka innan jag gick ut till hallen igen för att ta på mig ytterkläderna. Jag kollade mig i hallspegeln och fixade till håret lite innan jag begav mig ut till bilen. Jag började köra till en av mina favorit platser. Nando’s.
Efter bara tio minuter var jag på närmsta Nando’s. Jag gick in genom entrén och det plingade till som det brukade göra när en ny kund kom in. Jag gick genast fram till Thim, en av arbetarna här, och lutade mig mot disken.
“Hi Thim, has Ellie been here?” frågade jag och han log mystiskt samtidigt som han log. Thim var en av arbetarna på Nando’s som jag kände bäst.
“Hi Niall, Yeah she was here earlier with a note that she said that I should give to you” svarade han och tog fram en grön post-it lapp från sin bakficka. Jag log tacksamt samtidigt som jag tog emot den. Jag vek snabbt upp den och möttes ännu en gång av Ellies handstil.
Hellooooo :D
You’ve got your second note, congrats!
Now you need to go to a place that I call “love at first sight”.
It’s really big and round :) Okay, now I can’t get you anymore clues.
Much love, your Ellie.
Med ett leende kollade jag upp från lappen och stoppade den i min ficka som den andra lappen. Jag mötte Thims blick som log mot mig.
“She really loves you Niall, don’t lose her” sa han och dunkade mig vänskapligt på ryggen.
“I’m not planning on losing her, I love her with all my life” svarade jag och gick ut från Nando’s. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter.
@NiallOfficial: @EllieMJohnson you drive me crazy with these notes! But I still love you soooo much! xxx
Efter bara några sekunder fick jag flera mentions, retweets m.m. Men jag valde att inte svara på några tweets nu. Allt jag ville var att träffa Ellie
Del 7!!! :) Vi har även bestämt vem som vann tävlingen och vi har kontaktat henne. Så gå in på er mail eller twitter för att se om det är just DU som har vunnit :)
Iaf, vad tyckte ni om kapitlet? Och vad tror ni Ellie har planerat för Niall? Kommentera vad ni tror :)
Ha det gött! //Josefin & Frida xxx
BTW, vi har ingen aning om vad det är med texten för den trycks ihop typ men aja, ni får överleva! :P
The Fame Project - del 34
“And it was so great, the sound, the light and everything!” fortsatte jag glatt att berätta för mamma och pappa om konserten. Michael satt bredvid mig, han hade sovit över här inatt. Jag tittade på honom, han såg lite bortkommen och dagdrömmande ut. Mamma log mot mig.
“It sounds amazing honey, I’m glad you had fun, and that you two could agree so good with Rachel and Zayn” sa hon och jag nickade instämmande.
“Yeah, Zayn’s cool”
“Rachel’s also cool” sa Michael helt plötsligt och jag skrattade.
“No she’s not, she’s my annoying sister” sa jag till honom och han ryckte på axlarna till svar.
“Anyway, thanks for the breakfast. Let’s go upstairs Michael” fortsatte jag och reste mig upp. Michael följde efter mig och tackade också för frukosten innan vi gick upp till mitt rum. Jag satte mig på min säng och Marcus satte sig på min skrivbordsstol.
“What did you think of the concert?” frågade jag honom och han ryckte på axlarna.
“It was good” svarade han.
“Marcus c’mon, stop think about my sister” sa jag. Han blängde på mig och återgick sedan till att kolla ut genom fönstret igen. Jag suckade. Jag visste mycket väl att han tänkte på Rachel och att han gillade henne. Om jag ska vara ärlig så var det kanske inte något jag gillade. Men jag visste mycket väl att man inte kan styra sina känslor. Jag tog upp min mobil från fickan när jag kände att den vibrerade till. Jag låste upp den och läste det nya smset jag fått.
From Robin
Party my house 9pm, wanna join?
“It’s a party at Robin’s tonight, wanna go?” frågade jag Michael som nickade glatt. Att festa var nog en av de sakerna som han gillade mest.
To Robin
Sure! Me and Michael will be there :)
RACHELS PERSPEKTIV
“Zayn turn it off!!” sa jag till honom och försökte ta fjärrkontrollen från hans hand.
“No, I want to watch it” svarade han och flinade. Jag och Zayn hade bestämt oss för att kolla på tv nu på morgonen och självklart så hade en av mina filmer varit på. Jag hade aldrig gillat att kolla på filmer jag gjort. Speciellt inte med sådana som jag känner. Det var pinsamt och även om jag visste att Zayn inte skulle säga något elakt eller skratta åt mig så ville jag ändå inte kolla på min film med honom.
“C’mon Rach, you should be proud of what you have done” sa han.
“I am, I just dont like to watch the film with people I know” svarade jag.
“It’s not that terrible” svarade han och riktade blicken mot tv:n igen. Jag suckade.
“Fine watch it, but you’re the one who don’t get a kiss today then!” sa jag och flinade. Han kollade storögt på mig.
“You wouldn’t do that” svarade han. Jag nickade bara och gick ut i hans kök för att slippa kolla på filmen. Jag tog fram te och började koka vatten. En kopp te var alltid en bra start på dagen. Även om det var varmt ute.
Jag kollade på min mobil och såg att det redan var den trettonde juni. Det betydde att jag skulle åka till USA om 5 dagar. Jag suckade tungt. Hur skulle jag klara mig utan Zayn nu när vi praktiskt taget hade träffats nästan varje dag det senaste? Jag ville inte göra det, men det kanske var bra för oss att öva på att ha ett distansförhållande? Det skulle vi ju ändå behöva ha i framtiden när vi båda reste runt så mycket. Men jag skulle så klart sakna honom, väldigt mycket.
Plötsligt kände jag en arm på min axel och jag hoppade till, i tanke på att en galen yxmördare hade kommit för att ha ihjäl mig. Men när jag vände mig om så stod ju bara min Zayn där. Han skrattade lite åt min reaktion och lade sin hand på min kind.
“Zayn! Don’t scare me like that, you always do that! I thought you were an axemurderer that would kill me” sa jag med ett lättat leende och han skrattade bara och skakade på huvudet åt min reaktion.
“Well, firstly if a axemurderer camer in here I would be the first one to protect you, plus it’s getting quite lonely without you” sa han och placerade sin andra arm omkring min midja.
“It’s your fault, no kisses” sa jag retsamt och räckte ut tungan åt honom. Han suckade och skakade på huvudet åt mig.
“Now you’re acting like Louis” sa han leendes och jag gapade åt honom.
“I’m not, shut up!” utbrast jag och slog till honom lekfullt på armen.
“Make me” sa han retsamt och flinade.
Jag höjde på ena ögonbrynet medan ett litet skratt for ur min mun.
“You have to catch me first if you want a kiss” sa jag och drog mig ur Zayns grepp. Jag rusade ut ur hans kök och ut till vardagsrummet där det fanns en dörr ut till hans altan. Han följde snabbt efter mig med ett barnsligt leende på läpparna men jag hade tur. Dörren var inte låst utan bara stängd och jag öppnade den snabbt och rusade utomhus. Skrattandes sprang jag runt huskruten i bara strumpor och jag hörde Zayns steg tätt efter mig. Jag sprang runt huset och in genom ytterdörren igen. Väl inne tog jag trappan upp till övervåningen där jag stannade för att hämta andan och lyssnade efter Zayn. Men det var knäpptyst. Nästan för tyst. Jag bestämde mig för att gömma mig bakom Zayns sovrumsdörr. Jag andades så tyst som möjligt och försökte leta efter vilket tecken som helst på att Zayn var inomhus. Plötsligt hörde jag trappan knaka till och jag förstod då att Zayn försökte så tyst som möjligt att ta sig upp för trappan. Jag sprang till hans badrum som hade en dörr från Zayns dörr samt en dörr som ledde till hallen. Jag satte på dushen så att han skulle tro att jag var där inne innan jag rusade smög ut från den andra dörren. Jag hann precis se Zayn gå in i sitt rum innan jag sprang ner till hallen och gömde mig i hans lilla städskrubb. Jag satte mig ned bakom dammsugaren och hörde samtidigt hur Zayn rusade ner för trappan. Jag försökte hålla inne skrattet som bubblade inom mig. Han kunde inte ens fånga mig, inga kyssar för hans del inte. Just som jag trodde att jag var säker flög dörren upp och där stod Zayn, med ett malligt leende på läpparna.
“Gotcha”.
ZAYNS PERSPEKTIV, 5 dagar senare
“Do you have everything?” frågade jag Rachel för kanske tionde gången.
“Yes, you don’t need to worry. And besides, you sounds like my mom” svarade hon och flinade.
“Is that a compliment?” frågade jag och kollade på när hon stängde sina tre väskor.
“I’m gonna miss you Zayn” sa hon och struntade i min fråga.
“I’m gonna miss you too baby” svarade jag och drog henne tätt intill mig. Jag kände något blött på min ena axel och fröstod genast att Rachel grät. Jag drog ifrån mig från kramen och ställde mig framför Rachel med mina händer på hennes kinder som torkade bort tårarna.
“Don’t cry. We’ll see eachother soon” svarade jag och försökte pressa fram ett leende. Fast egentligen var jag nära tårar. Men jag kunde inte gråta nu framför Rachel. Då skulle det vara ännu svårare för henne att åka. Hon nickade lätt och kollade ner i marken. Jag lyfte upp hennes huvud med mina fingrar under hennes haka.
“Three months, it’ll go fast” sa jag tröstande och kysste henne på munnen. Vi drog oss ifrån varandra efter en liten stund och lutade våra pannor mot varandra. Efter några sekunder hördes en tutning utanför. Jag kollade ut genom fönstret och såg Rachels taxi stå där. Rachel kollade på mig och strök mig över kinden.
“I gotta go” sa hon. Jag nickade och tog två av hennes väskor och följde sedan med henne ut i hallen.
“Why can’t I go with you to the airport?” frågade jag även om jag visste svaret.
“I wish you could but we need to keep a low profile, remember?” svarade hon och tog på sig sina ytterkläder.
“Yeah I know, but I want to spend as much time that I can with you” sa jag. Hon kollade upp på mig och ställde sig upp efter att hon knytit klart sina skor. Hon kastade sig i min famn och kramade om mig hårt. Jag kramade om henne tillbaks och ville inte släppa taget. men jag visste att jag var tvungen. Om inte Carol och Connor hade bestämt sig för att lägga sig i vår realation så hade jag sluppit att säga hej då till Rachel nu och istället haft henne i mina armar. Men så var det inte. Vi var tvungna att säga hej då för attjag skulle på någon min-tour som inte alls hade varit planerad från början medan Rachel skulle till USA för någon film audition.
“I love you Zayn” sa hon.
“I love you too Rachel” svarade jag och böjde mig ner för att kyssa henne. Hon besvarade den men avslutade den när taxi chauffören ännu en gång tutade. Rachel öppnade dörren och tog sin ena väska. Jag följde med ut med de andra två och öppnade bagage dörren. Vi lastade in väskorna och stängde sedan dörren. Jag vände mig mot Rachel som såg ut som om hon var nära på att börja gråta.
“Call me when you’re there” sa jag och hon nickade.
“Bye Zayn” sa hon och kysste mig en sista gång innan hon satte sig i baksätet på taxin. Hon kollade ut genom fönstret och jag vinkade till henne. Hon formade ett hjärta med sin händer och jag gjorde det samma innan taxin började köra mot flygplatsen. Jag kollade på taxin så långt jag kunde. Innan jag gick in i huset igen. Det kändes tomt utan Rachel. hur skulle jag klara att vara utan min underbara flickvän i tre hela månader?Okej äntligen är TFP del 34 uppe! Vi vet att uppdateringen har varit kass men nu rä vi tillbaka på banan igen :D Det är såhär, till varje kapitel så ägnar vi en massa tid åt det och vi har et mål varje gång. Att skriva mins tre sidor. Annars tycker vi det blir för kort och vill inte lägga upp något då för det blir så händelserikslöst... Hoppas att ni förstår, och det är ni läsare som får oss att fortsätta skriva, glöm inte det! :D Ni är bäst!
LÄNKBYTE - 1dnoveller3
|
För 2 år sedan räddade Liam mig. Han hittade mig på gatan efter att min mamma misshandlat mig, och det var inte första gången heller. Han räddade mig. Min mamma dog en månad efter att Liam hittade mig, så hans familj adopterade mig. För ett år sedan kysste Harry mig och vi blev tillsammans. Och så började mitt liv på riktigt. Att lilla Jenny blev kändis, vem hade trott det? Och ja, jag snackar om killarna i one direction. |
Ang. tävlingen
Vi försöker få upp TFP idag men det är inte säkert att vi blir klara för vi har haft ganska mycket i skolan denna veckan. Både ett nationellt prov, en inlämning tills idag och sen på fredag har vi volleyboll stadsmästerskap (kan bara meddela er att vi kommer skämma ut vår skola :P ) Men iaf, förhoppningsvis så kommer TFP del 34 upp ikväll :)
Ha det bra mina fina läsare!
//Jjjjjooooooosssseeeeefffffiiiiiiinnnnn! :P xxx
LÄNKBYTE - onedstories
The Fame Project - del 33
“Told you!”
Jag skrattade lite och började kittla henne. Hon brast ut i skratt och försökte komma bort ifrån mig men det gick inte så bra. Jag skrattade nog ändå minst lika mycket som henne och jag kände mig lycklig trots det Connor hade sagt. Rachel gjorde mig iallafall lycklig, det var ett som var säkert. Jag fortsatte att kittla henne och vi ramlade ner på golvet, men jag slutade inte för det. Vi båda log och det slutade med att vi skrattandes rullade runt på golvet i en hög.
Nästa morgon vaknade jag av att ljuset från fönstret sken i mina ögon. Självklart så hade vi glömt att dra ner persiennerna igår kväll. Det förvånade mig faktiskt inte längre. Det var något som vi gjorde ofta. Jag vände mig om och min blick föll på en djupt sovande Zayn och jag log lite, han såg så söt ut. Jag lade mig närmre honom och kände värmen från hans kropp värma mig. Hans arm låg beskyddande runt min midja och mina på hans bara bröst. Jag tittade på alla hans tatueringar och kunde inte hjälpa att jag nästan kände mig lite avundsjuk. De alla var så snygga, särskilt på honom. Jag följde tatueringarna på hans högra arm med mina fingrar och log igen. Mina fingrar fann deras väg till hans mage där han hade ett svart ifyllt hjärta. Någon gång skulle jag fråga honom vad de alla stod för. Jag var rätt säker på att de alla hade en rätt djup mening, för Zayn var en djup person. Men jag gillade honom för det, för var det något han inte var så var det ytlig. Zayn rörde lite på sig och öppnade försiktigt sina ögon. Han gnuggade sig i dem och kollade på mig med ett leende.
“Good morning beautiful” sa han och mötte mig i en morgon kyss.
“Good morning” svarade jag leendes efter kyssen.
“Did you stare at me for a long time?” frågade han och höjde på ena ögonbrynet.
“No, I didn’t! Just for a little time, cause you’re also beautiful” svarade jag och fick honom att le.
“I want breakfast” sa han och satte sig upp.
Jag satte mig upp bredvid honom och lade en arm omkring honom.
“Let’s get some breakfast then” sa jag medan jag drog upp oss båda ifrån sängen.
Vi båda satt vid köksbordet med juice, kaffe och mackor. Vi tävlade om vem som kunde få in den största tuggan i munnen och det slutade med att Zayn vann.
“Not fair, you’re a guy so that’s why you won!” utbrast jag med munnen full av mat.
Zayn öppnade bara sin mun som var full med tuggad mat till svar.
“Eww, gross” mumlade jag och svalde maten med ett leende.
“I’m not gross” sa han och tittade på mig med allvarlig blick.
Han såg så seriös ut att jag blev full i skratt.
“I’m kidding, Zayn!”
“Not funny”
“Yes”
“No”
“Fine. So, can’t we do something funny today before the concert?” frågade jag och Zayn nickade.
“Does cuddling all day counts as funny?” frågade han sedan leendes.
“Yes. It does” svarade jag glatt.
“Then it’s decided. We’re not leaving your house until tonight” sa han och drack lite juice.
“Indeed” svarade jag med ett leende.
