The Fame Project - del 30

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
“Only if you” började han och pekade på sina läppar.
Jag lutade mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. Han kysste mig tillbaka och log lite.
“It always works” sa han retsamt och tog mina ord.
Jag kysste honom en gång till innan jag började borsta igenom mitt toviga hår. Vi gjorde iordning oss och drog oss sedan mot hallen för att ta bilen in till shoppingcentret. Jag log för mig själv. Det skulle bli kul att få se mera av Bradford.

 

RACHELS PERSPEKTIV
Jag gick ur Zayns bil och kollade på köpcentret framför mig. Idag skulle bli en rolig dag. Den stora inglasade byggnaden tornade upp sig framför mig och jag nickade nöjt. Jag kände igen ett bra köpcenter när jag väl såg ett. Zayn klev också ur bilen och tittade på mig som stod och tog in luften.
“What are you doing? A mall doesn’t smell anything” sa han frågande.
“That’s where you’re wrong, it does” svarade jag och skrattade lite innan jag grabbade tag i hans hand och vi började gå mot ingången.
“So, I know how it is shopping with you... Which shop are we going to first?” frågade Zayn leendes med blicken på mig.
“Hmm...” svarade jag medan vi gick in genom ingången. “Forever 21” bestämde jag mig sedan för och drog med mig Zayn.
Efter en ganska lång tids runtletande med Zayn efter mig hittade jag äntligen några tröjor och ett par jeans. Vi gick runt i flera olika butiker och jag kunde se att till och med Zayn tyckte det var kul att shoppa. Vi köpte lite småsaker som var roliga att ha, t.ex. så insisterade Zayn på att köpa ett par strumpor med små muffins på till mig.
“I still don’t get it why we bought those socks” sa jag skrattandes.
“Well, I like cupcakes and I like you, see my point there?” frågade han flinandes och tog min hand i sin.
“Hmm, I think so. What does that make me, a cupcake?”
“Yes, a cute one. Too cute to eat up” svarade Zayn medan vi gick ut ur butiken och tittade oss lite runt omkring innan vi gick in i ett par butiker till och jag fick Zayn att köpa en slips. Han var inte säker på att han passade i det men jag insisterade på att han faktiskt gjorde det. Han såg så stilig ut, precis som han gjorde på alla filmpremiärer och sådant som de gick på. Han såg alltid bra ut men kanske ändå bäst när han var ofixad. För han var naturligt snygg. Just som mina tankar vandrade iväg viftade Zayn med handen framför mitt ansikte.
“Rachel? The world is calling Rachel, hello?” frågade han och jag skakade snabbt på huvudet medan jag kom tillbaka till verkligen.
“Yeah, sorry” svarade jag och log lite.
“What were you thinking about?” frågade han medan vi gick och satte oss på en bänk.
“You” svarade jag leendes och jag såg hur det lyste upp i hans ögon.
Han lutade sin panna mot min medan han lade sina armar omkring mig.
“I do really love you, Rachel” sa han medan han tittade djupt in i mina ögon.
Mina smilgropar sköt upp i höjden och jag kände hur mina kinder hettade till lite.
“I really love you too, Zayn” svarade jag och lutade mig fram för att möta hans läppar.
Men plötsligt kände jag hur någon drog mig bort ifrån Zayn.

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag drogs chockat bort ifrån Rachel av ett par starka armar. Jag stirrade på henne innan min blick drogs upp emot den som stod bakom henne. Carol. Jag stirrade på Carol och ställde mig snabbt upp. Jag tog tag i Rachels arm och tänkte precis gå därifrån när jag hörde en välbekant röst.
“Going somewhere?”
Jag stelnade till och vände mig och mötte Connors mörka ögon. Sedan tittade jag på Carol, och tillbaka på Conner igen.
“I thought we made it pretty clear that you two are done with eachother” sa Connor och Carol nickade.
Jag tittade på Rachel som såg rädd ut. Min hand fann snabbt hennes hand och jag kramade den hårt.
“And we made it clear that we’re not” svarade jag surt och tittade på Connor.
“Just stop meeting eachother, and you can absolutely not kiss in public! People are going to think you broke up, not think that you’re in love” sa Carol och korsade irriterat armarna.
“But we don’t wanna stop meet eachother, and we are in love. That’s how it is, deal with it” sa Rachel och våra blickar möttes.
“It’s gonna be okay” mumlade jag till henne och vände sedan min blick mot Carol och Connor igen.
“Shut up and listen to us. We’re your managers and we decide these things. It makes me mad that you didn’t listen to what we said on the meeting” sa Connor kallt och även han korsade armarna.
“We aren’t listening to you. You guys can’t decide over our lifes or who we want to date. You’re the one who should shut up” svarade jag honom och försökte hålla mig lugn.
“Just do this, don’t freaking argue about it. It’s not like you can’t get a new girl, she’s just a girl Zayn” sa Connor och mina ögon vidgades.
“She is not just a girl, she means a lot to me. How can you call her just a girl” sa jag mellan sammanbitna tänder.
“Zayn. You’ll get over her. Come on now, let’s get you home” sa Connor och tog tag i min ena arm men jag försökte skaka mig loss.
“I’m not coming with you, I’m staying here with Rachel. Just leave us alone” sa jag och höll fortfarande hårt i Rachels hand med min andra hand.
“Shut the hell up, you know I could end your career just like this” sa Connor irriterat och knäppte med fingrarna för att visa att han faktiskt kunde göra det.
“Then do it” sa jag kallt och insåg inte förrän efteråt vad jag nyss hade sagt.
Jag kände hur Rachel stelnade till och hon tittade på mig.
“Zayn..” sa hon och jag svalde och tittade på Connor.
“Well, I would if I could but I can’t just kick you like that without talking to the rest of my colleagues. Now, come on” sa Connor argt och drog hårdare i min arm vilket fick mig att tappa taget om Rachels hand.
Jag såg hur Carol sa något till henne medan de gick ifrån mig och Connor. Hon tittade ledset på mig och jag gjorde en telefongest med handen som menade att jag skulle ringa henne senare. Hon nickade och jag kunde se hennes blanka ögon innan hon försvann in i folkmängden med Carol. Connor klappade mig på axeln.
“Good boy. Now let’s go, I’ll drive you home” sa Connor.
“Wait” sa jag och slet mig loss ur hans grepp.
“How did you find us? Why are you in Bradford?” fortsatte jag.
“We’re here cause of course we didn’t trust you guys, we knew you wouldn’t listen to us. So we followed you to Bradford, and we just happened to be here for a lunch and business talk” sa Connor och jag gapade av förvåning.
“Did you follow us to Bradford?! What the hell is wrong with you!” utbrast jag argt men Connor tog bara lugnt tag i min arm.
“Shut up and follow me, we don’t wanna get any more attention to us”
Jag följde motvilligt med Connor ut till parkeringsplatsen.
“Screw you” muttrade jag surt och tänkte på Rachel.
Jag undrade vart Carol hade tänkt att ta henne. Men en sak var säker. De kunde inte skilja oss åt.

RACHELS PERSPEKTIV
“Let go of me, let go of me! I don’t wanna be with you and I don’t care why you are here, just leave us alone!” skrek jag argt medan Carol tryckte in mig i hennes bil.
“BE QUIET” sa hon hårt till mig och jag suckade djupt.
“Rachel, this is only for your own best. You need me and my help” sa Carol i ett misslyckat försök att låta tröstande.
“I don’t need you, when did I ever said I need you?! And this is NOT for my best!” utbrast jag och kunde för mitt liv inte fatta hur hon tänkte.
“Yes, you need me. I’m your manager, you need me” svarade Carol lugnt vilket bara gjorde mig ännu mer upprörd.
“No, I don’t need a manager and especially not you. I’m done with you” sa jag och förvånades över mina egna ord.
Carol skakade på huvudet.
“You don’t know what you’re talking about”
“I said, I’m done with you” sa jag högt och stirrade in i hennes ögon.
En rädsla smög sig fram inom mig. Vad hade jag egentligen nyss sagt?


SAFAAS PERSPEKTIV
Where are they, they were supposed to be here twenty minutes ago” klagade jag trött medan jag satte mig i trappan i hallen.
“Calm down, they’ll be here soon” sa Waliyha och satte sig bredvid mig medan hon plockade upp sin mobil.
“I’m bored” sa jag och suckade lite.
Jag gillade verkligen Rachel. Hon var alltid så himla snäll och rolig och vem som helst hade kunnat se att hon gjorde Zayn väldigt glad. Jag hade sett fram emot att shoppa med henne och Zayn men de verkade aldrig dyka upp. Min blick riktades mot dörren som om jag skulle kunna få den att öppna sig med hjälp av tankekraft och att Zayn och Rachel skulle vara där. Rätt som det var öppnades den faktiskt, och in kom en rödgråten Zayn.
“Zayn! Are you okay? Are we going now then?” frågade jag och ställde mig upp men stannade till när jag såg att han skakade på huvudet.
“Wait.. Where is Rachel?” frågade jag med rynkad panna och Zayn tittade ledset på mig.
“She’s not here, I don’t think she’s coming...”
“But, why not?”
“Well, something happened...”
Jag mötte Zayns blick och jag såg i ögonvrån hur Waliyha ställde sig bredvid mig mittemot Zayn.

Del 30, vad tycker ni? går C&C för långt?? Ni får se hur det går i nästa del, som kanske kommer på fredag. Men då får ni kommentera bra! :D
Ha det gött //Josefin & Frida xxx
 Update: Glöm inte att ställa frågor i frågestunden :D

The Fame Project - del 29

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Doniya tittade exalterat på mig.
“You like clothes and stuff, right?” frågade hon glatt.
Jag nickade och skrattade kort.
“Who doesn’t?”
“Well, I have an amzing idea that can make you laugh your butt of” sa Waliyha med ett flin.
“Really, what?” frågade jag glatt.
“I can’t tell you here” sa hon och kollade på Zayn.
“I have a feeling that this is not going to end well” muttrade Zayn och vi andra skrattade.

 

RACHELS PERSPEKTIV
“Haha, look at this one” sa Waliyha och räckte mig ett foto på Zayn när han hade målat skägg och mustasch runt sin mun.
Jag skrattade högt och kollade på den en gång till. Han var så gullig.
“And this one” sa Doniya och räckte mig ännu ett foto. Denna gånga var det en bild som var riktigt söt. Jag tror det var ett skolfoto eller något sådant. Han var iallafall söt och han såg så himla glad ut. Hans ögon lyste av lycka och hans läppar var ett stort leende.
“Aaww, this one is so cute” sa jag och log. Hans systar nickade instämmande och skulle precis ge mig ett till foto när Zayn kom in i vardagsrummet.
“What ar- seriously! Did you really need to show her pictures of me when I was a kid” utbrast han och satte armarna i kors. Men jag visste mycket väl att han inte var sur eftersom hans ögon hade den glimten de brukar ha.
“Yup, she needs to know what an adorable kid you were” svarade Doniya och Safaa fnittrade till.   
Zayn satte sig ner bredvid mig och lyfte upp Safaa i sitt knä.
“Hey Rach, you should watch this one” sa han och gav mig ett foto. Bilden visade Waliyha och Doniya när de satt i ett badkar tillsammans. Jag skrattade till och kollade på Waliyha och Doniya.
“You two were also cute when you were kids” sa jag och Waliyha tog snabbt kortet från mina händer.
“Really funny Zayn” muttrade hon och stoppade undan kortet.
“I think it’s time to put these photos down, for now” sa Doniya och började plocka undan. Vi andra hjälpte till och snart var alla fotoalbum borta. Safaa gäspade till och kröp ihop mer i Zayns famn. Jag log mot dem. Zayn var så snäll och omtänksam mot sina syskon.
“I’m just gonna put her in bed” viskade Zayn och bar iväg med tioåringen. Jag vände blicken mot TV:n där någon tråkig talk show visades.
“Zayn really likes you, you know” hördes en röst till vänster om mig. Jag kollade dit och mötte Trishas blick.
“I really like him too, or I love him actually” svarade jag och log. Hon log mot mig och tog min hand med båda sina.
“I can really see how much you two love eachother. Your love is so strong and now that Zayn have told me about Carol and Connor I can’t stop wondering what will happen next” sa hon och suckade. “But I want you to know that I will support you guys through this and you’re gonna get through this together” fortsatte hon.
“Thank you Trisha” sa jag. “And I won’t let Zayn go”. Hon lade armarna om mig i en kram och jag kramade glatt tillbaka. Trisha var en underbar person och även om jag träffade henne för bara ett par timmar sedan så visste jag att vi skulle komma bra överrens.
En harkling hördes bakom mig och när jag vände mig om såg jag Zayn stå i trappan i bara mjukisbyxor. Jag bet mig i underläppen lite och mötte hans blick.  
“I won’t take your girlfriend Zayn” sa Trisha och Zayn skrattade lite.
“Are you ready for bed, babe?” frågade han och jag nickade.
“Goodnight Trisha, and thank you” sa jag och kramade om henne ännu en gång.
“Anytime hun, and sleep tight” sa hon. Zayn pussade sin mamma på kinden och sa godnatt innan vi gick upp till hans rum.

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag tog av mig mina byxor och lade mig ner under täcket och väntade på Rachel. Hon tog snabbt av sig sina kläder och ersatte dem med sin pyjamas och jag kunde inte undgå att kolla på hennes kropp. Hon såg så perfekt ut. Hon vände sig om och märkte att jag kollade. Hon skrattade sitt gulliga skratt och lade sig ner bredvid mig. Jag lade en arm om henne och drog henne närmre mig samtidigt som hon lade sitt huvud på mitt bröst.
“My family really likes you” sa jag och strök henne över håret. Hon log mot mig.
“I really like them too” svarade hon. “Safaa is really cute, Waliyha likes to tease you, which by the way is really funny, Doniya and I have a lot in common, like clothes and your mom and dad are just amazing” fortsatte hon. Jag log åt att hon gillade min familj så mycket. Det betydde faktiskt väldigt mycket för mig. Hon skulle ju trotsallt träffa de en del nu när vi var tillsammans.
“It means a lot to me that you like my family Rachel” sa jag och hon log mot mig och tog min ena hand i sin.
“Well, I don’t know why I wouldn’t like them” sa hon och gäspade stort.
“Tired?” frågade jag henne. Hon nickade och gäspade en gång till.
“Let’s sleep then” sa jag. Hon sträckte sig mot mina läppar för att ge mig en snabb kyss innan hon lade sig ner med sitt huvud på mitt bröst igen.
Efter en stund kände jag hur hennes kropp blev tyngre emot mitt bröst och jag vände blicken mot hennes ansikte. Hennes ögonlock var stängda och hon hade en så söt min när hon sov. Nästan som att ett litet leende kröktes på läpparna men ändå inte. Jag slöt ögonen och sömnen överföll mig också. Det skulle bli en kul dag imorgon oavsett vad vi gjorde, jag var ju med Rachel.

Nästa morgon vaknade jag av att någon skakade mig försiktigt. Jag mumlade något ohörbart och kröp närmre Rachel som fortfarande låg bredvid mig.
“Zayn, I’m hungry” hördes Safaas röst.
“Mom can make you breakfast...” mumlade jag.
“She is not home, she and dad is at work” fortsatte hon. Jag suckade, en aning irriterad av att bli väckt tidigt, men vad gjorde man inte för sina syskon. Jag reste mig försiktigt från sängen för att inte väcka Rachel som fortfarande sov som ett litet barn. Jag pussade henne på pannan, drog på mig ett par mjukisbyxor och en tröja innan jag gick med Safaa ner till köket.
“Zayn, can you promise to not burn the food or something like you did last time” bad Safaa och jag gav henne en blick.
“It wasn’t my fault Safaa! Anyway, what do the princess wishes for breakfast?”
“I want pancakes, please make me pancakes”.
Jag suckade lätt, såklart att hon skulle välja ungefär det jobbigaste.
“Fine, if you lay the table and get Rachel. She is better at this then me” svarade jag och började ta fram ingredienser till pannkakssmet. Safaa försvann snabbt ut från köket och snart hade hon Rachel med sig ner igen.
“What’s the emergency?” frågade hon förvånat och gnuggade sig i ögonen.
“What emergency? I just wanted you to make us pancakes” sa jag och ryckte på axlarna. Rachel kollade på Safaa som log oskyldigt.
“You said it was an emergency” sa hon.
Safaa skrattade och skuttade iväg till vardagsrummet. Rachel suckade lite och släppte ut ett litet skratt.
“Safaa! You were supposed to lay the table!” ropade jag.
“Not anymore” hörde jag henne ropa tillbaka.
Jag suckade, det var alltid så. Safaa sa att hon skulle göra en sak men det slutade alltid med att jag själv fick göra det. Rachel skrattade bara och började leta igenom skåpen och hon hittade till slut vad hon letade efter - stekpannan.
“This is gonna be the best pancakes ever” mumlade hon och kliade sig i håret.
“Can you give me the eggs, please?” frågade hon mig.
“Sure” svarade jag och gav henne några ägg och satte mig sedan vid köksbordet.
Rachel såg att jag gjorde det och vände sig mot mig.
“Zayn, were you supposed to not do anything and let me do the breakfast? I’m the guest here” sa hon med ett snett leende.
“Well, I have heard that my amazing girlfriend is a good cook. So I thought that you could do this without me destroying anything” svarade jag.
Jag skakade skrattandes på huvudet.
“Don’t you remember when you did pancakes to me?” frågade jag och vispade om alla ingridienser i en bunke.
“I do, but your pancakes are better” flinade jag och återgick till att greja med min mobil.
“Fine, I guess I let you win this time” sa hon retsamt och återgick till att fixa pannkakorna.
Safaa kom snart in i köket när hon började känna doften av nystekta pannkakor. Jag tittade på henne och vände mig sedan mot bordet som jag hade dukat förut.
“Sorry, I had to do something so I couldn’t lay the table” sa hon och skrattade medan hon satte sig vid köksbordet och tog för sig av en pannkaka.
“You are a very clever girl for just being 10 years old” erkände jag motvilligt och satte mig mittemot henne.
“I know Zayn” svarade hon malligt men for snart upp ifrån stolen.
“I’ll get Doniya and Waliyha!” utbrast hon.
“I don’t think they’re wanna be waked u-” började jag men tystnade när hon rusade uppför trappan med dundrande steg.
Det hjälpte inte, hon skulle väcka dem iallafall. Rachel skrattade bara och skakade på huvudet.
“At least she’s much cuter than my annoying brother” sa hon och ställde fram hela tallriken med pannkakor på bordet.
Jag satte mig snabbt ner och Rachel satte sig mittemot mig. Det dröjde inte lång stund innan Safaa kom tillbaka med två nyvakna systrar. Båda såg fortfarande ut att halvsova vilket de förmodligen också gjorde. Jag skrattade lite.
“Which method did you use to get them out of bed this time?” frågade jag nyfiket.
Safaa ryckte lite på axlarna.
“Nahh, it always works with jumping in their beds” svarade hon med ett flin på läpparna medan hon satte sig vid bordet igen. Det gjorde även Doniya and Waliyha och så var vi alla samlade.
“Mmm, these pancakes are awesome” sa Safaa med munnen full av mat.
“Much better then Zayn’s” intsämde Waliyha och Rachel skrattade till.
“Don’t be such a meanie, I can make good ones too” svarade jag och spelade sårad på låtsas.
“Aaw, don’t be sad Zaynie, you can do pancakes to” sa Rachel och klappade mig lätt på axeln.
“Thanks, at least someone who likes my pancakes. They’re not this mean usually, it’s just that you’re so kind and then they’re feeling that they have to be mean” sa jag leendes. Rachel tog min hand under bordet och en tystnad uppstod. Det enda som hördes var besticken som skrapades mot tallrikarna när vi delade pannkakorna i bitar.
“So, what’s your plan for today then?” frågade Doniya mig och Rachel efter ett tag.
“I wanna go and shopping” svarade Rachel snabbt.
“Not again!?” muttrade jag men log ändå, det var faktiskt lite kul att shoppa med Rachel. Bara om det inte tog för lång tid, vilket det oftast brukade. Men det var väl så de flesta tjejer var och jag hade ju fått vänja mig eftersom Doniya också älskade shopping.
“Please Zayn, I need new clothes” bad Rachel.
“Don’t you think you have enough? You have a lot of clothes in your place AND at my place” svarade jag.
“You can’t never have to much clothes, just like you can’t have to many hairproducts” sa Rachel och log.
Jag ryckte på axlarna.
“True” erkände jag.
“So it’s a deal?” frågade Rachel hoppfullt och tittade på mig.
“Count on me” svarade jag och åt upp min pannkaka.
“Can I come with you Zayn, please please please?” frågade Safaa med hundvalpsögon.
“Well, I don’t know. Me and Rachel were going to spend the day for ourselves..” sa jag trevande och tittade på Rachel som log mot Safaa.
“Of course you can come with us if you can handle that I go in shops for hours” sa hon. Hon rynkade på pannan och såg ut att fundera.
“What about that me and Rachel come and pick you up ‘round 2am, then we can eat together and you can shop with us after we have eaten” föreslog jag och Safaa sprack upp i ett leende igen. Hon nickade ivrigt på huvudet.  
“Yes, thanks Zayn and Rachel” sa hon och gick ställde sin tallrik på diskbänken innan hon försvann upp på övervåningen. Waliyha och Doniya försvann snart också och jag och Rachel blev kvar ensamma. Jag log mot henne.
“You think she’s adorable, I can tell by your face expression” sa jag och hon nickade.
“She is! I just couldn’t say no” sa hon och vi ställde oss upp för att plocka undan. Vi ställde in allt i diskmaskinen och snart var vi uppe på mitt rum igen.
“Okay.. Now I only need to choose clothes which could take a while” sa Rachel retsamt och jag suckade lite.
“Take anything, you look good no matter what you wear” sa jag och Rachel log sitt söta leende medan hennes ögon glittrade.
“Thank you Zayn, really. But I do care about what I wear” sa hon och började rota i sin väska.
Jag lade mig på sängen. Jag kunde säkert vila lite, detta skulle ta ett tag.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag rotade igenom hela väskan för att hitta min favorit tröja. Vart var den någonstans? Jag var säker på att jag hade packat ner den, helt säker. Jag vände upp och ner på väskan och rotade igenom allting. I ögonvrån kunde jag se att Zayn tittade på mig och han såg ut att vara road åt mitt väldsproblem, som jag såg det.
“It’s not funny! I can’t find my favourite sweater” klagade jag och han slutade att le.
“Oh it’s okay, we’ll just buy you something new” sa Zayn och jag skakade på huvudet.
“No it’s my fave we’re talking about. I’m 100 procent sure I packed it” muttrade jag och vände mig återigen mot alla mina saker som låg utspridda på golvet. Jag kollade igenom alla kläder igen och suckade när jag inte kunde hitta den.
“I give up” sa jag och kastade tillbaka allt ner i väskan.
Zayn kom fram till mig och lade en arm omkring mig medan han plockade upp en av mina tröjor ifrån väskan med andra handen.
“Wear this one, I really like it” sa han och log mot mig.
Jag tittade på tröjan. Vinröd med lite svarta detaljer på. Jag bestämde mig för att ha den eftersom han gillade den.
“Okay” svarade jag och log lite mot honom innan jag drog fram ett par jeans ifrån min väska. Jag bytte snabbt om och kände Zayns blick bränna i min rygg.
“See something you like?” frågade jag och vände mig om när jag bytt om.
“Yes, always. That was an old one” sa Zayn och höjde på ena ögonbrynet.
Jag skrattade lite.
“It always works”. Jag tog fram min necissär och började sminka mig.
Zayn hoppade upp ifrån sängen och tittade bara på mig med skakande huvud. Jag vände blicken mot honom.
“What?”
“I just think that you don’t need make-up, you’re so beautiful anyway”
Hans ord fick mig att le stort.
“Thanks Zayn, but I still want to wear make-up” sa jag men hann inte ens ta tag i mascaran innan Zayn tagit den.
“No make-up today” sa han. Jag skrattade och himlade med ögonen.
“Okay, but can you please give me my hairbrush so I can brush my hair?” frågade jag.
“Only if you” började han och pekade på sina läppar.
Jag lutade mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. Han kysste mig tillbaka och log lite.
“It always works” sa han retsamt och tog mina ord.
Jag kysste honom en gång till innan jag började borsta igenom mitt toviga hår. Vi gjorde iordning oss och drog oss sedan mot hallen för att ta bilen in till shoppingcentret. Jag log för mig själv. Det skulle bli kul att få se mera av Bradford.

Del 29! Tänkte lägga upp det nu innan jag drar till skolan, kommentera på så kommer nästa på onsdag. Ha en bra måndag!! :D //Josefin xxx

The Fame Project - del 28

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Jag log stort.
“That’s so cute. I’ve never been together with someone for that long” sa jag och lutade mig tillbaka i soffan medan jag såg Zayn och Niall komma in i vardagsrummet.
Båda hade blött hår och rödskrubbade ansikten som dock var rena ifrån smink.
“Why didn’t you tell us that this make-up is hard to remove! We had to scrub it off with soap” klagade Niall och slängde sig ner i ena kanten av soffan medan Zayn satte sig mellan mig och Danielle.
“Niall’s right, I’m never doing this again” sa han och jag log lite.
“Don’t be too sure about that”.


       
 
ZAYNS PERSPEKTIV
“Bye guys, see you later” ropade jag och gick hand i hand med Rachel ut från Eleanors och Louis hus. Vi gick mot min bil och jag satte mig i förarsätet och Rachel i passagerarsätet. En suck for ur henne och hon lutade huvudet mot fönstret.
“Tired?” frågade jag henne.
“Very” svarade hon och gäspade.
Jag tog hennes vänstra hand i min och pussade den snabbt innan jag lade tillbaka handen på ratten.
Efter bara några minuter var vi framme vid mitt hus. Vi gick in och Rachel skyndade sig upp på övervåningen. Jag gick in i köket och gjorde snabbt iordning några smörgåsar för att sedan gå upp till mitt sovrum där jag antog att Rachel var. Jag öppnade sovrumsdörren och såg Rachel sitta på sängen.
“I thought you were hungry, so I made some sandwiches” sa jag och hon log tacksamt mot mig.
Hon tog emot den jag gav henne och satte mig ner bredvid henne. Vi åt snabbt upp mackorna och Rachel kröp under täcket och drog upp det ända till hakan. Jag tog av mig min tröja och mina byxor innan jag lade mig ner bredvid henne. Jag drog henne tätt intill mig och kysste henne på pannan.
“It’s been a long day” sa hon och lade sitt huvud på mitt bröst.
“I know, and I can’t believe that Carol and Connor are doing this to us” svarade jag och strök undan en hårslinga som fallit fram för hennes ögon.
“I love you Zayn” sa hon och kollade in i mina ögon.
Jag log och böjde mig ner och pressade mina läppar mot hennes.
“I love you too” svarade jag när vi dragit oss tillbaka.

