“Do you still want to go out party?” frågade jag försiktigt och visste inte riktigt vad jag väntade mig för svar. Hon skakade på huvudet.

“No, not really.”

“We can always go home to me, you know. My dad’s not there” sa jag och hon nickade snabbt.

“Sounds great. And hey, Harry?”

“Yeah?”

“I love you.”

Efter många om och men så hade jag till slut bestämt mig. Det hade tagit sin lilla tid och inte ens på onsdagsmorgonen hade jag vetat hur jag skulle göra. Frågorna hade snurrat i mitt huvud; var det värt det? Var mitt betyg värt det? Men det var på lunchrasten när jag stod utanför dramasalen där auditionerna strax skulle börja som jag bestämde mig. Jag skulle göra det här. Även om jag blev klassad som en nörd så skulle jag fortfarande ha kvar mina vänner, och Harry. Han kanske verkade ytlig, men jag visste att han egentligen inte alls var sådan. Harry och jag hade pratat, och han hade sagt att han tyckte att jag skulle göra vad jag själv kände att jag ville göra och att han stöttade mig oavsett vad. Dessutom ville jag visa Mr Clark att jag kunde göra det här, att jag inte bara var någon i mängden. Jag var inte direkt den som var blyg, det hade jag ju visat tydligt i alla bråk och tjafs jag hade haft med Serena om Harry. Jag ville visa alla att jag kunde göra någonting, och speciellt mina föräldrar. Min pappa tyckte säkert att jag var värdelös precis som han tyckte att Harry var, och jag skulle visa dem. Jag skulle visa dem att de hade fel.

Jag stod ensam utanför dramasalen en bit innan allting skulle börja medan jag blev mer och mer säker på mitt beslut. Dock så jag kände mig lite ensam här utanför, tänk om det inte kom någon mer? Men jag behövde inte oroa mig, snart hörde jag steg bakom mig och min krulltott till pojkvän kom gående med ett mjukt leende på läpparna.

“So you decided to do it?” frågade han medan han gick rakt fram till mig och drog in mig i hans stora famn. Jag drog in hans doft som var en blandning av aftershave och mint, han doftade underbart.

“Yeah, I did. Hope it works out though. Are you coming too?” frågade jag och placerade armarna kring hans nacke så att vi kom ännu närmre varandra.

“Yeah, Clark made me. Had no choice” muttrade Harry och ledde oss försiktigt bakom några skåp utan att krocka i någon.

“What are you doing?” Min fråga var road och min ton var inte den allvarligaste precis. Det här var en av de sakerna jag älskade med Harry, man visste aldrig vad som skulle hända härnäst när man var med honom.

“I wanted to wish you good luck and didn’t want the teachers to catch us” svarade han innan han pressade sina läppar emot mina. Jag log i kyssen och drog min hand igenom hans hår som var så mjukt emot mina fingertoppar. Efter ett litet tag så särade vi på oss igen.

“Hey, don’t ruin my hair” sa han skämtsamt och flinade sedan åt mig.

“Sorry sir” svarade jag lika skämtsamt och tog sedan ett steg utåt.

“Let’s go inside.”

HARRYS PERSPEKTIV

“Okay, welcome to the auditions for Grease. I’m so glad that so many of you eleves could make it today. Let’s start because we haven’t got all time in the world” sa Mr Clark som stod på scenen här inne i teatersalen.

“The things I need each person to do who wants to participate, is sing a song from Grease, you can choose which one you want to, and act out a little bit, really likable if you had a character to present. I will write down notes for each of you, and I’m sure we can find a role for everyone who wants to be in this musical. Okay, I’m gonna call up you guys one and one and you can do your audition for me and the rest of the crowd” fortsatte han och satte sig tillrätta på en stol framför scenen. Jag tittade på Louis som satt bredvid mig och kunde inte fatta att vi skulle göra det här. Men det skulle vi, fast bara för att vi var tvungna. Det intressanta var att få höra honom sjunga, jag hade aldrig gjort det förut. Det var liksom inte sådant som vi gjorde, vi var inga musik-killar direkt. Kanske sjöng han bra? Jag visste inte, men jag var väldigt nyfiken på att få veta. Louis flinade emot mig och jag log lite tillbaka. Jag var nervös, för jag ville inte få ännu ett underkänt betyg som jag skulle få om detta gick skit. Men Summer hjälpte mig ändå på så många sätt. Hon skulle göra detta, det hade hon bestämt sig för. Och om jag kunde få hennes motspelarroll skulle jag ha så mycket roligare under alla dramalektioner. Då skulle jag få vara med Summer, utan att någon i skolan skulle höja på ögonbrynen. Visst var inte teater eller musik min eller Louis grej men vi gjorde det ju bara för att inte bli underkända och det fattade ju alla här. Egentligen gillade jag faktiskt att sjunga, men jag gjorde det bara på bageriet när jag jobbade eller ibland för Cara.

En stund senare var jag helt förbluffad. Inte hade jag trott att Louis faktiskt skulle göra sitt bästa på sin audition för att enkelt sagt så gjorde han aldrig det eftersom att han aldrig brydde sig. Men jag hade tydligen fel... På scenen hade Louis stått väldigt självsäkert och sjungit så att man nästan fick gåshud på armarna. Det var så fint, och jag trodde aldrig att Louis skulle ha en sådan fin stämma. Han hade en ljus men väldigt vacker röst och han satte verkligen känsla på det som han sjöng. Och han var också en väldigt bra skådespelare, vilket jag heller inte hade någon aning om. Jag blev helt förundrad, och jag märkte tydligt att jag inte var den enda som var det. Ingen hade nog förväntat sig det här.

Men publiken hann knappt ta in allting innan hans audition var över och det gick upp någon annan. Louis kom och satte sig bredvid mig igen, den här gången med ett kaxigt flin på läpparna.

“Wasn’t expecting that, were you?” frågade han med ett höjt ögonbryn. Jag skakade snabbt på huvudet och log lite innan jag vände mig framåt igen. Det som jag undrade över mest var hur Louis helt plötsligt hade gjort sitt yttersta för att få den här rollen. Var satt haken? Kanske fanns det ingen, kanske var det bara så att han helt enkelt hade fått en varning om att bli utkastad ur skolan och att det var därför. Jag lade tankarna åt sidan en stund och förberedde mig istället för min audition, jag blev mer och mer nervös när jag såg alla som uppträdde före mig. Det var många som var duktiga och sjöng bra, något som jag aldrig hade brytt mig om att lägga märke till fram tills nu. Det fanns även de som var dåliga men som inte verkade fatta det, vilket var lite sorgligt kanske, mest för de själva. Summers audition var också helt fantastisk, hon sjöng så fint att jag bara hade lust att springa upp på scenen och kyssa henne där, framför alla. Men det gjorde jag ju såklart inte, det skulle ju ha varit ganska dumt...

Jag kunde väl ha haft lite mer tur än att få hamna sist ut, men nej. När det blev min tur såg Mr Clark lite trött ut, och det var väl förståeligt eftersom det hade kommit fler än väntat hit. Men jag gick upp på stadiga ben och tvingade mig själv att vara lugn. Visst ville jag det här så mycket om Summer också kunde få en huvudroll, men jag var samtidigt nervös att jag inte skulle göra bra ifrån mig. Ingen visste det för mitt ansiktsuttryck var, vad jag hoppades, uttryckslöst. Jag gick fram till mikrofonen och såg Mr Clark nicka åt mig. Jag kunde ha svurit på att jag såg förvåning i hans ögon, men det försvann knappt ett ögonblick senare. Han förväntade nog sig inte varken Louis eller mig här idag och det kunde jag väl förstå - vår närvaro i skolan var ju inte precis den högsta. Mr Clark nickade emot mig och antecknade något på sitt papper.

“Mr Styles, you’re the last one out for today. Please, go ahead and show us what you’ve got” sa han och jag nickade. Ett djupt andetag senare började jag prata i mikrofonen jag hade i ena handen. Jag hade innan förberett en karaktär som jag nu presenterade för dem alla och nervositeten försvann sakta men säkert. Det gick bra och jag pratade på, fick publiken att skratta flera gånger vilket jag antog var bra. Sist men inte minst, så skulle jag sjunga. Jag hade haft väldiga problem med att välja en låt att framföra, någon som passade mig men ändå gjorde sig bra med min röst. Det kanske lät löjligt att lägga ner så mycket arbete på det här, men jag kände inte att jag behövde bli underkänd i ännu ett ämne. Visserligen fanns det inte så många låtar att välja mellan, men det var ändå en sak som jag hade funderat en del över. Efter en stunds tänkande hemma igår kväll hade jag kommit fram till att sjunga Greased Lightning. Första tonen var lite osäker och ganska låg, men genom låten steg både min röst och mitt självförtroende. Jag kunde den här låten utantill och innantill eftersom att jag hade sett Grease så många gånger, fast Cara var visserligen den enda som visste om det. Jag sjöng och gav precis allt vad jag hade, för vad hade jag att förlora? Louis hade också gjort det. När jag tystnade så blev det tyst för några sekunder innan alla applåderade, precis som vi hade gjort med alla andra. Jag kunde inte hindra att ett leende spred sig över mina läppar och jag fångade Summers blick. Hon såg så glad ut och klappade i händerna. När hon såg att jag tittade på henne så log hon stort och gjorde en diskret tummen upp emot mig. Det fick mig att le ännu större, om det nu var möjligt. Att Summer hade gillat min sång gjorde allting så himla mycket bättre.

“Thanks, Mr Styles. Now I’m gonna deliberate all your auditions and pick out roles for  everyone. You all did a fantastic job, thank you so much to everyone who came here today. On friday it’ll be up a list of the roles in the cafeteria, be sure to look it up. Thank you guys once again, now you can go back to your lessions” sa Mr Clark när jag hade satt mig på min plats och han själv stod uppe på scenen med mikrofonen i handen. Jag flinade emot Louis som nickade emot mig, han kanske inte hade förväntat sig att jag skulle göra mitt bästa. Snart tömdes hela dramasalen på elever och vi gick ut med alla andra, och det var fortfarande så att folk flyttade sig ur vägen när vi kom gåendes. På något sätt kändes det skönt att saker fortfarande var “som de skulle”. När vi kom ut gick jag och Louis ut för att ta en rökpaus, där vi mötte Zayn som hade haft en tråkig bildlektion. Jaha, nu var det bara att vänta på resultatet tills på fredag då.

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag hade tänkt mycket på auditionen, men också på Niall som jag inte hade sett på ett tag eftersom jag hade varit mycket med Harry men också haft en del problem med mina föräldrar. Men idag var det torsdagen den trettonde september, vilket bara kunde betyda en enda sak. Nialls födelsedag. Jag hade följt Harrys råd och köpt en fotbollströja med Beckham på baksidan till Niall, eftersom han älskade fotboll och till och med jag som inte var insatt i fotboll visste att David Beckham var en stor idol till Niall. Det var imorgon auditionen för skolpjäsen var så jag hade bestämt mig för att idag skulle jag tänka på Niall och lägga resten åt sidan för ett litet tag. Harry skulle inte dit och det kunde jag ändå förstå, eftersom att han och Niall inte kände varandra jättebra. Det skulle bli riktigt kul att få fira Niall som ändå var en barndomsvän till mig, och vad vi än gjorde skulle det nog bli väldigt roligt.

Jag gick in genom dörrarna till skolan och bort mot där Niall hade sitt skåp. När jag såg honom spred sig ett stort leende på mina läppar.

“Hi birthday boy” hälsade jag och drog in honom i en kram. Han skrockade mot mitt huvud och slog armarna om mig.

“Thanks Summer, but I’m not a boy anymore. I’m acually a man” sa han och jag himlade med ögonen.

“Whatever you say Irish.” Niall himlade med ögonen åt mitt smeknamn för honom men jag slutade inte för det.

“The school should have a birthday day, so when my birthday is. I’m off from school, and when your birthday is you’re off from school.”

“That would be awesome! But it won’t happen, what class do you have now?” frågade jag samtidigt som vi började gå mot mitt skåp.

“Spanish, you?”

“Social studies, with Harry” sa jag och mitt ansikte lyste upp i ett leende när jag sa hans namn. Niall flinade innan han gick mot sitt klassrum. Jag kollade rodnande ner i marken och låste upp mitt skåp. Allting som hade med Harry att göra gjorde mig ändå glad, men jag visste att det skulle komma jobbiga stunder också. Harry hade ju det jobbigt hemma med sin pappa, men som den fina person han var försökte han att vara glad. De flesta trodde nog på det, men jag som kände honom så väl kunde se bakom den där fasaden. Jag skakade av mig de sorgliga tankarna och tänkte istället på ikväll, och hur kul det skulle bli. En av mina bästa vänner fyllde år, vad kunde gå fel?

Åtta-bussen var sen men också proppfull med folk i alla åldrar; äldre personer som skulle hem till sina lägenheter och hus där de förmodligen hade en katt väntandes, men även en massa glada ungdomar som skrattade, pratade och bara hade allmänt roligt. Det fanns också en och annan ensam person som inte såg så glad ut, men de märktes knappt i mängden av tjattrande ungdomar. En medelålders affärsman med en portfölj fanns, som nog skulle hem till sin familj efter en lång dags arbete. Vid den här tiden på både fredagar och lördagar brukade bussarna var fyllda med ungdomar som antingen var på väg från eller till olika fester. Utomhus hade mörkret redan lagt sig, det var mitten av september och lite smått kallt utomhus i en klänning som inte täckte så mycket av benen. Men inne i bussen var det raka motsatsen, alltså väldigt varmt, och det var en del som inte ens hade sittplatser för att det var så fullt. Den stannade praktiskt taget på varenda station där det både klev av och gick på folk, och det var förmodligen därför det kändes som att bussresan var mycket längre än vad den egentligen var, då det inte var så långt ifrån min till Nialls busshållplats. Lukten av rök stank svagt i luften och klargjorde att det fanns någon som inte hade fimpat sin cigarett utanför bussen utan haft med den in, trots att man inte fick det. Jag hade roligt tillsammans med Lucy och Liam, och vi hade inte ens kommit till festen än. Hur många personer som Niall hade bjudit var jag osäker på, men om jag kände honom rätt så skulle det iallafall komma en del folk. Han spelade ju i skolans fotbollslag och hade några kompisar därifrån, så nog skulle det bli livat. Den enda saken som hade gjort allt bättre hade varit om Harry hade varit här med mig, men jag visste att han var tvungen att vara med Cara ikväll och han var ändå inte direkt Nialls bästa kompis.

Efter en stund kom vi fram till rätt busshållplats och det vällde ut folk ur bussen. Jag krokade arm med både Liam och Lucy för att inte tappa bort dem, och vi gick sedan bort emot Nialls hus som inte låg alls långt bort. Musik hördes ifrån de öppna dörrarna och det verkade redan vara en hel del folk där, för hallen var fylld av skor och jackor som låg slängda huller om buller. Jag tog snabbt av mig mina klackskor, följde Liam och Lucy in i vardagsrummet och fick syn på min blonda underbara kompis, Niall.

“Niall, happy birthday!” utbrast jag och kramade om honom hårt. Niall log ett stort leende och kramade mig tillbaka medan han tog emot presenten jag hade tryckt i hans famn.

“Thank you Summer, no needed to get me someth-”

“Shut up, it’s your birthday, of course I would get you something” avbröt jag glatt och tog ett steg bakåt så att Lucy och Liam kunde kramattackera Niall, som de också gjorde.

“Thanks guys, so much! Now enjoy yourselves here” log Niall och försvann ut i köket. Jag log medan min blick for runt i rummet på alla som var där. Det var många jag kände men också många jag inte kände. Folk hade redan börjat dricka en massa trots att festen just hade startat, vilket jag i och för sig inte var så förvånad över. Jag saknade dock Harry, även om jag visste att han inte kunde eller borde vara här. Men efter lite tänkande så insåg jag att jag faktiskt var här för att ha roligt, och lite alkohol kunde inte skada för att kunna släppa loss lite grann. Så det var precis vad jag gjorde.