LOUIS PERSPEKTIV
Jag kunde bara inte tro det. Det kunde bara inte vara så. Skulle Connor kicka Zayn ifrån One Direction? Ärligt talat så lät det inte vettigt. Visst, han hade sagt ifall de inte slutade träffas men det skulle inte hända. Och jag hade en känsla av att så fort han ens såg en bild på dem tillsammans skulle det inte sluta bra. Jag hade aldrig riktigt förstått det men Connor verkade verkligen inte gilla Zayn. Han hade alltid varit oschyst men det här var extremt. Han kunde ju inte kicka Zayn, vi var inte One Direction utan honom! Ingen Zayn, ingen One Direction. Allt jag hade gjort sen jag hörde nyheten var att vara ledsen. Jag hade försökt hålla skenet uppe men det var svårt, särksilt nu när Zayn visste om det. De andra killarna hade också varit ledsna men det hade nog synts mest på mig. Alla skämt vi hade gjort, alla pranks på de andra killarna. Allt det som vi hade gjort, skulle aldrig mer komma tillbaka om han blev kickad. Han var den som jag alltid kunde lita på att han var med på mina skoj och skämt. Vi hade kommit bra överens ifrån början och om han kickades skulle allt bara bli... Fel. Så in i helvete fel. Usch vad jag hatade Connor, kunde inte vi kicka honom? Vi var One Direction, någon makt hade vi väl ändå? Kanske inte, management bestämde ju allt annat åt oss. Ärligt talat var jag lite trött på det och det visste jag att de andra också var.
Och Rachel, hur skulle hon må? Hon skulle också bli kickad och inte få spela in några mer filmer. Och allt detta bara för att de ville vara ett par. Men jag visste hur tufft det var, det var precis så att jag fick dejta Eleanor. Och Harry fick inte ens ha någon tjej alls då han var så populär bland alla tjejer. Och hur sjutton skulle de göra om båda förlorade sina karriärer och kanske varandra på kuppen? Det skulle inte Zayn klara, han skulle bryta ihop och gå in i väggen. Som med Perrie fast tusen gånger värre. Zayn hade varit brusten en tid efter uppbrottet med Perrie och när han hade träffat Rachel var han glad igen. Jag mindes så tydligt den dagen han kommit hem ifrån mataffären till mig och Eleanor. Han hade kommit hem med ett leende på läpparna och börjat babbla om någon supersnygg tjej han hade träffat i affären som hette Rachel Moore, en skådespelerska. Jag hade inte lyssnat så noga då men kunde nu minnas hur glad han hade sett ut. Och det hade bara varit första gången de hade träffats. Rachel hade förändrat Zayn så mycket. Efter hans sorg hade hon nog fått honom att bli kär och lycklig igen. Han var alltid mycket gladare när hon var med. De hade inte känt varandra länge men det kändes som om det gått ett år eller något. Någonstans inom mig visste jag ändå att de inte skulle ge upp. Ibland var Zayn svår att förstå sig på men inte den här gången. Och vi andra kunde ju hjälpa till och “strejka” om Connor ville kicka Zayn. Ingen Zayn, inget One Direction heller. Vi skulle stå upp för honom. För de ville vara tillsammans och förr eller senare skulle Connor se en bild eller hitta en anledning till att kicka dem båda. Det skulle han, och Carol var inte direkt så mycket bättre. En tår rullade sakta ner för min kind och jag torkade irriterat bort den. Jag ville inte gråta, det kändes som om jag hade gråtit tillräckligt mycket över detta. Men min kropp höll tydligen inte med för snart rann tårarna igen och jag kunde inte hejda dem. Jag kröp ihop längre in i soffhörnet och suckade tungt. Harry var här, vi hade umgåtts idag bara han och jag. Eleanor var ute en heldag med Danielle och några andra tjejer och det kändes skönt att bara var med Harry. Han var ju den som jag kom bäst överens med och ja, jag älskade alla killarna men Harry var min absolut bästa vän. Mina tankar på Zayn och allt annat fortsatte att gå på rundgång medan Harry kom ut ifrån mitt kök med två koppar te. Han gav den ena till mig och jag tog tacksamt emot den medan han satte sig bredvid mig.
“Are you crying again?” frågade han ledsamt och tittade bekymrat på mig.
“I’m sorry, I can’t help it. I just feel so bad for Zayn and Rachel” mumlade jag och drack en klunk rykande varmt te.
“It’s okay, it’s like all I can think about too” svarade Harry och satte sig närmre mig.
Han drog sina tummar under mina ögon för att få bort mina tårar vilket fick mig att le svagt.
“But they can’t fire him without firing us too” fortsatte han sedan och drack lite mer te.
“I know, they can’t. I just hope that... I mean, now when Zayn’s happy again they’re ruining it” sa jag dystert och lutade mitt tungt emot Harrys axel.
“Yeah, but don’t give up. We’ll make it through, in some way”.
ZAYNS PERSPEKTIV
Jag lade i lite mer vax i mitt hår och fixade till min quiff. Jag kollade mig nöjt i spegeln och log när jag såg Rachel bakom mig som sminkade sig. Hon var så vacker, och bara min.
“What time is it?” frågade hon och vände sig mot mig. Hon hade på sig ett par korta jeansshorts med ett linne med fransar i änden.
“Ehm, it’s soon a quarter to six I think” svarade jag och granskade henne upp och ner.
“What!” utbrast hon och återgick till att sminka sig. Jag skrattade åt henne, alltid skulle hon vara ute i sista minuten med sin sminkning. Jag sprayade på lite parfym och kollade mig ännu en gång i spegeln. ‘Wow Zayn, you’re so adorable’ tänkte jag för mig själv och strax hörde jag Rachel skratta. Jag kollade bak på henne och hon hade handen för munnen för att hålla inne sitt skratt.
“I said that out loud, didn’t I?” frågade jag. Hon nickade till svar och en rodnad spred sig snabbt på mina kinder. Jag vände mig om igen så att inte Rachel skulle se mig rodna men Rachel hade andra planer. Hon ställde sig bakom mig och lade armarna om min midja.
“Well, I think you’re right. You’re adorable” sa hon och pussade mig på kinden. Jag log. Den tjejen gjorde mig galen.
MICHAELS PERSPEKTIV
Jag och Marcus satt i Zayns bil på väg till konserten. Egentligen så gillade jag inte All Time Low så mycket, men jag skulle ju vara där med bland annat Rachel, och det var bra. Eller nej, mer än bra. Helt underbart. Ända sedan jag blivit kompis med Marcus så har jag gillat henne. Men jag vet att hon alltid kommer att se mig som Marcus kompis. Och att hon hade Zayn, som dessutom var en popstjärna, gjorde inte saken bättre. Men på något konstigt vänster så var det något som gjorde att jag drogs till henne.
Mina tankar avbröts när vi kom fram till O2 Arena. Jag kollade ut på den gigantiska byggnaden. Jag hade aldrig varit här förut. Det här skulle bli kul, riktigt kul.
RACHELS PERSPEKTIV
Med Zayns arm runt min midja så gick vi in i arenan. Den var inte helt fylld än, men det var massor av folk där. Jag gapade. Det var hur längsedan som helst som jag hade varit på en konsert. Jag kollade mig leendes omkring, det skulle bli en perfekt kväll.
Efter några minuter så hade vi lyckats ta oss till våra platser. Jag satte mig utmattad ner på en stol och lutade mig bakåt. Zayn satte sig ner bredvid mig och tog sin hand i min. Han tittade förväntansfullt på mig och jag log tillbaka.
“I’m so exited, this is gonna be so much fun” sa jag över den höga ljudnivån och han nickade. Michael satt självklart på andra sidan om mig. Han var så jobbig, nästan som om han fortfarande gillade mig vilket var extremt löjligt. Marcus hade lovat att det inte var så men på något sätt hade jag en känsla av att han hade ljugit så som Michael tittade på mig när han inte trodde att jag såg. Men det gjorde jag, och det gjorde även Zayn. Jag klämde åt Zayns hand lite hårdare och riktade blicken mot den tomma scenen som snart All Time Low skulle befinna sig på. Michael försökte hela tiden att få min uppmärksamhet men jag försökte ignorera honom så gott det gick. Jag suckade lättat när förbandet började spela. Det var några jag inte hade så bra koll på, men de var rätt bra. Det var något killband som spelade lite punkigt. Min blick riktades mot Zayn och vi log mot varandra.
“Isn’t it weird being in the crowd for once instead of up there?” frågade jag och han nickade till svar.
“It is, but I also like it down here”
Lite senare kom All Time Low på scenen och vi alla skrek vilt när de kom in på scenen. Nästan inget gick upp emot känslan av att vara på en konsert. Stämningen var på topp när de spelade sin mest kända låt, Weightless. Hela publiken stod upp med händerna höjda uppe i luften och det var hur härligt som helst. När jag tittade på Zayn glömde jag nästan bort att Michael också var med oss, för Zayn var allt i mina ögon. Att få gå på konsert med honom var jättekul, även om Michael och Marcus var med. Han verkade gilla musiken och det gjorde mig glad. Stämningen var bara magisk, vilken kväll alltså.
Jag blir så himla trött!!!
TÄVLING!
Sill The One - del 6
“Okay guys, I think it’s time for you to go now” sa jag och puttade ut dem i hallen samtidigt som en rodnad spred sig på mina kinder.
“Aaww, look my Leprechaun is blushing” sa Louis och nöp mina kinder med hans händer som om jag var ett litet barn.
“I know why you needed to babysit Sam last friday, they wanted to have sex!” utbrast Zayn och de andra skrattade.
“Goodbye lads!” sa jag och stängde dörren bakom dem.
“Don’t forget to use protection!” hördes Liams röst genom dörren. Jag himlade med ögonen och låste dörren.
ELLIES PERSPEKTIV
1 vecka senare
Efter att jag satt i en ny film åt Samantha så gick jag ut från mitt och Nialls sovrum för att börja med middagen. Jag mötte Niall i köket och log mot honom.
“What do you want for dinner?” frågade jag honom.
“Doesn’t matter, I’ll eat anything” svarade han med en axelryckning.
“Of course you do”. Jag tog fram några potatisar och började skala dem. Jag kan inte säga att det gick bra för att skala potatisar har jag alltid haft problem med. Snart kände jag hur någon ställde sig bakom mig med sina händer på mina.
“You can’t peel potatoes, honey” sa Niall och hjälpte mig att skala dem.
“I know, I suck at it” svarade jag och fnittrade. Han skrattade till och kysste mig snabbt på kinden innan han återgick till att skala potatisarna.
“What do you wish for your birthday?” frågade jag efter ett tags tystnad.
“I have already told you, I want to spend the day with you. I don’t need anything else” svarade han.
“But I want to give you something Nialler”.
“Hmm okay, then I want a surprise” svarade han exaltrerat.
“You’re like a kid Nialler”.
“And you love it”.
“I learned how to sing what makes you beautiful today, Niall teached me!” sa Samantha glatt när vi satt och åt.
“That’s amazing, that’s their first song ever” sa jag och åt upp det lilla av maten som fanns kvar på min tallrik.
“I know! It’s a great song, thanks Niall ” sa Samantha och log.
“Anytime Sam” svarade Niall leendes. När vi ätit klart så erbjöd sig Niall, den gentleman han faktiskt var, att ta undan disken så jag satte mig i soffan i vardagsrummet för att kolla på TV. Simpsons var på och jag kom genast att tänka på alla de gånger som jag och Harry bråkat om vilket som var bäst, Simpsons eller Family Guy. Han skulle nog aldrig kunna gilla Simpsons bättre än Family Guy, det bara var så. Och jag skulle aldrig gilla Family Guy. Det var konstigt att tänka på hur det hade varit innan jag träffade Harry, Niall och de andra. Mitt liv hade nog sett helt annorlunda ut då. Jag mindes tydligt den där eftermiddagen när jag hade träffat Sarah, min dåvarande bästis och klagat över hur pappa hade träffat en ny tjej i Holmes Chapel. Inte kunde jag då veta att mitt liv skulle förändras så mycket, att jag skulle bli upp över öronen förälskad i Niall Horan. Men jag var oerhört glad att pappa hade blivit tillsammans med Anne och trots att jag hade blivit sur när de berättade att de skulle ha ett barn så var Samantha den sötaste systern man kunde tänka sig. Och nu satt jag här och delade lägenhet med världens underbaraste kille man kunde tänka sig. Mina tankar avbröts av en smärta i huvudet. Huvudvärk, vad annars? Jag masserade varsamt tinningarna och suckade. Underbart, verkligen. Efter en stund kom Niall ut och satte sig bredvid mig.
“Something wrong?” frågade han oroligt åt min plågade grimas.
“Headache” mumlade jag.
“Where’s Sam?” forsatte jag sedan.
“She’s playing with the dolphin cuddly toy we got her yesterday I think” svarade Niall och lade en arm kring mina axlar.
Jag nickade och slöt ögonen. Huvudvärken ville inte gå bort.
“Is it bad?” frågade Niall och jag nickade igen.
“I’ll get you some painkillers, I’ll be back soon” sa han och fösvann ut i köket.
Jag lade mig ner på soffan och jämrade mig. Det stack till i huvudet. Snart kom Niall tillbaka med huvudvärkstabletter och ett glas vatten som jag snabbt svalde ner. Han satte sig bredvid mig och jag kröp ihop i hans famn. Han lade sina armar omkring och snart satt vi tätt ihopslingrade och slötittade lite på tv:n. Mina ögon blev tyngre och tyngre och snart hade vi nog båda två somnat.
NIALLS PERSPEKTIV
“Niall? Ellie? Wake up, now!” hörde jag någon säga långt bortifrån.
Jag halvsov fortfarande och vred lite på mig. Jag kände något ovanför mig och insåg ganska snart att det var Ellie.
“I’m alone and bored” fortsatte rösten att babbla på och jag kunde snart urskilja den.
Det var Samantha. Jag öppnade nyvaket ögonen och möttes av Samanthas bruna ögon som satt och tittade på mig.
“Finally!” utbrast hon och drog i min arm.
Men hon var inte direkt så stark så jag flyttades inte en millimeter. Jag skakade försiktigt om Ellie som fortfarande låg ovanpå mig. Hon rörde lite på sig och hade snart också öppnat ögonen.
“You have slept like 100 hours” sa Samantha och jag skrattade lite.
“Wow, 100 hours is too long to sleep” sa jag och satte mig upp.
Ellie satte sig också upp bredvid mig och drog en hand genom sitt hår. Hon såg väldigt bra ut för att vara nyvaken.
“Oh, hey Sam” sa hon med ett trött leende.
“Is your headache gone?” frågade jag och vände mig mot Ellie.
Hon nickade till svar och jag log medan jag vände mig emot Samantha igen.
“So, what do you wanna do, or eat? And what’s the time?” frågade jag.
Som svar på min egna fråga kollade jag mobilen, klockan var 19:16. Vi hade legat och sovit i soffan i runt två timmar. Men det kändes välbehövligt.
“I want to do something funny, can’t we watch Ice Age 4?!” utbrast Samantha ivrigt och jag nickade trött.
“Why not?”
Sagt och gjort, en kvart senare satt vi alla uppkrupna framför tv:n med en skål popcorn och Ice Age 4 framför oss. Samantha var såklart den som var mest exalterad av oss alla, vilket var förståeligt Förutom Barbie var Ice Age hennes favoritfilmer. Hon satt i mitten mellan mig och Niall och knaprade på popcorn efter popcorn. Jag tittade egentligen inte så mycket på filmen utan jag tittade mera på Niall. När han kom på mig med att kolla på honom så log han mot mig och blinkade med ena ögat. Jag log tillbaka innan jag vände blicken mot tv:n igen och filmen hade kanske kommit till mitten. Jag hade aldrig varit ett riktigt fan av Ice Age.
Jag lutade mig bakåt i soffan när jag kände huvudvärken komma krypandes igen. Jag suckade och började massera mina tinningar igen. Jag såg i ögonvrån hur Niall kollade på mig och jag vände dit huvudet.
“Are you okay?” frågade han oroligt.
“Yeah, but I think I will go to bed” svarade jag och reste mig upp.
Som om det inte skulle vara nog med huvudvärk så kände jag också lite magont. Jag gick långsamt till sovrummet och utan att byta om så lade jag mig direkt under täcket. Jag hörde hur någon kom in i sovrummet och snart satt Niall på sängen bredvid mig. Han strök mig över kinden och kollade medlidsamt på mig.
“Go to sleep, I’ll take care of Sam” sa han och kysste mig på pannan.
“Thank you Niall” svarade jag och drog upp täcket till hakan.
“Anytime Ellie. Go to sleep now” sa han och kramade min hand innan han reste sig upp och stängde dörren efter sig.
Jag vände mig om i sängen och suckade medan jag slöt ögonen. Men jag kunde inte sova. Det gick bara inte. Jag var trött men det gick bara inte att sova, och jag fattade inte varför. Jag vände och vred på mig i säkert en timme utan att kunna sova. Jag tänkte på Niall och log lite för mig själv, men inte hjälpte det mig att sova. Min huvudvärk och mitt magont försvann inte och jag rullade bara runt i sängen utan att kunna sova. Efter en stund som kändes som en evighet kände jag att Niall lade sig bredvid mig.