RACHELS PERSPEKTIV
“It’s good, don’t you worry. You know I can take care of myself. Yeah, she’s amazing. I hope you can meet her soon. Okay, yes love you too. See you soon I hope, bye!” sa någon i bakrunden.
Men för mig hördes det mer som mummel i min halvvakna lilla bubbla. Jag gnuggade mig trött i ögonen och en stor gäspning for ur min mun medan jag vände mig om och tryckte huvudet ner i kudden.
“Awake?” hörde jag Zayn säga och jag kände en liten duns i sängen och hans hand som strök min axel som skymtade fram ur täcket jag hade lyckats rulla in mig i.
“Yes, now I am” svarade jag trött och vände mig leendes upp emot honom.
“Morning then” sa han och log tillbaka.
Zayn var inte alls tillfixad men ändå såg han perfekt ut som vanligt. Mycket bättre än han hade gjort kvällen innan när han hade fått sin makeover. Jag log åt minnet och satte mig upp.
“Good morning” sa jag och kramade om honom.
“Are you hungry?” frågade han och innan jag hunnit svara så kurrade min mage till.
“I’ll take that as a yes” fortsatte han och skrattade. Vi gick upp från sängen tillsammans och gick ner till köket.
“What do you want?” frågade jag och öppnade kylskåpet.
“Coffee, definitely coffee” svarade Zayn och började plocka i ett av skåpen.
“Something more than coffee?” frågade jag medan jag satte på kaffemaskinen.
“What about scrambled eggs?” frågade han.
“Sure” svarade jag och tog fram ägg.
“I’ll let you do it since it didn’t went that well when I did it last time” sa han och jag skrattade lite.
“Okay, but on your own risk” Zayn skrattade lite åt mig och jag började ta fram alla ingredienser till äggröran.  
“Okay, so what’s today’s plans? Any stuff going on?” frågade jag Zayn som skakade på huvudet.
“Maybe we can do something then?” sa jag och rörde om lite i äggröran.
“Of course” svarade han och log. Han ställde sig bakom mig vid spisen och lade armarna om min midja. Han började kyssa mig på nacken och hittade snart min svaga punkt under örat.
“Zayn... You’re distracting me” sa jag.
Han verkade inte bry sig utan började istället att suga på ett och samma ställe.
“Zayn, the eggs are getting burned” mumlade jag.
Efter ett tag så drog han sig undan med ett flin fastklistrat på hans läppar.
“That wasn’t really nice so no eggs for you” sa jag retsamt och ställde fram stekpannan på köksbordet med en liten smäll.
“Oh that’s mean” sa han och satte sig ner.
Jag satte mig mittemot honom och mötte hans blick.
“Admit that you liked it” sa han och log. Jag försökte hålla ansiktet känslolöst men det gick inte så bra, ett litet leende spred sig på mina läppar. Han skrattade åt mig eftersom han visste att jag faktiskt gillade det men inte ville erkänna det. Jag tog lite äggröra och lade det på min tallrik.
“So I heard that you talked to someone earlier?” frågade jag nyfiket.
Zayn nickade.
“Yes, my mum. She and the rest of my family wants to meet you” svarade han sedan och jag log lite smått.
“That would be fun, with all your sisters” sa jag glatt innan jag proppade munnen full med äggröra.
“Yeah they can be quite mean sometimes but I’m sure you would get along with them. By the way, my mum asked if we wanted to come to Bradford and stay there for some days? I promise they’re all nice” sa Zayn och tittade på mig.
Jag började le stort vid tanken att få åka iväg med Zayn till hans familj.
“That would be amazing, when are we leaving?” frågade jag exalterat och Zayn skrattade lite åt min entusiasm.
“This afternoon I think. It takes some hours to drive so then we’ll be there later tonight”
Jag nickade medan jag fortfarande log.
“It’s gonna be fun! How long do you wanna stay?”
Zayn ryckte lite löst på axlarna och log mot mig.
“It’s up to us, no time’s said”
“That’s good. I need to think about what I’m going to wear and which clothes I’m gonna bring and-” började jag men avbröts av en leendes Zayn som satte handen över min mun.
“I don’t need to hear that, it’s girls talk” sa han och hade fortfarande handen över min mun.
“If you don’t take your hand away I’m gonna lick it” sa jag dovt i hans hand.
Zayn skrattade.
“Oh, you wouldn’t”
Jag mötte hans blick.
“Oh, I would”
Och så gjorde jag det. Jag slickade hans hand och han tog snabbt bort den ifrån min mun.
“Eww, you are gross Rachel!” utbrast han men jag såg att han hade ett litet leende på läpparna.
“I said I would” sa jag och flinade.
Han drog sin hand längs min kind och jag kände salivet klistra sig.
“ZAYN! EWW!” utbrast jag och slog bort hans hand.
Zayn skrattade åt mig.
“You started”.

ZAYNS PERSPEKTIV
“Come on Rachel, it’s not that necessary” sa jag lite trött och lutade mig mot dörrkarmen i Rachels rum. Mina väskor var färdigpackade och nu väntade jag bara på Rachel som inte kunde hitta sin plattång.
“Yes it is! Without products for my hair, how am I gonna make a good impression on your family?”
“They don’t care about that, come on now please?” sa jag och drog upp henne ifrån golvet där hon satt omringad av saker.
“You can borrow mine” fortsatte jag och Rachel nickade lättat.
“Okay, thanks”
Vi hjälptes åt att få ner hennes väskor för trappan och tryckte in dem i min bil. När allt och alla var inne och fastbältade i bilen startade jag den och började köra. Radion var på och den spelade just nu Troublemaker av Olly Murs, en nära vän till mig och de andra killarna.
Rachel sjöng med lite i låten och jag blev förvånad för hon sjöng riktigt bra. Jag hade ju aldrig hört henne sjunga förut och det var förmodligen därför. Jag tittade lite mot henne när vi stannade vid ett rödljus.
“Do you like Olly?” frågade jag nyfiket.
“Yeah, a bit I guess” svarade hon och ryckte lätt på axlarna.
“He’s a friend of mine, he’s so nice. We were touring with him last year” sa jag och Rachel nickade.
“Do you like singing, Rachel?” frågade jag med ett leende medan jag började köra igen mot det nu gröna ljuset.
“Yes, I do. But okay it was bad I know” svarade hon och jag skakade på huvudet.
“No, not at all! I thought it was really good”
Rachel öppnade munnen för att svara.
And I’m not just saying that, I mean it” tillade jag och hon stängde munnen igen för att ersätta det med ett leende.
“Thanks Zayn” svarade hon och jag kunde i ögonvrån se hur en liten rodnad skymtade på hennes kinder vilket fick mig att le.
Det blev tyst en stund men det var ingen pinsam tystnad. Efter en stund kom vi ut ifrån centrala London och där var det inte riktigt lika hektiskt.
“Zayn, how is Bradford? I mean, what does it looks like?” frågade Rachel nyfiket.
“I guess it looks pretty much like other other towns, but it’s quite beautiful. Sometimes I’m tired of it, but I always end up missing it when I’m out touring” svarade jag.
Ravhel nickade förstående.
“I understand. If I’m gone for a while to record a film I always miss home”
Vi fortsatte att prata en stund och efter ungefär en timme kom vi ut ifrån de största vägarna. Nu började vi iallafall att närma oss Bradford. Jag kände igen vägen, jag hade åkt den många gånger. Rachel tittade ut genom fönstret, hon såg glad ut. Hon hade ju aldrig varit i Bradford förut så det var ju något nytt för henne. Hon såg glad ut och det gjorde mig glad att hon ville träffa min familj.

När vi äntligen kom fram var det ganska sent på kvällen, det hade varit mer trafik än jag trott och tagit nästan fyra timmar. Både jag och Rachel var ganska trötta, det blir man ju av att sitta i en bil så länge. Jag parkerade bilen utanför huset och tittade ut på det. Gud vad jag hade saknat Bradford och min familj. Jag betraktade Rachel som tittade på huset.
“Wow, this is so elegant, and huge” sa hon och vände leendes blicken mot mig.
Jag log.
“I’m glad you like it. Now let’s get in before my sisters come and attacks us in the car” sa jag och vi klev båda ur bilen och tog allt vårt bagage.
Vi gick fram till dörren och jag ringde först på ringklockan för att sedan bara gå in.
“Zayn!” hördes en röst och snart var jag i min mammas armar. Jag kramade glatt tillbaka, jag har verkligen saknat henne hur mycket som helst. Självklart de andra också, men jag och mamma har alltid haft ett särskilt band. Rachel stod bakom mig och såg lite smått bortkommen ut så jag tog hennes hand och tittade på mamma och alla mina syskon som nu hade kommit in till hallen.
“This is Rachel, my girlfriend” sa jag med ett stort leende och min mamma klev fram och gav Rachel en varm kram. Rachel kramade tillbaka och våra blickar möttes. Hon log lite och jag log bara tillbaka.
“I’m Patricia, but you can call me Trisha” sa mamma vänligt till Rachel.
“I’m Rachel, and I guess you can call me Rach if you want” svarade Rachel glatt.
“Welcome to Bradford Rachel. This is Doniya, Waliyha and Safaa, you have probably already heard about Zayn’s lovely sisters” sa mamma och vände sin blick mot mig med ett leende.
Jag himlade med ögonen och bara väntade på att min mamma skulle kläcka ur sig något pinsamt. Men Rachel log bara mot mina syskon.
“Now come on in guys, the food is soon ready and Yaser will be home soon” sa mamma och gick ut i köket igen.
Jag log för mig själv, det skulle bli kul att träffa pappa igen. Det hade varit längesen. Rachel och jag tog av oss skorna och lämnade väskorna i hallen. Rachel tittade runt i hallen och stannade till vid väggen där det hängde en massa foton på hela vår familj. Hon skrattade och pekade på ett foto på mig från när jag var liten.
“That’s you Zayn, isn’t it?” frågade hon roat och jag skrattade lite.
“Yes, it is. Don’t laugh” svarade jag och tittade på Safaa som kom gående emot oss.
“Have you said hi to Rachel?” frågade jag och hon skakade på huvudet och log ett sött leende mot Rachel.
“I’m Safaa” sa hon och försvann sedan in i köket.
Rachel tittade på mig.
“She’s so cute!”
“Oh she can be mean too, trust me” sa jag medan vi styrde våra steg emot köket.
“Do you need help with anything?” frågade Rachel artigt till min mamma.
“No thanks, I’m fine” svarade hon med ett leende.
“Why don’t you show her around the house, Zayn?” frågade hon efter ett tag. Jag nickade och tog Rachels hand i min och gjorde min väg mot vardagsrummet.
“So this is the living room” sa jag och gjorde en gest mot soffan.
“I can see that” sa Rachel leendes och jag skrattade lite.
“My mum insisted to this even if I actually wouldn’t need to show you around” sa jag och himlade lite med ögonen.
“Can I see your room now?” frågade hon sedan och jag nickade och gick upp för trappan. Jag öppnade första dörren till höger och lät Rachel gå in. Hon kollade runt och log.
“A typical boy room” sa hon och gick fram till mitt lilla skrivbord med en massa papper på.
“A typical boy room?” sa jag fast det lät mer som en fråga.
“Yeah, blue walls and a bit messy” sa hon och flinade. “But I like it” fortsatte hon snabbt. Hon gav mig en liten kyss och återgick sedan till att kolla på mitt skrivbord.
“These are really good. Have you painted them?” frågade hon och visade en av d teckningar jag gjort. Jag log lite blygt mot henne. Att rita var något som jag verkligen gillade men jag hade knappt tid för det nu när jag var så känd och hela tiden var på turné. Det var ändå något jag saknade och när jag väl var hemma så brukade jag rita en hel del.
“Yeah, I have” svarade jag och ställde mig närmre henne.
“Wow, I didn’t know that you could paint” sa hon imponerat och kollade på några fler av mina teckningar.
“Well, I guess I just never got to tell you or show you. Maybe I could paint you someday” sa jag med ett leende och mötte min blick.
Hennes ögon glittrade i halvmörkret i mitt rum.
“That would be amazing, and really fun. Feels like titanic a bit” sa hon och satte sig på min säng.
Jag skrattade kort.
“Yes, but with your clothes on!”
Hon gav mig en blick och log snett.
Just då hörde vi mamma ropa.
“The food is ready!”

RACHELS PERSPEKTIV
Min blick flackade mellan alla runt omkring mig. De var alla så sjukt snälla, precis som Zayn. Jag hade precis träffat hans familj men jag gillade dem redan.
“So, Rachel we thought you could share room with Zayn cause the couch isn’t always that comfortable” sa Trisha och jag nickade.
“Sounds good” sa jag och tittade på Zayn som bara log mot mig.
“So how’s London then? We haven’t been there for a quite long time now” sa Yaser, Zayns pappa.
“It’s amazing. I mean I’ve always lived there but now I got my own house and stuff” sa jag glatt.
“But actually we’re more in eachothers’ houses than in our own” tillade jag sanningsenligt och Zayn nickade.
“True”
“I saw Zayn’s paintings by the way, they were really good ones” sa jag och tittade på Zayns mamma och pappa.
Zayn rodnade lite, något som han inte brukade göra.
“They’re not that good” sa han och lade betoning på that.
“Yes, they are Zayn” sa jag och vände blicken mot honom igen.
Trisha log mot honom.
“Now take the credit Zayn, you are good” sa hon.
“Okay, change subject” sa han och vi andra skrattade lite.
Jag log stort. Här trivdes jag redan.
“What are you two planning on doing when you’re here in Bradford?” frågade Yaser och kollade på mig och Zayn.
“Well, I want to get to know you better” svarade jag leendes och kollade på Zayns systrar som log mot mig.
Doniya tittade exalterat på mig.
“You like clothes and stuff, right?” frågade hon glatt.
Jag nickade och skrattade kort.
“Who doesn’t?”
“Well, I have an amzing idea that can make you laugh your butt of” sa Waliyha med ett flin.
“Really, what?” frågade jag glatt.
“I can’t tell you here” sa hon och kollade på Zayn.
“I have a feeling that this is not going to end well” muttrade Zayn och vi andra skrattade.

Kapitel 28, REDAN!! Det känns som om det var förra veckam som vi började med den här novellen.. :P Nä, men vad tycker ni om kärleksparet? Eftersom de är så lyckliga nu så kommer vi nog snart att förstöra det med lite drama.. :P Mohahaha, nä men ni får se vad som händer. Vill jättegärna ha era åsikter, det betyder såhäääääääääääääääääär (kan hålla på ett tag till) mycket! :D Imorgon så kommer även del 3 till Still The One, så glöm inte att kolla in då och släng gärna in en kommentar :) 
Ha det gött, //Josefin xxx

The Fame Project - del 27

| Postat i: The Fame Project
Tidigare 
“Okay, ready? I’ll go get them” sa Eleanor.
Jag och Danielle nickade och jag log mot henne.
“This is gonna be so fun” sa jag och hon log stort tillbaka, hon flinade nästan lite.
“I know, I love your idea” svarade hon och Eleanor kom ut med killarna i släptåg.
De alla stannade när de tittade på bordet.
Jag harklade mig och flinade mot dem.
“Welcome to saloon Daninorel”.

    

HARRYS PERSPEKTIV
“What is this? Why are there so many hair products here?” frågade jag och började långsamt inse vad de hade planerat.
“No, no and no” sa jag bestämt och korsade armarna.
“Come on, it’s fun” sa Eleanor och jag såg hur Zayn började skratta.
“This is so typical Rachel” sa han med ett flin medan Rachel tryckte ner honom och Niall på varsin köksstol.
Jag gav Liam och Louis varsin blick men de bara skakade på sina huvuden, villiga att låta deras flickvänner vinna över dem. Danielle tryckte ner dem på varsin stol och gav dem en blick som sa till dem att sitta kvar där. Eleanor kom fram till mig.
“Don’t fight against us Harry, you can’t escape from this” sa hon och tog tag i min arm.
Jag satte mig motvilligt ner på en stol.
“But what are you going to do with my hair?” frågade jag sedan.
Eleanor log lite mot mig.
“That’s the beauty with it, the surprise” sa hon och försvann in i badrummet.
Jag mötte Louis blick och mimade help me till honom. Men han skakade bara leendes på huvudet.
“Let my girlfriend have you a hair makeover now” sa han och jag suckade.
Eleanor kom tillbaka med ett plattång  handen och en flin på läpparna. Det tog en millisekund innan jag insåg vad hon tänkte göra.
“Never ever ever. You are so dead Rachel, why do you always have to make up evil plans?”
                    
RACHELS PERSPEKTIV
“Woo, look at this” sa jag och studerade Zayns hår.
Det var bakåtslickat med vatten och massa hårgelé. Eller, ja. Det mesta av håret var bakåtslickat förutom en liten slinga som hängde ner i pannan på honom. Det var meningen att han skulle se ut så här så jag kände mig nöjd.
“Can I look in the mirror now Rach?” frågade han för säkert tusende gången.
“Not yet” mumlade jag koncentrerat och sprayade lite mera hårspray på toppen av hans huvud.
“Now, done. But you can’t until the others are ready, I’m watching you” sa jag och gav Zayn en blick innan jag gick över till Niall.
Locktången låg varm och redo och det var bara att sätta igång. Niall skrattade när jag började locka hans hår.
“What’s so funny?” frågade jag undrande.
“Just the fact that this is the first time I’ve ever had curly hair and it will probably also be the last time” sa han och jag skrattade lite.
“No no, this would fit you!” sa jag glatt medan jag gjorde lock efter lock i hans blonda mjuka hår.
Zayn skrattade när han tittade på oss och jag gav honom en oskyldig blick.
“What, it looks good” sa jag och han nickade.
“Yes, really”
Längre hann han inte innan han började skratta igen. Jag skakade bara på huvudet och fortsatte med Nialls hår medan jag riktade blicken bort mot Eleanor och Harry. Trots Harrys väldigt högljudda protester så höll nu Eleanor på att platta hans hår. Han såg surare ut än någonsin med armarna i kors och en trumpen min. Och hans hår såg mer än konstigt ut när det var plattat. Man var ju van att alltid se honom i hans lockar och nu såg det så himla annorlunda ut.
Jag började skratta okontrollerat och brände nästan Niall med locktången.
“Hey, be careful!” utbrast han lite irriterat.
“I’m sorry, it’s just-” började jag men tystnade när jag mötte Harrys mördarblick.
Om blickar hade kunnat döda hade jag nog varit rätt så död nu.
“Okay, nothing” sa jag med en ursäktande blick på Harry och koncentrerade mig på Nialls hår istället.

När det var klart tittade jag på Danielle som höll på att spraya upp Louis lugg rakt upp för att sedan använda vågtången. Jag log för mig själv och tittade på Liam som hade små tofsar i hela håret. Alla tofsar var sprayade i olika färger och det såg väldigt roligt ut. Han log lite mot mig och och jag skrattade lite. Alla såg väldigt roliga ut.
“Niall!” ropade jag och gick tillbaka till honom.
“Yes?”
Jag tog fram en lila sprayburk, skakade den och sprayade ut lite på hans hår.
“Rachel!” utbrast han förfärat och jag skrattade lite.
“It’s purple now!”
“I know, lovely isn’t it” svarade jag glatt och studerade mitt resultat.
Jag såg hur Niall gav Zayn en mörk blick.
“You have a mean girlfriend, you know that right” sa han till Zayn som bara flinade.
“Oh, I know”.

DANIELLES PERSPEKTIV
“Oh my god, how beautiful we made them” sa jag överentusiasktiskt och gjorde high-five med Rachel och Eleanor.
Vi hade fixat klart killarna och nu satt de alla framför oss, stylade i hela ansiktet. Bokstavligen talat. De var alla sminkade med vårt smink och stylade i hela håret. Och det hade nog aldrig sett roligare ut med fem killar som är sminkade som tjejer med eyeliner, läppstift och hela rubbet plus stylat hår.
“God, wait here! I have to take a photo!” utbrast Eleanor högljutt och sprang in i sovrummet för att hämta deras systemkamera.

RACHELS PERSPEKTIV
@Rachel_moore: don’t they look gorgeous :P #HarrietStyles #LouisaTomlinson #NialletteHoran #ZaynieMalik #LeemahPayne pic.twitter.com/3JhASE3p

“Rachel, don’t you dare send that” sa Harry och försökte ta mobilen ur min hand.
“Oups... Too late” svarade jag med ett flin och tryckte på send tweet.
“RACHEL! I HAVE STRAIGHT HAIR THERE, HOW COULD YOU!” utbrast Harry upprört.
Jag började skratta hysteriskt när jag såg hans irriterade och oroliga ansikte. Jag förstod att han såg ganska allvarligt på det här.
“If you take my phone then I will just take another and another picture of you and upload” sa jag retsamt och Harry korsade armarna.
“BUT I FREAKING WEAR FUCKING MAKE-UP FOR GIRLS” utbrast han och lade sig ner på golvet för att rulla ihop sig till en boll med huvudet ner i golvet.
Vi alla skrattade åt honom och jag gick fram till Danielle och Eleanor.
“High-five girls!” utbrast Eleanor och vi alla tre gjorde high-five med varandra.
“This is so hilarious” sa Eleanor och skrattade medan Louis kom upp bakom henne och lade en arm omkring hennes axel.
“How do I look?” frågade han med ett flin.
Jag skrattade.
“Gorgeous as always” svarade jag och kände ett par armar runt min midja.
“Don’t I look better?” frågade Zayn i mitt öra.
“Of course you do” svarade jag leendes och vände mitt huvud halft åt vänster så att jag mötte Zayns blick.
Jag frustade och brast ut i skratt.
“Maybe that’s not the look you should go for” sa jag skrattandes.
Jag vände mig mot Harry igen som kollade surt på mig.
“Harry, don’t be mad at me, it was so fun” sa jag och fnissade. Jag satte mig ner bredvid honom och petade honom på kinden.
“Admit it, it was fun” sa jag och petade honom upprepande gånger på kinden.
Ett litet leende formades på hans läppar och jag visste att jag hade fått honom att erkänna.
“Fine, but if you’ll do it again, I’ll kill you in your sleep”
“Ooh, I’m so afraid” sa jag och skrattade.
“You should be” svarade han och spände sina armar för att visa hans muskler.
“I don’t see anything, maybe you should work out a bit” retades jag och ställde mig upp.
Han räckte ut sin tunga mot mig och reste sig upp för att sätta sig bredvid Louis i soffan. Jag satte mig bredvid Zayn som lade en arm om mina axlar. Plötsligt bröt jag ut i skratt. Alla kollade konstigt på mig och när jag äntligen återhämtat mig efter skrattanfallet så beordrade Danielle mig att berätta vad jag skrattat åt. Jag pekade på killarna och Danielle och Eleanor började också skratta.
“Even if you look good as girls, I prefer you as guys” sa jag mellan skrattatackerna och killarna bara himlade med ögonen åt oss.
“Well, I don’t know about you guys. But I’m gonna wash my face and fix my hair” sa Harry och reste sig upp från soffan.
De andra hakade på och snart var det bara vi tjejer kvar. Jag tittade roat på Danielle och Eleanor.
“Did you really tweet that Rachel?” frågade Danielle och jag visade nickandes tweeten för dem.
Alla vi tre brast ut i skratt ännu en gång, det här skulle vi ha roligt länge åt.
“This is just hilarious, I’m so glad Zayn met someone like you” sa Eleanor och log mot mig.
“I’m just glad I met him too. I mean, he makes me so happy” svarade jag och kunde inte hindra mig själv ifrån att le tillbaka.
“You make him happy too, I can tell” sa Eleanor och Danielle nickade.
“How long have you and Liam been together?” frågade jag Danielle nyfiket.
Hon log lite och rynkade pannan när hon tänkte.
“Two and half years ish, but we broke up last year. But then we realised we really loved eachother and yeah”
Jag log stort.
“That’s so cute. I’ve never been together with someone for that long” sa jag och lutade mig tillbaka i soffan medan jag såg Zayn och Niall komma in i vardagsrummet.
Båda hade blött hår och rödskrubbade ansikten som dock var rena ifrån smink.
“Why didn’t you tell us that this make-up is hard to remove! We had to scrub it off with soap” klagade Niall och slängde sig ner i ena kanten av soffan medan Zayn satte sig mellan mig och Danielle.
“Niall’s right, I’m never doing this again” sa han och jag log lite.
“Don’t be too sure about that”.


Del 27, yaaay! :) Haha bästa makeovern eller hur? :P Kommentera gärna vad ni tyckte, det är era ord som får oss att fortsätta. :) 
Ha det bra iallafall! //Kram Josefin & Frida xxx

The Fame Project - del 26

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Han sa ingenting, men det behövdes inte för att veta hur han mådde. Jag kände hur något blött träffade min axel och då insåg jag att Zayn också grät. Jag strök honom över ryggen och drog in ett djupt, skakigt andetag. Vi satt där ett bra tag och bara grät i varandras armar. Även om detta inte var slutet för oss nu så visste vi båda att Connor och Carol inte skulle ge sig. Detta var bara början.


ZAYNS PERSPEKTIV
“This sucks” muttrade Rachel och tryckte ännu en gång på hissknappen.
“I know Rach, I know”
“It’s just so unfair! Why can’t they just let us be happy and let us stay together?!” utbrast hon.
“Calm down babe, it’s not gonna make things better if you screams” sa jag och lade en arm om hennes axlar.
“You’re right” sa hon och tog ett djupt andetag.
“So, about what you said before... Do you really love me?” frågade jag nervöst och kollade ner i marken. Jag såg i ögonvrån hur hon kollade på mig och snart stod hon framför mig med hennes händer på mina kinder.
“Of course I do Zayn. I wouldn’t lie about that” svarade hon och log.
“I know that we have just been together in two months, but I love you too. And that’s why we’re gonna get through this” sa jag. Hon log stort mot mig och pressade sina läppar mot mina.
“Our love is too strong for them, they can’t just say that we can’t see eachother” sa jag och gick in i hissen med Rachels hand i min.

RACHELS PERSPEKTIV
"Do you wanna do something now?" frågade Zayn och pussade mig på kinden.
"Yeah sure" svarade jag.
"But I'm pretty tired, so maybe we can just rent a movie and cuddle?" fortsatte jag och Zayn nickade entusiastiskt.
"Sure, my place? You said you would sleep over there. But is it okay if we just stop by at Louis's? I kind of need to tell them what happened there" svarade han och jag nickade till svar.
"Yes for everything you just said" sa jag och Zayn skrattade lite.
"Okay, let's drive home then" sa han sedan och vi gick ut till parkeringsplatsen.
Det var jättehärligt och varmt väder och jag försökte att spola bort det som just hade hänt ur mitt minne. Men bra väder kunde inte precis göra mitt humör bättre. Jag kunde bara inte fatta att de försökte tvinga oss att göra slut. Då hade de inte ens behövt säga åt oss att fejkdejta ifrån början! Men nej, jag tänkte inte sluta vara med den kille som faktiskt gjorde mig så här lycklig.

“That’s it? They don’t want you two together because that you’re better of without eachother? That’s the most lame excuse I have ever heard!” utbrast Eleanor surt och satte armarna i kors.
Efter att jag och Zayn hade kommit till Louis och Eleanors hus så hade vi pratat om mötet non-stop. Alla var enade om att Connor och Carol var dumma i huvudet och som bara gillar att förstöra andras liv.
“I know, but we said everything we could and they won’t change their minds” muttrade Zayn.
“What are you going to do?” frågade Liam.
“Well, we can’t just give up. We are going to get through this, right Zayn” sa jag och tog hans hand i min.
“Of course, just one problem” började Zayn och svalde. “Carol told me that we must break up in three weeks and after that we have a mini-tour here in UK and you’re going to the US for some audition”.
“What! When did she said that?” frågade jag surt.
“After you ran out” fortsatte han.
“That bitch” mumlade Danielle och jag kunde inte annat än att hålla med henne.
“Well, you still got three weeks left together. So during these weeks we can figure out a plan so you can stay together” sa Louis.
“Sounds good, just don’t figure out anything unrealistic” sa jag.
“Pfft, unrealistic. I would never do that” svarade Louis samtidigt som ett flin spred sig på hans läppar.
“Just so you know, if you do. Me and Zayn will wax your legs” fortsatte jag och log.
“And it’s really painful mate” sa Harry och klappade honom på axeln.
Vi andra skrattade och i mitt huvud så kunde jag höra Harrys skrik när han blev vaxad.
“Hmm, I think I’m skipping that thanks” sa Louis och Harry flinade.
“Good choice”
“And don’t worry guys, we’ll help you figure out something” sa Liam tröstande och jag nickade.
Vi skulle nog hitta på något, alla tillsammans. På ett eller annat sätt skulle jag få umgås med Zayn. Frågan var bara hur.
Jag kände mig fortfarande väldigt upprörd på Carol så jag bestämde mig för att skicka ett sms till henne. Jag kanske skulle få ångra det senare, men skitsamma.

To: Carol Manager
“I don’t have words for how upset I am. I can’t believe you actually did this to me and Zayn, especially not when you now know how I feel about him. I’ve always said you’re the great manager who’s always there for me, but I guess I’ve changed my mind. Maybe I don’t need a manager anymore”

Det var ett rätt taskigt sms men hon förtjänade det faktiskt. Usch, jag skulle säkert klara mig utmärkt utan en manager om Carol var det enda valet. Jag suckade för mig själv och lutade mig mot Zayns axel medan jag kom tillbaka till verkligheten och försökte sätta mig in i vad de andra pratade om.
“So what are we gonna do then? We can’t hide them if that’s what you think” sa Harry lite irriterat och tittade på Liam.
“Of course I know that, but-” började han men avbröts av Zayn.
“Guys calm down, we’ll find a way. We still have three weeks” sa Zayn och tittade på mig.
Jag nickade med ett litet leende och tittade runt på alla andra.
“I wanna do something funny, cheer everyone up” sa jag och Zayn tittade på mig.
“Like what?”
Jag log hemlighetsfullt.
“I think I have an idea. Come on girls, I’ll tell you” sa jag till Danielle och Eleanor som följde mig ut i köket.

ZAYNS PERSPEKTIV
“What are they seriously doing?” frågade jag de andra killarna med rynkad panna.
Det brukade aldrig sluta bra när Rachel var så där hemlighetsfull.
Niall ryckte på axlarna.
“Have no idea, you should know. It’s your girl, not mine” sa han med ett flin och jag räckte ut tungan åt honom.
“Yeah yeah irish”
Vi alla tittade upp när tjejerna kom ut ifrån köket.
De log lite mot varandra medan Rachel och Danielle gick mot hallen och började ta på sig skorna.
“What are you doing guys?” frågade Louis undrande med blicken på dem.
“Nothing, we’ll be back soon. Don’t worry” sa Rachel och slängde en slängkyss till mig innan hon och Danielle gick ut genom dörren.
Vi alla stirrade undrande på Eleanor.
“What the hell was that” sa Louis.
Eleanor bara skrattade lite.
“You need to have patience guys, we’ll tell you soon. It’s a surprise” sa hon och gick in till hennes och Louis rum.
Jag stirrade på de andra killarna.
“What the hell...?”
De andra såg lika undrande ut som jag.

RACHELS PERSPEKTIV
“Do you think they’re gonna like it?” frågade jag Danielle som nickade entusiastiskt.
“Well I’m not sure but it’s gonna be funny” sa hon och skrattade lite.
“I agree” svarade jag medan Danielle stannade bilen utanför mitt hus.
“Okay, I’ll pick you up in 20 minutes then” sa hon och jag nickade.
“Thanks for the drive, see you soon!”
Jag öppnade dörren, klev ut och gick upp till min dörr för att låsa upp. Jackan och skorna åkte av och jag gick in till mitt sovrum för att leta upp allting jag skulle ha med mig. Platttången, locktången och vågtången åkte ner i väskan. Det gjorde också hårmousset, hårgelén, hårsprayen, värmeskyddssprejen och en massa tofsar och hårspännen. Hela min sminklåda lyckades jag också knöka ner i min väska. Det skulle ju trots allt vara en riktig makeover. Det här skulle bli väldigt kul, jag hade inte överdrivit när jag hade sagt att det skulle bli roligt. Iallafall för några av oss...

En halvtimme senare stod jag och Danielle återigen i Louis och Eleanors hall med våra väskor fullproppade med saker. Eleanor hade lyckats skicka in alla killarna i deras sovrum och hon hade radat upp alla sina saker på köksbordet. Jag och Danielle klev in och plockade upp våra saker också på bordet. Nu var det fullt med olika hårprodukter och hårgeléer. Perfekt för att kunna utföra vår plan.
“Okay, ready? I’ll go get them” sa Eleanor.
Jag och Danielle nickade och jag log mot henne.
“This is gonna be so fun” sa jag och hon log stort tillbaka, hon flinade nästan lite.
“I know, I love your idea” svarade hon och Eleanor kom ut med killarna i släptåg.
De alla stannade när de tittade på bordet.
Jag harklade mig och flinade mot dem.
“Welcome to saloon Daninorel”.

Haha, vad tror ni att Dani, El och Rach kommer att göra mot stackars One Direction? :P 
Vill gärna ha era åsikter, vad tyckte ni om kapitlet? :) 
Minst 4 kommentarer för att få nästa på onsdag 
Kram Josefin & Frida xxx

The Fame Project - del 25

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Rachel såg ut som om hon tänkte. En rynka visades i mitten på hennes panna, vilket det alltid gjorde när hon var orolig eller funderade. Plötsligt kollade hon upp på mig med ledsna ögon.
“Zayn, I know what the meeting is about”. Då förstod jag. Jag drog in henne tätt i min famn och strök henne över håret. Jag hörde henne snyfta till och drog henne ännu närmre mig.
“Shh, it will be fine” sa jag och svalde hårt. Det här skulle bli intressant.

        
 
RACHELS PERSPEKTIV
Med skakiga ben, hand i hand med Zayn så gick jag in den byggnad som jag fruktade. Jag gick fram till hissen och tryckte på den lilla knappen. Det plingade till och vi gick in i hissen. Jag ställde mig tätt intill Zayn och han lade sin ena arm omkring mig och kysste mig i pannan.
“I don’t want to do this” sa jag och kollade ner i marken.
“I know Rach, neither do I. But we will fight through this and they can’t say that we need to break up. It’s our lifes”
“I know Zayn, but they are our managements and they actually decides over our celebrity lifes” muttrade jag.
“Rach please, try to think positive. You’re my girl, and that’s everything that matters” svarade jag och kysste henne. Vi drog oss ifrån varandra när hissen plingade till för att visa att vi var på rätt våning. Jag tog Zayns hand i min och började gå mot Carols kontor.
Vi stannade utanför rummet och jag suckade. Zayn drog in mig i hans famn och kysste mig snabbt.
“We’ll make through this” sa han innan han öppnade dörren. Carol och Connor, som båda satt där inne, kollade upp och log. De trodde att vi skulle gilla detta. Men Gud vad fel de hade. Om de bara visste om mina känslor för Zayn.

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag slog mig ner på en av stolarna och Rachel satte sig bredvid mig. Jag tog hennes hand under bordet och hon log svagt mot mig.
“Hello Zayn, Rachel” sa Connor och vi hejade tillbaks.
“Well, I just need to say that these last weeks have been really good, because you can’t see that what you are doing is fake. So good work!” sa Carol och log. Rachel klämde åt min hand hårdare och jag strök min tumme över hennes hand.
“Yeah, and this has been really good for your publicity. And your fans actually likes you together” fortsatte Connor.
“But you can’t stay together anymore. You have been together in five months now and we think that it’s good that you, Rachel, is single from now” sa Carol och jag kände hur Rachel spände sig bredvid mig.
“Maybe we don’t want to break up”sa Rachel tyst.
“Excuse me?” frågade Connor.  
“Maybe we don’t want to break up” sa hon högre.
“What do you mean?” frågade Carol.
“I mean, that I have fallen deep for Zayn and I don’t want to let him go” svarade hon enkelt. Jag kollade på Rachel och log. Den tjejen var underbar.

ELEANORS PERSPEKTIV
“What do you think the meeting is about?” frågade Harry. Hela gänget, förutom Zayn och Rachel, hade samlats i mitt och Louis hus för att bara umgås och efter att vi alla fått reda på av Liam att Zayn var på möte så insåg vi, iallafall nästan alla, vad det handlade om.
“Seriously Curly? It’s a meeting about them breaking up” sa Liam.
“I can’t believe that this is happening. I mean, they are so cute together and now they need to break up. It’s unfair” muttrade jag och satte armarna i kors.
“I know El, we all do” sa Louis tröstande och jag lutade mig mot hans axel.
“I have just met her one time” sa Danielle.
“Right! And I have planned a shopping day, all three of us” utbrast jag.
“Girls, you can still do your shopping even if they have broke up” sa Harry.
“And besides, I don’t think that Zayn will let Rachel go yet” sa Niall och åt upp den sista kakan från paketet.
“Well Rachel won’t let Zayn go either. She is totally in love with him” fortsatte jag.
“Yeah I know! Did you see how they looked at eachother on the film premiere” utbrast Danielle.
“Relax girls, it’s just a relationship” sa Louis.
“You did not just say that Boobear!” sa jag och slog till honom löst på armen.
Han log mot mig.
“Sorry love, you know I didn’t mean that” sa han och jag log lite men minen förändrades snabbt.
“Guys, what do you think management will do? I mean, will they go against Rach and Zayn?” frågade jag fundersamt.
Louis nickade.
“Yeah, probably. Connor is really tuff when it comes to this kind of stuff, they won’t just accept what Zachel want just because they’re in love” sa Liam och jag suckade.
“It’s just not fair! And here we’re sitting on our asses able to do just not a shit!” utbrast jag surt och korsade irriterat armarna.
Connor hade alltid stört mig ända sen jag blev tillsammans med Louis, och Rachels manager Carol verkade vara helt dum i huvudet.
“I know Eleanor, I wish we could do something” sa Louis tröstande och jag suckade.
Varför kunde de inte bara få vara lyckliga med varandra precis som jag var med Louis?

ZAYNS PERSPEKTIV
“Guys, we said that you can’t be together and we mean it. Now stop protest and just move on, you didn’t even wanted to be together in the beginning” sa Carol irriterat och jag kände hur hårt Rachel kramade min hand.
“And I said that I want to be with Zayn!” utbrast Rachel argt och jag tittade på henne.
“You can’t, you’ve been together long enough. LET. IT. GO.” sa Carol och jag kunde se hur rynkan i hennes panna blev djupare för varje minut som gick.
“Zayn, you are wise. You know that you guys have to do this for your career” sa Connor och tittade lite halvt desperat på mig men jag skakade bara på huvudet.
Jag var fruktansvärt trött på Connor vid det här laget.
“No Connor, then I choose to not be wise. Cause I want to be with Rachel, and besides it was you guys who caused that we fell in love from the start. You forced us to fake date, so it’s pretty much your fault” sa jag i en så lugn ton jag kunde.
Connor stirrade argt på mig.
“Just do as I say!” sa han med höjd röst.
Jag tittade på Rachel som hade blanka ögon vid det här laget.
“I’m not gonna stop meeting her just because you say it. I have my own life” sa jag och kramade Rachel så gott jag kunde ifrån där jag satt. Hon lutade huvudet mot mitt bröst och snyftade till.
“No, Zayn. Actually you don’t have your your own life. You would be nothing without me!” sa Connor argt och en röd färg började sprida sig i hans ansikte.
Så såg han bara ut när han höll på att bli riktigt arg.
“Eleanor and Louis are together, Danielle and Liam are together. Why can’t I be with the girl that I have feelings for?!” röt jag argt.
“Because, Liam and Danielle have been together since the x-factor so everyone likes them and it’s Liam’s image and Eleanor and Louis are the goofy couple that everyone loves. Don’t you get it Zayn? You are better of without her!” utbrast Connor.
“I’m not! Don’t you see that I’m happy with her! And besides, Rachel hasn’t got any hate from the fans. They like her. They like us together and we do too” svarade jag surt och drog mig närmre Rachel som nu grät. En tystnad uppstod och det ända som hördes var Rachels snyftningar. Tills hon bestämde sig för att resa sig upp. Precis när jag trodde att hon skulle springa därifrån så skrek hon;
“WHY CAN’T YOU JUST LET ME BE WITH THE BOY I LOVE!” och direkt efter det var hon ute från rummet.
“Please, let us just be together. She means so much to me and I’m so happy with her by my side. Instead of destroying our lifes, you maybe should think of what is best for me and Rachel” sa jag.
“Zayn, what we are doing right now is the best for both of you” sa Carol.
Jag reste mig upp och drämde händerna i bordet.
“WHAT IS IT THAT YOU TWO DON’T UNDERSTAND! I AM HAPPY WITH HER, SHE IS GOOD FOR ME AND I’M NOT LETTING HER GO TONIGHT, NOT TOMORROW AND NOT FOR A WHILE!” skrek jag högt. Carol och Connor ryggade tillbaka efter min reaktion och såg ännu surare ut än förut.
“You have three weeks to go back to your lifes as it was before you two met” sa Connor.
“Not gonna happen” svarade jag och satte armarna i kors.
“In three weeks you are going on a tour here in UK and Rachel is going to the US for an audition, and that’s it. End of discussion” sa Carol hårt och drog igen en pärm som hon hade framför sig.
“I’m just telling you, I’m not letting Rachel go” sa jag och stormade ut från rummet för att hitta Rachel.  

CAROLS PERSPEKTIV
“Connor I told you it would be like this” sa jag irriterat och suckade.
“Well, they’re going to break up either way. This is how it’s gonna be and they will accept it, just give it a day or two”.
“You’re probably right, and if not. We know what we’re gonna threat with” sa jag.
“That Zayn needs to leave One Direction” fortsatte Connor. “I’ve never liked him so this is a great chance to kick him from the band”. Jag tyckte att han lät lite elak men jag visste att han hade rätt. Detta var inte bara bra för Zayn, utan också för Rachel. Hennes publicitet hade gått spikrakt uppåt nu när hon dejtat Zayn. Men snart så skulle alla fans ta det till nästa nivå och då skulle vi aldrig få dem att göra slut. Men vad de båda inte vet är att om de fortsätter som de gör så kommer det att leda dem till slutet av deras karriärer.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag satte mig med tårar rinnande ner för kinderna utanför kontoret. Jag kunde inte fatta att de gjorde såhär mot oss. Kunde de inte bara fatta att vi ville vara tillsammans och acceptera det? Tydligen inte. Jag trodde verkligen inte detta om Carol. Alla gånger som hon faktiskt hade varit där för mig, och efter allt som hon gjort för mig, så trodde jag inte att det skulle visa sig vilken jävla tyrann hon faktiskt var. Det hade fått mig att säga rakt ut att jag älskade Zayn, fast vi bara hade känt varandra i två månader. Och inte då, inte ens då, hade Carol haft den minsta medkänsla för mig. Efter alla rykten, alla lyckade filmer och allt vi faktiskt hade gått igenom. Jag drog upp knäna mot bröstet och tog emot konstiga blickar av folk som gick förbi. Plötsligt hörde jag skrik inifrån kontoret. Jag kunde inte höra vad de sa men jag kunde ändå höra att det var Zayn som skrek.
Han kom efter några minuter utrusande mot dörren och när han såg mig så satte han sig ner bredvid mig och kramade om mig hårt. Han sa ingenting, men det behövdes inte för att veta hur han mådde. Jag kände hur något blött träffade min axel och då insåg jag att Zayn också grät. Jag strök honom över ryggen och drog in ett djupt, skakigt andetag. Vi satt där ett bra tag och bara grät i varandras armar. Även om detta inte var slutet för oss nu så visste vi båda att Connor och Carol inte skulle ge sig. Detta var bara början.

Vi bstämde oss för att ge er ett kapitel idag också! Yaay! :) Vi ska försöka att lägga upp tre st delar av TFP varje vecka och en del av STO, låter det bra?
Vad tycker ni om kapitlet, vill gärna ha era åsikter :) Och hur långt tror ni att Connor och Carol kommer att gå?
Ha det gött iaf, //Josefin & Frida 

The Fame Project - del 24

| Postat i: The Fame Project
Tidigare
Jag log genom kyssen och tittade djupt in i hans ögon.
“Excuse me...” hördes en röst bakom oss.
Zayn flög upp ifrån mig och jag stirrade på ingen mindre än Marcus.
“Sorry, did I ruin your moment?” frågade han med ett flin.
“Oh shut it Marcus. Go away” mumlade jag surt medan en rodnad spred sig på mina kinder.
Jag sneglade på Zayn som hade ett litet leende på läpparna.
Marcus skrattade lite roat åt oss innan han försvann ner för trappan igen. Zayn tittade på mig.
“Sorry for him, he is.. Yeah, you know” sa jag och log lite.
Zayn log tillbaka.
“Yeah, where were we?"

          
Bara för att klargöra saker! CONNOR är en påhittad person och jobbar inom One Directions management och har större "makt" än Simon. Om det är nåt ni inte förstår så får ni kommentera, maila. Ja vad ni vill :)

RACHELS PERPSKETIV, 5 veckor senare
“So, how’s it going with Zayn?” frågade Miranda när vi satt oss ner vid ett bord. Vi hade bestämt oss för att äta lunch ute tillsammans idag eftersom det var ett tag sedan som vi hade träffats och umgåtts.
“It’s going great! He is amazing” svarade jag och log. Bara tanken på Zayn fick mig att le.
“How long have you been together?” frågade hon och åt lite av sin pasta.
“In two months ish, but the media and everyone else think that we have been together in five months” svarade jag. Hon nickade till svar och jag tog en klunk av mitt vatten. De senaste veckorna hade varit helt underbara. Jag och Zayn hade blivit ännu mer tajta och jag var lyckligare än på länge.
“Yeah, you guys are the hottest couple on the market right now I think” sa Miranda och jag suckade lite.
Miranda tittade frågande på mig.
“Well, it’s just I wish I could just be with Zayn without all the fame sometimes” svarade jag och hon nickade förstående.
“I get it. I mean, you’re so famous now” sa Miranda och jag log lite.
Miranda, alltid så ärlig. Men det gillade jag med henne, hon ljög åtminstone aldrig.
“So how is your love life then? How’s it going with Kendall?” frågade jag med ett litet leende.
Miranda log stort och tittade ner i bordet med lite röda kinder.
“Oh, someone is in love!” utbrast jag glatt och hon log stort.
“We have been dating for like, some weeks now and it feels so good” sa hon och jag nickade.
“I know the feeling”
“So, what are you doing this w-” började Miranda men avbröts av min telefonsignal.
Jag log ursäktande och plockade upp telefonen. Carol stod det på skärmen och jag förstod att jag var tvungen att svara. Det gick aldrig att undvika Carol mer än några minuter.
“Just have to take this” sa jag till Miranda som nickade.
Jag satte telefonen mot örat.
“Hello Carol”
“Rachel, good I could reach you! It’s about this afternoon, you need to come down to my office for a meeting” svarade en stressad Carol som vanligt, i andra änden.
Jag suckade tungt.
“But why today? I’m with-” började jag men avbröts av Carol.
“Just come down here at 5, okay? No apologies accepted”
“Fine, but what is it about?”
“I can only say you’re gonna like it. I’ll see you at 5 o’clock” sa Carol och lade på.
Jag ryckte på axlarna för mig själv och vände mig tillbaka mot Miranda som log lite mot mig.
“Carol, right?”
“Who else?” svarade jag och log lite.

Jag gick ur bilen och gick upp för uppfarten till mitt hus. Efter att ha pratat av mig med Miranda och bara delat med mig av mina tankar så hade jag begett mig hemåt för att sova eftersom jag nästan inte sovit en blund inatt. Jag öppnade dörren och satte mig trött ner längs dörren. Jag suckade för mig själv och slängde väskan på golvet. Skorna åkte av och jag drog mig mot köket för att ta ett glas vatten. Jag undrade vad mötet skulle handla om, men Carol hade sagt att jag nog skulle gilla det och hon brukade ju faktiskt ha rätt. Det kanske handlade om någon film eller roll eller något liknande. Ja, förmodligen var det så. Jag drack snabbt upp vattnet och ställde undan glaset. Jag skulle precis gå därifrån när någon lade sina händer på mina ögon. Mitt hjärta började genast att slå dubbelt så fort och allt jag tänkte på var det värsta som kunde hända. Jag svalde hårt och försökte tänka efter var i mina skåp jag hade en kniv eller något jag kunde försvara mig med.  
“Hi babe” hördes en mycket välkänd röst i mitt vänstra öra.
“God Zayn! I thought you were a rapist” sa jag och suckade lättat. Han skrattade åt mig och drog in mig i hans famn.
“You know, maybe you should start locking your door”.
“I do that!” protesterade jag.
“Nope, how do you think I got in?”
“I don’t know, maybe through a window?”
“Good theory, but no” svarade han. Jag drog mig ur hans famn och sträckte mig mot hans läppar för att sno en kyss. Han drog mig närmre sig och strök sin ena hand på min rygg.
Vi drog oss ifrån varandra och jag tog hans händer i mina.
“So, what do you wanna do?” frågade jag samtidigt som jag gjorde mönster med mitt finger i hans ena hand.
“We can always have a pillow fight” svarade han och innan jag hunnit protestera hade Zayn rusat ut vardagsrummet. Jag följde snabbt efter och kände en kudde komma flygande upp i mitt ansikte.
Jag plockade skrattande upp den ifrån golvet där den hade landat och kastade den tillbaka mot Zayn, men missade totalt. Han tog tag i kudden och en andra kudde och började attackera mig med kuddslag. Jag sprang skrattade runt soffan och försökte komma undan medan jag grabbade tag den sista tredje kudden ifrån soffan. Jag kastade den mot Zayn men missade honom igen och han sprang iväg en bit. Jag sprang och plockade upp den medan jag kände ett par kuddar i min rygg. Innan jag hann vända mig omslöts min midja av hans armar.
“I won, admit it” sa han med ett flin på läpparna.
“Never” mumlade jag tävlingsinriktat och lyckades få tag i en kudde från golvet som jag drämde rakt in i hans ansikte.
“Ten points to me!” utbrast jag och slängde mig i soffan.
“Not fair” muttrade han och satte sig bredvid mig.
“Just fair” svarade jag och lade mina ben i hans knä.
“I still won” sa Zayn och började kittla mig under fötterna.
“You didn’t!” utbrast jag och började skratta och vrida mig i soffan.
“Admit it” sa han och fortsatte kittla mig under fötterna.
“NEVER” sa jag och lyckades vrida mig ur hans grepp och jag ramlade ner på golvet istället.
“Oww” utbrast jag och han skrattade åt mig.
“Want some tea?” frågade jag och han nickade.
“Sure”
Han tog tag i min hand och drog upp mig på fötterna. Vi gick tillsammans in till köket och jag satte på vattnet medan han plockade fram koppar. Han visste redan var det mesta fanns, vi hade umgåtts så mycket det senaste att vi faktiskt hittade det mesta hos varandra. Och efter en kvart satt vi i soffan med varsin tekopp. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen och satte på tv:n. Gossip Girl visades och jag log. Det var ett av mina favorit program.
“Seriously Rach, Gossip Girl?” suckade Zayn och försökte ta kontrollen från mig.
“No, I wanna watch this” sa jag bestämt och gömde kontrollen bakom en av kuddarna.
Han flyttade sig närmre mig och placerade en kyss på mina läppar.
“Not working” mumlade jag och han drog sig ifrån mig.
“Well, it was worth to try” sa han och blinkade med ena ögat.
“But please, can’t we watch something else?”
“Nope” svarade jag enkelt och tog en klunk av mitt te.
“You’re mean” mumlade han.
“Do you really think that? Because I was planning on staying at your place tonight” sa jag och lade min högra hand på hans lår.
“Let’s just watch Gossip Girl, shall we” sa han och jag log.
“Yes, we should” sa jag, fortfarande med ett nöjt leende på läpparna.
Zayn skrattade lite och drog mig närmare honom. Jag riktade blicken mot tv:n igen och log.
“Success” mumlade jag och han flinade.
“Fine, I’ll let you be the winner this time” sa han och jag nickade nöjt.
Vi tittade lite på Gossip Girl och jag kände mig tröttare och tröttare, sjönk djupare ner i Zayns famn, det kändes som att jag nästan höll på att somna.
Jag ryckte till av att min mobil ringde och förvånades av det blinkade namnet på skärmen, Liam. Jag rynkade lätt på pannan, undrade varför Liam ringde och svarade.
“Hi it’s Rachel”
“Hey Rachel! It’s Liam!”
“I can hear that. Was it something special you wanted?” frågade jag vänligt.
“Yeah actually, I was wondering if you have Zayn there?”
“Yup he’s here, do you wanna talk to him?”
“Sure, thanks Rachel” svarade Liam och jag gav över telefonen till Zayn.
“Who is it?” frågade han och tittade frågande på mig.
“Liam” svarade jag och Zayn satte telefonen till örat och började prata med Liam.

ZAYNS PERSPEKTIV
“Hey Liam” sa jag och grejade med Rachels hand.
“Hey mate! Why didn’t you answer your phone? Connor tried to call you more than once” svarade Liam och jag riktade blicken bort emot där köket låg.
Min mobil låg nog kvar där, urladdad som vanligt.
“I didn’t hear it because my phone is probably dead” svarade jag och kunde höra hur Liam suckade.
“As usually, Zayn. Anyway, since Connor didn’t have Rachel’s number he told me to call you and tell you that you have to go to a meeting this afternoon, at five o’clock”
“Did he say it was necessary?” frågade jag.
“Yeah, he did. So just go, it’s at this Carol’s office I think”
“Carol? Is it about me and Rachel or something?”
“I don’t know, go to it and find it out yourself. I’ll see you later, Danielle is calling”
“Okay, bye” svarade jag och lade på.
Rachel tittade förbryllat på mig.
“Why did you say my name?”
“It’s this meeting at five. It’s at Carol’s office and I have to go” svarade jag.
“That’s the one Carol told me to go to! So you’re coming too?” frågade Rachel och jag nickade.
“Apparently, I am”
Rachel såg ut som om hon tänkte. En rynka visades i mitten på hennes panna, vilket det alltid gjorde när hon var orolig eller funderade. Plötsligt kollade hon upp på mig med ledsna ögon.
“Zayn, I know what the meeting is about”. Då förstod jag. Jag drog in henne tätt i min famn och strök henne över håret. Jag hörde henne snyfta till och drog henne ännu närmre mig.
“Shh, it will be fine” tröstade jag och svalde hårt. Det här skulle bli intressant.

