Summer Love - del 2
“There you are Kimberly” sa Steph och gav mig en snabb kram. Under de senaste månaderna så hade jag och Steph kommit ganska nära varandra. Jag antog att det berodde på att vi båda inte hade de bästa liven.
“Hi” sa jag och satte mig ner på en av bänkarna. Brandon nickade mot mitt håll och tog ett bloss av sin cigarett. “What do you have?” fortsatte jag. Han pekade mot väskan som låg på marken innan han böjde sig ner för att öppna den. Han tog upp en liten plastpåse med ett vitt pulver i och jag visste direkt vad det var. Kokain.
“I’m home!” ropade jag när jag kom innanför dörren till vårt hus.
“Hi honey, how was school?” frågade mamma mig och gav mig en puss på kinden. “Have you smoked?” frågade hon och korsade armarna över sitt bröst. Hon såg besviken men samtidigt arg ut.
“Boring, and no I haven’t smoked. Some friends did” svarade jag och hängde av mig min jacka och väska.
“Maybe you shouldn’t hang out with them, I don’t want you to get involved in those things” sa hon. “Too late” tänkte jag men sa inget.
“Mum, don’t worry. I don’t smoke just because my friends does” mumlade jag och försökte komma förbi henne för att komma till övervåningen där mitt rum var.
“We have some things to discuss with the rest of the family so I would appreciate it if you stayed in the kitchen with us so we could talk” sa mamma och jag suckade men gjorde som hon sa. Jag gick in i köket och satte mig bredvid Emma, min lillasyster, vid köksbordet.
“Hey Em” sa jag men fick inget svar. När jag vände mig mot henne såg jag att hon hade hörlurar i öronen. Jag drog ut den ena och flinade.
“Nooo! I was at Harry’s solo! Do you always have to ruin everything!” skrek hon argt och slog mig på armen.
“Gosh, I’m sorry. Just listen to it again” muttrade jag och himlade med ögonen. Ja, Emma var en stor directioner och var hur glad som helst att hon om några år skulle börja på samma skola som Liam gått på.
“Girls, stop fighting” sa pappa och gav min mamma en kyss på munnen.
“Hey darling, how was your day?” frågade mamma pappa och började duka fram för middagen.
“Good, a bit stressing though. It’s a lot on work now” svarade han och satte sig mittemot mig vid köksbordet. Snart hördes det att någon sprang i trappan och efter några sekunder stod Noah, min storebror, i dörrkarmen till köket.
“Dinner?” frågade han och ruffsade till sitt blonda hår. Många sa alltid att vi var lika. Vilket vi båda nekade. Jag hade också blont hår och våra ansiktsformer var väl lite lika men inget mer. Han var otroligt lång medan jag var kort.
“Yeah, it’s done” svarade mamma. De båda slog sig ner vid kökbordet och alla började ta för sig av den serverade maten. Pannkakor.
“So, now when everyone’s here me and your mum wanted to discuss the summer with you guys” började pappa och tog en klunk av sitt vatten. Jag kollade på Noah för att se om han visste vad de snackade om men fick bara en skakning på huvudet som svar.
“We’ve rented this cute little cottage in the west of England by the sea” fortsatte mamma med ett leende. Emmas ansikte lös upp, tvärtemot vad mitt gjorde. Hon hade alltid älskat att åka till havet på sommaren.
“Sounds cool, how long are we going to be there?” frågade Noah.
“The whole summer” sa pappa.
“The whole summer?!” utbrast jag.
“Yeah, we thought that we needed to get away from everything for a while” förklarade mamma.
“Can’t I just stay home?” frågade jag och tog en tugga av min pannkaka.
“Do you really think we would let you live here for your own the whole summer? I don’t think so” sa pappa och skrockade lite.
“Come on, please! I’m actually 18 years old” muttrade jag.
“You’re going with us, end of discussion” sa mamma bestämt och spände blicken i mig. Jag himlade med ögonen innan jag snabbt åt upp för att spendera resten av kvällen på mitt rum. Jag gick in i mitt lilla rum, som bestod av en säng, en garderob, en bokhylla och ett skrivbord. Jag slängde mig på min säng och tog upp min mobil. Tre nya sms.
FROM: Unknown number
Hey ugly fato! Having fun gaining weight?? :P
FROM: Steph
It’s a party at my place on friday, wanna come?
FROM: Unknown number
OMG! You’re soooo ugly I can’t even look at you, fucking slut!
Jag kollade sårat på det första och det sista smset. Hora? Var jag en hora? Visst, jag låg väl med olika killar då och då men jag klassades väl inte som en hora? Eller var jag verkligen sådan? En massa osäkra frågor flög runt i mitt huvud. Vad var det som gjorde att ingen slutade mobbas? Jag hatade det. Jag hatade varenda sekund jag var i skolan. Nu när folk hade hittat mitt nummer också så gjorde det inte saken bättre. Allt jag ville var att leva ett normalt liv, utan en massa mobbare. Var det så mycket begärt?
Jag svarade ett enkelt ok till Stephs sms. Att festa på fredag lät ganska så frestande. Speciellt eftersom det då var skolavslutningsdagen. Det behövdes firas och med en stor fet fest så kunde det inte bli bättre. Jag festade aldrig med folk från skolan, vilket ni nog förstod, utan det var alltid någon av Brandons, Stephs, Toms, Dans eller Jasons kompisar som höll i festen. Men de var alltid lika roliga. Det var liksom inga klassfester och folket som var där var bra på att festa och höll igång festen hela natten lång.
Klockan var långt efter midnatt och inga ljud i huset hördes. Jag tassade försiktigt ner för trappan till hallen och tog fram plastpåsen med det vita pulvret i. Jag tassade sedan lika försiktigt upp igen och stängde in mig på mitt rum. Jag hällde upp pulvret på mitt skrivbord och rullade ihop en pappersbit för att sedan snorta upp allt pulver. En lugn varm känsla spred sig i hela min kropp och det kändes som om detta var det enda tillstånd som jag faktiskt var helt avslappnad i. Här behövde jag inte bry mig om någon annan och vad andra sa om mig. Här kunde jag vara för mig själv och glömma allt. Här kändes allting så himla bra och skönt. Det dåliga var bara att om några timmar skulle denna känsla vara ute ur mitt system och jag skulle vara tillbaka i verkligheten. Men det var inget jag tänkte på nu, allt jag ville just nu var att glömma. Och det gjorde jag verkligen, allt jag kunde tänka på var den lugna känslan som fanns i hela min kropp. Nu kunde de allt komma och hacka på mig, alla mobbare. För nu kunde ändå ingenting skada mig, inget gjorde ont. Och det var precis så jag ville ha det.
Kanske inte världens längsta kapitel, men som sagt. Vi har inte kommit så långt än :P Igår hade vi besöksrekord!! Yaay! :D Och vi hoppas verkligen att alla nya läsare stannar :D
Hoppas även att ni gillar vår historia än så länge :P Ville också meddela er om att det FÖRMODLIGEN INTE kommer någon del imorgon då vi spenderar vår dag i Göteborg :D Men ni får ha det fin fint så länge :D
//Josefin & Frida ♥♥♥
Summer Love - del 1
KIMBERLYS PERSPEKTIV
“Bye mum! I’m going to school!” ropade jag innan jag försvann ut från huset. Jag gick långsamt och inte förrän jag svängt runt kröken på vår gata tog jag fram mitt cigarettpaket och tände en cigarett. Jag behövde något som skulle lugna mig för att klara av skolan, som jag även kallade helvetet. Många kanske kallade skolan helvetet för att de inte gillade lärarna eller bara för att det var tråkigt. Men jag hatade skolan på grund av alla elever. De flesta hade mobbat och tyckt ner på mig runt ett år nu och allt jag ville var att sluta skolan och aldrig komma tillbaka. Men jag visste att det inte fungerade så. Jag gick näst sista året och om bara några dagar så hade vi sommarlov. Det skulle väl vara skönt, men jag visste att jag ändå inte skulle göra så mycket på dagarna. Vänlös som jag var. Egentligen så hade jag inget problem med skolan. Jag tyckte att det var helt okej. Mina betyg hade en gång varit i topp, men som sagt. När mitt självförtroende försvann så försvann även mina bra betyg, mina vänner och ja, praktiskt taget hela mitt liv.
Jag fimpade cigaretten när jag kom nära skolan och kollade ner på min outfit. Det spelade egentligen inte någon roll vad jag klädde mig i, alla andra tyckte ändå att jag var ful, äcklig och inte hade någon känsla för mode. Jag gick långsamt in genom skolans dörrar, ville inte träffas av alla de elaka ord de flesta sa till mig. När folk insåg att jag var i korridoren så tystnades det, men jag kunde lätt urskilja allt det elaka de viskade till varandra om mig. Det gjorde jag varje dag, så det var egentligen ingen nyhet. Plötsligt hördes en harkling som jag mycket väl kände igen. Jag vände mig om för att möta min föredetta bästaväns blick. Vi hade varit oskiljaktiga och gjort allt tillsammans. Men allt ändrades när hon trodde att jag hade kysst hennes dåvarande pojkvän, vilket jag inte hade gjort, och hon hade då börjat mobba mig för få mig att känna mig lika ledsen och sårad som hon hade känt sig. Men faktum var att jag mådde mycket värre än vad hon hade mått. Att bli mobbad konstant i ett år var inte direkt en höjdare. I början så hade jag trott att hon bara skulle vara sur och elak mot mig i någon vecka innan hon skulle be om ursäkt. Men så var det inte den här gången. Hon tog allt till en högre nivå och fick med sig flera på skolan. Folk som visste att jag inte hade kysst Will var ändå på hennes sida och gjorde allt mycket värre. Det gjorde ont. Folk mobbade mig för något jag aldrig hade gjort. Men de vägrade att lyssna när jag försökte förklara mig.
“What are you doing here Fato? I thought I made clear to you yesterday that this school doesn’t want to have an ugly girl here” sa Victoria och kollade med ett flin på mig. Jag kollade sårat ner i marken. Även om jag inte grät längre för varje ord de sa, så mådde jag fortfarande inte bra. Gråtit hade jag gjort i början men när jag märkte att det inte gjorde någon skillnad att gråta och få ut alla känslor så hade jag bara stängt av alla känslor, om man nu kan kalla det så. Jag ville inte längre visa mig svag. Men jag visste att jag aldrig skulle bli sedd något annat än som skit. Därför vände jag mig bara om från Victoria och hennes flin för att fortsätta min lilla vandring bort till mitt skåp. Detta skulle bli en lång dag.
Trött satte jag mig ner vid ett av de tomma borden i matsalen. Äntligen var det lunch. Tiden hade gått väldigt långsamt och det kändes som om de hade varit extra elaka idag. Kanske för att det snart var sommarlov och då skulle vi förhoppningsvis inte träffas, alls.
Jag kollade ner på min tallrik som var fylld med tacogratäng som skolans cafeteria idag serverade och skulle precis ta en tugga av den fantastiska gratängen, jag älskar mat, när någon satte sig ner bredvid mig. Jag kollade till höger där nu en kille jag inte visste namnet på satt. Han kollade retfullt på mig och petade lite med min gaffel i min mat.
“Are you seriously going to eat that? You know that you’re just going to gain weight” sa han och gav mig en blick innan han försvann ut från matsalen. Jag suckade och började sedan att äta av min mat. Jag visste att maträtten innehöll många kalorier och jag skulle säkert gå upp lite i vikt. Men det hade jag koll på och jag visste exakt hur det inte skulle hända. Något som ingen annan visste.
När jag hade ätit klart så skyndade jag mig bort till toaletterna. Jag kollade så att det var tomt innan jag klev in i ett av båsen. Jag låste dörren innan jag böjde mig fram över toaletten och spydde upp allt jag nyss ätit. När jag tömt min magsäck så spolade jag och gick sedan ut från båset för att tvätta av munnen och händerna. Jag stoppade sedan två minttuggummin i munnen och gick ut från toaletten. Bulimi. Det var vad jag hade och det hade jag haft i ungefär sju månader. Ingen visste om det. Inte ens min familj anade någonting. Men jag antog att det var på grund av att jag aldrig berättade hur jag hade det i skolan. Jag visste alla konsekvenser med bulimi men ändå så kunde jag inte sluta med att spy upp maten. Det var en vana. Visst, jag mådde inte lika bra som innan men jag ville verkligen inte ha kvar den här kroppen. Allt jag ville var att se bra ut. Se normal ut. Men jag visste att det aldrig skulle hända. Jag visste att oavsett vad som hände så skulle jag alltid vara ful. Det bara var så.
Det var alltid så ensamt i skolan. Om alla bara hade vetat sanningen om att jag aldrig hade kysst Will så skulle det kanske inte vara så här. Men det var alldeles för sent nu och jag kunde inte göra något åt saken. Egentligen var jag faktiskt ganska arg på de i min skola, mina gamla kompisar. Istället för att tro på mig hade de bara antagit att jag var den som hade gjort fel och inte Victoria. Efter allt jag och Victoria hade gått igenom tillsammans så hade hon bara vänt ryggen totalt åt mig. Det gjorde ont att veta det, att vart jag än gick så var det förmodligen några som stod och snackade skit om mig bakom nästa hörn. Många kanske tänkte att ju mer du hör elaka ord desto mindre gör de ont, men så var det verkligen inte. Det spelade ingen roll hur många gånger jag fick höra att jag var tjock, ful och värdelös, för det gjorde lika ont ändå. Dessutom visste jag ju att allt de sa var sant, jag var inte värd några kompisar eller någonting. Ofta hade jag lust att bara försvinna iväg någonstans långt ifrån alla, där ingen kunde hacka på mig eller få mig att må dåligt. Jag hade lust att bara åka iväg och aldrig mer komma tillbaka. För ärligt talat var skolan nästan outhärdlig. Det var drogerna som gjorde att jag fortsatte, och min mamma. Hon ville så gärna se mig ta examen och bli någonting, och trots allt hat och alla mina problem så ville jag inte svika henne. Dessutom fick drogerna mig att flyga på moln. De fick mig att känna mig glad och lycklig, att glömma alla mina problem och att känna mig bättre än jag gjorde innan. De var min räddning. Och det var allt jag behövde veta för att aldrig vilja sluta ta dem. Jag ville må bra som alla andra, trots att det krävdes lite mer för mig för att må bra. Ja, när jag trodde att jag mådde bra iallafall. Egentligen visste jag att jag inte kunde lura någon, inte ens mig själv. Jag upplevde aldrig äkta lycka, och skulle nog aldrig få göra det heller. Men drogerna fick mig att iallafall fortsätta leva mitt liv trots all skit som pågick i runt omkring. Och ja, vad kunde jag mer säga? Det var sån här jag var, men det var min omgivning som hade fått mig att från början bli så här.
När skolan var slut skyndade jag mig ut från skolan och började gå hemåt. Skolan hade som vanligt gått långsamt och allt jag ville var att kasta mig ut genom fönstret det sista. Även om det bara var några få skoldagar kvar så verkade lärarna vilja plåga oss genom att ge oss läxor som skulle vara klara dagen innan skolavslutningen. Helt onödigt enligt mig. Kunde inte eleverna få vila lite? Men förmodligen så fanns inte vila i deras ordlista och kunde därför inte använda det verbet mot oss. Jag tog upp min mobil ur byxfickan när jag kände den vibrera.
FROM: Brandon
I’ve got some stuff for you, meet me and Steph at the ordinary place?
TO: Brandon
Sure, I’ll be there in 5
Jag lade ner mobilen i fickan igen och istället för att fortsätta vägen hemåt så vände jag mig om och började gå till en gammal skatingpark som nästan ingen var i längre. Det var där vi brukade mötas. Jag, Brandon, Steph, Tom Dan och Jason. De var mina “festkompisar” och det var de som gav mig alla droger, cigaretter och alkohol. Jag gick återigen förbi den stora skolskylten. City of Wolverhampton. Wolverhampton. En sådan tråkig stad. Jag ville bort härifrån. Det fanns inget, förutom min familj, som gjorde att jag ville stanna. Dels var den liten men också för alla människor som bodde här. Jag menar, många mobbade ju mig. Visst, Liam Payne från One Direction kom ju härifrån. Men det var väl egentligen inget att skryta om. Jag visste vart han bodde men aldrig hade jag träffat honom. På vår skola var det en del fans av honom och eftersom han gått på samma skola som jag går på nu så tyckte folk att det var lite coolt. Jag hade inget emot One Direction, de var bara inte min “cup of tea”. Däremot så tycker jag att det är coolt att de alla vågade följa sina drömmar. De gjorde det de själva älskade och vågade ta klivet ut i kändisvärlden. Jag hade nog aldrig vågat det. Speciellt inte med allt hat man får. Men någon gång, någon gång ska jag följa mina drömmar. Bli en fotograf. Det spelar ingen roll fall jag blir känd eller inte. Allt jag vill är att bli en fotograf och följa mina drömmar. Precis som alla andra.
“There you are Kimberly” sa Steph och gav mig en snabb kram. Under de senaste månaderna så hade jag och Steph kommit ganska nära varandra. Jag antog att det berodde på att vi båda inte hade de bästa liven.
Hejsan hoppsan! Här är första delen av Summer Love. Det händer inte så mycket i början, men vi måste komma in i storyn först innan något drama kan hända. Vi hoppas att ni gillar det än så länge iallafall.
Summer Love - prolog
Här är prologen på vår nya fanfiction som heter Summer Love. Som ni säkert har märkt så kommer den handla om Liam och vi hoppas verkligen att ni kommer gilla den. Det kommer även komma en handling i menyn senare :)
//Josefin och Frida ♥♥♥
INFO
Eftersom du kommer ha huvudrollen i denna fanfiction så skulle vi behöva en personbeskrivning av dig så att vi vet hur du är i olika situationer. Om det är något du vill lägga till i ditt utseende så skriv det också :) Vi behöver veta familj, personlighet ja jag kommer inte på så mycket mer just nu men jag tror du vet ungefär vad du ska skriva :P
ONE SHOT - Liam Payne
Med nervösa steg gick du fram och tillbaka i din lägenhet i väntan på att Liam skulle ringa tillbaka efter alla röstmeddelanden du lämnat på hans telefon. Ni hade inte träffats på en vecka och nu idag när ni skulle träffas så kunde du inte tänka på annat än att Liam skulle bli arg på dig på grund av det du skulle säga till honom. Ni hade dejtat i lite mer än två och ett halvt år och ja, Liam var verkligen den pojkvän man kunde önska. Du var hans prio ett och alltid i hans tankar. De andra killarna brukade reta er för att ni var så kära. Men samtidigt hade ni inte gått så långt i ert förhållande. Ni bodde inte tillsammans. Liam hade frågat dig flera gånger, men eftersom du fortfarande bodde hemma hos dina föräldrar och inte hade ett bra jobb så ville du inte flytta ihop med honom. Du ville inte att han skulle betala allt. Även fast han mer än gärna ville det. Bara för att ha dig nära hela tiden. Men envis som du var så hade du fått Liam att hålla med dig och tillsammans hade ni bestämt att flytta ihop när du fått ett bättre jobb. Men med det du tänkte säga honom så visste du inte om de planerna skulle vara i skick längre.
Dina tankar avbröts av att din telefon ringde. Skärmen lös upp av en bild på Liam och du svarade direkt.
“Hello” sa du och satte dig ner i soffan.
“Hi love, you said it was something important. Are you okay?” hörde du hans oroliga röst säga på andra sidan luren.
“I-I can’t tell you over the phone. Can you please come over to me?” frågade du och drog in ett nervöst andetag.
“Of course, I’ll be there in five” sa han och lade på. Du suckade. Tänk om allt skulle bli förstört på grund av detta. Du lade undan din iPhone på soffbordet och lade huvudet i dina handflator.
Fem minuter senare hörde du dörren öppnas för att sedan stängas. Du visste direkt att det var Liam. Ni gick ut och in genom varandras hem hur som helst. Han såg dig sitta i soffan och satte sig ner bredvid dig. Han gav dig en blick och drog dig sedan närmre honom.
“I know something is wrong, you can tell me” sa han och strök dig lugnande över ryggen. Du drog in ett djupt andetag och kollade sedan på honom.
“I’ve got a job” sa du och Liam sprack genast upp i ett stort leende.
“That’s fantastic! I’m so happy for you honey!” utbrast han och slog armarna om din midja. “Why aren’t you happy? Don’t you like the job?” frågade han och fick en rynka på pannan. Han granskade ditt ansikte och tog sina händer i dina.
“Of course I’m happy, the job is at the hospital. I will love it but it’s something more I need to tell you” sa du och kollade ner på era sammanflätna händer.
“Okay, what is it? You’re not breaking up with me, do you?” frågade han oroligt och jag skakade snabbt på huvudet.
“No! Of course not, but I’m afraid that you’ll break up with me when you here this” mumlade du. Liam tog sin ena hand och drog bort en brunhårslinga som fallit fram i ditt ansikte.
“Whatever it is we can work it out” sa han och kollade djupt in i mina ögon.
“I’m just afraid that I have ruined everything between us” sa du och lät en tår rinna ner för din kind.
“Shh shh shh baby” började Liam och torkade bort din tår. “Just tell me, you’re getting me nervous” sa han och du nickade och drog sedan in ett djupt andetag.
“Liam.... Last week I-I went to the hospital for a check up” började du och lät fler tårar rinna ner för dina kinder. Liam kollade oroligt på dig, förmodligen tänkte han p det värsta.
“Sofia, tell me. What did your doctor say?” frågade han bestämt men samtidigt oroligt med blandning av lite rädsla.
“I’m pregnant Liam, and you’re the father” sa du snabbt och vågade inte kolla in i hans ögon. “I’m so sorry” utbrast du innan du började gråta. Du lade ännu en gång ansiktet i dina handflator. Såklart att Liam inte skulle acceptera det här. Du kollade försiktigt upp och såg att Liam hade tårfyllda ögon.
“Please say something Liam, yell at me. Anything. But please don’t break up with me. I can’t go through this alone!” utbrast du och fick äntligen Liam att prata.
“I won’t break up with you. I love you too much for that. I just don’t know what to say. I mean, we’re going to be parents” sa han vilket fick dig att flämta till.
“What do you mean? I thought you didn’t want to have anything to do with me when I told you this” sa du ärligt och torkade bort lite tårar.
“I love you Sofia, don’t you ever doubt that. And just to know that I will have a baby with you makes me so happy. This is the best news ever” sa han samtidigt som ett leende spred sig på hans läppar. Du kunde inte tro på din hörsel. Var detta verkligen sant? Efter alla dina tankar om att Liam skulle skrika på dig eller göra slut med dig så var detta som en dröm. Liam ville faktiskt ha barnet och skulle inte bara lämna dig. Ett leende spred sig snabbt på dina läppar och du kastade dig om halsen på Liam.
“I love you so much Liam” sa du och drog honom hårt intill dig.
“I love you too, Sofia. And just so you know, our deal about moving in together is now over since you’ve got a job. We need to find a flat or house and then we need to go baby shopping and oh we also need to tell our friedns and family about this. They will be so happy” rabblade Liam på och du kunde inte låta bli att skratta.
“What?” frågade Liam.
“Nothing, you’re just cute when you’re rabbling” sa du och han himlade med ögonen.
“Just kiss me you fool” sa han innan han böjde sig framåt mot dina läppar.
“I’m not a fool,” sa du mot hans läppar innan de möttes i en kyss.Jaaa, hoppas du gillade den :D Det här var som sagt vår sista one shot, men vi kommer säkert ha en till sån här tävling någon mer gång :D ett STORT GRATTIS till alla ni fem som vann och ett STORT TACK till alla som var med och tävlade!!! :D Det var väldigt kul att höra att ni som vann gillade era one shot. Det var mycket svårare att skriva i du-form när vi är så vana att sriva i jag-form :P Men här är iallafall vem som skrev vilken :)
ONE SHOT - Louis Tomlinson
En gäspning for ur din mun samtidigt som du gnuggade dig i dina ögon. Solen lös in genom fönstret som du och Louis hade glömt dra ner persiennerna för. Ett leende spred sig på dina läppar när du tänkte på din pojkvän Louis. Ni hade varit tillsammans i snart tre år och allt var perfekt. Louis fick dig alltid att le och gjorde dig alltid glad. Du vände dig om så att du låg på sidan mot Louis. Men när du väl kollade dit noggrannare så insåg du att Louis inte var där. En rynka bildades på din panna. Louis hade ju sagt till sig igår att det bara skulle vara er mysdag idag och inget annat. Louis hade haft så mycket jobb det senaste så att ni inte hade haft så mycket tid för varandra. Men igår så lovade han att ni skulle vara tillsammans bara ni två och ha det mysigt.
Du strök med handen på Louis sida av sängen men stannade när sin hand hamnade på något hårt. Du tog upp det du nu insåg var en lapp och läste det som stod.
Good morning love! I'm so sorry that I'm not home now but Liam called and said that we needed to work... :( I'm really sorry. I'll make it up to you another day. Love Louis.
Du suckade. Du hade sett fram emot den här dagen hur mycket som helst men nu var den förstörd. Du hade tyckt det senaste att Louis hade varit lite frånvarande. Kanske älskade han dig inte längre. De senaste dejterna hade blivit inställda på grund av att Louis skulle jobba. Du älskade att se att Louis blev så glad över att sjunga, vilket han älskade. Men du kunde inte undgå att tro att det var något han döljde och att han inte jobbade när han sa att han gjorde det. Han var kanske otrogen? Fast nej, Louis skulle aldrig vara otrogen. Speciellt inte mot dig. Ni älskade varandra så mycket att ni aldrig skulle ha hjärta att vara otrogen mot den andra. Dessutom så kunde du läsa av Louis hur lätt som helst. Du visste direkt när han ljög.
Utan att tänka på det mer reste du dig från sängen och gick ut i köket i bara Louis tröja som du alltid sov i. Du började ta fram mackor och pålägg för att äta frukost men stannade i dina rörelser när du såg en lapp hänga på kylskåpet. Du tog ner den och lade den på bordet för att läsa den.
Forgot to tell you! Since our day got destroyed I just wanted you to know that I've planned a date for us tonight and I want you to wear this dress I have bought for you and it should be at our flat by twelve. You will look stunning in it! If you want you can also put on some sexy underwear for tonight ;)
Du skrattade lite. Klart att Louis skulle tänka i de banorna.
Anyway, be ready by six cause then I'll pick you up. Have a nice day, I miss you already. I love you!
P.S you look really cute when you're asleep :) xxxx
Du lade undan lappen när du läst klart. Ett stort leende fanns på dina läppar och tankarna du haft för bara några minuter sedan var som bortblåsta. Även om er dag var förstörd så hade Louis anordnat en dejt ikväll, vilket fick ditt hjärta att smälta. Varje dejt som Louis anordnade till dig var alltid speciella och han lade alltid ner mycket tid på dem. Därför var du nervös men samtidigt lycklig inför ikväll. Du kunde inte vänta.
När klockan var tio i sex så var du redo för er dejt. Du hade på dig en ljusblå klänning som satt tight om din kropp och slutade vid mitten av dina lår. Louis visste exakt vad du gillade för slags klänningar och den här var en av de finaste du sett. Den hade inga band och vid brösten var det spets. Den framförde dina ögon så att de lös upp i mörkret. Ditt blonda hår var lockat och hängde fritt över axlarna. Du hade en lätt sminkning, eftersom du visste att Louis gillade när du inte hade mycket smink på dig.
En knackning från ytterdörren fick dig att stanna upp i dina tankar. Du gick genast dit men stannade framför spegeln i hallen. Du granskade dig snabbt innan du öppnade dörren för att möta en stilig Louis i en vit skjorta och svarta jeans. Han såg väldigt snygg ut och hans hår låg rufsigt på hans huvud. Hans ögon spärrades upp när han såg dig och han öppnade munnen för att säga något men stängde den sedan igen.
"Wow" fick han fram och granskade dig från topp till tå. "You look really beautiful" sa han och tog fram ett dussin rosor han gömt bakom ryggen. Du tog emot dem samtidigt som en djup rodnad spred sig på dina kinder.
"Thanks Lou, you look really beautiful you too" sa du och gick sedan in i köket för att ställa rosorna i en vas med vatten. Du hoppade till när du kände ett par armar om din midja.
"I'm really glad that you wanted to attend in this date with me. I'm the worse boyfriend ever. I haven't got much time with you at all the last week and I'm really sorry for that. But I will explain everything tonight at our dinner" sa han och pussade dig på kinden.
"You're not the worse boyfriend ever. I love you and I'm hungry so let's go to that date you were talking about" sa du och drog med honom ut från er lägenhet.
Dejten var helt perfekt. Louis hade bokat bord på en mysig liten restaurang och maten var hur god som helst. Just nu satt ni och pratade och Louis skulle berätta varför han agerat som han gjort det senaste.
"So love, as you probably have notices I have been a bit off lately. Well that's because I have something to show you that I have planned for a while now" började han och ställde sig upp. Han gick fram till dig och tog din hand i sin. Han började dra med sig dig till övervåningen och när ni väl kom upp så gick ni ut på balkongen. Du kollade med uppspärrade ögon runt omkring. Utsikten var hur fin som helst och på marken låg det rosenblad format som ett hjärta. Louis drog med dig så att ni stod mittemot varandra i mitten av hjärtat. Han tog båda dina händer i sina. Han drog in ett djupt andetag och kollade sedan in i dina ögon.
"Johanna, I love you with my whole heart. You're my favourite person in the world and no one makes me so happy like you do. You make me smile just by laugh, be in my arms and of course by just being yourself. Three years ago before I met you I had just dreamed about a love like this and now when I have you it still feels like a dream that I will wake up from. But I know that this is real an therefore I want to ask you..." sa han. Hans ord värmde ditt hjärta och du log som ett fån. För du visste vad som väntade nu.
"Johanna Sjöholm. Will you make me the happiest man on earth by marrying me? Will you marry me, Johanna?" frågade han och snubblade lite på orden. Han höll fram en mörkblå ask och kollade djupt in i dina ögon. När du väl insåg vad han hade frågat så drog du efter andan. Du började genast att nicka samtidigt som du höll son? högra hand för din mun.
"Yes Louis, I will marry you" fick du tillslut fram. Ett stort leende spred sig på Louis läppar. Han tog fram ringen från asken och trädde den långsamt på ditt vänstra finger. Han ställde sig sedan upp och drog in dig i hans famn.
"I love you so much Johanna, I'm so glad you said yes" sa han i ditt öra.
"I love you too" sa du innan era läppar möttes i en mjuk kyss.
Ännu en gång, grattis och hoppas att du gillade den :) Imorgon kommer den sista one shoten som är om Liam. :D
Ha det bra! //Josefin ♥♥♥
ONE SHOT - Zayn Malik
Finns*
Det var en helt vanlig fredagseftermiddag och skolan var slut. Du hade verkligen haft det jobbigt denna veckan och ärligt talat kände du dig extremt skoltrött. Som tur var hade du din bästa kompis Zayn som gjorde dagarna uthärdliga. Utan honom hade du förmodligen inte velat gå till skolan alls, han var den som kunde göra även den tråkigaste stunden rolig. Och du ville nog inte erkänna att du faktiskt hade en liten crush på honom... Men det visste han inte om, och skulle heller aldrig få veta. Inte för att han kände likadant, det visste du att han inte gjorde. Men ibland kunde du liksom inte låta bli att hoppas att han på något sätt gjorde det.
Precis när du skulle gå ut grabbade en arm tag i dig och den välbekanta doften som bara en viss speciell person kunde bära med sig fyllde luften runt omkring dig. Zayn. Du kunde inte låta bli att le när du vände dig om och såg din bästa kompis stå lutad emot skåpen bredvid dig.
“Amanda, hey.” Du som alltid hade känt dig så avslappnad kring Zayn kände dig nu helt plötsligt nervös och svettig i handflatorna. Det hade aldrig hänt förut men helt plötsligt kände du dig som om han helt plötsligt kunde se hur lätt som helst hur du kände inför honom. Visste han? Det kändes som att han gjorde det. Du visste inte vad du skulle göra men försökte intala dig att allt var lugnt, att han faktiskt bara var din bästa kompis och att du bara borde skärpa dig. Du hade lyckats så bra hittils att dölja dina känslor men nu kändes det så svårt. Det kändes så svårt att agera normalt mot din bästa vän när du egentligen ville att ni skulle vara mer än vänner.
“Are you alright?” Nu såg Zayn mer orolig ut än förut och han hade en liten rynka i pannan.
“Yeah,” lyckades du få fram och även pressa fram ett leende. Han nickade innan han fortsatte prata, fortfarande omedveten om hur du kände dig inuti. Du ville berätta, det ville du, men det gick bara inte... Han skulle bara ha skrattat åt dig och du skulle stå kvar där utan din bästa vän, och det ville du bara inte riskera.
“So I was wondering what you’re doing tonight?” Zayns fråga fick dig att hoppa till av förvåning, du hade varit så inne i dina tankar att du inte hade märkt honom.
“Nothing I think, why?” svarade du trots att du egentligen hade planer. På något sjukt sätt hoppades du att det här var det ögonblicket du hade väntat så länge på, att han nu skulle bjuda ut dig. Men självklart var det inte så.
“I was wondering if you wanted to see a movie tonight? One of our favourites maybe?” Självklart så hade dina dumma tankar lurat dig igen, självklart skulle han inte bjuda ut dig. Varför skulle han det? Detta var bara en helt vanlig filmkväll, precis som alla de andra ni hade haft tillsammans. Inget speciellt, iallafall inte för honom...
Och så blev det också. Snart nog stod du i ditt rum och tittade på dig själv i spegeln. Du ville klä dig upp finare för honom bara för att, ja... Du ville helt enkelt göra det. Men det kändes samtidigt fel, eftersom detta bara var en filmkväll och ingenting annat. Ditt ljusbruna hår som låg slätt längs din rygg hade du bara borstat och linserna satt i dina blågröna, tråkiga enligt dig, ögon. Men Zayn hade sagt att han gillade dem. De trasiga jeansshortsen och den grå mysiga stickade tröjan kändes bara så himla du. Trots att du ibland kände dig mullig hade Zayn sagt så många gånger att du såg bra ut precis som du var att du faktiskt själv hade börjat tro på det. Dina uggs satt på fötterna och du kände dig klar för en filmkväll med den du helst skulle spendera din kväll med. Synd bara att han själv inte visste om det...
Dörrklockan ringde prick sju, Zayn var alltid så punktlig. Du kände dig nervös trots att du otaliga gånger hade sagt till dig själv att inte vara det. För guds skull, han var ju bara din bästa kompis! Men i ditt hjärta kändes det som så mycket mer. När du öppnade dörren fick du en chock, för killen som stod framför dig var inte din bästa kompis. Eller det var ju honom, men... Samtidigt inte. Han hade på sig en svart kavaj med en vit tröja under och hans favoritjeans. Att du visste vilka som var hans favoritjeans fick dig att rodna lite. Han höll i några blommor som såg handplockade ut vilket fick dig att le stort när du insåg vem de faktiskt var till.