“Asleep?” viskade han för att inte väcka mig ifall jag sov.
“No” mumlade jag och kurade ihop mig intill honom.
“Don’t you want to change into a pyjamas?” frågade han och jag nickade svagt. Det skulle kanske få mig att somna. Jag satte mig upp och Niall gjorde det samma. Jag skulle precis gå upp och hämta en av Nialls tröjor att sova i när Niall stoppade mig.
“I’ll get it” sa han och jag log. Han var för underbar. Snart kom han tillbaka med sin “Free hugs” tröja som var min favorit. Jag sa ett tack och drog av mig min tröja för att sedan ersätta den med Nialls. Jag drog av mig mina byxor och kastade iväg dem på golvet. Sedan kröp jag ner i sängen men den här gången med Niall tätt intill mig.
LIAMS PERSPEKTIV
“Okay, let’s see how to do this...” mumlade jag och tittade på Louis som om han skulle kunna veta.
“Don’t look at me, I don’t bake Liam and you know it” svarade han och slog ut med armarna. Vi stod i mitt kök och jag tänkte baka brownies till Danielle som en liten fin present. Och till min hjälp hade jag Louis, vilket knappt räknades som någon hjälp för han kunde ingenting. Jag som trodde att jag var dålig på att baka, jag var mycket bättre än honom. Han trodde att man skulle köpa en färdig smet och lägga i formar och att det skulle vara färdigt sedan. Men ja, så var det ju inte.
“Louis, you’re not exactly helping” sa jag och tittade ännu en gång i kokboken på instruktionerna som jag fortfarande inte förstod.
“Okay... We need flour, cocoa, sugar, butter and vanilla sugar, plus eggs” sa jag och tog fram en skål. Sist gång jag bakade hade jag bränt alltihop men nu skulle jag försöka att inte göra det. Louis tog fram mjölpåsen men tappade greppet om den och det flög mjöl över hela golvet.
“LOUIS! Clean up” utbrast jag och tog fram resten av ingredienserna.
“I’m sorry Liam, I don’t know how to do this stuff!” sa Louis och började sopa upp mjölet.
“Me neither” svarade jag medan jag hällde i mjöl, kakao och till sist socker.
“Great” sa han och log lite snett mot mig.
“Okay, a teaspoon of vanilla sugar. Get that, I’m not touching the spoons” sa jag och tittade allvarligt på honom. Om det var något jag alltid hade varit rädd för så var det skedar.
“Gosh Liam, how can you be afraid of these” sa Louis och tryckte upp en sked framför mitt ansikte. Jag ryggade instinktivt tillbaka och stirrade på honom.
“Take away that spoon from me, I ain’t touching it!” utbrast jag vilket fick Louis att skratta.
“Liam, always and forever scared of spoons” sa han och jag suckade lite.
“Yeah yeah, let’s make these brownies now”
“Okay” svarade Louis och hällde i några skedar vaniljsocker där lite mjöl och annat redan låg. Jag tittade på vad han gjorde.
“Louis! That’s a tablespoon, not a teaspoon!” utbrast jag och pekade på matskeden han höll i handen. Han stannade upp mitt i rörelsen och riktade upp sin blick emot mig.
Woops?” sa han frågande.
“Can’t you see the difference?” frågade jag och pekade på teskeden som låg bredvid hans matsked.
“Now I do. Sorry Liam” sa han skuldmedvetet.
“It’s okay, I mean I’m not even touching them” svarade jag och rörde om i smeten.
Den kändes väldig konstig och torr men det skulle säkert bli bra när den hade varit i ugnen. Vi hjälptes åt att hälla ut allting i en form och smeta ut det innan jag lade in den i ugnen. Ingen av oss var pigga på att diska så disken fick vänta. Vi gick och chillade i vardagsrummet.
“I’m sure Danielle gonna like it, I mean I never baked to Eleanor cause we both knew I couldn’t” sa Louis och fick ett sorgset uttryck i ansiktet.
“Now I’m talking about her again” mumlade han och tittade ner i golvet. Jag lade en arm kring hans axlar.
“It’s okay Lou, we all know it wasn’t long ago you broke up”
“Yeah, it’s just the media is making everything bigger” sa han och jag nickade.
Vi pratade lite till innan vi kände att det började lukta bränt. Aldrig ett bra tecken...
Som ni kanske märkte så är inte El och Louis tillsammans i STO, men vi har abslout inget emot dem! Men vi tänkte ha en tävling om vem som ska vara Louis flickvän :) Hon kommer vara med ganska mycket. Men självklart så kommer vi lägga mest fokus på Nellie :) Iaf så kommer det komma upp ett inlägg sen om vad som ska vara med i tävlingsbidragen och regler m.m. Ja ni fattar :P
Still The One - del 5
“She’s not a slut, and I would never date you!” utbrast jag och knuffade bort henne ifrån mig.
“Niall, you don’t need to hide it. Everyone knows it’s true. And I’m sure it gets boring to be with the same girl so long, right? You need someone new, someone fresh. Not a disgusting old thing” sa hon och min hand flög upp till hennes ansikte för att slå till henne.
Men precis innan jag gjorde det hejdade jag mig själv. Det skulle inte göra någonting bättre.
“Leave me alone” sa jag argt och knuffade bort henne ifrån och skyndade bort till killarna och Samantha. Men det var bara ett problem... Samantha var inte där.
“Guys, where’s Samantha?”
“Guys, where’s Samantha?” frågade jag en gång till. Jag mötte Harrys blick som visade att han var riktigt orolig.
“Sh-she was right here” sa han och pekade på platsen bredvid sig som nu var tom.
“Okay, we’ll split up and look for her. Harry and Louis, you go to the right. Zayn and Niall, you go to the left and I go to the reception over there to see if they have seen her and maybe they can help us” sa Liam och pekade på ett litet hus några meter bort. Louis kollade på Harry medlidsamt och lade en hand på hans axel.
“We’ll find her, mate” sa han och Harry nickade långsamt. Vi alla började gå åt olika håll men stannande tvärt när Liam ropade tillbaka oss.
“Louis, look after Samantha this time, not an animal” sa han till Louis.
“Why would I look for an animal Liam?” frågade Louis med ett flin på läpparna.
“Well, last time we went to a zoo and we couldn’t find Niall you picked up a bird from the ground and said that you’ve found him” förklarade Liam vilket fick oss andra att småskratta. Men under omständigheterna så var det inget riktigt skrattanfall.
“I promise Liam” sa Louis och himlade med ögonen innan han drog iväg med Harry. Jag och Zayn gick iväg åt vänster och passerade girafferna. Jag kollade runt efter ett brunhårig liten flicka men kunde inte se någon som inte var med sin familj. Jag suckade och kollade på Zayn som också kollade runt.
“God, we need to find her” mumlade jag och jag såg hur Zayn öppnade munnen för att säga något med avbröts när en röst från högtalarna hördes.
“Can Niall, Harry, Liam, Zayn and Louis please come to the reception at the exit. Samantha is waiting here” sa en kvinnoröst. Jag och Zayn kollade på varandra innan vi sprang det snabbaste vi kunde mot utgången. Vi knökade oss förbi de trånga folkmassorna och hörde de ropa surt efter oss men jag kunde inte bry mig mindre. Inte nu när vi visste vart Samantha var. Snart såg jag utgången och snabbade på stegen ännu mer. Jag såg Samantha stå bredvid en av arbetarna här på zooet. Jag saktade ner mina steg när jag var nära henne och när hon mötte min blick så såg jag att hon hade gråtit. Jag tog upp henne i min famn och kramade om henne hårt. Jag kände hur min tröja blev blöt av hennes tårar och jag hörde hur hon snyftade till.
“Shh, it’s okay. You’re safe now” tröstade jag och strök henne över hennes hår. Jag hörde hur Zayn tackade arbetaren och snart kunde jag även höra Liam som tydligen också hade hört meddelandet.
“I want to be with Harry” snyftade hon fram.
“Can someone call Harry?” frågade jag och fick ett nickande som svar från Liam.
“He’ll be here soon, Sam” sa jag och kramade henne ännu lite hårdare.
“Just hurry” hörde jag Liam säga innan han lade tillbaka mobilen i sin ficka.
“What did he say?” frågade jag.
“He and Louis got noticed by some fans, they’re trying to run away from them” svarade Liam.
“I just hope that they don’t run here first and that they take a detour to us” sa Zayn.
“What do ya mean?” frågade jag.
“If they run here the fans will follow them and find us too, if they take a detour it is a chanche that the fans won’t notice where they went” förklarade han. Det var ju faktiskt sant. Att ha en massa fans runt Samantha i nuläget var kanske inte det bästa.
Efter ett tag hörde jag flåsande personer bakom mig och jag vände mig om för att se Louis och Harry helt slutkörda. Harry kom fram till mig och Samantha och tog henne till hans famn.
“Sam, you can’t just run away like that” sa han samtidigt som han andades tungt. Hon sa något till svar som jag inte kunde tyda.
“I know that you want to see the dolphins but you need to ask first so someone can go with you, we were so worried about you” hörde jag Harry säga. Jag gick bort och ställde mig vid de andra killarna som kollade på när Louis återhämtade sig.
“Maybe you should exercise more often” retades jag och skrattade.
“Shut up Leprechaun or I’ll eat all your food when you’re asleep” svarade han med ett flin på läpparna. Jag slutade direkt att skratta och kollade seriöst på Louis.
“You wouldn’t” sa jag. Om han skulle äta upp all mat så var det ungefär som om min värld skulle rasa samman.
“Oh I would” svarade han gravallvarligt med kunde inte hålla masken i ens två sekunder innan ett leende spred sig på hans läppar igen.
“Okay guys, stop fighting. We have an crying Samantha over here” sa Harry. Louis rusade genast bort mot dem och lyfte upp Samantha i sina armar. Han sa något som fick henne att le och började sedan att kittla henne på magen så att hon började skratta.
“See? Kids love me” sa han glatt.
“It’s because you’re a kid Lou” sa Harry vilket fick Louis att puta med underläppen. Harry rufsade om hans hår innan vi bestämde oss för att gå och äta.
Vi alla satt i vardagsrummet när vi hörde dörren öppnas och nästan direkt stängas igen. Jag gick ut i hallen och mötte Ellie. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg henne.
“Hi sweetie” sa jag glatt och omfamnade henne i en kram. Hon kramade tillbaka och lade huvudet på min axel. Jag lyfte upp hennes huvud mot mitt och mötte hennes läppar i en kyss.
“Hi” sa hon när vi dragit oss ifrån varandra.
“How was your day?” frågade jag och tog hennes händer i mina.
“Good, just a bit tired” svarade hon. “Yours?”.
“It was good. Me, Sam and the lads went to the zoo” svarade jag.
“That sounds fun” sa hon.
“It was, maybe you and I can go there someday?”
“That would be so fun”. Jag lutade mig mot henne för att ge henne ännu en kyss men hann inte ens nudda hennes läppar innan någon kom och ställde sig emellan oss.
“Hello lovebirds!” utbrast Louis och lade sina armar om våra axlar.
“Hi Lou” sa Ellie och himlade med ögonen mot mig. Jag log och kollade upp mot Louis.
“Did you want anything, Lou?” frågade jag.
“I just wanted to say hello to Ellie and tell her how beautiful she looks today” sa han och kollade på Louis. Ellie satte armarna i kors och kollade misstänksamt på Louis.
“What did you do?” frågade hon.
“It was an accident, a-and I didn’t see when it fell to the ground” mumlade han.
“You have five seconds to run” fortsatte Ellie och började räkna.
“1...2...5!” ropade hon och började springa efter Louis som kommit till vardagsrummet i vår lägenhet.
“Hey! You didn’t count to five!” hördes Louis röst.
“Who cares!” ropade Ellie tillbaka och jag skrattade. Efter ett tag upphörde springandet och Louis ställde sig framför min flickvän.
“Look Ellie, I’m sorry” sa han.
“What exactly did you break?” frågade Ellie och satte ännu en gång armarna i kors.
“Your grandmother’s vase” svarade han. Ellie kollade först allvarligt på honom innan hon brast ut i skratt. Louis och vi andra kollade konstigt på henne.
“I just said that so you wouldn’t break it. I guess it didn’t work” sa hon mellan hennes skrattanfall.
“I thought you were going to kill me there” sa Louis och pustade ut.
“I’m still mad at you, all of you infact” sa hon och kollade på oss andra.
“How could you lose Sam in the zoo?” frågade hon oss. Harry suckade och kollade på mig.
“Why did you tell her?” frågade han.
“She knew that I was hiding something. I couldn’t just lie to her” svarade jag och drog en hand genom mitt hår.
“You can’t keep a secret Niall” muttrade han och kollade sedan på Ellie.
“I thought that she was next to me, but when Niall came back from that stupid fan she was gone” förklarade han.
“She’s six years! You don’t just lose a six year old kid!” utbrast hon.
“Well, atleast we found her again” muttrade han.
“I forgive you, but don’t do it again” svarade hon och kramade om honom men drog sig snabbt tillbaks.
“What do you mean about that stupid fan?” frågade hon och kollade nu på mig istället. Jag förklarade för henne hur samma fan som vi träffat häromdagen kommit fram till mig på zooet och trakaserat Ellie igen.
“I don’t know how you can keep that away from Ellie but not that we lost Sam” sa Louis med ett flin. Jag skakade bara på huvudet åt honom och räckte ut tungan.
“Speaking of Sam, where is she?” frågade Ellie.
“Eehm...” började Zayn och kliade sig i bakhuvudet. Ellie spände blicken i honom och han skrattade.
“Just kidding, she’s in your room watching a film” forsatte han. Hon vände sig om och gick in i vårt sovrum.
“I think she’s in her period” sa Louis när Ellie inte längre kunde höra oss.
“Eew, Louis! I don’t want to think of Ellie like that” sa Harry.
“Harry, every girl has period” sa Liam.
“I know, but Ellie is my sister and I don’t want to talk about her period. It’s disgusting enough that I one time needed to buy tampons to her” fortsatte han och gjorde en äcklad min.
“Come on Harry, it’s not that disgusting” sa Zayn. Harry kollade på Zayn som om han var dum innan han fortsatte;
“Talking about Ellie’s period is like talking about Niall’s and Ellie’s sexlife”.
“Okay guys, I think it’s time for you to go now” sa jag och puttade ut dem i hallen samtidigt som en rodnad spred sig på mina kinder.
“Aaww, look my Leprechaun is blushing” sa Louis och nöp mina kinder med hans händer som om jag var ett litet barn.
“I know why you needed to babysit Sam last friday, they wanted to have sex!” utbrast Zayn och de andra skrattade.
“Goodbye lads!” sa jag och stängde dörren bakom dem.
“Don’t forget to use protection!” hördes Liams röst genom dörren. Jag himlade med ögonen och låste dörren.
Vi tänkte att vi kunde lägga upp ett kapitel på STO nu när vi ändå är lediga från skolan! :) Ni kommer även att få del 6 på söndag, visst är vi snälla? :P
The Fame Project - del 32
“Harry, time to tell him?” frågade Niall som hade slutat spela.
Harry harklade sig och riktade blicken mot mig.
“Well, yes...” sa han och jag stirrade chockat på honom.
Vad snackade han om?
Jag satte mig ner på soffan och sträckte fram en kopp kaffe till Zayn som tog emot den.
“Harry.. What is it?” frågade Zayn undrande och drack en klunk kaffe.
“There’s something we need to tell you” sa jag och försökte att låta som vanligt men det var svårt med tanke på vad det var jag var tvungen att säga till Zayn.
“Okay, I’m listening” sa Zayn och jag kunde se att han såg lite nervös ut.
“So, uhm, basically, when you were in Bradford two weeks ago with Rachel we were here some days and just chilled out. Connor was here too” sa jag och jag såg hur Zayn stelnade till när jag sa Connors namn.
“Ans what has that to do with me?” frågade han och såg lite vilsen ut.
“One day, I was walking past his office, and I kinda heard him say your name.. So basically I just stopped and listened to what he said, he was talking to someone on the phone” sa jag och svalde.
Jag hade inte ens kommit till den värsta biten än och det var redan jobbigt.
“What was he saying about me?” frågade Zayn.
Jag tittade ner i mina knän utan att svara, rädd för hans reaktion.
“Harry” sa Zayn skarpt. “What was Connor saying about me?”
“He...” Jag började om på min mening igen. “He talked about firing you, Zayn” sa jag tyst och mötte Zayns blick.
Hans ansikte bleknade och han stirrade chockat på mig.