En timme senare hade jag superkul ihop med Liam och vi dansade för fullt. En eller annan drink för mycket hade nog slunkit i mig, men jag var inte jättefull och det tänkte jag inte bli heller, jag ville faktiskt komma ihåg saker härifrån. Musiken var på hög volym och vi alla dansade, och det var så här jag ville ha det. Jag ville inte tänka på min mamma eller pappa som båda svek mig om och om igen, jag ville heller inte tänka på vad min pappa hade sagt om Harry, utan jag ville bara ha kul och glömma bort allting annat en stund. Niall hoppade runt överallt, så galen som han var, och förmodligen ganska glad för att han fyllde år. Men det var så varmt överallt och jag bestämde mig snabbt för att svalka av mig lite grann.

Det gick fort att komma till toaletten eftersom att jag hade varit i Nialls hus så otroligt många gånger. Som tur var så var det ingen kö och jag  låste snabbt dörren och ställde mig framför spegeln. Jag var väldigt varm och behövde bara ta en paus. Några djupa andetag for ur mig innan jag lät det kalla vattnet skölja över mitt varma ansikte. Strålarna kylde ner mig och jag torkade snabbt ansiktet innan jag tog min väska och låste upp dörren. Eller, jag försökte att öppna dörren. Men det gick inte så värst bra, för det var som om den satt fast. Jag försökte igen att dra i handtaget innan paniken började stiga lite inom mig. Varför gick dörren inte att öppna? Jag hade ju varit här miljontals gånger och jag visste hur man gjorde. Tänk om den var sönder? Eller om-

Nej. Okej, sluta tänk sådana tankar nu. Allt kommer bli okej. Ta det bara lugnt. Allt är okej. Du kommer komma ut och allt ska bli bra, få inte panik nu bara. Snälla, ingen panik.

Plötsligt flög dörren upp framför mig som gjorde att jag nästan föll framåt eftersom att jag inte var beredd på det. Ett par gröna ögon mötte mina, men det var definitivt inte Harrys. En kille jag vagt kände igen från skolan men inte kunde säga vem det var stirrade på mig, och han såg inte särskilt nykter ut. Det var han nog inte heller. Jag drog ett djupt andetag och försökte att tränga mig förbi honom, men det gick inte så bra.

“Where do you think you’re going?” frågade han och tog tag i min arm.

“Let me go” sa jag irriterat och försökte rycka mig loss, men det gick inte så bra.

“No, why? I think you and I can have some fun” svarade han och flinade lite. Nej, nej, nej. Det här hände bara inte. Jag svalde hårt och önskade av hela mitt hjärta att killen bara skulle släppa taget. Men det gjorde han inte.

“I don’t want to, don’t do this. I.. I have a boyfriend” sa jag och försökte att låta tuff, men det var inte så lätt när hjärtat bankade hårt i bröstet och rädslan steg inombords. Killen flinade bara ännu mer åt mig.

“Harry Styles, that shit. He’s not your boyfriend, he’s just sleeping with you. I’m much better, anyway” muttrade han och tog ett steg närmre mig. Jag ryckte snabbt loss min handled och drog upp mobilen ur min ficka, jag visste precis vem jag ville ringa. Killen tittade argt på mig och jag kände vartenda hjärtslag i mitt bröst.

“Please. Just go” viskade jag och tog några steg bakåt, vilket bara fick killen att ta några steg framåt emot mig. Jag kände min rygg slå emot väggen bakom mig. Shit, vad skulle jag göra nu?

“If you dare to call anyone, I swear I will hurt you even more” sa han hotfullt. De gröna ögonen hade mörknat och hade nu antagit en mera svart färg. Han böjde sig fram emot mig och jag tog i av allt jag hade för att putta iväg honom. Han var mycket starkare än mig, men också mera full vilket gjorde att jag lyckades sära på oss något.

“Stop it, and let me finish this. Don’t be so fucking difficult!” skrek killen argt och knuffade mig hårdare emot väggen.

“Just go away! I don’t want this!” skrek jag tillbaka och försökte ännu en gång att ta bort hans händer som vandrade över min kropp. Det gav mig rysningar, men inte på ett bra sätt. Han var äcklig och det här var inte okej.

“Did I ever say I care about what you want? No, I don’t think I did. Shut the fuck up!” Hans händer vandrade över min kropp och jag kunde inte få bort honom hur mycket jag än försökte. Han var starkare än mig även om han var jättefull.

“Don’t touch me, just please” bad jag. Men han lyssnade inte. Tårarna brände bakom mina ögonlock och jag ville inte ens tänka på vad han hade tänkt göra. Allt jag kunde tänka på var Harry, om han bara hade varit här. Niall, Liam, Lucy, vem som helst, kunde ingen komma hit och rädda mig ifrån det här?

Snälla. Jag vill inte.

HARRYS PERSPEKTIV

Ett leende fanns på mina läppar när jag klev in i huset. Det var musik och ungdomar överallt. Jag hade tänkt att överaska Summer med att komma hit, till Nialls party, för att jag visste att hon ville att jag skulle varit där. Niall hade jag redan pratat med så allt var okej, så länge jag inte tog med mig Louis och Zayn. Och det hade jag ju inte tänkt göra heller. Snart fick jag syn på Liam och jag gick fram till honom utan att bry mig om allas blickar på mig. Liam log lite smått och osäkert när han fick syn på mig.

“Hey Liam, have you seen Summer?” frågade jag och han skakade på huvudet.

“Well, she said she was going to the bathroom.. But after all..” Han tog en snabb titt på sin klocka på armen. “That was twenty minutes ago.” En obekväm känsla dök upp inom mig och jag rynkade på pannan. Det var inte normalt att gå på toaletten tjugo minuter.

“Which way is the bathrrom?” frågade jag snabbt och Liam pekade mot en dörr längre bort. Jag kunde också se att han var lite orolig.

“Don’t worry Liam, I got this” sa jag innan jag knökade mig förbi allt folk som stod i vägen. Jag ignorerade deras sura blickar och kommentarer och gick fram till den dörren Liam hade sagt var badrummet. Jag lade örat emot dörren och lyssnade och det enda jag kunde höra var röster. Jag kunde dock inte urskilja vilka röster det var. Skulle jag chansa? Tänk om det faktiskt hade hänt Summer något. Det fick mig att bli beslutsam och jag drog snabbt i dörrhandtaget som tydligen var upplåst, något jag inte hade kollat tidigare. Där fick jag se någonting som fick det att göra ont inombords.

“Please, let me g-” hörde jag Summer säga innan hon vred på huvudet och fick syn på mig. “Harry! Oh my god, Harry” var allt hon fick fram. Jag kunde inte fatta vad det var jag såg. Summer med en annan kille. Först gjorde det så fruktansvärt ont efter allt vi gått igenom tillsammans, men sedan insåg jag att det inte var så som jag trott. Summer ville inte det här, det kunde jag se på hennes ansiktsuttyck. Jag kastade mig fram emot killen som hade tryckt upp Summer emot väggen och han såg faktiskt lite rädd ut.

Jag drog snabbt bort honom ifrån Summer som sjönk ihop sittandes på marken, lutad emot väggen.

“Don’t you ever dare to touch her again, do you hear that? Don’t you EVER touch her again!” skrek jag och slängde honom emot väggen. Han hostade svagt och tittade upp på mig för en sekund innan han reste sig upp och försvann ut ifrån toaletten, men inte utan att smälla igen dörren först. Jag vände mig snabbt igen emot Summer som satt med händerna framför ansiktet.

“Summer” mumlade jag oroligt och satte mig snabbt ner bredvid henne. Jag tog henne försiktigt i mina armar och kramade om henne hårt.

“Harry, h-he just came up and he wouldn’t stop touching m-me and I tried to push him away b-but-”

“Shh. It’s alright, I know” sa jag och strök försiktigt bort de tårar som rann ner för hennes kinder. Hon lutade sig in emot min famn och tittade sakta upp på mig.

“How did you know I was here? Why are you here? Where is Cara?” Summers alla frågor kom på en gång och jag tog hennes hand i min och sammanflätade våra fingrar.

“I’m here because I wanted to come and surpise you, Cara’s at home sleeping safely and I found you cause Liam said you were here” svarade jag. Ett blekt leende spred sig på Summers läppar som fick mig att också börja le smått.

“That’s really sweet. I was here on the toilet and when I was going to go out he was there and.. Yeah. But nothing happened, I swear” sa hon och jag nickade.

“I believe you.”

“I’m so glad you’re here.”

“Me too.” Summer log smått och jag kunde inte låta bli att le tillbaka, hon hade den effekten på mig.

“Do you still want to go out party?” frågade jag försiktigt och visste inte riktigt vad jag väntade mig för svar. Hon skakade på huvudet.

“No, not really.”

“We can always go home to me, you know. My dad’s not there” sa jag och hon nickade snabbt.

“Sounds great. And hey, Harry?”

“Yeah?”

“I love you.”

Äntligen kom mamma så kunde hon skicka ut pappa, äntligen. Ett lättnad spred sig i mig, jag var ju hellre med henne än med min så kallade pappa som inte brydde sig ett piss om mig egentligen, även om mamma också kunde vara lite sådan ibland.

“What’s going on here?” frågade hon förvånat och ställde sig emellan oss. Hon märkte nog att stämningen inte var den bästa precis.

“Summer here doesn’t want to realise that her guy just means trouble” sa pappa och jag himlade med ögonen. Han var ju faktiskt helt dum i huvudet. Men nu kunde mamma säga åt honom, då kanske han skulle lyssna? Men istället sa hon då något jag aldrig någonsin trodde att hon skulle säga, jag trodde väl aldrig att hon skulle hålla med pappa om någonting alls, någonsin.

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag hatade mina föräldrar, jag hatade allting. Ja, nästan allting, förutom Harry då. Jag hatade tanken på att min mamma var dum och hjärntvättad nog att faktiskt hålla med min pappa, och jag hatade att ingen av dem förstod mig. De kände inte Harry och dömde honom bara på grund av hur han såg ut, de visste ju faktiskt inte hur underbar han var. Min mamma hade aldrig varit så dömande med folk, men hon kunde tydligen inte acceptera Harry och han var tydligen “bara en massa trubbel”.

När mamma hade sagt att hon höll med pappa, så hade en riktigt bråk brutit ut. Jag hade skrikit, gråtit och gjort allt jag någonsin kunnat för att få dem att förstå, men allt jag hade fått i respons var tillsägelser om att jag bara borde lämna Harry innan han sårade mig. Jag kunde inte fatta att mina föräldrar ens sa att de brydde sig om mig det minsta. Om de nu brydde sig om mig, varför kunde de inte se vad det var som gjorde mig lycklig? Harry gjorde mig lycklig och jag tänkte inte lämna honom, vad de än sa. Kvällen hade hur som helst slutat med smällande i dörrar och mig ihopkurad i min säng under alla mina filtar och kuddar, ensam. Visst hade jag velat ha Harry där men jag ville inte att han skulle behöva träffa mina föräldrar igen då de sist gång hade sagt så mycket skit om honom. Dessutom visste jag att att han behövdes hemma hos sig, med Cara. Och allt var mina föräldrars fel, som påstådde att de brydde sig om mig. Tyvärr så hade jag ju börjat tvivla på det där...

Den enda som förstod mig här hemma var faktiskt Kate, hon var den enda som inte rynkade på näsan när Harry hade klivit in i rummet. Men jag var trött på detta, att min mamma ständigt skulle ha åsikter om saker i mitt liv och att min pappa nu dykt upp och trott att han hade rätt att göra det. Ärligt talat ville jag knappt bo kvar hemma, för vad var lyx och glamour om man inte tyckte om den människan man var tvungen att dela det med? Just det, ingenting. Jag hade gärna bytt ut mitt liv mot ett mycket enklare liv om det hade betytt att jag fick vara med Harry och att alla skulle acceptera oss. Om jag hade kunnat så hade jag gett honom allt, och lite till. Men jag förstod att han ville klara sin ekonomiska situation själv, för det var exakt så jag kände. Det var därför jag hade tagit jobbet på bageriet, för att en gångs skull kunna göra något själv och förtjäna mina pengar. Men jag var fortfarande inte på bra humör, och inte ens tanken på att jag iallafall förhoppningsvis skulle få se Harry i skolan kunde muntra upp mig helt just nu.

Därför var jag kanske inte på topp när jag klev in genom dramasalen i skolan tio minuter försenad med andan i halsen efter att ha sprungit den sista biten. Alla blickar drogs automatiskt emot mig och jag kände mina kinder hetta till lite medan jag mumlade fram en ursäkt om att ha försovit mig som inte lät särskilt trovärdig. Men sen när var jag bra på att ljuga? Ja, sedan.. Aldrig. Jag satte mig snabbt ner bredvid Lucy som tittade roat på mig, förmodligen för att mitt hår nog inte såg så värst bra ut efter språngmatchen från tunnelbanestationen till skolan. Men jag brydde mig ärligt talat inte. Om allt hade varit som vanligt så hade jag kanske gjorde det, men nu var jag alldeles för upprörd för att bry mig om mitt hår. Jag såg i ögonvrån några meter bort hur Harry tittade på mig med ett nästan otydbart flin på läpparna och jag bara himlade med ögonen. Jag visste ju mycket väl hur han var. Harry höjde på ögonbrynet åt mig som för att fråga om jag var okej, och jag skakade lätt på huvudet en gång, för jag kände mig inte särskilt okej alls. Helst hade jag lust med att bara flytta ifrån min mamma och pappa för ingen av dem fattade ju ändå någonting, men det visste jag ju samtidigt att jag inte kunde göra. Harry rynkade lätt på pannan och han såg orolig ut, så jag pressade fram ett snabbt men diskret leende emot honom för att han inte skulle oroa sig och vände mig sedan framåt emot läraren, Mr Clark, som nu pratade på för fullt. Mr Clark var en väldigt bra lärare, han var snäll och gav alla elever en chans. Visserligen var han inte så ung, han såg ut att vara minst femtio år och vissa trodde nog att han var över sextio. Men han hade ett ungt sinne, och var inte en sådan där gammal sur gubbe som vissa andra lärare kunde vara ibland. Han blev heller inte sur när jag kom sent, vilket var en stor fördel med honom.

“So listen up, girls and boys. Attention to me and not your phones please, that would be very kind” började han och jag såg flera elever som genast stoppade undan sina mobiltelefoner innan han såg dem och skulle ta dem in för resten av dagen, för sådana regler var det på den här skolan.

“You all know I’ve been talking about this musical coming up and after a some days of thinking, I’ve decided which musical it’s gonna be. I’m very excited about to tell you guys that the musical I choosed is Grease” sa Mr Clark och tittade glatt runt på oss alla som satt i salen. Han trodde nog att alla skulle hurra, men det var det ingen som gjorde. Alla här inne kanske egentligen inte alls ville ha drama, men eftersom valet stod mellan drama, extra idrott och bild så var valet inte så svårt för många.

“Come on, this is exciting! We can make this into something lovely and then show it for the rest of the school. The theatre is something important and good we have on this school, so don’t waste it away. And the result of how much you take part of this, will be added to your grade. If you want to go higher or are afraid of losing your grade this term, then I think that this is a great opportunity to take part” fortsatte Mr Clark men jag lyssnade inte riktigt. Jag brukade aldrig vara med i sådana här projekt och hade inte direkt planerat att vara det heller, de vanliga teaternördarna skulle säkert ta rollerna precis som vanligt. Jag var bara med om jag var tvungen, och då var det i sådana fall bara en liten roll och ingenting stort. Enligt Serena så var det inte särskilt coolt att hålla på med teater, och bara för att hon tyckte det så kändes det som om resten av skolan också tyckte så. Det var frusterande, men jag kunde samtidigt inte göra något åt det.