Okej, vad tycker ni? Vad tror ni mötet är om? Kommentera vad ni tror. Minst 4 kommentarer för att få nästa del på måndag. Del 2 på STO kommer på söndag. Tills dess, ha ett awesome lov (för er som har det), vi hörs snart :)
//Josefin & Frida

The Fame Project - del 23

| Postat i: The Fame Project
       

RACHELS PERSPEKTIV
Jag vaknade upp av att jag kände något mot mina läppar. Jag öppnade försiktigt mina ögon och mötte Zayns blick. Han log mot mig.
“Good morning beautiful” sa han tyst och böjde sig ner för att ge mig en kyss.
“Good morning” svarade jag efter kyssen.
Jag smekte hans kind med min hand och kollade in i hans bruna ögon. Han böjde sig fram och pussade min näsa.
“Let’s make breakfast” sa han och gick upp från sängen. Jag följde honom med blicken när han letade efter sina byxor.
“See something you like?” frågade han retsamt när han märkte att jag kollade, vilket gjorde att jag började rodna. Jag drog täcket om mig och gick upp från sängen för att ta fram kläder jag kunde ha nu på morgonen. Jag såg i ögonvrån hur Zayn kollade på mig.
“See something you like?” frågade jag och flinade. Zayn skrattade lite och gick fram till mig. Han lutade sig mot mig och precis när jag trodde att han skulle kyssa mig så började han istället att prata.
“Hurry up so we can eat today, I’m starving” sa han och flinade.
“Well, you’re the one who is slowing me down” svarade jag och tog fram min OnePiece. Jag tog snabbt på mig den och gick ut från sovrummet. Jag gick in i köket och började att göra iordning smörgåsar. Snart så kände jag ett par armar omkring min midja och jag log för mig själv.
“Need help?” mumlade Zayn i mitt öra innan han pussade örsnibben.
“No, I’m almost done” svarade jag och ställde fram juice, glas, kaffekoppar och mackor på bordet.
Vi gick och satte oss mittemot varandra med varsin varm kaffekopp i händerna och vi båda började genast att äta. Jag sneglade mot Zayn och han log mot mig. Ett leende spred sig automatiskt på mina läppar. Allting kändes så himla bra. Mitt liv var perfekt, lika perfekt som Zayn var. Och jag kände mig verkligen lyckligare än vad jag hade varit på länge.
Min blick mötte Zayns ännu en gång och jag flinade när jag såg sugmärket på hans hals. Sugmärket som jag hade gjort. Och jag älskade känslan av att han var min, bara min.
“What is it?” frågade han med rynkad panna och drog en hand genom hans hår, som om han trodde att hans frisyr var det jag flinade åt.
“The love bite on your neck is nice” sa jag med ett brett leende och han skrattade mjukt.
“I like it, it’s a memory from you and it will make me think of you” sa han med ett leende.
Jag nickade.
“I’m going to meet my parents today but you can of course come with me if you want. I’m sure they want to meet you” sa jag och Zayn log mot mig.
“Sure, that would be fun! I wanna meet them too. And I don’t have anything planned anyway” sa han och vi båda drack lite mer kaffe och åt upp vår frukost.
Vi plockade undan och gick upp till mitt rum. Jag slängde sig på sängen och Zayn skrattade lite åt mig medan han letade efter några av sina rena kläder. Han hade som sagt en del kläder här och jag hade en del kläder hos honom, vilket var bra för tillfällen som nu. Han stannade upp och tittade på mig.
“Can I take a shower? I feel like I need it” sa han.
Jag satte mig upp med leende.
“Of course. Would you mind if I joined?” frågade jag och mötte Zayns blick.
Han skakade på huvudet med ett leende.
“Come on then!”

ZAYNS PERSPEKTIV
“What if they don’t like me?” frågade jag och tittade lite nervöst på Rachel som log ett lugnande leende mot mig.
Vi var klädda och nyduschade i bilen på väg till Rachel’s föräldrar. Trots att jag visste att det inte var något att vara nervös över så var jag ändå nervös. Rachel hade sagt att så klart de skulle gilla mig, särskilt när de märkte hur glad jag gjorde henne.
“Of course they’ll like you, now stop worry about it. It will go just fine” sa hon för inte första gången medan hon körde upp på uppfarten till ett gult stort hus. Det var en fin villa med en vacker trädgård och det växte blommor och växter lite här och där. Jag tittade mig omkring medan vi klev ur bilen.
“It’s beautiful” sa jag.
Rachel skrattade lite.
“Yes, and it was my home until recently. Glad I moved out though” sa hon medan hon grabbade tag i min hand och gick mot dörren. Hon knackade på innan hon öppnade dörren och drog in mig hallen för att sedan stänga den bakom oss.
“We’re here!” ropade hon och ut ifrån köket kom en medelålders man och kvinna. Kvinnan hade uppsatt brunt hår i en knut och bar en kofta med jeans. Mannen hade gråbrunt hår och en randig skjorta med jeans. Båda två log och jag log tillbaka. De såg sådär lyckliga ut som bara par som har varit tillsammans länge kan göra. Jag och Rachel tog av oss våra skor och gick längre in i hallen för att möta dem.
“Hey honey” kvittrade kvinnan som jag förstod var hennes mamma.
“Hey mom, hey dad”
Rachel log och kramade om dem båda. Sedan var det min tur. Jag funderade på om jag skulle krama dem eller inte när jag blev omfamnad av hennes mamma och sedan hennes pappa.
“I’m Mariah and this is David” sa hennes mamma och jag log lite.
“I’m Zayn”
“So this is the boy that we’ve heard so much about” sa David glatt medan vi gick in i köket. Jag log och nickade medan jag tog tag i Rachels hand igen. Jag hörde klampande steg i trappan och fick se Marcus komma gående nerför trappan. Han nickade mot mig vilket nog skulle vara en cool nickning men jag försökte hålla mig för skratt när jag tänkte på vad Rachel sa om att Marcus försökte spela cool inför mig. Vi alla satte oss ner vid bordet och jag sneglade mot Rachel. Hon log lugnande mot mig vilket fick mig att slappna av lite mera. Det här skulle nog gå bra ändå.
Vi började ta för oss av fikat som stod framdukad på köksbordet. Det var inte så länge sen vi hade ätit frukost och jag var glad att det inte var någon middag vi behövde sätta i oss.
“So we haven’t seen you in a while Rach” sa David med ett leende.
“Well.. I’ve been spending my time with Zayn” sa Rachel och log stort medan hon riktade sin blick mot mig.
Jag log tillbaka och tänkte på all tid vi tillbringat tillsammans de senaste dagarna.
“So you must be something special then” sa Mariah och log mot mig.
Jag ryckte på axlarna lite.
“In my opinion Rachel is the one who is special” sa jag och Rachel rodnade lite lätt.
Hennes föräldrar skrattade lite och vi fortsatte att prata och stämningen var god.

“So you’re a singer in this band One Direction if I got it right?” frågade Mariah.
Vi hade flyttat oss ifrån köksbordet in till soffan i vardagsrummet nu med en skål glass var i händerna.
Jag nickade.
“Yes, right. It’s me and Liam, Harry, Louis and Niall” svarade jag glatt.
Min hand vilade i Rachels som satt bredvid mig.
“Yeah, I remember we watched you guys on X-Factor” sa David och tittade på Mariah som nickade.
“It’s amazing being in a band like this. You’re never alone and you have someone to talk to” sa jag och kramade Rachels hand.
“I can imagine. And I’ve heard it’s going really well for you guys” sa Mariah och jag log stort.
“Yeah, we’ve already travelled the world and it’s truly incredible” sa jag.
Efter en stund ställde sig Rachel upp.
“Zayn, let’s go upstairs and watch tv?” frågade hon och jag nickade.
“Nice to meet you” sa jag till Mariah och David innan Rachel drog med mig upp och vi satte oss i soffan där uppe i varandras armar.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag log lite mot honiom.
“That went well, didn’t it?” frågade jag och lutade huvudet mot hans bröst.
Hanlog tillbaka.
“Yes, it did”
“Told you so! And besides, they seem to like you” svarade jag och han nickade eftertänksamt.
“I want you to meet my family too” sa han och tvinnade mina hårtoppar mellan sina fingrar.
“And I would love to meet them” svarade jag och gosade in mig i hans famn.
Han lade armarna omkring mig.
“Rachel?” frågade han efter en liten stund.
“Yeah?”
“You are a wonderful girlfriend”
Jag og stort.
“And you are a wonderful boyfriend” svarade jag med ett leende.
“Have you had a boyfriend before?” frågade han.
“Yes, but it didn’t work out that well. He was controlling everything I did and we couldn’t even have a proper relationship” svarade jag och tänkte för en stund tillbaka på tiden med John.
Det hade varit bra till en början innan John hade visat sig vara ett kontrollfreak. Det var i och för sig ett och ett halvt år sedan nu och jag hade såklart gått vidare. Men ibland tänkte jag ändå på honom. Zayn var inte alls som honom, han var nog raka motsatsen. Zayn var omtänksam, snäll, givmild och han hade det där lilla extra som jag inte kunde sätta fingret på.
Zayn nickade förstående.
“And you?” frågade jag och vände mig upp emot honom.
“Yeah, I was together with Perrie Edwards, if you know who that is. We broke up six months ago” svarade han och drog en hand genom sitt hår.
“Oh.. I’m sorry, I didn’t know that.. But I do know who she is. Was it hard for you?” frågade jag och mötte hans mörka blick.
“Yes, it was, but I’m over that by now. I got you” svarade han med ett leende och jag log tillbaka.
“And I got you” svarade jag och petade honom på kinden.
“Oh, so you really wanna challenge me on poke war?” frågade Zayn med ett skratt.
Jag nickade.
“Come at me bro” svarade jag med ett flin på läpparna.
Han brottade ner mig soffan. I början försökte jag kämpa emot, men det var ingen idé. Snart hade han brottat ner mig och vi petade varandra på kinderna hela tiden medan vi försökte att inte skratta. Jag började kittla honom och han skrattade.
“Not fair!” utbrast han och ramlade ner över mig så att våra läppar möttes.
Jag log genom kyssen och tittade djupt in i hans ögon.
“Excuse me...” hördes en röst bakom oss.
Zayn flög upp ifrån mig och jag stirrade på ingen mindre än Marcus.
“Sorry, did I ruin your moment?” frågade han med ett flin.
“Oh shut it Marcus. Go away” mumlade jag surt medan en rodnad spred sig på mina kinder.
Jag sneglade på Zayn som hade ett litet leende på läpparna.
Marcus skrattade lite roat åt oss innan han försvann ner för trappan igen. Zayn tittade på mig.
“Sorry for him, he is.. Yeah, you know” sa jag och log lite.
Zayn log tillbaka.
“Yeah, where were we?”

Okej del 23 som utlovat. Vad tycker ni? 
ska vi säga 3st kommentarer för att få nästa på onsdag?
Ha det gött //Josefin xxx

The Fame Project - del 22

| Postat i: The Fame Project
       

ZAYNS PERSPEKTIV
Rachel stängde dörren om oss och låste. Jag drog in henne i min famn och gav henne en stor kram. Jag strök henne över ryggen och drog in hennes doft. Jag bara njöt av att ha henne i mina armar. Jag kände hur Rachel pillade med topparna på mitt hår och jag drog mig ifrån kramen lite för att krascha mina läppar mot hennes. Hon drog mig närmre, om det ens gick, och gjorde kyssen djupare. Jag tog min ena hand och strök den över Rachel’s kind samtidigt som min tunga mötte hennes. Allt kändes så himla bra, eller jättebra! Vi drog oss ifrån varandra och jag lutade min panna mot hennes. Jag kollade in i hennes fina ögon och såg den där glimten som alltid visades när hon var glad.
“You’re so beautiful” sa jag tyst och strök bort en hårslinga som trillat fram i hennes ansikte. Hon log och en lätt rodnad spred sig på hennes kinder.
“Are you hungry?” frågade Rachel efter ett tag när vi bara stått i varandras armar.
“On you? Yes” svarade jag och Rachel bara himlade med ögonen.
“Well, I’m gonna grab something to eat” sa hon och gick in till hennes kök. Jag följde efter henne och satte mig på en av hennes barstolar. Jag följde henne med blicken när hon tog fram alla ingredienser för att kunna göra en smörgås.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag satte mig tillrätta i Zayn’s armar i soffan. Vi hade bestämt oss för att kolla på TV innan vi skulle lägga oss. Klockan var cirkus ett på natten, men det kändes som om den var mitt på dagen. Jag var inte alls trött. Kanske var det för att jag jämt och ständigt hade det där pirret i magen och de där fjärilarna som vägrade att vara stilla. Men jag gillade känslan. För jag fick vara med en person som betydde riktigt mycket för mig och det var allt som räknades.

Tv:n visade någon repris av något program jag inte följde eller visste vad det var och ärligt talat brydde jag mig inte så mycket heller. Det kändes inte så viktigt nu. Jag var glad men hade samtidigt gått och tänkt lite på hur det skulle bli när management skulle säga till oss att göra slut. För om jag kände Carol rätt hade hon inte precis tänkt att vi skulle vara det där paret som var tillsammans för alltid. Men jag ville absolut inte göra slut med Zayn, det skulle ha varit något av det jobbigaste jag nånsin kunnat göra. Jag visste inte när det skulle ske men jag ville bara njuta av livet nu och varenda minut jag fick med Zayn. Och det försökte jag göra också, även om tanken ibland poppade upp i mitt huvud.
Jag lutade mig tungt emot Zayns bröst och drog in hans underbara doft. Det var ingen parfymdoft, utan det var den där egna lukten som alla har, och Zayn luktade gott.
Jag kände hur mina ögon slöts om och om igen när jag frenetiskt försökte hålla dem uppe. Zayn skrattade lite när han såg hur trött jag var.
“Wanna go and sleep?” frågade han och jag nickade enkelt tillbaka. Jag kände hur han bar upp mig som en prinsessa och jag log ett trött leende. Ibland trodde jag att han var för bra för att vara sann, men det var han såklart inte. Han bar mig in till mitt sovrum där även hans saker låg utspridda på golvet blandade med mina saker. Han bodde ju inte här men han hade varit här en del så det hade blivit att mycket av hans saker var här. Han lade mig försiktigt ner i sängen och jag kravlade av mig mina mjukisbyxor och mitt linne för att ersätta det med ett av hans stora t-shirtar. Eller den var ju inte stor för honom, men den var det för mig. Han gick ut till badrummet och jag drog täcket över mig medan jag bestämde mig för att jag inte orkade borsta tänderna som han gjorde, jag kunde ta det imorgon. Jag gäspade trött och hade nästan somnat när jag kände ett par varma armar omkring mig. Jag log för mig själv och lade mig tillrätta för att sova och somnade ganska snart med Zayns kropp tätt intill min.

LOUIS PERSPEKTIV
Jag hade precis vaknat och min första syn var Eleanor. Hon satt och tittade på mig och jag log mot henne när jag såg hennes blick.
“For how long have you looked at me like that?” frågade jag retsamt och drog in henne för en morgonkram.
“Not for that long” sa hon med ett leende innan vi möttes i en härlig kyss.
Jag tog tag i hennes hand och mina fingrar lekte lite med hennes.
“Why don’t we take our breakfast at Starbucks today, for once? We can sit outside, it’s such a beautiful day today” sa jag och tittade på henne.
“I don’t know, isn’t it much people there?” frågade hon och jag log stort mot henne för att övertala henne.
“Come on babe, I’ll pay” sa jag och drog upp henne ifrån sängen.
“Okay, fine” sa hon med ett litet leende och vi drog på oss våra kläder och fixade till oss lite innan vi tog en solig promenad ner till Starbucks hand i hand med våra raybans på huvudena.

“What do you want?” frågade jag och tittade på Eleanor.
Vi stod i kön på Starbucks. Än så länge hade det inte kommit fram några fans till mig vilket kändes skönt, jag ville bara spendera min morgon med Eleanor.
“I’ll take a coffee and a sandwich” svarade hon och började gå bort mot borden för att ta ett.
“Okay, I’ll fix it” svarade jag med ett leende.
Kön var inte så lång och jag var nästan längst fram när jag kände att någon knackade mig på axeln. Jag vände mig om och fick se ett välbekant ansikte.
“Rachel, hi!” sa jag glatt och kramade om henne och hon kramade tillbaka.
“Hey Louis” svarade hon.
Vi drog oss ifrån varandra och jag tittade då ordentligt på Rachel.
“You look so happy now” sa jag med ett leende.
De ögonen som hade varit fulla av tårar för några dagar sedan hade fått tillbaka sin lyster. De rosiga kinderna som hade varit alldeles bleka förut gjorde att hon såg så mycket gladare ut. Ja, hela hon såg ut att ha fått en glad makeover eller något sådant.
Rachel log och rodnade lite.
“I am so much happier now” svarade hon och jag höjde frågande på ögonbrynen till svar.
“Well, me and Zayn are like, together...” sa hon och hon log stort.
Jag bara tittade på henne, jag förstod fortfarande inte vad hon menade.
“You guys have been together for quite long now, you know” sa jag och Rachel skakade på huvudet.
“No, I don’t mean like that! I mean, like, for real” svarade hon och hennes mungipor sköt återigen upp i höjden.
Jag log stort.
“Really, did you guys actually solve it, finally?!” utbrast jag glatt och Rachel nickade bara, fortfarande med ett leende på läpparna.
Då såg jag att Zayn kom upp bakom henne och placerade händerna omkring hennes midja med huvudet på hennes axel. Jag mötte hans glada blick och jag log bara. Äntligen hade de fattat att de var som gjorda för varandra.
“Yes, this is my beautiful girlfriend, for real” sa Zayn och jag kunde se att hans ögon glittrade.
Rachels blick riktades mot honom och jag kunde se glimten i bådas ögon. Och man kunde se det så tydligt. Förälskade.

ZAYNS PERSPEKTIV
Vi alla beställde vad vi skulle ha på Starbucks och vi slog oss ner vid bordet med Eleanor. Min hand var sammanflätad med Rachels och det kändes nästan konstigt när vi släppte varandras händer för att äta. Vi hade spenderat så mycket tid tillsammans den senaste tiden att det skulle kännas knäppt när jag skulle åka på turné och så där. Men jag var inte orolig, det var ju jag och hon nu. Jag kunde känna både Eleanors och Louis blickar på oss men jag log bara stort.
Jag delade muffinsen i två delar och lade den ena på Rachel’s tallrik. Hon log tacksamt mot mig och tog en tugga av hennes smörgås. Jag kollade upp och mötte Louis och Eleanors glada uttryck, igen.
“What’s up with the happy faces guys?” frågade jag och tog en klunk av mitt kaffe.
“We’re just happy that you guys solved it, you are perfect for eachother” svarade Eleanor.
“Oh, so you told them?” frågade jag Rachel och hon nickade leendes.
Louis slog till mig på skoj.
“I can’t believe you kept this for yourselves for some days now” sa han och låtsades vara sur.
Jag skrattade lite och drack mer kaffe. Ibland var Louis på sitt skojhumör och det verkade som att han var det idag.
“So what are the others up to?” frågade jag Louis som jag antog hade bättre koll än jag som bara hade varit med Rachel.
“Liam was going to spend some days with Danielle at her summer house, Niall and Liam was going to a match with Josh today and Harry is just hanging with some around I think” svarade Louis som alltid hade koll på allt.
Iallafall kändes det så ibland, att Louis var som en skvallertjej som hade koll på det mesta.
“Gossip girl” skämtade jag och Louis gav mig en halvt sur och halvt skämtsam blick.
Det hade vi diskuterat förut.
“What are you two gonna do today then?” frågade Eleanor medan hon tuggade på sin macka.
Jag tittade på Rachel och hon ryckte på axlarna.
“Nothing I think, just chill” svarade jag nu vänd mot Eleanor med ett leende.
Louis nickade.
“Us too, or we’re going shopping later” svarade han.
Jag började skratta och tittade på Rachel.
“Don’t go shopping with me and Rachel if you don’t wanna do what Harry had to do” sa jag med ett flin och Rachel började skratta.
“I won’t, don’t worry. I’m glad that my girlfriend actually is nice” svarade Louis och lade en arm omkring Eleanor.
Jag log bara mot Rachel. Vi hade så mycket gemensamt och det kändes som att jag verkligen hade träffat någon som var som jag, som jag passade bra ihop med.

RACHELS PERSPEKTIV
“How many episodes have we actually seen now Zayn?” frågade jag Zayn som satt tätt ihop med mig i soffan bland alla kuddar och filtar.
Vi hade haft Big Bang Theory maraton hela eftermiddagen och kvällen och vi hade sett hur många avsnitt som helst. Jag var lite trött och ville helst bara sitta och gosa med Zayn. Han lade en arm omkring min midja och drog mig närmre.
“I don’t know, but many” sa han och min blick drogs mot tv:n igen.
Snart så kände jag ett par läppar mot min kind. Zayn placerade små pussar vid min mungipa. Jag vände mig mot honom och min blick mötte hans. Jag kunde se något nytt jag aldrig sett i hans ögon förut, lust. Jag stängde av tv:n och mötte hans läppar i en mjuk kyss som snabbt blev allt djupare. Hans händer var i mitt hår och över min kropp och jag drog honom närmare utan att bryta kyssen. Jag kände hur jag blev allt mer upphetsad medan han drog av min tröja. Jag drog av hans tröja och stirrade för en sekund på hans bröst innan han började placera kyssar längs min kropp medan vi båda drog av oss byxorna. Han puttade ner mig på soffan och lade sig ovanpå mig. Jag tittade på honom.
“Do you want this? I don’t wanna force you into something” sa Zayn och jag kunde inte låta bli att le åt hur snäll och omtänksam han faktiskt var.
“Zayn, I’m sure, I want this” svarade jag och nickade.
Han nickade tillbaka mot mig innan han böjde sig ner och kysste mig passionerat.
Jag besvarade ivrigt kyssen och drog mina fingrar genom hans hår. Jag kysste honom på hans hals och bestämde mig för att göra ett sugmärke.
“Mhm, Rach..” mumlade han.
Jag förde min mun mot hans igen och gav honom en lång, passionerad kyss. Våra underkläder åkte snabbt av och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min kind. Jag såg hur han drog på sig en kondom och jag kände hur han trängde in i mig. Och det var den bästa känslan någonsin.

Så, nu kan man säga att vi har fått igång den här bloggen på riktigt! :) Alla kapitel som vi har lagt ut på den gamla finns nu här (förutom en novell som jag inte blev nöjd med). På söndag så kommer första delen till Still The One, och jag kommer snart att lägga upp trailern tillden. Det kommer även att komma ett "lära-känna-oss" kapitel :) 
Ha det gött så länge! //Josefin xxx

The Fame Project - del 21

| Postat i: The Fame Project

RACHELS PERSPEKTIV
Jag vaknade av att jag kände doften av nystekta pannkakor. Jag kollade till vänster om mig i sängen och märkte snabbt att Zayn inte var där. Jag reste mig långsamt upp och lät min varma kropp ta emot kylan som spred sig direkt. Jag huttrade till och började gå ner till köket där jag antog att Zayn var. Och jag hade rätt, doften ledde mig ner till en ganska nyvaken Zayn med morgonrufs. Mina mungipor drogs upp när jag såg honom och han sken upp när han såg mig. Jag kom och mötte honom i en varm kram.
“You’re finally awake” sa han och jag log trött.
“Yeah, I needed my beauty sleep you know” sa jag retsamt och satte mig vid bordet.
“Pancakes, yum” fortsatte jag med ett leende.
“Only for you” sa han glatt och lade en pannkaka på min tallrik.
Han lade en på sin egen och satte sig mittemot mig.
“You look like you just woke up” sa han och drog en hand genom mitt trassliga hår.
“Yeah, I did” svarade jag med ett skratt och började äta på min pannkaka som var jättegod.
“So, film premiere tonight then” sa Zayn och tittade roat på mig som mölade i mig pannkakor för att de var så goda.
“Yeah, gonna be fun! What are you gonna wear?” frågade jag exalterat när jag hade tuggat ner det jag hade i munnen.
Zayn skrattade lite.
“I don’t really think it’s that important. But I guess you do, you’re a girl” sa han retsamt och jag skakade på huvudet.
“Of course I care, what do you think I should wear?” frågade jag och tittade på honom.
“You would look amazing whatever you choose to wear” sa han och tittade varmt på mig.
Jag log mot honom, han var bara för underbar.
“Thanks a lot. I think I’ll take a dress”
Zayn nickade och tittade på mig.
“You look good in my t-shirt” sa han med ett leende.
“I always look good, don’t you think” sa jag med ett skratt och han nickade.
“What do you wanna do today? The choice is yours” sa Zayn och jag började genast att fundera.
Han granskade mig och jag började skratta.
“Stop looking at me like that!”
“Like what?”
“Like you think that I’m gonna choose out something horrible to do”
Han skrattade bara och skakade på huvudet.
“Weird little Rachel...”
Jag lutade mig fram över bordet och mötte Zayns blick.
“Do you like picknick’s, Zayn?

ZAYNS PERSPEKTIV
“I’m so hungry Rachel, let’s eat now” sa jag och bredde ut filten i gräset där vi stod.
Vi var i Hyde Park och vi hade vandrat runt här en stund. Solen sken och det var en perfekt dag för en dejt med Rachel. Jag var på superbra humör och det kändes som att inget kunde få förstöra för mig idag. Rachel påverkade mig alltid så positivt, hon fick mig att må så bra.
Jag satte mig ner på filten och tog fram maten vi hade med oss. Rachel lade sig på mage på filten hon med och tog av sig sin jacka. Solen värmde oss och det kändes verkligen att sommaren snart var här. Jag tittade på hennes glada ansikte. Hon var så vacker. Vinden blåste lite i hennes hår och solens strålar reflekterades mot hennes ansikte. Tänk att jag faktiskt hade turen att få vara med henne. Hon höjde ett ögonbryn mot mig.
“What are you looking at?”
“You, I’m looking at you” svarade jag med ett leende och hon log tillbaka mot mig.
“Now let’s eat before I die of hunger” sa hon och började plocka ut maten som vi hade i en stor väska.
Jag hjälpte till och snart var all mat framdukad. Det var mackor, fruktsallad och godis plus lite att dricka. Vi började att äta lite medan vi pratade och lade mig på mage bredvid Rachel. Det var så lätt att prata med henne, det var en sak jag hade gillat med henne ända från början.
“I hope the hair has grown out on Harry’s legs again after that waxing” sa jag när jag såg visitkortet från vaxningsstället Harry hade vaxat sina ben på, trilla ut ur väskan. Vi båda började skratta.
Vi hade haft så mycket roligt tillsammans, och varje dag med Rachel var en ny dag. Vi lärde oss mer om varandra hela tiden. Jag hade väl aldrig trott att en tjej som jag först inte tyckte om skulle spela en så stor roll i mitt liv,
“Hairy Harry” sa Rachel med ett flin och jag nickade.
Vi fortsatte prata om allt och inget och jag trivdes bättre än någonsin. Kanske var det någon fotograf här och var men jag hade bestämt mig för att skita i dem. Idag skulle jag vara med Rachel och ingen dum fotograf skulle få förstöra min dag.