“A-are you sure?” frågade han tyst och jag kände hur mina ögon tårades medan jag nickade till svar.
“It’s because of me and Rachel, isn’t it?” frågade han och jag nickade ännu en gång och blinkade en massa gånger.
Jag vägrade låta tårarna falla, jag hade gråtit så mycket för det här redan.
“I’m sorry” viskade jag och gick ut ur rummet innan jag skulle börja böla på riktigt.
Jag satte mig inne på toaletten och torkade tårarna ifrån mitt ansikte som frenetiskt hade börjat rinna.
RACHELS PERSPEKTIV
“Okay, I’ll see you soon then” sa jag till Zayn i telefonen.
“Good, and Rach!”
“Yeah?”
“I love you” sa han och fjärilarna i min mage blev som galna samtidigt som ett leende spred sig på mina läppar.
“I love you too, Zayn” svarade jag och lade på. Jag kunde inte undgå att tänka på att något var fel när Zayn ringde. Hans röst lät nedstämd och det lät också som om han hade gråtit. Mina tankar avbröts av att någon gick in genom dörren. Jag kollade bakom mig och såg ingen annan än Marcus. Hans ansikte lös av lycka och han sprang fram till mig och kramade om mig samtidigt som han snurrade mig runt. Jag skrattade och efter ett tag så släppte han ner mig.
“Hi on you too” sa jag och rättade till mitt linne som hade hamnat konstigt efter kramen, om man nu kan kalla den det.
“I just got tickets to All Time Low!” utbrast han glatt. Ett stort leende spred sig på mina läppar. All Time Low hade varit mitt och Marcus favoritband i flera år och nu när han äntligen fått biljetter så kändes det helt underbart.
“You gotta be kidding me! When did you get them?” sa jag och kollade på de fyra biljetterna i hans högra hand.
“I’m not kidding, I’ve got them when you were in Bradford with Zayn” svarade han.
“So, who is going?”
“You, me, Zayn if he wants to and Michael” sa han och sa Michaels namn snabbt så att jag inte skulle kunna tyda det, fast det gjorde jag.
“Must Micheal come?” frågade jag.
“Please Rach, he’s my best friend”.
“Okay, but just because you have the tickets” svarade jag.
“Great, the concert is tomorrow night, so pick us up around six pm” sa Marcus och försvann ut genom dörren. När han öppnat dörren så såg vi Zayn stå där utanför. De hälsade på varandra innan Zayn kom in och stängde dörren bakom sig.
“Hi Zayn” sa jag och gick fram och mötte honom i en kyss.
“Hey baby” svarade han när vi dragit oss ifrån varandra. Hans ögon såg lite röda ut och jag drog försiktigt min tumme under dem för att torka bort de tårar som fanns kvar.
“What happened?” frågade jag honom oroligt.
“Ha-harry told me-” började han men slutade av att hans underläpp började darra och ett par tårar trängde sig fram.
“Shh, it’s okay. You can tell me” sa jag tröstande och smekte honom över kinden.
“Connor wants us both fired” sa han tyst och drog in mig i en hård kram. Hans ena hand fann sin väg på min svank medan den andra var i mitt hår.
“What!?” utbrast jag.
“Harry heard him say that he wanted to fire us if we don’t break up. I don’t wanna lose you Rach, I just don’t” sa han och snyftade till.
“You won’t lose me Zayn. Everything will just be fine if we pretend that we have broke up” tröstade jag och försökte hålla inne mina tårar som envist försökte tränga sig fram. Men jag skulle inte bryta ut i tårar nu när Zayn var svag och behövde mig som mest. Jag kände hur han nickade som svar på det jag nyss sagt.
“I love you Zayn. Nothing or nobody can change that” sa jag och pillade med hans hårtoppar.
“I love you too Rachel, I really do” svarade han och kysste mig passionerat.
“So we’re going to a concert tomorrow?” frågade Zayn med ett litet leende.
“Yup, but only if you want to of course” svarade jag.
“Of course I want to, I want to spend as much time as possible with you and I love to go to concerts” sa han.
“How long are you out touring?” frågade jag.
“Simon said today that it will be a bit bigger tour than expected, we will go to a few countries here in Europe also. But I think four months” svarade han. Jag kollade ner i soffan. Fyra månader var lång tid, men förhoppningsvis så skulle jag vara upptagen i USA så att tiden går snabbare. Zayn lyfte upp min haka med två av hans fingrar så att hans ögon mötte mina.
“It’ll go fast, I’m gonna call you everyday and you can call me whenever you want to, I’ll answer. Except when we’re having a concert” sa han och skrattade lite.
“I actually understand that, Zayn” sa jag och flinade.
“Really? I didn’t think it was something up there” svarade han och knackade mig på huvudet. Jag slog lekfullt till honom på bröstet innan jag lutade mig mot honom och gav honom en lång kram.
“I’m gonna miss you” sa jag och drog in hans doft.
Han luktade alltid så gott, som en blandning av hans aftershave och hans egen härliga doft.
“I’m gonna miss you too babe, but it’s still a week left before the tour starts and you’ll go to the US” svarade han och kramade mig tillbaks.
Jag suckade lite.
“I know, but we’ve spent so much time together and it’s gonna feel weird when we won’t. And I’d rather be with you than go to the US, I hate Carol right now. I wanted to fire her but I can’t” sa jag och lutade mitt huvud mot Zayns axel.
“I know, I want to fire Connor too. He hates me just as much as I hate him” mumlade Zayn och jag suckade lite igen.
“You know... I love my job and my fans but sometimes I wish I could just be a normal girl” sa jag och Zayn nickade förstående.
“I know what you mean, I feel the same sometimes” svarade han.
“Can you stay here tonight? I don’t want you to go” sa jag och tittade upp i hans ögon.
Han log lite.
“Sure, I don’t want to go either” sa han och kramade om mig hårdare.
Jag lutade huvudet mot hans bröst och slöt sakta mina ögon. I samma sekund kurrade min mage och Zayn skrattade lite.
“Hungry?”
“Yes, want to order thai?” frågade jag leendes.
“Sounds perfect”.
ZAYNS PERSPEKTIV
“I told you that I didn’t want to see any scary film” sa jag för säkert tionde gången och Rachel lade ner filmen hon hade i handen.
“Okay, no scary film. Can I decide if it’s not a scary one?” frågade hon glatt och jag nickade.
Hon plockade fram en film och jag dukade fram thaimaten vi nyss hade fått på bordet. Jag hämtade också några filtar och satte mig tillrätta i soffan. Jag tittade på Rachel som stoppade någon film i dvd:n innan hon satte sig bredvid mig.
“What film did you pick?” frågade jag nyfiket.
Hon höll upp ett fodral och jag stirrade på det.
“Finding Nemo, are you serious?” frågade jag med ett skratt och hon nickade gravallvarligt.
“You said no scary one.. In case you’re afraid of the sharks” sa hon och skrattade med mig.
“I loved this film when I was little, please I wanna watch it” fortsatte hon och jag nickade.
“Sure, why not?”
Rachel satte sig närmre mig och gosade in sig i mitt knä. Vi hade lite mat var och började titta på filmen. Jag hade inte sett den på länge och den fick oss att skratta flera gånger. Det var nog skönt att hon hade valt en sådan film, vi behövde få tankarna på annat än allt jobbigt och det fick mig att glömma bort Connor och Carol, om så bara för ett par timmar. Maten var snart slut och även vi, fast slut på skratt. Vi satte oss tillsammans under en filt och myste medan eftertexterna rullade. Jag stängde av tv:n och tittade leendes på Rachel.
“Thanks for choosing that film, I had totally forgotten how funny it is” sa jag glatt och Rachel log tillbaka.
“Told you!”
Jag skrattade lite och började kittla henne. Hon brast ut i skratt och försökte komma bort ifrån mig men det gick inte så bra. Jag skrattade nog ändå minst lika mycket som henne och jag kände mig lycklig trots det Connor hade sagt. Rachel gjorde mig iallafall lycklig, det var ett som var säkert. Jag fortsatte att kittla henne och vi ramlade ner på golvet, men jag slutade inte för det. Vi båda log och det slutade med att vi skrattandes rullade runt på golvet i en hög.
God morgon! Tänkte slänga in ett kapitel nu på morgonkvisetn innan jag drar till skolan. Ikväll så ska alla nior på vår opera så det ska bli kul! :) Vill ni hellre ha nästa del på STO på fredag istället för på söbdag? För kapitlet är ändå klart :)
The Fame Project - del 31
“Wait.. Where is Rachel?” frågade jag med rynkad panna och Zayn tittade ledset på mig.
“She’s not here, I don’t think she’s coming...”
“But, why not?”
“Well, something happened...”
Jag mötte Zayns blick och jag såg i ögonvrån hur Waliyha ställde sig bredvid mig mittemot Zayn.
RACHELS PERSPEKTIV
“Rachel come back here! You can’t just be an actress without a manager” hördes Carols gälla röst bakom mig. Jag knökade mig förbi människorna på trottoaren och försökte så snabbt som möjligt ta mig ifrån Carol.
“Watch me!” ropade jag tillbaka. Jag hörde hennes steg komma närmre och snart var hon framför mig.
“Rachel, listen to me. What me and Connor are doing is for the best” sa hon och tog sinna armar på mina axlar som jag snabbt puttade bort.
“Why can’t you just understand that what you’re doing is not the best!” skrek jag och kände tårarna brinna i ögonen. Folket som var nära hade nu stannat för att kolla på scenen som vi hade skapats.
“You don’t need Zayn in your life, you can be a world famous actress if you just focused on the right things” sa hon tillbaka.
“You’re unbelievable, I don’t want you as my manager anymore” sa jag surt och torkade bort en tår som rann ner för min en kind.
“That’s the thing Rachel, you can’t just fire me like that. I’m more powerful than you think and it will be a lot of concequences if you’d fire me” sa hon sammanbitet.
“Fine! Be my manager then, but I won’t listen to you. I want to be with Zayn because I love him. And if you’re not letting us stay together it will be a lot of “concequences”” sa jag och gjorde citattecken vid concequences. Jag pressade mig förbi Carol och fortsatte fram till där jag såg en taxi. Jag gav chauffören adressen till Zayns hem och var snart på väg dit.
ZAYNS PERSPEKTIV
Jag hade precis förklarat klart för mina systrar vad som hade hänt när en ledsen Rachel kom inspringandes genom dörren. Hennes ögon var röda och puffiga och det syntes lång väg att hon hade gråtit. Jag skyndade mig fram till henne och lade armarna omkring henne.
“Rach, what happened?” frågade jag och strök henne över ryggen.
“I hate her Zayn, I really do” snyftade hon fram.
“I know Rachel, I know. But it’s okay, it’s you and me and nothing can change that” sa jag och fick henne att le lite genom alla tårar.
“But who knows what they can do? What if they fire both of us?”
Hon skakade snabbt på huvudet åt sin egen fråga.
“I can’t do that, I wouldn’t stand that you lose that Zayn” fortsatte hon tyst och tittade upp på mig.
“They can’t do that Rachel. We’re gonna fight, okay? We’re gonna fight till the end. You know why? Because I love you. After this short time we’ve known eachother I already love you. And maybe it’s crazy, but it’s true. I’m not gonna leave you” sa jag och våra blickar möttes igen.
“You’re amazing, you know that right?” sa Rachel vi båda log lite.
“Eh, guys?” frågade Wailyha och jag hoppade förvånat till.
Jag hade helt glömt att hon och Safaa också stod i hallen.
“Yeah?” svarade Rachel.
“You’re the cutest couple I’ve ever seen. Don’t break up” sa hon och drog sedan med sig Safaa uppför trappan.
Rachel log lite mot mig och torkade sina ögon.
“Let’s do something funny” sa jag medan jag bar in alla kassar till vardagsrummet.
Jag satte mig sedan på soffan och Rachel satte sig bredvid mig.
“They actually scare me” sa hon och suckade lite.
“Me too, but we can’t let them win. Not like this. And not again. Connor always gets what he wants, but not this time” sa jag bestämt och satte mig närmre Rachel.
“So, what are we going to do then? We can’t continue like this, but I just don’t want to break up” sa Rachel och jag nickade.
“What about that we say to Connor and Carol that we have broke up but we’ll be together, like secretly” funderade jag och tittade sedan på Rachel för att se vad hon tyckte.
“I guess we could, but then we can’t be seen together in public, ever” svarade Rachel.
“Yeah, but if we just meet not in public it should work, shouldn’t it?” svarade jag.
“It would work, but Connor and Carol didn’t say anything about being friends so we can go out in public but like friends, right?”
Jag nickade ivrigt, glad över att vi kommit på en plan som förhoppningsvis skulle fungera.
“Yes we can, but I don’t think they want us to be friends.. But let’s ignore them” svarade jag leendes.
“So, how long do we need to keep a low profile?” frågade hon fundersamt.
“Just for a time before we have talked to uncle Simon, he will help us” svarade jag och Rachel suckade.
“I hope you’re right..”
RACHELS PERSPEKTIV
“So, that’s the plan then” sa jag till Zayn som nickade.
Han lutade huvudet mot min axel och i samma sekund ringde min mobiltelefon. Jag drog snabbt upp den ur fickan.
“Hi, it’s Rachel”
“Hey darling, we were just wondering how Bradford is?” hörde jag mamma säga på andra sidan luren.
“It’s good” ljög jag för jag ville inte säga som det var just nu.
Om jag gjorde det skulle de aldrig sluta fråga saker och gud vet vad de skulle tycka att jag skulle göra. Dessutom orkade jag inte ta den diskussionen nu.
“Rachel, you don’t sound okay” sa mamma oroligt och jag suckade.
Hon kunde alltid genomskåda mig.
“Okay, it could be better but do I really have to te-” började jag men blev avbruten.
“Rachel, if something is wrong you know that you can tell me” sa mamma lugnt och jag suckade.
“Well, we met Carol and Connor and they said that we have to stop dating and that we can’t be with eachother. But we want to. It was that meeting I told you about, you know” sa jag och försökte kortfattat förklara för mamma hur situationen låg till.
“So you have broken up?” frågade mamma försiktigt.
Jag skakade chockat på huvudet som om hon skulle kunna se det.
“No! We haven’t. And we’re not going to.. Or yes, but not for real. We’ll tell everyone we have broke up but we won’t” svarade jag mamma medan jag lekte lite med Zayns hår.
“Okay, I support you no matter what decision you make. We just want you to be happy, you know that” svarade mamma och jag log lite.
“I know, thanks mom. I think I should go now, see you soon” sa jag och lade snart på samtalet med henne.
Jag lutade mig mot Zayn som hade blicken mot sin mobil.
“What are you doing?” frågade jag trött och gäspade lite.
“Checking twitter. You should probably see this...” mumlade han och gav mig hans telefon.
Jag scrollade igenom twitter och fick en chock. “Zayn Malik and Rachel Moore breaking up” stod det överallt. Jag visste ju att det här skulle hända och det var ju inte på riktigt, men på något sätt var det som om orden brände ändå. Jag ville inte att folk skulle tro att vi inte var tillsammans längre.
“Carol and Connor” mumlade jag medan Zayn lade en arm omkring mig.
“Screw them” sa han i mitt öra.
Hans andedräkt värmde mitt öra och fick mig att slappna av.
CONNORS PERSPEKTIV
“What the hell is wrong with them!” utbrast jag argt och drämde knytnäven i bordet.
Det skulle jag ju inte ha gjort eftersom det bara gjorde ont, men jag var arg. Riktigt arg. Varför kunde Zayn och Rachel inte bara göra som de blev tillsagda?! De ville inte ens dejta i början och nu kom de och sa att ‘vi älskar varandra!’ Det var det löjligaste jag någonsin hade hört. Man kan inte älska någon på ett par månader, det gör man bara inte. De visste att det bara för en tid och ändå så inledde de något slags riktigt förhållande. Jag hade aldrig hört något mer knäppt. De gjorde det bara för att gå emot oss, bara för att de visste att de kunde. Om jag kunde bestämma så hade Zayn varit kickad ifrån One Direction för länge sedan. Nej, hade jag fått bestämma hade han aldrig ens fått vara med i One Direction. Han rökte och var en extremt dålig förebild och de andra skulle gott och väl klara sig utan honom. Usch, ja det skulle de verkligen. Zayn vägrade också att lyssna vilket gjorde att jag inte precis tyckte om honom mer.
“Calm down Connor, I actually think they’ve listened this time” sa Carol och suckade tungt medan hon vred sig på kontorsstolen.
“God I just hate them both! Fire them and make them understand what a mistake it is to not listen to us!” röt jag argt.