“Hey Zayn.. I thought we were just going to have a movie night?” sa du frågande och undrade om han hade kommit till fel adress eller något.
“Yeah, we will. In the cinema, because then it can be counted as a date.” Hans ord fick dig att rodna igen och du visste inte vad du skulle göra. Plötsligt såg Zayn osäker ut.
“I’m sorry, I thought you liked me ba-” Du avbröt honom snabbt och ivrigt, för nu kände du dig genast glad igen.
“I do like you, a lot. And I’m so glad that you feel the same.” Dina armar slank snabbt kring hans hals och du kunde inte låta bli att le stort medan Zayn drog dig närmre sig.
“Would you mind if I kiss you?” mumlade han i ditt öra och du skakade på huvudet. Hur skulle du någonsin kunna säga nej till din största dröm? Era läppar möttes och det var verkligen som du alltid hade föreställt dig; fast tusen gånger bättre.Aww, var det inte gulligt? Det är Frida som har skrivit den här, riktigt bra om jag får säga så jag själv :P Grattis ännu en gång Amanda, kul att du var med i tävlingen och vi hoppas verkligen att du gillade den :D
ONE SHOT - Niall Horan
“This is shit, everything is shit. I can’t do this anymore.” Nialls ord ekade igen och igen igenom ditt huvud och vägrade att försvinna. Det hade gått hela tre veckor sedan ni hade hörts sist, och det hade varit de sista orden som hade varit sagda emellan er. Det gjorde ont inuti hela din kropp att tänka på det, att Niall bara hade gått den där dagen och inte kommit tillbaka. Visst hade ni bråkat en hel del och båda två hade nog sagt ord den kvällen som ni ångrade. Men det gjorde ont att veta att han inte ville vara med dig längre, för du var ju fortfarande alldeles för kär i honom för att bara släppa allting. Ni hade varit tillsammans länge, ett år innan allt hade gått snett. Det kunde inte ha varit en sämre dag att bryta upp på, för det hade varit erat ettårsjubileum. Allt du kunde tänka på var den där middagen när allt hade spårat ur. Trots att ni hade bråkat mycket i början saknade du din irländska blonda kille något enormt. Ja, han kanske inte var din längre... Tårarna som du trodde var slut efter alla dessa dagar började att rinna igen som alltid och du stod knappt ut. Du hade försökt att ringa honom, att skriva till honom, allt... Men han svarade aldrig. Det var som om ni aldrig hade känt varandra, trots att ni faktiskt hade delat så mycket tillsammans. Alla planer om att flytta ihop, allting, hade krossats på bara en enda kväll. Alla hade försökt att rycka upp dig, till och med Louis hade kommit för att försöka få ut dig ur din lägenhet för det var här du spenderade i princip all din tid. Men du ville inte, du ville bara sitta i mörkret och göra ingenting. Du kunde verkligen inte komma över Niall och du ville inte det heller. Du hade en konstig önskan om att han skulle komma tillbaka till dig, för det var allt du ville.
Den kvällen var likadan som de andra. Du satt i din säng och tittade igenom alla minnen ni hade tillsammans, alla bilder du hade på er. De fick dig att vilja gråta och skratta på samma gång, för trots det som hade hänt så var du väldigt glad över att du hade träffat Niall. Han hade gjort dig till en bättre person och fått dig att känna dig viktig. Men nu var allt det över. Niall ville inte ha dig längre...
Fönstret som stod öppet lite grann gav en lätt bris i det varma rummet. Sommaren hade kommit även hit men du ville inte gå ut. Du visste ändå att du inte kunde njuta av den utan Niall... Det var han som hade gjort alla stunder så roliga, och så värda att uppleva. Nu var det inte så längre, och då spelade ingenting någon roll. Någon slags musik fångade dina öron och någons sångröst kunde du också höra. Det hördes utifrån så du gick bort till fönstret för att se vad det var som lät... Kunde det vara grannarna? Ditt huvud stack ut igenom fönstret och din blick riktades ner emot marken där musiken och sången kom ifrån. Där nere stod ingen mindre än... Niall. Hans gitarr hängde kring hans hals och han sjöng en låt som du kände igen men inte kunde sätta fingret på vilken det var. Ditt hjärta hoppade över ett skutt när du fick se honom, han såg bättre ut än han någonsin hade gjort. Han hade inte sett dig än så du skyndade dig bara att rusa ner för alla trappor, ut genom dörren och ut på gräsmattan. När du rundade husknuten hördes Nialls gitarrspelande ännu tydligare och han hade också fått syn på dig. Men han slutade inte spela för det. De sista stegen fram till honom gick fort, och han spelade utan att slita blicken ifrån dina ögon.
“You’ll never love yourself half as much as I love you.
And you’ll never treat yourself right darlin’ but I want you to.
If I let you know, I’m here for you.
Maybe you’ll love yourself like I love you”
Nu visste du vad det var för sång han spelade. Little Things, en av deras låtar. Du lyssnade på orden han sjöng och det fick dig att le stort. När han hade sjungit sitt solo slutade han att spela och tog av sig gitarren. Han gick upp till dig och du kunde känna hur nervös du faktiskt var. Han hade ignorerat dig men ikväll var han här, och du visste inte riktigt varför.
“Wilma.” Han sa ditt namn som om du vore den enda i hela världen, och just i det ögonblicket kände du dig som det också. Men han kunde fortfarande, efter så många försök, inte uttala ditt namn på rätt sätt. Det var precis som första gången du hade träffat honom och börjat skratta åt hur han hade sagt ditt namn. Men inga mer ord behövdes. Hans gitarr låg snart i det gröna sommargräset och hans armar fann sig snabbt omkring din midja. Du lade snabbt armarna omkring hans hals och drog in hans doft du inte hade känt på länge. Det var ju här du ville vara, här du hörde hemma. I Nialls armar.
“I’m so sorry Wilma, I was an idiot” mumlade han och kramade dig hårdare.
“It’s okay, please just stay with me this time” svarade du och vägrade släppa taget om honom.
“I won’t I promise. I love you, and I’ve now realised what I lost when I broke up with you. I haven’t slept for like three weeks, I can’t stand to be without you.” Hans ord värmde ditt hjärta och du visste med all säkerhet att du ville att han skulle bli en del av ditt liv.
“Me neither.. I love you too, and the song.. It was beautiful.”
“I meant every word” svarade Niall dig innan era läppar möttes i en mjuk och efterlängtad kyss. Och det kändes som alltid att du upplevde eran första kyss igen. Din kropp flödade av kärlek och värme som du kände för Niall.
“Now I’m yours. Forever and ever.” Den här gången trodde du på vartenda ord han sa.
ONE SHOT - Harry Styles
“I miss you Harry” sa du genom telefonen och drog en ett skakigt andetag.
“I miss you too, Alice. Just 10 more hours and then I’ll be home” svarade Harry dig. Harry och de andra hade varit borta på tour i över nio månader och du saknade honom hur mycket som helst. Lägenheten som alltid brukade vara fylld av Harrys sjungande var tyst. Det var tråkigt och inget fanns att göra. Det brukade det egentligen inte göra när Harry var här heller. Men på något sätt så var det alltid roligare och bättre med honom nära.
“What time is it over there?” frågade du och drog en hand genom ditt hår.
“9pm, and it’s 3pm in England so you should go to bed. I’ll be home a few hours after you’ve finished work” sa han och du log. Tanken av att snart ha honom nära dig gjorde dig varm i hela kroppen.
“I know, I just can’t sleep. I’m too excited for tomorrow” svarade du och lade dig ner innanför täcket.
“I’m also excited. Gosh, not having you in my arms for months is killing me inside and out” sa han men lade snabbt till, “I have to go now, I’m late again. See you soon baby. Love you.”
“Love you too” svarade du och lade sedan på. Du lade undan mobilen för att iallafall få några timmars sömn innan du skulle upp och jobba imorgon klockan sju.
Med raska steg skyndade du dig hem från jobbet som servetris på Starbucks. Regnet öste ner, vilket inte var så ovanligt i England, men just nu hade du bråttom. Om bara någon timme så skulle Harry vara hemma och innan det så ville du att er lägenhet skulle vara städad och en middag ordnad för Harry. Du öppnade upp porten till lägenhetshuset och istället för att vänta på den sega hissen så skyndade du dig upp för de fyra trapporna. Du drog upp nycklarna från din väska och vred om låset. Du kollade dig runt omkring. På något sätt så kändes det som om det var någon här. Utan att lägga ner någon mer tid på att tro att någon var där, du hade ju trotsallt låst i morse, så gick du in i hallen och drog av dig skorna och jackan. Du kollade dig i spegeln och såg att hela din klänning var blöt. Du suckade och gjorde din väg in mot ert sovrum. Väl där inne drog du av dig din klänning och tog fram en blus och ett par tighta jeans från garderoben.
“Nice view” hörde du en mycket välkänd röst säga från dörrkarmen. Du drog snabbt på dig din blus och vände dig sedan om för att möta personen i dörrkarmen. Ett stort leende spred sig på dina läppar innan du sprang fram emot honom och gav honom en stor kram.
“I’ve missed you so much” sa Harry mot ditt hår och kramade om dig hårt.
“I’ve missed you too, Harry” sa du och kunde inte hindra att tårarna rann ner för dina kinder. Harry märkte detta och drog sig kramen för att torka dig under ögonen med sina tummar.
“Don’t cry, I’m here now” sa han och du kunde själv se att hans ögon var tåriga innan du drog inom för en kyss på munnen. Han reagerade direkt och era läppar rörde sig i synk med varandra. Du kände glädje, kärlek, passion och lust i kyssen. Detta var något som du hade saknat väldigt mycket. Att inte kunna kyssa Harry när du ville hade varit en pina men nu när han äntligen var här så kändes det helt underbart. Ni drog er långsamt ifrån varanda och lutade era pannor mot varandras.
“I’ve made dinner, but I think we can go on the dessert direct” sa han och flinade.
“What’s for dessert then?” frågade du och drog dina fingrar genom hans hår.
“You” viskade han i ditt öra och började kyssa dig på nacken.Så ännu en gång, grattis Alice och hoppas att du gillade den! Skriv gärna vad du tyckte i en kommentar :P Kul att du var med i tävlingen! :D
TÄVLINGEN AVSLUTAD - Vi har vinnare
TÄVLING - vinn en one shot
För att vara med i tävlingen så måste du kommentera ditt namn samt vilken kille du vill ha en one shot med. Du kan även skriva kortfattat hur du ser ut.
Still The One - epilog
ELLIES PERSPEKTIV - 3,5 år senare
Med en duns satte jag mig ner på soffan. Jag kollade runt i det välbekanta vardagsrummet som inte hade förändrats mycket alls. Bara lite foton. Jag flyttade lite på mig så att jag nu istället låg ner i soffan. Plötsligt hörde jag ytterdörren öppnas och snart kunde jag höra små steg som kom närmre och närmre.
"Mummy, mummy!" hörde jag Trevor ropa.
"What is it sweetie?" frågade jag och kollade åt sidan där Trevor nu stod. Han klättrade upp i soffan och satte sig på min mage.
"Daddy pjomised me that we would eat Nando's today!" utbrast han och kollade glatt på mig.
"He did?" frågade jag, även fast jag visste att det var sant. Trevor var lika galen i Nando's som sin pappa och varje gång någon av de ville ha det så var det bara att hålla med. Men jag måste erkänna att jag nog hade en liten kärlek för Nando's jag med.
"Yeah he did! Pwease can we eat it?" frågade han och jag suckade.
"Fine" sa jag och han log brett mot mig.
"Thanks mum, I love you" sa han och gav mig en blöt puss på kinden innan han sprang iväg.
"Be careful in the stairs, and don't wake your littlesister up" sa jag och han nickade innan han försiktigt började gå upp för trappan. Snart såg jag Niall ställa sig på huk bredvid mig. Han gav mig en kyss på munnen och strök undan lite hår som fallit över mitt ena öga.
"Hi honey, have you heard the news?" frågade han oroligt. Min panna rynkades direkt när jag såg att han såg orolig ut.
"What news?" frågade jag.
"I'm going on tour in a month" sa han och mitt uttyck ändrades direkt till ledset. Killarna hade haft många tourer under åren och bara blivit större. Men deras haters hade blivit mindre, något som jag var väldigt tacksam över. Jag kollade ner på mina händer som låg på min mage.
"For how long are you gone?" frågade jag försiktigt.
"Five months" svarade han och tog min hand i sin. "But I want you, Trevor and Jenna to come with me" fortsatte han och mitt huvud for upp för att kolla på Niall.
"Are you serious?" frågade jag och han nickade. "Do you really think we can take Jenna with us on tour. She's just two months old and the environment on a tour isn't the best for a baby" sa jag.
"Please Ellie, you're going to be backstage at all of our concerts and it would mean so much to me. I can't stand to not be with you, Trevor and Jenna for five months" bad han och pussade mig på kinden.
"Fine, but you better go to Paris so we can go to Disney World" svarade jag och log. Han kollade leendes på mig.
"Yeah, we're going to Paris. I know that Trevor will love it" sa han och jag nickade. Niall kramade om mig och drog sedan upp mig från soffan.
"Now, let's go to Nando's" sa han och jag himlade med ögonen. Vi gick upp till övervåningen för att hämta Trevor och Jenna. Vi gick in i Jennas barnkammare men stannade i dörröppningen. Synen framför mig var bedorande. Trevor stod på en pall vid Jennas spjälsäng och sjöng för henne. Jag log och gick längre in i rummet med Niall i släptåg. Jag ställde mig bredvid Trevor och inte förrän då märkte han att vi var där. Han slutade genast att sjunga.
"She woke up, so I sang to her so she would fall asleep again" sa han och jag log mot honom innan jag bar upp honom och satte honom på min höft.
"You're a wonderful brother to her" sa jag och han log. "What about some Nando's?" frågade jag och hans ögon lyste direkt upp samtidigt som han nickade. Jag började gå ner till undervåningen igen. Jag hörde Niall bakom mig med en gråtande Jenna. När vi kom ner till hallen lade han ner Jenna i barnvagnen och gav henne en napp som gjorde att hon slutade gråta. Jag hjälpte Trevor ta på sig sin overall, det var ju trotsallt november. När Niall klätt på Jenna hennes ytterkläder var det bara vi kvar. Jag kollade ut genom den öppna ytterdörren för att se Trevor leka med löven som låg på marken.
"You know Ellie, this is exactly what I have dreamt about. To have a wonderful wife that I love forever and have wonderful children" sa Niall och drog in mig i en kram. Jag log åt hans ord. De värmde mitt hjärta. Jag drog upp mitt huvud mot hans och placerade mina läppar mot hans. Han besvarade genast kyssen och det var inte förrän Trevor ropade på oss som vi bröt den.
"Mum, dad! You aje so slow!" hördes utifrån. Jag skrattade lite innan vi gick ut genom dörren. Niall tog barnvagnen och styrde den med ena handen och tog den andra i min. Jag ropade på Trevor som genast kom till min sida. Han tog sin lilla hand i min och tillsammans gick vi alla fyra till Nando's som en familj. Exakt så som jag och Niall ville ha det.
Genom allting som jag och Niall varit med om under vårt förhållande så hade vi äntligen lyckats skaffa oss två underbara barn. De betydde hur mycket som helst för oss och var vår värld. Jag älskade Niall mer än någonsin och jag visste att vi skulle hålla ihop förevigt och en dag.
Och där är Still The One avslutad! :) Hoppas ni gillade epilogen och att ni har gillat denna novellen! Det är Josefin som har skrivit epilogen, själv tycker jag att det blev jättebra :)
Still The One - del 41
“I can finally have you in my arms without pregnant stomach in the way” sa han och jag fnittrade. Jag kysste honom på hans käke och tog hans hand i min.
“I love you” sa han och kysste min tinning.
“I love you too” sa jag och lutade mitt huvud mot Nialls bröst.
ELLIES PERSPEKTIVJag satte mig ner på stolen vid sminkbordet och väntade på att Lou, killarnas stylist, skulle börja sminka mig. Trevor låg på en filt på golvet med en nalle i händerna och napp i munnen.
“Hi Ellie!” hörde jag Lou säga bakom mig.
“Hi Lou” svarade jag och log. Hon släppte ner Lux på golvet som gick fram till Trevor direkt.
“So, are you excited?” frågade hon och började ta fram smink.
“Yeah, but I’m also nervous” svarade jag och kollade in i spegeln för att möta hennes blick.
“Don’t be, everything’s going to be perfect. Niall is very lucky to have you” sa hon vilket fick mig att rodna.
“Thanks Lou” sa jag och kollade leendes på Trevor när Lux kittlade honom.
“Anytime, so in a few hours you’ll be Mrs. Horan. How does that feel?” frågade hon och började sminka mina ögon.
“Amazing. I love him so much and this marriage will confirm that we will stay together for the rest of our life which is truly amazing” sa jag och kände hur mina ögon började vattnas.
“Aww honey, don’t cry” sa hon och gjorde en rolig min för att få mig att skratta.
“So, you’re done” sa Lou någon timme senare.
“Thank you, Lou” sa jag och kollade mig i spegeln. Hon hade sminkat mig så att mina ögon framhävdes vilket var riktigt fint.
“Anytime, after all it is your special day today” sa hon och blinkade med ena ögat. Jag skrattade lite innan jag gick fram till Trevor och lyfte upp honom i min famn.
“Hi honey, are you hungry?” frågade jag även fast jag visste att jag inte skulle få något svar. Men eftersom han inte hade ätit på några timmar så antog jag att han var det. Jag satte mig ner på en soffa som fanns här i rummet där jag gjorde mig iordning och började amma Trevor. Snart kom Anne, Gemma och Maura in i rummet och jag log stort mot dem. Jag hade inte träffat dem på flera veckor. Speciellt inte Maura.
“Hi!” utbrast jag och fick flera hej tillbaka.
“How are you?” frågade Maura mig och satte sig ner bredvid mig.
“I’m good thanks, and you?” frågade jag och gav henne Trevor när han var mätt
“I’m great. I can’t believe that my little boy is getting married today though. It feels like it was yesterday when Niall went on the audition for x-factor. And here he is today. With a lovely soon to be wife and an adorable son. I’m so happy for you” sa hon torkade bort några tårar under hennes ögon. Jag kramade om henne försiktigt. Allt hon sa var så gulligt och fint.
“Thank you Maura” sa jag och drog mig ur kramen. Jag ställde mig upp och kramade om Gemma och Anne.
“Have you met Niall?” frågade jag och de båda nickade.
“Yeah, he’s really nervous. And he totally misses you and Trevor. According to Harry he’s talking about you constantly” svarade Gemma.
“It has just been one day since he last saw us. But I miss him too” sa jag och log.
“We don’t have time to chat girls. You need to prepare for your wedding Ellie” sa Anne och avbröt vårt samtal genom att dra med mig mot min klänning som jag valt ut för längesedan. Den var tight men blev vidare ner till. Den hade inga ärmar och vid ena brösten var det som en glittrig blomma som sträckte sig ner mot magen. Den hade fallit mig i smaken direkt och jag hade inte tvekat när jag köpt den. Niall hade förstås gjort allt för att se den innan men smart som jag var så hade jag gömt den hos Harry. Vilket resulterade till att han och Louis kollade på den. Men så länge inte Niall hade sett den tidigare så var jag nöjd.
NIALLS PERSPEKTIV
Jag drog in ett nervöst andetag. Snart gällde det. Snart skulle min största kärlek bli min fru. Något som gjorde mig galen. Galet lycklig.
“Relax mate, everything will go great. Ellie loves you, what more can you ask for?” sa Harry och klappade mig på axeln.
“Nothing, that she loves me is enough. I just want this day to be perfect for her” sa jag och satte mig ner på en stol.
“It is perfect. Gemma just texted me and said that Ellie is really happy and just want to run into your arms. Seriously my mum need to stop her to not get in here” sa Harry vilket fick mig att skratta. Ja min Ellie kunde vara lite envis.
“Thanks Harry” sa jag och tittade upp på honom.
“Anytime Niall, so since I’m her brother I need to tell you a few things” började han och jag suckade.
“Seriously Harry?” sa jag men kunde inte hindra ett leende från att sprida sig på mina läppar.
“Yup, so if you hurt her I’ll personally hurt you. Don’t screw this up Niall. She loves you with her whole heart. You won’t find any other girl like her. You’re really lucky” sa han och jag nickade.
“I won’t hurt her. She means so much for me. She’s amazing and yeah, she makes me the happiest man on earth” sa jag ärligt och log ännu bredare.
Jag stod nervöst på min plats inne i kyrkan. I början hade vi inte velat ha något bröllop i kyrkan. Men när vi insåg att vi inte skulle hinna boka en annan lokal så fick det bli det. Inte för att jag hade något emot det. För mig var det perfekt. Liam stod bredvid mig och gav mig ett leende. Jag log nervöst tillbaka innan jag hörde musiken börja spelas. Ellies brudtärnor gick in och de såg väldigt fina ut. När de kommit fram till altaret ändrades musiken och alla ställde sig upp. Jag kollade noga bort mot dörren där jag visste att Ellie skulle komma ifrån. Samantha och Lux kom in med ett stora leenden på läpparna och började kasta blomblad på marken. Ett stort leende spred sig på mina läppar när jag såg Ellie och hennes pappa komma in. Alla följde henne med blicken när hon gick vilket jag kunde förstå. Hon var den vackraste kvinnan någonsin. Fjärilarna i min mage var som galna och när jag mötte hennes blick blev det inte exakt bättre. Ellies pappa pussade henne på pannan innan han kom fram till mig.
“Take care of her, she needs you” viskade han i mitt öra och jag nickade som svar innan jag tog Ellies händer i mina. Hon log mot mig och såg lika nervös ut som jag.
“I can’t wait to kiss you” viskade jag vilket fick henne att rodna. Något som hon brukade göra när jag gav henne en komplimang. Men det gjorde henne bara sötare.
“Family, friends” började prästen när alla satt sig ner. “We have gathered here today at the invitation of Ellie Jenna Johnson and Niall James Horan to celebrate the untiing in love, their hearts and lives. This is possible because of the love God has created in them, thorugh Jesus Christ” fortsatte han. Jag lyssnade noga vad prästen sa men det var inte förrän han kom till våra bekännelser som jag lyssnade som bäst. Prästen vände sig om mot mig.
“Niall James Horan, will you have Ellie Jenna Johnson to be your wedded wife, to live together after God’s ordinance in the holy estate of matrinomy, will you love her, comfort her, honor and keep her, in sickness and in health, and forsaking all others, keep yourself only to her as you both shall live?”
“I do” svarade jag säkert och kollade på Ellie som hade tårar i ögonen. Prästen vände sig nu mot Ellie för att säga samma sak till henne.
“Ellie Jenna Johnson, will you have Niall James Horan to be your wedded husband, to live together after God’s ordinance in the holy estate of matrinomy, will you love him, comfort him, honor and keep him, in sickness and in health, and forsaking all others, keep yourself only to him as you both shall live?”
“I do” svarade hon samtidigt som en tår föll från hennes högra öga. Jag log stort mot henne när hon sagt ja och kände själv hur mina ögon började vattnas.
“Niall and Ellie have today chosen to write and tell eachother their vows. Niall, do you have yours ready?”
“I do” sa jag och kollade djupt in i Ellies ögon.
“I believe in you, the person you will grow to be and the couple we will be together. With my whole heart, I take you as my wife, acknowledging and accepting your faults and strengths, as you do mine.
I promise to be faithful and supportive and to always make our family’s love and happiness my priority.
I will be yours in plenty and in want, in sickness and in health, in failure and in triumph.
I will dream with you, celebrate with you and walk beside you through whatever our lives may bring.
You are my person -- my love and my life, today and always.” Ellie snyftade till och log mot mig.
“Ellie, do you have your vow ready?” frågade prästen och vände sig om mot Ellie. Hon nickade och tog in ett djupt andetag. Jag visste att hon var nervös. Hon hade aldrig gillat att prata inför många personer. Jag strök med min tumme på hennes hand och försökte lugna ner henne så gott jag kunde.
“Niall, I promise to encourage your individuality,
Because that is what makes you unique and wonderful.
I promise to nurture your dreams,
Because through them your soul shines.
I promise to help shoulder our challenges,
Because through them we'll emerge stronger.
I promise to be your partner in all things,
Not possessing you, but working with you as a part of the whole.
I promise to share with you the joys of life,
Because with you they will be that much sweeter.
Lastly, I promise to you perfect love and perfect trust,
For one lifetime with you could never be enough.
This is my sacred vow to you, my equal in all things.
I love you with all my love and I wll always do. Forever and ever” sa hon. Lyckan spred sig inom mig. Om bara någon minut så skulle vi påbörja vår evighet tillsammans. Något som var helt otroligt.
När vi placerat varandras ringar på våra fingrar så väntade jag otåligt på att få kyssa Ellie.
“For as much as Niall and Ellie have consented in holy wedlock, and have thereto confirmed the same by giving receiving eachother a ring; by the authority committed unto me as a minister of the Church of Jesus Christ, I now declare you husband and wife, according to the ordinance of God, and the laws of the United Kingdom, in the name of the Father, and the son, and the Holy Spirit, Amen.” Publiken, jag och Ellie sa alla Amen.
“Niall Horan, you may now kiss your bride” sa prästen. Jag slog armarna om Ellies midja och mötte hennes läppar i en kyss. Hon lade armarna om min nacke och vi båda log.
“I love you” viskade jag när vi brutit oss loss från kyssen.
“I love you too” sa hon och lät en tår rinna ner för hennes kind. Vi båda kollade ut i publiken och jag såg mina föräldrar. De log samtidigt som tårar rann ner för deras kinder. Jag tog Ellies hand i min och tillsammans gick vi ut genom mittgången. När vi väl kom ut började folk kasta ris på oss och gav oss kramar.
“Congratulations mate!” utbrast Liam och gav mig en stor kram.
“Thank you” sa jag och kramade tillbaks. De andra killarna kom också fram till mig och gav mig kramar och gratulerade mig. Jag kollade bort mot Ellie och såg henne stå och hålla Trevor i sin famn. Jag log åt synen och ursäktade mig från killarna för att gå fram till henne. Jag slog armarna om hennes midja och pussade henne på kinden.
“Can’t stay away from me that long I see” sa hon retfullt och gav mig Trevor som jag så gärna ville hålla.
“A day without hugging you and Trevor isn’t the best day ever. It gets quite lonely you know” sa jag och hon himlade med ögonen.
“And besides, it’s our weddingday today so it’s not weird that I’m hugging and kissing you” sa jag och kollade ner på Trevor som lekte med min blomma jag hade i bröstfickan.
“I didn’t say I didn’t like it” sa hon och blinkade med ena ögat.
“Good” sa jag och gav henne en kyss på munnen.
“Ellie, Niall!” hörde vi någon ropa. Jag vände mig om och möttes av paparazzi och fans. Jag suckade. Varför kunde de aldrig lämna mig ifred. Visst, jag älskade det jag gjorde men på min bröllopsdag så skulle det faktiskt vara skönt att inte bli störd av fans och paparazzis.
“Niall, it’s not your fault” hörde jag Ellie säga samtidigt som hon lade en arm om min midja.
“It is Ellie, I just wanted this day to be perfect for you. The paparazzi and the fans just don’t make it perfect” sa jag och drog en hand under mina ögon.
“Hey Niall, look at me” började hon och tog mitt ansikte i sin händer. “This is the most perfect wedding I could ever ask for. You know why? Because I was marrying you. Don’t let them ruin this day” sa hon och kollade snabbt bort mot paparazzin. Jag drog in ett skakigt andetag.
“You’re right, they’re not going to ruin this day” sa jag och hon log smått mot mig. Hon kollade ner på Trevor som hade somnat. Jag skrattade lite.
“He’s sleeping a lot” sa jag och log.
“Just like you” sa Ellie och strök honom över huvudet.
“Yeah, just like me.”
Vi alla hade åkt till lokalen, som var en restaurang vi hade hyrt vid vattnet, där vi skulle ha bröllopsfesten. Just nu satt vi vid bordet. Jag bredvid Niall med hans hand inflätad i min. Trevor satt i Louis famn för tillfället och verkade njuta av all uppmärksamhet han fick. Vi alla hade tagit för oss av bröllopstårtan när min pappa ställde sig upp. Alla tystnade och nu förstod jag att han skulle hålla tal.
“Ellie, I must say that I’m really proud of you and I know that your mum is too. I remember when you were a kid. You would always dream of the perfect wedding with you prince charming. You would go around in you room with a white dress and a teddybear in your hand as you groom. But you were always afraid that you wouldn’t find your prince charming. Well honey, I can tell you that you have found him, even though you already knew that. You and Niall are perfect for eachother and I’m sure he’ll take good care of you. Trust me when I say this, even that I am old I do know things about love” sa han och fick oss att skratta. “You need Niall. He is like a column in your life and I couldn’t be happier for you. See you with him with a smile on your face is amazing. Your love is special and just you two understands it. You can be in your own world and have it perfectly fine. Niall and Ellie, I wish you all my luck” sa han och höjde glaset i en skål. Jag log mot honom innan jag gick fram till han och gav honom en kram.
“Thanks dad” sa jag och pussade honom på kinden. På vägen tillbaka till min plats gav Louis mig Trevor.
“He’s drooling all over me” muttrade han och jag flinade.
“Good boy” sa jag till Trevor och pussade honom på pannan.
“Just because it’s your weddingday, I won’t say a come back” sa Louis och vände sig om mot Harry som satt bredvid honom. Jag log triumferande och satte mig sedan ner bredvid Niall igen.
[Lyssna gärna på Kiss Me av Ed Sheeran medan ni läser]
“Ladies and gentlemen! It’s time for the wedding couple to dance their first dance together” hörde jag någon ropa. Allas blickar vändes mot mig och Niall och vi ställde oss upp. Vi gick upp till dansgolvet och jag slog armarna om Nialls nacke och lade mitt huvud mot hans bröst. Hans armar fann sin väg mot in midja och jag log. Jag hörde Niall sjunga med till låten mot mitt öra och svajade oss fram och tillbaka.
“Settle down with me
Cover with me
Cuddle me in
Lie down with me
Hold me in your arms
Your heart’s against my chest
Your lips pressed to my neck
I’ve fallen for your eyes
But they don’t know me yet”
Jag log genom hela sången och då och då lutade jag upp mitt huvud från hans bröst för att kyssa honom på munnen. Niall höll mig tätt intill sin kropp och strök mig över ryggen.
“I love you” viskade han upprepande gånger i mitt öra. Det spelade ingen roll hur många gånger han sa det för varje gång fick jag ett leende på mina läppar. Att veta att Niall älskade mig så mycket som han sa fick hela min kropp att bli varm och fjärilarna i min mage blev som fyrverkerier istället. Nialls kärlek till mig och min till han var obeskrivlig. Han gjorde mig så himla lycklig och gav mig ett leende på läpparna bara genom att vara sig själv. Niall och jag var som två pusselbitar som hörde ihop. Om han kände sig nere gjorde jag det, kände han sig lycklig gjorde jag det och tvärtom. Niall var den person jag lutade mig mot och försvann han s visste jag att jag inte längre skulle vara mig själv. Men nu när han var min man så kändes allt så himla säkert. Han skulle stanna i mitt liv för evigt vilket kändes hur tryggt som helst.
“Ellie Horan” mumlade jag mot hans bröst.
“That name fits you” sa Niall och jag kunde se hans leende framför mig.
“It does” svarade jag.
Några timmar senare var jag och Niall på väg till hotellet där vi skulle spendera natten. Både Niall och jag hade kommit överens om att inte ha vår smekmånad förrän om några månader då Trevor var större. Vi kände inte för att lämna honom nu. Men en natt på ett hotell lät väldigt frestande så vi bestämde oss för det. De senaste veckorna hade varit stressiga på grund av Trevor som var nyfödd men också alla planeringar inför brölloppet. Niall tog min hand i sin där vi satt i en limousin Niall hade hyrt.
“You know, this is the first night that you and I spend alone since Trevor came” sa han och lade armen om mina axlar.
“Yeah I know, it feels weird to not have him here near us” sa jag och lutade mig emot Niall.
“I know, but your dad and Anne will take good care of him. And besides, Sam looked so happy when she heard that Trevor would stay with them for one night” sa han vilket fick mig att le.
Efter bara någon kvart var vi framme vid hotellet. Vi tackade chauffören och gick in i lobbyn. Niall tog min hand och gick mot receptionen. Receptionisten kollade upp mot oss och log.
“You must be the Horan’s” sa hon. Vi båda nickade och hon slog in något på datorn.
“Here’s your key. Your suite is on floor seven and the number is 724” förklarade hon och gav oss nyckeln som var ett kort.
“Thank you” sa jag och drog med Niall bort mot hissarna. Vi tryckte på knappen där det stod en sjua och började åka uppåt.
“This day has been amazing” sa Niall och jag kunde inte hålla med mer.
“I have longed for it in a long time” sa jag ärligt och log. Hissen plingade till och visade att vi var på rätt våning. Vi klev ur och började leta rätt på vår svit. Snart hittade vi den i slutet av korridoren. Det var två stora vita dörrar med en guldig text som sa; Wedding Suite.
“Niall, we didn’t have to stay in the wedding suite” sa jag.
“Come on Ellie, you only get married once” sa han och drog kortet i kortläsaren. Vi slog upp dörren och jag flämtade till. Sviten var stor och hade en balkong som gjorde att man såg ut över London. Sängen var stor och när jag väl såg den så sprang jag mot den slängde mig i den. Jag hörde Niall skratta åt mig innan han stängde dörren och lade sig ner bredvid mig. Han lade sig tätt intill mig och kysste mig på munnen. Mitt i kyssen började jag gäspa vilket fick oss båda att skratta.
“Tired?” frågade han och jag nickade.
“A bit” svarade jag och kollade bort mot klockan som visade att den var runt elva på natten.
“I hope you’re not too tired, because I had plans for us tonight” sa han och kysste mig upprepande gånger på nacken.
“You have?” frågade jag även fast jag visste vad han menade.
“Mhmm” mumlade han mot min nacke.
“Well, maybe we can sleep later then. After you’ve showed me your plans” sa jag och han kollade upp mot mig.
“Sounds great” sa han och attackerade ännu en gång min nacke med kyssar. Han strök sin hand på insidan av mitt lår samtidigt som jag försökte få av hans tröja han hade bytt till innan bröllopsfesten. Han hjälpte mig att få av hans tröja innan han började försöka få av min klänning, inte bröllopsklänningen den hade jag tagit av innan bröllopsfesten, som satt tight runt min kropp.
“You know, we haven’t done this in a few months. Since I’m a guy I don’t know how I survived because I do have my needs” sa han mellan kyssarna som nu hade förflyttats sig ner mot mina bröst.