Med sammanflätade händer gick vi runt i parken. Det kändes så härligt att bara få vara med Rachel och slippa dölja mina känslor. Nu kunde jag äntligen vara med henne på det viset jag ville. Vi hade pratat en del om hur det skulle bli när vi gjorde slut, men vi hade enats om att försöka leva i nuet och inte oroa oss för framtiden. För visst skulle vi väl behöva ta tag i det, men lev för idag och inte för imorgon. Vi kunde vara med varandra nu och det var det som räknades.

RACHELS PERSPEKTIV
“Are you coming soon Rach?” hörde jag Zayn ropa ifrån nedervåningen.
Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv från topp till tå för säkert tusende gången. Jag ville se bra ut ikväll, jag skulle ju trots allt på filmpremiär och gå på det första officiella evenemanget med Zayn. Jag kände mig väldigt glad inför ikväll, det skulle nog bli kul. Eller ja, det skulle det ju för jag hade alltid kul i Zayns sällskap.
“Coming!” ropade jag medan jag drog handen genom håret en sista gång.
Det här fick allt duga. Jag styrde stegen ner för trappan mot hallen där Zayn väntade. Jag tvärstannade när jag såg honom. Jag trodde att jag redan hade sett honom när han var som snyggast men jag gud så fel jag hade haft. Han såg... helt underbar ut. Hans hår var lite stylat men inte överdrivet mycket utan så där lagom mycket. Den vitgrå skjortan matchade snyggt till hans svarta slips och kavaj. Hans mörka ögon glänste i halvmörkret som omslöts oss i hallen och hans mungipor sköts upp i höjden när han fick syn på mig. Jag log stort och gick fram till honom för att kliva in i hans famn. Zayn doftade underbart som vanligt och jag bara njöt av att få vara i hans närhet.
“Let’s go then?” frågade han och gav mig min skinnjacka.
Jag nickade och vi gick ut och satte oss i limousinen som väntade utanför mitt hus. De andra satt redan där inne. Resten av killarna, Eleanor och en till vacker tjej som jag antog var Danielle. Jag log när jag fick se att alla hade smoking, de alla såg bra ut. Men jag kunde inte förneka att Zayn såg helt klart bäst ut ikväll. Både Eleanor och Louis gav mig konstiga blickar under bilresan som jag inte uppfattade. Och om jag såg rätt så gav de också Zayn konstiga blickar. Men skitsamma, ikväll skulle vi ha kul!

Limousinen körde genom London och kom snart fram till där premiären skulle hållas. Louis och Eleanor fortsatte att ge oss och varandra blickar som jag försökte att inte bry mig om, jag visste ändå inte vad de menade. Det var trots allt många glada skratt i bilen. Jag klev ur bilen hand i hand med Zayn och vi alla gick in i den enorma byggnaden. Här hade jag varit förut, men aldrig i sällskap med någon och speciellt inte med Zayn. Det viktigaste på hela eventet var ju röda mattan och förmodligen skulle vi bli intervjuade av någon eller några extremt nyfikna journalister. Men jag hade Zayn på min sida så jag kände mig lugn. Vi kom in i ett hav av folk som rusade runt, alla såg så stressade ut. Ja, inte de som poserade men resten av allt folk som jobbade ikväll som skulle få alla att funka, de såg stressade ut. Och jag kunde ju förstå dem, det var mycket jobb en sådan här kväll. Zayn lutade sig fram emot mitt öra.
“We’re gonna take some pictures with all of us, then I’m gonna take some with the boys and you with the girls and then you and me are going to take some. Okay?” sa han lågt i mitt öra och jag nickade.
Det fick ju inte gå fel ikväll. Vi drog oss bort mot alla blixtar på röda mattan och poserade som ett helt gäng framför fotograferna. Det kändes faktiskt bra att stå där så länge jag kände Zayns arm runt min midja. Jag försökte le och se glad ut och jag trodde nog att jag lyckades. Vi tog några foton till innan killarna gick iväg för att ta några foton bara dem fem och jag ställde mig med Eleanor och Danielle.
“Do you often go on these things with the boys?” frågade jag efter att vi hade tagit några kort tillsammans.
Det skulle se jättebra ut i tidningarna sen om vi gjorde detta.
Jag gillade Eleanor och Danielle verkade trevlig så jag hade ingenting emot det.
“No, not really. Sometimes we do, but not that often” svarade Danielle och jag nickade.
“So, are you and Zayn, like, together now? Liam said something about it and I read about you in the newspapers” fortsatte Danielle med ett försiktigt leende.
Jag nickade stolt och log.
“We are a couple, yes” svarade jag och kände mig så otroligt glad över att jag faktiskt inte behövde ljuga när jag sa det.
“Oh, congratulations” sa Eleanor och Danielle instämde.
Jag såg att Eleanor gav mig en frågande blick och jag log bara till svar som för att visa att allt var bra igen. Hon log tillbaka och gav mig en typisk “vad var det jag sa”-blick som jag valde att inte svara på. Hon och Louis hade haft rätt hela tiden, jag och Zayn hade ju löst allt när vi väl hade vågat tala om hur vi kände för varandra. Jag log stort och kände att mitt ansikte skiftade i en rosa nyans. Typiskt att jag skulle rodna vid fel tillfälle. Zayn kom bort till oss och lade en arm omrking mig.
“Time to take some pics Rachel” sa han och jag nickade till svar.
Vi gick bort och fotograferna tog några kort på oss. Med armarna omkring Zayn kände jag mig lyckligare än på länge. Jag behövde inte ens fejkle mot kamerorna, för mitt leende var hundra procent äkta. Att vara med Zayn fick mig att känna mig så betydelsefull, det fick mig att känna mig som den enda tjejen i hela världen. När fotograferna var klara gick vi hand i hand in i den enorma biosalongen med resten av gänget med oss. Eller det var nog ingen biosalong, det var mer som en enorm sal med en enorm skärm och en massa platser. Vi hade platser längst fram eftersom One Direction ändå var One Direction. Filmen startade, jag hade inte riktigt koll på vilken film det var. Jag satt med huvudet lutat mot Zayn’s axel medan vi tittade på filmen. Egentligen tittade jag väl en del på Zayn, för han såg så perfekt ut. Jag var så glad för allt som hade hänt de senaste dagarna, glad för att han hade vågat berätta om sina känslor för mig. Ett leende spred sig på mina läppar när våra blickar möttes i mörkret och jag visste att jag inte hade kunnat spendera kvällen på något bättre sätt än så här.

The Fame Project - del 20

| Postat i: The Fame Project

RACHELS PERSPEKTIV
“Rachel, the girl that Harry and I was talking about was-” började Zayn men avbröts av att servitrisen tog våra tomma tallrikar.
Zayn gav henne en sur blick som hon dock inte uppfattade, utan gick bara därifrån med våra tallrikar i händerna som om inget hade hänt. Zayn suckade lätt och vände blicken mot mig igen. Hans bruna ögon borrade sig in i mina och han tittade nervöst men samtidigt koncentrerat på mig. Jag tittade frågande på honom.
“The girl that we were talking about was you” sa han. “I like you Rachel, and there is nothing that I can do about it. You are funny, smart, good looking and you don’t care about what others think about you”
Han tystnade och tog mina händer, som låg på bordet, i sina  Det tog ett tag innan jag förstod vad det faktiskt var som han hade sagt. Han tittade ännu mer nervöst på mig. Som om han trodde att jag inte hade samma känslor, men faktum var ju att jag kände precis likadant.
“Zayn, the reason that I ran away from your house, was that I like you and I was just scared and thought that you didn’t feel the same, especially when you said that you kissed me beause you saw a paparazzi outside your house. But now when I think about it, I realise that you Zayn.... are a terrible liar”. Jag kollade upp på Zayn och såg ett stort leende på hans läppar samtidigt som han skrattade lite.
“A paparazzi can’t see in your house” fortsatte jag. “I can’t believe that I thought that you said the truth”.
“I didn’t know what I would say. I thought that you didn’t like me, so I just said the first thing that popped up in my head” svarade han och ryckte oskyldigt på axlarna.
“Well, now you know. I do like you” sa jag och mötte en leendes Zayn.
“I like you too, and I want us to date, for real” sa han och jag nickade glatt till svar.

ZAYNS PERSPEKTIV
“So, what do you wanna do now?” frågade jag när vi kommit ut från restaurangen.
“I don’t know, maybe we can just take a walk” föreslog Rachel.
“Sure” svarade jag och tog hennes hand i min för att fläta ihop dem. Jag kände hur fjärilarna i magen blev alldeles vilda och ett leende spred sig på mina läppar. Det är konstigt hur en person kan göra såhär mot mig. Hur den, eller i detta fall hon, kan få en att känna sig speciell, hur hon kan göra mig glad bara av att vara i närheten av mig. Men jag gillade det. Jag gillade känslan av att det pirrade till i magen så fort jag höll henne, hur hon fick mig att le. Jag sneglade ner på henne och såg även där ett fastklistrat leende på hennes läppar. Jag stannade upp när jag såg att det var paparazzis som kom springandes mot oss framför oss. Rachel kollade oroligt på mig innan jag drog henne närmre mig och började gå åt ett annat håll.
“Maybe it’s time to go back to the car” sa jag.
“Yeah, probably” sa Rachel och skrattade sitt gulliga skratt.

“Are you going home to your place?” frågade jag Rachel när vi kommit en bit på bilfärden hemåt.
“No, I was planning on staying at your place for the night” svarade hon och log.
“Good, because the taxi doesn’t go to your place” fortsatte jag och flinade.
Hon skrattade åt mig och tog min ena hand i sin. Jag stannade vid ett ställe där det blev rödljus och bestämde mig att göra en sak jag velat göra länge. Jag böjde mig över växelspaken och placerade en kyss på Rachels läppar. Hon kysste mig tillbaka och allt kändes perfekt. Tills en biltuta hördes bakom oss. Vi drog oss skrattandes tillbaka från varandra och jag började köra igen, dock med ett ännu större leende på läpparna än förut.

RACHELS PERSPEKTIV
När vi drog oss undan från kyssen så kände jag mig helt vimmelkantig. Det kändes så himla bra att allt var bra mellan oss nu. Eller mer än bra, jättebra! Jag kunde samtidigt knappt tro att det var sant, att Zayn faktiskt gillade mig lika mycket som jag gillade honom. Jag log för mig själv medan vi sakta åkte igenom stan genom all trafik. Nu kunde inget få mig att må dåligt.

Jag klev in genom ytterdörren och stod snart i Zayns hall. Jag tog av mig ytterkläderna och sprang in i vardagsrummet och slängde mig på soffan. Jag började faktiskt känna mig som hemma här, vilket jag bara tyckte var positivt. Efter att ha bott hos honom i nästan en vecka så hade jag nästan glömt hur det var hemma. Även fast det var helt underbart där. Zayn kom och satte sig bredvid mig och han gav mig en road blick.
“I see that you like my sofa” sa han med ett skratt.
“Have always liked it, always will” svarade jag.
Han lade slappt en arm omkring min axel och jag lutade mig mot honom och log.
“What should we do tonight?” frågade Zayn och jag ryckte lite på axlarna till svar.
“I don’t know, anything you want” svarade jag.
“Film night?” frågade Zayn och jag nickade med ett leende.
“But no horror films” sa Zayn och jag skrattade åt honom.
“It’s just cause you’re afraid of them! Remember when we watched one? You and Harry were like babies” sa jag och Zayn lipade åt mig på skoj.
“Yeah yeah, can we forget that now?”
“Okay, but just because I’m so kind” svarade jag och räckte ut tungan åt honom.
“We need a lot of candy and crisps, and something to drink” sa han och jag nickade ivrigt.
“I can choose the candy, my candy taste is awesome just like my film taste” sa jag och flinade.
“No way, you just like licorice”
“I don’t! Okay maybe for the most, but that’s because it’s the greatest candy ever made” sa jag och Zayn bara skrattade till svar.
“Okay, so we need to go to the shop to get some stuff then” sa Zayn och jag suckade lite.
“I’m too lazy for that, I wish we could just send one of the butlers I imagine that you have” sa jag och Zayn skrattade åt mig.
“I’m also lazy, but it will go quick. The shop is just around the corner” sa Zayn och lekte med mina fingrar i hans hand.
“Okay, I’ll have to move from this comfortable place then” sa jag men gjorde ingen gest som visade att jag tänkte resa mig upp.
“Come on then” sa Zayn och gjorde en hairflip med sitt hår som fick honom att se så himla rolig ut så jag inte kunde hålla mig för skratt.
“Fine, just because it’s you who’s asking” sa jag och reste mig upp och Zayn gjorde detsamma.
Han gick bort till hallen och jag följde efter honom. Vi drog på oss våra skor och jackor och efter att ha letat en stund efter Zayns plånbok kom vi slutligen ur huset och började vandra mot butiken, hand i hand. Jag svingade våra händer fram och tillbaka och som Zayn sa, det var bara runt hörnet innan vi var där.

“Why can’t you decide one thing to drink, not five?” Zayn skrattade åt mig som höll i fem drickor.
“Because it’s hard to decide. I’ll let you choose, actually” sa jag och höll upp alla drickorna.
Han pekade utan någon tvekan på colaflaskan och jag nickade.
“Good choice”
Efter många om och men om vilket godis vi skulle ha kunde vi slutligen betala allt. Det kändes så kul att bara få vara sig själv nu med Zayn och kunna visa vad jag kände för honom.
Vi gick hem till honom och var snart hemma igen och jag kunde inte hålla mig ifrån att slänga mig hans soffa, ännu en gång.

ZAYNS PERSPEKTIV
“I said, no horror movies. That’s the only one I got and you choosed it” sa jag med en liten suck och tittade på Rachel som höll i en skräckfilm.
“But come on Zayn, this one is actually funny” sa hon med ett flin.
“Yeah sure” sa jag och placerade min hand runt hennes midja.
“Let’s watch a comedy instead” fortsatte jag.
“Fine, I won’t win this fight anyway” sa Rachel och vi kollade igenom några andra av mina filmer.
Till slut kom vi överens om att titta på Knight And Day som var en kompromiss. Vi kröp ihop i soffan tätt intill varandra och bara att vara i hennes närhet gjorde mig glad. Filmen startade men jag tänkte mest på Rachel och alla dagens händelser. Det hade hänt så mycket idag som praktiskt taget hade förändrat allt. Rachel var min på riktigt och jag var så glad för det. Jag kände hur Rachel blev tyngre i mina armar mot filmens slut, klockan var ju trots allt ganska mycket. Jag kände mig också ganska trött och vi båda halvsov nog nästan när filmen var slut. Jag reste mig upp och drog upp Rachel med min hand i hennes.
“Let’s just go and sleep” sa jag med ett trött leende och hon nickade till svar, minst lika trött som jag. Vi gick in till mitt sovrum och den här gången behövdes ju inte gästrummet. Jag såg hur Rachel bet sig i läppen.
“What is it?” frågade jag.
“I don’t have anything to sleep in, my stuff is at my home” sa hon och jag öppnade bara min garderob och slängde henne en av mina t-shirtar.
“Take this” sa jag och vi både bytte om.
“Thanks” sa hon och jag log lite innan vi båda kröp ner i sängen.
Sömnen överföll mig ganska snabbt och jag somnade med Rachel i mina armar, lyckligare än på länge.

The Fame Project - del 19

| Postat i: The Fame Project
 

ZAYNS PERSPEKTIV
Det var så mycket jag ville säga, men orden kom inte ur min mun. De hade fastnat i min tunga och vägrade komma ut. Det var så mycket som jag bara ville tala om för Rachel. Hur glad hon gjorde mig, hur mycket jag hade saknat henne och hur tomt det var utan henne. Men hur skulle jag nånsin kunna säga det? Men det kunde jag ju inte säga. Högst uteslutet. Ärligt talat var jag bara glad att jag fick vara med Rachel, även om det var som vänner.
Jag tittade upp emot henne och hon log varmt mot mig. Okej, det här skulle bli svårt. Men jag fick väl bara dölja mina känslor.
“So are you guys going out on tour soon or something?” frågade Rachel.
“Well, soon there’s a UK tour and later this year we will do a worldwide tour and visit so many countries” svarade jag med ett leende.
Att turnera var bland det roligaste jag visste och musiken betydde så mycket för mig.
“That’s awesome! You guys really have so many fans all over the world” sa Rachel med ett leende och jag nickade.
“Yes, all our fans are amazing. I mean we would be nothing without them” fortsatte jag.
Jag älskade att prata om fansen, mitt jobb eller om musiken. Det var ju detta jag brann för.
Efter en liten stund kom en servitör och tog upp våra beställningar. Jag kunde inte slita blicken ifrån Rachel. Hon såg så annorlunda ut med sitt svarta hår och luggen, men det var otroligt snyggt. Jag antog att hon var väldigt nöjd själv också.
“I just love your hair” sa jag glatt.
“Thanks Zayn” sa hon lite smått generat och jag bestämde mig för att jag trots allt inte ville genera henne.
“Well.. are you going to be in any films or so?” frågade jag.
“I’m still on my vacation, but I will go on some auditions in a while” svarade Rachel och jag nickade.
Jag hade sett henne i en av filmerna hon hade varit med i, hon var en grymt duktig skådespelerska.
“I remember our bowling date” sa Rachel plötsligt med ett flin på läpparna.
“What about it, why are you laughing?” frågade jag undrande.
“You suck at bowling!” utbrast hon med ett skratt.
Jag slog lekfullt till henne på armen med ett leende i mungipan.
“I don’t!”
“You do!”
“No!”
“Yes!”
“No! Okay maybe, but then you also suck at it” sa jag och skrattade.
“Fine, maybe I do” sa hon.
“Actually I’m really sure about that I won” sa jag lite malligt.
“Well I’m not” sa Rachel medan vår mat kom in och vi båda började äta lite.
“Anyway... What are you doing tomorrow?” fortsatte Rachel.
Jag tänkte efter.
“Hmm, nothing on the day I think. Later me and the boys are going a movie premiere, not sure which film is” sa jag med ett skratt. “Why did you ask?”
“I was wondering if you wanted to hang out or something. Earlier before the film premiere of course” sa Rachel med ett litet leende.
“Sure, that would be fun. And if I know the managers right, you’re going to join us on the film premiere. I think Eleanor and Danielle are coming too so you won’t be alone”
“If you want of course” skyndade jag mig att lägga till.
“Sure, that would just be fun. I haven’t been on one in a while. Which time?”
“I think it starts at 8PM but we’re going to be there an hour before to be photographed and stuff” svarade jag.
Rachel nickade.
“Okay, fun” sa hon och åt lite mer av sin mat.
Jag log stort. Det skulle bli jättekul att få spendera en till hel dag med Rachel. Simon hade inte sagt något om att Rachel skulle följa med, det hade varit mitt eget förslag. Men de tyckte säkert bara att det var bra och jag hade liksom inte kunnat hindra mig själv. Vi hade ju inte gått på något sådant tillsammans förut och jag såg fram emot det. Jag var ändå glad att Simon hade övertalat mig att gå på dejten, inte för att jag hade kunnat dra mig ur direkt men ändå. Jag hade ju lyckats bra med att dölja vad jag egentligen kände.
Vi pratade lite till och hade det allmänt trevligt. Självklart skulle min mobilsignal ringa mitt i allt och förstöra ögonblicket. Jag suckade medan jag tog upp mobilen ur fickan och sneglade ursäktande på Rachel.
“I just have to take this, it will go quick” sa jag och hon nickade.
Det var då jag tittade på skärmen. Det var Harry som ringde. Med en suck tryckte jag på svara.
“Hey Harry, what do you want?” frågade jag en smula irriterat.
Harry visste att jag var med Rachel och ändå så ringde han.
“Hey man, just want to know how the lovebirds are” sa Harry retsamt och jag suckade.
“We’re good, was it something else or can I hang up?” frågade jag sedan.
“Have you told her that you like her yet?” frågade Harry lite väl högt och jag skakade på huvudet som om han skulle kunna se det.
“No, and I’m not going to. Shut up” sa jag en smula irriterat.
“Sorry Mr sensitive, I was just wondering when you’re going to do it” sa han.
“Never, and you know it. Now let me eat” mumlade jag mellan nu sammanbitna tänder.
“Okay, bye. And have fun love you too!” sa Harry överdrivet glatt och jag avslutade samtalet.
Jag vände mig mot Rachel igen.
“It was just Harry who wanted to disturb as always” sa jag och log lite.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag stirrade på Zayn, oförmögen att ens få fram ett ord.
“Have you told her that you like her yet?” Hade Harry frågat Zayn. Jag hade hört det klart och tydligt. Och jag kunde inte hindra svartsjukan som bubblade upp inom mig. Vadå tala om för henne att han gillade henne? Gillade Zayn en annan tjej? Gjorde han verkligen det, trots oss? Inte för att jag egentligen kunde klandra honom, vi fejkdejtade ju bara. Men ändå... Gillade han en en annan tjej? Varför visste jag inte om detta? Varför hade han aldrig sagt något om en annan tjej? Alla känslor och tankar strömmade igenom mig och jag visste inte vad jag skulle tycka eller tänka. Jag stirrade fortfarande bara på Zayn.
“Uhm, are you okay?” frågade han oroligt med en rynka i pannan.
Jag svalde hårt.
“Yes” lyckades jag få fram.
“Rachel? You’re all white in the face, are you sure you’re okay?” frågade han och lade en hand på min arm men jag drog bort min arm ifrån hans hand.
“I’m fine” sa jag kort och kunde inte undvika den vassa tonen i min röst.
Zayn tittade lite smått sårat på mig och jag undvek hans blick.
“Maybe...” Jag harklade mig. “Maybe this fake dating was a bad thing” mumlade jag med blicken ner i bordet.
“What are you talking about? I got an amazing friend, it wasn’t a bad idea at all” sa Zayn med en bekymrad rynka i pannan.
“Then why didn’t you tell me if we’re so good friends?” sa jag och mötte Zayns blick.
“Tell you what? What are you seriously talking about?” Han stirrade förvirrat på mig.
Jag höjde rösten.
“Don’t act like you don’t know what I’m talking about”
“But I don’t know what you’re talking about!” sa Zayn och jag knöt nävarna under bordet.
För han visste precis vad jag pratade om. Han kunde inte ens vara ärlig.
“Okay, fine, if that’s how you want it” sa jag och korsade armarna.
“Can you tell me what the hell you are talking about!” utbrast Zayn och tittade på mig.
“Stop acting like you don’t know! I heard him, and you! Why couldn’t you just tell me the truth and then we could have stopped fake dating there and then, before I...” Jag avbröt sig och tystnade.
Jag höll nästan på att avslöja mig för honom. Varför kunde jag inte bara hålla tyst?!
Zayn tittade oförstående på mig.
“What has this to do with... Wait, what is this? Before you, what? And why should we stop fake dating? I don’t understand anything!”
Zayn stirrade på mig med en frågande blick och jag svalde hårt.
“Nothing, it’s just..” Jag harklade mig och mötte hans blick. “I heard your conversation with Harry. Or at least a part of it, and...” Min röst stockade sig och jag insåg vad jag var på väg att säga.
Vad fan höll jag på med?! Jag kunde ju inte säga som det var, herregud vad höll jag på med!
“And, what? My convo with Harry? What has it with-” Zayn tystnade mitt i en mening.
“Oh, did you hear what Harry asked me” mumlade han och tittade ner i bordet.
“Yes, I actually did. When were you going to tell me that you like another girl?” utbrast jag men lyckades ändå hålla min röst på en normal nivå.
“But-” började Zayn men jag avbröt honom.
“We’re friends Zayn, or at least we were. This whole dating thing was just waste of time when you were in love with another girl the whole time” sa jag kallt och ställde mig upp.
Zayn stirrade på mig med öppen mun.
“Why do you think I’m in love with a girl?” frågade han och tog tag i min handled och jag försökte desperat skaka av hans hand.
“Cause Harry said so! But whatever, it’s not like I’m... Ehm, nothing. I just wish you could have told me earlier then we wouldn’t have even fake dated” sa jag och bet mig i tungan för hur nära jag var på att försäga mig, igen.
Zayn  tog ett hårdare tag om min handled.
“You’ve missunderstood everything, let me explain”
“Explain what?”
Han suckade.
“I guess I have to tell you something I promised myself to never tell you...”
Mina ögon mötte hans och jag rynkade undrande på pannan.
“What are you talking about, Zayn?”

The Fame Project - del 18

| Postat i: The Fame Project


RACHELS PERSPEKTIV

“Come on, stupid bag” muttrade jag medan jag försökte trycka ner de sista kläderna i en av mina tre redan proppfulla väskor.
Det var idag jag skulle åka hem. Det hade redan gått en vecka sedan jag lät Marcus och Michael bo i mitt hus. Jag kunde bara hoppas på att de inte hade lyckats bränna ner det helt och hållet. Och det kändes fortfarande som att Michael hade en crush på mig. Den här veckan hade inte blivit alls som jag tänkt mig, nu skulle jag istället åka ifrån Louis och Eleanor och inte ifrån Zayn. Det högg till i hjärtat när jag tänkte på honom. Ärligt talat så hade jag ingen aning om hur man kunde känna såhär för någon på så kort tid. Jag kollade ner på min högerarm och såg tatuering jag gjort för några veckor sen. Den som hade gjort att jag och Zayn hade fått det där ryktet om oss. Jag tog upp mina väskor från sängen och började dra med dem ner för trappan. Det slutade med att alla tre ramlade ner för trappan med en duns.
“What are you doing?!” ropade Eleanor förvånat och snart var hon nedanför trappan. Hon kollade på väskorna och sedan på mig för att till sist ta tillbaka blicken till väskorna igen. Hon började skratta högt.
“Seriously Rach, don’t you know that you can’t carry three bags down for the stairs!” utbrast hon mellan hennes skrattattacker.
“It’s not that funny El” sa jag men kunde inte hindra mig själv från att dra på smilbanden en aning samtidigt som jag gick ner för trappan och tog upp mina väskor.