“Connor, we can’t just fire them even though we want to, it’ll give us bad publicity” sa min kollega Steven och jag nickade, jag visste att han hade rätt.
“Then we’ll have to do something else” sa jag och log för mig själv.
Nog skulle vi nog komma på något.
TVÅ VECKOR SENARE
ZAYNS PERSPEKTIV
“Your hand fits in mine like it’s made just for me, but bear this is mind it was meant to be. And I’m joining up the dots with the freckles on your cheeks and it all makes sense to me” sjöng jag medan Niall klinkade på sin gitarr. Vi var redan tillbaka på jobbet efter vår semester vi haft och vi satt och lirade lite och tog det lugnt, sjöng lite. Om en vecka skulle vår tour i UK börja och jag var riktigt taggad. Men tanken på att behöva lämna Rachel gjorde ont. Att vi också skulle vara i två olika länder gjorde inte saken bättre. Men det var ju som sagt en vecka kvar och den här veckan skulle jag spendera så mycket tid som möjligt med Rachel.
Jag och Niall satt i soffan och de andra killarna var och köpte kaffe eller något. Jag hade precis avslutat min vers och skulle börja på Liams när Harry kom in. Han hade ett oroligt ansiktsuttryck och man kunde lätt se att något var fel. Han ställde ner några kaffekoppar på bordet.
“Harry, time to tell him?” frågade Niall som hade slutat spela.
Harry harklade sig och riktade blicken mot mig.
“Well, yes...” sa han och jag stirrade chockat på honom.
Vad snackade han om?
Vad tror ni att Harry ska berätta för Zayn? Kommentera vad ni tror! Ha en bra måndag :)
Still The One - del 4
ELLIES PERSPEKTIV
“Niall, where’s the hairdryer?” frågade jag stressat medan jag skyndade mig in i sovrummet där han stod och bytte om.
Jag stannade till och tittade på hur snygg han var men rycktes snabbt tillbaka till verkligheten när han vände sig mot mig.
“I have no idea Ellie” svarade han med rynkad panna.
Jag drog en hand genom mitt blöta nyduschade hår och suckade. Jag kunde ju inte gå till jobbet och se ut så här.
“Just take it cool, we’ll find it. And if we don’t you don’t look that bad” sa han leendes medan han drog på sig en av sina pikéskjortor som han såg så bra ut i.
“I hate monday mornings” mumlade jag medan min blick gick runt i hela rummet.
“Me too, or at least I used to do” svarade Niall medan han gick ut till badrummet.
Jag lyfte på högarna med kläder som låg på golvet runt omkring i hela rummet. Ordning var väl inte min och Nialls grej, precis. Men jag kunde inte hitta hårtorken iallafall. Jag hade ju sett den igår någonstans, frågan var bara var. Efter en stunds letande gav jag upp och borstade igenom håret som hade torkat lite mera nu. En knut på huvudet fick det bli och de vanliga skinnskorna. Niall kom fram till mig när jag stod i hallen och gav mig en mjuk kram.
“Have a wonderful day, I’m gonna miss you” sa han leendes och kysste mig snabbt innan jag försvann ut genom dörren.
Dagen hade väl inte börjat perfekt precis. Eller jo, kanske. För jag hade ju en perfekt pojkvän.
NIALLS PERSPEKTIV
“Wake up Sam” sa jag lugnt och satte mig på Samathas säng.
Jag hade försökt väcka henne ett tag nu men tjejen sov som en stock.
“The breakfast’s ready” sa jag och skakade lätt på henne.
Hon fortsatte bara att sova och jag bestämde mig för att skoja lite för att kunna väcka henne. Jag lyfte försiktigt upp henne ifrån sängen och bar henne till badrummet som en liten prinsessa och hon sov såklart fortfarande. Jag satte på kranen lite, blötte ner min hand och drog den över hennes ansikte. Hennes reaktion visade att hon vaknade iallafall. Hon skakade snabbt på huvudet och öppnade sakta sina små bruna ögon och tittade sömndrucket på mig.
“What are you doing?” frågade hon sedan och skrattade lite.
“I’m waking you up” svarade jag medan jag torkade av min hand på en handduk och gick sedan ut med henne till köket.
“And restaurant Niall is from now open for the one and only little princess Samantha” sa jag medan jag satte ner henne på en stol.
Samantha skrattade lite och tittade på mig.
“Niall, where is Ellie?” frågade hon sedan.
“She’s at work, she’ll be home later so now it’s you and me” sa jag glatt medan jag satte mig ner mittemot henne.
“Okay, could restaurant Niall please give me some food?” frågade hon med tillgjord snobbig röst och det lät så otroligt gulligt.
“Of course, princess” svarade jag glatt medan jag bredde en macka till henne och lade på ost och gurka.
Hon tog snabbt upp mackan och tog ett stort bett.
“Niall, can we do something funny today?” frågade hon sedan med munnen full av mat.
“Of course! Have any ideas?” frågade jag och gjorde iordning en macka till mig också.
Samantha skakade på huvudet med en fundersam min.
“What about... You like animals, right?” frågade jag glatt.
Samantha nickade ivrigt.
“Yeah I love them! Dolphins are my favourite ones” sa hon och jag nickade gillande.
“Would you like to go on zoo today, just you and me?” frågade jag och hon log stort till svar.
“Yes please Niall I wanna do that! But can’t we ask Harry, Louis, Liam and Zayn too? They’re so funny” sa hon och jag nickade.
“Sure, I’ll call them when we’ve eaten up the breakfast” svarade jag och plockade fram min laptop för att kolla öppettiderna till The London Zoo, Londons största och mest kända zoo.
Samantha åt snabbt upp och drack upp sitt glas med juice.
“I’m going to the toilet!” sa hon och hoppade ner ifrån stolen och gick ut ifrån köket.
Jag skrattade lite åt hennes entusiasm och ringde Harry.
“Hey, Harry here”
“Hey Harry, it’s Niall. Ellie’s working today and I’m here with Sam. She wants to go to the zoo today, wanna join us? I’m gonna ask the other lads too”
“Sure, sounds fun! Should I come over to yours?”
“Yeah you can come, we’re ready soon”
“Okay, I’ll be there in an hour”
“Okay Haz, see you soon!”
Jag avslutade samtalet och ringde runt tillde andra killarna också, alla ville följa med. Vi hade gått på zoo tillsammans flera gånger och det var lika kul varje gång. En gång frågade Louis djurskötarna om han fick gå in till där aporna bodde och klappa dem. Det fick han ju såklart inte, men vi skrattade länge åt det. Han gick faktiskt nästan in i burarna, han försökte klättra in men slutade när vi blev hotade att bli utslängda. Det var väldigt roligt, och vi skulle nog ha kul idag med.
Jag gick ut ifrån köket när jag hade städat undan och in mitt och Ellies rum. Där stod Samantha framför sin väska och tittade på sina kläder. Jag hjälpte henne att välja lite kläder som iallafall jag tyckte var fina, dock visste jag ju inte hur mycket jag egentligen kunde om tjejkläder. Förmodligen inte så mycket, det tyckte inte Ellie iallafall. Vi gjorde iordning oss och borstade tänderna, och packade ner lite saker, bland annat min och Ellies systemkamera så att vi kunde ta lite fina kort. Samantha hade en jättesöt liten ryggsäck som hon ville ta med. I den hade hon stoppat ner en liten nalle och ett litet block med olika färgkritor som hörde till. Jag stoppade ner några mackor i min ryggsäck och grabbade tag i min keps och mina rayban-solglasögon. Samantha var otroligt snäll och gullig så mina förhoppningar om dagen var goda. Efter ytterligare en stund och en diskussion om huruvida Samanthas stora delfingosedjur skulle med eller inte, den skulle inte med, så kunde vi göra oss klara.
HARRYS PERSPEKTIV
Solen sken och det var en sådan där dag när man bara ville gå ut och stå och värma sig hela dagen i solskenet. Det var lite sval skön vind och inte ett moln på himlen, konstigt för att vara september men jag klagade inte. Jag parkerade bilen på Nialls och Ellies uppfart och klev snabbt ur. Shorts var ett bra val av mig idag. Jag gick upp och knackade på dörren och hörde springande steg. Några sekunder senare stod Samantha i dörröppningen med ett leende på läpparna.
“Harry!” sa hon glatt och jag gav henne en stor kram.
“Hey Sam” sa jag när jag hade släppt taget om henne.
“Hey Harry” hörde jag Niall säga och tittade upp.
Alla killarna var här förutom Louis, det var som det skulle alltså. Louis var alltid den som var sen och som vi fick vänta på. Mest för att han var allmänt seg med saker och tog alltid lika lång tid på sig som Ellie att välja en outfit.
“Hey” svarade jag glatt och gav Liam, Zayn och Niall varsin kram.
“So where’s Louis?” frågade jag sedan.
“He couldn’t find his t-shirt with small blue stripes and he wanted to wear it today” sa Niall och skrattade lite.
Jag suckade lite åt det. Typiskt Louis.
Efter ca en halvtimme dök han upp och vi kunde äntligen åka. Vi gick alla ner till bilarna. Eftersom vi var 6 personer behövde vi ha två bilar. Jag och Louis erbjöd oss direkt att vi kunde åka med Samantha vilket alla gick med på. De andra var förmodligen glada att få lite lugn och ro ifrån oss även om det bara var för ett litet tag.
“I’ll drive!” ropade jag och hoppade in i förarsätet på min bil.
“Fine” suckade Louis och satte sig bredvid mig när han hade spänt fast Samantha där bak.
Liam, Niall och Zayn satte sig i Nialls bil och vi alla åkte tillsammans till The London Zoo. Samantha pratade hela vägen om sin nalle och vad hon hade med sig, vad hon ville se för djur och hon hade ungefär tusen frågor om djurparken, vilket gjorde vägen dit längre än någonsin. Jag hann alltid glömma bort hur jobbig hon kunde vara när vi inte sågs. Men en unge med charm var hon iallafall, det kunde nog alla hålla med om.
SAMANTHAS PERSPEKTIV
“Look, look! An... What is it?” frågade jag killarna medan jag pekade på en slags fågel som gick runt och runt.
“That’s an ostrich” sa Harry och jag nickade glatt, glad att lära mig mer om något nytt djur eftersom att jag älskade djur.
“An ostrich! And another one!” utbrast jag och pekade på fler strutsar som kom närmre oss från andra sidan stängslet.
Harry lyfte upp mig och satte mig försiktigt på sina axlar vilket gjorde att jag fick hålla mig i samtidigt som skrattet bubblade upp inom mig.
“Harry!” skrattade jag och försökte komma ner ifrån honom.
Jag upptäckte några djur en bit bort och pekade ivrigt ditåt.
“Elephants!” utbrast jag förtjust.
Harry satte ner mig och vi alla styrde stegen mot den stora inhägnaden där elefanterna fanns. Killarna turades om att ta kort på oss och jag hade väldigt roligt.
NIALLS PERSPEKTIV
Vi gick runt och tittade på en massa olika djur och man märkte verkligen att Samantha älskade djur. De andra killarna verkade också ha kul, men vem gillade inte att gå på djurpark? Det enda som kunde blivit bättre var om Ellie hade varit här. Men vi kunde ju gå hit hon och jag, en annan gång. Plötsligt knackade någon mig på axeln och jag vände mig förvånat om.
“Hey Niall!” sa en tjej och log stort.
Jag rynkade på pannan. Visst hade jag sett den här tjejen förut?
“I’m a huge fan” fortsatte hon och log mot mig men hon gjorde en äcklad min när hon såg de andra killarna.
“Okay..” sa jag osäkert och undrade vad hon ville.
“I think you should go solo career” fortsatte tjejen bestämt.
“Uhm, thanks I guess but that’s not gonna happen. Sorry” svarade jag och tyckte bara att det var en konstig tjej.
“Don’t you remember me? I met you and your slut at the shopping centre the other day” sa tjejen otåligt och det var då det gick upp för mig.
“Is it you? I don’t wanna talk to you. You should probably go” sa jag surt och tog ett steg iväg från henne.
“No, I don’t think so” sa hon och tog tag i min ena arm och strök sin hand över den.
“Let me go” sa jag bestämt och skakade av mig hennes hand.
Hon tog ett hårdare grepp om mig.
“No, I think you should break up with your slut. Someone like me would be so much better for you” sa hon och jag skakade häftigt på huvudet.
“She’s not a slut, and I would never date you!” utbrast jag och knuffade bort henne ifrån mig.
“Niall, you don’t need to hide it. Everyone knows it’s true. And I’m sure it gets boring to be with the same girl so long, right? You need someone new, someone fresh. Not a disgusting old thing” sa hon och min hand flög upp till hennes ansikte för att slå till henne.
Men precis innan jag gjorde det hejdade jag mig själv. Det skulle inte göra någonting bättre.
“Leave me alone” sa jag argt och knuffade bort henne ifrån och skyndade bort till killarna och Samantha. Men det var bara ett problem... Samantha var inte där.
“Guys, where’s Samantha?”
Lite drama där! Vart tror ni att Samantha är? Kommentera på nu så får ni TFP imorgon :)
Frågestund - svar
Ja det var alla frågor det :) Tack för dem det var roligt :) Har ni några fler frågor så är det bara att kommentera så svarar vi där
The Fame Project - del 30
Jag lutade mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. Han kysste mig tillbaka och log lite.
“It always works” sa han retsamt och tog mina ord.
Jag kysste honom en gång till innan jag började borsta igenom mitt toviga hår. Vi gjorde iordning oss och drog oss sedan mot hallen för att ta bilen in till shoppingcentret. Jag log för mig själv. Det skulle bli kul att få se mera av Bradford.
RACHELS PERSPEKTIV
Jag gick ur Zayns bil och kollade på köpcentret framför mig. Idag skulle bli en rolig dag. Den stora inglasade byggnaden tornade upp sig framför mig och jag nickade nöjt. Jag kände igen ett bra köpcenter när jag väl såg ett. Zayn klev också ur bilen och tittade på mig som stod och tog in luften.
“What are you doing? A mall doesn’t smell anything” sa han frågande.
“That’s where you’re wrong, it does” svarade jag och skrattade lite innan jag grabbade tag i hans hand och vi började gå mot ingången.
“So, I know how it is shopping with you... Which shop are we going to first?” frågade Zayn leendes med blicken på mig.
“Hmm...” svarade jag medan vi gick in genom ingången. “Forever 21” bestämde jag mig sedan för och drog med mig Zayn.
Efter en ganska lång tids runtletande med Zayn efter mig hittade jag äntligen några tröjor och ett par jeans. Vi gick runt i flera olika butiker och jag kunde se att till och med Zayn tyckte det var kul att shoppa. Vi köpte lite småsaker som var roliga att ha, t.ex. så insisterade Zayn på att köpa ett par strumpor med små muffins på till mig.
“I still don’t get it why we bought those socks” sa jag skrattandes.
“Well, I like cupcakes and I like you, see my point there?” frågade han flinandes och tog min hand i sin.
“Hmm, I think so. What does that make me, a cupcake?”
“Yes, a cute one. Too cute to eat up” svarade Zayn medan vi gick ut ur butiken och tittade oss lite runt omkring innan vi gick in i ett par butiker till och jag fick Zayn att köpa en slips. Han var inte säker på att han passade i det men jag insisterade på att han faktiskt gjorde det. Han såg så stilig ut, precis som han gjorde på alla filmpremiärer och sådant som de gick på. Han såg alltid bra ut men kanske ändå bäst när han var ofixad. För han var naturligt snygg. Just som mina tankar vandrade iväg viftade Zayn med handen framför mitt ansikte.
“Rachel? The world is calling Rachel, hello?” frågade han och jag skakade snabbt på huvudet medan jag kom tillbaka till verkligen.
“Yeah, sorry” svarade jag och log lite.
“What were you thinking about?” frågade han medan vi gick och satte oss på en bänk.
“You” svarade jag leendes och jag såg hur det lyste upp i hans ögon.
Han lutade sin panna mot min medan han lade sina armar omkring mig.
“I do really love you, Rachel” sa han medan han tittade djupt in i mina ögon.
Mina smilgropar sköt upp i höjden och jag kände hur mina kinder hettade till lite.
“I really love you too, Zayn” svarade jag och lutade mig fram för att möta hans läppar.
Men plötsligt kände jag hur någon drog mig bort ifrån Zayn.
ZAYNS PERSPEKTIV
Jag drogs chockat bort ifrån Rachel av ett par starka armar. Jag stirrade på henne innan min blick drogs upp emot den som stod bakom henne. Carol. Jag stirrade på Carol och ställde mig snabbt upp. Jag tog tag i Rachels arm och tänkte precis gå därifrån när jag hörde en välbekant röst.