“Shut up Niall, that sounded like something Harry would say” sa jag och han skrockade lätt. Han flyttade upp sitt huvud mot mitt ansikte och kollade in i mina ögon.
“You ready?” frågade han och jag nickade som svar innan hans byxor åkte av.Hej alla fina läsare! Här kommer kapitel 41 som faktiskt är det sisa kapitlet av sto... Det blev nästan åtta sidor och jag (Josefin) har hållt på med det i flera timmar :P Jag hoppas verkligen att ni gillade det :) Vi vet att vi inte fått 8 kommentarer men eftersom vår uppdatering inte varit den bästa på det senaste så valde vi att lägga upp den här delen iallafall.
Ha det bäst här i Sverige! HEJ DÅ!!! //Josefin xxx
Still The One - del 40
Jag rynkade på pannan, hon hade ju inte gjort något och nyss hade han varit tyst och lugn. Men det var väl så bebisar var, antog jag? När Ellie försökte amma honom ville han inte och han fortsatte bara att skrika. Snart kom några sköterskor inrusande och då blev jag nervös. Vad var det som hände? När de bad att få låna Trevor för att kolla honom så blev jag rent ut sagt rädd. Det var väl inget fel, eller hur? Allt var ju som det skulle...?
Jag som nyss hade känt mig så lycklig men trött kände mig nu väldigt orolig. Varför tog de Trevor igen och varför ville han inte sluta skrika? Jag visste ju att bebisar skrek när de var nyfödda och så, men det verkade som om något var fel och jag ville verkligen inte att det skulle vara det. På något sätt hade jag i bakhuvudet hela tiden varit medveten om alla möjligheter till att vårt barn inte skulle må bra när jag hade fött honom men jag hade bara gjort mitt bästa för att ignorera det, för vem ville tänka på att det skulle vara något konstigt med ens barn? Men nu flög alla tankar omkring i mitt huvud och allt jag kunde göra var att krama Nialls hand i ett hårt grepp medan sköterskan tog vår son och bar bort honom ifrån oss. För varje sekund som gick blev jag allt mer och mer orolig, allt som hade varit så bra nyss.
Vi väntade under tystnad, ingen av oss visste nog vad vi skulle säga eller vad som var rätt sak att säga vid ett sådant här tillfälle. Men trots allting så vågade jag tro att det inte var något, att Trevor skulle vara helt okej. Och jag behövde inte säga något till Niall för att se i hans ögon att han ville precis samma sak. Min kropp värkte fortfarande väldigt mycket efter födseln som hade ägt rum för inte alls längesen men det var det minsta jag kunde tänka på nu, när jag visste att något kanske var fel med Trevor.
“It’s alright, it was only false alarm. He’s okay” sa sköterskan som hade tagit Trevor i en vänlig ton till oss och lämnade över det lilla knytet som var Trevor insvept i en filt. Det hon sa var en oerhörd lättnad för mig och det var som om hela jag slappnade av. Jag andades snabbt ut ett andetag jag inte ens visste att jag hade hållit och ett leende spred sig snabbt över mina läppar. Niall som satt bredvid min säng på en stol såg glad ut igen. Han kysste mig på pannan och jag skrattade glatt.
“He’s alright Niall, he’s alright” mumlade jag och kände bara en stor glädje i hela mig. Det var nästan som om jag behövde säga det för att själv tro på det, trots att jag visste att Niall också visste likaväl som jag. Trevor var okej. Ingenting var fel. Allt kändes bra nu och det var det som var det viktigaste. Trevor grät inte längre och jag drog mina tummar under hans ögon för att torka de tårfyllda kinderna. Hans hud var mjuk som sammet under mina fingrar och han tittade upp på mig med sina havsblå ögon. Djupt i dem kunde jag se Nialls ögon, för de hade precis likadana. Trevor log ett tandlöst leende och skrattade lite. Tårarna på mina kinder blev bara fler och fler, men den här gången var det lyckotårar. Äntligen var vår bebis här, och jag kunde inte ha varit lyckligare över det.
Tre dagar senare
Det hade gått tre dagar sedan Trever föddes. Vi hade kommit hem från sjukhuset igår och allt kändes så himla bra. Både jag, Niall och Trevor mådde bra och varken jag eller Niall släppte Trevor med blicken. Någon av oss hade honom alltid i våra armar och han var det finaste barnet någonsin. Både Anne, pappa och Nialls föräldrar hade varit här för att hälsa på Trevor och gett presenter men nu hade de åkt hem igen. Samantha var hur glad som helst och ville hålla Trevor hela tiden, vilket jag kunde förstå.
“He’s asleep” sa Niall och satte sig ner på stolen bredvid min i köket. Han ställde ner vår baby monitor så att vi kunde höra fall Trevor vaknade.
“Are you hungry?” frågade han och jag nickade. “I can cook something” föreslog han.
“Sounds amazing” sa jag samtidigt som min mage kurrade. Niall skrattade lite innan han ställde sig upp för att börja med middagen.
“Do you need any help?” frågade jag och ställde mig upp bredvid honom.
“Yeah, sure you can help me” svarade han och kollade på receptet framför sig som var fajitas. Jag tog fram kyckling och lite andra ingredienser och ställde dem på diskbänken framför Niall.
“Niall, your task is to clean the chicken” sa jag och log triumferande. Han suckade lite och himlade med ögonen.
“Such a girl” muttrade han och tvättade händerna för att sedan börja rensa kycklingen som jag tyckte var extremt äckligt.
“Yeah, it’s weird that I act like a girl when I am a girl” sa jag retfullt tillbaka.
“But you're my girl” sa han och log kärleksfullt mot mig.
“Yes Niall, I’m yours” sa jag och började sedan skära grönsaker.
Mitt i middagen hördes ett ljud från baby monitorn som tydade att Trevor grät. Jag reste mig upp från stolen och gick upp till övervåningen och in i vårt rum där vi hade ställt Trevors spjälsäng. Jag lyfte upp Trevor i min famn och gungade fram och tillbaka på mina fötter. När jag märkte att det inte hjälpte så satte jag mig ner på sängen, fortfarande med Trevor i mina armar, och började amma honom. Han slutade genast att skrika och jag strök honom försiktigt över hans lilla kind.
“How’s it going?” hörde jag Niall säga innan han satte sig ner bredvid mig i sängen.
“Good, he’s hungry” sa jag och kollade upp mot Niall. Han log och Trevor tog hans ena hand runt Nialls pekfinger. När Trevor var mätt tog han bort sitt huvud från mitt bröst och gav ifrån sig ett litet skratt. Jag drog upp min bh och min tröja innan jag lade tillbaka Trevor i spjälsängen. Både jag och Niall gav honom varsin puss på pannan innan vi försvann ner till vardagsrummet. Jag satte mig i Nialls famn i vår soffa samtidigt som han strök mig över armen.
“I can finally have you in my arms without pregnant stomach in the way” sa han och jag fnittrade. Jag kysste honom på hans käke och tog hans hand i min.
“I love you” sa han och kysste min tinning.
“I love you too” sa jag och lutade mitt huvud mot Nialls bröst.Hej! Tyvärr blev det inte ett lika långt kapitel idag. Vi hade inte direkt något att skriva och vi hade fortsatt så hade det bara blivit tråkigt och händelselöst. Hoppas att ni gillade delen iallafall. Det var inget fel på lilla Trevor :) Nästa kapitel kommer bli mer händelserik, men jag säger inte vad som kommer hända :P det får ni se då. Minst 8 kommentarer för att få nästa! :)
Still The One - del 39
Snart kom Niall tillbaka och han körde snabbt iväg mot sjukhuset. Han kollade på mig oroligt och tog sin hand i min.
“It’s okay baby, we’re almost there” sa han även fast jag visste att det var en kvart kvar. Ännu en sammandragning kom och gjorde hur ont som helst. Jag klämde åt Nialls hand och skrek ut i smärta.
“Honey, it’s okay. Breathe” sa han och försökte lugna mig. Om han bara visste hur ont detta gjorde. Efter all mensvärk jag haft genom åren så var det här trippelt så mycket värre. Men trots all denna smärta så var jag ändå hur glad som helst. För jag visste att om några timmar så skulle jag ha en liten pojke i mina armar.
NIALLS PERSPEKTIV
Jag kollade oroligt och nervöst på Ellie där hon satt i passagerarsätet i smärta.
“Niall, call our parents and the boys” sa hon mellan en sammandragning. Jag nickade och hasade snabbt fram mobilen ur fickan. Jag slog in numret till Micks och Annes hemnummer och Anne svarade med ett enkelt hej.
“Hi Anne, umm I just wanted to tell you that Ellie’s water broke and we’re on the way to the hospital now” sa jag snabbt och kollade över på Ellie för att se om hon var okej.
“What!? Already? I thought it was in two weeks” sa hon förvånat.
“Yeah, we too. But I guess our baby wants to come out” svarade jag och log.
“Umm okay, me and Mick will try to be there as soon as possible. Tell Ellie to stay calm and that we wish her good luck” sa hon innan hon lade på.
“They’re coming so soon they can. Anne says that you need to stay calm and they wish you good luck” sa jag och slog sedan in numret till min pappa.
“Stay calm? Niall, do you know how much this hurts?” sa hon surt och knep ihop ögonen i smärta.
“I know it hurts baby, just try to stay calm. For me and the baby. Everything will soon be over and we will have our son in our arms” sa jag i ett försök att lugna henne.
“Hi Niall, how nice for you to call” hörde jag min pappa säga i andra sidan luren.
“Hi dad, I just wanted you to know that Ellie’s water broke and we’re on our way to the hospital” förklarade jag och svängde av motorvägen för att komma mot sjukhuset.
“Really? Well, I’ll call your mum then and we will try to come to London tomorrow” sa han.
“Okay, thanks dad. See you then” sa jag innan jag lade på. Jag hann ringa Harry också, innan vi kom fram till sjukhuset, som skulle möta oss här med resten av killarna. Jag parkerade bilen nära ingången och skyndade mig ut ur bilen. Jag sprang snabbt över till Ellies sida och hjälpte henne ur bilen för att sedan gå försiktigt in i sjukhuset. När vi väl kom in så märkte några sjuksköterskor oss och tog oss till ett rum direkt.
“A doctor will be here in any second. Do you want something that will ease the pain?” frågade en sköterska Ellie som snabbt nickade med huvudet ja.
HARRYS PERSPEKTIV
Jag och resten av killarna satt utanför Ellies sjukhusrum och väntade på att födseln skulle slutföras. I vanliga fall hade säkert jag och Louis hittat på något busigt att göra. Men jag antog att vi båda var för nervösa för det. Vi alla hoppades på att det skulle gå bra och att både Ellie och bebisen skulle må bra. Det var nog det viktigaste. Plötsligt hördes ett högt skrik från Ellies rum och mitt huvud for upp. Jag antog att de hade börjat med krystningen. De andra killarna kollade också på dörren och jag skakade mitt ben upp och ner.
“Come on Ellie, just one more push before you have your baby in your arms” hörde jag en läkare säga inifrån innan ett högt skrik hördes igen.
“I’m really happy that I’m not a girl” hörde jag Louis säga vilket fick mig att småskratta. Men jag kunde inte annat än att hålla med. Att föda barn verkade vara den värsta smärtan som fanns. Ellies skrik upphörde och nu kunde man istället höra en bebis gråta. Ett leende spred sig på mina läppar när jag insåg att min systerson var född.
ELLIES PERSPEKTIV
“Come on Ellie, just one more push before you have your baby in your arms” sa en av läkarna och jag gjorde som han sa. Jag krystade och kände den hemska smärtan sprida sig i de nedre delarna samtidigt som jag klämde åt Nialls hand hårt. Ett högt skrik for ur min mun och jag lutade bak mitt huvud.
“You’re doing great, honey” hörde jag Niall säga.
“Just a little bit more” sa en läkare. Jag krystade det allra sista och när jag hörde en bebis gråta så slutade jag skrika och försökte få tillbaka min andning till normalt läge. Jag kollade över på Niall som hade tårar i ögonen och jag insåg inte att jag själv grät förrän Niall torkade bort tårarna under mina ögon. Han kysste min panna innan jag kollade bort mot en av läkarna som var på väg mot vårt håll med vår son i sina armar. När hon kom närmre sträckte jag ut mina armar för att ta emot honom.
“Hi baby, you’re finally here” sa jag tyst och kollade på vår bebis. Hans korta korta hår kunde skymtas som mörkt och han hade de finaste ögonen jag någonsin sett. Likadana som Nialls. Han kollade trött och nyfiket på både mig och Niall. Niall sträckte fram sin hand och strök honom över kinden.
“He’s really beautiful. Just like his mum” sa han och log stort.
“Do you want to hold him?” frågade jag Niall och han nickade ivrigt innan han tog bebisen i sin famn.
“Hi baby, I’m your daddy. Me and your mum has waited for you a long time now. We love you so much” sa han och fick ännu en gång tårar i ögonen. Jag log åt synen framför mig och kunde inte tänka annat än vilken underbar son vi fått.
“I’m sorry to ruin your moment with your new baby, but we need to check his weight and lenght on him” sa en sköterska och tog bebisen från Nialls famn. Vår lilla kille började genast gråta.
“Shh, you’ll be back in your mum’s and dad’s arms soon” sa sköterskan och försökte lugna honom.
“Have you decided any names?” frågade en annan sköterska oss och jag nickade glatt.
“Yeah, Trevor James Horan is his name” sa jag och log. Jag kände Niall fläta samman våra händer och vi båda kollade bort mot där Trevor låg för att bli vägd och mätt.
NIALLS PERSPEKTIV
Det var den finaste bebisen jag någonsin hade sett. Jag var medveten om att säkert alla föräldrar sa så men jag tyckte verkligen att han var den sötaste lilla bebisen jag någonsin hade sett. Han låg där, så liten och rosa och han var min och Ellies. Känslan inom mig gick inte ens att beskriva, det var helt enkelt obeskrivligt. Jag var pappa nu, jag hade faktiskt en son. Och mamman var den tjej som hade stulit mitt hjärta och fått mig att känna mig som ingen annan kunde få mig att känna. Ja, ingenting kunde faktiskt bli bättre. Jag tittade på Ellie som såg väldigt trött ut, men minst lika glad. Hennes blick sken av lycka på ett nytt sätt jag inte hade sett förut och hon tittade upp på mig, fortfarande med ett stort leende på läpparna.
“He’s ours, Niall” sa hon och sträckte ut handen för att sammanfläta den med min. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka för allt var bara så himla underbart. Trevor var faktiskt vår lilla son och bara att säga att jag var pappa kändes... Bättre än något annat. Jag hade lust att skrika, hoppa och tjoa på en och samma gång men visste att jag inte kunde det. Jag ville rulla runt på en gräsmatta och bara le fånigt för mig själv för jag kunde knappt fatta detta själv. Allt kändes så overkligt, som att detta aldrig hade hänt fast jag visste att det hade hänt. Jag var pappa. Jag, Niall Horan, var pappa.
Jag och Ellie fortsatte att titta på varandra och på Trevor som just nu hade börjat skrika. Trots att det var lite jobbigt att höra på så lät det nästan som musik i mina öron för min son skrek och levde. Det spelade ingen större roll vad han hade gjort för ljud, jag hade nog bara lett åt det ändå. Snart hörde vi dörren och öppnas och in kom inga mindre än Harry, Louis, Zayn och Liam inströvande. De fick snabbt syn på bebisen och sedan på oss, det dröjde inte länge förrän alla utrop och frågor kom ifrån dem.
“Ellie, Niall! Are you guys alright?” frågade Harry som hade kommit och ställt sig bredvid mig. Men han behövde nog inget svar när han såg båda våra breda leenden och Trevor där borta som fortfarande skrek.
“Oh my god, my dear mate Niall is a father. This is huge” sa Louis och klappade mig på axeln bakifrån. Jag himlade med ögonen men log också lite åt att han faktiskt kunde lyckas att vara rolig i en situation som denna, men det kunde han.
“Congratulations!” Zayn och Liam sa det samtidigt och också dem hade breda leenden i sina ansikten. Ellie bara tittade på mig och det var nästan som om hon hade ett stort leende skrivet i hela ansiktet för hennes ögon var minst lika glada som resten av henne var.
Snart kom sköterskorna tillbaka med vår lilla Trevor och placerade honom försiktigt i Ellies famn. Jag hörde flera aww ifrån killarna när jag tittade på Trevor som tystnade när han hamnade i Ellies famn. Hon log stort emot honom och strök honom mjukt på kinden.
“Can I hold him?”
“Me too?”
“Oh, can I please hold him?” Det slutade med att alla fick hålla Trevor lite i sin famn och han själv fick bekanta sig med oss alla. Jag log som en idiot och kunde inte sluta hur mycket jag än försökte tvinga ner min mungipor, det gick bara inte. De andra killarna gick sen ut och gjorde, ja, vad de nu än gjorde, för att ge oss lite mer privat tid tillsammans. Ellie fick tillbaka Trevor i sin famn men helt plötsligt började han att skrika igen. Jag rynkade på pannan, hon hade ju inte gjort något och nyss hade han varit tyst och lugn. Men det var väl så bebisar var, antog jag? När Ellie försökte amma honom ville han inte och han fortsatte bara att skrika. Snart kom några sköterskor inrusande och då blev jag nervös. Vad var det som hände? När de bad att få låna Trevor för att kolla honom så blev jag rent ut sagt rädd. Det var väl inget fel, eller hur? Allt var ju som det skulle...?Här är kapitel 39 alla fina fina läsare! :)
Still The One - del 38
“What are you do-” började jag men blev avbruten av ett par mjuka läppar emot mina. Jag log i kyssen och drog henne närmre mig utan att bryta den. Jag kunde inte se fyrverkerierna längre, men jag kunde verkligen känna dem istället. Och det var inte så att jag missade dem, snarare fick jag uppleva dem på ett helt nytt sätt. Alla mina känslor bubblade upp inom mig och det var som om riktiga fyrverkerier sköts upp i min mage. Jag hade aldrig tidigare känt mig mer lycklig än jag gjorde nu, och allt var tack vare en enda person som fick mig att känna mig så här. Jag var så fruktansvärt kär att jag inte visste vad jag skulle göra med alla känslor. Jag visste däremot att jag ville känna så här för resten av mitt liv, att få var med Ellie för alltid. Plötsligt var det ingen tvekan om att detta var det bästa nyåret jag hade varit med om, och jag hade också år många att se fram emot.
ELLIES PERSPEKTIV
“Niall, where is the teddybear?” ropade jag från barnrummet. Min hand var på min höggravida mage och jag kunde inte fatta att jag skulle vara mamma till en underbar son om bara två veckor. För ja, det hade redan gått 8 månader och två veckor och om två veckor så skulle jag föda. Om han inte var sen eller tidig förstås. Det senaste så hade han varit väldigt rörlig, speciellt under natten då jag fått många sparkar av honom. Niall hade kallat honom nattuggla ett antal gånger bara för att han sov på dagen och var vaken på natten.
“Isn’t it in the nursery?” hörde jag honom ropa tillbaka som svar på min fråga. Just nu höll vi på att packa inför sjukhusbesöket. Även om vi trodde att bebisen skulle vara i tid så ville vi ändå vara förberedda när tiden väl var inne. Än så länge så hade vi packat blöjor, en blå body och en liten blå mössa. Längre hade vi inte hunnit och jag lyckades inte hitta en nalllebjörn som killarna hade köpt till honom. Vi hade faktiskt kommit på några namn som vi hade gått omkring och sagt flera gånger och det kändes som om vi hade hittat det rätta. Louis hade gått vidare och var inte längre beroende av att barnet skulle ha hans namn, vilket var en lättnad. Jag hörde steg bakom mig och vände mig om för att se Niall stå i dörrkarmen.
“Let me help you find it” sa han och började krypa runt i rummet föra att leta under spjälsängen och fåtöljen. Jag fattade inte varför den skulle vara där under men eftersom Louis och Harry ibland kom in hit så vore det inte så konstigt om den faktiskt var där under någonstans.
“Found it” hörde jag Niall säga under sängen. Han kröp ut under sängen och skulle ta upp huvudet när han slog i det i sängkanten.
“Ouch” mumlade han och lade sig platt ner på magen. Ett skratt for ur min mun. Han såg så himla rolig och gullig ut.
“Stop laughing Ellie” sa han och kröp ut under sängen för att denna gång inte slå i huvudet i sängkanten. Han ställde sig upp med nallen i handen.
“Aww, shall I kiss the pain away?” frågade jag försiktigt och han nickade och putade med underläppen. Jag gick fram mot honom och pussade honom försiktigt på huvudet. Vilket resulterade till hår i munnen.
“Very attractive Ellie” sa Niall med ett flin när jag försökte få bort håret runt min mun. Jag räckte ut tungan mot honom innan jag tog med mig nallen ut till vardagsrummet där vi hade en ryggsäck som skulle packas. Jag lade ner nallen och satte mig sedan utmattat ner i soffan. Det hade varit en jobbig dag. Jag och Niall hade varit och kollat på lokaler till bröllopet men inte lyckats hitta en enda som passade. Det enda som var bestämt till bröllopet var datum, tid, färger, brudtärna och Nialls bestman. Samantha skulle vara brudnäbb och Gemma skulle vara min huvud brudtärna. Niall hade valt Liam som sin bestman. Det kändes ganske stressande. Den 20:e juli så skulle jag och gifta oss och vi hade inte ens en lokal. Präst hade vi, så det var ju avklarat. Men kvar fanns ju som sagt, mycket.
Niall slängde sig i soffan med fötterna i mitt knä.
“Eww, Niall take them away” klagade jag och försökte ta bort hans fötter. Han skrockade lite innan han drog mig till sig så att jag låg mellan hans ben med mitt huvud på hans bröst. Han lade sina händer på min mage, som var ovanligt livlig just nu, och strök den försiktigt.
“What were you thinking about?” frågade han efter en stunds tystnad.
“The wedding. We have a lot of things left, I don’t know if we’re going to make it on time” svarade jag.
“We will make it on time, even if we have a lot of things left. And besides, I don’t care if we don’t have a nice wedding or not. All I want is to marry you. And have a nice cake” sa han och vi skrattade.
“I love you Niall” sa jag och tog hans ena hand i min.
“I love you too, sweetie” sa han och kysste min högra tinning.
NIALLS PERSPEKTIV
“Do you want to watch a film?” frågade jag Ellie och strök henne över hennes mage som gav ifrån sig sparkar då och då.
“Sure, and order pizza?” lade Ellie till. Jag log, hon kände mig för väl.
“Sounds great” sa jag glatt och drog fram min mobil ur bakfickan. Jag slog in numret till den närmsta pizzeria och beställde två ostpizzor.
“It’ll be here in 15 minutes” sa jag när jag lagt på. Hon nickade mot mitt bröst och gäspade.
“Tired?” frågade jag och hon nickade. “Well, we’re going to watch a film now. So you can’t sleep now.” fortsatte jag.
“Dont’ worry, I won’t fall asleep” sa hon och satte sig försiktigt upp. Hon gick långsamt upp från soffan och gick fram till skåpet med alla våra filmer.
“What do you wanna watch? And by the way, I’m not watching Toy Story. I can’t believe Liam made us watch it twelve times.” Jag skrattade åt det hon nyss hade sagt och i den stora sanning som låg i det.
“What about The Lucky One?” frågade hon och höll upp fodralet till filmen. Jag suckade.
“We have watched it so many times, can’t we watch something else?” frågade jag och hon skakade på huvudet.
“Nope, Zac Efron is hot and thus movie is awesome” sa hon och stoppade i filmen i dvd:n.
“I’m going to pretend that I didn’r hear that” sa jag och hon räckte ut tungan mot mig. Jag skrockade lite och väntade på att Ellie skulle komma tillbaka till soffan i mina armar. Vilket hon snart gjorde. Jag slog ännu en gång armarna omkring henne och lade sedan en filt över oss båda. The Lucky One var en film som Ellie alltid ville kolla på. Hon tjatade alltid om att Zac Efron var snygg, vilket kanske inte var det roligaste. Men han var ju iallafall inte den personen som skulle gifta sig med henne. Ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på bröllopet. Om bara någon månad ungefär så skulle Ellie ha mitt efternamn och vi skulle leva ihop i alla våra dagar. Vi skulle även ha en underbar son i våra armar vilket kändes helt sjukt. Om bara två veckor skulle jag bli pappa. Jag böjde mig fram lite och pussade Ellie på kinden.
“I love you” mumlade jag mot hennes kind och jag kände henne rysa.
“I love you too” svarade hon och tog sin hand i min som låg på hennes sparkande mage.
ELLIES PERSPEKTIV
Filmen var slut och jag hade faktiskt inte somnat. Däremot hade mannen bakom mig gjort det. Hans armar var beskyddande runt min mage och jag kunde höra hans små snarkningar. Jag kollade bak lite och möttes av Nialls sovande ansikte. Han såg alltid så söt ut när han sov. Mina händer drogs till min mage när jag kände smärta. Ett konstigt ljud föll ur min mun vilket gjorde att Niall vaknade.
“Ellie? What are you doing?” frågade han trött men även oroligt.
“Nothing, my stomach just hurts a bit” svarade jag och tog ett djupt andetag för att kunna hantera smärtan som nästan hade försvunnit.
“Do you ne-” började Niall men slutade mitt i meningen. Jag kollade ännu en gång bak på honom och såg att han hade stora ögon.
“Niall, what-” började jag men hann inte längre förrän Niall avbröt mig.
“Ellie, your water just broke” sa han. Jag kollade ner och såg att soffan och en bit av Nialls byxa var blöt. Ännu en gång kändes en hemsk smärta i min mage vilket fick mig att skrika. Niall reste sig försiktigt upp och tog mina händer.
“Ellie, take deep breaths” sa han upprepande gånger. Jag nickade och försökte kontrollera min andning. När den var någorlunda normal var det som om jag vaknade upp.
“Niall take me to the hospital!” utbrast jag.
“Oh, of course” sa han som om han hade glömt och hjälpte mig att resa mig upp. Jag höll händerna på min mage och gick långsamt fram i smärta med Nialls hjälp.
“I can carry you if you want” sa han och jag nickade. Han lyfte upp mig i brud stil och skyndade sig ut till bilen. Han satte mig i passagerarsätet och knäppte fast mig med bältet.
“I’m just going to get the bag, just take deep breaths” sa han och skyndade sig in i huset igen för att hämta väskan. Jag gjorde som han sa och tog djupa andetag. Smärtan var olidlig och allt jag ville var att få ut bebisen.
Snart kom Niall tillbaka och han körde snabbt iväg mot sjukhuset. Han kollade på mig oroligt och tog sin hand i min.
“It’s okay baby, we’re almost there” sa han även fast jag visste att det var en kvart kvar. Ännu en sammandragning kom och gjorde hur ont som helst. Jag klämde åt Nialls hand och skrek ut i smärta.
“Honey, it’s okay. Breathe” sa han och försökte lugna mig. Om han bara visste hur ont detta gjorde. Efter all mensvärk jag haft genom åren så var det här trippelt så mycket värre. Men trots all denna smärta så var jag ändå hur glad som helst. För jag visste att om några timmar så skulle jag ha en liten pojke i mina armar.Hej alla fina läsare! Först vill vi bara be om ursäkt för att vi inte har uppdaterat tidigare. Vi har helt enkelt inte haft så mycket inspiration till att skriva på sto och har därför ägnat vår tid till att skriva på de två andra novellerna. Men här är iallafall del 38. Hoppas att ni gillade det! :) Tror ni att födseln kommer gå bra? Eller kommer det kanske DRAMA! ;P Kommentera gärna vad ni tyckte och tror kommer hända. Minst 8 kommentarer för att få nästa :)
LÄNKBYTE - nothingsfineimtorn
P.S. Vi ska försöka lägga upp nästa del av sto idag :D
LÄNKBYTE - novellfoton
Kika gärna in och släng in en kommentar :D Och om ni inte har läst del 37 av sto så finns delen lite längre ner.
LÄNKBYTE - todirectioner
Still The One - del 37
Mina tankar avbröts av att Niall drog mig intill sig.
“I can’t stand to not get kisses from you. So therefore I’ve decided to let you kiss me how much you want. Just because I’m the best lad in the world” sa han och kollade in i mina ögon. Jag fnittrade lite och lade armarna om hans nacke.
“What if I don’t want to kiss you then?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.
“You don’t have a choice” svarade han och pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss.***Kollage kommer senare***
NIALLS PERSPEKTIV
“Are you done soon?” frågade jag Ellie. Vi höll på att göra iordning oss till middagen vi skulle äta på en fin restaurang ikväll.
“Yeah, just give me ten minutes” svarade hon genom toalettdörren. Jag gick till vardagsrummet och satte mig i soffan. Det var fortfarande inte klart, en massa saker låg inpackade i lådor. Det var faktiskt bara ett rum som var helt klart, barnrummet.
“Niall, can you pull up the zipper?!” hörde jag Ellie fråga. Jag reste mig upp från soffan och gick in i badrummet där Ellie stod och försökte dra upp dragkedjan som fanns på ryggen av hennes klänning. Den var ljusrosa och hade inga band. Den satt tight runt hennes kropp och framhävde hennes gravida mage. Ja, hon såg helt fantastisk ut. Jag drog långsamt upp dragkedjan och vände henne sedan mot mig. Jag granskade henne upp och ner.
“You look really beautiful Ellie” sa jag ärligt och tog hennes händer i mina. En rodnad spred sig på hennes kinder innan hon log mot mig.
“Thank you, you look beautiful too” sa hon och rätade till min krage som fanns på min tröja jag bar.
“Ready for a New Year’s date?” frågade jag glatt medan jag tog hennes hand och drog henne ut genom badrummet
“Really ready, but you’re never telling me where we are going on our dates and it’s not fair” svarade Ellie. Jag kunde höra att hon försökte låta sur och irriterad på mig men det fungerade inte eftersom Ellie var den jag kände allra bäst och jag kunde höra leendet på hennes läppar utan att ens behöva titta på henne.
“I think it’s really fair. And besides, I think we both know how much you love my surprises” svarade jag och flinade lite medan vi gick ner till hallen tillsammans. Ellie daskade lekfullt till mig på rumpan medan hon skrattade.
“Let’s go blondie”
“Oh, that was a new one”
“Shut up Niall, you love my nicknames for you and we both know it”
“Yeah yeah, of course”
“Are we there soon? Where are we going?” frågade Ellie otåligt för säkert tionde gången på bilresan. Jag skrattade lite och fortsatte köra emot det ställe jag hade tänkt för oss, som förresten var ett perfekt ställe i min åsikt, och skakade sedan retsamt på huvudet.
“Yeah, we are there soon. And no, I told you that I’m not telling you. That’s the thing with surprises, babe” Ellie suckade bara otåligt men behövde inte vänta länge, för snart var vi framme. Jag parkerade bilen medan jag såg ett triumferande leende som spred sig på Ellies läppar.
“Niall, I can’t believe you actually remembered. It was so long ago” mumlade hon medan hon riktade sin blick ut genom rutan och upp emot London Eye.
“How could I ever forget our first date?” frågade jag leendes och öppnade min bildörr för att kliva ut. Ja, hur skulle jag någonsin kunna glömma bort den? Jag hade tagit henne hit och vi hade suttit i en av gondolerna och ätit en fin middag. Och nu, så många år senare, var jag rätt säker på att hon inte skulle ha något emot att göra det igen med mig. För det hade varit den bästa dejten någonsin, hade jag trott då. Jag och Ellie hade varit på så många dejter att jag inte riktigt kunde säga vilken av dem som var bäst, men här hade vi inte varit mer än en gång förut. Alla hade liksom något speciellt, den där extra glimten som gjorde dejten extra bra.
Ellie klev också ur bilen och följde med mig bort till det stora London Eye, där vi skulle äta en fin middag. Eftersom vi inte kunde festa för att Ellie var gravid ville jag ändå försöka ge henne något fint, det var ju nyårsafton och allt. Det var dock en sak som inte hade förändrats alls; Ellie var fortfarande och skulle nog alltid komma att vara rädd för höjder. Så det var nog med blandade känslor hon tog min hand och satte sig i en av gondolerna med mig. Men jag visste att hon litade på mig, och jag litade minst lika mycket på henne. När dörrarna hade stängts och vi hade satt oss ner tittade hon upp på mig med ett lugnt ansiktsuttryck.
“I love this, Niall” sa hon och grabbade tag i min hand över bordet. Jag kramade hennes hand och kände mina mungipor skjuta i höjden.
“I’m glad you do, it was what I hoped for” svarade jag kärleksfullt. Ellies bruna, stora ögon gnistrade till i det dämpade ljuset som lyste upp gondolen vi satt i och i mina ögon blev hon bara vackrare och vackrare allteftersom åren gick. Jag tittade ner på all mat som stod framdukad och log. Nästa nyår skulle vi inte bara vara två personer, utan faktiskt tre stycken.
“Just eat, I know that it takes you a while” sa Ellie retsamt och jag räckte ut tungan till henne som svar. Men ja, visst hade hon rätt. Jag kanske inte var den personen med den minsta aptiten precis, men det var inget jag varken skämdes över eller kunde göra något åt. Jag högg snabbt in på maten och placerade en massa på min tallrik. Ellie bara skrattade åt mig men lade på nästan lika mycket på sin egen. Nu när hon var gravid åt vi nästan lika mycket, jag och hon. Det var något som var ovanligt, men jag behövde inte känna att jag åt mycket nu när Ellie åt ungefär lika mycket.
“Come on, we can’t miss the fireworks” sa jag glatt och drog med mig Ellie ut ifrån gondolen. Jag älskade verkligen fyrverkerier och jag ville inte missa dem. Särskilt de här som sköts upp vid London Eye var extra vackra, och jag ville verkligen se dem tillsammans med Ellie.
“I’m coming babe. Don’t worry, we’ll get there in time” svarade hon och gick snabbt efter mig på den folkbelagda gatan. En massa folk kände igen oss men jag brydde mig inte, allt jag ville var att se fyrverkerierna med Ellie. Snart nog, efter bara någon minut, kom vi fram till den stora platsen där det skulle skjutas upp. Klockan var snart tolv, vi hade suttit och pratat, skrattat och umgåtts länge med varandra. Det gjorde egentligen absolut ingenting att vi inte kunde ut och festa ikväll, för min kväll hade ändå varit helt underbar för att Ellie ingick i den. Jag kramade hennes hand i min och log stort.
“What should I look at, the fireworks or you?” frågade hon skämtsamt och strök sin ena hand över min kind. Hennes beröring gjorde mig alldeles varm och jag kunde verkligen inte motstå att le stort.
“That was cheesy, has Harry taught you?” frågade jag retsamt och höjde på ena ögonbrynet. Ellie skakade snabbt på huvudet och skrattade.