“I want you to go on a date tonight” hörde jag Carol säga. Jag suckade, detta var något jag fruktade. Att gå på dejt med Zayn menades att behöva vara gulliga mot varandra och låtsas vara kära. Vilket inte skulle vara svårt för mig eftersom jag faktisk är kär i honom. Men det kommer inte få mina känslor att bli svagare för honom.
“Which time?”
“Six I think, I will call Zayn and see if he is ready then and then I text you”.
“Okay, bye” sa jag och lade på. Jag lade ner mobilen i min byxficka och gick in till frisören. Det plingade till och receptionisten kollade upp mot mig och avfyrade ett leende.
“Hello, how can I help you?” frågade hon och satte på sig sina glasögon.
“I want to dye my hair” svarade jag och drog ur mitt hår från hästsvansen jag hade satt upp.
“Okay..” mumlade hon och började klicka sig runt på datorn. “Well, lucky for you. Someone can dye your hair in 15 minutes, so you can just sit over there for a while, just tell me your name and I’ll tell you when it’s your turn” sa hon och pekade bort mot några soffor. Jag sa mitt namn, tackade och gick sedan och satte mig. Jag tog upp en av skvallertidningarna och såg att jag och Zayn var på framsidan. Jag bläddrade till sidan där det stod om oss och började läsa.
HAS "ZACHEL" DISAPPEARED?
The hottest couple in the UK haven’t been seen so much lately. We have heard that Rachel was living at Zayn’s place but a few days ago we saw a crying Rachel on the road. What has happened? Has Zayn broke another heart? Or is it Rachel who is the thief?  Well I’m sorry to disappoint you, but I think that there is no more Zachel... Then you will probably think “Shouldn’t they move in together?”. And the answer is no. According to a source it was just fake and Harry did it to tease his bandmate. But what do you think about this then? Was Zachel fake and just for the fame from the beginning? Because what we have seen, they don’t seem so happy around eachother in the pics. Zayn, please tell us this is not true. And Rachel, don’t break our Zayn’s heart.

Jag lade argt ifrån mig tidningen. Hur fan kunde de veta så mycket? Och krossa inte Zayns hjärta. Vart kommer det ifrån? Varför skulle jag krossa hans hjärta? Det var säkert därför som vi var tvungna att gå på dejt ikväll. För att bevisa att det inte alls var så som det stod i tidningen. Jag kollade upp och såg hur en tjej satt på en stol och frisören hade precis börjat klippa hennes hår. Hon mötte min blick och gapade stort. Jag vinkade lite mot henne innan jag vände blicken utåt istället. Det var mycket trafik och folk överallt. Vanliga London alltså.
“Miss Moore” hördes en röst. Jag kollade upp och mötte en rödhårig tjejs blick. Jag drog en hand genom mitt hår och ställde mig upp.
“I’m Jenna  and I’m gonna dye your hair” sa hon skakade min hand med hennes. Jag log mot henne och följde efter henne för att sätta mig på en stol. Hon satte på sig ett skärp med verktyg i och satte sig på en rullande pall bredvid.
“So, do you just want to dye your hair or do you wanna cut it too?”

ZAYNS PERSPEKTIV
“Do I have to go on a date with her?” frågade jag Simon för säkert tusende gången.
“Yes, I already told you so! You need to make everyone believe that the rumour isn’t true. Just do it, it has never been a problem before so why now?” frågade Simon mig en aning irriterat på andra sidan luren.
Jag suckade frustrerat. Hur skulle jag nånsin kunna säga som det var?
“Well, just, nothing... I just hate this fake dating thing and I wanna end it right now” svarade jag och stirrade in i väggen.
"You can’t end it yet. You both have gotten so much publicity for this and we can’t just end it like this. Just do it, okay? How hard could it possibly be!”
“Fine” muttrade jag och lade snabbt på.
Simon fattade verkligen ingenting och han ville heller inte lyssna på mig. Men det kände jag mig ganska van vid efter de senaste veckorna. Jag tittade på mina kläder som hängde över skrivbordsstolen. Det var väl snart dags att göra iordning sig för dejten. Fast egentligen visste jag inte om jag ville gå. Men hade jag något val? Förmodligen inte. Vi skulle vara tvungna att låtsas vara superkära i varandra och ja, jag var ju det på riktigt men inte hon. Fast det visste ju inte Rachel. Jag kände mig nervös men jag intalade mig själv att bara försöka vara mig själv och inte tänka så mycket på det. Vi var ju trots allt vänner nu och det skulle nog gå bra. Eller hur?

Klockan var kvart i sex och det var snart dags att hämta upp Rachel. Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv. Mitt svarta hår stack upp lite ur hatten jag hade valt att ha på mig ikväll. Jag älskade min svarta hatt och hoppades på något sätt att den skulle ge mig tur. Jag log ett försiktigt leende mot mig själv och nickade. Det fick gå som det gick, bara jag inte skämde ut mig på något sätt som att berätta om mina känslor för Rachel. För det var högst uteslutet. Klockan närmade sig 6 och jag tog på mig mina finskor i hallen. Oavsett vad som hände ikväll skulle jag iallafall försöka ha kul.

Taxin stannade utanför Rachel’s hus och jag såg hur någon kom ut genom dörren, någon som förmodligen var hon. Rachel kom närmare bilen och jag kunde inte undgå att min blick drogs mot henne. Hon var så himla vacker. Månskenet glänste på hennes hud och fick henne att se ut som... Ja, någonting väldigt vackert iallafall. Hon kom närmre bilen och det var då jag såg att hon hade färgat håret. Det var korpsvart och låg slätt längs axlarna. Hon öppnade en av bakdörrarna och satte sig bredvid mig.
“Hey Zayn” sa hon med ett litet leende och jag nickade mot henne.
“Hey. Wow, look at your hair” sa jag med ett leende.
Hon drog en hand genom sitt hår.
“Do you like it?”
“Yes, I really like it. It fits you” svarade jag medan jag tecknade till taxichauffören att köra efter att ha kollat att hon hade knäppt på sitt säkerhetsbälte.
“Thanks” svarade hon och jag såg i ögonvrån att en rodnad sakta spred sig på hennes kinder.
Jag log för mig själv. Även fast jag inte ville erkänna det hade jag saknat Rachel, mer än jag ens tänkte erkänna. Jag körde in emot centrala London mot restaurangen som vi skulle till. Det var något flott ställe som Carol hade bokat in oss på och ärligt talat brydde jag mig inte så mycket vad vi gjorde, för jag var ju med Rachel. Och det var det som räknades.
När vi nästan var framme tog jag tag i Rachel’s hand och tittade på henne.
“Ready?”
Hon nickade.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag höll hårt i Zayns hand, hans varma hand värmde min kalla. Vi klev in genom dörren till restaurangen. Där inne var det ganska lugnt med folk, det var en ganska flott restaurang och det var nog inte så många som kom hit. En servitör mötte oss vid ingången.
“Your name?”
“Malik, and Moore” svarade Zayn och jag nickade bara instämmande.
Servitören tittade ner på sitt papper.
“Okay, this way” sa han och ledde oss till ett fint bord för två i hörnet av restaurangen och vi slog oss ner.
“I’ll be back in a while to take up your orders”
Servitören försvann med ett leende och jag tittade på Zayn.
“So, Malik. We haven’t done this for a while” sa jag och satte mig mer tillrätta på stolen.
“I know, Miss Moore. Let’s just pretend we’re so in love with eachother” sa han med ett litet skratt och jag tvingade mig själv att le.
“Yes, we’ve done it before so it shouldn’t be hard” svarade jag och plockade upp en av menyerna som låg på bordet.
Gud så svårt det här skulle bli. Men jag fick bara göra mitt bästa och låtsas vara kär i honom, eller ja, jag behövde ju egentligen inte ens låtsas.
“What do you want?” frågade Zayn och tittade också i sin meny.
Jag rynkade lätt på pannan.
“Hmm... Fish and chips I think, and you?”
“I think I’ll have chicken soup” svarade han och lade ifrån sig menyn.
“So, how has it been at Louis’s and Eleanor’s place?” frågade han.
“It was good, but I like it more at your place” svarade jag. Han skrattade till lite.
“Well, the bed in your guestroom is much more comfortable” fortsatte jag. Han skrattade lite till och lutade sig bakåt i stolen.

The Fame Project - del 17

| Postat i: The Fame Project

 

 


RACHELS PERSPEKTIV
“I’ll see you tomorrow then” sa jag och gick ut från Zayn’s hus.
Jag hade spenderat större delen av dagen hos honom men hade nu bestämt mig för att gå hem till Louis och Eleanor igen. Det hade varit stelt mellan oss i början, men jag tror att det är bättre nu. Jag menar, snacket flöt ju på bra och så. Men det känns ändå fortfarande lite konstigt för min del. Jag har ju faktiskt känslor för honom och det finns inget som jag kan göra åt det. Jag bestämmer inte själv vem jag faller för. Även fast jag önskar att jag kunde det. Då hade allt varit så himla mycket lättare. Jag sparkade bort en sten som låg framför mina fötter och suckade tungt. Det kändes ändå skönt att jag inte bodde hos Zayn nu när det ändå var som det var mellan oss. Det regnade lite smått och det kändes härligt när de små svala dropparna träffade mitt varma ansikte. För en gångs skull passade vädret ihop med mitt humör, lite smått nere kände jag mig. Det var ju bra att vi var vänner men det kändes ändå konstigt, på något vis. Men vad kunde jag göra åt det? Ingenting. Jag fick helt enkelt göra ingenting och hoppas på att känslorna skulle försvinna. Men samtidigt skulle ju inte det kunna hända så länge jag träffade Zayn. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig borta ifrån honom. Det var precis som en magnet där han var minuspolen och jag var pluspolen. Jag liksom drogs mot honom utan att jag själv kunde styra det. Men nu hade jag tvingat mig själv att gå. Jag kunde inte vara som en klängig apa på någon som aldrig ens skulle gilla mig på det sättet. Jag var så djupt inne i mina tankar att jag inte märkte att det började spöregna. Inte förrän jag var nästan var framme vid Louis’ hus märkte jag att hela jag var dyngsur. Jag suckade tungt. Fint, verkligen underbart. Ville ingenting annat i mitt liv också gå fel kanske?

Jag kom upp till Louis hus och knackade på dörren. Eleanor kom snabbt och öppnade och hon såg förvånad ut när hon såg hur blöt jag var. Jag log ett försiktigt leende och hon släppte snabbt in mig.
“How are you?” frågade hon oroligt och tittade på mig med rynkad panna.
“I’m fine, just the fact that I’m all wet is not so nice” svarade jag och skrattade lite. Eleanor drog snabbt in mig i hallen och stängde dörren bakom oss. Hon synade mig uppifrån och ner.
“I’m gonna change, relax” sa jag efter att jag tagit av mig mina skor och jacka. Hon nickade nöjt mot mig och försvann in i vardagsrummet. Jag skyndade mig upp för trappan och drog av mig alla blöta kläder och ersatte dem med nya. När jag var klar borstade jag igenom mitt toviga hår och granskade det i spegeln. En förändring vore inte dum, tänkte jag. Jag har haft den här hårfärgen ett tag nu. Kanske blond? Fast nej, jag tror inte att jag skulle passa i det. Svart kanske... Jag har alltid gillat den hårfärgen, men inte vågat färga till den. Nu var det dags för en förändring och varför inte svart? Jag log nöjt mot mig själv i spegeln och bestämde mig för att gå till frisören imorgon.

LOUIS PERSPEKTIV
“Pick up your damn phone” muttrade jag surt.
Jag satt med telefonen mot örat och lyssnade på Zayns telefonsvarare som gång på gång gick på efter ett antal signaler. Jag hade försökt ringa honom ett tag nu och tänkte inte ge upp förrän han svarade. Jag kunde gå bort till honom men det spöregnade och jag visste att svarade han inte i mobilen skulle han heller inte vilja öppna om jag kom och knackade på. Jag hörde ännu en gång hans telefonsvarade vilken jag hade tröttnat på vid det här laget. Jag bestämde mig för att lämna ett sista meddelande utöver alla de meddelanden och sms jag redan skickat.
“Hi, it’s Zayn. Leave a message and I’ll call you back as soon as I can”
“It’s Louis” började jag. “I really wanna know what happened between you and Rachel. Is she still there? And why are you nothing more than friends? I don’t understand anything. Please call me”
Jag avslutade samtalet med hans telefonsvarare och slängde mobilen bredvid mig i sängen. Varför kunde de inte bara fatta att de var som gjorda för varandra? För det var de faktiskt. Jag reste mig upp ifrån sängen och hörde steg utanför rummet.
“Eleanor?” ropade jag medan jag gick ut emot hallen på övervåningen.
“No, it’s Rachel” hördes Rachels röst och jag såg henne stå där med morgonrock och blöta kläder i handen.
“When did you come back?” frågade jag förvånat.
“Just a minute ago. Eleanor let me in” sa hon och jag nickade.
“Yeah, I didn’t hear you. Did you walk in the rain?”
Rachel nickade och höll upp de blöta kläderna hon hade i händerna med ett litet skratt.
Jag tittade på henne.
“What happened?”
“What do you mean?” frågade Rachel och undvek min blick.
“You know what I mean” sa jag och tog ett steg närmre henne.
“Well we’re friends now” sa hon och det var allt hon sa.
“But... Why?” frågade jag undrande och tittade på henne.
“I don’t wanna talk about it” Hon undvek ännu en gång min blick.
“Please? He won’t talk to me and I can’t understand why you’re just friends when you both-”
Rachel avbröt mig.
“You don’t know, okay? Maybe you think you do, but you don’t. You’ve been wrong all the time, I’ve also been wrong. He doesn’t like me and he doesn’t care, okay?! Just accept it”
Hon smällde igen dörren till gästrummet och jag hörde hur hon låste den med nyckeln som satt i andra sidan låset. Jag suckade tungt och drog handen igenom mitt hår. Jag fattade fortfarande ingenting, och ingen ville berätta för mig.

Jag drog snabbt stegen ner till undervåningen där jag tänkte att jag kunde hitta Eleanor. Och mycket riktigt, i vardagsrummet satt hon med sin dator i knät.
“Hey, what was the slamming door about?” frågade hon och tittade upp på mig när jag kom in i vardagsrummet.
Jag tittade skamset ner i marken.
“She’s mad at me”
Jag satte mig bredvid henne och hon lade en arm omkring min axel.
“Come on, I don’t think she is. She’s probably just upset with the whole situation” sa hon jag nickade men fick en rynka i pannan.
“But she said something that confused me”
“What?” sa Eleanor och tittade frågande på mig.
“She said Zayn didn’t like her and that he doesn’t care. That can’t be true, can it?” frågade jag tvivlande.
Det kunde ju inte vara sant. Jag hade ju sett Zayn och hur mycket han gillade Rachel. Men varför sa han så då? Det var fortfarande så himla mycket som jag inte fattade.
“Well, I have no idea. You should know better than me” sa Eleanor.
Jag nickade, det var ju sant. Fast det gjorde jag nog inte.
“But what I know is that she likes him. A lot. You should have seen her when she talked about him, she was like all over him and smiled all the time” sa hon och jag suckade.
“Then why would she say something like that?”

ZAYNS PERSPEKTIV
Min mobil vibrerade igen och gjorde så att hela nattduksbordet skakade och jag suckade frustrerat. Louis ville inte sluta ringa mig. Förstod han inte att jag inte ville prata med honom? Men jag ville inte stänga av min mobil ifall Rachel skulle ringa eller så. Fast varför skulle hon ringa? Hon hade ju nyss varit här. Jag bara nojade över Rachel hela tiden, hon gillade ju mig inte ens tillbaka! Jag var bara löjlig som vanligt. Jag hörde hur mobilen vibrerade igen och ett drag av ilska kom upp i min kropp.
“CAN YOU FUCKING STOP CALLING ME!” utbrast jag argt och kastade mobilen mot sängen.
Den slog i väggen först och landade sedan på sängen. Fint, bra gjort Zayn. Men det var ju bara en mobil ändå.
Jag suckade tungt och slängde mig ner på sängen. Varför är ni bara vänner? Vad hände? Vad är felet? Jag visste ändå att det bara var sådana frågor jag skulle få av Louis och jag orkade inte svara på dem nu. Jag visste inte ens själv. Eller, jo det gjorde jag ju. Jag ville bara inte tänka på svaret. Det kanske bara var bättre att vi gjorde slut? Då skulle jag inte behöva vara med henne och veta att hon inte gillade mig tillbaka. Det var så sjukt konstigt att jag hade blivit kär i henne så snabbt, jag fattade det inte ens själv. Men det var något med hennes personligt som gjorde att man liksom bara... gillade henne. Hon var inte som andra tjejer, och hon betedde sig inte annorlunda bara för att jag var Zayn Malik. Hon behandlade mig som Zayn, inte som Zayn Malik från One Direction. Men det berodde nog på att hon själv var kändis och visste precis hur det var. Hon hade fått mig att känna saker jag inte hade känt på länge. Och det faktum att vi inte alls klickade i början hade nog bara gjort mig ner nyfiken på henne. Men, som sagt så var vi bara vänner. Och det kanske var bättre att vi bara var det? För jag förstörde ju ändå bara allting ändå så fort jag fick chansen, kändes det som.


The Fame Project - del 16

| Postat i: The Fame Project
             

ZAYNS PERSPEKTIV
“So please don’t judge me, I won’t judge you...”
Don’t Judge Me av Chris Brown dunkade i mina öron och jag sjöng tyst med i låten medan jag satt i min säng. Jag var hungrig, men ville inte äta. Jag var trött, men ville inte sova. Inte ens min frisyr som jag alltid annars brydde mig om spelade någon roll nu. Det kändes inte som att något av det var särskilt viktigt. Mitt liv var helt messed up just nu, som Niall skulle ha kallat det. Ärligt talat trodde jag att Rachel och jag var över för evigt. Hon ville inte prata med mig för att jag hade förstört allt och inte kunnat hålla mig ifrån att kyssa henne. Jag hade hoppats att vi kunde vara vänner iallafall, men det var nog för sent nu. Jag suckade tungt. Jag som faktiskt hade lyckats hitta någon som fick mig att känna så här efter mitt uppbrott med Perrie. Och nu hade jag varit tvungen att förstöra allt. Varför, varför, varför?

Jag vaknade av ihärdiga knackningar. Min säng gav ifrån sig ett knarrande läte när jag satte mig upp. Jag drog trött handen genom mitt hår som jag inte hade brytt mig om på ett tag. Förmodligen var det någon av killarna som ville något. Jag ställde mig upp och släpade benen ut till hallen i min OnePiece medan jag funderade på vem det var av killarna. Men jag fick en total chock när jag öppnade dörren. Mina mörka ögon möttes av Rachel’s allvarliga ögon. Jag stirrade förvånat på henne.
“Rachel?”
“Yes...” Hon tittade blygt upp på mig och jag försökte hindra mig själv ifrån att le som en idiot vilket inte gick så bra.
“Come in Rach” sa jag snabbt och tog ett steg åt sidan för att släppa in henne.
Hon klev in och tog snabbt av sig sina skor och vi satte oss vid köksbordet.
Tystnaden som lade sig över oss kändes spänd och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller hur jag skulle börja.
Rachel harklade sig.
“So... How are you?” frågade hon tyst men jag hörde henne ändå.
“I’m okay I guess, what about you?” frågade jag och bet mig i läppen.
“I’m also okay” sa hon lite stelt och jag nickade.
“Great”
Hon nickade tillbaka och jag tittade ner på mina händer och undrade varför hon hade kommit hit.
“Well...” började hon och jag tittade upp på henne.
“Yeah?”
“I came here, t-to...” hon tystnade nervöst och jag tittade frågande på henne.
“To what? Did Louis forget anything?” frågade jag och fattade inte varför hon var här när jag hade så gott som förstört allt mellan oss.
“No, it was just..” Hon bet sig i läppen. “I came here because I hate the feeling that I just ran away like that”
Jag nickade.
“I wanted to clear up things between us. And to say that I’m sorry. I hate this fight” sa hon och jag nickade väldigt lättat.
“Yeah, I’m sorry about the kiss. I thought I saw a paparazzi outside and I just kissed you because of that. I know we are just friends and that’s what we should be” svarade jag och hoppades att hon skulle tro mig trots att det bara var ren lögn. Rachel nickade.
“Yes, you’re probably right, I also think we should just be friends” svarade hon och jag svalde hårt men lyckades ändå klämma fram ett leende.
Jag ville ju inte bara vara vänner, men det ville hon. Jag hade förstört alltihop med den dumma kyssen. Varför kunde jag aldrig hålla mig ifrån att göra saker som jag visste att jag skulle ångra senare? Men jag fick helt enkelt bara hålla inne mina känslor så skulle de säkert försvinna, right?

RACHELS PERSPEKTIV
Jag svalde hårt. jag ville inte bara vara vänner. Mina känslor för Zayn blev bara starkare och starkare för varje gång som jag träffar eller ens ser honom. Hur fan ska det här gå? Jag säger bara, bli aldrig kär. Det är bara trubbel. Och om du blir det, inte i en snygg pop-stjärna. Men Zayn ville bara vara vänner. Bara för att jag hade varit tvungen att springa iväg. Och jag hade helt missupfattat kyssen, den hade inte ens betytt något för honom. Jag kunde fortfarande känna hans mjuka läppar på mina, men det var något som jag var tvungen att glömma. Snart skulle vi ju säkert ändå göra slut och det skulle ändå bara kännas konstigt att kyssa honom nu, även om det inte var på riktigt. Rättare sagt, jag kundeINTE kyssa honom igen. Min känslor skulle ju inte bli svagare då och eftersom Zayn ändå inte hade några känslor för mig så var det ingen idé att jaga någon som ändå inte kommer gilla en. Det skulle ju inte precis bli lätt, för så här hade jag aldrig känt förut, inte för någon. Men jag var ju skådespelerska så det skulle kanske gå om jag bara låtsades att detta var ännu en film? Ja, det var vad jag var tvungen att göra. Jag skulle bara låtsas att allt detta var en film som jag och Zayn hade huvudrollerna i. Då skulle allt gå jättefint, jättebra. Ja, eller hur. Som om jag skulle lyckas med det. I filmerna var jag ju inte tokkär i min motspelare, vilket var en klar fördel. Men hur skulle jag kunna dölja vad jag kände för Zayn när mina känslor bara blev starkare och starkare för varje gång? Jag skulle ha hållit mig undan. Men samtidigt visste jag att jag inte kunde det, mina känslor var bara för starka för att hålla mig undan den jag helst ville vara med.
Jag bet mig hårt i läppen och försökte att inte titta på Zayns läppar. De som jag hade kysst så många gånger, men bara en enda gång hade det betytt något. Men det hade aldrig betytt något för honom. Kyssen som hade gjort att jag inte kunde sluta tänka på honom hade för honom bara varit en helt vanlig kyss. Bara en av dem andra, bara en i mängden. Och det gjorde ont, riktigt ont. Men varför skulle han gilla mig, egentligen? Jag var bara Rachel. Det hade känts som att han hade gillat mig nu i slutet, men det var nog bara jag och mina konstiga känslor som fick mig att tro det. Vi var ju vänner nu och det kändes väldigt skönt att vi löst det som varit, men det var fortfarande inte vad jag verkligen ville vara med honom. Vi skulle ju ändå göra slut snart och då skulle jag inte behöva hålla det intryckt på samma sätt längre eftersom vi inte skulle ses så ofta då. Det kändes som att hela mitt liv just nu kretsade runt bara Zayn, och det gjort det väl förvisso. Men det skrämde mig lite grann att en enda kille kunde påverka mig så mycket som Zayn faktiskt gjorde. Hela mitt universum var runt omkring honom och han var allt jag kunde tänka på. Det var väl så här det kändes att vara kär. Jag hade aldrig varit så här förälskad i någon förut, någonsin. Varför Rachel, varför var du tvungen att gå och kära ner dig i den enda killen på hela jordklotet som du inte fick bli kär i?

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag sneglade lite på Rachel som satt mittemot mig vid köksbordet.
“Ehm, so, do you want something to drink or so?” frågade jag och kände direkt hur dumt det lät.
Kom igen på allvar, en tjej som du har kysst massor av gånger och du frågar om hon vill ha något att dricka? Jag suckade inombords. Vad var det med mig, kunde jag inte bara agera normalt för en gångs skull? Varför skulle det vara så svårt?
“Sure, what do you have?” frågade Rachel och vi ställde oss upp och styrde stegen mot köket.
Jag tittade i kylskåpet.
“Hmm, let me see... Milk, juice, water, tee, coffee. Stuff like that” svarade jag och Rachel log lite.
“Tea it is then”
Jag svalde inombords och började göra iordning teet. När det var klart fixade jag två koppar och vi satte oss med våra muggar mittemot varandra vid köksbordet.
"How is it at Louis's and Eleanor's?" frågade jag och kände hur det stack till i hjärtat för att hon inte bodde kvar hos mig längre. Det gjorde ont att se det tomma rummet som hon förut hade sovit i.
"It's good, I guess. Eleanor came home yesterday" svarade hon och jag nickade.
Den jobbiga tystnaden spred sig igen och jag rörde nervöst runt i min mugg med te.
Det som faktiskt gjorde mest ont var att det kändes som om det aldrig skulle kunna bli som vanligt, bli som innan kyssen.
Hur skulle jag nånsin kunna dölja för Rachel att det enda jag ville var att kyssa henne och kunna kalla henne min på riktigt? Mission Impossible, skulle jag kunnat kalla det.

LOUIS PERSPEKTIV
“Look what I bought when you were gone!” utbrast jag till Eleanor från vardagsrummet in till köket där hon stod.
“What?” svarade hon frågade och kom fram till mig som satt på knä framför vårt playstation.
Eller, egentligen var det väl mest mitt playstation för Eleanor spelade ju aldrig.
Jag höll upp ett nytt fotbollsspel som jag hade köpt på rea.
Eleanor suckade bara åt mig.
“You and your football games”
Men jag såg att hon log lite, hon tyckte att jag var lite barnslig men gullig.
“Me and my football games and my amazing girlfriend” sa jag och lade en arm omrking hennes midja men letade efter min mobil när jag hörde att den pep till.
Just det! Hur gick det mellan Zayn och Rachel? Hade de lyckats lösa det? Jag halade upp telefonen ur fickan och hoppades att jag hade fått ett svar från Zayn med frågan “How’s it going? x” som jag hade skickat för ett tag sedan. Jag klickade snabbt upp smset som var ifrån Zayn och hoppades att det skulle stå något i stil med “She’s my real girlfriend now :)”. För alla visste ju om att det gillade varandra väldigt mycket och jag hoppades bara att de både vågade ta steget. Men jag drog efter andan när jag läste svaret.
“We’re friends, nothing more than that.”
Jag stirrade på de små orden. Det var allt som stod. Vadå vänner, vadå inget mer än det? Och varför bara vänner? Vad var det egentligen frågan om?

The Fame Project - del 15

| Postat i: The Fame Project
               

ELEANORS PERSPEKTIV
Jag tittade mig runt omkring i hallen. Det var lite stökigare än sist jag hade varit här, men det var också typiskt Louis. Ett leende spred sig snabbt på mina läppar, jag hade saknat honom väldigt mycket. Jag fick inget svar ifrån Louis så han var väl ute och handlade eller något. Jag tog snabbt av mig skorna och dumpade väskorna i hallen, de kunde jag packa upp senare. Plötsligt hörde jag steg bakom mig och fick se ingen mindre än Rachel Moore, Zayns fejkflickvän. Hennes ögon var fyllda med tårar och hon tittade på mig minst lika förvånat som jag tittade på henne.
“I’m Rachel Moore” sa hon och sträckte fram handen och jag skakade den artigt.
“I know. I’m Eleanor, Louis girlfriend” svarade jag och såg hur något gick upp för henne.
“Aha, then I understand! I’ve heard so much good stuff about you. But Louis said you’d be home in three days” svarade hon med ett leende.
“Oh, thank you. Yes but I came home earlier because I missed Louis and the other ones. I know it’s not my thing, but... aren’t you supposed to be with Zayn?” frågade jag med rynkad panna och gick och satte mig i soffan.
Snart kom Rachel efter mig och satte sig bredvid mig och jag tittade frågande på henne. Hon suckade tungt.
“Well, I should, but...” sa hon dystert.
“But..?” frågade jag.
“But things got complicated, and I can just say that... That we’re not really friends right now” svarade Rachel och jag tittade på henne.
“But you’re just fakedating?”
Rachel suckade.
“Well, it was just that in the beginning, before we got to know eachother. But then... yeah. The fact that we have to break up soon kind of ruined everthing” sa hon tyst och då fattade jag plötsligt.
Självklart så var det så att de gillade varandra. På alla bilder jag hade sett passade de så bra ihop, det var såklart så det var.
“You like eachother, don’t you?” frågade jag.
Rachel tittade förvånat på mig.
“How did you know?”
“I can see that you feel sad because you’re not with him, it’s obvious. I felt the same when me and Louis had a fight. But we solved it, and I’m sure you guys also can do it if you both want it” sa jag och lade en hand på Raches axel.
“Thanks Eleanor, but the thing is, that we can’t. We’re gonna break up soon in our fake relationship and it’s gonna be impossible to..” Rachels röst stockade sig och hon tystnade.
“Hey Rachel, i don’t know you but I know how you feel. In the beginning when I had met Louis I thought I couldn’t be with him because of all his fame, but you know what? I can. And I don’t wanna let him go, I love him too much. I think that you guys can solve this if you both really want it” sa jag tröstande och Rachel försökte le mot mig men det liknade mera en grimas.
“Thanks a lot Eleanor. I was actually on my way out to Zayn. I have to talk to him, I can’t stand this distance between us” sa hon och jag förstod att hon inte bara syftade på den fysiska distansen utan också den distansen hon kände i hjärtat.
“You should. I’m sure he wants to talk to you too”
Rachel nickade.
“I will, just not yet. I need to give him some time” sa hon och då var det min tur att nicka.
“Sounds good. I forgot to ask why you’re here at mine and Louis’ but I think I already know the answer” sa jag och tittade på Rachel.
“Yeah, my brother lives in my house at the moment and I moved to Zayn’s but then we had this kind of fight and I just ran of. So Louis said i could live here till I’ve talked to Zayn” sa hon jag nickade.
Det var alltså som jag trodde.
“Do you want to tell me what happened? I promise I won’t tell anyone, this stays between us” sa jag.
Rachel ryckte på axlarna men nickade sedan.
“Well, in the beginning when we met, I didn’t like him at all and I don’t think he liked me either. But then we got to know eachother and I realised he was so much more than just a singing celebrity. He’s like... I’ve never met someone like him. He’s always himself and he’s just perfect” sa hon och jag kunde ha sett att hon gillade honom på 100 meters håll.
“Wow, you really like him... But, what happened between you?”
“Well...” Rachel tittade ner på sina händer. “He kind of kissed me and I ran off because I know that if I let him take another step in my life I won’t be able to let him go when it’s time for us to break up. And I didn’t want to go from him but I did it for the best for both of us...” sa hon och en tår rullade sakta ner för hennes kind.
“Look, i can see that you’re unhappy and you should do something about it. Go over to Zayn and talk to him, I’m sure he’s as sad as you are about this” sa jag tröstande och hörde hur ytterdörren öppnades.
“Louis, E-” började Rachel men avbröts av mig.
“I’m gonna surprise him, shh” viskade jag och ställde mig ljudlöst upp.
Rachel nickade och gick ut till hallen där jag hörde att hon hälsade på Louis. Mitt hjärta spratt till när jag hörde hans röst och jag log för mig själv. Gud vad jag hade saknat honom.

LOUIS PERSPEKTIV
“Hey Rachel!” sa jag glatt när jag fick se henne och dumpade snabbt hennes tre väskor på golvet.
“Hey” svarade hon och kramade om mig.
Jag såg att hennes ögon fortfarande var lite smått röda men det hade sett värre ut förut.
“Three bags for one week” sa jag med ett skratt och Rachel log tillbaka.
“You know we have talked about this before and I need much clothes, so do you” svarade hon och jag nickade.
Rachel fick plötsligt ett konstigt ansiktsuttryck och jag tittade på henne med rynkad panna. Då såg det ut som om hon skulle börja skratta.
“What is it, do I have something in my face or what?” frågade jag undrande och lade en hand på min kind.
Rachel skakade bara på huvudet och jag kände ett par armar omkring min midja. Jag hoppade till att förvåning men förstod genast vem det var när jag kände den ljuva doften.
“I’m home love” sa Eleanor och jag kände hur mina mungipor åkte upp i taket.
Jag vände mig och om kramade henne hårt.
“Eleanor! I missed you so freaking much!” utbrast jag glatt och ville aldrig släppa taget om henne.
“I missed you too, Louis. But you’re squeezing me to death” sa hon med ett skratt och jag släppte genast mitt hårda grepp om hennes midja för att istället pressa mina läppar mot hennes.
Jag kände hur hon besvarade kyssen och jag tittade djupt in i hennes ögon.
“You’re finally home babe” viskade jag mjukt och ett leende spred sig på hennes läppar.
Eleanor sköt ifrån mig någon halvmeter och tittade upp på Rachel.
“Let’s watch a film” utbrast hon och drog med Rachel till vardagsrummet. Rachel tog min filt och virade den tajt runt sin lilla kropp. Eleanor satte sig bredvid henne och jag bredvid Eleanor. Jag lade en arm runt hennes axlar och drog henne nära mig. Jag vände mig mot tv-skärmen och såg att Lady och Lufsen var på.
“Seriously Eleanor, Lady and the Tramp?” utbrast Rachel.
“Come on, it’s a really good film”
“It-” började Rachel men avbröts av Eleanor.
“Shh, the film is starting”.
Och med det fick Eleanor som hon ville. Rachel muttrade något men riktade sedan blicken på tv:n Men varje gång jag kollade på henne kunde jag se att hennes tankar var på helt andra spår än filmen. Hon mötte min blick och jag log medlidande mot henne. Hon ryckte på ena axeln och log lite smått. Jag vände blicken mot tv:n igen och märkte att vi redan var vid deras “spaghetti-dejt” som jag kallade det. Det var nog det bästa på hela filmen. Eleanor satt och tittade lite halvt på filmen och halvt på mig och jag tittade tillbaka mot henne med ett höjt ögonbryn.
“I just haven’t seen you for some days, that’s why I’m looking at you” sa hon och jag log mot henne.
“I’m so hot that you can’t look away from me” sa jag med ett flin och hon skrattade kort.
“Yeahyeah, Louis”
Jag vände huvudet emot Rachel och såg hennes ledsna uppsyn. Hon såg helt förstörd ut. Och allt på grund av detta fejkdejtande. Hon ville ju vara honom och han med henne, det visste jag så väl. Om de bara kunde få vara tillsammans så skulle det inte finnas något problem. Men jag visste inte vad jag kunde göra, och det var deras grej, inte min. Men jag kände mig ändå ledsen för deras skull. De skulle vara tvungna att prata med varandra så småningom ändå, frågan var bara hur lång tid det skulle dröja.

När filmen var slut reste sig Rachel upp.
“Can I take a shower?” frågade hon och tittade på mig och Eleanor.
“Of course, towels are in the bathroom” sa jag och pekade ner i korridoren där badrummet låg.
Rachel nickade och försvann ut till badrummet.
Jag tittade på Eleanor.
“Wow, so much happened while I was gone” sa hon lite förvånat och tittade tillbaka på mig.
“I know... They’re both so sad about this. Do you think we should do something?” sa jag frågande och drog henne tätare till mig.
“Well...” Eleanor funderade kort. “No, it’s their thing to solve it and I think we’ll just make it worse if we interfere in this”
“You’re probably right. But it worries me a little, this is unlike Zayn” svarade jag och pussade henne på pannan.
“I know. But we need to give them both time and  courage to meet eachother again. After what I’ve heard she sounds afraid of what will happen between them” sa Eleanor eftertänksamt och jag nickade.
“You are right again. My smart girl” sa jag med ett leende och Eleanor skrattade lite.
“At least smarter than you!”

RACHELS PERSPEKTIV
Det väldigt varma vattnet brändes nästan men jag brydde mig inte. Det var så jag ville ha det. Ville att det skulle spola bort allihop, spola bort de senaste dagarnas minnen och känslor. Spola bort alla tårar och alla bilder som flimrade förbi i min hjärna, spola bort alla tankar jag hade ägnat åt detta. Men mest av allt, spola bort alla mina känslor för Zayn. Jag önskade att det hade kunnat vara möjligt för allt var bara skit just nu. Jag skruvade på ännu lite mer värme och hoppades på något sätt att jag bara skulle kunna spola bort allting långt ner i avloppet. Men det var bara mina dumma önsketankar, självklart kunde jag inte göra det. Jag var fast i något som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag ville ju vara med Zayn, väldigt gärna, men till vilket pris? Var det så omöjligt ändå? Om vi kanske kunde... Nej, nu var jag bara dum. Fast ändå, kanske...? Men han ville väl inte vara med mig. Eller det kanske han hade velat, men inte längre. För dumma Rachel hade förstört alltihop och bara sprungit iväg i ren panik. Jag suckade tungt medan jag fortsatte att spola hett vatten på mig själv. Mina tankar gick runt och runt och allt jag kunde tänka på var honom. Det kanske var värt det iallafall? Att få vara med honom, även om det bara var som vänner, det var ju vad jag ville. Och jag ville inte ge upp allting som vi hade. Han betydde ju så mycket för mig. Jag nickade beslutsamt med huvudet. Jag skulle försöka fixa det här, jag stod inte ut med detta.

Jag kom ut ifrån badrummet och gick emot hallen.
“Where are you going Rach?” frågade Louis ifrån vardagsrummet.
“I’m going to him” sa jag och började snöra på mig mina Dr Martens.
Jag behövde inte säga att det var Zayn jag menade, det fattade Louis ändå.
Han kom snabbt upp till mig och lade en hand på min axel.
“Good luck Rachel. I know you can do this”
Han gav mig en hård kram och jag pressade fram ett leende.
“Thanks” sa jag och grabbade tag i min jacka.
Jag öppnade dörren och klev snabbt ut genom den. Jag började gå med långa steg emot Zayns hus. Den varma vårluften fyllde mina lungor och det var ganska varmt trots att det var kväll. Det kändes som en härlig vårdag när allt skulle vara frid och fröjd. Men vädret kändes inte som det passade ihop med mitt humör. Jag kände mig nervös och visste inte om det jag gjorde var rätt eller inte. Men jag kände mig också beslutsam, nu skulle jag göra det här.
Efter ett tag var jag var framme vid Zayns hus. Det huset som varit min bostad ända fram tills nyligen. Jag tvekade innan jag tog de sista stegen uppför trappan. Nu fick det bara bära eller brista. För det kunde väl knappast bli värre än vad det redan var?

The Fame Project - del 14

| Postat i: The Fame Project
                 

LOUIS'S PERSPEKTIV
Jag sprang fram till henne och satte mig på huk framför henne.
“Rachel! Are you okay?” frågade jag oroligt.
Hon gnuggade sig i ögonen och tittade upp emot mig. Hennes ögon var rödgråtna och det syntes att hon hade gråtit.
“Oh, you’re not okay” sa jag som svar på min egna fråga.
Jag satte mig på marken bredvid henne och fick se hennes skor som inte ens kvar knutna och jackan som låg bredvid henne.
“What are you doing here, Louis?” frågade hon tyst och vände blicken ner emot marken.
“Well, I forgot my keys at Zayn’s so I-” började jag men avbröt mig.
Rachel bet sig i läppen och det såg ut som hon skulle börja gråta vilken sekund som helst.
“Rachel, what has happened? Why are you sitting here on the street and crying?” frågade jag och lade försiktigt en arm omkring henne. Hon lade sitt huvud på min axel och jag drog min arm upp och ner på hennes överarm. Jag tittade ner på henne och drog bort hennes tårar med min tumme.
“He kissed me Louis” mumlade hon.
“Who?” frågade jag förvånat. Vem skulle ha kysst henne när hon “dejtar” Zayn?
“Zayn”
“Well, he is your fake-boyfriend. Why wouldn’t he kiss you?” frågade jag.
“It wasn’t forced. He did it because he wanted to” svarade hon och snyftade till.
“And you don’t have those feelings for him?”
“I don’t know Louis. That’s the problem. My heart says kiss him and my brain says that I shouldn’t kiss him” förklarade hon och grät ännu mer. Jag hade aldrig sett henne såhär förut. Ärligt talat så trodde jag inte att hon var en känslig person. Jag kramade om henne lite hårdare och kände hur min tröja blev blöt av hennes tårar.
“You know what, you can stay at my place. Since Marcus and Micheal lives in your house this week, and I assume that you don’t wanna be with Zayn” föreslog jag och hon tittade upp på mig med ett tacksamt leende.
“Are you sure it’s okay? You know I can just-” började Rachel men jag avbröt henne.
“Of course it’s okay, now come on. We don’t wanna stay out here all day do we” sa jag och reste mig upp. Jag drog upp Rach från marken och vi började gå hem till mig. En tystnad uppstod och det enda man kunde höra var Rachel’s snyftningar och bilarna som passerade. Men det var en skön tystnad. Jag tänkte på Eleanor, hur hon alltid fick mig att le. Hur hon brydde sig om alla i sin närhet och speciellt, att hon älskade mig för mig. Inte för Louis Tomlinson från One Direction. Jag saknade henne mer än någonsin och kunde inte vänta på att få hålla henne i mina armar igen och kyssa hennes mjuka läppar. Med det kom jag att tänka på Rachel igen. Hur sårad och förtvivlad hon hade sett ut. Det kom faktiskt inte som en chock att Zayn hade kysst henne. Jag, liksom de andra killarna, hade märkt att han har gått och fått mer-än-vänner-känslor för Rachel. Jag hade inte sett honom såhär sen han och Perrie gjorde slut. Han var helt förkrossad när det hände, men Perrie hade inte längre kvar de känslorna hon hade haft tidigare i förhållandet. Men efter ett par månader av tröst av oss och hans familj hade han äntligen gått vidare och nu när han fejk-dejtade Rachel hade han bara blivit lycklig igen. Hur han kollade på henne, hur han log när hon log och hur han bara var allmänt glad i hennes närhet.
Rachel däremot, henne hade jag ingen aning om hur hon känner för Zayn. Jag menar, jag hade ju inte varit vän med henne så länge och visste inte hur hon reagerar när hon gill-gillar någon. Men jag trodde faktiskt att hon gillade honom också. Och ‘The Swag Masta From Doncasta’ hade ju delvis rätt, hennes hjärta sa ja medan hennes hjärna sa nej. Men hade inte Rachel lärt sig att man borde gå efter hjärtat? Fast tjejer kanske tänker annorlunda? Jag menar med deras PMS-utbrott och sådant, inget förvånade mig med tjejer längre. Jag kollade åt höger och såg Rachel kolla ner i marken. Hennes utsläppta lockiga hår hängde för hennes ansikte och med jämna mellanrum tog hon upp sin vänsterhand och strök bort tårarna som rann ner för hennes kinder.
“Louis... Uuhm, all of my stuff is in Zayns house” mumlade hon och tog bort håret från ansiktet och mötte min blick.
“I can go get them, I need my carkeys anyways” svarade jag och log mot henne.
“No Louis, you don’t need to” började hon men jag började genast gå tillbaka mot Zayns hus.
“It’s a sparekey under my doormat” ropade jag till henne och jag kunde höra henne skratta innan jag satte fart mot Zayn.  

RACHEL'S PERSPEKTIV
“Why do I even love him” mumlade jag för mig själv medan jag trevade mig fram under Louis dörrmatta i jakt på extranyckeln.
“He’s just a boy, nothing more than a boy” fortsatte jag mumla för mig själv och försökte att övertyga mig själv om att det var sant.
Zayn var bara en kille, vilken som helst och det spelade ingen roll för mig vad han gjorde eller hur han kände sig. Ja, bra försök Rachel. Försök att intala dig det där. För hur mycket jag än ville att det skulle vara så nu så brydde jag mig om Zayn. Mer än jag ville erkänna. Och om allt bara hade varit lättare, om vi inte hade varit kända, då hade jag varit i hans armar nu. Men det gick inte, det gick bara inte. Allt var bara jobbigt och jag önskade att jag aldrig hade gått med på att fejkdejta honom. Då hade jag aldrig fått lära känna hans underbara personlighet eller behövt känna så här. Jag suckade tungt och försökte gnida bort tårarna ifrån ansiktet medan jag fick tag i nyckeln och ställde mig upp. Jag låste upp dörren och klev in. Jag hade aldrig varit hos Louis förut faktiskt, det hade bara inte blivit så även om vi var bra vänner. Det var väldigt fint där inne, de hade bra ordning. Jag förmodade att det berodde på Eleanor eftersom Louis inte precis var någon ordningssam kille. Jag tog av mig skorna och ställde dem prydligt på mattan för jag ville inte smutsa ner någonstans. Soffan såg så inbjudande ut så jag sjönk tungt ner i den och mina tankar flöt genast bort till Zayn. Jag kunde inte tänka på något annat. Hans ledsna ansikte när han såg mig springa iväg, jag hade bara velat vända i den sekunden och rusa tillbaka till honom. Och jag hade nästan gjort det också. Usch vad det hade gjort ont att se honom så där ledsen. Men jag gjorde bara detta för bådas bästa, även om det kändes för jävligt just nu. Jag tänkte på hur det kändes att få kyssa honom. Vår lilla kyss, eller det var knappt en kyss, innan jag hade sprungit iväg hade varit helt fantastisk. Det var längesen jag hade känt så här för någon. Men jag kunde ju inte vara med Zayn, och fy fan vad det kändes fel att sitta här utan honom. Han var säkert jättearg eller jätteledsen på mig, eller både och. Och allt jag ville var ju att vara med honom. Allt kändes bara som ett enda stort svart hål och det var som att jag bara föll längre och längre ner i hålet ju längre tid det gick.

LOUIS'S PERSPKTIV
“I can’t believe it” mumlade jag för mig själv medan jag gick upp för trappan till Zayns hus med händerna i jackfickorna.
Jag kunde inte fatta att det hade blivit så här fel mellan dem. De hade varit så himla tajta den senaste tiden och det hade verkligen märkts att de tyckte om varandra. Och nu hade allt bara blivit fel. Men jag förstod att Zayn hade kysst henne, egentligen hade jag bara gått och väntat på att något skulle hända. Det var ju så uppenbart och de enda som inte hade fattat det förrän nu var de själva. De passade verkligen bra ihop och jag förstod dem båda men ville inte stå på någons sida. Det var ju ändå deras relation och jag ville inte lägga mig i även om jag självklart skulle hjälpa dem om jag kunde. Det var synd men det var nog heller inte lätt för någon av dem. Jag gick djupt inne i mina egna tankar medan jag försiktigt knackade på Zayns dörr. Inget svar. Han kanske inte hörde? Jag knackade igen, lite hårdare den här gången. Fortfarande inget svar. Jag bestämde mig för att gå in och se hur det var med honom, jag var ju ändå en av hans bästa kompisar. Jag öppnade
snabbt dörren och klev in.
“Zayn?” ropade jag lite halvt oroligt men fick inget svar.
Jag sparkade av mig skorna och gick in i köket. Där var det tomt. Jag fortsatte vandringen till vardagsrummet. Kuddarna från soffan var nedkastade på golvet men ingen Zayn fanns där.
“Zayn?” ropade jag högre och såg mig omkring i alla rum på nedervåningen men kunde inte hittade honom.
Jag fortsatte snabbt upp till övervåningen och till hans sovrum där dörren var stängd och gav dörren en lätt knackning. Jag fick inget svar men jag var övertygad om att han var där inne. Jag kände honom bara för väl.
Jag drog ner dörrhandtaget försiktigt och såg direkt någon som låg ihoprullad till en boll på sängen. Jag satte mig ner på sängkanten och lade en hand på Zayns rygg.
“Zayn?”
“Whoever it is, don’t come in here” hörde jag ett mumlade.
“It’s me, Louis” svarade jag och Zayn satte sig sakta upp.
Hans ögon såg svarta ut i halvmörkret men jag kunde ändå se att de var blanka av tårar. Såhär hade jag inte sett sen han och Perrie gjort slut. Hans ögon var rödgråtna och ett par tårar rann ner på hans kind.
“Why do I always mess things up?” frågade han och drog in ett skakigt andetag.
“You don’t” svarade jag försiktigt och Zayn kollade på mig.
“YES I DO! IT WAS MY DAMN FAULT THAT ME AND PERRIE BROKE UP! AND IT IS MY FAULT THAT RACHEL DOESN’T TALK TO ME BECAUSE I KISSED HER!” skrek han argt.
“Don’t blame yourself like that” sa jag tröstande.
“Louis, I just lost a close friend just because I kissed her. It is my fault” muttrade han surt men samtidigt sårat. Jag kollade medlidande på honom innan jag bestämde mig för att svara.
“Mate, I’m sure she wanted to kiss you too. She is just confused”.
“No she didn’t. I saw her face. It was hurt and she had tears in her eyes. It is my fault that she is hurt” mumlade han och torkade bort tårarna som rann ner mot hans kinder.
“Zayn listen to me, she is just confused. Stop blaming yourself and talk to her in some days when both of you have calmed yourselves down” föreslog jag. Han kollade förvånat på mig.
“How would you know?” frågade han.
“I met Rachel down the street because I was on my way to your place cause I have forgot my keys here. She was crying and I asked what was wrong, and she told me everything. Look Zayn, she is confused and she doesn’t know what to do” förklarade jag och han kollade på mig.
“Where is she now?”
“In my place. She’s staying there until you have solved this” svarade jag.
“And why are you here again?” frågade han.
“Like I said, I need my keys and I was going to get her stuff...” sa jag och drog en hand genom mitt hår. Han suckade frustrerat och lade händerna i hans händer.
“It will be fine Zayn. I’ll talk to you tomorrow” sa jag och gick ut från hans rum och gick till Rachel’s istället. Jag öppnade en av hennes tre väskor som hon hade med sig och lade ner en del av hennes kläder där i. Jag lade ner hennes necessär och alla toalett-saker. När jag var klar gick jag förbi Zayn’s rum och sa hej då. Okej, nu är det bara att se till att de båda mår bra. Det kommer säkert bli lätt, tänkte jag och suckade.

RACHEL'S PERSPEKTIV
Jag slog knytnäven mot en av soffkuddarna. Varför var jag tvungen att springa iväg när jag såg hans sårade ansikte. Han var säkert jätteledsen och arg på mig. Självklart så skulle jag förstöra allt. Om jag bara hade förklarat för honom hur jag kände eller bara kyssts tillbaka så hade det här aldrig hänt. AAHH! Jag hatade kärlek och allt sådant. Det var bara krångligt och det var alltid någon som blev sårad. De som tror att kärlek är som de i filmerna måste ha något fel. Kärlek är bara dumt. Jag suckade tungt och kastade en av soffkuddarna på golvet. Jag ska fan bli nunna, då kan inget gå fel. Att bo i ett kloster låter faktiskt ganska frestande just nu. Att inte behöva bry sig om omvärlden. Att bara bry sig om sig själv och inga killar finns inblandade. Killas är ändå bara trubbel. Men jag kunde undgå att tänka på Zayn. En kille som är så annorlunda mot alla andra och ser så himla bra ut. Zayn kade tagit sig in i min hjärna och kanske till och med mitt hjärta, och jag vägrade att släppa ut honom. Han var alltid så snäll, rolig och mest av allt. Han älskade mode som jag. Han var sig själv hela tiden och det bästa av allt. Han lät inte kändisskapet gå över huvudet på honom som många kändisar kan göra. Ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på honom så men försvann snabbt när jag insåg i vilken situation vi var i. Jag måste göra något, tänkte jag och skulle precis börja gå mot hallen när en röst hördes därifrån.
“Babe, are you here?”

The Fame Project - del 13

| Postat i: The Fame Project
                 

ZAYN'S PERSPEKTIV
“I am home” sa jag när jag klev in genom dörren.
Photoshooten hade gått bra, vi hade haft jättekul och det var skönt att vi bara hade kunnat vara oss själva. Men tankarna på Rachel hade gnagt i bakhuvudet hela tiden och hade gjort att jag inte kunnat koncentrera mig fullt ut. Det hade som tur var inte märkts alls tydligt, men eftersom killarna kände mig väldigt bra så hade de säkert märkt något. Men om de inte sa något var det lika bra för jag kände inte direkt för att öppna mig om mina känslor för Rachel. Det var som en känslostorm inom mig just nu och jag visste inte hur jag skulle kunna dölja min känslor för henne eftersom det var rätt uppenbart, antog jag. Och jag var också jättedålig på att dölja mina känslor, det var en talang jag aldrig hade haft.
“Hi” hörde jag Rachels röst från vardagsrummet. Jag gick dit och såg henne sitta uppkurad i hörnet av soffan med en filt runt sig.
“What have you done?” frågade jag och satte mig bredvid henne.
“Well, first I was out and grocery shopping and when I came home I just made hot chocolate and watched the tv” svarade hon.
“How did the photoshoot went?” frågade hon.
“Great! It was really fun and so on” svarade jag och log. Vi hade som vanligt fjantat runt, men det var så vi var. Fotografen hade fått säga till oss ett antal gånger men inget hindrar oss eller hur?
Jag kollade på Rachel som hade sin blick på teven. Hon var verkligen fin. Hennes smala ansikte med markerade käkben och hennes brun/blonda hår som låg perfekt runt hennes ansikte. Hon riktade blicken mot mig och höjde på ena ögonbrynet när hon märkte att jag tittade på henne.
“What are you looking at?” frågade Rachel med ett litet leende på läpparna.
“Oh, nothing” svarade jag en aning generat och kom tillbaka till verkligheten.
“Are you sure?” frågade hon och rynkade lätt på pannan.
“Yeah..” svarade jag och riktade blicken emot tv:n igen.
“Okay” svarade hon och riktade också sin blick mot tv:n igen.
Men snart så var min blick tillbaka på Rachel. Hon var så snygg. Våra blickar möttes igen och jag stängde av tv:n för att jag visste att ingen av oss egentligen tittade.
“Let’s see how much it’s about us on twitter” sa jag satte mig närmre henne medan jag halade upp min mobil ur fickan.
“Do you think it’s that bad?” frågade Rachel och rynkade lätt på pannan.
“Yeah, I mean it’s been so much about us the latest week so I wouldn’t be surprised if it was much” sa jag och klickade upp twitter men fick ändå en chock.
“Rachel, shit!” utbrast jag.
Vi var överallt. Folk skrev om oss, det var bilder på oss och mina mentions var helt fulproppade med tweets om oss. Bilder var överallt och #ZACHEL trendade worldwide. Jag suckade och visade henne allting.
“That’s crazy” sa hon förvånat och tittade upp på mig.
“How do you think they will react when we break up?” frågade hon sedan.
“Well, I guess my fans will hate you and your fans will hate me. I don’t know, I haven’t really thought about that yet” svarade jag sanningsenligt.
“Yes, you’re probably right. Does that mean that we have to stop meeting eachother after all this?” frågade hon och jag kunde se den ledsna glimten i hennes ögon.
“I don’t know.. But I don’t wanna stop meeting you” svarade jag och log.
“I don’t wanna stop meeting you either” svarade Rachel och mitt hjärta hoppade över ett slag.
Jag satte mig närmre henne och lade en arm omkring henne. Hon tittade upp på mig och jag tittade in i hennes bruna ögon. Jag lutade mig framåt och mina läppar snuddade vid hennes. Förvånat kände jag hur hon drog sig ur mitt grepp och rusade ut genom rummet.
“Rachel, wait!” utbrast jag och skyndade efter henne. Men det var för sent. Jag såg henne springa ut ur min ytterdörr med skorna halvt påsatta och jackan i handen.
“Rachel!” ropade jag ledset när jag stod där i dörröppningen och såg henne rusa iväg.
Hon vände sig snabbt om och jag kunde se hennes ledsna ansikte för en sekund innan hon fortsatte springa iväg. Hennes långa hår fladdrade i vinden och jag stod där handlöst och visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju trott att hon också tyckte om mig, det hade känts så iallafall. Men tydligen hade jag haft fel, väldigt fel. Varför skulle jag alltid förstöra allting? Jag suckade medan jag sakta stängde dörren och satte mig ner på golvet med huvudet i händerna. Hon skulle väl komma tillbaka, eller hur?

RACHEL'S PERSPEKTIV


Louis’s perspektiv
“So when are you coming home?” frågade jag Eleanor som var på andra sidan luren.
“In two days. We’re going to the lake tomorrow and then we’re going out to my grandpa to celebrate his birthday” svarade Eleanor och jag log för mig själv.
“Okay, sounds great. I really miss you babe, say hi from me to him!” svarade jag och fingrade lite på en penna som låg på köksbordet.
“I miss you too! And I will, I know he likes you. But I gotta go now, so see you in two days. Love you!”
“Okay, love you too. Bye!”
Jag avslutade samtalet och log för mig själv. Eleanor hade varit hos sina föräldrar några dagar för att hälsa på dem och några andra från sin släkt som alla bodde ute på landet. Jag saknade henne redan fast det bara hade gått några dagar sen vi hade setts sist. Vi hade det väldigt bra för övrigt, jag kände verkligen att hon var den rätta och det funkade bra även om jag var ute och reste en del med bandet.
Jag kände mig hungrig och bestämde mig snabbt för att åka och handla lite, alla skafferier var nästan tomma för jag hatade att handla mat. Det var så tråkigt men ändå nödvändigt. Jag drog på mig skorna och jackan och försökte hitta mina nycklar. Men de var som vanligt spårlöst försvunna. Jag hade inte sett dem sedan igår. Jag tänkte efter lite. Självklart! De var kvar hos Zayn. Jag hade lagt dem på byrån där och inte tänkt på att ta med mig dem. Och bilen kunde jag ju inte ta utan min bilnyckel så det fick bli en promenad till Zayn. Jag öppnade dörren och klev ut i vårvärmen. Det var ändå rätt varmt för att vara maj och solen sken. Det kändes som en sån där dag när alla var glada och inget kunde gå fel. Jag mötte inga fans och det kändes skönt att jag bara kunde gå där utan att bli upptäckt för en gångs skull. Det tog inte så lång tid att gå från mig till Zayn, vi bodde ändå rätt så nära varandra, det var iallafall gångavstånd mellan oss.
När jag var en bit ifrån hans hus fick jag se en tjej sitta på gatan. Hon satt med ryggen mot mig. Var hon okej? Jag gick närmre henne och drog chockat efter andan när jag såg att det var ingen mindre än Rachel själv. Vad gjorde hon här?

The Fame Project - del 12

| Postat i: The Fame Project
                

Zayn’s perspektiv
Det kändes så rätt just i det ögonblicket, och det var så värt min ursäkt. Det hade aldrig varit någon paparazzi där i busken, jag hade bara velat ha en ursäkt att kyssa henne. Det var en underbar känsla och varje gång vi kysstes kändes det som första gången. Jag kände hur Rachel besvarade kyssen och vi drog oss sedan undan från varandra. Jag kunde inte motstå att le mot henne och hon log gulligt tillbaka.
“Now let’s go” sa hon och tog tag i min arm och vi fortsatte vår vandring hemåt.

“Finally home” sa Rachel trött när vi äntligen stod i hallen i mitt hus.
Vi tog av oss skorna och gick in i köket. Jag gick direkt fram till kylen och öppnade den med en suck.
“What’s wrong?” Rachel kom upp bakom mig.
“Niall has eaten up like the half fridge” svarade jag med en suck.
Fast lite roligt var det ju ändå att han kunde äta som en häst men ändå vara så smal.
“I’m not even surprised anymore about how much that boy can eat” svarade Rachel och jag nickade.
“Are you hungry?” frågade jag sedan.
“Yeah, do you have sandwiches?” frågade Rachel och jag tog fram mackor, smör, pålägg och juice.
Vi tog varsin macka och bestämde oss sedan för att lägga oss då båda var trötta. Vi gjorde iordning oss och skildes åt utanför mitt rum.
“Goodnight Rach, I had a lot of fun today” sa jag och gav henne en godnattkram.
“Night Zayn, me too” svarade hon med ett trött leende och gick och lade sig.
Jag lade mig i sängen men min kropp vägrade somna. Jag tänkte väl kanske en aning på Rachel. Eller, inte en aning. Eller, kanske tänkte jag bara på Rachel men det ville jag inte erkänna för mig själv. Vad var vi nu? Vi var väl bara vänner, för hon tyckte väl inte samma sak om mig som jag tyckte om henne. Gillade jag henne bara som vän eller mera? Vi skulle ju ändå snart göra slut i vårt låtsasförhållande. Men jag kunde inte sluta tänka på henne, hon var så speciell. Vågade gå sin egen väg, liksom. Var jag förälskad? Och om jag var det, vad skulle hända då? Det fick inte vara så, det var bara inte så. Okej, det var inte så. Eller... Jo, det var det nog. Fan, fan, fan.

Rachel’s perspektiv
En röst som hördes svagt väckte mig. En stor gäspning for ur mig och ja satte mig trött upp. Jag rynkade på pannan, det var någon som sjöng. Vad var klockan? Jag kollade snabbt, 10.47. Jag bestämde mig snabbt för att gå upp och gick ut ifrån sovrummet. Där hördes rösten tydligare. Nu hörde jag vem det var, det var ju Zayn. Jag stod en stund still och lyssnade. Det var nog det finaste jag nånsin hade hört, hans röst lät som en ängels. Jag log för mig själv medan jag smög nerför trappan och njöt av att lyssna när han sjöng. Han sjöng Don’t Wake Me Up av Chris Brown, en riktigt bra låt. När jag kom in genom köket fortsatte han att sjunga tills han fick syn på mig och tystnade då förläget.
“No, don’t stop for me” sa jag lugnt och satte mig vid köksbordet.
“Oh, I was just singing for fun anyway” sa Zayn och stod vid diskbänken.
“But it was really beautiful... And what are you doing?” frågade jag nyfiket.
“I’m making some breakfast for us” svarade han och ett leende spred sig på mina läppar.
“You didn’t have to..” började jag men blev snabbt avbruten.
“I know, but I wanted to” sa Zayn och ställde fram frukosten på bordet.
Nygjorda toasts som doftade underbart stod där med två glas apelsinjuice och två koppar kaffe.
“Thanks a lot” sa jag uppskattande..
“You’re welcome” sa han och satte sig mittemot mig.
“Well, about what I said before... You are amazing at singing” sa jag rakt ut för det var precis vad jag tyckte.
“Thanks” svarade han en aning blygt och tittade på mig.
Jag började le, jag hade aldrig sett honom blyg förut.
“You’re also welcome” svarade jag och ville säga att jag tyckte han sjöng som en ängel men kände samtidigt att det skulle verka knäppt att säga något sådant.
“Yeah.. So what are we doing today?” frågade Zayn.
“I was thinking of visiting Marcus and Michael to see if my home isn’t ruined yet” sa jag med ett skratt.
“Can I come too? And I’m sure the other lads would like to come with us if it’s okay with you” sa Zayn och riktade blicken mot mig.
“Sure, you can all come. I’m sure Marcus will try to play cool in front of you all” sa jag med ett flin.
Zayn skrattade lätt.
“Okay, I’ll tell them. Which time?”
“In two hours? We can meet them there, they know where I live” sa jag och han nickade.
“Sounds good”

“Okay, let’s hope they haven’t burned my house down” sa jag skämtsamt till Zayn.
Vi var på väg till mitt hus där vi skulle träffa de andra killarna och även Marcus och Michael. Jag ville egentligen inte träffa Michael men jag hade bestämt mig för att agera moget. Att bara vara trevlig och försöka ignorera det faktum att den killen spenderat flera år på att försöka få mig när jag aldrig ens var intresserad av honom.
“I don’t think you have to worry” svarade Zayn samtidigt som vi svängde upp på min uppfart.
Där stod redan Niall, Harry, Louis och Liam och väntade på oss. Vi gick ut från bilen och gick in i mitt hus. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in i köket där jag såg Marcus.
“Hi Rach, what’s up?” frågade Marcus.
“Hi, nothing. Just wanted to know if you have burned up my house yet” svarade jag. Jag hörde någon harkla sig bakom mig.
“Oh sorry” började jag och vände mig om mot killarna. “Marcus, this is Louis, Niall, Harry, Liam and Zayn. But you have already met him” fortsatte jag och pekade på killarna i tur och ordning.
“Hey” sa Marcus. De andra sa hej tillbaka och Niall tog fram en kaka från mitt skafferi och började äta på den.
“So, where is-” började jag men hann inte längre innan någon hade lagt sina armar om mig.
“I have missed you so much Rachel!” hörde jag Michaels röst säga.
“Let go of me” sa jag surt och drog mig ur hans grepp. Jag sneglade på de andra killarna som försökte hålla inne sina skratt.
“You said that he was over it by now” mumlade jag till Marcus.
“Well, I thought so” svarade han och lämnade köket.
“You have a really nice room and a comfortable bed” sa Micheal och blinkade med ena ögat.
“What the hell have you done in my room and in MY bed!” sa jag upprört.
“Relax, I just tried it for a couple of minutes” svarade han och gick ut från köket.
Jag suckade tungt. Michael hade alltid och kommer alltid vara lika jobbig. Jag fattar faktiskt inte varför Marcus är kompis med honom.
Zayn tittade på mig med ett flin på läpparna.
“Oh, someone likes you...” sa han och de andra killarna började skratta.
“Shut up” mumlade jag och riktade förvånat min blick mot Niall som stod med ryggen mot oss och med ansiktet inne i kylen.
“Niall, what are you doing?” frågade jag med rynkad panna.
Han vände sig om med tre mackor och en banan i händerna.
“Um.. eating?” sa han osäkert.
Jag bara skrattade åt honom.
“Eat as much as you want, Marcus and Michael are paying for the food this week” sa jag och tittade på resten av killarna som bara stod och flinade åt Niall och hans aptit.
Jag styrde stegen upp emot mitt rum med killarna i släptåg.
“Eww, he slept in my bed” mumlade jag medan jag öppnade dörren till mitt rum och fick en chock.
De hade tydligen rotat i mitt rum. Eller, det var nog Michael som hade gjort det. Kläderna låg slarvigt ihoptrycka och lite stack ut ur min garderob. Sängen var obäddad och det syntes att det hade legat någon där. Dessutom var allting tillrört, som att Michael hade velat titta igenom alla mina saker. Jag mumlade alla svordomar jag kunde komma på och började argsint plocka upp lite saker som låg nedslängda.
“Did Michael do this?” frågade Harry med ett flin.
“Yes.. he did” muttrade jag surt.
“Do you need help with anything?” hörde jag Zayn fråga och trots min ilska kunde jag inte motstå att le för mig själv.
Vad omtänksam han var, det var så gulligt.
“Thanks. If you can help me kill Michael, then yes. Otherwise, then no” svarade jag.
“I think you should wax his legs” sa Harry och vi alla började skratta.
“Hey, don’t laugh! I feel like a girl without any hair on my legs” klagade Harry vilket fick oss att skratta ännu mer.
Även fast jag var sur kunde de få mig att skratta. Men mitt leende slocknade snabbt när jag såg Michael stå där i dörröppningen.
“What have you done to my room!” skrek jag argt och stirrade surt på honom.
“Nothing, I just took a look at your clothes. And like I said before, I also tried your bed” svarade han och ryckte på axlarna.
“Took a look on my clothes?!” skrek jag argt. Marcus kom och ställde sig bakom honom samtidigt som han kollade på mig.
“Marcus, the deal was. DON’T go in to my room” sa jag och lade ner extra tyngd på ordet ‘don’t’.
“Okay, it was one time. An-and Michael didn’t know about the deal” försvarade sog Marcus.
“Just fix my room” mumlade jag och gick ner till vardagsrummet.
Jag satte mig tungt ner i soffan med en djup suck. Jag skulle aldrig låta Marcus få bo här igen, han och hans idiotiska kompis förstörde ju bara mitt nya hus. Jag skulle kanske be dem flytta ut med en gång idag? Fast... Det var ju ändå väldigt kul att bo med Zayn. Rätt som det var hörde jag att någon satte sig bredvid mig. Jag tittade upp och såg just Zayn.
“I’m sorry Rach, I know how it is to have annoying siblings” sa han och jag kände att han lade en arm omkring mig.
Jag kröp ihop närmre i hans famn och lutade huvudet emot hans axel.
“I wish I would have never let him live here” suckade jag.
“I know. Do you wanna move home again?” frågade han och tittade ner på mig.
“No, it’s okay. It’s just some more days” svarade jag och kände doften av hans parfym.
Han doftade underbart. Varför hade jag aldrig tänkt på det förut?

Efter ett tag skulle vi tillbaka till Zayn, men killarna skulle på en photoshoot och jag skulle köpa lite grejer. Så vi skulle ses hemma hos Zayn senare. Zayn tryckte en nyckel i min hand.
“Here you go, see you at home later” sa han och gav mig en lätt kram.
Jag nickade och killarna satte sig i sin bil och jag i min bil. Jag skulle köpa lite mat eftersom jag numera också hjälpte till att tömma Zayns kylskåp. Jag tog min bil till närmaste mataffär och handlade lite av varje. Efter det gick jag och köpte mer schampoo, något jag behövde.

“I’m home Zayn!” ropade jag när jag klev innanför dörren men fick inget svar vilket gjorde mig besviken.
Tills jag insåg att jag redan visste att han inte skulle vara hemma förrän senare. Varför höll jag på att noja över att Zayn inte var hemma? Det var väl inget att vara besviken över. Jag ville ju väl inte direkt att han skulle vara hemma, eller hur? Jag sparkade snabbt av mig skorna och kröp upp i soffan med en kopp varm choklad och en mysig filt. Jag började genast tänka på Zayn. Varför gjorde jag det för? Det var ju bara löjligt, han var inte ens min pojkvän på riktigt. Men hur mycket jag än försökte att sluta tänka på honom gjorde det bara att han tog större och större plats i mitt huvud. Det kändes så knäppt. I början hade jag inte ens tyckt om Zayn det minsta och nu var det precis tvärtom. Han hade snabbt fått en stor plats i mitt liv men jag gillade honom inte på det sättet. Han kom upp i mina tankar igen och jag kom på mig själv med att le som en idiot. Jag ville inte erkänna det för mig själv, men jag saknade honom. Hans leende, hans arm omkring mig och hans ögon. De fina bruna ögonen. Men nej, jag var inte kär. Det var jag bara inte. Det fick jag inte vara. Carol skulle döda mig om hon visste. Men trots att jag satt där och förnekade det för själv, vilket inte gick så bra, så visste jag ändå innerst inne att jag inte kunde förneka mina känslor. Han kändes som något mer än bara en vän till mig, men jag visste inte på vilket sätt. Nej, nu ljög jag för mig själv igen. Visst gillade jag honom, väldigt mycket. Men vi skulle göra slut snart antog jag och allt jag kände skulle bara bli komplicerat. Och han kände nog inte samma sak, varför skulle han göra det? Det gjorde han inte, han skulle säkert skaffa en ny tjej så fort vårat fejkförhållande var över. Jag var ju bara Rachel liksom. Så jag var bara tvungen att förneka mina känslor och hålla dem inne, hur svårt det än var. För jag skulle ju aldrig kunna berätta för honom hur jag kände när vårt förhållande som vi hade inte ens existerade. Så jag var alltså kär i någon som snart skulle vara mitt “ex”. Varför, varför, varför? Bra Rachel, bra jobbat.

The Fame Project - del 11

| Postat i: The Fame Project
 
                

“So, you were in X-Factor three years ago?” frågade jag Zayn.
Vi hade kommit hem och satt i hans soffa och snackade och försökte lära känna varandra bättre.
“Yeah, and we finished third” svarade han.
“Oh yeah, I remember that I watched you that year. I voted for you more than once, I think. I remember that I thought you guys were cute” erkände jag med ett litet leende.
“Oh, did you?!” utbrast Zayn med ett flin.
“Yeah.. Don’t tell the others, but if I remember right I thought you were the cutest” sa jag och log.
Zayn log tillbaka.
“Oh really?” frågade han retsamt.
“Yes..” svarade jag lite smått generat.
“Anyway, I remember that I saw you in some film for some year or two also” sa Zayn och jag nickade.
“Yeah..” svarade jag och det blev tyst.
Slutligen bröt Zayn tystnaden.
“What do you wanna do today?” frågade han.
“Well, Carol texted me before and she wanted us to go on a date tonight, so I guess that’s what we’re doing..” svarade jag och visade tydligt mitt missnöje med att vi inte fick bestämma själva vad vi skulle göra.
“Okay, where do you wanna go?” frågade Zayn och tittade på mig.
“Maybe we could go to the cinema? We haven’t done that yet” svarade jag och han nickade glatt.
“Good idea”

Zayn’s perspektiv
“I gotta feeling, that tonight’s gonna be a good night...” sjöng jag medan jag stod framför spegeln i mitt rum.
Det var min absoluta favoritlåt och hade varit det ända sen första gången jag hade hört den. Och låten stämde ju faktiskt in med mitt liv just nu. Det skulle nog bli rätt kul ikväll ändå. Rachel var ju schyst när man väl lärde känna henne och fake-dejtandet kändes inte lika jobbigt längre. Och Rachel var snygg, den kunde ingen förneka. Jag fixade klart mitt hår och tittade ner på kvällens kläder jag skulle ha ikväll. En vit tröja med texten ‘Cool kids don’t dance’, mina favoritjeans och som alltid, min skinnjacka. Den var jag ungefär kär i, det var min absoluta favoritjacka. Jag tittade mig ännu en gång i spegeln med ett nöjt leende. Håret hade precis lagom mycket vax och det såg bra ut. Jag nickade nöjt och gick ut ifrån mitt rum ner till hallen där jag mötte Rachel. Hon var snyggt klädd med höga svarta klackar, ett par tajta jeans med hål i, en svart spetströja, ett silvrigt halsband och som alltid, sin svarta skinnjacka. Hon log mot mig och fingrade lite på sitt utsläppta hår.
“Ready to go?”
Jag nickade och tog tag i hennes hand och vi gick ut ur huset. Utanför såg vi inga paparazzis men jag visste att de var bra på att hålla sig gömda.
Vi tog en taxi in till centrala London och efter 20 minuter var vi framme utanför bion. Vi gick in, köpte biljetter till The Hobbit, köpte popcorn och gick sedan in i biosalongen. Den var inte helt full än och både jag och Rachel gick med huvudena neråt för att inte få för mycket uppmärksamhet. Vi satte oss på våra platser och väntade på att filmen skulle börja. Rachel tog en näve popcorn och stoppade in en i taget i hennes mun. Jag kollade på bioskärmen som nu hade börjat visa reklam. Jag kollade ointresserat samtidigt som jag hörde någon viska om mig och Rachel bakom oss.
“I think that Zachel is fake” sa den ena tjejen.
“Yeah, they don’t even see happy with eachother, I hope they break up soon. She is not good for Zayn”svarade den andra.
Ursäkta? Hon är inte bra för mig. Om jag har lärt känna henne rätt så är hon ganska lik mig i sättet. Det var nog det ända negativa med fansen. Även om vi inte dejtar på riktigt så stör jag mig på att fansen tror att de kan styra våra liv. Jag kollade bak och den ena tjejen mötte min blick och gapade. Hon nuddade sin kompis i sidan med sin armbåge och snart var det två par ögon som mötte mina. Jag vände mig om mot Rachel och kysste henne. Hon var förvånad först men kysste sedan tillbaka och lade sina armar runt min nacke. Jag hörde tjejerna viska något mer och sedan något som blixtrade till. Vi drog oss undan efter ett tag och Rachel kollade förvånat på mig. Jag lutade mig mot hennes öra och viskade;
“The girls behind us thought that we were fake dating, so I’m proving them wrong”. Hon skrattade lite och svarade;
“But they have right” och jag drog mig tillbaka.
“Yeah, but they don’t know that” svarade jag och blinkade med mitt högra öga. Hon kollade lite på mig innan hon vände blicken mot skärmen. Även om hela detta var fejk så hade den kyssen känts så... bra? Jag vet inte vad det var, men det hade gått stötar genom hela mig.
Det hade liksom inte känts som de andra kyssarna. Annorlunda, på något sätt. Jag visste inte riktigt hur, men det kändes så bra att sitta där och hålla henne i handen. Så borde det väl inte kännas? Jag kan inte säga att det var kärlek. Men någonting var det men egentligen borde jag väl inte känna något alls, detta var ju bara helt fejk och skulle vara över snart. Men jag kunde inte komma över känslan av att det var något speciellt med Rachel. Frågan var bara varför jag kände så, detta var ju bara ett fejkat förhållande.

Rachel’s perspektiv
Jag sneglade bak på tjejerna som fortfarande viskade om oss, eller ja, det var typ “skrikviska”. Jag och Zayn, liksom de andra i närheten, kunde höra dem klart och tydligt. Jag skrattade lite tyst och tog Zayns hand och flätade samman den med min egen. Filmen hade börjat och jag försökte koncentrera mig på den. Men som sagt, att ha två skvallertjejer bakom sig hjälpte inte. Ärligt talat så hade jag lust att skrika på dem, men jag visste att jag inte skulle kunna göra det. För det första, jag ville inte bli utskickad. För det andra, vi skulle dra åt oss mycket uppmärksamhet och det skulle stå överallt i tidningar och på nätet på bara några sekunder och för det tredje, Carol skulle döda mig. Jag riktade istället blicken mot filmen fortfarande hållande i Zayns hand och försökte ännu en gång att koncentrera mig på filmen vilket gick sådär. Jag kände hur Zayn kramade min hand och jag log. Zayn var helt okej, mer än bara okej. Han var faktiskt riktigt schyst och jag var glad att ändå kunna vara hans vän. Min blick riktades mer mot honom än mot filmen och jag kom på mig själv med att hela tiden titta på honom. Pinsamt, det fick jag ta och sluta med. Fast om vi ändå skulle låtsasdejta så gjorde det väl ingenting? Nej, det gjorde det inte.

Rätt som det var så var filmen redan slut. Både jag och Zayn reste oss upp samtidigt och lade en arm om mina axlar. De två tjejernas blickar brände i nacken men jag bestämde mig för att bara ignorera det. De kunde snacka så mycket skit de ville för vad de än trodde så var det inte sant. Jag och Zayn gick hand i hand ut ur biosalongen med tjejerna bakom oss. Jag kände att någon knackade mig på axeln och jag vände mig snabbt om.
“Yeah?” frågade jag tjejerna som tittade på mig och Zayn.
“Is it true that you two are dating?” frågade den längsta av dem.
Zayn nickade och log ett glatt leende.
“It is” svarade han och kysste min hand och svingade våra händer.
“Oh” svarade tjejen och de båda sa hejdå till oss.
Jag tittade upp mot Zayn.
“Do you think they believed us?” frågade jag med en rynka i pannan.
Han nickade.
“Yeah, i think so. But we’ll be on the newspapers tomorrow” svarade Zayn och jag nickade.
“I know.. but I’m quite used to it now” sa jag medan vi började gå ner för gatan.
“Yes. Do you know what’s funny?” frågade Zayn med ett litet skratt.
Jag tittade frågande på honom.
“No, I don’t”
“This fake dating has actually done that we like eachother instead of hating eachother” svarade Zayn och jag log.
“True”
Vi gick där hand i hand och plötsligt stannade Zayn upp.
“Rachel, do you wanna walk home?” frågade han och tittade in i mina ögon.
“Sure, it’s not that far is it?” frågade jag och började gå igen.
“No, it takes an hour or something” svarade Zayn och gick med mig.
“I know I’ve already said it but it’s really nice of you letting me live in your house” sa jag och log stort.
“And I’ve already said that it’s totally fine with me. I love to have some company” svarade Zayn och log tillbaka.
“Yeah I know, but still.. Anyway, Carol won’t hate me at least, I acted good today” sa jag med ett litet skratt.
“Yeah, Paul is really tuff with this too” sa Zayn.
Jag nickade förstående. Jag visste precis hur det kändes.
“What was your first impression of me?” frågade Zayn och tittade nyfiket på mig.
Jag tänkte efter.
“Hmm... I guess it was positive when I first met you in the food store, when you helped me with the cereals that I couldn’t reach” sa jag med ett skratt och Zayn skrattade också lite.
“But after that, after that terrible dinner for example? What did you thought about me after that?” frågade han sedan.
“I hated you after that night! I thought that this dating thing would be completely impossible, but I guess we proved the opposite” sa jag och log mot Zayn som log ett sött leende tillbaka.
“I guess we did”. Tystnaden som uppstod var ingen pinsam tystnad. Tvärtom, det var skönt att gå där utan att behöva prata. Jag var så inne i mina egna tankar att jag inte märkte att Zayn stannade. Jag kollade på honom med en rynkad panna.
“What is it?” frågade jag och gick närmre honom.
“It’s a paparazzi in the bushes over there” svarade han och nickade mot några buskar längre bort. Det var mörkt ute så man kunde inte se någon, men förmodligen hade han väl hört någon som tog kort. Jag kollade på Zayn igen och skulle precis fråga vad vi skulle göra, när ett par läppar pressades mot mina.

Tidigare inlägg Nyare inlägg