“Going somewhere?”
Jag stelnade till och vände mig och mötte Connors mörka ögon. Sedan tittade jag på Carol, och tillbaka på Conner igen.
“I thought we made it pretty clear that you two are done with eachother” sa Connor och Carol nickade.
Jag tittade på Rachel som såg rädd ut. Min hand fann snabbt hennes hand och jag kramade den hårt.
“And we made it clear that we’re not” svarade jag surt och tittade på Connor.
“Just stop meeting eachother, and you can absolutely not kiss in public! People are going to think you broke up, not think that you’re in love” sa Carol och korsade irriterat armarna.
“But we don’t wanna stop meet eachother, and we are in love. That’s how it is, deal with it” sa Rachel och våra blickar möttes.
“It’s gonna be okay” mumlade jag till henne och vände sedan min blick mot Carol och Connor igen.
“Shut up and listen to us. We’re your managers and we decide these things. It makes me mad that you didn’t listen to what we said on the meeting” sa Connor kallt och även han korsade armarna.
“We aren’t listening to you. You guys can’t decide over our lifes or who we want to date. You’re the one who should shut up” svarade jag honom och försökte hålla mig lugn.
“Just do this, don’t freaking argue about it. It’s not like you can’t get a new girl, she’s just a girl Zayn” sa Connor och mina ögon vidgades.
“She is not just a girl, she means a lot to me. How can you call her just a girl” sa jag mellan sammanbitna tänder.
“Zayn. You’ll get over her. Come on now, let’s get you home” sa Connor och tog tag i min ena arm men jag försökte skaka mig loss.
“I’m not coming with you, I’m staying here with Rachel. Just leave us alone” sa jag och höll fortfarande hårt i Rachels hand med min andra hand.
“Shut the hell up, you know I could end your career just like this” sa Connor irriterat och knäppte med fingrarna för att visa att han faktiskt kunde göra det.
“Then do it” sa jag kallt och insåg inte förrän efteråt vad jag nyss hade sagt.
Jag kände hur Rachel stelnade till och hon tittade på mig.
“Zayn..” sa hon och jag svalde och tittade på Connor.
“Well, I would if I could but I can’t just kick you like that without talking to the rest of my colleagues. Now, come on” sa Connor argt och drog hårdare i min arm vilket fick mig att tappa taget om Rachels hand.
Jag såg hur Carol sa något till henne medan de gick ifrån mig och Connor. Hon tittade ledset på mig och jag gjorde en telefongest med handen som menade att jag skulle ringa henne senare. Hon nickade och jag kunde se hennes blanka ögon innan hon försvann in i folkmängden med Carol. Connor klappade mig på axeln.
“Good boy. Now let’s go, I’ll drive you home” sa Connor.
“Wait” sa jag och slet mig loss ur hans grepp.
“How did you find us? Why are you in Bradford?” fortsatte jag.
“We’re here cause of course we didn’t trust you guys, we knew you wouldn’t listen to us. So we followed you to Bradford, and we just happened to be here for a lunch and business talk” sa Connor och jag gapade av förvåning.
“Did you follow us to Bradford?! What the hell is wrong with you!” utbrast jag argt men Connor tog bara lugnt tag i min arm.
“Shut up and follow me, we don’t wanna get any more attention to us”
Jag följde motvilligt med Connor ut till parkeringsplatsen.
“Screw you” muttrade jag surt och tänkte på Rachel.
Jag undrade vart Carol hade tänkt att ta henne. Men en sak var säker. De kunde inte skilja oss åt.
RACHELS PERSPEKTIV
“Let go of me, let go of me! I don’t wanna be with you and I don’t care why you are here, just leave us alone!” skrek jag argt medan Carol tryckte in mig i hennes bil.
“BE QUIET” sa hon hårt till mig och jag suckade djupt.
“Rachel, this is only for your own best. You need me and my help” sa Carol i ett misslyckat försök att låta tröstande.
“I don’t need you, when did I ever said I need you?! And this is NOT for my best!” utbrast jag och kunde för mitt liv inte fatta hur hon tänkte.
“Yes, you need me. I’m your manager, you need me” svarade Carol lugnt vilket bara gjorde mig ännu mer upprörd.
“No, I don’t need a manager and especially not you. I’m done with you” sa jag och förvånades över mina egna ord.
Carol skakade på huvudet.
“You don’t know what you’re talking about”
“I said, I’m done with you” sa jag högt och stirrade in i hennes ögon.
En rädsla smög sig fram inom mig. Vad hade jag egentligen nyss sagt?
SAFAAS PERSPEKTIV
Where are they, they were supposed to be here twenty minutes ago” klagade jag trött medan jag satte mig i trappan i hallen.
“Calm down, they’ll be here soon” sa Waliyha och satte sig bredvid mig medan hon plockade upp sin mobil.
“I’m bored” sa jag och suckade lite.
Jag gillade verkligen Rachel. Hon var alltid så himla snäll och rolig och vem som helst hade kunnat se att hon gjorde Zayn väldigt glad. Jag hade sett fram emot att shoppa med henne och Zayn men de verkade aldrig dyka upp. Min blick riktades mot dörren som om jag skulle kunna få den att öppna sig med hjälp av tankekraft och att Zayn och Rachel skulle vara där. Rätt som det var öppnades den faktiskt, och in kom en rödgråten Zayn.
“Zayn! Are you okay? Are we going now then?” frågade jag och ställde mig upp men stannade till när jag såg att han skakade på huvudet.
“Wait.. Where is Rachel?” frågade jag med rynkad panna och Zayn tittade ledset på mig.
“She’s not here, I don’t think she’s coming...”
“But, why not?”
“Well, something happened...”
Jag mötte Zayns blick och jag såg i ögonvrån hur Waliyha ställde sig bredvid mig mittemot Zayn.
Del 30, vad tycker ni? går C&C för långt?? Ni får se hur det går i nästa del, som kanske kommer på fredag. Men då får ni kommentera bra! :D
FRÅGESTUND!!!
The Fame Project - del 29
“You like clothes and stuff, right?” frågade hon glatt.
Jag nickade och skrattade kort.
“Who doesn’t?”
“Well, I have an amzing idea that can make you laugh your butt of” sa Waliyha med ett flin.
“Really, what?” frågade jag glatt.
“I can’t tell you here” sa hon och kollade på Zayn.
“I have a feeling that this is not going to end well” muttrade Zayn och vi andra skrattade.
RACHELS PERSPEKTIV
Jag skrattade högt och kollade på den en gång till. Han var så gullig.
“And this one” sa Doniya och räckte mig ännu ett foto. Denna gånga var det en bild som var riktigt söt. Jag tror det var ett skolfoto eller något sådant. Han var iallafall söt och han såg så himla glad ut. Hans ögon lyste av lycka och hans läppar var ett stort leende.
“Aaww, this one is so cute” sa jag och log. Hans systar nickade instämmande och skulle precis ge mig ett till foto när Zayn kom in i vardagsrummet.
“What ar- seriously! Did you really need to show her pictures of me when I was a kid” utbrast han och satte armarna i kors. Men jag visste mycket väl att han inte var sur eftersom hans ögon hade den glimten de brukar ha.
“Yup, she needs to know what an adorable kid you were” svarade Doniya och Safaa fnittrade till.
Zayn satte sig ner bredvid mig och lyfte upp Safaa i sitt knä.
“Hey Rach, you should watch this one” sa han och gav mig ett foto. Bilden visade Waliyha och Doniya när de satt i ett badkar tillsammans. Jag skrattade till och kollade på Waliyha och Doniya.
“You two were also cute when you were kids” sa jag och Waliyha tog snabbt kortet från mina händer.
“Really funny Zayn” muttrade hon och stoppade undan kortet.
“I think it’s time to put these photos down, for now” sa Doniya och började plocka undan. Vi andra hjälpte till och snart var alla fotoalbum borta. Safaa gäspade till och kröp ihop mer i Zayns famn. Jag log mot dem. Zayn var så snäll och omtänksam mot sina syskon.
“I’m just gonna put her in bed” viskade Zayn och bar iväg med tioåringen. Jag vände blicken mot TV:n där någon tråkig talk show visades.
“Zayn really likes you, you know” hördes en röst till vänster om mig. Jag kollade dit och mötte Trishas blick.
“I really like him too, or I love him actually” svarade jag och log. Hon log mot mig och tog min hand med båda sina.
“I can really see how much you two love eachother. Your love is so strong and now that Zayn have told me about Carol and Connor I can’t stop wondering what will happen next” sa hon och suckade. “But I want you to know that I will support you guys through this and you’re gonna get through this together” fortsatte hon.
“Thank you Trisha” sa jag. “And I won’t let Zayn go”. Hon lade armarna om mig i en kram och jag kramade glatt tillbaka. Trisha var en underbar person och även om jag träffade henne för bara ett par timmar sedan så visste jag att vi skulle komma bra överrens.
En harkling hördes bakom mig och när jag vände mig om såg jag Zayn stå i trappan i bara mjukisbyxor. Jag bet mig i underläppen lite och mötte hans blick.
“I won’t take your girlfriend Zayn” sa Trisha och Zayn skrattade lite.
“Are you ready for bed, babe?” frågade han och jag nickade.
“Goodnight Trisha, and thank you” sa jag och kramade om henne ännu en gång.
“Anytime hun, and sleep tight” sa hon. Zayn pussade sin mamma på kinden och sa godnatt innan vi gick upp till hans rum.
ZAYNS PERSPEKTIV
Jag tog av mig mina byxor och lade mig ner under täcket och väntade på Rachel. Hon tog snabbt av sig sina kläder och ersatte dem med sin pyjamas och jag kunde inte undgå att kolla på hennes kropp. Hon såg så perfekt ut. Hon vände sig om och märkte att jag kollade. Hon skrattade sitt gulliga skratt och lade sig ner bredvid mig. Jag lade en arm om henne och drog henne närmre mig samtidigt som hon lade sitt huvud på mitt bröst.
“My family really likes you” sa jag och strök henne över håret. Hon log mot mig.
“I really like them too” svarade hon. “Safaa is really cute, Waliyha likes to tease you, which by the way is really funny, Doniya and I have a lot in common, like clothes and your mom and dad are just amazing” fortsatte hon. Jag log åt att hon gillade min familj så mycket. Det betydde faktiskt väldigt mycket för mig. Hon skulle ju trotsallt träffa de en del nu när vi var tillsammans.
“It means a lot to me that you like my family Rachel” sa jag och hon log mot mig och tog min ena hand i sin.
“Well, I don’t know why I wouldn’t like them” sa hon och gäspade stort.
“Tired?” frågade jag henne. Hon nickade och gäspade en gång till.
“Let’s sleep then” sa jag. Hon sträckte sig mot mina läppar för att ge mig en snabb kyss innan hon lade sig ner med sitt huvud på mitt bröst igen.
Efter en stund kände jag hur hennes kropp blev tyngre emot mitt bröst och jag vände blicken mot hennes ansikte. Hennes ögonlock var stängda och hon hade en så söt min när hon sov. Nästan som att ett litet leende kröktes på läpparna men ändå inte. Jag slöt ögonen och sömnen överföll mig också. Det skulle bli en kul dag imorgon oavsett vad vi gjorde, jag var ju med Rachel.
Nästa morgon vaknade jag av att någon skakade mig försiktigt. Jag mumlade något ohörbart och kröp närmre Rachel som fortfarande låg bredvid mig.
“Zayn, I’m hungry” hördes Safaas röst.
“Mom can make you breakfast...” mumlade jag.
“She is not home, she and dad is at work” fortsatte hon. Jag suckade, en aning irriterad av att bli väckt tidigt, men vad gjorde man inte för sina syskon. Jag reste mig försiktigt från sängen för att inte väcka Rachel som fortfarande sov som ett litet barn. Jag pussade henne på pannan, drog på mig ett par mjukisbyxor och en tröja innan jag gick med Safaa ner till köket.
“Zayn, can you promise to not burn the food or something like you did last time” bad Safaa och jag gav henne en blick.
“It wasn’t my fault Safaa! Anyway, what do the princess wishes for breakfast?”
“I want pancakes, please make me pancakes”.
Jag suckade lätt, såklart att hon skulle välja ungefär det jobbigaste.
“Fine, if you lay the table and get Rachel. She is better at this then me” svarade jag och började ta fram ingredienser till pannkakssmet. Safaa försvann snabbt ut från köket och snart hade hon Rachel med sig ner igen.
“What’s the emergency?” frågade hon förvånat och gnuggade sig i ögonen.
“What emergency? I just wanted you to make us pancakes” sa jag och ryckte på axlarna. Rachel kollade på Safaa som log oskyldigt.
“You said it was an emergency” sa hon.
Safaa skrattade och skuttade iväg till vardagsrummet. Rachel suckade lite och släppte ut ett litet skratt.
“Safaa! You were supposed to lay the table!” ropade jag.
“Not anymore” hörde jag henne ropa tillbaka.
Jag suckade, det var alltid så. Safaa sa att hon skulle göra en sak men det slutade alltid med att jag själv fick göra det. Rachel skrattade bara och började leta igenom skåpen och hon hittade till slut vad hon letade efter - stekpannan.
“This is gonna be the best pancakes ever” mumlade hon och kliade sig i håret.
“Can you give me the eggs, please?” frågade hon mig.
“Sure” svarade jag och gav henne några ägg och satte mig sedan vid köksbordet.
Rachel såg att jag gjorde det och vände sig mot mig.
“Zayn, were you supposed to not do anything and let me do the breakfast? I’m the guest here” sa hon med ett snett leende.
“Well, I have heard that my amazing girlfriend is a good cook. So I thought that you could do this without me destroying anything” svarade jag.
Jag skakade skrattandes på huvudet.
“Don’t you remember when you did pancakes to me?” frågade jag och vispade om alla ingridienser i en bunke.
“I do, but your pancakes are better” flinade jag och återgick till att greja med min mobil.
“Fine, I guess I let you win this time” sa hon retsamt och återgick till att fixa pannkakorna.
Safaa kom snart in i köket när hon började känna doften av nystekta pannkakor. Jag tittade på henne och vände mig sedan mot bordet som jag hade dukat förut.
“Sorry, I had to do something so I couldn’t lay the table” sa hon och skrattade medan hon satte sig vid köksbordet och tog för sig av en pannkaka.
“You are a very clever girl for just being 10 years old” erkände jag motvilligt och satte mig mittemot henne.
“I know Zayn” svarade hon malligt men for snart upp ifrån stolen.
“I’ll get Doniya and Waliyha!” utbrast hon.
“I don’t think they’re wanna be waked u-” började jag men tystnade när hon rusade uppför trappan med dundrande steg.
Det hjälpte inte, hon skulle väcka dem iallafall. Rachel skrattade bara och skakade på huvudet.
“At least she’s much cuter than my annoying brother” sa hon och ställde fram hela tallriken med pannkakor på bordet.
Jag satte mig snabbt ner och Rachel satte sig mittemot mig. Det dröjde inte lång stund innan Safaa kom tillbaka med två nyvakna systrar. Båda såg fortfarande ut att halvsova vilket de förmodligen också gjorde. Jag skrattade lite.
“Which method did you use to get them out of bed this time?” frågade jag nyfiket.
Safaa ryckte lite på axlarna.
“Nahh, it always works with jumping in their beds” svarade hon med ett flin på läpparna medan hon satte sig vid bordet igen. Det gjorde även Doniya and Waliyha och så var vi alla samlade.
“Mmm, these pancakes are awesome” sa Safaa med munnen full av mat.
“Much better then Zayn’s” intsämde Waliyha och Rachel skrattade till.
“Don’t be such a meanie, I can make good ones too” svarade jag och spelade sårad på låtsas.
“Aaw, don’t be sad Zaynie, you can do pancakes to” sa Rachel och klappade mig lätt på axeln.
“Thanks, at least someone who likes my pancakes. They’re not this mean usually, it’s just that you’re so kind and then they’re feeling that they have to be mean” sa jag leendes. Rachel tog min hand under bordet och en tystnad uppstod. Det enda som hördes var besticken som skrapades mot tallrikarna när vi delade pannkakorna i bitar.
“So, what’s your plan for today then?” frågade Doniya mig och Rachel efter ett tag.
“I wanna go and shopping” svarade Rachel snabbt.
“Not again!?” muttrade jag men log ändå, det var faktiskt lite kul att shoppa med Rachel. Bara om det inte tog för lång tid, vilket det oftast brukade. Men det var väl så de flesta tjejer var och jag hade ju fått vänja mig eftersom Doniya också älskade shopping.
“Please Zayn, I need new clothes” bad Rachel.
“Don’t you think you have enough? You have a lot of clothes in your place AND at my place” svarade jag.
“You can’t never have to much clothes, just like you can’t have to many hairproducts” sa Rachel och log.
Jag ryckte på axlarna.
“True” erkände jag.
“So it’s a deal?” frågade Rachel hoppfullt och tittade på mig.
“Count on me” svarade jag och åt upp min pannkaka.
“Can I come with you Zayn, please please please?” frågade Safaa med hundvalpsögon.
“Well, I don’t know. Me and Rachel were going to spend the day for ourselves..” sa jag trevande och tittade på Rachel som log mot Safaa.
“Of course you can come with us if you can handle that I go in shops for hours” sa hon. Hon rynkade på pannan och såg ut att fundera.
“What about that me and Rachel come and pick you up ‘round 2am, then we can eat together and you can shop with us after we have eaten” föreslog jag och Safaa sprack upp i ett leende igen. Hon nickade ivrigt på huvudet.
“Yes, thanks Zayn and Rachel” sa hon och gick ställde sin tallrik på diskbänken innan hon försvann upp på övervåningen. Waliyha och Doniya försvann snart också och jag och Rachel blev kvar ensamma. Jag log mot henne.
“You think she’s adorable, I can tell by your face expression” sa jag och hon nickade.
“She is! I just couldn’t say no” sa hon och vi ställde oss upp för att plocka undan. Vi ställde in allt i diskmaskinen och snart var vi uppe på mitt rum igen.
“Okay.. Now I only need to choose clothes which could take a while” sa Rachel retsamt och jag suckade lite.
“Take anything, you look good no matter what you wear” sa jag och Rachel log sitt söta leende medan hennes ögon glittrade.
“Thank you Zayn, really. But I do care about what I wear” sa hon och började rota i sin väska.
Jag lade mig på sängen. Jag kunde säkert vila lite, detta skulle ta ett tag.
RACHELS PERSPEKTIV
Jag rotade igenom hela väskan för att hitta min favorit tröja. Vart var den någonstans? Jag var säker på att jag hade packat ner den, helt säker. Jag vände upp och ner på väskan och rotade igenom allting. I ögonvrån kunde jag se att Zayn tittade på mig och han såg ut att vara road åt mitt väldsproblem, som jag såg det.
“It’s not funny! I can’t find my favourite sweater” klagade jag och han slutade att le.
“Oh it’s okay, we’ll just buy you something new” sa Zayn och jag skakade på huvudet.
“No it’s my fave we’re talking about. I’m 100 procent sure I packed it” muttrade jag och vände mig återigen mot alla mina saker som låg utspridda på golvet. Jag kollade igenom alla kläder igen och suckade när jag inte kunde hitta den.
“I give up” sa jag och kastade tillbaka allt ner i väskan.
Zayn kom fram till mig och lade en arm omkring mig medan han plockade upp en av mina tröjor ifrån väskan med andra handen.
“Wear this one, I really like it” sa han och log mot mig.
Jag tittade på tröjan. Vinröd med lite svarta detaljer på. Jag bestämde mig för att ha den eftersom han gillade den.
“Okay” svarade jag och log lite mot honom innan jag drog fram ett par jeans ifrån min väska. Jag bytte snabbt om och kände Zayns blick bränna i min rygg.
“See something you like?” frågade jag och vände mig om när jag bytt om.
“Yes, always. That was an old one” sa Zayn och höjde på ena ögonbrynet.
Jag skrattade lite.
“It always works”. Jag tog fram min necissär och började sminka mig.
Zayn hoppade upp ifrån sängen och tittade bara på mig med skakande huvud. Jag vände blicken mot honom.
“What?”
“I just think that you don’t need make-up, you’re so beautiful anyway”
Hans ord fick mig att le stort.
“Thanks Zayn, but I still want to wear make-up” sa jag men hann inte ens ta tag i mascaran innan Zayn tagit den.
“No make-up today” sa han. Jag skrattade och himlade med ögonen.
“Okay, but can you please give me my hairbrush so I can brush my hair?” frågade jag.
“Only if you” började han och pekade på sina läppar.
Jag lutade mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. Han kysste mig tillbaka och log lite.
“It always works” sa han retsamt och tog mina ord.
Jag kysste honom en gång till innan jag började borsta igenom mitt toviga hår. Vi gjorde iordning oss och drog oss sedan mot hallen för att ta bilen in till shoppingcentret. Jag log för mig själv. Det skulle bli kul att få se mera av Bradford.
Del 29! Tänkte lägga upp det nu innan jag drar till skolan, kommentera på så kommer nästa på onsdag. Ha en bra måndag!! :D //Josefin xxx
Still The One - del 3
“Don’t cry my love” sa Niall och kramade om mig.
“I’m just so happy” sa jag och drog mig ur hans famn för att kolla honom i ögonen.
“I love you too Nialler, I always will. I can just see a mini you running around and laughing at everything. This is perfect Niall, you are perfect. I love the ring” fortsatte jag och kollade på ringen. Han tog den ena och satte den på mitt vänstra ringfinger och jag gjorde det samma med honom. Jag kollade upp på honom och kysste honom med så mycket passion och kärlek som jag kunde.
NIALLS PERSPEKTIV
“Good morning sweetie” sa jag och lade armarna om Ellies midja.
“Good morning” svarade hon och vände sig om i min famn och kysste mig.
“Do you want breakfast?” fortsatte hon efter vi hade dragit oss ifrån varandra från kyssen.
“You don’t have to ask” svarade jag.
Hon fnissade till och gav mig en kopp med kaffe. Vi satte oss runt köksbordet där det stod framdukat frukost.
“So, what do you wanna do today?” frågade jag henne och tog av mig av maten. Ellie kollade på almanackan på väggen och vände sig sedan leendes mot mig.
“It’s sunday, so what about we go out and having lunch and maybe go to the cinema” svarade hon.
“It’s a date” fortsatte jag och log.
ELLIES PERSPEKTIV
“Hello?” sa jag och tog mobilen mot örat.
“Hi Lil ‘sis” hördes Harrys röst på andra sidan luren.
“Wazzup?” frågade jag och tog Nialls hand i min samtidigt som vi gick mot hans bil.
“Well, I was wondering if you could take Sam today, me and Louis wanted to have a guy day you know” sa han.
“Eehm, me and Niall was supposed to go on a date but I guess that she can come with us” sa jag och Niall kollade frågandes på mig. Harry mimade jag och han nickade.
“That would be great, so when do you pick her up?” frågade han.
“In ten, ish” svarade jag.
“Great, see ya soon then, love you Ellie” sa han och jag hörde Sams skratt i bakgrunden.
“Yeah, love you too Hazza” svarade jag och lade på.
“Is it okay if Sam is with us today?” frågade jag.
“Yeah sure” svarade han och log. Han backade ut från vår uppfart och snart var vi påväg mot Harrys lägenhet.
“I want ice-cream, please can we buy some ice-cream?” tjatade Samantha för säkert tusende gången när vi stod i kön på Nando’s.
“But I already told you, they don’t have ice-cream here Sam” sa jag nu lite smått irriterat och Samantha började gnälla igen.
“But I want ice-cream!”
Jag suckade tungt.
“Okay, listen. If you get an ice-cream, do you promise to eat some food first?” frågade jag och Samantha nickade.
“I can go and buy her an ice-cream” sa Niall snällt och log gulligt.
“That would be amazing, thanks a lot” sa jag och kysste honom snabbt på kinden.
“What do you want?” frågade Niall Samantha och böjde sig ner emot henne.
“A 99” sa hon bestämt.
Det var hennes favoritglass och hon valde alltid den trots att det bara var mjukglass med choklad inuti.
“Okay, I’ll go buy one in the shop around the corner. Order one double chicken breast burger for me but with extra chips” sa han och kramade min hand innan han vände sig om och gick ut ur Nando’s.
Jag tittade efter honom med ett leende. Min blick följde hans ryggtavla när han gick tills jag inte kunde se honom mer. Då vände jag mig tillbaka mot Samantha.
“Finally, which universe are you in? Niall Horan’s world?” frågade Sam och fnittrade lite.
“Yeah, I think I am” svarade jag henne medan vi kom framåt i kön.
“But don’t kiss in front of me, it’s gross” sa hon och fnittrade lite till och jag tog tag i hennes hand för att inte tappa bort henne.
“Then we will kiss all the time” retades jag och hon skrattade.
“Eww”.
Vi kom framåt i kön och vi snart fick vi beställa. Jag var inte förvånad över vad Niall hade velat ha, han åt ofta så mycket eller kanske mer än så. Jag själv tog en sallad och Sam tog kycklingvingar. Vi stod och väntade på maten när Niall dök upp igen med en glass i handen till Sam.
“Thank you Niall” svarade jag och tog glassen i min hand innan Sam skulle ta den och börja äta på den.
“Antime” svarade han leendes och hans ögon sken upp när han såg sin mat bli klar.
Vi alla tog vår mat och satte oss vid ett bord. Det var ganska mycket folk här på Nando’s idag och det kom fram några fans som bad om Nialls autograf och han tog bilder med dem. Alla tyckte att Samantha var söt och som den utåtriktade sexåringen hon var ställde hon gärna upp på bilder med Niall. Jag fick vara med på några bilder eftersom att några av dem bad så snällt. Trots att vi hade varit tillsammans så länge nu kunde jag fortfarande inte säga att jag ärligt kände mig bekväm med alla kameror som fanns runt oss så fort vi gick ut i allmänheten. Det visste Niall om och han förstod mig, han var själv trött på det ibland. Efter ett tag fick vi iallafall äta ifred och det kändes skönt.
“So which film should we see?” frågade Niall när han hade tuggat i sig sin första stora tugga.
“I know, I know!” utbrast Sam exalterat.
Vi båda tittade frågande på henne och hon började genast berätta om någon barbiefilm hon ville se. Jag skakade på huvudet.
“No, please not Barbie! You see it all the time Sam, choose something else” bad jag och Niall tittade tacksamt på mig.
Det var inte direkt hans typ av film.
“But I wanna see Barbie” sa Sam men jag skakade på huvudet.
“No, choose something else. You can’t always get what you want” sa jag och hon nickade medan hon tänkte.
Till slut bestämde vi oss för den nya batmanfilmen, den var alla överens om att vi kunde tänka oss att se på. Vi fortsatte att äta och ha det mysigt, man kanske inte tror det men Nando’s är faktiskt ganska trevligt. Efter en stund var vi klara och hade lyckats få bort all glass från Sam’s ansikte och händer. Vi gick sedan hand i hand alla tre med Samantha i mitten till köpcentret för att titta lite. Vi hade ändå tid kvar innan bion skulle börja. Vi hittade världens gulligaste mössa till Sam som jag bara var tvungen att köpa. Jag hittade också lite smycken och en marinblå pikétröja till Niall och eftersom han bara älskade pikétröjor så köpte vi den.
När vi skulle gå ut från butiken vi hade varit i krockade jag med en blond tjej som såg ut att vara i 14-årsåldern. Hon blängde surt på mig men log stort när hon såg Niall som stod lite bakom mig.
“Niall Horan, is it really you?!” utbrast hon glatt och slängde en snabb bitchblick mot mig. Det gjorde mig arg. Okej om hon inte gillade mig så mycket men hon behövde inte vara dryg. Niall steg fram till tjejen med ett leende.
“Yes, it’s me” svarade han och jag höll hårt i Samanthas hand medan jag ställde mig lite snett bakom Niall för att låta honom prata med tjejen som verkade vara ett fan.
“I’m so glad to meet you! I’m Chelsea and I’m a huge fan” svarade tjejen honom.
Hon fick en autograf och ett kort och hon tittade surt på mig.
“Who’s that?” frågade hon Niall medan hon stirrade på mig.
“It’s Ellie, my girlfriend” svarade Niall glatt och lade armen omkring min midja.
“Your girlfriend? Are you sure you didn’t mean your slut?” frågade tjejen och hon stirrade fortfarande argt på mig.
“What the hell are you saying?! She’s not a slut!” utbrast Niall argt och jag kunde se hur det blixtrade till i hans ögon.
“Yes, she is. Look how ugly she is, ew” sa tjejen spydigt och granskade mig upp och ner med kritisk blick.
Samantha gömde sig skrämt bakom mig och jag höll hårt i hennes hand medan jag kände hur min underläpp darrade.
“She’s not ugly, she’s the most beautiful girl in the world. You don’t know anything so just shut up! And you can’t say those things about her!” skrek Niall argt och jag märkte att folk omkring oss hade stannat till för att titta på scenen som utspelade sig.
Det här skulle säkerligen vara med i tidningen imorgon.
“You should shut up, Niall. You know how many girls that you can have out there and you chose her of all the girls? She’s just eww, look at her” sa tjejen surt och blängde återigen på mig. Jag kände hur en tår trängde sig fram från mitt ena öga och jag torkade snabbt bort den.
“Don’t talk about her like that! She is amazing and I love her! If you really are a fan you should respect my choices and not hate on my lovely girlfriend!” sa han argt. Han kollade medlidsamt på mig och tog min hand i sin och drog iväg mig och Samantha från det dumma fanet. När vi kommit en bit bort så stannade Niall och drog in mig i hans famn. Där släppte jag allt och grät i hans famn. Han strök mig över håret och höll om mig hårt.
“Shh, its okay. She’s just jealous, you’re beautiful and amazing. Don’t listen to her, I love you and that’s all that matters” sa han och pussade mig på pannan. Jag snyftade till och drog mig närmre Niall. Faktum var att ända sedan jag och Niall blev tillsammans så har jag fått mycket hat. Visst var det några fans som stöttade oss och det betydde jättemycket. Men när mer än hälften av deras fans hatar en så blir det för mycket. Jag älskar Niall, mer än något annat. Men jag kan inte fatta hur hans fans har mage till att göra något sådant här. Jag är ju bara en vanlig människa och har faktiskt känslor.
“I love you Niall” sa jag och kollade in i hans ögon. Han torkade bort några tårar som rann ner för mina kinder och böjde sig ner för att placera en nätt kyss på mina läppar.
“I love you too honey, don’t cry, It makes me cry to” sa han och jag såg hur hans ögon började tåras. “It hurts me to know that you’re hurt because of me” fortsatte han.
“Niall, it’s not your fault” sa jag och drog in honom i en kram en gång till.
“It is! If I wasn’t in One Direction you wouldn’t get any hate and we could be happy” sa han och snyftade till.
“Stop it! You love to be in One Direction. This is your dream! And if you weren’t in One Direction we would never have met” sa jag och drog mig ifrån kramen för att kolla honom i ögonen.
“You’re right, sorry” mumlade han.
“Don’t apologize” viskade jag. “Can we just drop this for the moment? Because I want to watch a film with my boyfriend that I love and my sister that I also love” sa jag efter en stunds tystnad. Niall nickade och log ett litet leende. Jag böjde mig fram och kysste honom.
“Eeww” hördes Samanthas röst vilket resulterade till att vi drog ifrån oss varandra skrattandes.
Del 3, kom lite senare än vad vi trodde men här är det iallafall! Tell me what u think! :P Lite känslosamt, tycker ni inte? Men är inte Niall för gullig :')
Ha en bra söndagskväll! //Josefin xxx
The Fame Project - del 28
“That’s so cute. I’ve never been together with someone for that long” sa jag och lutade mig tillbaka i soffan medan jag såg Zayn och Niall komma in i vardagsrummet.
Båda hade blött hår och rödskrubbade ansikten som dock var rena ifrån smink.
“Why didn’t you tell us that this make-up is hard to remove! We had to scrub it off with soap” klagade Niall och slängde sig ner i ena kanten av soffan medan Zayn satte sig mellan mig och Danielle.
“Niall’s right, I’m never doing this again” sa han och jag log lite.
“Don’t be too sure about that”.
“Bye guys, see you later” ropade jag och gick hand i hand med Rachel ut från Eleanors och Louis hus. Vi gick mot min bil och jag satte mig i förarsätet och Rachel i passagerarsätet. En suck for ur henne och hon lutade huvudet mot fönstret.
“Tired?” frågade jag henne.
“Very” svarade hon och gäspade.
Jag tog hennes vänstra hand i min och pussade den snabbt innan jag lade tillbaka handen på ratten.
Efter bara några minuter var vi framme vid mitt hus. Vi gick in och Rachel skyndade sig upp på övervåningen. Jag gick in i köket och gjorde snabbt iordning några smörgåsar för att sedan gå upp till mitt sovrum där jag antog att Rachel var. Jag öppnade sovrumsdörren och såg Rachel sitta på sängen.
“I thought you were hungry, so I made some sandwiches” sa jag och hon log tacksamt mot mig.