“No, really not! I would never take romantic advises from him” svarade Ellie snabbt och ganska säkert. Jag skrattade bara och tittade upp emot himlen.
“Looks like they’re starting” sa jag sedan. Ellie fick något drömmande i blicken och vi båda tittade spänt på när den första raketen sköts upp. Den lyste upp himlen på ett så vackert sätt och jag behövde inte direkt påminna mig själv om varför jag älskade fyrverkerier så himla mycket, jag visste redan det. Himlen fylldes snabbt av olika färger och en massa sprak av alla raketer hördes. Jag log stort medan mina ögon vandrade över alla färger, det var så himla häftigt. De var jättemycket folk som också stod och tittade här precis som vi, och det var förvånansvärt tyst. Det var som om hela publiken höll andan och bara tittade på alla de magiska färgerna som for över den nattsvarta himlen. Jag tittade på Ellie som bara log emot mig innan hennes blick återvände upp ovanför oss. Vi tittade en stund till och det var verkligen magiskt, allting. Efter en stund kände jag Ellie greppa tag om min kind och det fick mig att vända blicken emot henne istället.
“What are you do-” började jag men blev avbruten av ett par mjuka läppar emot mina. Jag log i kyssen och drog henne närmre mig utan att bryta den. Jag kunde inte se fyrverkerierna längre, men jag kunde verkligen känna dem istället. Och det var inte så att jag missade dem, snarare fick jag uppleva dem på ett helt nytt sätt. Alla mina känslor bubblade upp inom mig och det var som om riktiga fyrverkerier sköts upp i min mage. Jag hade aldrig tidigare känt mig mer lycklig än jag gjorde nu, och allt var tack vare en enda person som fick mig att känna mig så här. Jag var så fruktansvärt kär att jag inte visste vad jag skulle göra med alla känslor. Jag visste däremot att jag ville känna så här för resten av mitt liv, att få var med Ellie för alltid. Plötsligt var det ingen tvekan om att detta var det bästa nyåret jag hade varit med om, och jag hade också år många att se fram emot.Hej! fösrt vill vi bara be om ursäkt för att det inte kom upp något kapitel igår men vi har inte haft så mycket insperation till att skriva... Men nu är vi tillbaka :P Vi kan även meddela att vi har börjat på två nya noveller och vi debaterar fortfarande om vilken vi ska lägga upp efter sto :D Den ena novellen börar på T och slutar på T (inte så lätt att lista ut vad den heter) och den andra börjar på S och slutar på E (lite lättare att lista ut vad den heter) mer får ni inte :P
Still The One - del 36
Plötsligt ringde det på dörren och jag gick för att öppna, undrade vem det kunde vara som kom hit, till vårt nya hus som vi hade bott i ungefär bara en dag. Förmodligen var det flyttgubbarna - eller? Men när jag väl kom fram till dörren och öppnade den så önskade jag verkligen att jag inte hade gjort det. Och jag som trodde att jag hade förträngt det minnet långt bak i huvudet för längesedan. Tydligen hade jag inte det...
ELLIES PERSPEKTIV
Jag stirrade chockat på tjejen som stod på andra sidan dörren. Det var helt ofattbart, efter så många år... Men hon var sig lik, väldigt lik faktiskt. Vad gjorde hon här? Hur hade hon hittat hit? Och varför lyckades alla jag kände förr att stampa in i mitt liv igen och trassla till det? Jag visste inte vad jag skulle säga till min före detta bästa vän. Vi hade varit oskiljaktiga, men sedan hade det där hänt. När jag hade flyttat ifrån Manchester med pappa för att flytta till Harry, Anne och Gemma så hade vi ju hållt kontakten, hon hade till och med kommit och hälsat på. Men sedan hade vi automatiskt glidit isär mer och mer eftersom vi inte kunnat träffas så ofta. Jag mindes när jag slutade svara på hennes sms eftersom att jag hade vetat att vi inte skulle kunna fortsätta vara kompisar när vi bodde så långt ifrån varandra. Men jag hade bara gjort det för bådas bästa, så att vi båda skulle kunan gå vidare och finna nya kompisar. Jag hade aldrig menat att såra henne, men det hade varit oundvikligt. Sedan när jag hade sett på facebook att hon hade blivit tillsammans med Matt i slutet av vår vänskap så hade jag brytit helt med henne. Jag kunde fortfarande inte fatta att hon hade gjort så, det hade känts så fel, som om hon bara hade gjort det för att slå tillbaka mot mig, mot vad jag hade gjort emot henne. Jag kände mig plötsligt arg när jag tittade på Sarah. Varför kom hon till mig efter så många år, var det för att hon ville ha en ursäkt? För det hade jag faktiskt inte att ge henne. Visst var saker också mitt fel men jag hade ju bara försökt att tänka på oss båda när jag hade gjort mina val. Jag såg att Sarah tittade upp på mig och då rycktes jag snabbt tillbaka till verkligheten. Hon såg nervös ut och stampade lite med fötterna ute i kylan.
“Ellie, I...” började hon men tystnade sedan mitt i meningen. Hon visste nog inte vad hon skulle säga och ärligt talat visste jag inte heller vad jag skulle säga. Varför hade folk en tendens att komma upp i mitt liv igen? Det var bara krångligt och jag ville helst inte möta Sarah. Stämningen kändes konstig och jag suckade lite.
“Look Sarah, I don’t even know why you’re here, I have no idea why you decided to show up after all this time. I don’t even know how you found me, honestly! But if you’re looking for an apology from me, I’m not gonna give you one. I know what I did, but I did it for both of us” sa jag med stadig röst. Jag blev faktiskt förvånad över att jag lyckades hålla mig så pass lugn som jag gjorde med tanke på omständigheterna. Men till min förvåning skakade Sarah snabbt på huvudet och log ett osäkert litet leende.
“I don’t want an apology. What I did was just as terrible. I just... I don’t really know. I’ve been thinking about you lately and I realised I missed you. It wasn’t hard to find your adress, and before I knew it I just stood here in front of your door” Hennes blick sökte sig till marken och hon såg så liten och oskyldig ut. Men jag visste, att så var det inte. Det visste vi nog båda två lika väl.
“It’s not that simple and you know it” Nu lät jag inte lika självsäker längre men det var svårt. Plötsligt kände jag en hand runt min midja och förstod genast att det var Nialls.
“Is everything alright?” frågade han och tittade på mig. Jag nickade snabbt.
“Yeah, I’m fine” svarade jag sedan och tittade sedan på Sarah som nu såg mer nervös ut än förut.
“Who is sh-” Niall avbröt sig och rynkade på ögonbrynen innan han fortsatte. “It’s you” Jag kunde se på honom att han kände igen henne, vilket i och för sig inte var så svårt även om han inte hade träffat henne jättemånga gånger.
“What happened between you two? And why are you here?” frågade han sedan undrande och kramade min hand i sin egen.
“Yeah, I’m wondering that too” mumlade jag och tittade återigen på Sarah.
“I think it was a bad idea to come here... I guess I just wanted to say I’m sorry Ellie. I never got to say it, but I mean as much now as I did then” sa hon och riktade sin blick bara emot mig. Jag stod som förstummad. Ofta hade jag saknat Sarah och undrat varför jag hade gjort som jag hade gjort, men egentligen visste jag ju varför. Men det kändes ändå svårt att efter så många år det hade gått. Samtidigt kunde jag inte undvika att känna att det hade varit ett litet tomrum efter henne, och jag ville egentligen innerst inne ha tillbaka henne som min bästa vän igen. Och nu stod hon där och bad om ursäkt, jag visste verkligen inte hur jag skulle ta det. Jag kände Niall krama min hand igen.
“I’ll leave you two” sa han innan han gick tillbaka in i lägenheten och lämnade mig och Sarah ensamma ännu en gång.
“I’m really sorry Ellie. I came to London because I heard about Matt. It was in that moment I realised what a big mistake I did and that I really fucked it up.” Sarah tittade på mig med osäkra ögon och jag ville bara ta in henne i en kram och säga att allt skulle bli bra igen.
“And I really understand that I shouldn’t just show up like this after so long time but I’ve missed you so much and I love you. You’ve been my best friend and I hate the thought that I lost you” mumlade hon och drog sitt hår bakom örat som hade fallit fram. Jag svalde och bestämde mig snabbt för att skita i alla konsekvenser och risker som jag kanske tog nu. Jag tog ett steg fram och drog in Sarah i en lång, varm kram. Hennes armar slöt sig snabbt omkring min nacke och jag log stort. Sarah luktade fortfarande lite samma som förut, även om hon nu hade en annan parfym. Jag kände henne skratta glatt emot min axel.
“Thanks Ellie, we have so much to catch up on and you have to tell me everything about this” sa hon och klappade på min gravida mage. Jag nickade glatt och krokade arm med henne för att dra in henne i lägenheten med mig. Jag hade äntligen fått tillbaka min bästa vän, min barndomsvän, tjejen som hade varit min andra halva under många skolår. Hon var tillbaka, och jag visste att hon var här för att stanna.
“So you guys are having a baby, and getting married? This summer?” frågade Sarah förvånat men glatt med blicken fäst på mig och Niall. Jag nickade ivrigt medan Nialls fingrar lekte med mina på köksbordskanten.
“Yeah, we are” svarade Niall och han log stort emot mig.
“I’m really happy for you guys. What are you going to name the baby?” frågade hon.
“We haven’t thought of that yet. But we know that it’s a boy” svarade jag.
“Louis thinks that we should name him Louis William Tomlinson Horan. Do you agree with that?” frågade Niall skämtsamt.
“Of course, and if we get another baby boy we can name him Harry Edward Styles Horan because both of them have been a pain in the ass these years” svarade jag och himlade med ögonen. Niall och Sarah skrattade lite och skakade på deras huvuden.
“We can here you, you know!” hörde jag Harry ropa.
“Whatever!” ropade jag tillbaka.
“I’ll call you next week then” sa Sarah och drog på sig sina skor.
“Do that” sa jag och kramade om henne.
“Bye, and happy new year” sa hon och vinkade lite.
“Happy new year you too” sa jag och stängde dörren efter henne. Jag gick långsamt in i vardagsrummet och slog mig ner i soffan. Killarna hade tröttnat på mitt och Sarahs “girl-talk” så de hade gått ut och göra Gud vet vad. Jag lutade mig bakåt i soffan och slöt ögonen. Men jag hann inte mer än att ha de slutna i ett par sekunder innan ljudet av att en dörr öppnades hördes genom huset.
“I’m home!” hörde jag Niall ropa och snart kom han in i vardagsrummet med en påse i handen.
“Hi” sa jag trött och gnuggade mig i ögonen.
“I brought Nando’s” sa han och log.
“Of course you did” svarade jag. Han skrockade lite och pussade mig snabbt på munnen.
“Do you wanna eat out here in the livingroom or out in the kitchen?” frågade han.
“In here” svarade jag. Han nickade och gick sedan ut i köket för att hämta tallrikar och bestick. När han kom tillbaka till vardagsrummet igen så delade vi upp maten på våra tallrikar innan vi högg in.
“Have you been home alone for a long time?” frågade han och tog en tugga av sin kyckling. Jag skakade på huvuet och tog en klunk av min cola.
“No, Sarah left a few minutes ago” svarade jag. “What did you and the boys do?”
“Nothing special, Louis wanted to go shopping so that’s what we did” svarade han. Jag nickade och vände sedan blicken ner mot maten.
“How was it to catch up with Sarah? I know that you’ve missed her.”
“It was nice, yeah I’ve missed her a lot. I need a girl in my life and not just the boy’s girlfriends. You can be a bit annoying sometimes” sa jag och flinade.
“You did not just say that!” utbrast Niall och ställde undan sin mat på soffbordet. Han tog min tallik och ställde den bredvid hans tallrik.
“I guess I did” sa jag och ryckte oskyldigt på axlarna.
Han kastade sig mot mig och brottade ner mig i soffan. Jag skrattade högt och slog armarna om hans midja.
“Tell me that was a lie” sa han och kittlade mina sidor.
“My dad always tought me not to lie” svarade jag mellan mina skrattattacker.
“Fine, then you won’t get any more kisses tonight” sa han och satte sig upp i soffan. Jag himlade med ögonen och satte mig bredvid honom. Jag sträckte på mig och skulle pressa en kyss på hans kind men han drog bara bort mitt ansikte.
“Do you really wanna kiss someone that is annoying?” frågade han och finade.
“Yeah because you’re my fiancé and I love you” sa jag.
“Doesn’t work Ellie, anyway I’m tired. See you tomorrow” sa han och reste sig upp från soffan för att gå mot sovrummet. Jag skyndade mig att ta undan tallrikarna innan jag gick mot sovrummet jag med.
“Niall?” sa jag, fast det lät som en fråga, och gick in i sovrummet. Jag såg honom ligga ner i sängen med slutna ögon. Jag bytte snabbt om innan jag kröp upp i sängen. Jag visste att Niall inte var sur. Det var så här vi var. Vi retades alltid med varandra. Men detta var något som jag brukade göra mot honom. Varje gång som jag var irriterad på Niall så sa jag alltid att han inte fick kyssa mig. Tillslut så kom han alltid och bad om ursäkt och gjorde allt för att få en kyss. Ja, han var för gullig min fästman. Och jag kunde inte älska någon lika mycket som jag älskade Niall. Niall var mitt allt. Han var ljuset i mitt liv och fanns alltid där för mig. Han gjorde mig alltid glad och respekterade mig för mig. Han fick mig alltid att känna mig vacker. Men det bästa av allt. Han älskade mig för mig och han skulle inte vilja att jag ändrade på mig på grund av honom. Niall var den bästa personen i mitt liv.
Mina tankar avbröts av att Niall drog mig intill sig.
“I can’t stand to not get kisses from you. So therefore I’ve decided to let you kiss me how much you want. Just because I’m the best lad in the world” sa han och kollade in i mina ögon. Jag fnittrade lite och lade armarna om hans nacke.
“What if I don’t want to kiss you then?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.
“You don’t have a choice” svarade han och pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss.Yaaay! Sarah's back! Vad tyckte ni? Kommentera gärna :D Minst 8 kommentarer för att få nästa del :)
Ha det bra och njut av solen :D //Josefin & Frida xxx
Still The One - del 35
“Umm, me and Harry can go to the flat and get the furnitures” sa Louis och jag skakade direkt på huvudet.
“No! I don’t trust you two, you’re just going to break all the things” sa jag och satte armarna i kors. De båda putade med underläppen, men inget skulle få mig att låta de åka till lägenheten, själva.
“Come on Ellie, we won’t break anything. But if it makes you feel any better we can bring Liam and Zayn” sa Harry och jag nickade.
“Yeah, that sounds great. Then me and Niall can discuss how we want the nursery to look” sa jag och ännu en gång så utbytte killarna blickar med varandra.
“Guys, I don’t know what it is with these looks but if you have something to tell me you can do it now” sa jag.
“Why tell you when we can show you” sa Niall och tog tag i min hand för att sedan föra mig mot övervåningen. Vad hade de nu hittat på?
ELLIES PERSPEKTIV
Vad hade de hittat på? Hade Harry och Louis gjort sönder något? Hade Niall gjort någonting? Vad var det frågan om? Jag fattade verkligen ingenting och jag visste bättre än att fråga dem för de skulle ändå aldrig ha avslöjat något. Niall drog upp mig för trappan och resten av killarna gick bakom mig. Snart stannade vi framför det minsta rummet. Jag stirrade på den stängda dörren och sedan tillbaka på Niall som nu log stort.
“What’s the matter?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet. Niall svarade inte utan öppnade bara sakta dörren. Den knarrade lite när den gled upp och min blick drogs genast till vad som fanns där inne. Jag blev helt chockad när jag såg allting, det var så fint. Jag styrde stegen in i rummet och snurrade runt ett varv för att inte missa något. Det var nu en barnkammare, en väldigt vacker sådan. Väggarna var nymålade i en ljusgrå färg som bildade en slags fin stämning i rummet. En ljuskrona hängde över den vita spjälsängen vi hade köpt. Där hängde det en blå snuttefilt som såg väldigt mjuk ut.. Ja, mycket av rummet var inrett i blått, det mesta av det faktiskt. Gardinerna till fönstret var blå och fåtöljen nedanför var också blå. Där satt det dessutom en liten gossedjurskanin. Det fanns också en vit garderob och tre bokstavstavlor. En byrå stod bredvid fåtöljen och hela rummet var så... Gulligt. Jag såg flera söta små gossedjur och jag log stort åt hela synen. De hade fixat en barnkammare, tänk att de faktiskt hade gjort det. Jag log ännu större medan jag vände mig om och drog in Niall i en hård kram.
“You really didn’t have to do this, Ni” sa jag glatt och ville aldrig släppa taget om honom. Inte för att jag heller behövde det, han var ju min fästman.
“I take that as that you like it?” sa han och skrattade lite. Jag nickade ivrigt och släppte taget om honom för att attackera resten av killarna med kramar.
“This is wonderful, I really thought you were going to show me that Harry and Louis had broke something” sa jag glatt medan jag kramade om Liam.
“Thanks. No actually, surprisingly enough, they didn’t” svarade han roat. Snart kände jag en smäll på ena axeln och jag vände mig snabbt om för att få syn på Louis.
“I know you’re pregnant but that doesn’t prevent me from hitting your arm when you’re mean to me and Haz” muttrade han under ett leende. Jag gav honom en stor bamsekram och skrattade lite.
“Sorry Lou, but you two were sending really weird looks to eachother earlier. And if someone breaks something then it’s often you and Harry, no offense” sa jag och hörde Louis skratta.
“That’s a big lie”
“Sure it is”
“So, how are we celebrating New Year’s?” frågade jag nyfiket och tittade runt på alla fem killarna som satt vid köksbordet bredvid mig. Harry såg ut att vara i djupa tankar så jag förväntade mig inte något svar ifrån honom på åtminstone någon minut. Louis däremot, hade nog alltid någon idé.
“I don’t know, got any ideas?” frågade Niall och tittade runt på de andra fyra som ännu inte hade sagt något.
“I’m going out with Farrah, the ones who wants to join us are welcome to” sa Louis och plockade upp sin mobiltelefon, förmodligen för att smsa Farrah eller något.
“I wanna party too, are you in Zayn?” frågade Liam med sin blick på Zayn. Zayn nickade och log.
“How can I say no to that? Of course I’m joining” svarade han enkelt. Jag var inte förvånad, av alla oss som ibland festade var Louis och Zayn de som gjorde det mest.
“But I can’t go out, I can’t drink” sa jag och suckade lite. Egentligen ville jag följa med men jag visste att jag inte kunde.
“You and I can go out to a restaurant” föreslog Niall.
“Sounds great” svarade jag, nu mera glad än för några sekunder sedan.
“What about you, Harry?” frågade Niall och allas blickar riktades då emot Harry. Han satt och stirrade rakt ut i ingenting.
“Harry?” frågade Niall igen och vinkade med handen framför Harrys ansikte. Harry skakade snabbt på huvudet och återvände till verkligheten.
“Sorry, yeah I’m going out with you guys” sa han sedan och log. Ja, det där hände ibland, att han tappade bort sig ifrån verkligheten.
“And what were you thinking about?” frågade Louis med en nyfiken blick på Harry som bara tittade bort och sa;
“Nothing, just thinking ya’ know” svarade han och plockade sedan upp sin mobil som fick ett sms.
“I don’t believe that, Harold. I know you better than that, what were you thinking about?” frågade Louis som samtidigt försökte ta Harry mobil ifrån honom. Jag ställde mig upp och räckte ut handen emot Harry.
“Give me your phone. You owe me, remember? Once when I was texting with Niall you took my phone and read it all, so you owe me” sa jag bestämt. Harry tittade bara på mig och skakade på huvudet.
“That was ages ago” muttrade han. Då tog jag ett steg fram och drog hans mobil ur händerna på honom. Jag skyndade mig ut ur köket med alla fem killarna efter mig. Fyra som ville höra vad det stod och ett ensamt offer som inte kunde få tillbaka sin mobil. Men ja, det var ju bara hämnd efter vad han hade gjort emot mig, eller hur?
Jag läste medan jag sprang ut i köket och fick se ett tjejnamn. Det fick mig att höja på ena ögonbrynet samtidigt som jag hastigt läste delar av Harrys och denna tjejens konversation, hon hette tydligen Chloe. Det stod gulliga och romantiska saker där, något jag inte hade haft en aning om. Harry hade tydligen en tjej, eller dejtade iallafall en tjej, betydligt mer än vad jag eller något annan fömodligen visste.
“GIVE ME MY PHONE!” utbrast Harry medan han försökte komma förbi de andra fyra killarna som höll bort honom ifrån mig.
“Not yet, let me read this first” mumlade jag medan jag scrollade upp och ner i deras konversation. Harry gav inte upp och lyckades till slut rycka telefonen ur handen på mig. Inte för att det gjorde så mycket, jag hade ändå redan läst ganska mycket.
“So, Harry, when were you going to tell us about this Chloe?” frågade jag med ett flin på läpparna medan jag lutade mig emot köksväggen. Harry bara rodnade lite och stoppade tillbaka sin mobil i fickan.
“Harold Edward Styles. Are you dating a girl and you haven’t told me?” frågade Louis chockat men samtidigt lite förnärmat.
“You were the first one I told about Farrah” fortsatte han en aning sårat med sin blick på Harry. Harry däremot, log bara lite och gav Louis en kram.
“I’m sorry I didn’t tell you Lou, but I wanted to be sure it was something serious before I told you guys” sa han och ryckte lite oskyldigt på axlarna. Han fixade till sitt hår lite innan hans händer åkte djupt ner i byxfickorna och hans blick fixerade sig någon annanstans. Louis log lite och klappade Harry på axlen.
“It’s alright, you know. Now the funny can begin” sa han och tittade sedan på mig.
“What do you mean?” frågade Harry med rynkade ögonbryn. Han var uppenbart inte på samma humör som resten av oss men just nu kunde jag faktiskt inte ta hänsyn till det.
“So Harry has finally settled down with a girl. Who is she?” frågade jag och fixerade min blick på Harry.
“Shut up, please” mumlade han och tänkte gå ut ur köket men jag ställde mig snabbt framför honom.
“You teased me about Niall so now I have the right to tease you about this Chloe girl” sa jag retsamt. Harry skrattade lite och tittade upp på mig.
“I can’t believe you still remember that!”
“Of course I do, how could I forget?” mumlade jag med min blick på Niall. Han log snett emot mig med lite röda kinder.
“So Harry, tell us about this girl” sa Zayn och ställde sig bredvid Harry.
“Well... She’s really kind, and really beautiful... And she has the best humour ever” började Harry. Hans blick var lite borta som om han tänkte på henne vilket han förmodligen också gjorde.
“That sounds good” sa Louis och log.
“Yeah, she’s amazing. I don’t really know, she’s just special, you know?” fortsatte Harry och jag nickade. Jag visste precis vad han menade med det, jag kände samma sak fast för Niall.
“Harry has a girlfriend, the flirt isn’t single anymore” sjöng Louis medan han gick i en cirkel runt omkring Harry. Harry skrattade bara och slog till Louis i ryggen. I nästa sekund rullade de runt på golvet och brottades som två småbarn. Efter alla dessa år så betedde de sig fortfarande som treåringar, det kunde jag bara inte fatta. Jag skrattade bara åt dem medan de fortsatte brottas, något som de hade gjort i alla år. Niall slog armarna om min midja och jag log emot honom.
“I’m surprised you’re not on the floor with them” sa jag skämtsamt. Niall bara skrattade och skakade på huvudet.
“No, Louis is still the oldest. And the least mature one” sa han och pussade mig på örat. Jag nickade till svar, det var ju trotsallt väldigt sant.
Plötsligt ringde det på dörren och jag gick för att öppna, undrade vem det kunde vara som kom hit, till vårt nya hus som vi hade bott i ungefär bara en dag. Förmodligen var det flyttgubbarna - eller? Men när jag väl kom fram till dörren och öppnade den så önskade jag verkligen att jag inte hade gjort det. Och jag som trodde att jag hade förträngt det minnet långt bak i huvudet för längesedan. Tydligen hade jag inte det...
Still The One - del 34
“Please, lovebirds. No kissing and stuff, I want to sleep too” hördes en mörk röst säga en bit bort i rummet. Oups, jag hade glömt att Harry också sov här inne eftersom Nialls pappa och bror sov i Harrys gamla rum. Jag skrattade lite över hans situation och över att han var tvungen att sova med oss, det var ju inte precis frivilligt.
“You jealous, Haz?” frågade Niall retsamt och jag hörde Harry muttra något till svar. Nej, det var han ju inte precis.
“Too bad Harry” sa jag och pressade sedan mina läppar emot Nialls. Jag kände honom le emot mina läppar och Harry muttra surt. Men jag kände mig bara lycklig, idag hade jag fått min bästa julklapp någonsin, och vad kunde jag mer önska?ELLIES PERSPEKTIV
“Bye dad, I love you” sa jag och slog armarna om min pappas hals i en mjuk omfamning.
“Bye Ellie, I’m really gonna miss you” svarade han och kramade mig hårt och länge. Det fick mig att skratta lite och klappa honom på ryggen.
“We’ll be back soon, you know that” sa jag och log innan jag släppte taget om honom.
“I know, but I will still miss my little girl” sa han glatt och log emot mig innan han gick fram till Niall och gav honom en bamsekram. Jag såg Niall skratta och krama pappa tillbaka medan jag kände Samantha slå armarna om mina ben. Jag böjde mig ner och gav henne en stor kram och jag kände henne borra in sitt lilla huvud i min nacke.
“I want you to come back soon” sa hon vilket fick mig att le.
“I will, I promise” lovade jag henne. Vi hade nu varit här ett par dagar och det var dags för oss att åka hem igen. Jag skulle verkligen sakna alla här men jag var samtidigt väldigt spänd inför att komma till det nya huset som nu var vårt, mitt och Nialls. Jag kunde knappt tro att att han faktiskt hade köpt det, inte för att han inte hade råd för det visste jag att han hade, men det var ändå en så stor grej och jag kunde inte tacka honom nog. Jag var verkligen superglad, jag hade älskat huset ifrån första början och nu var det verkligen vårt. Till sist kramade jag Bobby, Nialls pappa, som såg riktigt glad ut.
“Good luck Ellie, I can just thank you for making my Niall so happy” sa han varmt och gav mig en mjuk kram.
“I can only thank him for making me so happy” svarade jag glatt och öppnade sedan ytterdörren. Nu skulle vi alla hem igen, både Nialls familj och jag, han och Harry. Jag kände Nialls välbekanta hand glida in i min och jag tog ett steg utanför dörren. Greg, hans fru och Bobby klev ut genom dörren bredvid oss och de gick emot sin bil. Innan de gick gav Bobby Niall en sista kram och några ord byttes emellan dem innan Bobby gick emot bilen medan han vinkade glatt till oss.
“We love you all, take care of my Niall” ropade han och jag nickade leendes till svar.
“Always” ropade jag tillbaka och vi stod och vinkade tillbaka till dem. Niall skrattade lite åt sin pappa medan vi såg dem kliva in i bilen och sedan köra iväg längs den långa gatan i lilla Holmes Chapel. Vi vinkade tills vi inte kunde se dem mer och gick sedan tillbaka till vår bil. Där stod redan Harry redo, han såg glad ut.
“There you are, lovies. Let’s go” sa han medan han satte sig i baksätet. Jag suckade leendes och tittade på Harry som hade satt sig bekvämt där. Hans bildörr var fortfarande öppen och släppte in lite kyla i bilen.
“So you’re not gonna drive, are you?” frågade jag retsamt. Jag visste att jag själv inte skulle behöva köra eftersom jag var gravid. Och jag kunde använda det som anledning för jag visste att det funkade.
“I guess I’m driving” sa Niall och jag skrattade lite medan jag satte mig i passagerarsätet.
“I guess you are” sa jag medan jag stängde dörren om mig.
“No kissing or anything because it’s late and I want to sleep” sa Harry varnande medan han drog igen sin dörr och drog på sig bilbältet. Jag skrattade bara och tittade på Niall som såg ganska road ut.
“We can’t promise anything” svarade jag med ett litet leende medan Niall startade bilen och vi började köra tillbaka emot London.
“Thanks for the drive” sa Harry vänligt medan han öppnade sin bildörr och klev ut på sin uppfart till sitt hus.
“It’s alright, see you soon mate” sa Niall och Harry smällde igen sin dörr och gick upp till sitt hus. Niall körde emot vårt nya hus och resan dit gick faktiskt förvånansvärt fort, jag hade glömt bort att det låg ganska nära Harrys hus och snart stod vi utanför huset. Det kändes mycket större än sist gång jag hade varit här. Jag visste inte om det berodde på att det var mörkt eller om det var för att vi faktiskt skulle stanna här och inte gå efter en liten visning, inte för att det egentligen spelade någon roll. Och när Niall stack i nyckeln i låset och vred runt kändes det så rätt. Det här var vårt nya hus. Vårt nya hem. Vårt nya liv. Och jag kunde inte varit gladare.
Niall tog min hand i sin och ledde mig igenom den mörka korridoren uppför trappan. På något konstigt sätt kändes det som om han hittade här, som om han hade varit här mer än mig, vilket han inte hade...? Snart kom vi till det största sovrummet och jag fick se vår säng stå där. Jag slängde mig bara rakt ner i den och log stort utan att bry mig om att titta i de andra rummen, det kunde jag göra imorgon. Det luktade nytt i det här huset, men gott. Snart kände jag en tyngd bredvid mig och Nialls kropp tätt intill min.
“Do you like it?” viskade han medan hans blå ögon stirrade djupt in i mina. Det var något så andlöst vackert med hans ögon och det var som om han kunde se in i hela mig bara genom att titta in i mina ögon. För en sekund drogs jag bort ifrån verkligheten och allt som existerade var hans vackra ögon. Men snart drogs jag tillbaka när jag märkte att han sakta drog sin hand igenom mitt hår.
“No, I don’t” viskade jag tillbaka till honom. Han rynkade på pannan och såg faktiskt ledsen ut för en sekund innan han rätade upp sitt ansiktsuttryck igen.
“I don’t like it, because I love it” fortsatte jag och såg Nialls ögon lysa upp i mörkret. Hans rosa läppar kröktes upp i ett leende och han flyttade sig ännu närmre mig, om det nu var möjligt.
“I’m glad you do, that was what I hoped” svarade han i en viskande ton.
“Why are we whispering?” frågade jag leendes och Niall ryckte lätt på axlarna.
“I have no idea” svarade han och jag började skratta. Jag kunde inte sluta skratta och snart stämde Niall in i mitt skratt. Efter ett tag somnade vi där i sängen, småskrattandes, påklädda och väldigt lyckliga.
HARRYS PERSPEKTIV
Det var en solig dag och himlen var blå och fin, trots att klockan inte var så mycket. Det snöade också lite, för ovanlighetens skull. En fågel här och var kvittrade trots att det var vinter och kallt ute. Jag mötte folk som var ute med sina hundar och andra som bara hade bråttom till vart de nu skulle. Alla såg väldigt glada ut, som om inga bekymmer i världen skulle kunna stoppa det där leendet på deras läppar att kika fram. Det var kanske inte så konstigt med tanke på att det precis hade varit jul och att det imorgon var nyår. Snart var även 2017 över, ännu ett år som blivit fantastiskt bra. Vi hade fått gjort väldigt mycket under detta året, under våren och sommaren hade vi turnerat runt lite grann och i höstas hade vi släppt en ny skiva. Att vara artist var verkligen det bästa som fanns, alla fans var underbara. Det var verkligen helt sjukt hur länge vi hade varit ett band, i över sju år nu. Men jag kunde fortfarande än idag komma ihåg hur det hade känts att stå där på X-Factorscenen och gå vidare, och att bli ett band. Och nästa år hade vi också en planerad turné, större än denna som var detta året. Det var också jobbigt att vara kändis ibland på grund av all media, men det positiva vägde definitivt upp det negativa. Jag hade lärt mig att inte bry mig lika mycket om vad folk sa och skrev om mig, jag kunde ändå inte påverka vad som hände omkring mig. Dessutom visste media oftast aldrig sanningen och ibland kunde vi sitta och skratta åt de ryktena som flödande omkring om oss, för att allt bara var påhittat av dem. Jag tänkte mycket medan jag gick emot Nialls och Ellies nya hus, vi hade alla bestämt att vi skulle komma dit för att vara med när Ellie fick se överraskningen Niall hade gjort för henne. Jag var verkligen glad för deras skull, men visst kändes det konstigt att en kille jag hade känt sen jag var sexton nu skulle skaffa barn.
Snart nog var jag framme vid deras hus. Jag styrde mina steg uppför den lilla trappan till huset och knackade på. Dörren öppnades av en trött Ellie och hon log smått när hon såg mig.
“Hi, come in” sa han och öppnade dörren lite mer för att jag skulle kunna gå in i deras hall.
“Hey” sa jag och kollade mig omkring. Hallen var vit med en byrå längs ena väggen. Det såg faktiskt väldigt stilrent ut.
“Hi Harry!” hörde jag min irländska kompis skrika innan han ställde sig bredvid Ellie.
“Hi Niall, are the others here?” frågade jag och tog av mig min jacka.
“Yeah, everybody is here except Zayn” svarade han. Jag himlade med ögonen. Zayn var alltid sen.
Jag skyndade mig in i vardagsrummet, där en soffa stod uppställd, och slängde mig på Louis som satt där bredvid Liam.
“Hi Boobear” sa jag.
“Hello my Hazza!” utbrast han glatt och slog armarna om mig i en kram.
ELLIES PERSPEKTIV
“So, me and Niall still have a lot of furnitures in the flat so I think that you guys should go there and get them” föreslog jag när Zayn kommit. De alla utbytte en blick med varandra innan de kollade på mig. Jag kollade skeptiskt på dem, jag visste att de döljde något.
“Umm, me and Harry can go to the flat and get the furnitures” sa Louis och jag skakade direkt på huvudet.
“No! I don’t trust you two, you’re just going to break all the things” sa jag och satte armarna i kors. De båda putade med underläppen, men inget skulle få mig att låta de åka till lägenheten, själva.
“Come on Ellie, we won’t break anything. But if it makes you feel any better we can bring Liam and Zayn” sa Harry och jag nickade.
“Yeah, that sounds great. Then me and Niall can discuss how we want the nursery to look” sa jag och ännu en gång så utbytte killarna blickar med varandra.
“Guys, I don’t know what it is with these looks but if you have something to tell me you can do it now” sa jag.
“Why tell you when we can show you” sa Niall och tog tag i min hand för att sedan föra mig mot övervåningen. Vad hade de nu hittat på?Hallå! Nu är vi tillbaka :D Tyvärr blir det inget kollage idag men ni får ett till nästa kapitel :) Vi märkte att 10 kommentarer var en lite för hög gräns och godkände därför om ni kommenterat flera gånger. Men tack för alla fina kommentarer :D
