The Fame Project - del 2

| Postat i: The Fame Project
                

Rachel’s perspektiv
“Rachel, wake up!” hördes mammas gälla röst i hela huset.
Jag suckade tungt och lade en kudde över huvudet. Jag ville verkligen inte gå upp, jag var väl inte tvungen. Det blev tyst en stund och jag hade nästan somnat om när min 15-åriga lillebror Marcus rusade in i mitt rum och hoppade på mig i min säng.
“Mummy said, get up!” ropade han retsamt och drog bort kudden ifrån mitt ansikte.
“MARCUS, GO AWAY! I wanna sleep” skrek jag irriterat men insåg snabbt att jag ändå inte skulle kunna somna om.
Jag satte mig upp i sängen och suckade tungt.
“Why wake me up now?”
“Have you forgot? You’re going to move to an own house today” sa han frågande och tittade på mig.
Jag slog handen för pannan. Hur kunde jag ha glömt bort det? Jag skulle ju flytta hemifrån idag, till en egen villa.
“Right, how could I forget?” mumlade jag och ställde mig upp.
Jag gick tillsammans med Marcus ner till köket. Det stod lådor lite här och var i huset som var redo för att packas in och köras till mitt nya hus.
“Morning honey, I see that Marcus woke you up” sa mamma och log lite.
Jag nickade och satte mig ner på en av köksstolarna och tog för mig av frukosten som stod framme.
“Are you excited?” frågade pappa mig bakom sin tidning.
“Yes, really! It’s going to be so fun” sa jag glatt och drack lite apelsinjuice.
“I understand that, it’s just much work to move everything but I’m really happy for you Rach” sa pappa och log mot mig innan han återgick till tidningen.
“Thanks” sa jag och tog för mig av de rostade mackorna.
När jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum och bytte om till onepiece och satte upp håret i en knut. Nu var det flyttdags.

“Take that out to the car and leave that one, I’ll take it” sa jag till flyttgubbarna som bar lådor ut från hallen till flyttbilen.
De nickade och bar ut en stor låda och jag tog själv en låda med lite mera ömtåliga saker i. Vi bar ut en fåtölj, min säng och annat som skulle med. Mycket nytt skulle jag förstås också köpa vilket var väldigt kul eftersom jag älskade inredning. När allt äntligen efter en lång stund var flyttat till bilen pustade jag ut en kort stund innan jag och resten av familjen åkte efter flyttbilen till mitt nya hus. Det var en solig dag och jag njöt av vädret. När vi kom fram till huset blev jag häpen över hur fint det var trots att jag hade varit på visning innan. Det var ett stort blått hus med vita knutar och en dubbeldörr. Trädgården runtom med alla buskar och träd gjorde det inte precis sämre. Jag klev snabbt ur bilen och skyndade fram till dörren med nyckeln jag hade fått av mäklaren häromdan i handen. Känslan när jag låste upp dörrhandtaget var mäktig. Jag slog sakta upp båda dörrarna och tog ett kliv in i mitt nya hus. Bara mitt hus! Det var så vackert inomhus också. Väggarna var beiga och golvet av ljust trä. Jag tog några fler steg in och tittade runt i rummet. Härifrån kunde jag se vardagsrummet, det var ännu finare än hallen. Där var väggarna vita och golvet var av mörkt trä. Det fanns en altan utanför med en dörr från vardagsrummet ut. Jag tittade mig runt i rummet med ett leende, allt detta var bara mitt.
“Where do you want the bed?” frågade en av flyttgubbarna.
“Oh sorry, follow me” sa jag och skyndade upp för trappan. Jag följde den lilla korridoren till dess ände där mitt sovrum fanns. Jag öppnade dörren och möttes av beiga väggar och en benvit heltäckningsmatta. Längs ena kortväggen fanns en stor garderob och en dörr som leder till mitt badrum.
“You can put the bed over there” sa jag och pekade mot långväggen mittemot dörren. Flyttgubbarna gjorde som jag sa och snart var sängen på plats.

Jag slängde mig utmattat på sängen. Jag hade lyckats packa upp allt som tillhörde köket, mitt sovrum och badrummen. Resten kan jag ta en annan dag. Det är fortfarande en hel del jobb kvar eftersom jag inte har köpt alla möbler än, men som sagt. Det tar jag en annan dag. Just nu vill jag bara sova. Det har varit en lång dag.