Hon tog emot den jag gav henne och satte mig ner bredvid henne. Vi åt snabbt upp mackorna och Rachel kröp under täcket och drog upp det ända till hakan. Jag tog av mig min tröja och mina byxor innan jag lade mig ner bredvid henne. Jag drog henne tätt intill mig och kysste henne på pannan.
“It’s been a long day” sa hon och lade sitt huvud på mitt bröst.
“I know, and I can’t believe that Carol and Connor are doing this to us” svarade jag och strök undan en hårslinga som fallit fram för hennes ögon.
“I love you Zayn” sa hon och kollade in i mina ögon.
Jag log och böjde mig ner och pressade mina läppar mot hennes.
“I love you too” svarade jag när vi dragit oss tillbaka.
RACHELS PERSPEKTIV
“It’s good, don’t you worry. You know I can take care of myself. Yeah, she’s amazing. I hope you can meet her soon. Okay, yes love you too. See you soon I hope, bye!” sa någon i bakrunden.
Men för mig hördes det mer som mummel i min halvvakna lilla bubbla. Jag gnuggade mig trött i ögonen och en stor gäspning for ur min mun medan jag vände mig om och tryckte huvudet ner i kudden.
“Awake?” hörde jag Zayn säga och jag kände en liten duns i sängen och hans hand som strök min axel som skymtade fram ur täcket jag hade lyckats rulla in mig i.
“Yes, now I am” svarade jag trött och vände mig leendes upp emot honom.
“Morning then” sa han och log tillbaka.
Zayn var inte alls tillfixad men ändå såg han perfekt ut som vanligt. Mycket bättre än han hade gjort kvällen innan när han hade fått sin makeover. Jag log åt minnet och satte mig upp.
“Good morning” sa jag och kramade om honom.
“Are you hungry?” frågade han och innan jag hunnit svara så kurrade min mage till.
“I’ll take that as a yes” fortsatte han och skrattade. Vi gick upp från sängen tillsammans och gick ner till köket.
“What do you want?” frågade jag och öppnade kylskåpet.
“Coffee, definitely coffee” svarade Zayn och började plocka i ett av skåpen.
“Something more than coffee?” frågade jag medan jag satte på kaffemaskinen.
“What about scrambled eggs?” frågade han.
“Sure” svarade jag och tog fram ägg.
“I’ll let you do it since it didn’t went that well when I did it last time” sa han och jag skrattade lite.
“Okay, but on your own risk” Zayn skrattade lite åt mig och jag började ta fram alla ingredienser till äggröran.
“Okay, so what’s today’s plans? Any stuff going on?” frågade jag Zayn som skakade på huvudet.
“Maybe we can do something then?” sa jag och rörde om lite i äggröran.
“Of course” svarade han och log. Han ställde sig bakom mig vid spisen och lade armarna om min midja. Han började kyssa mig på nacken och hittade snart min svaga punkt under örat.
“Zayn... You’re distracting me” sa jag.
Han verkade inte bry sig utan började istället att suga på ett och samma ställe.
“Zayn, the eggs are getting burned” mumlade jag.
Efter ett tag så drog han sig undan med ett flin fastklistrat på hans läppar.
“That wasn’t really nice so no eggs for you” sa jag retsamt och ställde fram stekpannan på köksbordet med en liten smäll.
“Oh that’s mean” sa han och satte sig ner.
Jag satte mig mittemot honom och mötte hans blick.
“Admit that you liked it” sa han och log. Jag försökte hålla ansiktet känslolöst men det gick inte så bra, ett litet leende spred sig på mina läppar. Han skrattade åt mig eftersom han visste att jag faktiskt gillade det men inte ville erkänna det. Jag tog lite äggröra och lade det på min tallrik.
“So I heard that you talked to someone earlier?” frågade jag nyfiket.
Zayn nickade.
“Yes, my mum. She and the rest of my family wants to meet you” svarade han sedan och jag log lite smått.
“That would be fun, with all your sisters” sa jag glatt innan jag proppade munnen full med äggröra.
“Yeah they can be quite mean sometimes but I’m sure you would get along with them. By the way, my mum asked if we wanted to come to Bradford and stay there for some days? I promise they’re all nice” sa Zayn och tittade på mig.
Jag började le stort vid tanken att få åka iväg med Zayn till hans familj.
“That would be amazing, when are we leaving?” frågade jag exalterat och Zayn skrattade lite åt min entusiasm.
“This afternoon I think. It takes some hours to drive so then we’ll be there later tonight”
Jag nickade medan jag fortfarande log.
“It’s gonna be fun! How long do you wanna stay?”
Zayn ryckte lite löst på axlarna och log mot mig.
“It’s up to us, no time’s said”
“That’s good. I need to think about what I’m going to wear and which clothes I’m gonna bring and-” började jag men avbröts av en leendes Zayn som satte handen över min mun.
“I don’t need to hear that, it’s girls talk” sa han och hade fortfarande handen över min mun.
“If you don’t take your hand away I’m gonna lick it” sa jag dovt i hans hand.
Zayn skrattade.
“Oh, you wouldn’t”
Jag mötte hans blick.
“Oh, I would”
Och så gjorde jag det. Jag slickade hans hand och han tog snabbt bort den ifrån min mun.
“Eww, you are gross Rachel!” utbrast han men jag såg att han hade ett litet leende på läpparna.
“I said I would” sa jag och flinade.
Han drog sin hand längs min kind och jag kände salivet klistra sig.
“ZAYN! EWW!” utbrast jag och slog bort hans hand.
Zayn skrattade åt mig.
“You started”.
ZAYNS PERSPEKTIV
“Come on Rachel, it’s not that necessary” sa jag lite trött och lutade mig mot dörrkarmen i Rachels rum. Mina väskor var färdigpackade och nu väntade jag bara på Rachel som inte kunde hitta sin plattång.
“Yes it is! Without products for my hair, how am I gonna make a good impression on your family?”
“They don’t care about that, come on now please?” sa jag och drog upp henne ifrån golvet där hon satt omringad av saker.
“You can borrow mine” fortsatte jag och Rachel nickade lättat.
“Okay, thanks”
Vi hjälptes åt att få ner hennes väskor för trappan och tryckte in dem i min bil. När allt och alla var inne och fastbältade i bilen startade jag den och började köra. Radion var på och den spelade just nu Troublemaker av Olly Murs, en nära vän till mig och de andra killarna.
Rachel sjöng med lite i låten och jag blev förvånad för hon sjöng riktigt bra. Jag hade ju aldrig hört henne sjunga förut och det var förmodligen därför. Jag tittade lite mot henne när vi stannade vid ett rödljus.
“Do you like Olly?” frågade jag nyfiket.
“Yeah, a bit I guess” svarade hon och ryckte lätt på axlarna.
“He’s a friend of mine, he’s so nice. We were touring with him last year” sa jag och Rachel nickade.
“Do you like singing, Rachel?” frågade jag med ett leende medan jag började köra igen mot det nu gröna ljuset.
“Yes, I do. But okay it was bad I know” svarade hon och jag skakade på huvudet.
“No, not at all! I thought it was really good”
Rachel öppnade munnen för att svara.
And I’m not just saying that, I mean it” tillade jag och hon stängde munnen igen för att ersätta det med ett leende.
“Thanks Zayn” svarade hon och jag kunde i ögonvrån se hur en liten rodnad skymtade på hennes kinder vilket fick mig att le.
Det blev tyst en stund men det var ingen pinsam tystnad. Efter en stund kom vi ut ifrån centrala London och där var det inte riktigt lika hektiskt.
“Zayn, how is Bradford? I mean, what does it looks like?” frågade Rachel nyfiket.
“I guess it looks pretty much like other other towns, but it’s quite beautiful. Sometimes I’m tired of it, but I always end up missing it when I’m out touring” svarade jag.
Ravhel nickade förstående.
“I understand. If I’m gone for a while to record a film I always miss home”
Vi fortsatte att prata en stund och efter ungefär en timme kom vi ut ifrån de största vägarna. Nu började vi iallafall att närma oss Bradford. Jag kände igen vägen, jag hade åkt den många gånger. Rachel tittade ut genom fönstret, hon såg glad ut. Hon hade ju aldrig varit i Bradford förut så det var ju något nytt för henne. Hon såg glad ut och det gjorde mig glad att hon ville träffa min familj.
När vi äntligen kom fram var det ganska sent på kvällen, det hade varit mer trafik än jag trott och tagit nästan fyra timmar. Både jag och Rachel var ganska trötta, det blir man ju av att sitta i en bil så länge. Jag parkerade bilen utanför huset och tittade ut på det. Gud vad jag hade saknat Bradford och min familj. Jag betraktade Rachel som tittade på huset.
“Wow, this is so elegant, and huge” sa hon och vände leendes blicken mot mig.
Jag log.
“I’m glad you like it. Now let’s get in before my sisters come and attacks us in the car” sa jag och vi klev båda ur bilen och tog allt vårt bagage.
Vi gick fram till dörren och jag ringde först på ringklockan för att sedan bara gå in.
“Zayn!” hördes en röst och snart var jag i min mammas armar. Jag kramade glatt tillbaka, jag har verkligen saknat henne hur mycket som helst. Självklart de andra också, men jag och mamma har alltid haft ett särskilt band. Rachel stod bakom mig och såg lite smått bortkommen ut så jag tog hennes hand och tittade på mamma och alla mina syskon som nu hade kommit in till hallen.
“This is Rachel, my girlfriend” sa jag med ett stort leende och min mamma klev fram och gav Rachel en varm kram. Rachel kramade tillbaka och våra blickar möttes. Hon log lite och jag log bara tillbaka.
“I’m Patricia, but you can call me Trisha” sa mamma vänligt till Rachel.
“I’m Rachel, and I guess you can call me Rach if you want” svarade Rachel glatt.
“Welcome to Bradford Rachel. This is Doniya, Waliyha and Safaa, you have probably already heard about Zayn’s lovely sisters” sa mamma och vände sin blick mot mig med ett leende.
Jag himlade med ögonen och bara väntade på att min mamma skulle kläcka ur sig något pinsamt. Men Rachel log bara mot mina syskon.
“Now come on in guys, the food is soon ready and Yaser will be home soon” sa mamma och gick ut i köket igen.
Jag log för mig själv, det skulle bli kul att träffa pappa igen. Det hade varit längesen. Rachel och jag tog av oss skorna och lämnade väskorna i hallen. Rachel tittade runt i hallen och stannade till vid väggen där det hängde en massa foton på hela vår familj. Hon skrattade och pekade på ett foto på mig från när jag var liten.
“That’s you Zayn, isn’t it?” frågade hon roat och jag skrattade lite.
“Yes, it is. Don’t laugh” svarade jag och tittade på Safaa som kom gående emot oss.
“Have you said hi to Rachel?” frågade jag och hon skakade på huvudet och log ett sött leende mot Rachel.
“I’m Safaa” sa hon och försvann sedan in i köket.
Rachel tittade på mig.
“She’s so cute!”
“Oh she can be mean too, trust me” sa jag medan vi styrde våra steg emot köket.
“Do you need help with anything?” frågade Rachel artigt till min mamma.
“No thanks, I’m fine” svarade hon med ett leende.
“Why don’t you show her around the house, Zayn?” frågade hon efter ett tag. Jag nickade och tog Rachels hand i min och gjorde min väg mot vardagsrummet.
“So this is the living room” sa jag och gjorde en gest mot soffan.
“I can see that” sa Rachel leendes och jag skrattade lite.
“My mum insisted to this even if I actually wouldn’t need to show you around” sa jag och himlade lite med ögonen.
“Can I see your room now?” frågade hon sedan och jag nickade och gick upp för trappan. Jag öppnade första dörren till höger och lät Rachel gå in. Hon kollade runt och log.
“A typical boy room” sa hon och gick fram till mitt lilla skrivbord med en massa papper på.
“A typical boy room?” sa jag fast det lät mer som en fråga.
“Yeah, blue walls and a bit messy” sa hon och flinade. “But I like it” fortsatte hon snabbt. Hon gav mig en liten kyss och återgick sedan till att kolla på mitt skrivbord.
“These are really good. Have you painted them?” frågade hon och visade en av d teckningar jag gjort. Jag log lite blygt mot henne. Att rita var något som jag verkligen gillade men jag hade knappt tid för det nu när jag var så känd och hela tiden var på turné. Det var ändå något jag saknade och när jag väl var hemma så brukade jag rita en hel del.
“Yeah, I have” svarade jag och ställde mig närmre henne.
“Wow, I didn’t know that you could paint” sa hon imponerat och kollade på några fler av mina teckningar.
“Well, I guess I just never got to tell you or show you. Maybe I could paint you someday” sa jag med ett leende och mötte min blick.
Hennes ögon glittrade i halvmörkret i mitt rum.
“That would be amazing, and really fun. Feels like titanic a bit” sa hon och satte sig på min säng.
Jag skrattade kort.
“Yes, but with your clothes on!”
Hon gav mig en blick och log snett.
Just då hörde vi mamma ropa.
“The food is ready!”
RACHELS PERSPEKTIV
Min blick flackade mellan alla runt omkring mig. De var alla så sjukt snälla, precis som Zayn. Jag hade precis träffat hans familj men jag gillade dem redan.
“So, Rachel we thought you could share room with Zayn cause the couch isn’t always that comfortable” sa Trisha och jag nickade.
“Sounds good” sa jag och tittade på Zayn som bara log mot mig.
“So how’s London then? We haven’t been there for a quite long time now” sa Yaser, Zayns pappa.
“It’s amazing. I mean I’ve always lived there but now I got my own house and stuff” sa jag glatt.
“But actually we’re more in eachothers’ houses than in our own” tillade jag sanningsenligt och Zayn nickade.
“True”
“I saw Zayn’s paintings by the way, they were really good ones” sa jag och tittade på Zayns mamma och pappa.
Zayn rodnade lite, något som han inte brukade göra.
“They’re not that good” sa han och lade betoning på that.
“Yes, they are Zayn” sa jag och vände blicken mot honom igen.
Trisha log mot honom.
“Now take the credit Zayn, you are good” sa hon.
“Okay, change subject” sa han och vi andra skrattade lite.
Jag log stort. Här trivdes jag redan.
“What are you two planning on doing when you’re here in Bradford?” frågade Yaser och kollade på mig och Zayn.
“Well, I want to get to know you better” svarade jag leendes och kollade på Zayns systrar som log mot mig.
Doniya tittade exalterat på mig.
“You like clothes and stuff, right?” frågade hon glatt.
Jag nickade och skrattade kort.
“Who doesn’t?”
“Well, I have an amzing idea that can make you laugh your butt of” sa Waliyha med ett flin.
“Really, what?” frågade jag glatt.
“I can’t tell you here” sa hon och kollade på Zayn.
“I have a feeling that this is not going to end well” muttrade Zayn och vi andra skrattade.
Kapitel 28, REDAN!! Det känns som om det var förra veckam som vi började med den här novellen.. :P Nä, men vad tycker ni om kärleksparet? Eftersom de är så lyckliga nu så kommer vi nog snart att förstöra det med lite drama.. :P Mohahaha, nä men ni får se vad som händer. Vill jättegärna ha era åsikter, det betyder såhäääääääääääääääääär (kan hålla på ett tag till) mycket! :D Imorgon så kommer även del 3 till Still The One, så glöm inte att kolla in då och släng gärna in en kommentar :)
LÄNKBYTE - celebritynovel
Namn: Olivia Emma Wallén
Ålder: 22
Nationalitet: Född i Sverige, föräldrar från Sverige och Italien.
Familj: pappa Allesandro, mamma Madelené , storebror Martin (27), Fleming (32) och Olivias pojkvän Harry Styles (18)
Jobb: modell för IMG.
Bakgrund: växt upp i Sverige med sin familj. Mest varit med sina bröder. Står inte så nära sina föräldrar. Började på IMG när hon var 17 år. Flyttade till London när hon var 19år.
Lite mer om henne: flörtig, framåt, snäll, god hjärtad men kan vara en bitch om du går på hennes vänner/närmaste, modig, inte rädd för att testa nya saker och bästa kompis med Josh Hutsherson. Åker longboard. Pratar svenska, engelska och lite italienska. Tatuerad in svalor på vänstra skuldran när hennes faster gick bort. En drömfångare har hon under vänstra armhålan. Hon har det som inspiration, att aldrig ge upp och att fortsätta drömma.
så gå in och läs på hennes blogg och släng in en kommentar! Vi skulle egentligen lagt upp ett kapitel idag, men det kommer imorgon istället för vi har inte tid idag :) Så håll utkik imorgon så borde det vara uppe :)
Ha en awesome fredags-kväll!! //Josefin xxx