“We’ll take up the auditions on wednesday, and since it’s monday today you guys have two days to decide if you want to audition, and think of what you could bring to this musical. I want as many people as possible there, because then again, this is an important part of the grades. I hope to see many people there” fortsatte Mr Clark att mala på. Jag tvivlade på att det ens skulle vara många personer där, det brukade det inte direkt vara. Då hördes en ljudlig suck ifrån den bakre delen av salen där Louis och Harry självklart satt. Zayn hade inte drama utan han hade bild, utav någon anledning jag inte kunde förstå eftersom han inte direkt verkade vara den estetiska typen.

“Mr Tomlinson, is there something you want to share with the whole class?” frågade Mr Clark Louis en aning nyfiket. Louis bara ryckte på axlarna och fnös innan han flinade.

“Of course. I just wanted to say that Grease is a wonderful piece of music and that you yourself would make a good Danny” sa han belåtet. Inom några sekunder började många att skratta, för det var nog ingen som ville bli förlöjligad inför Louis. I och för sig var det han sagt ganska roligt, men det var samtidigt en förolämpning emot en av de lärare som faktiskt var ganska snälla. Jag såg honom och Harry skratta och jag drog smått på smilbanden. Men det var inte åt Louis, det var åt Harry som log och såg glad ut. Jag älskade att se honom le, det fick mig att börja le själv. Mr Clark bara skrattade gott och tackade Louis för hans fina komplimang, och det var det.

Efter ett antal övningar som man skulle göra i par (man skulle i princip bara spela lite teater med varandra) och lite mer information om auditionen på onsdag så var lektionen över. Det kändes som en lättnad att få ställa sig upp och komma ut ur dramasalen, men jag hann inte långt innan jag hörde mitt namn ropas. Först så trodde jag att det var Harry, men blev både besviken och förvånad när jag insåg att det var Mr Clark. Jag gick snabbt fram till honom medan salen tömdes på mer och mer elever tills det bara var vi två kvar.

“Hey, Miss Williams. You know I was talking about the audition on wednesday, and I really want you to be there” sa han vänligt. Jag fullkomligt tappade hakan, varför jag?

“Why me? I don’t do that kind of stuff” fick jag fram som svar och Mr Clark log lite.

“You see, you haven’t been much active lately and it’s not the first time you’re late. You’ve got a quite good grade and I’m sorry to say this, but your grade is fading drastically. And well, I think it would be really good for the grade if you did this and auditioned for the main female role.” Nu visste jag inte vad jag skulle säga längre.

“Me, audition for Sandy? Never” sa jag bestämt och korsade armarna över bröstet. Aldrig att jag tänkte göra det.

“Look, I’m afraid you need to do this if you want to keep your grade. And don’t say you can’t act out, I’ve seen you some times and you’re great, you just haven’t got the right space yet to do it. I’m giving this chance to you, if you come on wednesday and do well then you have a big chance of getting this role.” Jag stod en kort stund och funderade på vad han nyss hade sagt. Visst ville jag ha kvar mitt betyg, men var det värt det? Jag ville inte bli till åtlöje framför hela skolan, och det fanns ju en risk för det. Men det här kunde kanske vara en bra start av något nytt för mig...? Om jag nu fick rollen förstås, om jag nu ens gick på den där dumma auditionen. Jag övervägde för- och nackdelarna emot varandra och kom fram till exakt... Ingenting. Men det kändes som att nackdelarna var många emot de få starka fördelarna som fanns. Jag visste inte, men vad jag visste var att Mr Clark förmodligen förväntade sig ett svar.

“Well, uhm... I’ll think about it, but don’t count on me to be there” sa jag innan jag log ett artigt leende emot honom och sa hejdå. Jag styrde stegen ut ifrån salen och emot mitt skåp och höll på att krocka i Serena som kom gående med sina små följare bakom sig.

“Watch where you walk, clumsy pig!” utbrast hon surt men jag himlade bara med ögonen åt det där, för det var så som hon brukade låta.

“Oh wait, isn’t it Winter? Are you a drama nerd now?” frågade Serena och stannade upp med ett flin medan hon granskade mig.

“Are you still going with that old name? It’s a bit old, isn’t it? Thought you would have come up with a new one by now” sa jag sarkastiskt innan jag trängde mig förbi henne och de andra tre. Och medan jag gick där och irriterade mig på Serena och hur idiotisk hon var så visste jag klart och tydligt att jag var tvungen att bestämma mig. Dramanörd eller inte, skulle jag gå på den där auditionen?

 

HARRYS PERSPEKTIV

Mina tankar avbröts av att jag kände någon titta på mig. Jag kollade upp och mötte Summers intensiva blick. Hon kollade snabbt ner när hon upptäckte att jag kollade på henne. Jag log lite och lade sedan ifrån mig min meny. Jag hade bestämt mig för pasta bolognese. Snart kom servetrisen och vi kunde beställa vår mat, och jag kände mig väldigt glad. Jag hade det väldigt bra med Summer, men jag kände mig fortfarande osäker i det här med relationer. Jag ville inte såra Summer, men jag visste inte vart gränserna gick. Och jag behövde henne, hon gjorde min vardag så mycket bättre. När jag var med henne, så kände jag inte behovet av att vara med någon annan så som jag hade gjort förut. Förut hade jag behövt allt annat för att må bra, men nu var det enda jag behövde Summer, för att hon betydde så mycket för mig. Vi båda märkte nog hur servetrisen tittade på mig, men jag försökte bara att ignorera det. För inga tjejer spelade längre någon roll, förutom Summer.

När vi hade ätit klart så hade vi direkt gått upp till vårt rum igen. Just nu låg Summer i mina armar samtidigt som vi slötittade på tv. Mina fingrar pillade med Summers hår och min andra hand var på hennes mage. Jag hade egentligen aldrig varit den där personen som myste med tjejer. Men med Summer var det annorlunda. Summer rörde lite på sig och ställde sig sedan upp.

"Where are you going?" frågade jag.

"I'm gonna put on a sweater, it's freezing in here" svarade hon och gick bort mot sin väska. Och nu när hon sa det så insåg jag att det faktiskt var ganska kallt här inne. Jag antog att jag inte märkt det eftersom jag haft Summer i min famn. Snart kom Summer tillbaka med en tjocktröja jag mycket väl kände igen.

"That's my sweater! I have looked everywhere to find it and now you have it" utbrast jag och kollade på Summer som hade på sig min lila Jack Willis tröja.

"Yup, it was at my place. Infact, you have a lot of clothes at my place" svarade hon och hoppade in i min famn. Hon låg med huvudet på mitt bröst och hennes armar var runt min midja.

"I think I have to get some things back home because my wardrobe is starting to get empty."

"As long as you don't take this one it's okay" sa hon och jag skrattade lite.

"Do you like it?"

"Yeah it's really comfy" sa hon och strök med handen på min mage. "Do you work out?" frågade hon sedan och kollade upp på mig.

"What a random question, but yes I do. Why?" svarade jag och strök henne över ryggen.

"I could feel it" svarade hon bara och flyttade sedan sin ena hand till min arm.

"Does it hurts?" frågade hon och jag kollade konstigt på henne.

"Does what hurts?"

"To get a tattoo" fyllde hon i och kollade på mina tatueringar.

"Yeah but it's worth the pain" svarade jag och hon nickade.

“Isn’t it hard to decide what you want on your body, though? I mean, it’s permanent and all” Summer tittade nyfiket upp på mig och jag tillät mig själv att tänka efter i någon minut.

“Yeah, it is. But when I decide to get a new tattoo, I only get things that I know I won’t regret later” svarade jag och Summer nickade igen, förstående. Jag tog en hårslinga av hennes bruna hår och tvinnade det mellan mina fingrar.

“Do you want a tattoo?” frågade jag och hon ryckte lätt på axlarna.

“I don’t know, maybe someday. But I want to be sure about what I’m doing” Jag nickade och förstod precis vad hon menade.

“Harry?” frågade Summer efter en liten stunds tystnad.

“Yeah?”

“How is it gonna be in school? I mean, people doesn’t expect us to be together and everything” sa hon en aning tyst. När jag tittade på henne så verkade hon nästan lite nervös, och jag kunde förstå henne.

“I don’t know, but I’m sure it’ll be alright, somehow” svarade jag och gosade ner mig i hennes famn. Summer log lite men jag kunde se att osäkerheten fanns kvar i hennes ögon. Jag blev lite osäker själv. Det skulle väl inte bli så annorlunda?

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag hatade att jag redan behövde komma hem igen efter vad min pappa hade sagt om Harry. Sist jag hade varit hemma så hade han sagt hur dålig Harry var för mig, och att komma tillbaka hit gjorde bara att jag påmindes om det. Men allt bra kunde inte vara för evigt, det visste även jag.

De sista stegen upp till ytterdörren var tunga. Jag ville inte träffa varken mamma eller pappa, även om jag verkligen hoppades att pappa hade åkt vid det här laget. När Harry hade lämnat min bil här och gått hem hade jag knappt velat släppa taget om honom. Men jag visste att Cara behövde honom, och jag någon gång var jag ändå tvungen att komma hem. Jag öppnade tyst dörren och klev in bakom den. När jag inte såg någon i hallen eller någon annanstans drog jag lättat ut ett andetag. Kanske var ingen hemma? Jag dumpade min väska i hallen och tog trappan i några få steg. Jag ville bara in till mitt rum och stänga in mig där. Men jag hann inte så långt innan jag nästan krockade i någon, och jag tvärstannade när jag precis kommit uppför sista trappsteget. Hela jag praktiskt taget frös till is när jag såg vem det var. Min pappa. Jag ville inte se honom här, han hörde verkligen inte hemma här. Jag såg hur han tittade på mig med en blick som inte direkt visade någon värme eller kärlek, och ja, de känslorna var väl minst sagt ömsesidiga. Hans blick var kall och jag hade faktiskt lust att bara slå till honom i ansiktet. Så mycket smärta hade han orsakat mig, men inte ens en gång hade han försökt att göra något åt det. Jag knöt mina nävar hårt medan jag började gå förbi honom till mitt rum och hoppades innerligt att han inte skulle säga någonting till mig. Jag var inte skyldig honom någonting, han betydde ingenting för mig. Men jag hade inte sådan tur den här gången.

“Where are you going?” Pappas röst skrämde mig, som om han var något läskigt monster i en skräckfilm, den där personen man aldrig ville möta.

“To my room” svarade jag utan att möta hans blick. Varför kunde han bara inte lämna mig ifred? Och varför hade inte mamma sagt till honom att försvinna härifrån? Jag var säker på att hon inte ville ha honom här, det var omöjligt. Jag fortsatte bara mina steg till mitt rum för här ville jag inte vara kvar ens en sekund till.

“I’m sure you know that he’s no good for you” sa han spydigt. Det fick mig att stanna upp mitt i en rörelse och snabbt gå tillbaka till honom.

“Who are you talking about?” frågade jag så lungt jag kunde, trots att jag visste att vi nog båda egentligen var fullt medvetna om vem det var han pratade om. Men jag ville inte tro det, på något sätt ville jag fortfarande tro och hoppas att jag kanske möjligtvis kunde ha fel.

“You know exactly who I’m talking about, that ridiculous boy!” Nu hade pappa höjt rösten och det gjorde mig bara mer och mer arg. Självklart visste jag att han pratade om Harry men jag hade kanske velat tro att min egen pappa ändå var bättre än så här. Men det var han inte.

“Firstly, he’s not ridiculous. And secondly, why do you even care? It’s not like I’m actually gonna listen to your opinion because it means nothing to me” svarade jag ovanligt lugnt. Men om man lyssnade noga hade man säkert kunnat höra ilskan som jag höll inne just nu.

“But he’s not good for you, don’t you see that? He’s got tattoos everywhere and his trousers were almost by his knees! He got that bad boy style and people like him do nothing but hurt others. Please Summer, I just care about you” sa pappa och tittade på mig som om att han trodde att jag skulle förstå honom. Men det gjorde jag verkligen inte.

“What’s wrong with you, seriously?! Don’t come and say that you care about me when you haven’t been here for so many years. Honestly, you can say what you want but don’t say you care. Don’t lie me right in the face please.” Jag visste att jag gick ner till hans nivå när jag pratade lika spydigt som honom men ärligt talat så var jag bara ärlig.

“Look, I just want you to leave him before he hurts you” svarade han och jag knöt ännu en gång mina nävar i ren ilska.

“He’s not gonna hurt me, you don’t even know him! He’s the sweetest guy if you just give him a chance, something you clearly don’t do with people” muttrade jag medan jag hörde steg uppför trappan. Äntligen kom mamma så kunde hon skicka ut pappa, äntligen. Ett lättnad spred sig i mig, jag var ju hellre med henne än med min så kallade pappa som inte brydde sig ett piss om mig egentligen, även om mamma också kunde vara lite sådan ibland.

“What’s going on here?” frågade hon förvånat och ställde sig emellan oss. Hon märkte nog att stämningen inte var den bästa precis.

“Summer here doesn’t want to realise that her guy just means trouble” sa pappa och jag himlade med ögonen. Han var ju faktiskt helt dum i huvudet. Men nu kunde mamma säga åt honom, då kanske han skulle lyssna? Men istället sa hon då något jag aldrig någonsin trodde att hon skulle säga, jag trodde väl aldrig att hon skulle hålla med pappa om någonting alls, någonsin.

“Yeah. I want to be yours and I want you to be mine. Be mine, Summer?” frågade han en aning tyst och jag började att le stort.

“Yes, I wanna be yours. I’ll be your girlfriend and you’ll be my boyfriend, yes” svarade jag och kravlade närmre honom. Det han just hade sagt hade fått mig att känna mig så speciell, ingen hade någonsin sagt något så fint till mig. Jag drog armarna kring hans hals och kände hans händer hitta sin väg runt min midja. Ja, allt jag ville var att vara Harrys. Våra läppar möttes och jag kände mig som världens lyckligaste tjej... Och det kanske jag var också.

 

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag låg i Harrys armar i sängen på hotellrummet. Jag hade min laptop i knät och justnu klickade vi omkring på Facebook. Vi skrattade åt olika statusar och bilder. Men när Harry gick in på min sida och började kolla igenom en massa gamla bilder så slutade jag genast att skratta och började istället att rodna.

"Aww look at that, how cute" sa han och pekade på en bild där jag var cirka tretton år och hade på mig en stor varmkorvdräkt. Jag hade haft på mig den på någon halloween och några dagar senare hade jag blivit taggad i den av Niall. Och nu hade Harry hittat den.

"Shut up Harry" muttrade jag och kollade bort mot tv:n som stod på i bakgrunden. Gossip Girl visades och jag log. Jag älskade gossip girl. Men när jag hörde Harry börja skriva något på datorn så vände jag blicken ditåt. Men självklart så vände han bort datorskärmen så allt jag såg var ett vitt lysande äpple.

"Harry, what are you doing?" frågade jag och försökte kolla fram bakom skärmen. Men allt jag fick i respons var ett flin på hans läppar och ett skak på huvudet. Snart lade han datorn i mitt knä igen med ett större flin på läpparna. Jag kollade undrande på honom innan min blick hamnade på min status som jag tydligen skrev för tio sekunder sedan.

"Harry Styles is the sexiest man on earth. Gosh I thought it was illegal to be sooo sexy! :D"

"Great self esteem you have there Styles" sa jag och skrattade lite. Han pussade mig bara på kinden och skrockade lite. Jag gick ut från min sida och kollade på nyhetsflödet. Jag hade redan fått elva likes på "min" status och även en kommentar från Lucy där hon sa hej till Harry. Hon visste mycket väl att jag aldrig skulle skriva något sådant. Jag skrollade ner lite men hittade inte något intressant. När jag kände Harrys armar om min midja och en kyss i nacken så log jag, stort. Men leendet försvann direkt när jag såg att jag fått ett meddelande från Serena på Facebook.

Serena: Bitch! I told you to stay away from Harry! What's wrong with you? You should start listen to me, or else...

Jag såg Harry kolla surt på skärmen och innan jag hunnit protestera så hade han börjat skriva in ett svar.

Summer: Don't say that to my girl. She's wonderful and we want to be together! /Harry

Serena: But I don't get it Harry?! She's a slut and ugly. I'm everything you want!

Summer: oh just shut up already! LEAVE SUMMER AND ME ALONE?! Do you get it?

Efter det meddelandet så svarade hon inte mer. Men det var något annat som fångade min uppmärksamhet så mycket mer än det där. Vår skoltidning hade en facebooksida som jag och en massa andra gillade, mest för att det tillhörde skolan. Inte för att den var eller att jag brukade läsa den, men ändå. Men bilden någon där hade lagt ut fick mig att höja på ögonbrynen. Var det jag på framsidan? Jag tryckte chockat upp bilden större och fick svar på mina aningar. Det var jag på bilden, och inte nog med det - det fanns en artikel om mig i den. Jag kände Harry resa sig upp bredvid mig men min blick var fastnaglad vid skärmen.

“Just gonna use the loo, I’ll be back soon.” Harrys läppar nuddade snabbt min kind i en puss och jag nickade bara när han gick in till badrummet. Jag tryckte snabbt upp artikeln om mig och började läsa, trots att jag visste att jag förmodligen skulle ångra det senare.

Summer Williams, a student on this school, is apparently not the girl everybody thought she was. She’s not that popular; well, everybody knows that, but she’s also pretty desperate. Her life is sad, she agreed to sleep with Harry Styles, a boy at this school, only because she knew she’d never get it done if it wasn’t for Harry, cause nobody wants her. She’s clumsy (actually too clumsy to be in the cheerleader team so she’ll be considered to be kicked out), but she’s also just very sad. It’s not to forget that if Harry Styles sleeps with her, the bar for who he can consider sleeping with isn’t that high. So no worries nerd girls: if Summer can have him, you have a chance too. He’s probably just that desperate.

Jag svalde hårt medan jag läste vad det stod om mig, men också om Harry. Vem hade hittat på det här? Det var ju inte ens sant, inte det minsta sant alls. Jag var inte med Harry på grund av detta, och vi hade definitivt inte legat med varandra. Jag bet argt ihop käkarna och tvingade mig själv att inte kasta iväg datorn på golvet. Tårar hotade att tränga fram i mina ögon och jag blinkade frustrerat för att de inte skulle börja rinna. Vem det än var som hade skrivit detta var denna personen en riktig idiot. Hur kunde någon ens skriva så här om mig? Jag var inte sådan, vem hade gjort så här? På uppslaget var det bilder på mig och Harry, och det stod saker om mig jag inte ens hade kunnat drömma om att jag någonsin skulle få läsa om mig själv. En snyftning for ur mig och jag kramade min kudde hårt. Jag undrade verkligen vem och varför.

“Hey love, what’s wrong?” hörde jag plötsligt en mörk röst bredvid mig säga. Harry kom snabbt fram till mig och satte sig bredvid mig, hans svepte sina armar omkring mig och tog mig i sin famn. Jag nickade emot datorn som nu låg på sängen och Harry tog den snabbt i sitt knä. Hans rynkade på pannan när han fick se bilden och han började läsa artikeln. Jag bara suckade. Det var väl inte så här som folk såg mig, eller hur? Och om det var det, varför hade det blivit så?

“Summer.”

“Yeah?”

“Ignore them. I know that you’re not like that. They’re just jealous because I’m the happiest guy in the world having you as my girlfriend.” Harrys röst var mjuk och hans mörkgröna ögon stirrade in i mina bruna. Hans ögon var lugna och visade bara trygghet.

“But what they write about me.. And you..” mumlade jag tyst.

“They don’t know what being in love feels like. They don’t know what it feels like to be us. They don’t know us.” Ett tunt leende spred sig på mina läppar för vad Harry sa. Han hade kanske rätt.

“Well, okay” svarade jag. Han hade nog rätt men jag ville fortfarande ta reda på vem som hade gjort det här. Och det skulle jag, bara inte just nu.

“They’re just bitches” sa Harry och stängde ner locket till datorn. Jag lade undan datorn på nattduksbordet och lutade mig mer mot Harry.

“Niall’s birthday is on monday, do you have any ideas to what I can get him? Since you’re a guy and all” frågade jag Harry.

“Hmm, I don’t know. What does he like?” frågade han mig nyfiket.

“Food, food, food and oh he also likes football” svarade jag och Harry skrattade lite.

“Well, you can always give him a football shirt or something” sa han och ryckte på axlarna.

“Harry, you’re a genius!” utbrast jag och log brett. Han skrattade lite och kollade på mig.

“Maybe I am, but right now I’m a really hungry genius. So what do you say about eat something?”

“Sounds amazing” sa jag och började gå av sängen men Harry drog snabbt i min arm så att jag hamnade över honom. Ett flin lekte över hans läppar samtidigt som han drog undan en hårslinga bakom mitt högra öra. Mina händer var på hans muskulösa bröst och jag log mot honom. Hans gröna ögon kollade djupt in i mina samtidigt som han lutade sig närmre mig. Hans mjuka läppar var snart på mina och jag slöt ögonen och kysste honom tillbaka. Hans tunga drogs över min underläpp för att fråga om inträde vilket jag glatt tillät honom. Våra tungor fightade för dominans och såklart vann Harry. Hans händer var på min svank och mina var fortfarande på hans bröst där jag kunde känna hans hjärta bulta. Elektriska stötar for igenom min kropp och det var som om jag inte kunde få nog av honom. Harrys händer flyttades ner mot min rumpa medan mina hamnade i hans hår. Jag drog lite i det och tjänade ett lätt stön från Harry. Jag log lite i kyssen och lade mina ben på varsin sida av Harry. Jag satte oss upp och Harrys händer var på min rygg igen. Han vände oss om så att jag var under honom. Hans händer smög sig långsamt in under min tröja samtidigt som vi drog oss undan från kyssen. Harry började kyssa mig på nacken och jag bet mig i läppen när han hittade min svaga punkt. Han började suga och bet lite och jag gav ifrån mig små stön. Jag kände honom le mot min hud och jag visste mycket väl att jag skulle ha ett märke där sedan. Harry slutade suga på min svaga punkt och börja istället att göra en väg av kyssar ner mot mitt nyckelben. Där började han ännu en gång att suga och när han visste att det var ett märke så drog han försiktigt tungan över det ömma området. Hans händer hade vid det här laget åkt upp högre upp på min mage och var strax under mina bröst. Mitt hjärta dunkade hårt av upphetsning. Att Harry gjorde detta mot mig var helt ofattbart. Hans fingrar som så försiktigt vandrade på min hud fick mig att bli alldeles vimmelkantig och hans kyssar var något av det bästa jag visste. Han, om någon, visste verkligen hur han skulle använda sin tunga.

Harrys läppar attackerade mina igen och det var inte förrän hans mage kurrade till som vi bröt kyssen. Jag skrattade lite och såg Harry le.

“That, my love, was amazing” sa han och pussade mig snabbt på munnen innan han drog upp oss från sängen. Vi gick ut till hallen och när jag såg min spegelbild så flämtade jag till. Både på min nacke och på mitt nyckelben så fanns det stora sugmärken.

“Harry!” utbrast jag och kände på det ena märket som fortfarande var lite blött. Han kollade med ett flin på mig och ryckte bara oskyldigt på axlarna.

“That’s how it is when you’re with Harry Styles” sa han och flinade ännu mer och jag himlade med ögonen.

“Everyone’s going to stare” mumlade jag och började gå mot toaletten för att sminka över det. Men såklart så stoppade Harry mig.

“Who cares? At least everyone knows that you’re mine. And don’t say that you didn’t enjoy it because I know you did” sa han och en rodnad spred sig på mina kinder när han sa det sista. Han skrockade åt min reaktion innan han flätade samman våra händer och drog med mig ut från hotellrummet.

När vi kom ner till lobbyn så såg jag receptionisten slänga längtande blickar på Harry och när hon såg mig så gav hon mig en sur blick. Jag suckade och jag kände Harry kolla på mig.

“Nothing” sa jag som svar till hans undrande blick samtidigt som vi gick in i hotellets restaurang. Han lade en arm om min midja och drog mig tätt intill honom. En servetris visade oss till ett bord där vi satte oss. Harry drog ut min stol åt mig och satte sig sedan mittemot mig. Vi fick varsin meny som vi började kolla igenom. Men jag kollade mer på Harry. Han såg så himla fin ut. Hans vita tröja fick hans kropp att se brunare ut och hans tatueringar syntes nästan igenom. Hans hår var ostylat och låg rufsigt mitt på huvudet. När han märkte att jag tittade på honom så kollade jag genast ner på menyn för att fokusera på den istället. Något som inte var det lättaste när en snygg kille satt mittemot mig.

HARRYS PERSPEKTIV

Jag kollade på menyn som servitrisen hade gett mig men kunde inte fokusera alls. Allt jag kunde tänka på var Summer, mig, oss. Det som nyss hade hänt var ovanligt för mig. Visst brukade jag hångla med tjejer, men ofta så ledde det till något mer. Men jag visste att Summer inte var sådan och jag ville ändå inte gå för fort fram. Men vart gick gränsen? Jag kunde ju inget om något sådant här. Jag hade aldrig haft ett riktigt förhållande och ibland undrade jag verkligen om detta var rätt val. Misstro mig inte, jag gillade verkligen Summer. Men det som skrämde mig så var hur mycket jag hade förändrats på bara några dagar på grund av en tjej. Det var som om jag behövde Summer och att jag inte klarade av att vara utan henne. Så hade jag aldrig känt förut. Jag hade alltid bara fått det jag då varit ute efter, sex. Men med Summer så var det så mycket mer. Jag ville att hon skulle känna sig trygg i min närhet och inte skrämd som hon varit i början. Förut så hade hon ryggat tillbaka när jag försökt ta hennes hand eller så, men nu verkade hon lita på mig och allt jag ville var att behålla det så och inte såra henne. Men på något sätt så visste jag att jag någon gång skulle göra det. Jag menar, det var ju alltid någon som sårade den andra i en relation. Sedan så var jag ju Harry Styles också. Hjärtekrossaren.

KAPITEL 27 ALLIHOP!! Vad tycker ni än så länge? :)

Kommentera gärna era åsikter och tankar. :)

Ha det superbra så hörs vi på lördag, då det är jullov och snart julafton!!

Kram Frida x

Mina föräldrar vart skjutna mitt framför mina ögon när jag var 11, pågrund av en affär. Jag minns tydligt Ricko, mannen som sa att vi var familj, att jag kunde lita på honom, innan han dödade mina föräldrar framför mina ögon. Jag tog mig själv till new york. med pengar från att ha jobbat & stulit saker från bensinmackar jag sedan har sålt på gatan. Jag bor i London nu, 6 år senare med min farbror Gabriel. Jag har varit väldigt kaxig sedan den dagen. Jag lärde mig att försvara mig själv redan vid 8 års ålder. Jag kan hantera ett vapen som baksidan på min hand, det är något man lär sig när man är uppvuxen med vapen, slagsmål & en massa droger & cigaretter. Skolan är ganska enkel för mig, betygsmässigt, men lärarna, eleverna och dom andra personerna i skolan hatar jag. Lärarna är helt dumma i huvudet, och vi kommer inte alls överens. Eleverna ser nog mig som en person man inte vill bli vän med. Jag blir lätt arg och därav många bråk & slagsmål. Jag är ganska tuff av mig, jag vägrar släppa in folk i mitt liv, förutom min farbror. 

Det känns ofta som att min farbror känner det riktiga mig, personen bakom mina murar. 

Jag är inte typen som har pojkvän. Kärlek är något jag inte tror på, jag tycker att det är bullshit. Men det var innan jag träffade zayn malik. 

Mitt namn är cataleya, och detta är min historia. 

Skriven av Ellie. 

Kopiering polisanmäls.

Som sagt, gå in och läs och släng in en kommentar :) 

(Kapitel 26 finns här nedanför)

//Josefin xxx

“But he has no right to do it. I hate him, he’s not even my dad anymore” sa jag och kunde inte hejda mina tårar längre. De rann ner för min kind i samma takt som Harry strök bort dem med sina tummar. Han öppnade munnen och tänkte nog säga emot mig men jag hejdade honom.

“Harry what I’m saying is true. I don’t have a dad anymore” sa jag och suckade tungt.

 

“Harry, can we please check in at a hotel for the night? I don’t want to be home and I know that you don’t want me to be at your place. We can bring Cara” sa jag i ett desperat försök för att slippa vara hemma.

“It sounds lovely babe, Cara is at my aunt’s so we don’t have to bring her” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag när han kallade mig babe.

“You have an aunt?” frågade jag förvånat. Harry hade aldrig berättat något om sina släktingar och om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att han hade några.

“Yeah, but I don’t like her” svarade han ärligt. Jag suckade.

“Why do we have so messed up lives?” frågade jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han lade sin ena hand på mitt lår och strök det försiktigt.

“I don’t know baby, but we have eachother” sa han och jag nickade. Vi hade varandra. Något som betydde mycket för mig. För bara några veckor sedan så gillade jag inte Harry alls, men han hade verkligen visat för mig vem han verkligen var. Harry var en underbar kille. Han var rolig, charmig, omtänksam och självklart så var han väldigt väldigt flörtig.

“Let’s go” sa jag efter en stunds tystnad. Jag ställde mig upp och borstade av gräset från mina byxor. Sedan började jag gå mot sidan av huset.

“Where are you going?” frågade Harry bakom mig.

“To my room” svarade jag och stannade framför trappan som ledde upp till min balkong. Jag lyfte på en blomkruka och tog fram min nyckel som jag alltid gömde där och gick sedan upp för trapporna.

“What are you going to do there?”

“Pack some stuff.” Jag öppnade balkongdörren och gick in i mitt vita rum. Jag hörde Harry bakom mig samtidigt som jag låste dörren till rummet så att mamma eller pa- jag menade Chad inte skulle komma in. Jag suckade och tog fram en svart bag från min garderob.

“You have a nice room” hörde jag Harry säga samtidigt som han kollade runt.

“Thanks” svarade jag och gick sedan in i mitt badrum för att samla ihop alla saker jag behövde.

“Harry, can you pack some clothes for me please?” frågade jag och jag hörde honom säga ja som svar. Jag lade ner tandborste och tandkräm i min necessär och även lite smink och parfym. Sedan gick jag ut från toaletten och fann Harry i garderoben. Han kom ut med ett flin på läpparna.

“I put some clothes on the bed” sa han och jag nickade. Jag vände mig om och gick mot sängen där jag fann ett par tajta jeans och ett linne samt ett par röda stringtrosor och en röd bh. Jag suckade, såklart skulle han välja det.

“Nice choice huh?” frågade han och lade armarna om min midja bakifrån.

“Very” svarade jag och lade sedan ner det i bagen.

“Okay, let’s go to my house and I’ll get myself some clothes” sa han och drog sedan med mig ut igenom min balkongdörr och ner för trappan igen. Jag följde efter honom medan jag slängde min väska över axeln och lade tillbaka nyckeln på rätt plats.

“Okay, so we need to take the underground again then” sa Harry när vi stod vid mitt garage.

“No we can take my car” sa jag och skrattade åt hans förvånade ansiktsuttryck.

“You have a car?”

“Yeah, my mum got if for me. She wants me to have a car when I decide to start with my driving test” förklarade jag och Harry såg ännu mer förvånad ut nu.

“So you have a car, but you can’t drive it?”

“That’s right” svarade jag och tog ut nyckeln till bilen som jag hade i min väska som en säkerhet ifall jag någon gång skulle behöva använda bilen även fast jag inte hade körkort. Jag gav den till Harry som glatt tog emot den och ledde sedan honom in i garaget. Och där stod den, en silvrig bil med något märke jag inte visste namnet på. Jag var ju inte den som var bäst på olika bilmärken och sådant.

“Wow, your car is amazing Summer” sa Harry imponerat när vi hade satt oss i den. Jag skrattade lite och tittade på honom.

“Well, it wouldn’t be that amazing without the driver” sa jag sedan och förvånades av mig själv. Harry hade visst påverkat mig ganska mycket och nu var det jag som kommit med den flörtiga kommentaren. Mycket förvånande, faktiskt. Inte för att jag egentligen såg just det som negativt, snarare tvärtom.

“Hello, a room for two for the night” sa Harry till receptionisten som satt bakom kassan på hotellet vi nyss hade kommit in på. Det var inte ett jättedyrt hotell, men inte heller det billigaste. Faktum var att jag tyckte att det var skönt, för ärligt talat hade jag fått nog av dyra hotell som ändå i slutändan inte var bättre än de som var billigare.

“Okay, I’ve got one on the third floor. Your room number is 318 and you need to check out before 12pm. Breakfast is served between 7 and 11” sa tjejen som jag märkte log extra stort emot Harry. Hon tittade knappt på mig och det gjorde mig irriterad, som att hon inte såg mig trots att jag var fullt lika synlig som Harry.

“Okay, how much will that be?” frågade jag och tjejen gav mig ett snabbt ögonkast innan hennes blick drogs till Harry igen. Visst var jag medveten om att tjejer säkert gillade honom. men nu såg väl den här tjejen att han var här med mig?

“It’ll be 52 pounds and 50 pence” sa tjejen och Harry plockade genast upp sin plånbok ur bakfickan. Men jag hejdade honom snabbt med min hand på hans arm.

“I’ll pay” sa jag och hans gröna ögon borrade in sig i mina medan han rynkade lite på pannan.

“Summer, it’s okay” mumlade han och jag suckade.

“Look, I’ve got so much money that I don’t even know what to do with. Please let me do this for you” sa jag och ett litet leende spred sig sakta på Harry läppar.

“Okay, thank you” sa han medan jag tog upp mitt kontokort och betalade för oss.

“Your names?” frågade tjejen mig spydigt och fick mig att vilja skrika på henne. Vad hade jag gjort henne egentligen?

“Williams, Summer Williams. And his name is Harry Styles” svarade jag och kramade Harrys hand i min.

Receptionisten kastade sura blickar på mig som om jag hade gjort något fel, vilket jag verkligen inte hade. Hon skrev in några saker på sin dator och gav sedan nyckeln till Harry och inte till mig, vilket inte förvånade mig.

“Have a good night, guys. And just come down if you’re free some night, Harry” sa tjejen och fyrade av ett leende emot Harry igen. Men han såg ganska irriterad ut, precis som jag kände mig.

“Sorry, I really don’t want to be rude but don’t you see that I’m here with a girl? I’m not available” sa Harry och drog sedan med mig bort till hissarna. När vi väl stod ensamma inne i hissen suckade jag.

“Are you okay?” frågade Harry och lade armarna omkring min midja. Han drog mig närmre sig och jag nickade.

“Yeah. I mean, I know that so many girls like you but it was like she ignored me” sa jag lite smått sorgset.

“Yeah, but I don’t like her. I like you and I would never ignore you” sa han och mina mungipor drogs genast uppåt i ett leende. När hissdörrarna öppnades gick vi hand i hand till hotellrummet och Harry öppnade dörren till vårt hotellrum. Jag slängde genast av mig väska, ytterkläder och skor och kastade mig sedan på dubbelsängen som stod där inne. Den var lagom mjuk och jag tittade upp på Harry som skrattade åt mig.

“I see you like the bed” sa han och lade sig ner bredvid mig. Han lade kassen med kinamat emellan oss som vi hade handlat på vägen hit och vi hjälptes åt att lägga ut allting på sängen. Maten var fortfarande varm och smakade gott, särskilt nu när jag var riktigt hungrig.

“Summer?” frågade Harry efter en liten stund.

“Yeah?”

“Earlier, with your dad... You called me your boyfriend” sa han med en lite förbryllad min. Jag kände mina kinder hetta till och förstod att jag rodnade. Tänk att han tog upp det här... Det kunde bara betyda en sak. Han ville inte vara min pojkvän, och nu hade jag förstört allting emellan oss. Väldigt smart Summer, väldigt smart. Nu skulle säkert Harry gå till den där receptionisten och lämna mig ensam kvar här.

“Yeah, I just... I’m sorry” sa jag och tittade ner på det vita täcket som fanns under mig.

“Why are you sorry? What you said made me happy” hörde jag Harry säga. Det fick mig att vända huvudet uppåt och stirra in i Harrys gröna vackra ögon.

“What?” fick jag fram och nu var det Harrys tur att rodna lite.

“Yeah. I want to be yours and I want you to be mine. Be mine, Summer?” frågade han en aning tyst och jag började att le stort.

“Alina and Poppy, isn’t it today after school you guys are writing for the school magazine?” frågade jag och tittade på vårt gängs två nyaste medlemmar. Båda två nickade och det fick mig att le och glatt klappa i händerna en gång.

SERENAS PERSPEKTIV

“Write that, and that. And also that” sa jag och pekade på pappret som låg bredvid datorn Alina och Poppy satt vid. På pappret stod det en massa saker, om Harry och Summer, men kanske främst om Summer. Saker som inte var sanna, men det var något jag inte brydde mig om. Det var det som var hela grejen, att ingenting faktiskt var sant. Men jag skulle få hela skolan att tro på det, om jag så var tvungen att göra vad som helst. Nästa vecka skulle detta publiceras i skoltidningen, inga men kring det. Och jag kunde inte vara gladare över det. Det var äntligen dags för Harry och Summer att inse att de inte var gjorda för varandra, att de inte borde vara tillsammans alls och att jag var den Harry borde vara ihop med. Jag hatade tanken på att de två var med varandra, när jag sedan början av den här skolgången hade bestämt att Harry var min. Självklart så gick Summer in och förstörde allt som den lilla skit hon faktiskt var, men jag kunde fixa detta ändå, visst kunde jag?

Jag nog nöjt när jag läste texten på artikeln. Det skulle bli riktigt synd om Summer, men oups - inte mitt problem. Dessutom, hur kunde man tycka synd om någon som ändå förtjänade det? Nästa vecka skulle bli grym, jag kunde knappt vänta.. Ibland var jag bara för smart.

SUMMERS PERSPEKTIV
“Are you cancelling on me Lucy Parker?” frågade jag Lucy med ett flin.

“I’m sorry Summer, it’s just that my parents told me that I have to attend the dinner at my grandparent’s” sa hon och jag nickade.

“It’s okay Lucy, I understand. We can have our movie night another day” sa jag och log mot henne.

“Thanks Summer, you’re the best” sa hon och kramade om mig. “I see you at school on monday” fortsatte hon innan hon försvann ut från skolan. Det var inte så många personer kvar i korridoren men de som var det, stirrade på mig. Det var som om de inte sett mig tidigare. Men jag visste att de flesta trodde att Harry bara ville vara med mig för sex. Men de hade så fel. Harry var en underbar kille och utnyttjade mig inte alls. Men det verkade inte de andra eleverna förstå. En suck for ur mig när jag hade öppnat mitt skåp. Läxorna var många och väldigt jobbiga. Men jag visste att jag var tvungen att plugga, även fast jag inte ville. När jag lagt ner alla mina läxböcker i min väska och stängt skåpet så tog jag fram min mobil för att smsa Harry. Eftersom inte jag och Lucy skulle ha filmkväll så tänkte jag att vi kunde spendera kvällen tillsammans. Min mamma skulle säkert inte bry sig. Enda sedan hon kommit hem från sitt jobb i tisdags så hade hon varit i sitt arbetsrum. Tydligen så hade hennes chef befordrat henne så att hon nu reste längre sträckor och var borta mer. Hon hade även mycket pappersarbeten. Men min mamma brydde sig bara om pengarna som hon tjänade.

Jag kände en knack på axeln och vände mig om för att möta Harry. Jag sprack genast upp i ett leende och lade undan min mobil i min väska.

“Of course I wanna come over to your house” sa han som svar till mitt sms.

“Great, let’s go!” sa jag och tog hans hand i min innan vi började gå mot utgången. Jag började gå i riktningen mot tunnelbanan men stoppades av att Harry gick åt det andra hållet.

“Where are you going?” frågade han mig.

“To the underground” svarade jag.

“Oh right, I forgot.” Vi började gå mot tunnelbanan. Solen lyste och torkade upp vattnet från gatorna efter morgonens regn. Jag kände att någon tittade på mig och såklart så var det ingen annan än Harry.

“What?” frågade jag.

“Nothing, you’re just beautiful” svarade han och böjde sig ner för att plantera en snabb kyss på min mun. En rodnad spred sig på mina kinder och jag hörde Harry skrocka innan vi gick ner för trapporna mot perrongen.

“You can buy a ticket over there” sa jag och pekade mot en biljettkiosk längre bort samtidigt som jag tog fram mitt resekort.

“I’m not going to pay for a damn ticket, let’s do it in my way instead” sa han och innan jag hunnit fråga vad han menade så hade han dragit med mig bort mot där man skulle visa sin biljett. Harry höll ett stadigt grepp om min hand samtidigt som han gick före alla i kön. När han kom längst fram lyfte han över mig över en grind som öppnades av mannen i biljettluckan innan han själv hoppade över.

“Hey! Kids, come back here and pay!” ropade mannen i biljettluckan samtidigt som Harry började springa med mig i släptåg. Jag hörde steg bakom oss och när jag kollade bak så såg jag två vakter komma springandes. Jag kunde inte hindra mig själv från att skratta och såg Harry kolla roat bak på mig.

“Come on Summer, you’re too slow!” ropade han och jag himlade med ögonen.

“Shut up Harry, it’s not everyday that I’m not paying for my ticket!” ropade jag tillbaka. Harry skrattade bara innan han tog min hand i sin och drog med mig på rätt tåg. Precis när dörrarna stängdes så kom vakterna fram. Harry flinade och vinkade till dem innan vi satte oss ner. Jag drog in ett djupt andetag för att återhämta andan.

“That was fun” sa Harry och log. Jag skrattade lite och lutade huvudet mot hans axel. Han lade en arm om min midja och drog mig närmre honom. Mitt hjärta dunkade hårt i bröstet efter allt springande och Harry andades tungt.

“Whatever you say” mumlade jag.

“Come on, I know it was your first time. My first time was really fun, but it still is” sa han och jag skrattade lite.

“Okay, it was. But just a bit” sa jag och log medan min hjärna varvade ner. Harry log och drog mig ännu närmre sig, vilket bara fick mig att bli ännu mera glad. Jag lutade mig i hans famn och kände mig trygg. Jag ignorerade alla blickar vi fick på oss, för det fick vi. Eftersom vi hade klivit på tunnelbanestationen som låg nära skolan och många åkte den till och från skolan så var det många ifrån vår skola runt omkring oss. Men dessa människor som annars inte brukade bry sig om mig, stirrade nu bara för att jag satt med Harry. Kanske tittade de på honom och inte på mig, men jag ville inte bry mig. De fick väl stirra om de ville, för de visste ändå inte sanningen. Harry tittade på mig med sina gröna ögon och ärligt talat var det allt jag brydde mig om just nu. Han behövde mig och jag behövde honom. Jag brydde mig inte om vad alla trodde om oss, eller att Serena inte accepterade att vi var tillsammans, för Harry hade lyckats bevisa för mig att han var en annan person och jag visste dessutom varför han hade en fasad i skolan. Jag tänkte inte ge upp att vara med honom på grund av vad alla andra tyckte.

“Your house is so big” mumlade Harry medan vi hand i hand gick upp till uppfarten till mitt hus.

“Yeah.. I know. But I don’t really like it, I think smaller houses are cuter” sa jag och tittade förbryllat på en bil som jag inte kände igen. Den stod på uppfarten och jag hade aldrig sett den förut. Men jag antog att Kate hade någon väninna här, eller något sådant. Inte för att hon brukade ha det, men vad skulle det annars ha varit? Jag märkte inte att jag hade stannat förrän jag kände Harry dra mjukt i min hand.

“Why are you stopping here?” frågade han och tittade med en orolig rynka i pannan på mig. Jag suckade lätt.

“I’ve never seen that car before...” mumlade jag och gick sedan tillsammans med honom emot ytterdörren.

“Maybe it’s Kate’s?” frågade Harry lugnt och kramade min hand i hans. Jag skakade på huvudet medan jag drog ner dörrhandtaget. Dörren gled lätt upp och jag kunde höra skrik som ekade igenom hallen. Det lät inte särskilt bra... Harry tittade oroligt på mig och jag sparkade snabbt av mig skorna för att sedan gå in emot vardagsrummet där jag fick se mamma och en man skrika på varandra.

“Mum?” frågade jag oroligt och ganska tyst. Min blick flackade mellan henne och mannen som stod mittemot henne. Jag kände igen honom ifrån någonstans, men jag kunde bara inte sätta fingret på ifrån var.

“Summer, you should just go” sa hon med tunn röst. Jag kunde se tydligt att hon hade gråtit för hon torkade irriterat bort tårar som rann ner för hennes kinder.

“Summer?” sa mannen som nu plötsligt stod närmre mig utan att jag hade märkt det. Det gjorde mig obekväm och helst av allt ville jag bara lämna rummet.

“W-who is he, mum? Who are you?” frågade jag och tittade skrämt upp på mannen som jag kände igen ifrån någonstans. Plötsligt kände jag en hand slinka in i min och Harrys doft fyllde mina näsborrar. Jag backade bakåt ett steg och kände Harrys hand krama min i ett hårt grepp. Han gjorde så att jag kände mig tryggare. Mamma suckade och kom också fram till mig.

“He’s your-” längre hann hon inte innan mannen barskt avbröt henne.

“I’m your father, Summer. Can’t you see that?” Och plötsligt blev allting glasklart för mig. Nu kände jag igen honom, och visst var det han. Men vad gjorde han här? Min pappa tittade på mig med sina bruna ögon och jag hatade honom för att han bara kom hit utan att ens förvarna mig. För när mamma och pappa hade skiljts, hade det nog ärligt talat varit jobbigare för mig än för dem själva. De första åren hade jag saknat honom så sjukt mycket, men när jag hade insett att han inte skulle komma tillbaka hade jag bara gått vidare. Och ändå så stod han här igen, åtta år senare. Varför visste jag inte.

“What are you doing here?” frågade jag och tog ännu ett steg bakåt närmre Harry så att vi nu stod så tätt intill varandra som det var möjligt.

“Who the hell is he?” frågade pappa surt och pekade på Harry istället för att svara på min fråga om vad han gjorde här.

“Why do you care?” frågade jag tillbaka och bet ihop tänderna av ilska. Varför skulle han bry sig om Harry?

“Eww... Just look at him. Tattooed and ugly jeans with holes. A bad attitude. Looks like an asshole, why are you with him?” Jag kände hur Harry spände sin kropp i ilska och jag själv kände mig minst lika arg åt det pappa just hade kallat honom.

“What the hell is your problem?! Don’t think you can just come and tell what do to after eight fucking years!” utbrast jag argt medan tårar vällde upp i mina ögon.

“Oh you know I can, because I’m your father. He’s an asshole, can’t you see that? I can. Leave Summer alone or I will seriously make you do it” muttrade min så kallade pappa medan han fortfarande pekade på Harry.

“Shut up!” sa Harry medan han höll mig nära sig. Och det var nog bra att han gjorde det, annars skulle jag kanske ha fallit ihop i en hög på marken.

“Don’t talk to me like that, you fucking asshole. Leave Summer alone” svarade pappa och då fick jag faktiskt nog.

“I’m not gonna leave him, he’s my boyfriend! And he’s not gonna leave me either. You don’t know anything about him, so stop judging him! I hate you, never return to my life!” skrek jag högt och mycket argt trots att pappa inte stod långt ifrån mig. Vid det här laget såg jag att mamma inte var kvar i rummet längre. Typiskt henne att alltid gå så fort någonting blev lite jobbigt.

“I’m your father and I can tell him to get the fuck out of your life if I want to." Jag höll hårt i Harry medan jag blev mer arg och ledsen för varje sekund som tickade förbi. Hur i helvete kunde han säga så, och bara dyka upp så där när han inte hade brytt sig förr?

“No, no you can’t. Because you’re not my dad, not anymore. You stopped being my dad when you left us alone. So don’t come and tell me or Harry what do to, because you don’t have the right to that” sa jag och tittade argt in i pappas ögon. Han såg förvånad ut för en sekund men sedan nollställdes hans ansiktsuttryck. Jag kände bara för att knuffa ut honom igenom dörren men jag visste att jag inte var stark nog för det.

“Oh, so his name is Harry? What a dick” muttrade pappa. Jag svarade inte ens utan tittade desperat på Harry.

“Please take me away from him” mumlade jag och kurade ihop mig i hans famn. Harry nickade bara snabbt och lyfte upp mig. Han gick till hallen och tog båda våra skor och jackor samtidigt som han fortfarande höll i mig, hur han nu lyckades med det.

“Wait! Summer, I want you to get to meet your little sister. She’s at my house” orden fick både mig och Harry att rycka till och jag svalde hårt. Min “pappa” stod nu i hallen bredvid oss och jag hatade bara synen av honom.

“Why did you get a new child when you’re gonna leave her when she’s nine? Just like you did with me” sa jag och hoppade ner ifrån Harrys famn. Jag stirrade argt upp på pappa som såg minst lika arg ut.

“Shut up, I didn’t have a choice!” utbrast han och det gjorde mig ännu argare. Vadå inte hade något val? Så han valde alltså inte att lämna mig? Det var det mest patetiska jag någonson hade hört talas om.

“You decided to leave us and it was only your choice, don’t you say anything else. You left me and mum eight years ago for another woman, stay with her and your daughter ” muttrade jag och såg hur pappas hand flög upp emot min kind. Innan jag hann reagera brände det till på kinden och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag kände Harrys starka armar omkring mig medan jag höll ena handen för min kind. Jag vägrade att titta på pappa, jag skulle aldrig någonsin göra det igen. Han hade slagit till mig, precis som Harrys pappa hade gjort med honom. Jag behövde inte inte ens säga till Harry att få bort mig ifrån min egen pappa, för det fattade ändå. Inom några sekunder var vi ute ur huset och och satt på gräsmattan på tomten.

“I hate him!” utbrast jag medan Harry oroligt strök sin hand över min kind som var röd nu.

“I know, I know” mumlade han lugnande och höll mig tätt intill sig.

“How could he say those things about you? He doesn’t even know you!” utbrast jag och kramade honom hårt.

“I don’t know Summer. But don’t be mad for me or my sake, I’ll be fine” sa han och strök mig över håret. Även fast han sa sådär så visste jag att han var arg, det kunde jag höra på hans röst. Vid det här laget kände vi varandra så väl att jag kunde höra sådant.

“But he has no right to do it. I hate him, he’s not even my dad anymore” sa jag och kunde inte hejda mina tårar längre. De rann ner för min kind i samma takt som Harry strök bort dem med sina tummar. Han öppnade munnen och tänkte nog säga emot mig men jag hejdade honom.

“Harry what I’m saying is true. I don’t have a dad anymore” sa jag och suckade tungt.

“I don’t want you to look at me diffrently Summer. I need you” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag.

Jag stod vid mitt skåp på fredagsmorgonen. Veckan hade gått riktigt fort och jag längtade hur mycket som helst till helgen. Efter att jag och Harry pratat ut i lördags så hade vi inte pratat om det ämnet mer. Jag visste att det fick honom att känna sig nedstämd och värdelös. Något som han inte var. Men faktum var att jag och Harry inte hade setts på hela veckan. Inte ens på jobbet. Jag förväntade mig inte att vara med honom hela tiden, men senast vi träffades var i lördags vilket var typ en vecka sedan.

"Hi Summer" sa en röst bredvid mig.

"Hey Liam" svarade jag och vände mig om mot Liam.

"Are you and Lucy having your movie night tonight?" frågade han och jag nickade. "And I still can't come?" fortsatte han.

"Nope, it's just for me and Lucy" svarade jag.

"Did I hear movie night?" Hördes en röst bakom mig.

"Yup." Jag vände mig om mot Harry och log lite.

"Can I come?" frågade han och flinade.

"Nope it's just for girls."

"Come on Summer, you in a pyjamas is a win win and I can see all of those sexy pillowfights in real life instead of in a movie" sa han och jag slog till honom på armen.

"It's just for girls Harry" svarade jag med ett ganska så rött ansikte.

"I can be a girl" sa han och jag skrattade.

"You can? Then I'm going to treat you like one. I want to do a makeover on you and you can't kiss me because your a girl and well I don't kiss girls" sa jag och flinade. Hans ansiktsuttryck ändrades direkt och han kollade med stora ögon på mig. "Let's go Liam" sa jag till Liam och drog med honom mot klassrummet där vi skulle ha latin. "Bye Miss Styles" ropade jag retsamt till Harry. Och när jag vände mig om så log han emot mig. Jag fortsatte sedan att gå till klassrummet med Liam och försökte att stoppa mig själv ifrån att le stort. Men jag hann inte särskilt långt innan jag kände ett par armar omkring min midja bakifrån.

“Not so fast, princess” hörde jag Harrys mörka röst i mitt öra. Det fick mig att rycka till och sedan börja skratta när jag insåg vem det var. Liam skakade leendes på huvudet och fortsatte sedan själv emot klassrummet. Jag vände mig om emot Harry och placerade mina armar omkring hans hals.

“What is it now?” sa jag och försökte låtsas låta sur men misslyckades totalt när ett leende spred sig över mina läppar.

“I forgot something” sa han och lutade sitt ansikte närmre mitt. Min blick vandrade runt på alla som gick i korridoren runt omkring oss för att se om någon tittade. Och mycket riktigt, många hade stannat och tittade på mig och Harry. Det var väl kanske inte direkt den vanligaste synen i skolan men jag kände mig obekväm med att vara så utstirrad. Harrys hand tog ett mjukt tag om min kind och fick mig att vända uppmärksamheten emot honom igen.

“Ignore them” mumlade han i mitt öra och tittade djupt in i mina ögon. Och det var inte särskilt svårt att göra det när de mörkgröna ögonen var omöjliga att slita sig ifrån. Jag nickade lätt och han lutade sig fram ännu mer, fortfarande med sin blick fäst vid min. Jag blev plötsligt nervös trots att jag hade anat hela tiden vad han skulle göra, skulle han göra det framför alla här i korridoren? Plötsligt kände jag Harrys varma läppar pressas emot mina och då var det verkligen som om alla andra runt omkring oss inte spelade någon roll. Det var Harry och jag, det var det som räknades. Inte de andras blickar. Jag slöt mina ögon för en kort sekund och kände att här var jag trygg. I Harrys varma famn var jag säker, det visste jag. Jag behövde honom och han behövde mig.  En knuff i min rygg som gjorde att jag och Harry drogs isär fick mig att snabbt öppna ögonen och titta mig oroligt omkring.

“Oh I’m sorry Summer, I didn’t mean to push you.. I’m so, so sorry are you okay honey?” hörde jag Serenas silkeslena röst bakom mig säga. Jag vände mig snabbt omkring och fick syn på henne och hennes tre små äckliga följeslagare.

“Oh really?” frågade jag surt och gick närmre henne. Hon hånlog bara men leendet förvandlades snart till en arg min.

“Of course not, why would I ever try to hurt you?” frågade hon och tittade kallt på mig.

“It’s not like you deserved it or something” lade hon sedan till i en hård ton. Då kände jag en stor hand på min axel och jag visste genast vem det var.

“Enough, Serena. Go and bother someone else” sa Harry som tittade irriterat på Serena. Men hon log bara sött emot honom.

“Summer, Summer, Summer... I wonder what you did to deserve this” sa hon och nickade med huvudet åt Harry på det sista ordet.

“Nothing, right?” tillade hon lite tystare och klappade Harry på kinden. Jag kände mig väldigt arg och det såg ärligt talat ut som att Serena tänkte kasta drinken hon hade i handen rakt på mig. Men när vi såg Mr Brown komma gående i korridoren vände hon bara på klacken och gick iväg längs korridoren med de tre andra tjejerna som en svans efter sig. Jag suckade och tittade ner i marken. Hon hade gjort det igen, förödmjukat mig inför en massa folk. Jag ignorerade fullständigt alla som tittade på oss och ville bara sjunka igenom marken.

“Hey babe, it’s okay” sa Harry och lade en arm omking mina axlar.

“She’s just jealous cause you’re so wonderful” viskade han i mitt öra medan han drog med mig bort till lektionsalen jag skulle till.

“Thank you, and I know.. She’s just a bitch, that’s all” svarade jag och tog hans hand i min.

“You’re welcome” svarade han och log snett emot mig, det där leendet som fick mig att bli knäsvag. Förut hade det bara betytt en spydig kommentar och ingenting positivt, men nu betydde det så mycket mer. Jag kände mig verkligen glad för att jag hade gett Harry en chans att visa vem han var för mig, för om man väl lärde känna honom på riktigt så var han så mycket bättre än den bilden jag tidigare hade haft av honom. Vem brydde sig om Serena, när man hade Harry?

SERENAS PERSPEKTIV

Gud vad jag hatade henne, allvarligt talat. Det fanns väl många äckliga personer här i skolan men ingen som jag hatade mer än Summer Williams. Jag fattade verkligen inte vad som var hennes problem, hon tycktes alltid göra exakt tvärtemot vad jag sa till henne att göra. Men Harry var min, det hade han alltid varit! Jag hade velat ha honom jättelänge och nu så var han med Summer? Av alla tjejer han hade kunnat få så hade han valt Summer Williams, tjejen som inte ens hade brytt sig ett piss om Harry för några veckor sedan. Vad var det här för skit egentligen? Jag vägrade tro att det var sant, Harry utnyttjade väl henne bara för sex som alla andra på den här skitskolan. Men jag var populärast och jag skulle ha honom, inte någon rik bitch som hade för mycket stolthet för att falla för honom ända fram tills nu. Att se dem kyssas i korridoren hade tagit hårt på mig även om jag inte skulle erkänna det för ens Jennifer som trots allt var min närmaste vän. Min plan var ju att han skulle falla för mig och ända fram tills nu hade jag varit helt säker på att det skulle hända detta året. I slutet av året skulle Harry vara min, hade jag sagt till mina kompisar. Men jag kanske fick ändra den tanken lite granna... Nej, nej och åter nej. Jag skulle ha honom, inte någon dum medelklasstjej som Summer. Hon visste inte hur man behandlade sådana som Harry på rätt sätt. Det visste jag, för jag var ju trots allt högst upp på popularitetskalan precis som Harry också var. Det var därför vi passade ihop, men det verkade han inte ha förstått än. Och om jag inte kunde få Harry att inse det än, så skulle jag nog få Summer att göra det. Tydligen hade mina varningar hittills inte varit tillräckligt för att få henne att sluta vara med Harry, och jag var nu tvungen att ta till andra saker. Och som jag såg det, kallades det bara för att tänja på reglerna lite, inte att bryta dem. Om hon inte lyssnade på mig då, ja vad hade jag då för val förutom att bryta dem helt och hållet? Harry var min, och ingen skulle hindra mig ifrån att få honom. Inte ens en liten rik bitch som trodde att hon var något mer än vad hon faktiskt var. Faktiskt hade jag idag haft god lust att kasta min drink rakt i ansiktet på henne men hade förstått att hon säkert skulle skvallra om det och då skulle jag ha fått kvarsittning eller något annat med en massa äckliga nollor som brukade stirra på mig i korridorerna som om de aldrig sett en tjej förut. Det fanns oskrivna regler här i skolan som alla hittills hade följt och allt hade varit frid och fröjd. Men nu när Summer hade brutit emot de så kallade socialitetsreglerna så var det annat som gällde. Man bröt inte emot mina regler ostraffat, det var en sak som var klar.

“Alina and Poppy, isn’t it today after school you guys are writing for the school magazine?” frågade jag och tittade på vårt gängs två nyaste medlemmar. Båda två nickade och det fick mig att le och glatt klappa i händerna en gång.

“Hmm, I’m afraid that she likes you more than me” hördes en hes röst bakom mig.

“I doubt that Harry, she loves you” svarade jag honom samtidigt som hans armar slank omkring min midja.

FÖRLÅT FÖR INGET KOLLAGE, MEN JAG HITTADE INGA BILDER SOM PASSADE...

SUMMERS PERSPEKTIV

FROM: Harry Styles

I’m bored can you please come over, Cara is sleeping and I’m alone :(

TO: Harry Styles

I have to study... :/

FROM: Harry Styles

We can study together :) x

TO: Harry Styles

Okay, send me your address and I’ll be there in a few :) x

Harry hade skickat adressen till hans hus och nu var jag på väg dit. Kate hade erbjudit sig att köra mig vilket gjorde att jag skulle slippa sitta i ett tåg fullt med folk.

“Just call or text me when you want to get picked up” sa Kate när vi var framme vid Harrys hus. Jag nickade, sa hej då och gick sedan ur bilen. Hon körde genast iväg och kvar stod jag framför ett brunt högt tegelhus som inte var i det fräschaste laget. Jag gick fram till dörren som verkade trasig eftersom det inte fanns något lås. Jag tog trapporna upp till Harrys våning eftersom Harry tidigare berättat att hissen inte fungerade. Jag knackade på den dörr där det stod Styles på och en man öppnade. Han liknade Harry och jag förstod genast att det var hans pappa.

“Hi, I’m Summer. I guess you’re his dad?” Han kollade på mig med ett flin och jag kunde känna stanken av rök och alkohol från honom vilket fick mig att backa undan ett steg.

“Well, Harry’s not here right now. But I think he’ll be back soon. Come in” sa han och stakade sig på vissa ord. Japp, man kunde lätt säga att han var full. Men det jag inte förstod var att Harry inte var här. Han hade ju sagt att han var här och att han var ensam hemma förutom Cara då. Jag gick in i hallen och kollade mig lite omkring. Det var hål i väggen på ett ställe och hatthyllan hängde på snedden. Jag tog av mig min jacka och mina skor och tog sedan med mig väskan in i vardagsrummet dit Harrys pappa hade gått. Han kom fram mot mig med ett flin på läpparna.

“So, you’re Harrys girl. I hope he doesn’t mind t share you with me” sa han och började stryka mig över kinden. Jag tog snabbt bort hans hand och såg hur han blev arg. Han tog en hand på min rygg och förde mig mot honom. Var det det här som Harry menade att jag skulle bli rädd? För i sådana fall hade han rätt.

“W-what are you doing?” frågade jag och försökte låta så minst rädd som möjligt.

“I’m going to show you something” mumlade han innan hans ansikte kom närmre mitt. Hans händer började röra sig över min kropp samtidigt som jag försökte ta mig ur hans grepp.

“Stop!” utbrast jag och kände att tårarna var på väg att börja rinna.

“What’s going on?!” hördes en röst bakom mig.

“Not now Harry, can’t you see that I’m having some fun with your little friend here”

“Let her go” sa han argt samtidigt som jag hörde honom komma närmre.

“Fine, take your little toy” sa han och puttade mig mot Harry som fångade mig i hans armar. Han kollade oroligt på mig innan han vände sig mot sin pappa.

“She’s not a toy!” skrek han argt och gick närmre honom. Hans pappa skrattade.

“Don’t lie to me Harry, I know that you just want her for sex. Your just like me” sa hans pappa tillbaka.

“I’m not like you at all! You’re a disgusting alcoholic and you don’t know how to treat a woman! I bet that’s why mum left, because you can’t treat your wife and your family right!” skrek Harry och jag flämtade till. Hade Harrys mamma lämnat dem?

“Enough!” skrek Des innan han slog till Harry på kinden. Jag satte ena handen för ögonen, jag ville inte se detta. Men istället för att höra något mer skrik så hördes en dörr smällas igen. Direkt efter det så kände jag två armar omfamna mig i en kram. Jag drog in ett andetag och kände Harrys doft fylla mina näsborrar. Jag slog armarna om honom och lät tårarna rinna ner för mina kinder.

“Shh it’s okay, he won’t touch you. He’s not here anymore. Summer I’m so sorry, I thought that he was out” sa Harry och strök mig lugnande över ryggen.

“It’s not your fault Harry” fick jag fram.

“Yes it is Summer! I knew that something like this would happen. I don’t want you to be afraid of me.”

“I’m not afraid of you Harry” sa jag och drog mig ur kramen. Jag kollade honom i ögonen och drog ett finger under mina. “I just want you to explain some things” fortsatte jag och han nickade.

“Of course” sa han och drog med mig till soffan. Vi satte oss ner och Harry tog min hand i sin.

“Two years ago, when I was sixteen, my mum left us. I have no idea why, I just came home from school one day and dad told me that she had left” började han och drog in ett djupt andetag. Jag strök han med min tumme över hans hand. “In the beginning I thought that it was my fault. I mean, I wasn’t the greatest son. But I soon changed my mind when dad came home drunk every night. He was always mad at me and Cara, and he still is, and he think that we’re just two annoying kids that can’t do anything. He hits me a lot, just because I get mad at him. Fuck, he can’t even take care of this damn house! He hasn’t cooked for us in years and I need to take care of Cara. I’m eighteen years old. I’m supposed to live my life. Not take care of my little sister. But I can’t let her down. She means so much to me and I don’t want her to get into a foster care. Whenever dad is angry he takes it out on us. He’s not hitting Cara normally but a few days ago he did. Therefore I don’t want to leave her alone. Cara is the only one I have left and the thing is, I don’t know how to control all of this so therefore I drink, smoke and fuck girls all the time. But I’m trying to change. But it’s not that easy. I don’t want people to feel sorry for me. Therefore I haven’t told anyone, except for Zayn and Louis. But they just laughed it off and said that everything would be alright. But it won’t be alright!” förklarade han samtidigt som tårar rann ner för hans kinder. Jag drog in honom i en hård kram. Av allting som Harry höll undan från folk så trodde jag verkligen inte att det skulle vara såhär hemskt. Han hade praktiskt taget inga föräldrar och han behövde ta hand om en hel lägenhet samt hans lillasyster helt själv. Harry skrattade lite mitt i gråten.

“It’s pathetic that I can’t even pay a damn ice-cream for my little sister” sa han och jag strök honom för ryggen.

“Shh Harry, it’s not your fault that it has become like this. You’re a strong person Harry and I just want you to know that I’m here for you. I know what you’re going through and I know that it’s tough. But I will help you as much as I can because I care about you and Cara. I’m glad that you told me this Harry, it means a lot to me” sa jag och kunde inte låta bli att själv börja gråta. Harry hade ett sådant tufft liv och han hade gått igenom det alldeles själv. Han behövde någon vid sin sida, förutom hans lillasyster, som alltid kunde vara där för honom.

“I don’t want you to look at me diffrently Summer. I need you” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag.

“Harry... I like you too. And I don’t feel forced, I want to be with you. So I’m saying yes to your question” svarade hon och jag började le större.

“Really?”

SUMMERS PERSPEKTIV

"Thank you for tonight, Harry. It was lovely" sa jag leendes när vi stod utanför min dörr senare på kvällen.

"Your welcome, I'm glad you liked it and that you wanted to come" svarade han och log lite. "So, will I see you something this weekend?" fortsatte han sedan och drog en hand genom hans hår. Något som jag märkt han gjorde ofta.

"Hmm maybe, I'm going to work on Sunday and tomorrow I have no idea what I'm going to do" svarade jag och skrattade lite.

"I'll text you tomorrow so we can do something" sa han och jag nickade.

"Well, goodnight then" sa jag och kollade på Harry. Han log lite innan han böjde sig fram och gav mig en kort kyss på munnen.

"Goodnight Summer" sa han och började gå ner för gången till bilen. Jag följde honom med blicken och när han kom fram till sin bil så vände han sig om och log innan han körde iväg. Jag följde bilen med blicken tills jag inte kunde se den längre innan jag gick in i huset. Leendet som var på mina läppar vägrade att försvinna, men det var nog inte så konstigt. Kvällen hade varit fantastisk och Harry hade verkligen visat att han inte var den Harry som han var i skolan. Såklart så var jag nyfiken på varför, men jag visste att Harry skulle berätta när han kände sig redo.

Nästa morgon vaknade jag av att jag kände doften av nystekta pannkakor. Ett leende spred sig på mina läppar direkt och jag skyndade mig ur sängen för att gå ner till köket. När jag kom ner såg jag Kate stå vid spisen och steka pannkakor, som jag anat.

"Hi Kate" hälsade jag och slog mig ner på en av köksstolarna.

"Hi love, how has your week been?" frågade hon och ställde ner ett fat med pannkakor på bordet. Mina läppar sprack upp i ett ännu större leende.

"It has been great. Harry and I are dating" svarade jag och kollade upp på Kate. Hon kollade förvånat på mig innan hon log ett litet leende mot mig.

“Harry? I thought that he was a jerk and that you didn’t like him at all” sa Kate och satte sig sedan mitt emot mig.

“Yeah I did think that, but when I got to know him better it turned out that he’s a lovely guy and the Harry in school is not the same Harry as when we’re alone” förklarade jag och Kate nickade smått.

“Well just be careful, I don’t want you to get hurt” sa hon.

“I really like him Kate, and we have just started dating.”

“I’m happy for you Summer, and guess what happened on my holiday in Spain” utbrast hon sedan och kollade leendes på mig. Under de här dagarna som hon varit ledig så hade hon varit i Spanien med sin pojkvän.

“No, tell me” sa jag nyfiket och lade ifrån mig min kniv och gaffel.

“Peter proposed to me!” utbrast hon glatt och ett stort leende fanns på hennes läppar.

“Oh my god Kate! That’s amazing! When will you get married?”

“I know! We don’t know yet but we have some plans on getting married next spring” svarade hon och jag nickade leendes.

“Wow, I’m really happy for you two.”

Efter att ha suttit och pratat med Kate i över en timme så bestämde jag mig för att göra mig iordning för dagen. Klockan var ju trotsallt tolv. Jag bestämde mig för att ta på mig ett par tajta jeans och ett lila linne med prickar på efter att ha kollat vädret. Som vanligt så var det mulet och det skulle säkert börja regna när som helst. Jag höll precis på att sminka mig när min mobil vibrerade till. Jag gick fram till den och såg att jag fått ett sms av Harry.

FROM: Harry Styles

Hello Love, I have to babysit Cara today... Wanna join? :) xx

TO: Harry Styles

Sure! :) Shall I come to you? x

FROM: Harry Styles

Umm maybe we can go out somewhere, my dad is sleeping so...

TO: Harry Styles

Of course, where are we going to meet? :) x

FROM: Harry Styles

Great! What about Hyde Park? x

TO: Harry Styles

Sounds awesome, see you in twenty! :D x

FROM: Harry Styles

Will do :D x

Efter att ha bestämt träff med Harry och Cara så skyndade jag mig att sminka mig innan jag började gå mot tunnelbanestationen. Det var ganska mycket folk ute och såklart så fanns det inga sittplatser i tåget. Jag tog tag i ett handtag som fanns på väggen och höll i hårt i det för att inte ramla omkull. Efter bara tio minuter var jag framme. Jag gick snabbt av tåget och gick upp för alla trappor. Jag gick in i parken och såg Harry och Cara lite längre bort.

“Hi” sa jag när jag kom fram till dem. De vände sig om mot mig och Harry log.

“Hey” sa han och drog in mig i en snabb kram.

“Wha do you want to do Cara?” frågade jag och hon log sött mot mig.

“I want to go to the playground over there” sa hon och pekade mot lekparken som låg lite längre bort. Jag kollade på Harry och han nickade lite.

“Okay, sure. Let’s go” sa jag och tog Caras ena hand i min. Den andra hade hon i Harrys. När vi kom närmre släppte hon våra händer och sprang mot gungorna. Jag och Harry satte oss på en bänk bredvid varandra och kollade på när Cara lekte.

“Is your mum working?” frågade jag. Harry kollade ner på marken och suckade.

“Umm yeah” sa han efter ett tag och kollade upp på mig med sorgsna ögon.

“Did I say something wrong?” frågade jag oroligt och tog hans hand i min.

“No, I’m just umm tired” mumlade han och jag nickade. Jag kollade mot Cara som satt på en gunga. Hennes hår fladdrade i vinden och kom då och då framför hennes ögon. Hon mötte min blick och log mot mig. Jag vinkade till henne innan jag vände mig mot Harry igen.

“Are you working tomorrow?” frågade jag och han nickade.

“Yeah, in the morning” svarade han och log lite.

“Me too” svarade jag och han log lite större. Harry lade en arm om mina axlar och drog mig närmre honom.

Efter några minuter kom Cara springandes, med ett leende på läpparna, mot oss.

“Harry, can I please get an ice-crem?” frågade hon och kollade bedjande på honom.

“Not today Cara” svarade han och hon kollade ledset på honom.

“I can buy you an ice-cream” föreslog jag och hon sprack genast upp i ett leende.

“You don’t have to” sa Harry när jag ställt mig upp.

“I know, but I want too” svarade jag och tog Caras hand och började gå mot glasskiosken som fanns lite längre bort.

“What flavour do you want?” frågade jag Cara och hon pekade på choklad.

“Hi, one chocolate ice-cream please” sa jag till killen i kassan som nickade. Han gjorde iordning en chokladkula och gav den sedan till mig. Jag betalade innan jag gav Cara glassen och började gå tillbaka till Harry. När jag kom fram satte jag mig bredvid Harry igen, fast denna gång så luktade han rök. Cara satte sig bredvid mig och rynkade på näsan.

“Eww Harry, you stink” sa hon och han gav henne bara en blick innan han lutade sig bakåt.

“You wanna go and play?” frågade jag Cara när hon ätit upp sin glass. Hon nickade glatt mot mig och drog med mig till gungorna. Jag tog fart på henne och hennes skratt hördes högt och tydligt. Något som var väldigt gulligt.

“Hmm, I’m afraid that she likes you more than me” hördes en hes röst bakom mig.

“I doubt that Harry, she loves you” svarade jag honom samtidigt som hans armar slank omkring min midja.

Jag visste att jag borde ha gjort det, men samtidigt inte. Det var redan tre dagar sedan jag nästan hade kysst Summer på jobbet och det cirkulerade fortfarande runt i min hjärna på varenda lediga sekund. Och jag hade pussat henne i skolan mitt framför andra, men jag hade inte direkt brytt mig ändå... Och idag skulle vi på dejt, något jag hade planerat ett litet tag och såg mycket fram emot. Jag var nervös också, men det var ju på grund av en anledning jag helst inte ville tänka på alls och det försökte jag också att inte göra. Bara jag skulle våga... Men det skulle jag, jag hade bestämt mig för det.

Spegeln mittemot mig som hängde på väggen var lite trasig men jag kunde ändå se mig själv i den. Mycket här hemma var lite trasigt, mestadels för att pappa hade fått sina raseriutbrott och slagit sönder saker. Men det var vi alla vana vid och om jag kom hem och fick se att något annat var trasigt så skulle jag inte blivit förvånad alls. Plötsligt hörde jag steg bakom mig och fick syn på Cara in spegeln bakom mig. Hon höll i sin rosa prinsessväska men såg av någon anledning inte nöjd ut.

“Harry, I can’t find Gracie” sa hon och putade med läpparna i en min som såg så gullig ut. Gracie var Caras nallebjörn som hon aldrig sov utan, hade hon inte den så ville hon inte sova.

“Hmm, let’s find her then. Maybe she’s under your bed like last time she was gone?” frågade jag och satte mig ner framför Caras säng. Jag böjde mig ner och tittade under sängen och blev inte förvånad när jag såg den bruna nallebjörnen ligga där. Efter någon sekund hade jag fått tag i den och gav den sedan till Caras utsträckta famn. Nu såg hon glad ut och och hon log emot mig.

“Thanks!”

“No problem love. Have you packed everything?” sa jag medan jag ställde mig upp och granskade mig i spegeln ännu en gång. Mina favoritjeans och min vita skjorta var ändå ett bra val till en dejt.

“Yep. And you look good, come on now” sa Cara och drog i min arm. Jag skrattade och lät henne dra mig bort till hallen där vi tog på oss skor och jackor. Eftersom att jag inte kunde vara hemma ikväll hade jag ordnat så att Cara kunde sova hos en av hennes dagiskompisar, för efter att pappa hade slagit henne så skulle jag aldrig någonsin lämna henne ensam igen. Visserligen var han inte hemma, men man visste aldrig när han kunde dyka upp. Därför var detta det säkraste alternativet, och Cara hade ändå inget emot det så länge hon inte behövde träffa pappa. Det ville inte jag heller göra, efter att han hade slagit till mig på kinden så hade den lilla kärlek jag kanske hade haft kvar för honom försvunnit för gott. Jag hade kanske hela tiden hoppats och trott att han kunde bli en bra människa igen, att allt skulle ordna sig i slutändan. För trots allting, så var han ändå vår pappa. Men det jag hade sett i hans ögon var inget annat än hat, rent hat. Nu ville jag inget hellre än att ha honom ut ur våra liv för gott, att han skulle flytta ifrån oss. Cara var rädd för honom och jag var bara arg för att han hade lämnat oss i sticket så där. Men hemma var han iallfall inte, inte nu. Jag tog Caras hand i min och vi gick tillsammans ut genom hallen och dörren. Sedan låste jag dörren och vi gick ner till bilen, jag hade tänkt att köra Cara för att sedan hämta upp Summer.

“Harry?” frågade Cara när vi väl satt i bilen, hon i sin bilbarnstol i baksätet och jag framför ratten.

“Mm?” svarade jag med blicken på vägen. På något vis var jag alltid extra försiktig när jag körde just Cara, jag ville verkligen inte att något skulle hända henne. Då skulle faktiskt hela min värld rasa ihop, för det var delvis hon som höll den samman.

“The girl you like and are going to meet tonight, is that her from the bakery?” Hennes fråga gjorde mig ställd men jag ville vara ärlig.

“Yeah, it is” svarade jag och kunde inte hjälpa att ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på Summer.

“I like her, she’s fun” sa Cara och det fick mig att le ännu större. Summer och Cara verkade komma bra överens efter att bara ha träffats en enda gång, och det var inte alltid att det var så med Cara. På något sätt gjorde det mig väldigt glad, som att det spelade roll... Det gjorde det, iallafall för mig.

Jag tog de sista stegen uppför trappan till Summers hus och ringde sedan på dörren. Mina händer for genast ner i fickorna igen och på något vis kände jag mig nervös. Egentligen visste jag varför, men det gjorde mig inte mindre nervös bara för det. Det kändes som en evighet innan dörren for upp och Summer uppenbarade sig framför mig. Hon såg väldigt vacker ut. Missförstå mig inte, det gjorde hon alltid men just ikväll var det något med hennes gnistrande ögon som fick mina handflator att bli alldeles svettiga och hela mig att bli ännu mer nervös. Hon hade dessutom på sig jättefina kläder, en rutig skjorta med ett par svarta tajta jeans och en jeansjacka utanpå. Hennes hår var lite lockat men det såg ändå naturligt ut och jag kunde inte slita blicken ifrån henne.

“Hey Harry” sa hon och log ett skinande vitt leende emot mig. Jag log tillbaka och försökte att skärpa mig. Vad var det med mig? Det var ju som att jag aldrig hade sett en tjej förut och det hade jag definitivt gjort.

“Ready to go?” frågade jag och höll ut min hand. Hon nickade och tog den innan vi tillsammans gick till min bil hand i hand.

“So would you mind telling me where we’re going?” frågade Summer när vi hade åkt en bit och snart var framme på platsen jag hade planerat att vi skulle till.

“No, like usual” svarade jag och flinade åt hennes nu korsade armar.

“Not fair”

“Really fair”

“Whatever.” Efter en liten stund stannade jag och parkerade bilen vid parken som låg rätt nära Summers hus men ändå en bit ifrån.

“The park?” Hon såg förvånad ut men följde ändå efter mig ut ur bilen.

“You’ll see” svarade jag medan jag tog ut en tygpåse ur bagageluckan och började vandra emot ingången till parken. Summer försökte nyfiket titta vad jag hade i påsen men hon lyckades aldrig riktigt, för jag höll skrattande bort den ifrån henne. Vi gick ännu en gång hand i hand vilket fick mig att vilja le som en idiot hela tiden men jag tvingade mig själv att inte göra det. Det fanns blommor överallt och jag fick plötsligt en idé. Samtidigt som vi gick så plockade jag några blommor av varje sort och satte ihop dem till en liten hemmagjord bukett. Summer såg vad jag gjorde och hon log hela tiden emot mig, och jag hade svårt att inte le tillbaka. När vi sedan kom fram till en bänk som låg långt inne i parken satte jag mig ner och hon satte sig snabbt bredvid mig. Jag sträckte fram buketten emot henne och hon började skratta medan hon tog emot den.

“Thank you Harry” sa hon och jag log stort.

“Made it all by myself” sa jag retsamt medan jag tog fram tygväskan jag hade hållt i hela tiden.

“I know, I saw. It’s sweet of you” svarade hon och log ännu en gång. Jag plockade ut allt jag hade haft med mig ifrån väskan vilket i princip var mat och dryck. Ljusa mackor fyllda med ost och olika grönsaker, och två muggar fyllda med vattenmelonsbitar. Det var inte direkt särskilt fint eller dyrt för ärligt talat hade jag inte haft råd med det, men jag hoppades att hon skulle uppskatta det iallafall. Och Summer log stort när hon fick se vattenmelonen.

“Harry, how did you know that I just love melons?!” utbrast hon glatt och tittade sedan på blommorna hon höll i sin hand jag hade plockat. Min blick föll sedan också på dem och jag böjde mig försiktigt framåt och drog sedan ut en blå liten blomma ur buketten. Summer tittade nyfiket på mig medan jag fäste den bakom hennes öra med ett litet leende. Hon log tillbaka när hon märkte vad jag gjorde och lade sedan buketten hon höll i handen på bänken bredvid sig.

“Let’s eat” sa jag och bröt tystnaden som plötsligt hade lagt sig emellan oss. Summer nickade och vi tog varsin macka och började hugga in på den lilla “picknick” jag hade haft med mig.

“I’m sorry that this isn’t a huge dinner or something” sa jag lite generat med Summer bara tittade förvånat på mig.

“You’re sorry about that? Harry, to be honest, I love this. I love simple things like this, not those expensive dinners my mum takes me on. I like this” sa hon och log stort. Jag log för säkert hundrade gången idag och började snart äta mina melonbitar. Summer gjorde samma sak och nu kände jag att det var dags för mig att säga syftet till denna dejten. Jag blev genast mer nervös och tvingade mig själv att lugna ner mig, ingenting blev ju bättre av mina svettiga handflator eller mitt stammande.

“Yeah, Summer. I wanted to ask you about something” sa jag och ställde ner glaset med melonbitar. Min blick sökte sig till hennes och hon nickade.

“Sure, you can ask anything you want.” Jag harklade mig och drog in ett djupt andetag.

“I was wondering if you want to date me for real, not just these dates and that it will end after. I like you and there’s no way I can hide it” började jag och såg att Summer öppnade munnen för att säga något men jag hejdade henne innan hon gjorde det.

“Wait, I’m not finished yet. I really don’t want you to feel forced to be with me like our first date. You’re not forced to be with me and I hope you know that” avslutade jag och tittade nervöst på Summer som log smått medan hon tittade tillbaka på mig.

“Harry... I like you too. And I don’t feel forced, I want to be with you. So I’m saying yes to your question” svarade hon och jag började le större.

“Really?”

Jag stod vid mitt skåp i skolan nästa dag och väntade på Lucy. Vi skulle snart ha vår cheerleading träning och jag såg verkligen fram emot det. Förutom att det var Serena som var ledare. Jag hade varit en cheerleader väldigt länge nu och det var så jag och Lucy hade blivit bästa kompisar.

"Hi!" sa en ljus röst vid sidan om mig. Jag vände mig om och mötte Lucys blick. Jag log mot henne och sa också hej innan vi började gå mot omklädningsrummen. Vi sa ingenting när vi gick men det var ganska skönt ändå för då kunde jag tänka på vad som hade hänt igår. Harry hade nästan kysst mig och jag hade nästan kysst honom tillbaka. Även om jag inte visste vad jag kände för honom så visste jag att varje gång som han var i min närhet så dunkade mitt hjärta extra snabbt och hårt. Lucy sa hela tiden att hon kände sig så runt Lucas. Men de var ju så himla kära i varandra. Var jag verkligen kär i Harry?

Lucy höll upp dörren till omklädningsrummet och vi gick in. Flera andra tjejer stod där inne och bytte om till sina dräkter. Jag ställde ner min väska på en av bänkarna och Lucy gjorde det samma bredvid mig. Jag tog fram min röd-vita dräkt och satte på mig den när jag fått av mig mina vanliga kläder. När jag fått på mig den så satte jag upp håret i en tofs. Jag snörade på mig mina gympaskor och gick sedan ut till gräsplanen där vi tränade med Lucy bakom mig. Vi ställde oss i klungan av tjejer och väntade på att Serena skulle komma.

"So, how did it go at your work yesterday?" frågade Lucy mig.

"It went well, I met Harry's little sister. She's really lovely" svarade jag men utelämnade att säga att hon började gråta och att jag och Harry nästan kysstes.

"Aww I can only imagine how cute she is! Unlike my little brother. He's an idiot" sa hon och jag skrattade lite.

"So girls, we have a really big competition in one month. We need to make a great performance" sa Serena och vi andra höll med. "Last year Power Cheer Eagles won, we have to beat them this time!" sa hon högt och tydligt. Power Cheer Eagles var ett väldigt bra lag och vi hade aldrig vunnit över dem. Men det ville såklart Serena eftersom hon var en vinnarskalle. Allt hon brydde sig om var att vinna, inte att ha kul. Därför tröttnade väldigt många på henne och jag stannade bara för att jag älskade cheerleading och det skulle inte hon ta ifrån mig.

"I have made some changes so listen carefully" började hon sedan och alla tystnade. "Summer you're a flyer and Emma you're a base. I think it will get better that way" sa hon. Jag suckade, jag hade inget emot att vara topp förutom att jag var rädd för att de inte skulle fånga mig när de kastade upp mig i luften.

"Congratulations, you're a flyer" sa Lucy och log mot mig.

"Thanks" svarade jag och kollade bort mot fotbollsplanen där några killar spelade fotboll.

"Okay, let's practice!" ropade Serena och satte på musik. Jag bytte plats med Emma och sedan började vi med vårt program som inte riktigt var klart än.

När vi hade övat ett par gånger så hörde vi applåder bakom oss. Vi alla vände oss om och mötte ingen annan än Harry. Ett leende spred sig på mina läppar och jag kände Lucy nudda mig i sidan. Jag vände mig om mot henne och hon flinade och vickade på ögonbrynen. Jag suckade och himlade med ögonen innan jag vände mig om mot Harry som nu hade börjat prata.

"You're really good girls" berömde han och jag kunde se flera tjejer rodna eller som bara stod och gapade för att han stod där.

"Aww thank you Haz" sa Serena och gick fram till honom. Han kollade konstigt på henne och jag gjorde allt för att inte skratta. "We're done for today!" ropade hon sedan innan hon vände sig mot Harry igen. Jag vände mig om och började gå mot omklädningsrummet.

"Summer wait!" hördes en röst bakom mig. Jag stannade och vände mig om för att se Harry komma springandes mot mig.

"Hi Harry" sa jag och log mot honom.

"Hey" sa han och började gå bredvid mig. "You're really good at cheerleading and I really like your skirt" sa han och jag slog till honom löst på armen. "It's true, you look really fit in it" fortsatte han och blinkade med ena ögat. Jag rodnade lite och kollade åt sidan så att han inte skulle se det. Harry harklade sig innan han började prata igen.

"So umm, I was wondering if you wanted to do something with me today?" frågade han och jag kunde inte undgå att tycka att Harry lät gullig när han var nervös.

"That sounds fun, but I can't today. But maybe on Friday?" sa jag och han nickade.

"It's okay, Friday is awesome. Then I can prepare more" sa han och blinkade med ögat. Förbereda vadå? "What are you going to do today?" frågade han innan jag hunnit fundera mer över vad han skulle planera.

"I'm going to have a sleep over with Niall" svarade jag och såg Harrys leende försvinna. "Are you jealous?" frågade jag retsamt och knuffade honom lätt i sidan. Han skakade snabbt på huvudet och jag skrattade. "Well, I don't have feelings for him. He's my brother from another mother" fortsatte jag och såg att Harry såg mer lättad ut.

"Great, then he wouldn't mind if I did this" sa han innan han pressade sina läppar mot mina i en snabb puss. Sedan gick han iväg. Varför hade han nyss pussat mig? Vi var ju inte tillsammans och vi dejtade inte. Jag suckade. Ännu en gång hade Harry lyckats förvirra mig.

Jag hade precis kommit in i omklädningsrummet när ett högt ljust skrik hördes bakom mig.

"Williams!!!!" skrek personen som jag nu visste var Serena. Allas blickar vändes mot mig och jag kollade på Serena.

"What?" frågade jag och kollade irriterat på henne. Jag hade verkligen ingen lust att tjafsa med henne.

"I told you to stay away from Harry and now you were kissing out there!!" Skrek hon och jag kunde höra folk flämta till.

"Why would I stay away from Harry just because you want me to?!" utbrast jag och satte armarna i kors.

"Because he is mine and not yours! Just stay away from him" sa hon lite lugnare och jag suckade.

"If I want to be with Harry you have no right to stop me" sa jag och hon kollade bara elakt på mig.

"Just so you know Williams, I will ruin your life" hotade hon och försvann sedan ut från omklädningsrummet med Jennifer i släptåg. Jag suckade tungt innan jag började byta om.

"Wow Summer, that was so brave" hörde jag en tjej säga.

"Yeah, everyone is to scared to confront her" stämde en annan in.

"Thanks I guess" sa jag innan jag gick ut från omklädningsrummet. Jag orkade verkligen inte vara kvar här längre. Steg hördes bakom mig och snart var Lucy bredvid mig.

"So is it true that you kissed Harry?" frågade hon mig.

"No, he kissed me but I didn't kiss him back. I don't even know what the kiss means" förklarade jag och suckade.

"I think he likes you" sa hon och jag skakade på huvudet.

"I don't know but I'm to angry to think of it now" sa jag och hon nickade förstående.

"You did the right thing in there anyway. Serena can't decide over other people's lives. She's an idiot" sa hon sedan vilket fick mig att börja skratta.

När jag kom hem från skolan så gick jag upp till mitt rum för att byta om till myskläder. Jag hade missat tunnelbanan vilket gjorde att jag fick vänta en kvart extra och nu var det bara några minuter kvar innan Niall skulle komma. När mina mjukisshorts och ett pösigt linne var på så gick jag ner till köket för att beställa pizza. Om jag kände Niall rätt så skulle han vilja äta direkt när han kom. Och mycket åt han också, det var därför jag beställde två pizzor för att han åt minst en själv. Han åt verkligen mer än någon annan jag kände... Snart kom pizzorna och inte långt därefter Niall själv. Det ringde på dörren och där stod han redo med sin stora röda väska i ena handen och sin kudde i den andra. Jag släppte snabbt in honom och vi möttes i en varm kram.

“Hey Niall” sa jag och tog hans saker så att han kunde gå in och ta av sig skorna.

“Hey Summer” sa han och sniffade i luften.

“Yeah, it is pizza that you are smelling” sa jag bekräftande och log åt hur bra vi faktiskt kände varandra.

“Wonderful, you’re just awesome aren’t you” sa han och gick före mig in i köket. Jag följde efter honom och vi hjälptes åt att tillsammans plocka fram tallrikar, bestick och glas. Sedan satte vi oss och högg in i pizzan.

“So what have you been doing lately? I haven’t seen you much” sa Niall med munnen full av pizza. Det var lite svårt att höra vad han på grund av all mat, men jag som var van vid det kunde göra det.

“I’ve been working mostly, but also camping as you know.. And well, it’s been pretty much I guess” svarade jag och log lite när jag tänkte på den krullhåriga killen som gjorde mig så glad, även kallad Harry.

“Yeah that’s right, date camping with Harry Styles. How was that?” frågade Niall nyfiket och jag log ännu en gång. Självklart så märkte Niall detta och han tittade nöjt på mig som om att han kommit på något.

“It was pretty good, I can tell” sa han och log finurligt.

“Yeah it was. I mean... Harry is kind” svarade jag och började skratta när jag såg Nialls min som var en väldigt förvånad sådan.

“Kind?”

“Yeah, you wouldn’t believe it, but he is” sa jag och tittade på Niall som fortfarande såg chockad ut.

“You can close your mouth now, Niall” fortsatte jag och började sedan skratta. Och Niall var inte sen att stämma in i skrattet. Alla tankar om Serena var nu stoppade långt bak i huvudet och inget som jag tänkte bry mig om. Jag fick vara med vem jag ville, och hon kunde inte hindra mig ifrån att vara med Harry bara för att hon var Serena. Harry och jag hade något, jag visste bara inte riktigt vad. Men vad jag visste var att jag inte ville att det skulle ta slut.

“So, do you like him?” Jag stannade upp mitt i ett andetag och visste inte vart någonstans jag skulle titta. Jag och Niall satt nu i tv-rummet och bara pratade, och det hade varit skönt ända fram tills den frågan jag hoppades aldrig skulle komma, kom. Jag tittade nervöst på Niall som tittade på mig med höjda ögonbryn. En tystnad lade sig mellan oss och jag visste att jag behövde svara något nu, men jag kunde inte. Gjorde jag det, gillade jag Harry? Eller var det bara något som jag trodde eller inbillade mig att jag gjorde? Nej, nu var jag ju fånig. Jag visste att jag gillade honom men jag kunde bara inte erkänna det för mig själv. Trots att jag hade fattat att vara med Harry inte var den mest enkla saken så ville jag det, jag ville vara en del av hans liv.

“Ehm, I.. I don’t think so” mumlade jag till slut och tittade ner på mina händer. Niall placerade två fingrar under min haka och fick mig att luta huvudet uppåt och titta in i hans blå ögon.

“You can tell me if you do, you know. I’m not judging you” sa han och och log smått. Jag drog in ett djupt andetag och sa den sedan för första gången rakt ut.

“Okay, fine. I like him, a lot” sa jag och Niall började genast att le. Jag tittade upp emot honom och insåg just att det jag sagt blivit verklighet. Nu var det inte bara jag som visste om det längre, och nu när orden var sagda utanför mitt huvud så insåg jag hur sant det där var. Jag gillade honom, men frågan var vad han tyckte om mig?