---

Rachel’s perspektiv
“Where do you live?” frågade jag Zayn som satt med mig i min bil. De andra killarna hade tagit Harrys bil men eftersom jag och Zayn ska föreställa ett par så var vi tvungna att åka tillsammans.
“I’ll guide you” svarade han och började förklara vart jag skulle åka. Efter ungefär 20 minuter var vi framme och jag tappade nästan hakan. Zayn bodde bara ett kvarter bort från mig. Kunde det här bli bättre?
“I’ll pick you up 18.30” sa han och började gå ut från bilen.
“Wait! You don’t know where I live” sa jag vilket fick honom att vända sig om.
“Yes I do, I saw you when you moved in a few days ago” svarade han.
“Oh okay, well I guess I’ll see you later then” sa jag.
Zayn sa hej då och stängde bildörren. Jag suckade tungt, om några timmar skulle jag vara tvungen att gå på date med en kille jag inte visste någonting om. Great!

Zayn’s perspektiv
Jag drog på mig min jacka och gick ut genom ytterdörren. Klockan var 18.27 och det var dags att hämta Rachel. Carol hade sagt vilken restaurang vi skulle till som tydligen låg mitt inne i London. Jag backade ut från uppfarten och började köra mot Rachels hus. Det skulle nog inte precis bli världens roligaste kväll, särskilt inte när det kändes som om att Rachel inte riktigt gillade mig ett dugg. Jag visste inte om jag tyckte om henne heller, men vi var tvungna att göra detta och jag ville ju absolut inte förlora min karriär. Jag suckade för mig själv och undrade hur roligt jag skulle ha ikväll samtidigt som jag rullade in utanför hennes hus och stannade bilen. Jag började just fundera på om hon skulle komma ut till bilen eller om jag skulle gå till hennes dörr när bildörren bredvid mig öppnades och Rachels ansikte dök upp.
“Hey Zayn” sa hon och satte sig bredvid mig och knäppte på sig säkerhetsbältet.
“Hi Rachel” svarade jag och började köra in mot centrala London.
Det blev en pinsam tystnad. Ingen av oss visste nog vad vi skulle säga och det kändes bara jobbigt då vi båda var medvetna om vilken press vi hade på oss. Vi var tvungna att se ut som ett förälskat par och vi kände inte ens varandra. Jag sneglade lite på Rachel och hon satt med huvudet bortvänt från mig och tittade ut genom fönstret. Det fick mig att sucka inombords. Hur skulle detta ens vara möjligt när hon inte tyckte om mig det minsta?

“After you” sa jag till Rachel när vi stod utanför restaurangen.
Hon tog min hand och vi gick in. Det kändes bara så fejkat alltihop vilket det också var, men det var fortfarande jobbigt. Vi satte oss vi ett bord för två och hängde av oss våra jackor. Rachel lade en arm på bordet och suckade.
“None of us like this, but I guess that we have to try to save our careers and everything” sa hon och tittade på mig med lite rynkad panna.
“You’re right, let’s do the best of it” sa jag och klistrade på ett fejkat leende på läpparna.
Hon log lika fejkat tillbaka mot mig och vi fick våra menyer.
“I want a hamburger with french fries” sa Rachel till servitören.
Jag tittade på henne.
“Well, I don’t eat meat, so... I guess I’ll take chicken tikka masala” sa jag till servitören som nickade.
Vi båda beställde kallt vatten att dricka och servitören gick iväg.
“Why don’t you eat meat?” frågade hon nyfiket.
“I’m a muslim, it’s a part of my religion” svarade jag.
“Oh.. Then I understand” sa hon och klistrade ännu en gång på ett leende på de rödmålade läpparna.
“So, what is worth to know about you?” frågade jag och lutade mig fram över bordet.
“Well... As you may know I’m an actress, I love theatre as I love my mom. It’s a huge part of my life. And I just moved from home into my first own house, it’s awesome getting away from them. And... I love tattoos, dip dye and to do dared things” svarade hon fortfarande med ett leende.
“That’s amazing. I’m a singer and I love singing as much as you love theatre! I’ve been living my myself for a while and yes, it’s nice having an own place. I also love tattoos” svarade jag och visade henne min arm där det bland annat stod tatuerat ZAP!
“Oh cool” sa hon beundrande och jag nickade.
Vår mat och dryck kom och vi började att äta medan vi fortsatte prata.
“So, how do you think it is being a celebrity?” frågade Rachel.
“It’s great! I mean, all the support from our fans is amazing. I love that people loves what I do. How do you look on it?”
“I love it also, but still.. All the paparazzis is everywhere and you can barely go anywhere without getting on a picture. It’s wonderful with all the fans but sometimes it’s just too much” sa hon och tog en tugga av sin mat.
“Really? How can you be so negative to it?” frågade jag med en rynka i pannan.
“Well, I’m not negative to it but it’s just too much sometimes. You have to admit that I’m right!”
“No, you’re not. I mean, yes it’s paparazzis everywhere but we should be happy that we got this chance to do what we love” sa jag lite smått irriterat och stirrade ner i min mat.
“Whatever” mumlade hon och jobbig tystnad lade sig som en vägg mellan oss.
Plötsligt hörde jag röster bakom mig och såg en paparazzi stå där. Jag tog snabbt tag i Rachel’s hand, klistrade på ett leende och böjde mig fram och kysste henne på kinden.
Hon tittade konstigt på mig men hennes ansiktsuttryck mjuknade när hon såg fotografen. Hon log tillbaka mot mig och tog tag i min hand.
“Well, let’s talk about something else then.. What’s your favourite colour?” frågade Rachel.
“Black” svarade jag snabbt.
Det hade alltid varit min favoritfärg med den enkla motiveringen att svart kan man matcha till allt.
“Mine is red, but black isn’t that bad” svarade hon.
“Agreed. Why did you wanted to become an actress from the beginning?” frågade jag nyfiket.
“Well, when I was little my parents always took me to theatres because they loved to watch them. I guess that was when I got eyes for it. But it became more funny when I realised that I actually had talent. I played Sandy in Grease when I was ten!” sa hon med ett litet leende som faktiskt såg äkta ut den här gången.
Jag skrattade och tänkte mig synen framför mig.
“That must have been fun!”
“Yes, it was. And what about you, why did you wanted to become a singer?” frågade hon.
“Simply because I love singing so much. I knew that I had talent and I wanted to be someone more than just Zayn who sings in front of his family” svarade jag och åt lite mer av min mat.
Rachel skrattade lite.
“That sounds like a great reason” sa hon och jag nickade.
“I can’t believe that we actually have to do this for real” suckade hon.
“I know, but it’s just to make the b-” sa jag men avbröts av Rachel.
“Sometimes it isn’t so easy to ‘just make the best of it’! Sometimes it’s hard, okay?!” utbrast hon och stirrade surt på mig.
“Okay, I was just trying to help..” svarade jag lågt och koncentrerade mig på min mat.
“Well, you didn’t help” mumlade hon och satte armarna i kors men tog snabbt ner dem igen.
“Damn paparazzis” muttrade hon tyst och stirrade ner i sin mat.
“I know” mumlade jag och tittade upp på henne.
De andra killarna hade sagt att hon såg het ut. Jag hade nog aldrig riktigt tänkt på henne på det sättet men jag var tvungen att erkänna att det var hon. Jag klistrade tvångsmässigt på ett leende och tog hennes hand över bordet. Hon log lika fejkat tillbaka mot mig. Jag tittade ner och såg att vi båda hade ätit upp.
“Let’s go?” frågade jag och hon nickade.
Rachel ställde sig upp, tog min hand och gav mig en kyss på kinden. Det kändes konstigt och ovant och inte ett dugg äkta, vilket det heller inte var och det var det som gjorde det hela så jobbigt. Vi tog våra jackor och gick ut ifrån restaurangen hand i hand till min bil, hela tiden omringade av paparazzis. När vi äntligen satt i bilen på väg hemåt pustade jag ut.
“Wow, it’s a lot of pressure” mumlade jag med ögonen på vägen.
“Yeah.. I’m already hating Carol forever for this” svarade Rachel och stirrade ut genom fönstret. Den där jobbiga tystnaden lade sig ett täcke över oss. Jag visste inte vad jag skulle säga och kände mig obekväm med hela situationen. Det gjorde nog Rachel också för hon var lika tyst som jag. Det var tyst hela vägen hem och jag hade nog aldrig varit i en jobbigare situation förut. Jag drog en lättnades suck när vi slutligen var framme vid Rachels hus.
“I have an interview tomorrow which you have to follow me on, so I’ll text you the time. Can I get your number?” frågade jag och Rachel nickade och gav mig en liten lapp med hennes nummer.
“See you tomorrow then” mumlade hon och öppnade bildörren för att kliva ut.
Jag nickade som svar och såg på när hon klev ut, stängde dörren och gick mot sitt hus. Sedan bar det av hemåt. Jag hade just genomlidit den värsta dejten någonsin. Men så illa hade det väl ändå inte varit. Eller?