“What are you doing?” frågade Carol på andra sidan luren.
“I’m out grocery shopping” svarade jag och tog ut tre mjölkpaket från kyldisken och gick sedan vidare mot flingorna.
“Why are you out alone? You should’ve called me so I can be with you if something happen” sa hon  upprört.
“Carol please, I’m 19 years old. You’re acting like I’m seven” sa jag surt och försökte nå Special K som var tvunget att vara högt upp så man inte skulle nå de.
“Rachel, if you haven’t noticed. You’re an actress in UK with fans who can get mad, you need protection”
“It’s 10 am. It’s not so many people out and shopping at this time. But an we take this conversation some other day” sa jag och började hoppa för att försöka nå flingorna vilket resulterade till att jag tappade min iPhone.
“Shit!” utbrast jag och kastade mig mot marken.
“Please work please work...” mumlade jag för mig själv och suckade av lättnad när jag såg att den var igång med en spricka över hela skärmen.
“What happened?” frågade Carol.
“I lost the grip on my phone so it fell to the ground” suckade jag. Jag försökte ännu en gång att nå flingorna men gav upp ganska snart.
“Damn cereals” muttrade jag.
“What?” frågade Carol.
“Nothing”.
Carol började babbla på om någon intervju som jag skulle ha om några dagar men jag ägnade mig mer åt att leta efter andra flingor.
“Do you need help?” frågade en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg en mörkhårig kille som jag kan sätta pengar på att jag har sett någonstans.
“With what?” frågade jag.
“To take down the cereals, I saw how it went for you” svarade han och skrattade lite. Utan att vänta på att jag skulle svara tog han ner ett paket flingor åt mig.
“Here you go” sa han och räckte mig flingorna
“Thank you” svarade jag och lade ner paketet i kundvagnen.
“Hey, are you Rachel Moore?” frågade han och jag nickade.
“It’s nice to meet you, I’m -” började han men avbröts av att Carol sa något i luren som jag behövde svara på.

“A photoshoot? Now?” sa jag och suckade. Jag tog kundvagnen och sa hej då till killen innan jag började gå därifrån.

“Who were you saying goodbye to?” frågade Carol.

“Just a guy that helped me to give me cereals becaus I couldn’t reach them” svarade jag och började lasta upp mina varor på kassabandet.


“Smile” beordrade fotografen. Jag gjorde som han sa och efter ett tag var vi klara med photoshooten. Jag tog min väska och gick ut ifrån studion tillsammans med Carol.
“Good work Rachel, the best picture will be on the front side of seventeen this week” sa Carol uppmuntranade och tittade sedan bekymrat på min söndriga iPhone jag hade i handen. Jag suckade.
“I know, I’m going to fix it. Don’t worry”
“Yeah, good Rach.
“What’s up now then Carol?”
“Nothing more, your day is free” sa Carol medan vi satte oss i en taxi.
Carol beordrade chauffören att köra till min adress och jag lutade mig tillbaka mot sätet.
“Have you bought all the new furniture yet?” frågade hon.
“No, I haven’t had any time for that yet. I’ll fix it soon” sa jag och gäspade.
“Okay, good. But don’t go away alone again Rachel, you know what can happen. Don’t scare me like that again”
“Fine” suckade jag.
Taxin stannade utanför mitt hus. Jag betalade och gick upp för uppfarten. Att Carol alltid skulle bestämma och inte låta mig gå någonstans själv. Jag var ju ingen barnunge, jag kunde faktiskt ta hand om mig själv. Jag suckade medan jag låste upp dörren och klev in i hallen. Jag var fortfarande inte van vid mitt nya hus och synen av det fick mig fortfarande att le. Jag trodde fortfarande att min lillebror skulle springa runt och vara jobbig mot mig som alltid men här var det så tyst och lugnt. Jag tog mödosamt av mig mina klackar och gick upp till mitt rum och kröp upp i sängen med en filt och en påse med godis. Fötterna värkte av klackarna och jag masserade dem medan jag suckade. Carol sa att jag inte fick bära “fula” skor. Fula var enligt henne låga basketskor och liknande .Eegentligen tyckte jag mycket om låga skor men fick knabbt bära dem offentligt. Jag tyckte verkligen om Carol men hon bestämde allt lite väl mycket ibland.
Jag kollade på klockan som visade 17.43 och bestämde mig för att dra ut och jogga. Jag drog på mig mina springbyxor, ett rosa linne, min sport-bh och ett par joggingskor. Sedan var jag redo! När jag kom ut lös solen och det kändes verkligen att sommaren snart var här.
Jag valde att springa åt höger. Jag kunde inte området så bra här ännu, men kvarteret kan väl inte vara hur stort som helst?

Efter en halvtimme var jag tillbaka, det var jobbigt men behövligt och dessutom hade jag fått undvika paparazzin som var galna längre ner på gatan. Om jag ska vara ärlig så har jag ingen aning om vad de fotade men jag tror att jag lyckades att inte bli igenkänd. Jag suckade och bestämde mig för att ta en lång och härlig dusch i mitt nya badrum.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: