Still The One - epilog

| Postat i: , Still The One

 

 
 

 

ELLIES PERSPEKTIV - 3,5 år senare

Med en duns satte jag mig ner på soffan. Jag kollade runt i det välbekanta vardagsrummet som inte hade förändrats mycket alls. Bara lite foton. Jag flyttade lite på mig så att jag nu istället låg ner i soffan. Plötsligt hörde jag ytterdörren öppnas och snart kunde jag höra små steg som kom närmre och närmre.

"Mummy, mummy!" hörde jag Trevor ropa.

"What is it sweetie?" frågade jag och kollade åt sidan där Trevor nu stod. Han klättrade upp i soffan och satte sig på min mage.

"Daddy pjomised me that we would eat Nando's today!" utbrast han och kollade glatt på mig.

"He did?" frågade jag, även fast jag visste att det var sant. Trevor var lika galen i Nando's som sin pappa och varje gång någon av de ville ha det så var det bara att hålla med. Men jag måste erkänna att jag nog hade en liten kärlek för Nando's jag med.

"Yeah he did! Pwease can we eat it?" frågade han och jag suckade.

"Fine" sa jag och han log brett mot mig.

"Thanks mum, I love you" sa han och gav mig en blöt puss på kinden innan han sprang iväg.

"Be careful in the stairs, and don't wake your littlesister up" sa jag och han nickade innan han försiktigt började gå upp för trappan. Snart såg jag Niall ställa sig på huk bredvid mig. Han gav mig en kyss på munnen och strök undan lite hår som fallit över mitt ena öga.

"Hi honey, have you heard the news?" frågade han oroligt. Min panna rynkades direkt när jag såg att han såg orolig ut.

"What news?" frågade jag.

"I'm going on tour in a month" sa han och mitt uttyck ändrades direkt till ledset. Killarna hade haft många tourer under åren och bara blivit större. Men deras haters hade blivit mindre, något som jag var väldigt tacksam över. Jag kollade ner på mina händer som låg på min mage.

"For how long are you gone?" frågade jag försiktigt.

"Five months" svarade han och tog min hand i sin. "But I want you, Trevor and Jenna to come with me" fortsatte han och mitt huvud for upp för att kolla på Niall.

"Are you serious?" frågade jag och han nickade. "Do you really think we can take Jenna with us on tour. She's just two months old and the environment on a tour isn't the best for a baby" sa jag.

"Please Ellie, you're going to be backstage at all of our concerts and it would mean so much to me. I can't stand to not be with you, Trevor and Jenna for five months" bad han och pussade mig på kinden.

"Fine, but you better go to Paris so we can go to Disney World" svarade jag och log. Han kollade leendes på mig.

"Yeah, we're going to Paris. I know that Trevor will love it" sa han och jag nickade. Niall kramade om mig och drog sedan upp mig från soffan.

"Now, let's go to Nando's" sa han och jag himlade med ögonen. Vi gick upp till övervåningen för att hämta Trevor och Jenna. Vi gick in i Jennas barnkammare men stannade i dörröppningen. Synen framför mig var bedorande. Trevor stod på en pall vid Jennas spjälsäng och sjöng för henne. Jag log och gick längre in i rummet med Niall i släptåg. Jag ställde mig bredvid Trevor och inte förrän då märkte han att vi var där. Han slutade genast att sjunga.

"She woke up, so I sang to her so she would fall asleep again" sa han och jag log mot honom innan jag bar upp honom och satte honom på min höft.

"You're a wonderful brother to her" sa jag och han log. "What about some Nando's?" frågade jag och hans ögon lyste direkt upp samtidigt som han nickade. Jag började gå ner till undervåningen igen. Jag hörde Niall bakom mig med en gråtande Jenna. När vi kom ner till hallen lade han ner Jenna i barnvagnen och gav henne en napp som gjorde att hon slutade gråta. Jag hjälpte Trevor ta på sig sin overall, det var ju trotsallt november. När Niall klätt på Jenna hennes ytterkläder var det bara vi kvar. Jag kollade ut genom den öppna ytterdörren för att se Trevor leka med löven som låg på marken.

"You know Ellie, this is exactly what I have dreamt about. To have a wonderful wife that I love forever and have wonderful children" sa Niall och drog in mig i en kram. Jag log åt hans ord. De värmde mitt hjärta. Jag drog upp mitt huvud mot hans och placerade mina läppar mot hans. Han besvarade genast kyssen och det var inte förrän Trevor ropade på oss som vi bröt den.

"Mum, dad! You aje so slow!" hördes utifrån. Jag skrattade lite innan vi gick ut genom dörren. Niall tog barnvagnen och styrde den med ena handen och tog den andra i min. Jag ropade på Trevor som genast kom till min sida. Han tog sin lilla hand i min och tillsammans gick vi alla fyra till Nando's som en familj. Exakt så som jag och Niall ville ha det.


Genom allting som jag och Niall varit med om under vårt förhållande så hade vi äntligen lyckats skaffa oss två underbara barn. De betydde hur mycket som helst för oss och var vår värld. Jag älskade Niall mer än någonsin och jag visste att vi skulle hålla ihop förevigt och en dag.

Och där är Still The One avslutad! :) Hoppas ni gillade epilogen och att ni har gillat denna novellen! Det är Josefin som har skrivit epilogen, själv tycker jag att det blev jättebra :)
Nu när denna är avlutad så skriver vi ju redan nu på två nya projekt. Ett av dem kommer komma upp ganska snart, då vi börjar en ny novell här.
Vi vill gärna veta vad ni har tyckt om STO; all kritik är bra kritik! Så snälla kommentera vad ni tyckte, det är guld värt.
 
Imorgon kommer tävlingen upp som kommer hålla på under nästa vecka, så glöm inte att kika in efter 10.00 imorgon!
Josefin solar och har det härligt medan det regnar hos oss idag... Orättvist :)
 
Men ni får alla ha det så bra, så hörs vi snart igen. // Frida xx
 

Still The One - del 41

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“I can finally have you in my arms without pregnant stomach in the way” sa han och jag fnittrade. Jag kysste honom på hans käke och tog hans hand i min.

“I love you” sa han och kysste min tinning.

“I love you too” sa jag och lutade mitt huvud mot Nialls bröst.

 ELLIES PERSPEKTIV

Jag satte mig ner på stolen vid sminkbordet och väntade på att Lou, killarnas stylist, skulle börja sminka mig. Trevor låg på en filt på golvet med en nalle i händerna och napp i munnen.

“Hi Ellie!” hörde jag Lou säga bakom mig.

“Hi Lou” svarade jag och log. Hon släppte ner Lux på golvet som gick fram till Trevor direkt.

“So, are you excited?” frågade hon och började ta fram smink.

“Yeah, but I’m also nervous” svarade jag och kollade in i spegeln för att möta hennes blick.

“Don’t be, everything’s going to be perfect. Niall is very lucky to have you” sa hon vilket fick mig att rodna.

“Thanks Lou” sa jag och kollade leendes på Trevor när Lux kittlade honom.

“Anytime, so in a few hours you’ll be Mrs. Horan. How does that feel?” frågade hon och började sminka mina ögon.

“Amazing. I love him so much and this marriage will confirm that we will stay together for the rest of our life which is truly amazing” sa jag och kände hur mina ögon började vattnas.

“Aww honey, don’t cry” sa hon och gjorde en rolig min för att få mig att skratta.


“So, you’re done” sa Lou någon timme senare.

“Thank you, Lou” sa jag och kollade mig i spegeln. Hon hade sminkat mig så att mina ögon framhävdes vilket var riktigt fint.

“Anytime, after all it is your special day today” sa hon och blinkade med ena ögat. Jag skrattade lite innan jag gick fram till Trevor och lyfte upp honom i min famn.

“Hi honey, are you hungry?” frågade jag även fast jag visste att jag inte skulle få något svar. Men eftersom han inte hade ätit på några timmar så antog jag att han var det. Jag satte mig ner på en soffa som fanns här i rummet där jag gjorde mig iordning och började amma Trevor. Snart kom Anne, Gemma och Maura in i rummet och jag log stort mot dem. Jag hade inte träffat dem på flera veckor. Speciellt inte Maura.

“Hi!” utbrast jag och fick flera hej tillbaka.

“How are you?” frågade Maura mig och satte sig ner bredvid mig.

“I’m good thanks, and you?” frågade jag och gav henne Trevor när han var mätt

“I’m great. I can’t believe that my little boy is getting married today though. It feels like it was yesterday when Niall went on the audition for x-factor. And here he is today. With a lovely soon to be wife and an adorable son. I’m so happy for you” sa hon torkade bort några tårar under hennes ögon. Jag kramade om henne försiktigt. Allt hon sa var så gulligt och fint.

“Thank you Maura” sa jag och drog mig ur kramen. Jag ställde mig upp och kramade om Gemma och Anne.

“Have you met Niall?” frågade jag och de båda nickade.

“Yeah, he’s really nervous. And he totally misses you and Trevor. According to Harry he’s talking about you constantly” svarade Gemma.

“It has just been one day since he last saw us. But I miss him too” sa jag och log.

“We don’t have time to chat girls. You need to prepare for your wedding Ellie” sa Anne och avbröt vårt samtal genom att dra med mig mot min klänning som jag valt ut för längesedan. Den var tight men blev vidare ner till. Den hade inga ärmar och vid ena brösten var det som en glittrig blomma som sträckte sig ner mot magen. Den hade fallit mig i smaken direkt och jag hade inte tvekat när jag köpt den. Niall hade förstås gjort allt för att se den innan men smart som jag var så hade jag gömt den hos Harry. Vilket resulterade till att han och Louis kollade på den. Men så länge inte Niall hade sett den tidigare så var jag nöjd.   


NIALLS PERSPEKTIV

Jag drog in ett nervöst andetag. Snart gällde det. Snart skulle min största kärlek bli min fru. Något som gjorde mig galen. Galet lycklig.

“Relax mate, everything will go great. Ellie loves you, what more can you ask for?” sa Harry och klappade mig på axeln.

“Nothing, that she loves me is enough. I just want this day to be perfect for her” sa jag och satte mig ner på en stol.

“It is perfect. Gemma just texted me and said that Ellie is really happy and just want to run into your arms. Seriously my mum need to stop her to not get in here” sa Harry vilket fick mig att skratta. Ja min Ellie kunde vara lite envis.

“Thanks Harry” sa jag och tittade upp på honom.

“Anytime Niall, so since I’m her brother I need to tell you a few things” började han och jag suckade.

“Seriously Harry?” sa jag men kunde inte hindra ett leende från att sprida sig på mina läppar.

“Yup, so if you hurt her I’ll personally hurt you. Don’t screw this up Niall. She loves you with her whole heart. You won’t find any other girl like her. You’re really lucky” sa han och jag nickade.

“I won’t hurt her. She means so much for me. She’s amazing and yeah, she makes me the happiest man on earth” sa jag ärligt och log ännu bredare.


Jag stod nervöst på min plats inne i kyrkan. I början hade vi inte velat ha något bröllop i kyrkan. Men när vi insåg att vi inte skulle hinna boka en annan lokal så fick det bli det. Inte för att jag hade något emot det. För mig var det perfekt. Liam stod bredvid mig och gav mig ett leende. Jag log nervöst tillbaka innan jag hörde musiken börja spelas. Ellies brudtärnor gick in och de såg väldigt fina ut. När de kommit fram till altaret ändrades musiken och alla ställde sig upp. Jag kollade noga bort mot dörren där jag visste att Ellie skulle komma ifrån. Samantha och Lux kom in med ett stora leenden på läpparna och började kasta blomblad på marken. Ett stort leende spred sig på mina läppar när jag såg Ellie och hennes pappa komma in. Alla följde henne med blicken när hon gick vilket jag kunde förstå. Hon var den vackraste kvinnan någonsin. Fjärilarna i min mage var som galna och när jag mötte hennes blick blev det inte exakt bättre. Ellies pappa pussade henne på pannan innan han kom fram till mig.

“Take care of her, she needs you” viskade han i mitt öra och jag nickade som svar innan jag tog Ellies händer i mina. Hon log mot mig och såg lika nervös ut som jag.

“I can’t wait to kiss you” viskade jag vilket fick henne att rodna. Något som hon brukade göra när jag gav henne en komplimang. Men det gjorde henne bara sötare.

“Family, friends” började prästen när alla satt sig ner. “We have gathered here today at the invitation of Ellie Jenna Johnson and Niall James Horan to celebrate the untiing in love, their hearts and lives. This is possible because of the love God has created in them, thorugh Jesus Christ” fortsatte han. Jag lyssnade noga vad prästen sa men det var inte förrän han kom till våra bekännelser som jag lyssnade som bäst. Prästen vände sig om mot mig.

“Niall James Horan, will you have Ellie Jenna Johnson to be your wedded wife, to live together after God’s ordinance in the holy estate of matrinomy, will you love her, comfort her, honor and keep her, in sickness and in health, and forsaking all others, keep yourself only to her as you both shall live?”  

“I do” svarade jag säkert och kollade på Ellie som hade tårar i ögonen. Prästen vände sig nu mot Ellie för att säga samma sak till henne.

“Ellie Jenna Johnson, will you have Niall James Horan to be your wedded husband, to live together after God’s ordinance in the holy estate of matrinomy, will you love him, comfort him, honor and keep him, in sickness and in health, and forsaking all others, keep yourself only to him as you both shall live?”

“I do” svarade hon samtidigt som en tår föll från hennes högra öga. Jag log stort mot henne när hon sagt ja och kände själv hur mina ögon började vattnas.

“Niall and Ellie have today chosen to write and tell eachother their vows. Niall, do you have yours ready?”

“I do” sa jag och kollade djupt in i Ellies ögon.

I believe in you, the person you will grow to be and the couple we will be together. With my whole heart, I take you as my wife, acknowledging and accepting your faults and strengths, as you do mine.

I promise to be faithful and supportive and to always make our family’s love and happiness my priority.

I will be yours in plenty and in want, in sickness and in health, in failure and in triumph.

I will dream with you, celebrate with you and walk beside you through whatever our lives may bring.

You are my person -- my love and my life, today and always.” Ellie snyftade till och log mot mig.

“Ellie, do you have your vow ready?” frågade prästen och vände sig om mot Ellie. Hon nickade och tog in ett djupt andetag. Jag visste att hon var nervös. Hon hade aldrig gillat att prata inför många personer. Jag strök med min tumme på hennes hand och försökte lugna ner henne så gott jag kunde.

“Niall, I promise to encourage your individuality,

Because that is what makes you unique and wonderful.

I promise to nurture your dreams,

Because through them your soul shines.

I promise to help shoulder our challenges,

Because through them we'll emerge stronger.

I promise to be your partner in all things,

Not possessing you, but working with you as a part of the whole.

I promise to share with you the joys of life,

Because with you they will be that much sweeter.

Lastly, I promise to you perfect love and perfect trust,

For one lifetime with you could never be enough.

This is my sacred vow to you, my equal in all things.

I love you with all my love and I wll always do. Forever and ever” sa hon. Lyckan spred sig inom mig. Om bara någon minut så skulle vi påbörja vår evighet tillsammans. Något som var helt otroligt.


När vi placerat varandras ringar på våra fingrar så väntade jag otåligt på att få kyssa Ellie.

“For as much as Niall and Ellie have consented in holy wedlock, and have thereto confirmed the same by giving receiving eachother a ring; by the authority committed unto me as a minister of the Church of Jesus Christ, I now declare you husband and wife, according to the ordinance of God, and the laws of the United Kingdom, in the name of the Father, and the son, and the Holy Spirit, Amen.” Publiken, jag och Ellie sa alla Amen.

“Niall Horan, you may now kiss your bride” sa prästen. Jag slog armarna om Ellies midja och mötte hennes läppar i en kyss. Hon lade armarna om min nacke och vi båda log.

“I love you” viskade jag när vi brutit oss loss från kyssen.

“I love you too” sa hon och lät en tår rinna ner för hennes kind. Vi båda kollade ut i publiken och jag såg mina föräldrar. De log samtidigt som tårar rann ner för deras kinder. Jag tog Ellies hand i min och tillsammans gick vi ut genom mittgången. När vi väl kom ut började folk kasta ris på oss och gav oss kramar.


“Congratulations mate!” utbrast Liam och gav mig en stor kram.

“Thank you” sa jag och kramade tillbaks. De andra killarna kom också fram till mig och gav mig kramar och gratulerade mig. Jag kollade bort mot Ellie och såg henne stå och hålla Trevor i sin famn. Jag log åt synen och ursäktade mig från killarna för att gå fram till henne. Jag slog armarna om hennes midja och pussade henne på kinden.

“Can’t stay away from me that long I see” sa hon retfullt och gav mig Trevor som jag så gärna ville hålla.

“A day without hugging you and Trevor isn’t the best day ever. It gets quite lonely you know” sa jag och hon himlade med ögonen.

“And besides, it’s our weddingday today so it’s not weird that I’m hugging and kissing you” sa jag och kollade ner på Trevor som lekte med min blomma jag hade i bröstfickan.

“I didn’t say I didn’t like it” sa hon och blinkade med ena ögat.

“Good” sa jag och gav henne en kyss på munnen.


“Ellie, Niall!” hörde vi någon ropa. Jag vände mig om och möttes av paparazzi och fans. Jag suckade. Varför kunde de aldrig lämna mig ifred. Visst, jag älskade det jag gjorde men på min bröllopsdag så skulle det faktiskt vara skönt att inte bli störd av fans och paparazzis.

“Niall, it’s not your fault” hörde jag Ellie säga samtidigt som hon lade en arm om min midja.

“It is Ellie, I just wanted this day to be perfect for you. The paparazzi and the fans just don’t make it perfect” sa jag och drog en hand under mina ögon.

“Hey Niall, look at me” började hon och tog mitt ansikte i sin händer. “This is the most perfect wedding I could ever ask for. You know why? Because I was marrying you. Don’t let them ruin this day” sa hon och kollade snabbt bort mot paparazzin. Jag drog in ett skakigt andetag.

“You’re right, they’re not going to ruin this day” sa jag och hon log smått mot mig. Hon kollade ner på Trevor som hade somnat. Jag skrattade lite.

“He’s sleeping a lot” sa jag och log.

“Just like you” sa Ellie och strök honom över huvudet.

“Yeah, just like me.”

ELLIES PERSPEKTIV

Vi alla hade åkt till lokalen, som var en restaurang vi hade hyrt vid vattnet, där vi skulle ha bröllopsfesten. Just nu satt vi vid bordet. Jag bredvid Niall med hans hand inflätad i min. Trevor satt i Louis famn för tillfället och verkade njuta av all uppmärksamhet han fick. Vi alla hade tagit för oss av bröllopstårtan när min pappa ställde sig upp. Alla tystnade och nu förstod jag att han skulle hålla tal.

“Ellie, I must say that I’m really proud of you and I know that your mum is too. I remember when you were a kid. You would always dream of the perfect wedding with you prince charming. You would go around in you room with a white dress and a teddybear in your hand as you groom. But you were always afraid that you wouldn’t find your prince charming. Well honey, I can tell you that you have found him, even though you already knew that. You and Niall are perfect for eachother and I’m sure he’ll take good care of you. Trust me when I say this, even that I am old I do know things about love” sa han och fick oss att skratta. “You need Niall. He is like a column in your life and I couldn’t be happier for you. See you with him with a smile on your face is amazing. Your love is special and just you two understands it. You can be in your own world and have it perfectly fine. Niall and Ellie, I wish you all my luck” sa han och höjde glaset i en skål. Jag log mot honom innan jag gick fram till han och gav honom en kram.

“Thanks dad” sa jag och pussade honom på kinden. På vägen tillbaka till min plats gav Louis mig Trevor.

“He’s drooling all over me” muttrade han och jag flinade.

“Good boy” sa jag till Trevor och pussade honom på pannan.

“Just because it’s your weddingday, I won’t say a come back” sa Louis och vände sig om mot Harry som satt bredvid honom. Jag log triumferande och satte mig sedan ner bredvid Niall igen.

[Lyssna gärna på Kiss Me av Ed Sheeran medan ni läser]

 

“Ladies and gentlemen! It’s time for the wedding couple to dance their first dance together” hörde jag någon ropa. Allas blickar vändes mot mig och Niall och vi ställde oss upp. Vi gick upp till dansgolvet och jag slog armarna om Nialls nacke och lade mitt huvud mot hans bröst. Hans armar fann sin väg mot in midja och jag log. Jag hörde Niall sjunga med till låten mot mitt öra och svajade oss fram och tillbaka.

“Settle down with me


Cover with me


Cuddle me in


Lie down with me


Hold me in your arms


Your heart’s against my chest


Your lips pressed to my neck


I’ve fallen for your eyes


But they don’t know me yet”


Jag log genom hela sången och då och då lutade jag upp mitt huvud från hans bröst för att kyssa honom på munnen. Niall höll mig tätt intill sin kropp och strök mig över ryggen.

“I love you” viskade han upprepande gånger i mitt öra. Det spelade ingen roll hur många gånger han sa det för varje gång fick jag ett leende på mina läppar. Att veta att Niall älskade mig så mycket som han sa fick hela min kropp att bli varm och fjärilarna i min mage blev som fyrverkerier istället. Nialls kärlek till mig och min till han var obeskrivlig. Han gjorde mig så himla lycklig och gav mig ett leende på läpparna bara genom att vara sig själv. Niall och jag var som två pusselbitar som hörde ihop. Om han kände sig nere gjorde jag det, kände han sig lycklig gjorde jag det och tvärtom. Niall var den person jag lutade mig mot och försvann han s visste jag att jag inte längre skulle vara mig själv. Men nu när han var min man så kändes allt så himla säkert. Han skulle stanna i mitt liv för evigt vilket kändes hur tryggt som helst.

“Ellie Horan” mumlade jag mot hans bröst.

“That name fits you” sa Niall och jag kunde se hans leende framför mig.

“It does” svarade jag.


Några timmar senare var jag och Niall på väg till hotellet där vi skulle spendera natten. Både Niall och jag hade kommit överens om att inte ha vår smekmånad förrän om några månader då Trevor var större. Vi kände inte för att lämna honom nu. Men en natt på ett hotell lät väldigt frestande så vi bestämde oss för det. De senaste veckorna hade varit stressiga på grund av Trevor som var nyfödd men också alla planeringar inför brölloppet. Niall tog min hand i sin där vi satt i en limousin Niall hade hyrt.

“You know, this is the first night that you and I spend alone since Trevor came” sa han och lade armen om mina axlar.

“Yeah I know, it feels weird to not have him here near us” sa jag och lutade mig emot Niall.

“I know, but your dad and Anne will take good care of him. And besides, Sam looked so happy when she heard that Trevor would stay with them for one night” sa han vilket fick mig att le.


Efter bara någon kvart var vi framme vid hotellet. Vi tackade chauffören och gick in i lobbyn. Niall tog min hand och gick mot receptionen. Receptionisten kollade upp mot oss och log.

“You must be the Horan’s” sa hon. Vi båda nickade och hon slog in något på datorn.

“Here’s your key. Your suite is on floor seven and the number is 724” förklarade hon och gav oss nyckeln som var ett kort.

“Thank you” sa jag och drog med Niall bort mot hissarna. Vi tryckte på knappen där det stod en sjua och började åka uppåt.

“This day has been amazing” sa Niall och jag kunde inte hålla med mer.

“I have longed for it in a long time” sa jag ärligt och log. Hissen plingade till och visade att vi var på rätt våning. Vi klev ur och började leta rätt på vår svit. Snart hittade vi den i slutet av korridoren. Det var två stora vita dörrar med en guldig text som sa; Wedding Suite.

“Niall, we didn’t have to stay in the wedding suite” sa jag.

“Come on Ellie, you only get married once” sa han och drog kortet i kortläsaren. Vi slog upp dörren och jag flämtade till. Sviten var stor och hade en balkong som gjorde att man såg ut över London. Sängen var stor och när jag väl såg den så sprang jag mot den slängde mig i den. Jag hörde Niall skratta åt mig innan han stängde dörren och lade sig ner bredvid mig. Han lade sig tätt intill mig och kysste mig på munnen. Mitt i kyssen började jag gäspa vilket fick oss båda att skratta.

“Tired?” frågade han och jag nickade.

“A bit” svarade jag och kollade bort mot klockan som visade att den var runt elva på natten.

“I hope you’re not too tired, because I had plans for us tonight” sa han och kysste mig upprepande gånger på nacken.

“You have?” frågade jag även fast jag visste vad han menade.

“Mhmm” mumlade han mot min nacke.

“Well, maybe we can sleep later then. After you’ve showed me your plans” sa jag och han kollade upp mot mig.

“Sounds great” sa han och attackerade ännu en gång min nacke med kyssar. Han strök sin hand på insidan av mitt lår samtidigt som jag försökte få av hans tröja han hade bytt till innan bröllopsfesten. Han hjälpte mig att få av hans tröja innan han började försöka få av min klänning, inte bröllopsklänningen den hade jag tagit av innan bröllopsfesten, som satt tight runt min kropp.

“You know, we haven’t done this in a few months. Since I’m a guy I don’t know how I survived because I do have my needs” sa han mellan kyssarna som nu hade förflyttats sig ner mot mina bröst.

“Shut up Niall, that sounded like something Harry would say” sa jag och han skrockade lätt. Han flyttade upp sitt huvud mot mitt ansikte och kollade in i mina ögon.

“You ready?” frågade han och jag nickade som svar innan hans byxor åkte av.

Hej alla fina läsare! Här kommer kapitel 41 som faktiskt är det sisa kapitlet av sto... Det blev nästan åtta sidor och jag (Josefin) har hållt på med det i flera timmar :P Jag hoppas verkligen att ni gillade det :) Vi vet att vi inte fått 8 kommentarer men eftersom vår uppdatering inte varit den bästa på det senaste så valde vi att lägga upp den här delen iallafall. 
 
Som jag sa igår så åker jag till Turkiet imorgon. Och eftersom det är jag som har några idéer till epilogen så kan det dröja ett tag innan den kommer upp. Men så länge så kan Frida lägga upp tävlingen så förhoppningsvis kommer den inom några dagar. :D 
 
Glöm nu inte kommentera och säg gärna vad ni har tyckt om den här novellen! Minst 9 kommentarer för att få epilogen, jag ska skriva så att fingrarna glöder :P 
 

Ha det bäst här i Sverige! HEJ DÅ!!! //Josefin xxx

Still The One - del 40

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Jag rynkade på pannan, hon hade ju inte gjort något och nyss hade han varit tyst och lugn. Men det var väl så bebisar var, antog jag? När Ellie försökte amma honom ville han inte och han fortsatte bara att skrika. Snart kom några sköterskor inrusande och då blev jag nervös. Vad var det som hände? När de bad att få låna Trevor för att kolla honom så blev jag rent ut sagt rädd. Det var väl inget fel, eller hur? Allt var ju som det skulle...?

ELLIES PERSPEKTIV

Jag som nyss hade känt mig så lycklig men trött kände mig nu väldigt orolig. Varför tog de Trevor igen och varför ville han inte sluta skrika? Jag visste ju att bebisar skrek när de var nyfödda och så, men det verkade som om något var fel och jag ville verkligen inte att det skulle vara det. På något sätt hade jag i bakhuvudet hela tiden varit medveten om alla möjligheter till att vårt barn inte skulle må bra när jag hade fött honom men jag hade bara gjort mitt bästa för att ignorera det, för vem ville tänka på att det skulle vara något konstigt med ens barn? Men nu flög alla tankar omkring i mitt huvud och allt jag kunde göra var att krama Nialls hand i ett hårt grepp medan sköterskan tog vår son och bar bort honom ifrån oss. För varje sekund som gick blev jag allt mer och mer orolig, allt som hade varit så bra nyss.


Vi väntade under tystnad, ingen av oss visste nog vad vi skulle säga eller vad som var rätt sak att säga vid ett sådant här tillfälle. Men trots allting så vågade jag tro att det inte var något, att Trevor skulle vara helt okej. Och jag behövde inte säga något till Niall för att se i hans ögon att han ville precis samma sak. Min kropp värkte fortfarande väldigt mycket efter födseln som hade ägt rum för inte alls längesen men det var det minsta jag kunde tänka på nu, när jag visste att något kanske var fel med Trevor.


“It’s alright, it was only false alarm. He’s okay” sa sköterskan som hade tagit Trevor i en vänlig ton till oss och lämnade över det lilla knytet som var Trevor insvept i en filt. Det hon sa var en oerhörd lättnad för mig och det var som om hela jag slappnade av. Jag andades snabbt ut ett andetag jag inte ens visste att jag hade hållit och ett leende spred sig snabbt över mina läppar. Niall som satt bredvid min säng på en stol såg glad ut igen. Han kysste mig på pannan och jag skrattade glatt.

“He’s alright Niall, he’s alright” mumlade jag och kände bara en stor glädje i hela mig. Det var nästan som om jag behövde säga det för att själv tro på det, trots att jag visste att Niall också visste likaväl som jag. Trevor var okej. Ingenting var fel. Allt kändes bra nu och det var det som var det viktigaste. Trevor grät inte längre och jag drog mina tummar under hans ögon för att torka de tårfyllda kinderna. Hans hud var mjuk som sammet under mina fingrar och han tittade upp på mig med sina havsblå ögon. Djupt i dem kunde jag se Nialls ögon, för de hade precis likadana. Trevor log ett tandlöst leende och skrattade lite. Tårarna på mina kinder blev bara fler och fler, men den här gången var det lyckotårar. Äntligen var vår bebis här, och jag kunde inte ha varit lyckligare över det.


Tre dagar senare

Det hade gått tre dagar sedan Trever föddes. Vi hade kommit hem från sjukhuset igår och allt kändes så himla bra. Både jag, Niall och Trevor mådde bra och varken jag eller Niall släppte Trevor med blicken. Någon av oss hade honom alltid i våra armar och han var det finaste barnet någonsin. Både Anne, pappa och Nialls föräldrar hade varit här för att hälsa på Trevor och gett presenter men nu hade de åkt hem igen. Samantha var hur glad som helst och ville hålla Trevor hela tiden, vilket jag kunde förstå.


“He’s asleep” sa Niall och satte sig ner på stolen bredvid min i köket. Han ställde ner vår baby monitor så att vi kunde höra fall Trevor vaknade.

“Are you hungry?” frågade han och jag nickade. “I can cook something” föreslog han.

“Sounds amazing” sa jag samtidigt som min mage kurrade. Niall skrattade lite innan han ställde sig upp för att börja med middagen.

“Do you need any help?” frågade jag och ställde mig upp bredvid honom.

“Yeah, sure you can help me” svarade han och kollade på receptet framför sig som var fajitas. Jag tog fram kyckling och lite andra ingredienser och ställde dem på diskbänken framför Niall.

“Niall, your task is to clean the chicken” sa jag och log triumferande. Han suckade lite och himlade med ögonen.

“Such a girl” muttrade han och tvättade händerna för att sedan börja rensa kycklingen som jag tyckte var extremt äckligt.

“Yeah, it’s weird that I act like a girl when I am a girl” sa jag retfullt tillbaka.

“But you're my girl” sa han och log kärleksfullt mot mig.

“Yes Niall, I’m yours” sa jag och började sedan skära grönsaker.


Mitt i middagen hördes ett ljud från baby monitorn som tydade att Trevor grät. Jag reste mig upp från stolen och gick upp till övervåningen och in  i vårt rum där vi hade ställt Trevors spjälsäng. Jag lyfte upp Trevor i min famn och gungade fram och tillbaka på mina fötter. När jag märkte att det inte hjälpte så satte jag mig ner på sängen, fortfarande med Trevor i mina armar, och började amma honom. Han slutade genast att skrika och jag strök honom försiktigt över hans lilla kind.

“How’s it going?” hörde jag Niall säga innan han satte sig ner bredvid mig i sängen.

“Good, he’s hungry” sa jag och kollade upp mot Niall. Han log och Trevor tog hans ena hand runt Nialls pekfinger. När Trevor var mätt tog han bort sitt huvud från mitt bröst och gav ifrån sig ett litet skratt. Jag drog upp min bh och min tröja innan jag lade tillbaka Trevor i spjälsängen. Både jag och Niall gav honom varsin puss på pannan innan vi försvann ner till vardagsrummet. Jag satte mig i Nialls famn i vår soffa samtidigt som han strök mig över armen.

“I can finally have you in my arms without pregnant stomach in the way” sa han och jag fnittrade. Jag kysste honom på hans käke och tog hans hand i min.

“I love you” sa han och kysste min tinning.

“I love you too” sa jag och lutade mitt huvud mot Nialls bröst.

Hej! Tyvärr blev det inte ett lika långt kapitel idag. Vi hade inte direkt något att skriva och  vi hade fortsatt så hade det bara blivit tråkigt och händelselöst. Hoppas att ni gillade delen iallafall. Det var inget fel på lilla Trevor :) Nästa kapitel kommer bli mer händelserik, men jag säger inte vad som kommer hända :P det får ni se då. Minst 8 kommentarer för att få nästa! :)
 
Jag (Josefin) vill även meddela att jag åker till Turkiet på lördag och är borta en vecka. Under den veckan så kommer kanske uppdateringen inte vara på topp för jag har ingen dator där och planerar inte att sitta och skriva där iallafall. Som ni vet så är den här novellen snart slut men innan vi börjar på den nya så har vi en tävling som man kan vara med i om man vill. Men mer info kommer senare. 
 
Ha det bra nu! //Josefin & Frida xxx

Still The One - del 39

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Snart kom Niall tillbaka och han körde snabbt iväg mot sjukhuset. Han kollade på mig oroligt och tog sin hand i min.

“It’s okay baby, we’re almost there” sa han även fast jag visste att det var en kvart kvar. Ännu en sammandragning kom och gjorde hur ont som helst. Jag klämde åt Nialls hand och skrek ut i smärta.

“Honey, it’s okay. Breathe” sa han och försökte lugna mig. Om han bara visste hur ont detta gjorde. Efter all mensvärk jag haft genom åren så var det här trippelt så mycket värre. Men trots all denna smärta så var jag ändå hur glad som helst. För jag visste att om några timmar så skulle jag ha en liten pojke i mina armar.

 


NIALLS PERSPEKTIV

Jag kollade oroligt och nervöst på Ellie där hon satt i passagerarsätet i smärta.

“Niall, call our parents and the boys” sa hon mellan en sammandragning. Jag nickade och hasade snabbt fram mobilen ur fickan. Jag slog in numret till Micks och Annes hemnummer och Anne svarade med ett enkelt hej.

“Hi Anne, umm I just wanted to tell you that Ellie’s water broke and we’re on the way to the hospital now” sa jag snabbt och kollade över på Ellie för att se om hon var okej.

“What!? Already? I thought it was in two weeks” sa hon förvånat.

“Yeah, we too. But I guess our baby wants to come out” svarade jag och log.

“Umm okay, me and Mick will try to be there as soon as possible. Tell Ellie to stay calm and that we wish her good luck” sa hon innan hon lade på.

“They’re coming so soon they can. Anne says that you need to stay calm and they wish you good luck” sa jag och slog sedan in numret till min pappa.

“Stay calm? Niall, do you know how much this hurts?” sa hon surt och knep ihop ögonen i smärta.

“I know it hurts baby, just try to stay calm. For me and the baby. Everything will soon be over and we will have our son in our arms” sa jag i ett försök att lugna henne.

“Hi Niall, how nice for you to call” hörde jag min pappa säga i andra sidan luren.

“Hi dad, I just wanted you to know that Ellie’s water broke and we’re on our way to the hospital” förklarade jag och svängde av motorvägen för att komma mot sjukhuset.

“Really? Well, I’ll call your mum then and we will try to come to London tomorrow” sa han.

“Okay, thanks dad. See you then” sa jag innan jag lade på. Jag hann ringa Harry också, innan vi kom fram till sjukhuset, som skulle möta oss här med resten av killarna. Jag parkerade bilen nära ingången och skyndade mig ut ur bilen. Jag sprang snabbt över till Ellies sida och hjälpte henne ur bilen för att sedan gå försiktigt in i sjukhuset. När vi väl kom in så märkte några sjuksköterskor oss och tog oss till ett rum direkt.

“A doctor will be here in any second. Do you want something that will ease the pain?” frågade en sköterska Ellie som snabbt nickade med huvudet ja.


HARRYS PERSPEKTIV

Jag och resten av killarna satt utanför Ellies sjukhusrum och väntade på att födseln skulle slutföras. I vanliga fall hade säkert jag och Louis hittat på något busigt att göra. Men jag antog att vi båda var för nervösa för det. Vi alla hoppades på att det skulle gå bra och att både Ellie och bebisen skulle må bra. Det var nog det viktigaste. Plötsligt hördes ett högt skrik från Ellies rum och mitt huvud for upp. Jag antog att de hade börjat med krystningen. De andra killarna kollade också på dörren och jag skakade mitt ben upp och ner.

“Come on Ellie, just one more push before you have your baby in your arms” hörde jag en läkare säga inifrån innan ett högt skrik hördes igen.

“I’m really happy that I’m not a girl” hörde jag Louis säga vilket fick mig att småskratta. Men jag kunde inte annat än att hålla med. Att föda barn verkade vara den värsta smärtan som fanns. Ellies skrik upphörde och nu kunde man istället höra en bebis gråta. Ett leende spred sig på mina läppar när jag insåg att min systerson var född.


ELLIES PERSPEKTIV

“Come on Ellie, just one more push before you have your baby in your arms” sa en av läkarna och jag gjorde som han sa. Jag krystade och kände den hemska smärtan sprida sig i de nedre delarna samtidigt som jag klämde åt Nialls hand hårt. Ett högt skrik for ur min mun och jag lutade bak mitt huvud.

“You’re doing great, honey” hörde jag Niall säga.

“Just a little bit more” sa en läkare. Jag krystade det allra sista och när jag hörde en bebis gråta så slutade jag skrika och försökte få tillbaka min andning till normalt läge. Jag kollade över på Niall som hade tårar i ögonen och jag insåg inte att jag själv grät förrän Niall torkade bort tårarna under mina ögon. Han kysste min panna innan jag kollade bort mot en av läkarna som var på väg mot vårt håll med vår son i sina armar. När hon kom närmre sträckte jag ut mina armar för att ta emot honom.

“Hi baby, you’re finally here” sa jag tyst och kollade på vår bebis. Hans korta korta hår kunde skymtas som mörkt och han hade de finaste ögonen jag någonsin sett. Likadana som Nialls. Han kollade trött och nyfiket på både mig och Niall. Niall sträckte fram sin hand och strök honom över kinden.

“He’s really beautiful. Just like his mum” sa han och log stort.

“Do you want to hold him?” frågade jag Niall och han nickade ivrigt innan han tog bebisen i sin famn.

“Hi baby, I’m your daddy. Me and your mum has waited for you a long time now. We love you so much” sa han och fick ännu en gång tårar i ögonen. Jag log åt synen framför mig och kunde inte tänka annat än vilken underbar son vi fått.

“I’m sorry to ruin your moment with your new baby, but we need to check his weight and lenght on him” sa en sköterska och tog bebisen från Nialls famn. Vår lilla kille började genast gråta.

“Shh, you’ll be back in your mum’s and dad’s arms soon” sa sköterskan och försökte lugna honom.

“Have you decided any names?” frågade en annan sköterska oss och jag nickade glatt.

“Yeah, Trevor James Horan is his name” sa jag och log. Jag kände Niall fläta samman våra händer och vi båda kollade bort mot där Trevor låg för att bli vägd och mätt.

NIALLS PERSPEKTIV

Det var den finaste bebisen jag någonsin hade sett. Jag var medveten om att säkert alla föräldrar sa så men jag tyckte verkligen att han var den sötaste lilla bebisen jag någonsin hade sett. Han låg där, så liten och rosa och han var min och Ellies. Känslan inom mig gick inte ens att beskriva, det var helt enkelt obeskrivligt. Jag var pappa nu, jag hade faktiskt en son. Och mamman var den tjej som hade stulit mitt hjärta och fått mig att känna mig som ingen annan kunde få mig att känna. Ja, ingenting kunde faktiskt bli bättre. Jag tittade på Ellie som såg väldigt trött ut, men minst lika glad. Hennes blick sken av lycka på ett nytt sätt jag inte hade sett förut och hon tittade upp på mig, fortfarande med ett stort leende på läpparna.

“He’s ours, Niall” sa hon och sträckte ut handen för att sammanfläta den med min. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka för allt var bara så himla underbart. Trevor var faktiskt vår lilla son och bara att säga att jag var pappa kändes... Bättre än något annat. Jag hade lust att skrika, hoppa och tjoa på en och samma gång men visste att jag inte kunde det. Jag ville rulla runt på en gräsmatta och bara le fånigt för mig själv för jag kunde knappt fatta detta själv. Allt kändes så overkligt, som att detta aldrig hade hänt fast jag visste att det hade hänt. Jag var pappa. Jag, Niall Horan, var pappa.


Jag och Ellie fortsatte att titta på varandra och på Trevor som just nu hade börjat skrika. Trots att det var lite jobbigt att höra på så lät det nästan som musik i mina öron för min son skrek och levde. Det spelade ingen större roll vad han hade gjort för ljud, jag hade nog bara lett åt det ändå. Snart hörde vi dörren och öppnas och in kom inga mindre än Harry, Louis, Zayn och Liam inströvande. De fick snabbt syn på bebisen och sedan på oss, det dröjde inte länge förrän alla utrop och frågor kom ifrån dem.

“Ellie, Niall! Are you guys alright?” frågade Harry som hade kommit och ställt sig bredvid mig. Men han behövde nog inget svar när han såg båda våra breda leenden och Trevor där borta som fortfarande skrek.

“Oh my god, my dear mate Niall is a father. This is huge” sa Louis och klappade mig på axeln bakifrån. Jag himlade med ögonen men log också lite åt att han faktiskt kunde lyckas att vara rolig i en situation som denna, men det kunde han.

“Congratulations!” Zayn och Liam sa det samtidigt och också dem hade breda leenden i sina ansikten. Ellie bara tittade på mig och det var nästan som om hon hade ett stort leende skrivet i hela ansiktet för hennes ögon var minst lika glada som resten av henne var.


Snart kom sköterskorna tillbaka med vår lilla Trevor och placerade honom försiktigt i Ellies famn. Jag hörde flera aww ifrån killarna när jag tittade på Trevor som tystnade när han hamnade i Ellies famn. Hon log stort emot honom och strök honom mjukt på kinden.

“Can I hold him?”

“Me too?”

“Oh, can I please hold him?” Det slutade med att alla fick hålla Trevor lite i sin famn och han själv fick bekanta sig med oss alla. Jag log som en idiot och kunde inte sluta hur mycket jag än försökte tvinga ner min mungipor, det gick bara inte. De andra killarna gick sen ut och gjorde, ja, vad de nu än gjorde, för att ge oss lite mer privat tid tillsammans. Ellie fick tillbaka Trevor i sin famn men helt plötsligt började han att skrika igen. Jag rynkade på pannan, hon hade ju inte gjort något och nyss hade han varit tyst och lugn. Men det var väl så bebisar var, antog jag? När Ellie försökte amma honom ville han inte och han fortsatte bara att skrika. Snart kom några sköterskor inrusande och då blev jag nervös. Vad var det som hände? När de bad att få låna Trevor för att kolla honom så blev jag rent ut sagt rädd. Det var väl inget fel, eller hur? Allt var ju som det skulle...?

Här är kapitel 39 alla fina fina läsare! :)
Hoppas ni gillade namnet på bebisen förresten.
Vi ber om ursäkt för inte superbra uppdatering men vi har haft skolavslutning och annat på gång.
Vi tackar stort för alla fina kommentarer vi får! :)
8 kommentarer till nästa?
Ta hand om er nu i sommarvärmen,
 
//Josefin och Frida xx
 

Still The One - del 38

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“What are you do-” började jag men blev avbruten av ett par mjuka läppar emot mina. Jag log i kyssen och drog henne närmre mig utan att bryta den. Jag kunde inte se fyrverkerierna längre, men jag kunde verkligen känna dem istället. Och det var inte så att jag missade dem, snarare fick jag uppleva dem på ett helt nytt sätt. Alla mina känslor bubblade upp inom mig och det var som om riktiga fyrverkerier sköts upp i min mage. Jag hade aldrig tidigare känt mig mer lycklig än jag gjorde nu, och allt var tack vare en enda person som fick mig att känna mig så här. Jag var så fruktansvärt kär att jag inte visste vad jag skulle göra med alla känslor. Jag visste däremot att jag ville känna så här för resten av mitt liv, att få var med Ellie för alltid. Plötsligt var det ingen tvekan om att detta var det bästa nyåret jag hade varit med om, och jag hade också år många att se fram emot.

ELLIES PERSPEKTIV

“Niall, where is the teddybear?” ropade jag från barnrummet. Min hand var på min höggravida mage och jag kunde inte fatta att jag skulle vara mamma till en underbar son om bara två veckor. För ja, det hade redan gått 8 månader och två veckor och om två veckor så skulle jag föda. Om han inte var sen eller tidig förstås. Det senaste så hade han varit väldigt rörlig, speciellt under natten då jag fått många sparkar av honom. Niall hade kallat honom nattuggla ett antal gånger bara för att han sov på dagen och var vaken på natten.

“Isn’t it in the nursery?” hörde jag honom ropa tillbaka som svar på min fråga. Just nu höll vi på att packa inför sjukhusbesöket. Även om vi trodde att bebisen skulle vara i tid så ville vi ändå vara förberedda när tiden väl var inne. Än så länge så hade vi packat blöjor, en blå body och en liten blå mössa. Längre hade vi inte hunnit och jag lyckades inte hitta en nalllebjörn som killarna hade köpt till honom. Vi hade faktiskt kommit på några namn som vi hade gått omkring och sagt flera gånger och det kändes som om vi hade hittat det rätta. Louis hade gått vidare och var inte längre beroende av att barnet skulle ha hans namn, vilket var en lättnad. Jag hörde steg bakom mig och vände mig om för att se Niall stå i dörrkarmen.

“Let me help you find it” sa han och började krypa runt i rummet föra att leta under spjälsängen och fåtöljen. Jag fattade inte varför den skulle vara där under men eftersom Louis och Harry ibland kom in hit så vore det inte så konstigt om den faktiskt var där under någonstans.

“Found it” hörde jag Niall säga under sängen. Han kröp ut under sängen och skulle ta upp huvudet när han slog i det i sängkanten.

“Ouch” mumlade han och lade sig platt ner på magen. Ett skratt for ur min mun. Han såg så himla rolig och gullig ut.

“Stop laughing Ellie” sa han och kröp ut under sängen för att denna gång inte slå i huvudet i sängkanten. Han ställde sig upp med nallen i handen.

“Aww, shall I kiss the pain away?” frågade jag försiktigt och han nickade och putade med underläppen. Jag gick fram mot honom och pussade honom försiktigt på huvudet. Vilket resulterade till hår i munnen.

“Very attractive Ellie” sa Niall med ett flin när jag försökte få bort håret runt min mun. Jag räckte ut tungan mot honom innan jag tog med mig nallen ut till vardagsrummet där vi hade en ryggsäck som skulle packas. Jag lade ner nallen och satte mig sedan utmattat ner i soffan. Det hade varit en jobbig dag. Jag och Niall hade varit och kollat på lokaler till bröllopet men inte lyckats hitta en enda som passade. Det enda som var bestämt till bröllopet var datum, tid, färger, brudtärna och Nialls bestman. Samantha skulle vara brudnäbb och Gemma skulle vara min huvud brudtärna. Niall hade valt Liam som sin bestman. Det kändes ganske stressande. Den 20:e juli så skulle jag och gifta oss och vi hade inte ens en lokal. Präst hade vi, så det var ju avklarat. Men kvar fanns ju som sagt, mycket.


Niall slängde sig i soffan med fötterna i mitt knä.

“Eww, Niall take them away” klagade jag och försökte ta bort hans fötter. Han skrockade lite innan han drog mig till sig så att jag låg mellan hans ben med mitt huvud på hans bröst. Han lade sina händer på min mage, som var ovanligt livlig just nu, och strök den försiktigt.

“What were you thinking about?” frågade han efter en stunds tystnad.

“The wedding. We have a lot of things left, I don’t know if we’re going to make it on time” svarade jag.

“We will make it on time, even if we have a lot of things left. And besides, I don’t care if we don’t have a nice wedding or not. All I want is to marry you. And have a nice cake” sa han och vi skrattade.

“I love you Niall” sa jag och tog hans ena hand i min.

“I love you too, sweetie” sa han och kysste min högra tinning.  


NIALLS PERSPEKTIV

“Do you want to watch a film?” frågade jag Ellie och strök henne över hennes mage som gav ifrån sig sparkar då och då.

“Sure, and order pizza?” lade Ellie till. Jag log, hon kände mig för väl.

“Sounds great” sa jag glatt och drog fram min mobil ur bakfickan. Jag slog in numret till den närmsta pizzeria och beställde två ostpizzor.

“It’ll be here in 15 minutes” sa jag när jag lagt på. Hon nickade mot mitt bröst och gäspade.

“Tired?” frågade jag och hon nickade. “Well, we’re going to watch a film now. So you can’t sleep now.” fortsatte jag.

“Dont’ worry, I won’t fall asleep” sa hon och satte sig försiktigt upp. Hon gick långsamt upp från soffan och gick fram till skåpet med alla våra filmer.

“What do you wanna watch? And by the way, I’m not watching Toy Story. I can’t believe Liam made us watch it twelve times.” Jag skrattade åt det hon nyss hade sagt och i den stora sanning som låg i det.

“What about The Lucky One?” frågade hon och höll upp fodralet till filmen. Jag suckade.

“We have watched it so many times, can’t we watch something else?” frågade jag och hon skakade på huvudet.

“Nope, Zac Efron is hot and thus movie is awesome” sa hon och stoppade i filmen i dvd:n.

“I’m going to pretend that I didn’r hear that” sa jag och hon räckte ut tungan mot mig. Jag skrockade lite och väntade på att Ellie skulle komma tillbaka till soffan i mina armar. Vilket hon snart gjorde. Jag slog ännu en gång armarna omkring henne och lade sedan en filt över oss båda. The Lucky One var en film som Ellie alltid ville kolla på. Hon tjatade alltid om att Zac Efron var snygg, vilket kanske inte var det roligaste. Men han var ju iallafall inte den personen som skulle gifta sig med henne. Ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på bröllopet. Om bara någon månad ungefär så skulle Ellie ha mitt efternamn och vi skulle leva ihop i alla våra dagar. Vi skulle även ha en underbar son i våra armar vilket kändes helt sjukt. Om bara två veckor skulle jag bli pappa. Jag böjde mig fram lite och pussade Ellie på kinden.

“I love you” mumlade jag mot hennes kind och jag kände henne rysa.

“I love you too” svarade hon och tog sin hand i min som låg på hennes sparkande mage.


ELLIES PERSPEKTIV

Filmen var slut och jag hade faktiskt inte somnat. Däremot hade mannen bakom mig gjort det. Hans armar var beskyddande runt min mage och jag kunde höra hans små snarkningar. Jag kollade bak lite och möttes av Nialls sovande ansikte. Han såg alltid så söt ut när han sov. Mina händer drogs till min mage när jag kände smärta. Ett konstigt ljud föll ur min mun vilket gjorde att Niall vaknade.

“Ellie? What are you doing?” frågade han trött men även oroligt.

“Nothing, my stomach just hurts a bit” svarade jag och tog ett djupt andetag för att kunna hantera smärtan som nästan hade försvunnit.

“Do you ne-” började Niall men slutade mitt i meningen. Jag kollade ännu en gång bak på honom och såg att han hade stora ögon.

“Niall, what-” började jag men hann inte längre förrän Niall avbröt mig.

“Ellie, your water just broke” sa han. Jag kollade ner och såg att soffan och en bit av Nialls byxa var blöt. Ännu en gång kändes en hemsk smärta i min mage vilket fick mig att skrika. Niall reste sig försiktigt upp och tog mina händer.

“Ellie, take deep breaths” sa han upprepande gånger. Jag nickade och försökte kontrollera min andning. När den var någorlunda normal var det som om jag vaknade upp.

“Niall take me to the hospital!” utbrast jag.

“Oh, of course” sa han som om han hade glömt och hjälpte mig att resa mig upp. Jag höll händerna på min mage och gick långsamt fram i smärta med Nialls hjälp.

“I can carry you if you want” sa han och jag nickade. Han lyfte upp mig i brud stil och skyndade sig ut till bilen. Han satte mig i passagerarsätet och knäppte fast mig med bältet.

“I’m just going to get the bag, just take deep breaths” sa han och skyndade sig in i huset igen för att hämta väskan. Jag gjorde som han sa och tog djupa andetag. Smärtan var olidlig och allt jag ville var att få ut bebisen.


Snart kom Niall tillbaka och han körde snabbt iväg mot sjukhuset. Han kollade på mig oroligt och tog sin hand i min.

“It’s okay baby, we’re almost there” sa han även fast jag visste att det var en kvart kvar. Ännu en sammandragning kom och gjorde hur ont som helst. Jag klämde åt Nialls hand och skrek ut i smärta.

“Honey, it’s okay. Breathe” sa han och försökte lugna mig. Om han bara visste hur ont detta gjorde. Efter all mensvärk jag haft genom åren så var det här trippelt så mycket värre. Men trots all denna smärta så var jag ändå hur glad som helst. För jag visste att om några timmar så skulle jag ha en liten pojke i mina armar.

Hej alla fina läsare! Först vill vi bara be om ursäkt för att vi inte har uppdaterat tidigare. Vi har helt enkelt inte haft så mycket inspiration till att skriva på sto och har därför ägnat vår tid till att skriva på de två andra novellerna. Men här är iallafall del 38. Hoppas att ni gillade det! :) Tror ni att födseln kommer gå bra? Eller kommer det kanske DRAMA! ;P Kommentera gärna vad ni tyckte och tror kommer hända. Minst 8 kommentarer för att få nästa :)
 
Vi har bestämt oss för att runda av denna novell, vilket betyder att det inte alls är många kapitek kvar. Kanske 1-3 innan epilogen. Sedan kan vi börja på en av våra nya fanfictions som vi skriver på nu :D 
 
Ha det bäst! :) //Josefin & Frida xxx

Still The One - del 37

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Mina tankar avbröts av att Niall drog mig intill sig.

“I can’t stand to not get kisses from you. So therefore I’ve decided to let you kiss me how much you want. Just because I’m the best lad in the world” sa han och kollade in i mina ögon. Jag fnittrade lite och lade armarna om hans nacke.

“What if I don’t want to kiss you then?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

“You don’t have a choice” svarade han och pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss.


***Kollage kommer senare***
 

NIALLS PERSPEKTIV

“Are you done soon?” frågade jag Ellie. Vi höll på att göra iordning oss till middagen vi skulle äta på en fin restaurang ikväll.

“Yeah, just give me ten minutes” svarade hon genom toalettdörren. Jag gick till vardagsrummet och satte mig i soffan. Det var fortfarande inte klart, en massa saker låg inpackade i lådor. Det var faktiskt bara ett rum som var helt klart, barnrummet.

“Niall, can you pull up the zipper?!” hörde jag Ellie fråga. Jag reste mig upp från soffan och gick in i badrummet där Ellie stod och försökte dra upp dragkedjan som fanns på ryggen av hennes klänning. Den var ljusrosa och hade inga band. Den satt tight runt hennes kropp och framhävde hennes gravida mage. Ja, hon såg helt fantastisk ut. Jag drog långsamt upp dragkedjan och vände henne sedan mot mig. Jag granskade henne upp och ner.

“You look really beautiful Ellie” sa jag ärligt och tog hennes händer i mina. En rodnad spred sig på hennes kinder innan hon log mot mig.

“Thank you, you look beautiful too” sa hon och rätade till min krage som fanns på min tröja jag bar.

“Ready for a New Year’s date?” frågade jag glatt medan jag tog hennes hand och drog henne ut genom badrummet

“Really ready, but you’re never telling me where we are going on our dates and it’s not fair” svarade Ellie. Jag kunde höra att hon försökte låta sur och irriterad på mig men det fungerade inte eftersom Ellie var den jag kände allra bäst och jag kunde höra leendet på hennes läppar utan att ens behöva titta på henne.

“I think it’s really fair. And besides, I think we both know how much you love my surprises” svarade jag och flinade lite medan vi gick ner till hallen tillsammans. Ellie daskade lekfullt till mig på rumpan medan hon skrattade.

“Let’s go blondie”

“Oh, that was a new one”

“Shut up Niall, you love my nicknames for you and  we both know it”

“Yeah yeah, of course”


“Are we there soon? Where are we going?” frågade Ellie otåligt för säkert tionde gången på bilresan. Jag skrattade lite och fortsatte köra emot det ställe jag hade tänkt för oss, som förresten var ett perfekt ställe i min åsikt, och skakade sedan retsamt på huvudet.

“Yeah, we are there soon. And no, I told you that I’m not telling you. That’s the thing with surprises, babe” Ellie suckade bara otåligt men behövde inte vänta länge, för snart var vi framme. Jag parkerade bilen medan jag såg ett triumferande leende som spred sig på Ellies läppar.

“Niall, I can’t believe you actually remembered. It was so long ago” mumlade hon medan hon riktade sin blick ut genom rutan och upp emot London Eye.

“How could I ever forget our first date?” frågade jag leendes och öppnade min bildörr för att kliva ut. Ja, hur skulle jag någonsin kunna glömma bort den? Jag hade tagit henne hit och vi hade suttit i en av gondolerna och ätit en fin middag. Och nu, så många år senare, var jag rätt säker på att hon inte skulle ha något emot att göra det igen med mig. För det hade varit den bästa dejten någonsin, hade jag trott då. Jag och Ellie hade varit på så många dejter att jag inte riktigt kunde säga vilken av dem som var bäst, men här hade vi inte varit mer än en gång förut. Alla hade liksom något speciellt, den där extra glimten som gjorde dejten extra bra.


Ellie klev också ur bilen och följde med mig bort till det stora London Eye, där vi skulle äta en fin middag. Eftersom vi inte kunde festa för att Ellie var gravid ville jag ändå försöka ge henne något fint, det var ju nyårsafton och allt. Det var dock en sak som inte hade förändrats alls; Ellie var fortfarande och skulle nog alltid komma att vara rädd för höjder. Så det var nog med blandade känslor hon tog min hand och satte sig i en av gondolerna med mig. Men jag visste att hon litade på mig, och jag litade minst lika mycket på henne. När dörrarna hade stängts och vi hade satt oss ner tittade hon upp på mig med ett lugnt ansiktsuttryck.

“I love this, Niall” sa hon och grabbade tag i min hand över bordet. Jag kramade hennes hand och kände mina mungipor skjuta i höjden.

“I’m glad you do, it was what I hoped for” svarade jag kärleksfullt. Ellies bruna, stora ögon gnistrade till i det dämpade ljuset som lyste upp gondolen vi satt i och i mina ögon blev hon bara vackrare och vackrare allteftersom åren gick. Jag tittade ner på all mat som stod framdukad och log. Nästa nyår skulle vi inte bara vara två personer, utan faktiskt tre stycken.

“Just eat, I know that it takes you a while” sa Ellie retsamt och jag räckte ut tungan till henne som svar. Men ja, visst hade hon rätt. Jag kanske inte var den personen med den minsta aptiten precis, men det var inget jag varken skämdes över eller kunde göra något åt. Jag högg snabbt in på maten och placerade en massa på min tallrik. Ellie bara skrattade åt mig men lade på nästan lika mycket på sin egen. Nu när hon var gravid åt vi nästan lika mycket, jag och hon. Det var något som var ovanligt, men jag behövde inte känna att jag åt mycket nu när Ellie åt ungefär lika mycket.


“Come on, we can’t miss the fireworks” sa jag glatt och drog med mig Ellie ut ifrån gondolen. Jag älskade verkligen fyrverkerier och jag ville inte missa dem. Särskilt de här som sköts upp vid London Eye var extra vackra, och jag ville verkligen se dem tillsammans med Ellie.

“I’m coming babe. Don’t worry, we’ll get there in time” svarade hon och gick snabbt efter mig på den folkbelagda gatan. En massa folk kände igen oss men jag brydde mig inte, allt jag ville var att se fyrverkerierna med Ellie. Snart nog, efter bara någon minut, kom vi fram till den stora platsen där det skulle skjutas upp. Klockan var snart tolv, vi hade suttit och pratat, skrattat och umgåtts länge med varandra. Det gjorde egentligen absolut ingenting att vi inte kunde ut och festa ikväll, för min kväll hade ändå varit helt underbar för att Ellie ingick i den. Jag kramade hennes hand i min och log stort.

“What should I look at, the fireworks or you?” frågade hon skämtsamt och strök sin ena hand över min kind. Hennes beröring gjorde mig alldeles varm och jag kunde verkligen inte motstå att le stort.

“That was cheesy, has Harry taught you?” frågade jag retsamt och höjde på ena ögonbrynet. Ellie skakade snabbt på huvudet och skrattade.

“No, really not! I would never take romantic advises from him” svarade Ellie snabbt och ganska säkert. Jag skrattade bara och tittade upp emot himlen.

“Looks like they’re starting” sa jag sedan. Ellie fick något drömmande i blicken och vi båda tittade spänt på när den första raketen sköts upp. Den lyste upp himlen på ett så vackert sätt och jag behövde inte direkt påminna mig själv om varför jag älskade fyrverkerier så himla mycket, jag visste redan det. Himlen fylldes snabbt av olika färger och en massa sprak av alla raketer hördes. Jag log stort medan mina ögon vandrade över alla färger, det var så himla häftigt. De var jättemycket folk som också stod och tittade här precis som vi, och det var förvånansvärt tyst. Det var som om hela publiken höll andan och bara tittade på alla de magiska färgerna som for över den nattsvarta himlen. Jag tittade på Ellie som bara log emot mig innan hennes blick återvände upp ovanför oss. Vi tittade en stund till och det var verkligen magiskt, allting. Efter en stund kände jag Ellie greppa tag om min kind och det fick mig att vända blicken emot henne istället.

“What are you do-” började jag men blev avbruten av ett par mjuka läppar emot mina. Jag log i kyssen och drog henne närmre mig utan att bryta den. Jag kunde inte se fyrverkerierna längre, men jag kunde verkligen känna dem istället. Och det var inte så att jag missade dem, snarare fick jag uppleva dem på ett helt nytt sätt. Alla mina känslor bubblade upp inom mig och det var som om riktiga fyrverkerier sköts upp i min mage. Jag hade aldrig tidigare känt mig mer lycklig än jag gjorde nu, och allt var tack vare en enda person som fick mig att känna mig så här. Jag var så fruktansvärt kär att jag inte visste vad jag skulle göra med alla känslor. Jag visste däremot att jag ville känna så här för resten av mitt liv, att få var med Ellie för alltid. Plötsligt var det ingen tvekan om att detta var det bästa nyåret jag hade varit med om, och jag hade också år många att se fram emot.

Hej! fösrt vill vi bara be om ursäkt för att det inte kom upp något kapitel igår men vi har inte haft så mycket insperation till att skriva... Men nu är vi tillbaka :P Vi kan även meddela att vi har börjat på två nya noveller och vi debaterar fortfarande om vilken vi ska lägga upp efter sto :D Den ena novellen börar på T och slutar på T (inte så lätt att lista ut vad den heter) och den andra börjar på S och slutar på E (lite lättare att lista ut vad den heter) mer får ni inte :P
 
Okej, vad tyckte ni om delen? De är inte jättemånga delar kvar och i nästa del så kommer vi hoppa fram i tiden lite! Kommentera gärna vad ni tyckte och/eller vad ni tror de nya novellerna heter :P Minst 8 kommentarer för nästa! D
 
Ha det bäst!! //Josefin & Frida ♥♥♥
 
P.S. Det är inte säkert att det kommer ett kapitel imorrn för vi ä borta typ hela dagen men annars kommer nästa del på lördag :)  

Still The One - del 36

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Plötsligt ringde det på dörren och jag gick för att öppna, undrade vem det kunde vara som kom hit, till vårt nya hus som vi hade bott i ungefär bara en dag. Förmodligen var det flyttgubbarna - eller? Men när jag väl kom fram till dörren och öppnade den så önskade jag verkligen att jag inte hade gjort det. Och jag som trodde att jag hade förträngt det minnet långt bak i huvudet för längesedan. Tydligen hade jag inte det...


ELLIES PERSPEKTIV

Jag stirrade chockat på tjejen som stod på andra sidan dörren. Det var helt ofattbart, efter så många år... Men hon var sig lik, väldigt lik faktiskt. Vad gjorde hon här? Hur hade hon hittat hit? Och varför lyckades alla jag kände förr att stampa in i mitt liv igen och trassla till det? Jag visste inte vad jag skulle säga till min före detta bästa vän. Vi hade varit oskiljaktiga, men sedan hade det där hänt. När jag hade flyttat ifrån Manchester med pappa för att flytta till Harry, Anne och Gemma så hade vi ju hållt kontakten, hon hade till och med kommit och hälsat på. Men sedan hade vi automatiskt glidit isär mer och mer eftersom vi inte kunnat träffas så ofta. Jag mindes när jag slutade svara på hennes sms eftersom att jag hade vetat att vi inte skulle kunna fortsätta vara kompisar när vi bodde så långt ifrån varandra. Men jag hade bara gjort det för bådas bästa, så att vi båda skulle kunan gå vidare och finna nya kompisar. Jag hade aldrig menat att såra henne, men det hade varit oundvikligt. Sedan när jag hade sett på facebook att hon hade blivit tillsammans med Matt i slutet av vår vänskap så hade jag brytit helt med henne. Jag kunde fortfarande inte fatta att hon hade gjort så, det hade känts så fel, som om hon bara hade gjort det för att slå tillbaka mot mig, mot vad jag hade gjort emot henne. Jag kände mig plötsligt arg när jag tittade på Sarah. Varför kom hon till mig efter så många år, var det för att hon ville ha en ursäkt? För det hade jag faktiskt inte att ge henne. Visst var saker också mitt fel men jag hade ju bara försökt att tänka på oss båda när jag hade gjort mina val. Jag såg att Sarah tittade upp på mig och då rycktes jag snabbt tillbaka till verkligheten. Hon såg nervös ut och stampade lite med fötterna ute i kylan.

“Ellie, I...” började hon men tystnade sedan mitt i meningen. Hon visste nog inte vad hon skulle säga och ärligt talat visste jag inte heller vad jag skulle säga. Varför hade folk en tendens att komma upp i mitt liv igen? Det var bara krångligt och jag ville helst inte möta Sarah. Stämningen kändes konstig och jag suckade lite.

“Look Sarah, I don’t even know why you’re here, I have no idea why you decided to show up after all this time. I don’t even know how you found me, honestly! But if you’re looking for an apology from me, I’m not gonna give you one. I know what I did, but I did it for both of us” sa jag med stadig röst. Jag blev faktiskt förvånad över att jag lyckades hålla mig så pass lugn som jag gjorde med tanke på omständigheterna. Men till min förvåning skakade Sarah snabbt på huvudet och log ett osäkert litet leende.

“I don’t want an apology. What I did was just as terrible. I just... I don’t really know. I’ve been thinking about you lately and I realised I missed you. It wasn’t hard to find your adress, and before I knew it I just stood here in front of your door” Hennes blick sökte sig till marken och hon såg så liten och oskyldig ut. Men jag visste, att så var det inte. Det visste vi nog båda två lika väl.

“It’s not that simple and you know it” Nu lät jag inte lika självsäker längre men det var svårt. Plötsligt kände jag en hand runt min midja och förstod genast att det var Nialls.

“Is everything alright?” frågade han och tittade på mig. Jag nickade snabbt.

“Yeah, I’m fine” svarade jag sedan och tittade sedan på Sarah som nu såg mer nervös ut än förut.

“Who is sh-” Niall avbröt sig och rynkade på ögonbrynen innan han fortsatte. “It’s you” Jag kunde se på honom att han kände igen henne, vilket i och för sig inte var så svårt även om han inte hade träffat henne jättemånga gånger.

“What happened between you two? And why are you here?” frågade han sedan undrande och kramade min hand i sin egen.

“Yeah, I’m wondering that too” mumlade jag och tittade återigen på Sarah.

“I think it was a bad idea to come here... I guess I just wanted to say I’m sorry Ellie. I never got to say it, but I mean as much now as I did then” sa hon och riktade sin blick bara emot mig. Jag stod som förstummad. Ofta hade jag saknat Sarah och undrat varför jag hade gjort som jag hade gjort, men egentligen visste jag ju varför. Men det kändes ändå svårt att efter så många år det hade gått. Samtidigt kunde jag inte undvika att känna att det hade varit ett litet tomrum efter henne, och jag ville egentligen innerst inne ha tillbaka henne som min bästa vän igen. Och nu stod hon där och bad om ursäkt, jag visste verkligen inte hur jag skulle ta det. Jag kände Niall krama min hand igen.

“I’ll leave you two” sa han innan han gick tillbaka in i lägenheten och lämnade mig och Sarah ensamma ännu en gång.

“I’m really sorry Ellie. I came to London because I heard about Matt. It was in that moment I realised what a big mistake I did and that I really fucked it up.” Sarah tittade på mig med osäkra ögon och jag ville bara ta in henne i en kram och säga att allt skulle bli bra igen.

“And I really understand that I shouldn’t just show up like this after so long time but I’ve missed you so much and I love you. You’ve been my best friend and I hate the thought that I lost you” mumlade hon och drog sitt hår bakom örat som hade fallit fram. Jag svalde och bestämde mig snabbt för att skita i alla konsekvenser och risker som jag kanske tog nu. Jag tog ett steg fram och drog in Sarah i en lång, varm kram. Hennes armar slöt sig snabbt omkring min nacke och jag log stort. Sarah luktade fortfarande lite samma som förut, även om hon nu hade en annan parfym. Jag kände henne skratta glatt emot min axel.

“Thanks Ellie, we have so much to catch up on and you have to tell me everything about this” sa hon och klappade på min gravida mage. Jag nickade glatt och krokade arm med henne för att dra in henne i lägenheten med mig. Jag hade äntligen fått tillbaka min bästa vän, min barndomsvän, tjejen som hade varit min andra halva under många skolår. Hon var tillbaka, och jag visste att hon var här för att stanna.


“So you guys are having a baby, and getting married? This summer?” frågade Sarah förvånat men glatt med blicken fäst på mig och Niall. Jag nickade ivrigt medan Nialls fingrar lekte med mina på köksbordskanten.

“Yeah, we are” svarade Niall och han log stort emot mig.

“I’m really happy for you guys. What are you going to name the baby?” frågade hon.

“We haven’t thought of that yet. But we know that it’s a boy” svarade jag.

“Louis thinks that we should name him Louis William Tomlinson Horan. Do you agree with that?” frågade Niall skämtsamt.

“Of course, and if we get another baby boy we can name him  Harry Edward Styles Horan because both of them have been a pain in the ass these years” svarade jag och himlade med ögonen. Niall och Sarah skrattade lite och skakade på deras huvuden.

“We can here you, you know!” hörde jag Harry ropa.

“Whatever!” ropade jag tillbaka.


“I’ll call you next week then” sa Sarah och drog på sig sina skor.

“Do that” sa jag och kramade om henne.

“Bye, and happy new year” sa hon och vinkade lite.

“Happy new year you too” sa jag och stängde dörren efter henne. Jag gick långsamt in i vardagsrummet och slog mig ner i soffan. Killarna hade tröttnat på mitt och Sarahs “girl-talk” så de hade gått ut och göra Gud vet vad. Jag lutade mig bakåt i soffan och slöt ögonen. Men jag hann inte mer än att ha de slutna i ett par sekunder innan ljudet av att en dörr öppnades hördes genom huset.

“I’m home!” hörde jag Niall ropa och snart kom han in i vardagsrummet med en påse i handen.

“Hi” sa jag trött och gnuggade mig i ögonen.

“I brought Nando’s” sa han och log.

“Of course you did” svarade jag. Han skrockade lite och pussade mig snabbt på munnen.

“Do you wanna eat out here in the livingroom or out in the kitchen?” frågade han.

“In here” svarade jag. Han nickade och gick sedan ut i köket för att hämta tallrikar och bestick. När han kom tillbaka till vardagsrummet igen så delade vi upp maten på våra tallrikar innan vi högg in.

“Have you been home alone for a long time?” frågade han och tog en tugga av sin kyckling. Jag skakade på huvuet och tog en klunk av min cola.

“No, Sarah left a few minutes ago” svarade jag. “What did you and the boys do?”

“Nothing special, Louis wanted to go shopping so that’s what we did” svarade han. Jag nickade och vände sedan blicken ner mot maten.

“How was it to catch up with Sarah? I know that you’ve missed her.”

“It was nice, yeah I’ve missed her a lot. I need a girl in my life and not just the boy’s girlfriends. You can be a bit annoying sometimes” sa jag och flinade.

“You did not just say that!” utbrast Niall och ställde undan sin mat på soffbordet. Han tog min tallik och ställde den bredvid hans tallrik.

“I guess I did” sa jag och ryckte oskyldigt på axlarna.

Han kastade sig mot mig och brottade ner mig i soffan. Jag skrattade högt och slog armarna om hans midja.

“Tell me that was a lie” sa han och kittlade mina sidor.

“My dad always tought me not to lie” svarade jag mellan mina skrattattacker.

“Fine, then you won’t get any more kisses tonight” sa han och satte sig upp i soffan. Jag himlade med ögonen och satte mig bredvid honom. Jag sträckte på mig och skulle pressa en kyss på hans kind men han drog bara bort mitt ansikte.

“Do you really wanna kiss someone that is annoying?” frågade han och finade.

“Yeah because you’re my fiancé and I love you” sa jag.

“Doesn’t work Ellie, anyway I’m tired. See you tomorrow” sa han och reste sig upp från soffan för att gå mot sovrummet. Jag skyndade mig att ta undan tallrikarna innan jag gick mot sovrummet jag med.

“Niall?” sa jag, fast det lät som en fråga, och gick in i sovrummet. Jag såg honom ligga ner i sängen med slutna ögon. Jag bytte snabbt om innan jag kröp upp i sängen. Jag visste att Niall inte var sur. Det var så här vi var. Vi retades alltid med varandra. Men detta var något som jag brukade göra mot honom. Varje gång som jag var irriterad på Niall så sa jag alltid att han inte fick kyssa mig. Tillslut så kom han alltid och bad om ursäkt och gjorde allt för att få en kyss. Ja, han var för gullig min fästman. Och jag kunde inte älska någon lika mycket som jag älskade Niall. Niall var mitt allt. Han var ljuset i mitt liv och fanns alltid där för mig. Han gjorde mig alltid glad och respekterade mig för mig. Han fick mig alltid att känna mig vacker. Men det bästa av allt. Han älskade mig för mig och han skulle inte vilja att jag ändrade på mig på grund av honom. Niall var den bästa personen i mitt liv.


Mina tankar avbröts av att Niall drog mig intill sig.

“I can’t stand to not get kisses from you. So therefore I’ve decided to let you kiss me how much you want. Just because I’m the best lad in the world” sa han och kollade in i mina ögon. Jag fnittrade lite och lade armarna om hans nacke.

“What if I don’t want to kiss you then?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

“You don’t have a choice” svarade han och pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss.

Yaaay! Sarah's back! Vad tyckte ni? Kommentera gärna :D Minst 8 kommentarer för att få nästa del :) 
 

Ha det bra och njut av solen :D //Josefin & Frida xxx
 

Still The One - del 35

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“Umm, me and Harry can go to the flat and get the furnitures” sa Louis och jag skakade direkt på huvudet.

“No! I don’t trust you two, you’re just going to break all the things” sa jag och satte armarna i kors. De båda putade med underläppen, men inget skulle få mig att låta de åka till lägenheten, själva.

“Come on Ellie, we won’t break anything. But if it makes you feel any better we can bring Liam and Zayn” sa Harry och jag nickade.

“Yeah, that sounds great. Then me and Niall can discuss how we want the nursery to look” sa jag och ännu en gång så utbytte killarna blickar med varandra.

“Guys, I don’t know what it is with these looks but if you have something to tell me you can do it now” sa jag.

“Why tell you when we can show you” sa Niall och tog tag i min hand för att sedan föra mig mot övervåningen. Vad hade de nu hittat på?  



ELLIES PERSPEKTIV

Vad hade de hittat på? Hade Harry och Louis gjort sönder något? Hade Niall gjort någonting? Vad var det frågan om? Jag fattade verkligen ingenting och jag visste bättre än att fråga dem för de skulle ändå aldrig ha avslöjat något. Niall drog upp mig för trappan och resten av killarna gick bakom mig. Snart stannade vi framför det minsta rummet. Jag stirrade på den stängda dörren och sedan tillbaka på Niall som nu log stort.

“What’s the matter?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet. Niall svarade inte utan öppnade bara sakta dörren. Den knarrade lite när den gled upp och min blick drogs genast till vad som fanns där inne. Jag blev helt chockad när jag såg allting, det var så fint. Jag styrde stegen in i rummet och snurrade runt ett varv för att inte missa något. Det var nu en barnkammare, en väldigt vacker sådan. Väggarna var nymålade i en ljusgrå färg som bildade en slags fin stämning i rummet. En ljuskrona hängde över den vita spjälsängen vi hade köpt. Där hängde det en blå snuttefilt som såg väldigt mjuk ut.. Ja, mycket av rummet var inrett i blått, det mesta av det faktiskt. Gardinerna till fönstret var blå och fåtöljen nedanför var också blå. Där satt det dessutom en liten gossedjurskanin. Det fanns också en vit garderob och tre bokstavstavlor. En byrå stod bredvid fåtöljen och hela rummet var så... Gulligt. Jag såg flera söta små gossedjur och jag log stort åt hela synen. De hade fixat en barnkammare, tänk att de faktiskt hade gjort det. Jag log ännu större medan jag vände mig om och drog in Niall i en hård kram.

“You really didn’t have to do this, Ni” sa jag glatt och ville aldrig släppa taget om honom. Inte för att jag heller behövde det, han var ju min fästman.

“I take that as that you like it?” sa han och skrattade lite. Jag nickade ivrigt och släppte taget om honom för att attackera resten av killarna med kramar.

“This is wonderful, I really thought you were going to show me that Harry and Louis had broke something” sa jag glatt medan jag kramade om Liam.

“Thanks. No actually, surprisingly enough, they didn’t” svarade han roat. Snart kände jag en smäll på ena axeln och jag vände mig snabbt om för att få syn på Louis.

“I know you’re pregnant but that doesn’t prevent me from hitting your arm when you’re mean to me and Haz” muttrade han under ett leende. Jag gav honom en stor bamsekram och skrattade lite.

“Sorry Lou, but you two were sending really weird looks to eachother earlier. And if someone breaks something then it’s often you and Harry, no offense” sa jag och hörde Louis skratta.

“That’s a big lie”

“Sure it is”


“So, how are we celebrating New Year’s?” frågade jag nyfiket och tittade runt på alla fem killarna som satt vid köksbordet bredvid mig. Harry såg ut att vara i djupa tankar så jag förväntade mig inte något svar ifrån honom på åtminstone någon minut. Louis däremot, hade nog alltid någon idé.

“I don’t know, got any ideas?” frågade Niall och tittade runt på de andra fyra som ännu inte hade sagt något.

“I’m going out with Farrah, the ones who wants to join us are welcome to” sa Louis och plockade upp sin mobiltelefon, förmodligen för att smsa Farrah eller något.

“I wanna party too, are you in Zayn?” frågade Liam med sin blick på Zayn. Zayn nickade och log.

“How can I say no to that? Of course I’m joining” svarade han enkelt. Jag var inte förvånad, av alla oss som ibland festade var Louis och Zayn de som gjorde det mest.

“But I can’t go out, I can’t drink” sa jag och suckade lite. Egentligen ville jag följa med men jag visste att jag inte kunde.

“You and I can go out to a restaurant” föreslog Niall.

“Sounds great” svarade jag, nu mera glad än för några sekunder sedan.

“What about you, Harry?” frågade Niall och allas blickar riktades då emot Harry. Han satt och stirrade rakt ut i ingenting.

“Harry?” frågade Niall igen och vinkade med handen framför Harrys ansikte. Harry skakade snabbt på huvudet och återvände till verkligheten.

“Sorry, yeah I’m going out with you guys” sa han sedan och log. Ja, det där hände ibland, att han tappade bort sig ifrån verkligheten.

“And what were you thinking about?” frågade Louis med en nyfiken blick på Harry som bara tittade bort och sa;

“Nothing, just thinking ya’ know” svarade han och plockade sedan upp sin mobil som fick ett sms.

“I don’t believe that, Harold. I know you better than that, what were you thinking about?” frågade Louis som samtidigt försökte ta Harry mobil ifrån honom. Jag ställde mig upp och räckte ut handen emot Harry.

“Give me your phone. You owe me, remember? Once when I was texting with Niall you took my phone and read it all, so you owe me” sa jag bestämt. Harry tittade bara på mig och skakade på huvudet.

“That was ages ago” muttrade han. Då tog jag ett steg fram och drog hans mobil ur händerna på honom. Jag skyndade mig ut ur köket med alla fem killarna efter mig. Fyra som ville höra vad det stod och ett ensamt offer som inte kunde få tillbaka sin mobil. Men ja, det var ju bara hämnd efter vad han hade gjort emot mig, eller hur?


Jag läste medan jag sprang ut i köket och fick se ett tjejnamn. Det fick mig att höja på ena ögonbrynet samtidigt som jag hastigt läste delar av Harrys och denna tjejens konversation, hon hette tydligen Chloe. Det stod gulliga och romantiska saker där, något jag inte hade haft en aning om. Harry hade tydligen en tjej, eller dejtade iallafall en tjej, betydligt mer än vad jag eller något annan fömodligen visste.

“GIVE ME MY PHONE!” utbrast Harry medan han försökte komma förbi de andra fyra killarna som höll bort honom ifrån mig.

“Not yet, let me read this first” mumlade jag medan jag scrollade upp och ner i deras konversation. Harry gav inte upp och lyckades till slut rycka telefonen ur handen på mig. Inte för att det gjorde så mycket, jag hade ändå redan läst ganska mycket.

“So, Harry, when were you going to tell us about this Chloe?” frågade jag med ett flin på läpparna medan jag lutade mig emot köksväggen. Harry bara rodnade lite och stoppade tillbaka sin mobil i fickan.

“Harold Edward Styles. Are you dating a girl and you haven’t told me?” frågade Louis chockat men samtidigt lite förnärmat.

“You were the first one I told about Farrah” fortsatte han en aning sårat med sin blick på Harry. Harry däremot, log bara lite och gav Louis en kram.

“I’m sorry I didn’t tell you Lou, but I wanted to be sure it was something serious before I told you guys” sa han och ryckte lite oskyldigt på axlarna. Han fixade till sitt hår lite innan hans händer åkte djupt ner i byxfickorna och hans blick fixerade sig någon annanstans. Louis log lite och klappade Harry på axlen.

“It’s alright, you know. Now the funny can begin” sa han och tittade sedan på mig.

“What do you mean?” frågade Harry med rynkade ögonbryn. Han var uppenbart inte på samma humör som resten av oss men just nu kunde jag faktiskt inte ta hänsyn till det.

“So Harry has finally settled down with a girl. Who is she?” frågade jag och fixerade min blick på Harry.

“Shut up, please” mumlade han och tänkte gå ut ur köket men jag ställde mig snabbt framför honom.

“You teased me about Niall so now I have the right to tease you about this Chloe girl” sa jag retsamt. Harry skrattade lite och tittade upp på mig.

“I can’t believe you still remember that!”

“Of course I do, how could I forget?” mumlade jag med min blick på Niall. Han log snett emot mig med lite röda kinder.

“So Harry, tell us about this girl” sa Zayn och ställde sig bredvid Harry.

“Well... She’s really kind, and really beautiful... And she has the best humour ever” började Harry. Hans blick var lite borta som om han tänkte på henne vilket han förmodligen också gjorde.

“That sounds good” sa Louis och log.

“Yeah, she’s amazing. I don’t really know, she’s just special, you know?” fortsatte Harry och jag nickade. Jag visste precis vad han menade med det, jag kände samma sak fast för Niall.

“Harry has a girlfriend, the flirt isn’t single anymore” sjöng Louis medan han gick i en cirkel runt omkring Harry. Harry skrattade bara och slog till Louis i ryggen. I nästa sekund rullade de runt på golvet och brottades som två småbarn. Efter alla dessa år så betedde de sig fortfarande som treåringar, det kunde jag bara inte fatta. Jag skrattade bara åt dem medan de fortsatte brottas, något som de hade gjort i alla år. Niall slog armarna om min midja och jag log emot honom.

“I’m surprised you’re not on the floor with them” sa jag skämtsamt. Niall bara skrattade och skakade på huvudet.

“No, Louis is still the oldest. And the least mature one” sa han och pussade mig på örat. Jag nickade till svar, det var ju trotsallt väldigt sant.

Plötsligt ringde det på dörren och jag gick för att öppna, undrade vem det kunde vara som kom hit, till vårt nya hus som vi hade bott i ungefär bara en dag. Förmodligen var det flyttgubbarna - eller? Men när jag väl kom fram till dörren och öppnade den så önskade jag verkligen att jag inte hade gjort det. Och jag som trodde att jag hade förträngt det minnet långt bak i huvudet för längesedan. Tydligen hade jag inte det...


Här är kapitel 35, med en liten cliffhanger :P Vem tror ni det är som står vid dörren? :)
Tack för alla fina kommentarer, det betyder mycket för oss! :)
8 kommentarer till nästa kapitel?
Nu är alla våra läxor slut så denna veckan kommer vi iallafall att kunna ha en bra uppdatering!
Hoppas alla har det bra, själva har vi det soligt :D
 
//Josefin och Frida xx

Still The One - del 34

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“Please, lovebirds. No kissing and stuff, I want to sleep too” hördes en mörk röst säga en bit bort i rummet. Oups, jag hade glömt att Harry också sov här inne eftersom Nialls pappa och bror sov i Harrys gamla rum. Jag skrattade lite över hans situation och över att han var tvungen att sova med oss, det var ju inte precis frivilligt.

“You jealous, Haz?” frågade Niall retsamt och jag hörde Harry muttra något till svar. Nej, det var han ju inte precis.

“Too bad Harry” sa jag och pressade sedan mina läppar emot Nialls. Jag kände honom le emot mina läppar och Harry muttra surt. Men jag kände mig bara lycklig, idag hade jag fått min bästa julklapp någonsin, och vad kunde jag mer önska?


ELLIES PERSPEKTIV

“Bye dad, I love you” sa jag och slog armarna om min pappas hals i en mjuk omfamning.

“Bye Ellie, I’m really gonna miss you” svarade han och kramade mig hårt och länge. Det fick mig att skratta lite och klappa honom på ryggen.

“We’ll be back soon, you know that” sa jag och log innan jag släppte taget om honom.

“I know, but I will still miss my little girl” sa han glatt och log emot mig innan han gick fram till Niall och gav honom en bamsekram. Jag såg Niall skratta och krama pappa tillbaka medan jag kände Samantha slå armarna om mina ben. Jag böjde mig ner och gav henne en stor kram och jag kände henne borra in sitt lilla huvud i min nacke.

“I want you to come back soon” sa hon vilket fick mig att le.

“I will, I promise” lovade jag henne. Vi hade nu varit här ett par dagar och det var dags för oss att åka hem igen. Jag skulle verkligen sakna alla här men jag var samtidigt väldigt spänd inför att komma till det nya huset som nu var vårt, mitt och Nialls. Jag kunde knappt tro att att han faktiskt hade köpt det, inte för att han inte hade råd för det visste jag att han hade, men det var ändå en så stor grej och jag kunde inte tacka honom nog. Jag var verkligen superglad, jag hade älskat huset ifrån första början och nu var det verkligen vårt. Till sist kramade jag Bobby, Nialls pappa, som såg riktigt glad ut.

“Good luck Ellie, I can just thank you for making my Niall so happy” sa han varmt och gav mig en mjuk kram.

“I can only thank him for making me so happy” svarade jag glatt och öppnade sedan ytterdörren. Nu skulle vi alla hem igen, både Nialls familj och jag, han och Harry. Jag kände Nialls välbekanta hand glida in i min och jag tog ett steg utanför dörren. Greg, hans fru och Bobby klev ut genom dörren bredvid oss och de gick emot sin bil. Innan de gick gav Bobby Niall en sista kram och några ord byttes emellan dem innan Bobby gick emot bilen medan han vinkade glatt till oss.

“We love you all, take care of my Niall” ropade han och jag nickade leendes till svar.

“Always” ropade jag tillbaka och vi stod och vinkade tillbaka till dem. Niall skrattade lite åt sin pappa medan vi såg dem kliva in i bilen och sedan köra iväg längs den långa gatan i lilla Holmes Chapel. Vi vinkade tills vi inte kunde se dem mer och gick sedan tillbaka till vår bil. Där stod redan Harry redo, han såg glad ut.

“There you are, lovies. Let’s go” sa han medan han satte sig i baksätet. Jag suckade leendes och tittade på Harry som hade satt sig bekvämt där. Hans bildörr var fortfarande öppen och släppte in lite kyla i bilen.

“So you’re not gonna drive, are you?” frågade jag retsamt. Jag visste att jag själv inte skulle behöva köra eftersom jag var gravid. Och jag kunde använda det som anledning för jag visste att det funkade.

“I guess I’m driving” sa Niall och jag skrattade lite medan jag satte mig i passagerarsätet.

“I guess you are” sa jag medan jag stängde dörren om mig.

“No kissing or anything because it’s late and I want to sleep” sa Harry varnande medan han drog igen sin dörr och drog på sig bilbältet. Jag skrattade bara och tittade på Niall som såg ganska road ut.

“We can’t promise anything” svarade jag med ett litet leende medan Niall startade bilen och vi började köra tillbaka emot London.


“Thanks for the drive” sa Harry vänligt medan han öppnade sin bildörr och klev ut på sin uppfart till sitt hus.

“It’s alright, see you soon mate” sa Niall och Harry smällde igen sin dörr och gick upp till sitt hus. Niall körde emot vårt nya hus och resan dit gick faktiskt förvånansvärt fort, jag hade glömt bort att det låg ganska nära Harrys hus och snart stod vi utanför huset. Det kändes mycket större än sist gång jag hade varit här. Jag visste inte om det berodde på att det var mörkt eller om det var för att vi faktiskt skulle stanna här och inte gå efter en liten visning, inte för att det egentligen spelade någon roll. Och när Niall stack i nyckeln i låset och vred runt kändes det så rätt. Det här var vårt nya hus. Vårt nya hem. Vårt nya liv. Och jag kunde inte varit gladare.


Niall tog min hand i sin och ledde mig igenom den mörka korridoren uppför trappan. På något konstigt sätt kändes det som om han hittade här, som om han hade varit här mer än mig, vilket han inte hade...? Snart kom vi till det största sovrummet och jag fick se vår säng stå där. Jag slängde mig bara rakt ner i den och log stort utan att bry mig om att titta i de andra rummen, det kunde jag göra imorgon. Det luktade nytt i det här huset, men gott. Snart kände jag en tyngd bredvid mig och Nialls kropp tätt intill min.

“Do you like it?” viskade han medan hans blå ögon stirrade djupt in i mina. Det var något så andlöst vackert med hans ögon och det var som om han kunde se in i hela mig bara genom att titta in i mina ögon. För en sekund drogs jag bort ifrån verkligheten och allt som existerade var hans vackra ögon. Men snart drogs jag tillbaka när jag märkte att han sakta drog sin hand igenom mitt hår.

“No, I don’t” viskade jag tillbaka till honom. Han rynkade på pannan och såg faktiskt ledsen ut för en sekund innan han rätade upp sitt ansiktsuttryck igen.

“I don’t like it, because I love it” fortsatte jag och såg Nialls ögon lysa upp i mörkret. Hans rosa läppar kröktes upp i ett leende och han flyttade sig ännu närmre mig, om det nu var möjligt.

“I’m glad you do, that was what I hoped” svarade han i en viskande ton.

“Why are we whispering?” frågade jag leendes och Niall ryckte lätt på axlarna.

“I have no idea” svarade han och jag började skratta. Jag kunde inte sluta skratta och snart stämde Niall in i mitt skratt. Efter ett tag somnade vi där i sängen, småskrattandes, påklädda och väldigt lyckliga.


HARRYS PERSPEKTIV

Det var en solig dag och himlen var blå och fin, trots att klockan inte var så mycket. Det snöade också lite, för ovanlighetens skull. En fågel här och var kvittrade trots att det var vinter och kallt ute. Jag mötte folk som var ute med sina hundar och andra som bara hade bråttom till vart de nu skulle. Alla såg väldigt glada ut, som om inga bekymmer i världen skulle kunna stoppa det där leendet på deras läppar att kika fram. Det var kanske inte så konstigt med tanke på att det precis hade varit jul och att det imorgon var nyår. Snart var även 2017 över, ännu ett år som blivit fantastiskt bra. Vi hade fått gjort väldigt mycket under detta året, under våren och sommaren hade vi turnerat runt lite grann och i höstas hade vi släppt en ny skiva. Att vara artist var verkligen det bästa som fanns, alla fans var underbara. Det var verkligen helt sjukt hur länge vi hade varit ett band, i över sju år nu. Men jag kunde fortfarande än idag komma ihåg hur det hade känts att stå där på X-Factorscenen och gå vidare, och att bli ett band. Och nästa år hade vi också en planerad turné, större än denna som var detta året. Det var också jobbigt att vara kändis ibland på grund av all media, men det positiva vägde definitivt upp det negativa. Jag hade lärt mig att inte bry mig lika mycket om vad folk sa och skrev om mig, jag kunde ändå inte påverka vad som hände omkring mig. Dessutom visste media oftast aldrig sanningen och ibland kunde vi sitta och skratta åt de ryktena som flödande omkring om oss, för att allt bara var påhittat av dem. Jag tänkte mycket medan jag gick emot Nialls och Ellies nya hus, vi hade alla bestämt att vi skulle komma dit för att vara med när Ellie fick se överraskningen Niall hade gjort för henne. Jag var verkligen glad för deras skull, men visst kändes det konstigt att en kille jag hade känt sen jag var sexton nu skulle skaffa barn.


Snart nog var jag framme vid deras hus. Jag styrde mina steg uppför den lilla trappan till huset och knackade på. Dörren öppnades av en trött Ellie och hon log smått när hon såg mig.

“Hi, come in” sa han och öppnade dörren lite mer för att jag skulle kunna gå in i deras hall.

“Hey” sa jag och kollade mig omkring. Hallen var vit med en byrå längs ena väggen. Det såg faktiskt väldigt stilrent ut.

“Hi Harry!” hörde jag min irländska kompis skrika innan han ställde sig bredvid Ellie.

“Hi Niall, are the others here?” frågade jag och tog av mig min jacka.

“Yeah, everybody is here except Zayn” svarade han. Jag himlade med ögonen. Zayn var alltid sen.


Jag skyndade mig in i vardagsrummet, där en soffa stod uppställd, och slängde mig på Louis som satt där bredvid Liam.

“Hi Boobear” sa jag.

“Hello my Hazza!” utbrast han glatt och slog armarna om mig i en kram.

ELLIES PERSPEKTIV

“So, me and Niall still have a lot of furnitures in the flat so I think that you guys should go there and get them” föreslog jag när Zayn kommit. De alla utbytte en blick med varandra innan de kollade på mig. Jag kollade skeptiskt på dem, jag visste att de döljde något.

“Umm, me and Harry can go to the flat and get the furnitures” sa Louis och jag skakade direkt på huvudet.

“No! I don’t trust you two, you’re just going to break all the things” sa jag och satte armarna i kors. De båda putade med underläppen, men inget skulle få mig att låta de åka till lägenheten, själva.

“Come on Ellie, we won’t break anything. But if it makes you feel any better we can bring Liam and Zayn” sa Harry och jag nickade.

“Yeah, that sounds great. Then me and Niall can discuss how we want the nursery to look” sa jag och ännu en gång så utbytte killarna blickar med varandra.

“Guys, I don’t know what it is with these looks but if you have something to tell me you can do it now” sa jag.

“Why tell you when we can show you” sa Niall och tog tag i min hand för att sedan föra mig mot övervåningen. Vad hade de nu hittat på?

Hallå! Nu är vi tillbaka :D Tyvärr blir det inget kollage idag men ni får ett till nästa kapitel :) Vi märkte att 10 kommentarer var en lite för hög gräns och godkände därför om ni kommenterat flera gånger. Men tack för alla fina kommentarer :D
 
Vad tyckte ni om kapitlet? Vad tror ni det är för överraskning? Kommentera vad ni trodde/tycker! Det betyder hur mycket som helst att ni kommenterar :D Minst 8 kommentarer för nästa del :)
 
Ha det bra, nu ska vi snart baka för vi ska fika i skolan på tisdag, mums! :D //Josefin & Frida ♥♥♥

Still The One - del 33

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“I love you” sa Niall och log emot mig.

“I love you too. And I know that you belong with me” sa jag och tog tag i hans hand så att våra handleder var bredvid varandra. Nellie, ja det passade faktiskt. Niall och Ellie, Nellie. Och när Nialls läppar mötte mina och hans gnistrande ögon stirrade djupt in i mina så kunde jag inte tänka på något annat, överhuvudtaget.

“Merry Christmas, love”

“Merry Christmas sweetheart”

ELLIES PERSPEKTIV

“Ellie, can you play with me?” frågade Samantha mig där jag satt bredvid Niall på golvet. Julklappsutdelningen var över men vi satt kvar och bara pratade.

“Sure” svarade jag och reste mig upp. Jag lämnade Nialls famn och tog tag i Samanthas hand för att sedan gå upp till övervåningen där hennes rum var.


När vi kom in i rummet så bestämde Samantha att vi skulle leka frisör. Jag satte mig skräddare på golvet med Samantha bakom mig. Hon tog fram en låda med hårsnoddar, borstar, hårspray och hårspännen. Hon började med att borsta ut mitt hår så att det låg rakt. Sedan satte hon upp håret i två tofsar, som gick sådär, och sprayade en massa hårspray.

“You’re done, you can look in the mirror now” sa hon. Jag gick fram till den lilla spegeln jag hade i rummet och försökte hålla mig för skratt när jag såg min frisyr. Toffsarna var ojämna och man kunde tydligt se hur mycket hårspray hon hade använt.

“Do I look pretty?” frågade jag henne och hon nickade.

“Absolutely stunning” hörde jag en röst från dörren säga. När jag vände mig om så mötte jag Nialls blick.

“Hi Niall, do you want a makeover?” frågade Samantha och han skakade på huvudet.

“No thanks, I’m fine” svarade han. Jag himlade med ögonen innan jag tog tag i hans hand och drog honom mot en stol där han fick sitta.

“Come one Sam, what shall we do with him?” frågade jag och hon sprack upp i ett leende.

“Nothing I think” sa Niall.

“Well just so you know, we won’t listen to what you want now love” sa jag och pussade hans kind innan jag hämtade några snoddar. Samantha hjälpte mig och tillsammans hade vi satt upp Nialls hår i små toffsar. Vi avslutade med att spraya en massa hårspray och när vi var klara så skakade han bara på huvudet åt oss.

“I love to do a makeover on you Niall, we should do this more often” sa jag och satte mig i hans knä. Snart kom Samantha och satte sig i mitt knä.

“Ouch” mumlade Niall.

“Come on Niall, be a man” sa jag retfullt vilket resulterade till att han skog till mig löst på armen.

“Well, I have a pregnant woman and a six year old girl on my lap. It does hurt a bit” svarade han.

“Niall, why do you love Ellie?” frågade plötsligt Samantha och avbröt vårt samtalsämne.

“Because she is a fantastic person and she always makes me happy. I can go on for hours but I think you woul fall asleep” sa Niall och jag log.

“Will someone ever love me?” frågade hon försiktigt och pillade på sina naglar.

“Of course someone will, you will find your prince charming and he will love you so much it hurts and he will also do anything to make you happy” förklarade Niall och strök mig försiktigt över armen. Även om han pratade till Samantha så kändes det som om han pratade om han själv och hur mycket han älskade mig. Vilket fick mig att bli alldeles varm i kroppen.

“I’m going to go downstairs now” sa hon och var åter igen på glatt humör. Hon hoppade ner för mitt knä och gick med lätta steg ner mot vardagsrummet. Niall slog armarna om min midja och drog mig närmre honom. Han placerade en kyss på min nacke och jag rös.

“I love you” sa han mot min nacke.

“I love you too Niall” svarade jag och tog tag i hans händer och flätade samman dem med mina på min mage.


“Wow, look at that” mumlade jag roat medan jag tittade på en bild på mig och Niall ifrån X-factortiden. Vi båda gjorde tummarna upp och log extremt stort. På bilden stod vi bakom scenen till X-Factor och jag mindes att det hade varit innan en av deras framtr

ädanden. Jag hade önskat dem lycka till och inte långt därefter hade de rusat ut på scenen och gjort sin grej. Min och Nialls bok som vi hade fått av Harry låg på bordet framför mig och Niall satt bredvid mig med blicken på samma ställe som jag.

“I looked awful” mumlade han och skrattade lite.

“No you didn’t, you looked really beautiful” svarade jag och klappade honom på kinden innan jag vände upp en ny sida. Då fick jag en chock. På den bilden var en leende Niall, med tandställningen som han hade fått efter X-Factor. Jag hade faktiskt gillat den när han hade den även om han själv hade tyckt att han såg ful ut i den. Bilden var så himla gullig och jag log automatiskt när jag såg honom för så många år sedan. Han var ganska lik sig nu som då, fast nu var han ännu snyggare och ännu mer underbar än förut, om det ens var möjligt.

“Oh turn the page. I didn’t like my braces” muttrade Niall och lade handen på sidan för att byta. Men jag stoppade honom genom att lägga min hand över hans och titta upp i hans ögon.

“You looked just as beautiful with it as without it. You really did” sa jag och kramade hans hand i min. Nialls stora hand kändes mjuk och varm i min och han log lite medan en rosa färg sakta spred sig på hans kinder.

“Thank you Ellie. What would I do without you?” frågade han mjukt och lutade sitt huvud emot min axel.

“You would be a lot less cooler” skojade jag och vände sedan sida. Alla bilder var på mig och Niall och de var blandade, gamla som nya med olika texter till bilderna. Ibland var de andra killarna med och ibland inte. Efter många skratt och minnen kom vi snart fram till sista sidan och där fick jag en liten chock när jag såg bilden. Det var en bild på ultraljudet jag hade gått på och sett det lilla fostret i mina mage. Jag log stort och tittade upp på Niall som log kärleksfullt emot mig.

“To be continued...” stod det under bilden vilket fick mig att le ännu större om det nu var möjligt. Mitt liv med Niall, vårt liv, skulle fortsätta, fast med tre personer. Och jag kunde inte vara gladare över det. Tänk vilka fantastiska vänner, och bröder, som gjorde detta för oss. Nialls hand fanns kvar i min och det var där min hand hörde hemma, i hans.


“What should we do?” frågade Anne och tittade runt omkring bordet på alla oss som satt där. Samantha som hade varit så trött efter denna dagen hade gått och lagt sig för ett tag sen och kvar satt vi vuxna och tog det lungt nere i vardagsrummet.

“What about we play the ordninary Christmas quiz?” frågade pappa med sin blick på mig. Jag började le stort och ett skratt for ur mig. Alla jular jag och pappa hade firat utan mamma hade vi alltid haft ett “christmas quiz” där man kom på frågor om varandra och sedan skulle de andra svara. När jag hade varit liten hade han alltid låtit mig vinna för att göra mig glad, men det hade jag ju inte fattat då. Nu visste jag det eftersom han hade berättat det i efterhand. Vi hade inte kört quizet på länge och det var en tradition som jag hade älskat. Jag gillade också att pappa ville göra det igen trots att det hade varit så längesen sen sist.

“The Christmas Quiz?” sa Niall frågande och höjde på ena ögonbrynet åt mig.

“Yeah, it’s a quiz where we come up with questions about eachother and the team who has the most right answers wins” förklarade jag. Nialls pappa Bobby såg väldigt förtjust ut i den idén och snart fanns det en massa pennor och papper på bordet och vi hade satt oss i våra lag. Vi var i lag två och två, och jag hade bestämt mig för att “girlpower” alltid funkade bäst så därför var jag i lag med Gemma. Vi hade bestämt oss för att vårt mål var att slå Harry och Niall, vilket när jag tänkte efter kanske inte skulle bli så svårt. Harry och Niall, jag och Gemma, pappa och Anne och Greg med Bobby. Ja, det var lagen. Fast Anne och pappa skulle bara läsa upp frågorna, som hans uppgift alltid hade varit. När jag hade varit liten hade pappa alltid lekt tv-presentatör för att få mig att skratta vilket han också brukade lyckas med. Och den barnsligheten verkade inte ha växt ifrån honom, för han tog tag i en penna och satte den framför munnen som om det vore en mikrofon.

“Hello everyone, and welcome back to the Christmas Quiz! I’m Mick and this is a tradition from me and my daughter. It’s been a while, but today we have some more participants to the game. We have three teams who will be compete about the winning prize, which is...” Pappa avbröt sig och fick en fundersam rynka i pannan. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hur löjlig men samtidigt rolig han var, min pappa.

“The prize is to get a bigger piece on the chocolate cake we will eat a bit later on” sa pappa efter några sekunder och log stolt över att ha kommit på det alldeles själv. Niall som satt mittemot mig log stort åt det priset vilket inte förvånade mig det minsta.

“Okay, everyone’s ready?” Alla nickade och då startade det igång.

“Okay, the first question is... Which is Ellie’s middle name? Everyone probably knows this” sa pappa och log lite. Jag skakade på huvudet medan jag skrev ner mitt eget mellannamn Jenna på pappret jag och Gemma hade fått. Ibland var pappa för konstig, eller ja, det var han väl för det mesta. Men en sådan fråga? Särskilt eftersom alla som deltog förmodligen visste vad jag hette i mellannamn. Efter ungefär en minut ringde pappas alarmsignal och alla höll upp sina papper. Och mycket riktigt, det stod Jenna på allas papper. Niall log mot mig och jag log tillbaka. Han gjorde mig alltid på så bra humör.

“And the next question is... What is the worst trick Harry has ever done to Ellie?” frågade pappa med ett litet skratt. Jag skakade ännu en gång på huvudet för den idiotiska frågan min pappa hade lyckats komma på. Men nog visste jag svaret på hans fråga - det var ganska enkelt faktiskt även om Harry hade gjort rätt många bus emot mig genom åren och han fortfarande såg det väldigt underhållande att göra det. Ja, de idiotiska frågorna fortsatte och pappa gick bara mer och mer in i rollen som programledare vilket var väldigt underhållande för resten av oss.


“Today was really fun” sa Niall i mitt öra medan vi låg lätt intill varandra i min gamla säng jag hade haft när jag hade bott här. Trots att jag och Harry hade flyttat ut för längesedan var våra rum kvar för när vi kom hem och besökte pappa, Anne och Sam.

“I know, I really loved your present” svarade jag glatt och log emot hans axel.

“I loved yours too. The house is gonna be perfect for us, and for him, the baby” sa han medan han tog ett stadigare grepp omkring min midja. Jag log större och hummade till svar.

“Please, lovebirds. No kissing and stuff, I want to sleep too” hördes en mörk röst säga en bit bort i rummet. Oups, jag hade glömt att Harry också sov här inne eftersom Nialls pappa och bror sov i Harrys gamla rum. Jag skrattade lite över hans situation och över att han var tvungen att sova med oss, det var ju inte precis frivilligt.

“You jealous, Haz?” frågade Niall retsamt och jag hörde Harry muttra något till svar. Nej, det var han ju inte precis.

“Too bad Harry” sa jag och pressade sedan mina läppar emot Nialls. Jag kände honom le emot mina läppar och Harry muttra surt. Men jag kände mig bara lycklig, idag hade jag fått min bästa julklapp någonsin, och vad kunde jag mer önska?



Hallå underbara läsare! Hur har er dag varit? Vår har varit fantastisk eftersom vi nu har genomgått vår allra sista syslöjdslektion i HELA våra liv! Livet leker! Imorgon så åker vi på skolresa (LISEBERG!!!!!) ska bli sååå kul :D Därför kommer inte vi uppdatera igen förrän på söndag för vi kommer hem på lördag :) Hoppas ni förstår. 
 
Vad tyckte ni om kapitlet? Det kanske inte är de mest händelserika kapitlen just nu men är det inte lite kul med romantiska och gulliga kapitel? I mean, Nellie is tha cutest couple evahh! :D Haha minst 10 kommentarer för att få nästa del på söndag, annars får ni vänta ännu längre. 
 
//Josefin & Frida xxx

Still The One - del 32

| Postat i: Still The One
Tidigare

“How’s it going with the house searching?” frågade Greg mig och Niall.

“We found a house that we both loved. But apparently we didn’t get it” svarade jag. Jag såg Harry och Niall kolla på varandra ett tag men när de märkte att jag såg att de kollade på varandra så släppte de blicken som om inget hade hänt.

“Well I’m sure you’ll find a house that you’ll love soon” fortsatte Greg uppmuntrande och jag kollade leendes på honom.

“Do you know what gender the baby is yet?” frågade Nialls pappa oss och jag nickade glatt.

“It’s a boy” svarade Niall och pussade mig leendes på kinden.



NIALLS PERSPEKTIV

“I want my presents now”

“No, I told you we are waiting to after the dinner”

“But I want to open them now!”

“No Samantha, later”

“It’s not fair”

“It is. Come on now, let’s go and eat dinner”

“I don’t want dinner, I want a present”


Så fortsatte diskussionen mellan Anne och Samantha. Jag stod roat bredvid och tittade på. Samanthas buttra min såg ganska rolig ut och det hjälpte inte hur många gånger som Anne sa att Sam inte fick öppna sina julklappar, hon ville lyssnade inte ändå.

“DINNER’S READY” hördes Harrys djupa röst genom hela huset och helt plötsligt drogs jag in i ett maraton till köket. Alla var hungriga och ville ha mat. Vi alla radade upp oss på en lång kö framför köksbänken där allt möjligt stod uppdukat. Allt det vanliga som fanns på listan för engelsk julmat; rostade potatisar, bacon, brödsås, tranbärssås, brunsås, kastanjfyllning och korv. Ja, det var bara några av alla saker som fanns på den fullsatta köksbänken. Min mage kurrade ljudligt när jag såg allting, det var detta jag älskade med julen. Ja, en av sakerna iallafall.


“So, now when we’re all gathered here in little Holmes Chapel, Niall with his family, Ellie and Harry with the whole family too, I would just like to say a big congratulations to Ellie and Niall and that they’re having a baby, and getting married” sa Ellies pappa Mick stolt och glatt med nästan en tår i ögat. Vi alla hade nu fått mat och vi satt ner vid matsalsbordet. Jag hade fått hamna bredvid Ellie och jag kramade hennes hand under bordet i min egna. Hon log stort emot mig och jag kunde inte annat än att le tillbaka. Mick stod upp och höll ett slags tal för oss, och det rörde verkligen mig.

“I remember raising Ellie up since she was a baby. It wasn’t always easy, but she was, and still is, a wonderful girl. And I can just thank Harry for joining X-Factor, so Ellie could meet this handsome man Niall and fall in love. You two seems so good together and I’m just so happy for you both” sa Mick med ett litet skratt med sin blick riktad emot mig och Ellie. Jag drog upp våra händer så att alla kunde se dem sammanflätade, jag kände mig så himla kär i min blivande fru. Jag såg att Harry log lite åt vad Mick hade sagt om honom.

“And even though all our rough times I really love you Ellie, and thank you Niall for taking so good care of my little girl. She’s not that little anymore, though. I wish you all the best luck in the future, and I can’t wait to become a grandfather” sa han glatt och höjde sitt glas med vin. Ja, vi alla drack vin förutom Sam och Ellie förstås.

“So, cheers” sa han och tog en stor klunk vin.

“Cheers” Vi alla höjde våra glas och skålade med honom. Just då kändes allt så himla perfekt. Mitt liv var bättre än det någonsin hade varit och jag var mer än bara lycklig. Jag kände för att bara gråta och skratta på samma gång för att jag kände mig så glad. Vi satte oss ner bara för att snart ställa oss upp snart igen då det var min pappas tur att hålla tal. Jag hann bara tyst önska att han inte skulle säga något pinsamt om mig innan han öppnade munnen.

“Okay Niall, my turn” börjde han med blicken fäst på mig. Hans läppar krökte sig upp i ett leende innan han fortsatte.

“You’re my little irish boy. I remember when you were little, you still loved to eat as much as you do today” Vi alla skrattade lite, för det var ju väldigt sant. “I’m really happy that you’ve followed your dream ever since the X-Factor audition and that you’re now going to get married and have a kid. I’m so glad you got out of bed that day when your audition was hold. I really love you, and I know mum does too. I guess that what I’m trying to say is, continue follow your dream and don’t let anyone stop you. I love you. Cheers” sa min pappa och med det höjde vi alla glasen igen och skålade innan vi drack och satte oss ner igen. Jag log stort emot min pappa och det betydde mycket för mig, det han sa. Jag följde verkligen min dröm, även med Ellie, för hon var ju den enda jag ville vara med, och det betydde mycket att pappa verkligen stödde oss. Jag visste att mamma också hade varit lika glad för min skull och jag saknade henne. Men vi skulle träffa henne lite senare, efter jul. Nästan alla runt bordet tittade på mig och Ellie, men jag tittade bara på henne och våra händer som var kvar i varandra. Helt plötsligt fick jag en impuls och jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hennes läppar. Alla runt hela bordet hurrade - ja, verkligen alla - och jag kände Ellie skratta lite emot mina läppar. Ja, allt var verkligen perfekt.


“FINALLY, FINALLY, FINALLY. I CAN’T WAIT,  I CAN’T WAIT, I CAN’T WAIT” Samantha rusade runt i huset och ropade till alla hon sprang förbi att nu var det dags att öppna julklapparna. Hon var verkligen hyper eftersom hon hade fått vänta så länge på detta nu. Jag svängde mina och Ellies händer fram och tillbaka medan vi gick in vardagsrummet tillsammans. Vi båda skrattade lite när vi hörde henne, jag hade förmodligen också varit sådan när jag var liten. Vi slog oss ner i en av sofforna och jag lutade huvudet emot hennes axel.

“Tired?” frågade hon medan hon drog en hand genom mitt hår. Jag älskade när hon gjorde det, det kändes så skönt.

“No, you’re just a good pillow” svarade jag och hörde henne skratta till lite.

“I bet my stomach is a better one” sa hon sedan skämtsamt medan hennes hand fortsatte att vandra igenom mitt hår. Jag placerade handen på hennes mage och klappade till den lite.

“Maybe, but we don’t wanna risk that” svarade jag omtänksamt och pussade på hennes axel.

“Okay everyone! Samantha here is really exited so I think we’re gonna start open all the Christmas Presents” sa Anne och jag så nu att alla andra också hade kommit in i vardagsrummet. Trots att det var ganska stort och rymligt så blev det ändå trångt för att vi var så himla många där inne samtidigt. Samantha tjöt nöjt och jag log stort där jag satt, jag älskade julklappsutdelningen minst lika mycket nu som när jag hade varit tre år gammal. Anne satte sig ner på golvet framför granen och plockade fram det första paketet.


ELLIES PERSPEKTIV

“Merry Christmas Ellie and Niall, from Harry” sa Anne och gav mig det bokformiga prickigt inslagna paketet. Det var så fint inslaget att jag inte kunde tänka mig att Harry faktiskt hade slagit in det, och det hade han nog inte heller. Men när jag tittade på honom log han bara hemlighetsfullt och vägrade säga något. Jag log lite tillbaka och placerade mitt och Nialls paket i knät medan utdelningen fortsatte. Alla hade gett små klappar till varandra och jag älskade verkligen att fira julen med min underbara familj, både pappa och hans familj men också med Niall och hans familj. Samantha fick förstås många presenter, också några stora och jag började misstänka att pappa och Anne hade något annat för henne också, som till exempel en cykel. Efter ungefär sådär tjugo minuter var klapputdelningen klar och öppnandet kunde börja. Sam rev upp pappret på sina för att snabbt få veta vad det var för något medan vi andra som var äldre, inte hade någon brådska. Så var nog alla när de var barn, men nu förstod jag inte varför man skulle skynda på så mycket. Det var väl bara roligare när man inte visste vad som fanns inuti?


Jag började med att öppna några paket som var ifrån pappa, Anne och Nialls föräldrar. Sen de alla hade fått höra om nyheten med bebisen så var det en hel del kläder, och alla var så himla söta. Jag blev glad av att se alla de pyttesmå kläderna för nu visste jag, och kände, att detta verkligen skulle hända. På riktigt. Det hade känts så overkligt ett tag att vara så lycklig som jag var men nu kunde jag knappt vänta tills jag och Niall faktiskt hade en liten pojke i famnen. Jag började le stort och tittade upp på Niall. Han log tillbaka när han såg alla små kläder jag höll i famnen. Det var väldigt färgglada små tröjor och bodys, och även ett par strumpor med ankor på. Han lade sin arm omkring mig och han såg väldigt glad ut.

“Do you realise that this is our 7th Christmas together, hun?” frågade han fortfarande leendes.

“I know, it’s crazy how the time flies by” svarade jag och tittade på resten av mina paket. Jag såg Nialls kuvert som var hans present skymta fram i högen och det pirrade till i magen på mig. Vi brukade av ren tradition alltid ta varandras paket sist för det var det som var mest roligt, men också var det hans julklappar som var mest spännande att öppna. Niall lade verkligen ner sin själ i presenter han gav bort, han ville att det skulle bli så bra som möjligt och det beundrade jag honom verkligen för. Nästa paket var Harrys som var det som varit så fint inslaget. Jag tittade spänt på Niall som hjälpte mig att riva bort pappret ifrån julklappen. När pappret var borta höll jag i en bok, som jag hade trott att det skulle vara. Men det var inte vilken bok som helst. Jag höll i en bok där det på framsidan stod Nellie . Jag såg hur Nialls ansikte lystes upp när han såg boken och jag kunde inte låta bli att le själv. Längst ner på framsidan stod det med fin handstil:

‘By Harry, Liam, Zayn and Louis aka your biggest idols’.

Ett litet skratt for ur min mun när jag läste det och och min blick mötte Harrys. Hans blick sken av glädje och han log retsamt innan han vände bort blicken och fortsatte att prata med Gemma som satt bredvid honom. Jag strök händerna över framsidan innan jag sakta slog upp den första sidan. Den fina handstilen, eller mera skrivstilen, gjorde klart för mig att det var Liam som hade skrivit.

‘Hey lovey dovey couple Nellie!

We’ve been working on this book for quite long now and it’s full of surprises for you guys. You will find out soon, so be patient Niall :p

Anyway, we hope you will enjoy it because we really put our soul in it, as Zayn would have said.

Good luck with everything and Ellie, use Niall as the house cleaner as long as you can :) We love you guys, we’ll see you soon xxxx’


Det de, eller Liam, hade skrivit, fick mig att le stort. Niall bläddrade vidare som det ivriga barn han faktiskt fortfarande var, och på nästa sida var det en bild på mig och Niall. Vi båda log stort och jag mindes tydligt den bilden. Den var ifrån förra sommaren, och vi hade tillsammans med resten av killarna haft ett av våra berömda vattenkrig. På bilden var jag och Niall båda väldigt blöta men samtidigt väldigt glada. Minnet fick mig att le stort och jag tittade upp på Niall. Hans blick sa inget annat än kärlek och det fick mitt hjärta att dunka hårt. Jag drog in honom i en mjuk kram och jag kände snabbt att han besvarade den. Han tog sedan boken och lade ihop den.

“We’ll look at the rest really soon, I just wanna give you my present first” sa han mjukt och sträckte fram kuvertet emot mig. Jag rynkade pannan för jag kände mig rätt säker på att det var pengar där i och jag hade sagt klart och tydligt att jag inte ville ha några pengar i present. Niall tog upp mitt paket och tittade på det ett ögonblick.

“Niall, is this money?” frågade jag honom lite halvt besviket. Han bara skakade på huvudet och log mot mig.

“Just open it” sa han medan han drog bort pappret ifrån min present. Jag gjorde som han sa och såg snart en lapp inuti kuvertet, med en medföljande bild. Jag plockade upp bilden som hade ramlat ur och tittade nu på huset som vi hade varit och tittat på för inte så längesen. Jag hade tyckt om det men vi hade ju inte fått det. Jag rynkade fundersamt pannan innan jag vecklade upp lappen som läste det som stod. Ett leende spred sig större och större på mina läppar för varje mening jag läste och trodde knappt det som stod där. Niall mötte min blick och han log stort. Då visste jag att det faktiskt var sant.

“Niall, did you really buy the house for us?! That is amazing” utbrast jag och kastade mig om halsen på honom.

“Yeah, I did. I’m glad you like it” svarade han och drog sina armar omkring min midja. Jag log och kände mig verkligen glad ifrån topp till tå.

“Did you like my present?” frågade jag och drog mig ifrån kramen en bit. Niall tittade på mig och nickade glatt till svar. Jag tog det bruna armbandet ifrån honom som varit min present och fäste det på hans handled. Jag tog sedan fram ett likadant ifrån min ficka och fäste det på min handled. Nu stod det Nellie på båda våra handleder, vi hörde ihop. Det visste jag.

“I love you” sa Niall och log emot mig.

“I love you too. And I know that you belong with me” sa jag och tog tag i hans hand så att våra handleder var bredvid varandra. Nellie, ja det passade faktiskt. Niall och Ellie, Nellie. Och när Nialls läppar mötte mina och hans gnistrande ögon stirrade djupt in i mina så kunde jag inte tänka på något annat, överhuvudtaget.

“Merry Christmas, love”

“Merry Christmas sweetheart”

Här är kapitel 32, och julfirande! Visst är Nellie gulliga? :)
Kollaget kunde inte bli lika fint som vanligt eftersom jag (Frida) har en dator som är väldigt konstig och inte kan klara av att använda gimp :(
Hoppas ni alla har en bra vecka, själva ska vi ju på skolresa på fredag! :D
Kommentera på, minst 8 kommentarer för nästa del! Den har vi inte klar än, men vi ska uppdatera så fort vi har en ny del :)
Vi vill tacka för alla fina kommentarer vi får, det gör oss verkligen glada! :D
Ta hand om er!
 
// Josefin och Frida :)
 
 

Still The One - del 31

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“Wow Niall, that’s amazing. Ellie will totally love that” sa Harry imponerat och log. Jag rodnade lite och kollade upp på Harry.

“You think?” frågade jag och han nickade ivrigt.

“I know it, and of course me and the boys will help you” sa han och lade en hand på min axel.

“Thanks Harry, it means a lot” sa jag och log. “What are you going to give her?” fortsatte jag.

“I don’t know yet but don’t worry. It won’t beat your present” svarade han.

ELLIES PERSPEKTIV

Med långsamma steg tog jag mig från sovrummet till köket. Det hade blivit sent igår på Louis födelsedagsfest men jag hade haft sjukt roligt. Louis hade först inte velat inse att han blivit ett år äldre. Men när han fått alla presenter så var han som vanligt igen. Om man nu kan räkna Louis som en vanlig person...

“Good morning honey, slept well?” hörde jag Niall fråga samtidigt som jag satte  mig ner vid köksbordet och gnuggade mig i ögonen. Jag nickade och kände sedan Nialls läppar mot mina.

“Merry Christmas sweetheart” sa han och jag log.

“Merry Christmas Niall” svarade jag och tog fram ett paket som jag gömt under min tröja, som egentligen var Nialls. Han log mot mig innan han gav mig ett litet paket. Vi hade bestämt att byta våra paket nu på morgonen själva och sedan när vi var i H.C. så skulle vi byta med de andra.


Jag öppnade försiktigt paketet och möttes av en liten ask. Jag öppnade asken och där i låg ett smyckes sätt. Ett silvrigt halsband med en berlock som var ett hjärta samt ett armband där det stod Niall.

“Thanks Niall, I love it” sa jag och ställde mig upp för att slå armarna om honom i en kram. Han kramade mig glatt tillbaka och strök mig över ryggen.

“I’m glad you do” svarade han. Jag drog mig ifrån Niall och gav honom mitt paket som jag lagt på köksbordet. Han tog tag i paketet och öppnade det lika försiktigt som jag gjort med hans. Han skrattade lite och kollade sedan på mig när han såg vad det var.

“This fits me, doesn’t it?” frågade han och jag nickade leendes på huvudet. Den vita tröjan han höll i handen med texten som sa: “Word’s best dad” på, slängde han snabbt på sig.

“Thanks Ellie, I love it” sa han och log.

“Oh, I almost forgot” utbrast jag och sprang till min handväska där jag hade ett kuvert till Niall. Jag gav det till honom och han kollade fundersamt på det.

“Just open it” beordrade jag och han gjorde som jag sa. När han läste vad det stod på pappret kollade han upp på mig med tårar i ögonen.

“We’re having a baby boy” sa han och jag nickade. Han lade ner pappret på bordet och gick fram till mig. Han lyfte upp mig för att sedan snurra runt mig i luften.

“I love you so much, baby” sa han och släppte ner mig på golvet. Han stängde mellanrummet mellan oss genom att placera sina läppar på mina i en mjuk kyss.

“I love you too Niall. So so much” sa jag och log.


“Niall! Where are all of my clothes!?” ropade jag från sovrummet. Hela min garderob var tom.

“Haven’t you packed everything?” frågade han och ställde sig i dörrkarmen till sovrummet.

“Maybe. But I want to bring more clothes” mumlade jag. “My clothes can’t just disappear like that. They were here yesterday!” muttrade jag och satte armarna i kors.

“Did you put them in the laundry bin?”

“No I didn’t. And look, the baby’s clothes is also gone!” utbrast jag och kollade på Niall. Han kollade ner i marken innan han kollade upp på mig.

“Niall, what are you hiding from me?” frågade jag och gick närmre honom.

“N-nothing baby” svarade han och kollade sig omkring.

“Niall, tell me” sa jag och lade mina armar om hans nacke. Jag började kyssa honom från nacken enda upp till sidan av hans läppar innan jag placerade mina läppar fullt på hans.

“Please Niall” sa jag försiktigt och drog en hand genom hans hår. Något som jag mycket väl visste att han gillade. Han suckade.

“Fine, I went with the clothes to the dry-cleaning yesterday” sa han men jag visste mycket väl att han ljög.

“You can’t lie to me Niall. But I’m letting this one go just because we need to go get Harry before we leave to Holmes Chapel” sa jag och tog med mig min väska ut från rummet. Jag hörde Niall sucka lättat innan han kom efter mig med sin väska.


NIALLS PERSPEKTIV

To: Louis<3

It’s a boy!! :’D I’m so happy Lou!


From: Louis<3

Congrats mate! :D Name him Louis William Tomlinson Horan


To: Louis<3

Will do :P Anyway, I need u and the rest of the boy’s help. U know the surprise to Ellie that I was talking about? Can you help me with that. Me and Harry has started and is about halfway through but Ellie is suspecting something. So I can’t do anything this week, besides I’m going to H.C. now and it would be amazing if it was done when we come home! :D


From: Louis<3

Of course I will help you! I’ll just put Zayn and Liam in work so can I decide everything! :D


To: Louis<3

No! You can’t decide anything. I’m going to tell you how I want it and besides. The only thing that is left is the colours


From: Louis<3

Don’t worry Nialler, I won’t ruin anything! This will be perfect. Merry Christmas, see ya soon! ;D


To: Louis<3

I hope so :) Merry Christmas Lou! :D


Jag stoppade ner mobilen i fickan igen när jag hörde Ellies fotsteg komma närmre.

“Ready to go?” frågade jag och hon nickade. Vi gick ut genom dörren och jag låste den, innan vi tog hissen ner till lobbyn och gick till vår bil.


“Merry Christmas Harry!” utbrast Ellie och kramade om honom. Han kramade om henne tillbaka innan han kom fram till mig och gav mig en kram.

“Merry Christmas mate” sa han.

“Merry Christmas” sa jag glatt tillbaka. Vi stod nu i hallen i Harry hus och skulle snart åka emot Holmes Chapel. Men så som Harry såg ut med endast ett par byxor på sig verkade det som att vi skulle bli kvar här ett tag.

“You don’t look like you’re ready yet” sa jag roat och satte mig på pallen Harry hade i hallen.

“I’m almost done” sa han innan han försvann in i badrummet igen. Jag kände snart en tyngd på mig och öppnade mina då slutna ögon lade lade armarna kring Ellies midja så att hon satt bra i mitt knä. Hon lutade sitt huvud bak på mig och suckade nöjt.

“Comfy?” frågade jag roat.

“Really, you’re like our couch” sa hon retsamt. Efter en stund kom Harry ut och var klar, och då kunde vi äntligen åka. Självklart slapp Ellie undan att köra, så som hon slapp undan det mesta. Hon hade tur, den tjejen.


Jag, Harry och Ellie hade precis kommit in genom dörren till Micks och Annes hus i Holmes Chapel och vi blev bemötna med varma hälsningar, det var det minsta man kunde säga. Snart var vi alla i ett enda stort kramkalas och glada leenden fanns överallt. Men gladast blev jag kanske när jag fick syn på pappa, Greg och hans fru i dörröppningen bakom oss. Jag gav dem alla en rejäl kram, jag hade saknat dem så mycket. Jag saknade också mamma och min styvpappa men vi kunde inte fira jul med dem samtidigt som vi firade med pappa. Det kunde vi väl kanske, men det skulle bara ha blivit en konstig stämning då.

“I missed you a lot” sa jag när jag stod i pappas famn. Hans armar var hårt knutna runt min midja och jag kände honom le emot min axel.

“I missed you too, Niall. I haven’t seen you for so long” sa han glatt innan han släppte taget om mig. Snart kände jag någon tog tag i mitt ena ben och jag förstod direkt vem det var.

“Samantha, I missed you a lot” sa jag glatt och böjde mig ner för att ge henne en stor kram.

“I missed you too, Sam” svarade jag. Jag reste mig upp och mötte Ellies blick som log mot mig. Jag ställde mig bredvid henne med en arm om hennes midja. Snart öppnades dörren och in kom Gemma.

“Gemma!” utbrast Ellie och sprang och gav henne en kram.

“Hi Ellie. I’ve missed you” sa hon och kramade om Ellie. Därefter alla andra.


“So, you can all go in to the living room. Me and Harry are going to start with the food” sa Anne och jag flinade mot Harry som bara räckte ut tungan mot mig. Niall tog min hand och tillsammans satte vi oss i en av fåtöljerna. Niall lade sina händer på min mage och jag lade mina på hans. Snart kom Harry ut med ett stort leend epå läpparna.

“What are you doing here?” frågade jag och kollade förvånat på honom.

“Mick said that he and mum didn’t need any help” svarade han och satte sig i soffan med Samantha i hans knä.

“How’s it going with the house searching?” frågade Greg mig och Niall.

“We found a house that we both loved. But apparently we didn’t get it” svarade jag. Jag såg Harry och Niall kolla på varandra ett tag men när de märkte att jag såg att de kollade på varandra så släppte de blicken som om inget hade hänt.

“Well I’m sure you’ll find a house that you’ll love soon” fortsatte Greg uppmuntrande och jag kollade leendes på honom.

“Do you know what gender the baby is yet?” frågade Nialls pappa oss och jag nickade glatt.

“It’s a boy” svarade Niall och pussade mig leendes på kinden.

Heeej! :D Äntligen kom nästa kapitel :P Både jag och Frida håller på med våra svenska presentationer. *suck* typiskt vår skola att sätta in en massa småarbeten nu innan vi slutar... Aja, vad tyckte ni om kapitlet? Louis William Tomlinson Horan låter som ett bra namn, eller hur? :P Vad tror ni Niall har gjort med alla kläder? Kan det ha något med överraskningen att göra? Kommentera vad ni tror :D Vi har inte nästa kapitel färdigt ännu, men förhoppningsvis kan vi lägga upp det imorgon. Men desto mer ni kommenterar desto mer motivation får vi :D 
 
Minst 8 kommentarer för nästa :D
 
Ha det bra nu mina fina läsare! :D //Josefin & Frida
 
P.S. det är endast 7 skoldagar kvar (om man inte räknar med på fredag då vi är på liseberg på skolresa) iiihhhh!! :D taggar sommarlov som fan!

Still The One - del 30

| Postat i: Still The One
Tidigare: 

Det Matt hade skrivit skrämde mig inte och när jag visade det för Niall log han bara mot mig och sa att jag hädanefter inte behövde känna mig rädd. Matt var borta, på riktigt. Och när jag gick där med Nialls hand sammanflätad med min, kunde jag nog för första gången sen Matt hade dykt upp, verkligen känna mig helt säker på att det faktiskt var så.

NIALLS PERSPEKTIV

1 månad senare

“Wow, it’s beautiful” mumlade jag medan min blick vandrade över huset jag och Ellie stod framför. Den senaste månaden hade vi ägnat åt att inhandla och bestämma saker vi behövde och inte behövde, och att titta på olika hus som vi möjligen kunde flytta till. London hade massor av olika möjligheter och val, det var faktiskt svårt att bestämma sig var man ville bo någonstans. Vi hade varit på flera visningar men ingen av oss hade nog egentligen fastnat för några av husen vi hade sett på. Men nu när jag såg detta huset var jag nog villig att ändra mig. Det var ett stort ljusbrunt hus med två våningar och stora rymliga fönster som såg ut att fånga dagsljuset på ett väldigt bra sätt. Trädgården där fram bestod av några buskar och huset hade också ett garage som det satt ihop med på ena sidan. Hela huset gav in inbjudande känsla och vi hade inte ens klivit in i det ännu. Kanske, men bara kanske, kunde detta vara det hus jag hade drömt om?


“You were right Niall, this is really beautiful” sa Ellie när vi stod inne i köket i det stora luxulösa huset. Köket var helt fantastiskt. Väggarna och de många fönster som fanns där inne var vita och alla några lådor och skåp likaså. Det var ett stort, rymligt och på något sätt luftigt kök, här kändes det som att man hade plats för vad man än kände för att göra. En av de fyra väggarna var dessutom av tegel och inbyggt där fanns en brasa där elden för tillfället brann och skapade både värme, trivsel och ljussken. Det fanns dessutom ett sitthörna i ett av hörnen där det var placerat en mjuk grå dyna med tillhörande kuddar. Det såg ut att vara ett ställe att slappna av på, eller bara mysa på. Jag kände mig genast hemma här, allt var bara så fint och så mycket som det jag hade tänkt mig i mina tankar. Vi fick också se vardagsrummet som var lite i samma still som köket, det var så fint och mysigt på samma gång. Mina steg upp till övervåningen var mycket lätta när vi gick uppåt och fick se alla rummen där. Det fanns sammanlagt tre sovrum, ett lite mindre där det var perfekt att ha ett litet barn i. I det största sovrummet fanns det en stor dubbelsäng och garderober som satt fast inuti väggen. Väggarna var ljust grå med en fondvägg av trä där sängen stod. Det fanns ett stort fönster som släppte in mycket ljus och allt kändes bara så fint. Det här rummet visste jag att jag och Ellie skulle trivas i om vi flyttade hit. I det mellanstora rummet fanns en enkelsäng och de som bodde där nu hade en dotter som bodde, men det skulle ha varit jättebra som ett gästrum för oss. Ibland sov ju någon av killarna eller Ellies kompisar över och då var det bra att ha ett extra rum, något som vi idag inte hade. När vi hade fått se båda badrummen och även trädgården där bak som faktiskt hade en pool, till min stora glädje. Poolen såg så blå och fantastiskt ut, dessutom var den nybyggd och inte jättemycket använd. Hela huset gav mig en mysig känsla och jag kunde genast känna att jag faktiskt hade fastnat för det. Allt var precis som jag hade velat ha det och det fanns gott med yta för vårt barn att leka och ha det kul.


Och när vi stod där, framför mäklaren som tittade på oss med nyfiken blick så kunde jag inte göra annat än att le och gilla huset.

“I love it, really” sa jag med blicken på Ellie för att få se vad hon tyckte.

“Me too” erkände hon medan hon sakta svingade våra händer i en gullig gest. Vi båda visste nog om att detta skulle kosta oss en hel del men jag hade en massa pengar sparade och tillsammans kunde vi nog få detta huset om vi verkligen ville.

“I’m glad that you guys like it. Have you been looking on other houses too?” frågade mäklaren vänligt. Hennes blonda korta hår var uppsatt i en hög tofs och hon log vänligt emot oss medan hon tryckte den svarta mappen hon hade i händerna emot bröstet.

“Yeah we have, but I think that none of them catched us in the way this one did. I want this house, Niall” sa Ellie glatt. Jag såg henne titta med hoppfulla ögon på mig och visst ville jag också ha detta huset. Det var ju bara perfekt. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka och nicka emot mäklaren som verkade mer än nöjd.

“We really want this house” sa jag och nickade för mig själv för att verkligen klargöra det.

“I’ll see what I can do, in fact pretty many people has shown up to look at it. But it also, of course, depends on the money you are prepared to give for it” sa hon medan hon antecknade något på sitt papper.

“Okay, but just so you know, we can pay quite a lot for this” sa jag och log stort. Mäklartjejen nickade och vi skakade snabbt hand med henne. Kanske skulle detta bli vårt nya liv?


Jag lade nycklarna till vår lägenhet i skålen vi hade i hallen innan jag tog av mig mina ytterkläder.

“That house was perfect Niall. I really love it” sa Ellie och kollade glatt på mig.

“Me too, it is absolutely amazing. And the pool was so cool!” utbrast jag och hörde Ellie skratta. “But the best part was that I can see us live there with our kid in the future” fortsatte och drog in Ellie i en kram.

“I love you, Niall” mumlade hon mot mitt bröst och jag log.

“I love you too, sweetie” svarade jag och pussade henne på huvudet. Vi stod så, i varandras armar, ett bra tag och allt jag kunde tänka på var hur lycklig jag var. Jag skulle snart bli pappa och gifta mig med den mest underbara kvinna i hela världen. Inget kunde bli bättre.


ELLIES PERSPEKTIV

“Yeah we found the perfect house, but it’s not ours yet” förklarade jag för pappa i telefonen. Jag hörde honom sucka på andra sidan luren.

“You’re growing up too fast Ellie, you’re soon going to have a baby and short after that you’re getting married” sa han och jag hörde på hans röst att han var nära på att börja gråta.

“Dad, even if I’m getting married and having a baby I’m still your little girl” sa jag och kände själv hur jag nästan började gråta. Gud! De här gravid-hormonerna gör en känslig.

“I know, I just want you to know that I’m really proud of you. And besides, I still have Harry and Samantha.”

“Thanks dad. It means a lot. Haha yeah, Harry can be such a girl sometimes” sa jag och flinade. Jag hörde Niall skratta bakom mig samtidigt som det knackade på dörren. Innan någon av oss hunnit öppna kom Harry in.

“Speaking of the devil” sa jag vilket fick Harry att stanna upp i sina rörelser.

“I haven’t done anything!” utbrast han. Jag kollade på honom och räckte ut tungan. 23 år gamla? Skulle inte tro det... Jag hörde pappa skratta på andra sidan luren samt Niall.

“Oh, and by the way Ellie. What are you doing on Christmas?” frågade han.

“Niall, what are we doing on Christmas?” frågade jag honom och han ryckte på axlarna som svar.

“Nothing I think, why?” svarade jag pappa.

“Me and Anne thought that you, Niall and his family and Harry can come to Holmes Chapel and celebrate Christmas with us. We’re missing you. Especially Sam, she is talking about all of you almost everyday and how she’s missing you.”

“Aww, we miss her too. And that sounds lovely. Harry even offered to cook everything” svarade jag och flinade.

“Great! I’ll tell Anne that. Anyway, I gotta go now. I love you Ellie, see you soon.”

“Okay dad, I love you too” sa jag innan vi lade på. Jag reste mig från soffan, där jag suttit och gick ut till köket där Harry och Niall befann sig. Jag satte mig ner bredvid Niall och tog hans hand under bordet.

“What did he say?” frågade han.

“He wondered if we wanted to come to Holmes Chapel on Christmas and celebrate with them. Your family too of course” svarade jag och kollade på Niall det sista.

“Sounds nice, just remember that we’re going to celebrate Lou the 24:th” sa Harry och jag nickade.  

“My parents would love that” sa Niall och log.

“Oh and Harry! I said that you could cook everything” sa jag och flinade.

“Ellie!” gnällde han. “Why do I have to do that? It’s boring” muttrade han.

“Oh come on, it’s not that bad. Niall can help you” fortsatte jag.

“Why can’t you do that? You and Niall are the perfect team” muttrade han ännu en gång.

“Because I’m pregnant” svarade jag och log.

“That has nothing to do with cooking, Ellie” sa Harry och drog en hand genom hans hår.

“She says that about everything. Who do you think is cleaning this flat?” stämde Niall in.

“Niall seriously, you should just leave her and come back when she is in labour” sa Harry och flinade. Jag grabbade tag i en kökshandduk och kastade den på Harry. Han skrattade bara innan han kastade tillbaka den till mig. Niall skakade på huvudet och lade sin hand på mitt lår istället.

“Even if she is a pain in the ass sometimes I’m not going to leave her” sa han vilket resulterade till ett slag från mig på hans höger arm.  

“Ouch Ellie, I’m just telling him the truth” försvarade han sig med och jag himlade med ögonen.

“How nice” sa jag och skakade skrattandes på huvudet.

“Okay, back to the cooking subject. Ellie I don’t want to wake up extra early just because I’m going to cook the food” muttrade Harry ännu en gång.

“You’re going to wake up early anyway because we’re going to Holmes Chapel” förklarade jag vilket fick Harry att sucka.

“Fine, but I’m not driving” sa han.

“You don’t need to, Niall can” förklarade jag och kollade på Niall.

“What about you driving and me and Niall can sleep” sa Harry och log.

“Sounds great” utbrast Niall och gjorde high five med Harry.

“I’m not driving because I’m pregnant” förklarde jag vilket fick Harry att himla med ögonen.

“Of course you are” mumlade han.

“I’m going to take a shower” sa jag och reste mig upp. “Don’t miss me too much” fortsatte jag och gjorde min väg ut från köket och mot badrummet.

“Don’t worry, we won’t!” hörde jag Harry ropa.

“I will!” ropade Niall kort där efter och jag log. “Ouch Harry!” hördes det sedan från Niall.

“You weren’t supposed to tell her that, She’s awful as pregnant” hörde jag Harry säga men jag visste att han inte var seriös. Det hörde man på hans röst plus att jag kunde se flinet på hans läppar framför mig.

“I heard that!” ropade jag.

“I love you Ellie!” ropade Harry tillbaka och jag himlade med ögonen innan jag gick in i badrummet för att få duscha.


NIALLS PERSPEKTIV

“So, what are you going to give Ellie for Christmas present?” frågade Harry mig och jag log. Jag hade den perfekta presenten för henne.

“You know the house we were looking at today?” började jag och fick en nickning från Harry att fortsätta. “Well, I looked at it last week when Ellie was at work and right when I saw it I knew that she would love it so I bought it. I just wanted to make sure that I was right, which I was, so therefore we went to the house so I could see her reaction. And well, she loved it. Now I just need to wait untill next week when the family who’s living there now is moving out so I can start with the other surprise I have for her” förklarade jag och kunde inte hindra att ett leende spred sig på mina läppar.

“And what exactly is that surprise?” frågade Harry nyfiket.

“Well, since I need you and the other boy’s help I think I can tell you” sa jag och började förklara min överraskning för honom.

“Wow Niall, that’s amazing. Ellie will totally love that” sa Harry imponerat och log. Jag rodnade lite och kollade upp på Harry.

“You think?” frågade jag och han nickade ivrigt.

“I know it, and of course me and the boys will help you” sa han och lade en hand på min axel.

“Thanks Harry, it means a lot” sa jag och log. “What are you going to give her?” fortsatte jag.

“I don’t know yet but don’t worry. It won’t beat your present” svarade han.

Aww, är inte Niall för gullig? :P Vad tror ni det är för överraskning som Niall planerar till Ellie? Kommentera vad ni tror och vad ni tyckte om kapitlet. I nästa del får ni läsa om julafton, alltså får ni reda på överraskningen redan då :D 
 Minst 6 kommentarer för nästa!
Ha en bra söndag, nu ska jag (Josefin) plugga :( //Josefin & Frida xxx

Still The One - del 29

| Postat i: Still The One

Tidigare:

“I want to move. To a house there we can build a family and have a lot of space for the baby that’s coming. So my question is. Will you move to another house with me?” frågade han.

“Why do you even ask that? Of course I will” svarade jag och log. “And besides, this flat is way too small for a baby” fortsatte jag.

“Yup, it is. Anyway, tomorrow I’ll make a call so we can start searching for a house that we like” sa han och jag nickade ivrigt. Han log mot mig innan han lutade sig mot mig och placerade en mjuk kyss på mina läppar.

“I love you” sa han och strök min kind.

“I love you too” svarade jag innan han började kyssa mig igen.


 

Large

NIALLS PERSPEKTIV

“Wake up” hörde jag någon säga. Det lät som om det kom långt bortifrån och det lät dåsigt, som ifrån en annan värld.

“Why?” mumlade jag och rullade runt så att jag nu låg på magen i min och Ellies dubbelsäng. Mina ögon var fortfarande slutna och jag vägrade att öppna dem. Det var bara för ljust ute, något jag inte kände för att möta precis just nu.

“Well, one reason is breakfast and the other one is that we’re going out to buy clothes for the baby today with Lou, remember?” hörde jag Ellie fråga. Snart kände jag en mjuk hand stryka över min kind vilket fick mig att le och sakta öppna mina ögon. Synen framför mig var underbar. Ellie satt i sin stora sovtröja på sängkanten med rufsigt hår och ett trött leende på läpparna. Hon såg rätt nyvaken ut vilket bara gjorde henne om ännu sötare. Jag satte mig upp och slog armarna om henne bakifrån och hörde ett skratt bubbla upp ur henne.

“Morning sunshine” mumlade jag glatt och pussade Ellie på kinden.

“Morning” svarade hon och vände sitt huvud snett så att våra blickar möttes. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg leendet sprida sig på hennes ljusrosa läppar. Snart möttes våra läppar också i en dansande kyss, något som alltid gav mig fjärilar i magen. Snart drog vi oss ifrån varandra och mina fingrar strök mjukt över hennes kind.

“This is already going to be a great day, I can tell” sa jag och log stort. Ellie tog tag i min hand och drog med mig upp ifrån sängen trots mina protester om att vilja stanna kvar i den varma sängen. Snart var vi ute i köket och åt frukost och det fanns mycket framdukat - till min belåtning.

 

“Niall?” frågade Ellie efter en stund när vi nästan hade ätit upp alltihop av vår frukost. Hittills hade vi mest pratat om bebisen, det nya huset och andra saker som vi båda var väldigt glada över. Men Ellies nya, mer allvarssamma ton fick mig att lyfta blicken ifrån min macka och istället fokusera den på henne.

“Yeah?” frågade jag och log försiktigt.

“About last weekend.. I know that you probably have wondered some stuff..” sa hon och jag nickade. Det var ju sant, men jag hade bara inte vetat hur jag skulle fråga det.

“And you probably don’t understand why I actually did what Matt told me to do” Hennes blick var fäst i min och hennes hand greppade min som vilade på det ljusa köksbordet av trä. Jag nickade ännu en gång som svar till att hon kunde fortsätta där hon hade slutat sin mening.

“But I want you to understand, Niall, I really do. Matt said that if I didn’t break up with you he would hurt you, really bad. He said that if I didn’t break up with you...” Ellie tystnade för en sekund och jag kramade hennes hand hårdare i min medan min andra hand mjukt strök över hennes kind.

“If I didn’t break up with you One Direction would continue without their irish lad, he said that” Ellie tittade på mig med lite dyster blick och jag drog efter andan.

“Does that means...?” fick jag till slut fram. Hon nickade snabbt och jag förstod snabbt att Matt verkligen hade menat det.

“Yes, yes it does” svarade hon och lutade sitt huvud emot min axel. Jag drog in henne i en kram ifrån sidan och placerade en lätt kyss på hennes panna.

“So I hope you understand why I did like I did. I couldn’t let him hurt you, anything but that” sa Ellie och tryckte sig närmre mig i kramen. Då svämmade mitt hjärta över av kärlek till henne och jag kunde verkligen inte tänka mig någonting annat som betydde så mycket för mig som att Ellie faktiskt hade gjort slut med mig för att hon brydde sig så mycket om mig.

“I love you, you know that right?” frågade jag leendes och strök en hårslinga ur hennes ansikte.

“Oh, trust me, I know. I love you too” svarade hon. Nu var hennes allvarsamma min utbytt emot ett litet leende som bara blev större och större.

 

Inte långt efter det ringde det på dörren medan vi gick runt i hela lägenheten för att leta efter våra kläder och annat som ofta låg runtslängt någonstans, ingen av oss var särskilt bra på att hålla ordning vilket man tydligt kunde se i vår lägenhet. Det var så härligt att bara kunna ha Ellie nära och veta att hon var trygg hos mig, och att Matt inte längre kunde skada henne på något sätt. De senaste dagarna hade varit hektiska och hemska, och att ens tänka på att Matt faktiskt hade kidnappat Ellie och tvinga henne att göra slut med mig var hemskt. Jag mindes honom fortfarande för sju år sedan, då hade han varit så snäll, trevlig och omtänksam. Men nu var han bara galen, helt knäpp i huvudet.

 

“Have you seen my blue t-shirt Ellie?” ropade jag medan jag öppnade ytterdörren i bara jeans.

“Doesn’t look like you’re done yet” sa Louis med en road min när han fick syn på mig som bara var halvt påklädd.

“No, not exactly” sa jag med ett skratt. För ungefär första gången i världshistorien var Louis inte sen, inte mycket iallafall, vilket var ett vidunder. Vi hade liksom väntat oss att han skulle vara sen för det var han alltid, oavsett nästan vad det gällde. Louis bara tittade på mig och skrattade lite. Själv såg han väldigt klar ut för en dag på stan och han såg också pigg ut.

“But come in, and wait” sa jag och öppnade dörren mer för att släppa in Louis bredvid mig.

“Thanks Ni for not letting me wait outside” sa han skämtsamt medan han snabbt sparkade av sig skorna. Jag stängde dörren efter oss och tittade på Louis som gick in emot vardagsrummet. Han såg det och log lite retsamt.

“Well, I guess I’ll be waiting here for a while so I thought I’d make it comfy” sa han och slog sig ner i soffan. Jag bara nickade åt honom medan jag gick in emot sovrummet igen.

“You know where everything is, Lou” ropade jag och höll på att gå rakt in i Ellie.

“Oh, sorry” sa jag och granskade henne. Hon var så himla vacker. Hennes långa hår var uppsatt i en knut och tröjan stramade åt omkring hennes mage. Hon hade mjukisbyxor på sig, förmodligen för att hon inte kunde komma i sina jeans längre. Hon hade börjat få en liten bula på magen nu och varje gång jag såg Ellies mage kunde jag inte låta bli att tänka på att jag faktiskt skulle bli pappa. Det kändes helt otroligt.

“Niall, I can’t get into my jeans anymore. I tried and I almost broke them into two pieces” muttrade hon och tittade ner på sina ben. Jag log lite åt henne.

“Don’t worry, it’s not like you’re not beautiful without your jeans. You look amazing” sa jag glatt och kysste henne snabbt innan jag böjde mig ner för att rota i en av klädhögarna som låg på golvet i jakt på min blåa tröja.

 

“Let’s go because you lazy asses are finally ready” ropade Louis och hoppade upp ifrån soffan. Inom en minut var hans skor på och hans stod redo i hallen. Hela situationen fick mig att brista ut i skratt och när jag tittade på Ellie såg jag att hon också skrattade.

“You even want the baby clothes more than we do, Louis” sa jag när vi gick ner för trapporna till hans bil.

“Well, of course I do. I can’t let the baby have a bad taste in clothes” sa han som om det hade varit den mest sjävklara sak i hela världen. Vi alla hoppade snabbt in i bilen medan vi försökte undvika alla kamerablixtar och journalister som alltid stod utanför mitt och Ellies hus. Louis körde till köpcentret som låg rätt så nära där vi bodde. Solglasögonen var med, paparazzis fanns ju överallt. Jag hoppades bara att det inte var för mycket, dock skulle jag inte bli förvånad om det var så eftersom mycket av all uppmärksamhet hade riktats mot oss den senaste veckan på grund av all drama med Matt.

 

ELLIES PERSPEKTIV

“Okay, so where to go first?” Vi stod nu i det enorma köpcentret och jag tittade mig omkring. Folk gick runt överallt med sina barn som drog i sina föräldrars händer emot leksaksaffärerna och affärsmän som pratade snabbt och lågt med varandra. En vanlig dag i köpcentret, helt enkelt. Vi bestämde oss snabbt för en affär där de sålde barnkläder. Jag mindes att jag hade varit här några gånger, men bara för kläder till Samantha. Louis och Niall rusade in i butiken och började leta efter småbarnskläder de tyckte var fina. Jag bara skakade på huvudet och gick efter dem in, ingen av alla fem killar hade direkt växt till sig på de sju år jag faktiskt hade känt dem. De var fortfarande lika barnsliga och roade sig åt de mest udda saker man kunde tänka sig. När jag kom in i butiken höll Niall och Louis på med att rafsa åt sig olika bodydräkter, skor, mössor och liknande saker. Jag brast ut i skratt när jag såg dem och båda tittade upp på mig med en konstig min.

“What?” frågade Louis som om det de höll på med var det mest normala man brukade göra i en affär för småbarnkläder, vilket det definitivt inte var. Men jag hade själv för roligt för att faktiskt säga till dem att sluta även om jag hade anat att vår shoppingdag skulle bli ungefär så här när man hade Louis med sig. Louis rusade plötsligt iväg med alla plagg han höll i och jag hann undra vad han höll på med innan han stod framför en randig tröja i blått och vitt. Han plockade snabbt åt sig den översta innan han rusade tillbaka till oss. Jag gav honom bra en road blick och han skrattade lite.

“We can’t go shopping without buying stripes” sa han som förklaring. Vi visste bättre än att ifrågasätta det så de två fortsatte bara att slänga kläder i varandras famnar. Samtidigt som de höll på med sitt så började jag i lugn och ro att kolla på barnvagn, spjälsäng, skötbord och ja, allt som skulle behövas.

“How’s it going honey?” frågade Niall bakom mig och ställde sig sedan bredvid mig.

“Good” svarade jag och kollade på hans händer som var fulla av barnkläder.

“Have you found anything?” frågade han och jag skakade på huvudet.

“No, I want to look with you” svarade jag och log.

“Okay, let me just go get something so I can put the clothes away” sa han och försvann. Jag betsämde mig för att gå och hjälpa Louis och när jag väl kom fram till honom så hade han ännu mer kläder i händerna än vad Niall hade haft.

“How’s it going Lou?” frågade jag.

“Great, I found these one!” utbrast han och höll upp ett par bruna hängslen. Jag skakade skrattandes på huvudet.

“Are you being serious?” frågade jag sedan och fick en konstig blick till svar.

“Of course I am” svarade Louis förnärmat och höll hängslena tätt intill sig.

“How dare you even ask that” fortsatte han vilket fick mig att skratta lite. Snart kunde han inte heller hålla masken längre och ett lekfullt leende spred sig på hans läppar.

“I guess that I can’t control what you want to buy so I’ll let you buy what you want to buy, Lou” sa jag och fick ett stort leende som svar.

“I knew you would say that, this baby is seriosly going to be the coolest of them all” sa Louis och gick snabbt iväg för att vad jag förmodade, hitta ännu mer kläder han tyckte om. Jag bara skrattade och kände Niall greppa tag om min hand.

“I think I’ve found the perfect bed” sa han och drog med mig bort till avdelningen där barnsängarna fanns. Snart stod vi framför en vit spjälsäng i trä som såg helt ny och jättefin ut. Sängen var ganska hög och ena sidan, den som skulle vara emot väggen, var högre än den andra. Det fanns en massa kuddar i den och det såg bara så mysigt ut. Jag kom på mig själv med att le och genast fastna för den.

“It’s perfect” mumlade jag glatt medan jag inspekterade den lite mer noggrant. Priset var inte så farligt dyrt, inte så mycket som jag hade trott att den skulle kosta och den var faktiskt väldigt fin. Visst kostade den lite men vilken ny spjälsäng gjorde inte det? Dessutom var ju pengar inte det största problemet eftersom jag faktiskt råkade vara tillsammans med en världskänd sångare. Inte för att det spelade någon roll, jag hade ju självklart fortfarande velat vara med Niall lika mycket även om han hade haft vilket annat jobb som helst. Jag kände hur Niall lade armarna om min midja bakifrån vilket fick mig att le ännu större.

“I’m glad you like it” sa han intill mitt öra. Jag kände honom le emot min axel medan min blick var kvar på sängen vi stod framför.

“I want this one” sa jag bestämt och drog mig ur Nialls grepp en bit för att kunna titta på honom och se vad han tyckte. Han log stort emot mig och hans ansikte strålade som en sol en varm sommardag.

“Then we’re having it” sa han glatt och tog tag i min hand för att gå till en expedit så att vi kunde få köpa en ny säng. Vi skulle få så mycket nytt. Ett nytt hus, nya saker, nya kläder, en ny bebis... Ja, ett nytt liv helt enkelt. Inte för att jag klagade, snarare tvärtom, jag hade inte kunnat vara lyckligare just nu.

 

Efter en stund till i affären vibrerade min mobil till och jag plockade snabbt upp den. Min panna rynkades av det okända numret medan jag snabbt öppnade upp sms:et.

 

Hidded number:

Ellie. Maybe you’re hoping for me to say I’m sorry, but unfortunately I can’t because I’m not sorry, at all, for what I did. But I guess that I just lost, and I shouldn’t have let you go in the first place. The police has me now so you don’t need to be afraid, you don’t need to ever be afraid again because I’m not coming back for you. I wish you the best, after all. Matt x


Det Matt hade skrivit skrämde mig inte och när jag visade det för Niall log han bara mot mig och sa att jag hädanefter inte behövde känna mig rädd. Matt var borta, på riktigt. Och när jag gick där med Nialls hand sammanflätad med min, kunde jag nog för första gången sen Matt hade dykt upp, verkligen känna mig helt säker på att det faktiskt var så.

Helloooo! :D Äntligen uppdaterar vi :P Haha och äntligen shoppar de bebis saker :D Vilket kön tror ni det är? Som sagt så har vi bestämt namn och kön men det skulle vara roligt och veta vad ni tror! Sedan får ni gärna skriva vad ni tyckte om kapitlet också ;) Jag (Josefin) tänkte ge ut lite info som kanske kan vara nödvändig :P 
 
- Ellie är gravid i tredje månaden (Hon blev gravid i början av september och nu är det mitten av november)
- Louis och Farrah har varit tillsammans i en månad ungefär 
Åldrar:
Louis - 24 år
Zayn - 23 år
Liam - 23 år
Niall - 23 år
Harry - 22 år
Ellie - 22 år 
Farrah - 21 år 
Samantha - 6 år
The baby - 3 månader och två veckor 
 
Iaf, minst 8 kommentarer för att få nästa del :D
 

Ha det gött //Josefin & Frida xxx
 

Still The One - del 28

| Postat i: Still The One
Tidigare: 

“Wait! Did you say that she called you?” sa han efter en stunds tänkande. Jag nickade som svar och han klickade runt lite på datorn.

“Give me your phone” sa han och jag gav honom snabbt den nu söndriga telefonen. Jag visste att Paul skulle sitta greja där ett tag så jag gick ut till resten av killarna igen. Jag satte mig i en av de svarta fåtöljerna och suckade. Allt jag ville var att ha Ellie i mina armar.

“Niall! I found her! I know where she is!” hörde jag Paul ropa.



NIALLS PERSPEKTIV

Jag reste mig snabbt upp från soffan och skyndade mig fram till Paul. Jag hörde de andra killarna bakom mig och Paul kollade på oss alla med ett seriöst ansiktsuttryck.

“I tracked her phone. She’s not so far from here. It will take about fifteen minutes to get her. But we can’t go by ourselves. I called the police and they are on their way to Ellie right now” förklarade Paul och reste sig upp från stolen. Han började gå mot utgången och skriken från fansen som förut varit svaga blev nu tydliga och brände sig in i mina öron. Jag knökade mig förbi killarna och skyndade mig snabbt efter Paul. De andra var snabbt efter och när vi var utanför studion blev skriken ännu högre och det blixtrade till överallt från alla kameror.

“Niall, why were you crying before!?” hörde jag någon fråga men jag svarade inte. Flera “I love you” hördes och även om våra fans var anledningen till att vi kommit såhär långt kunde jag inte le. Jag var både ledsen, rädd och arg. Ledsen och rädd för att det hänt något med Ellie och arg på Matt som tagit henne.


Vi skyndade oss in i bilen och Paul körde iväg med rusande fart. Jag hade nog aldrig någonsin känt mig så orolig och arg på samma gång och jag kunde inte koncentrera mig på någonting. De andra killarna försökte prata med mig men det var som om jag var i min egen lilla värld. Jag kunde inte tänka på något annat än Ellie och alla frågor snurrade runt i mitt huvud. Matt skulle sannerligen få betala för det här. Jag kunde bara föreställa mig hur Ellie kände sig och vad han hade gjort emot henne. Min blick var fäst på trafiken utanför och jag märkte att vi körde emot ett av slumområdena i London. Det oroade mig lite, varför hade han ens tagit henne hit? Snart saktade Paul in och stannade bilen.

“They’re in the next block so we can walk from here” sa han och vi alla var ute ur bilen på mindre än tio sekunder. Jag började snabbt att gå framåt innan jag kände en hand på min axel. Paul tittade lite oroat på mig.

“Niall, we’ll get there very soon but it’s not so safe for you to walk by your own” sa han lugnt och jag suckade lite.

“But I’m so worried about her” mumlade jag sedan.

“I know, we all are. She will be fine, trust me” Han gav mig en till klapp på axeln innan vi fortsatte att gå.


Snart nog var vi framme där Paul sa att de var. Jag kunde se flera polisbilar och när vi svängde runt hörnet stod där några polismän med ingen mindre än Matt mellan sig. Jag släppte ut ett djupt andetag när jag fick se Ellie stå där, oskadd men med en oroligt flackande blick omkring sig. Det var som om en stor sten släpptes ifrån mitt bröst när jag såg att Matt inte hade gjort henne illa. Jag skyndade snabbt på stegen och till slut sprang jag den sista biten fram till henne.

“Ellie” sa jag frågande och våra blickar möttes. Då såg jag att hennes ansikte var alldeles tårigt och blött som om hon nyss hade gråtit.

“Niall, I’m so sorry” viskade hon och slängde sina armar omkring mig. Mina armar slank automatiskt omkring hennes midja och jag kramade henne hårdare än jag någonsin hade gjort förut, jag ville aldrig släppa taget igen.

“It’s alright, I know that he forced you” mumlade jag i hennes hår medan jag drog in hennes doft. Mina hjärtslag började sakta återgå till normal takt medan jag fortfarande höll henne hårt i min famn. Och det var verkligen som om resten av världen inte spelade någon roll, allt jag kunde bry mig om nu var Ellie.

“I love you, so much it hurts.. I would never break up with you. I love you, Niall” sa Ellie och borrade in sitt huvud i min axel medan hennes armar slank hårdare omkring min nacke.

“I love you too, more than anything. And don’t worry, he’s out of our lives for good now” sa jag och pussade henne på kinden. Och den här gången visste jag att jag hade rätt.


LOUIS PERSPEKTIV

“I missed you” sa jag glatt medan jag gav Farrah en stor kram. Jag kände henne le emot min axel vilket fick mig att också le. Farrah hade den effekten på mig, log hon så log jag med.

“I missed you too, a lot” sa hon och vi satte oss ner i soffan.

“You said it’s been much today” sa hon och tittade på mig med en nyfiken blick. Jag nickade bara stort.

“Yeah, and I guess the whole city can read about it tomorrow..” sa jag och tog en bit av hennes hårslinga och pillade med den.

“Tell me” bad hon och lutade sitt huvud emot min axel.

“You know Ellie’s ex Matt?” frågade jag och fick en nick ifrån Farrah som svar.

“He’s been following her the latest days and well, he kidnapped her this morning” sa jag och tänkte tillbaka på händelsen. Matt hade skrikit, skrikit och skrikit om hur dåliga vi var och hur mycket skit Niall bara betydde för Ellie. Han hade varit väldigt arg för att hans plan inte hade fungerat och polisen hade fått hålla fast honom. Fast om jag skulle vara ärlig trodde jag inte att Niall och Ellie hade märkt Matt, trots att det mest varit dem han hade skrikit åt. De hade gått in i en egen värld som ingen kunde komma innanför förutom dem två. Och trots att jag inte var någon kärleksexpert kunde jag säga utan tvekan att de var som gjorda för varandra. Deras förhållande överlevde nästan vad som helst, det hade vi ju märkt. Och i slutändan fick de ändå tillbaka varandra. Jag kunde inte låta bli att le. Ingen hade gjort Niall lyckligare än Ellie. Farrah väckte mig snabbt ur mina tankar och jag log och skakade snabbt på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.

“Sorry, I was just thinking about Niall and Ellie” sa jag ursäktande och fortsatte sedan att berätta för Farrah om vad som hade hänt. Vilken händelserik morgon, det var ju det minsta man kunde säga.


“Are we seriously going to watch Finding Nemo, again?” frågade Zayn med ett seriöst uttryck i ansiktet. Jag bara log och nickade till svar innan jag drog med Farrah bort till soffan. Vi satte oss ner bredvid Niall och Ellie som satt och fnittrade som två små flickor åt någonting jag inte förstod. Och jag lade ingen energi på att förstå det heller, de hade ändå så konstig humor.

“I love that film, good choice Lou” sa Farrah och jag skrattade lite. Vi var så lika, båda gillade barnsliga saker, vilket jag var glad över för jag hade aldrig kunnat ha en allför seriös flickvän. Snart kom även Liam, Danielle och Harry ut och satte sig med resten av oss. Trots att Niall och Ellie hade två fåtöljer och en stor soffa så blev det lite trångt i med att vi var så många. Inte för att jag hade något emot att sitta nära Farrah, snarare tvärtom. När popcornskålen och drickan äntligen var framme, mest på Nialls begäran, så kunde vi starta filmen. Den var lika bra som den alltid hade varit och Doris var fortfarande och skulle alltid komma att vara min favorit genom hela filmen. Hon hade lite humor, precis som jag.


ELLIES PERSPEKTIV

“Bye guys, we’ll see you soon!” ropade Harry från hallen och alla sa hej då. Efter att vi sett klart Hitta Nemo så hade alla bestämt sig för att gå hem. Själv så var jag väldigt trött och fortfarande chockad över det som hade hänt idag. Jag kunde inte fatta att Matt gått så långt att han kidnappat mig. Det var helt sjukt. Men som tur var så hade Niall förstått att jag inte ville göra slut med honom. Annars vet jag inte vad jag hade gjort.


Jag satte mig ner i soffan igen med Niall tätt bredvid mig. Jag lutade mig mot hans axel och han lade en arm om mig. Han pussade mig på pannan och började sedan pilla lite med mitt hår.

“Ellie?”

“Mmm” svarade jag och kollade upp på honom.

“I thought, that maybe we should start planning things. You know for the baby and the wedding” föreslog han och jag log. Jag nickade glatt och satte mig rakare upp så att jag kunde se Niall i ögonen.

“ I want to get married in the summer” sa jag och log. Att ha ett sommarbröllop hade alltid varit min dröm.

“Sounds great, then the baby is born too” sa Niall och lade sin hand på min mage. Han strök den försiktigt med sin tumme samtidigt som ett leende spred sig på hans läppar.

“We’re going to be parents, Ellie” sa han och kollade upp på mig leendes med tårar i ögonen. Jag nickade och kramade om honom hårt.

“I’m so happy right now” mumlade han mot min axel innan han kysste den.

“Me too” svarade jag och log.

“I have a question to ask you” sa Niall efter en stunds kramandes och drog sig ifrån kramen. Fortfarande leendes.

“Tell me” sa jag och tog hans händer i mina.

“I want to move. To a house there we can build a family and have a lot of space for the baby that’s coming. So my question is. Will you move to another house with me?” frågade han.

“Why do you even ask that? Of course I will” svarade jag och log. “And besides, this flat is way too small for a baby” fortsatte jag.

“Yup, it is. Anyway, tomorrow I’ll make a call so we can start searching for a house that we like” sa han och jag nickade ivrigt. Han log mot mig innan han lutade sig mot mig och placerade en mjuk kyss på mina läppar.

“I love you” sa han och strök min kind.

“I love you too” svarade jag innan han började kyssa mig igen.

Här är kapitel 28, hoppas ni gillar det. Kommentera vad ni tyckte! Minst 8 kommentarer för att få nästa del :)
Hoppas alla får en bra fredag. :)
 
//Josefin och Frida

Still The One - del 27

| Postat i: Still The One
Tidigare: 

“And one detail Ellie, if you don’t break up with him I can just tell you that your little boyfriend will get really hurt and will probably be in the hospital by tomorrow, if it’s any idea to try to get some life into him by then” sa Matt hotfullt. Hans blick visade att han verkligen menade vad han sa och det skrämde mig.

“Did you just say that you will... K-kill him?” stammade jag fram och svalde hårt. Jag kunde ju inte leva utan Niall. Matt ryckte bara på axlarna till svar.

“Depends on my mood tomorrow” sa han nonchalant. Jag svalde ännu en gång och kände mina tårar bränna bakom ögonlocken. Vad skulle jag göra nu?

ELLIES PERSPEKTIV

Rädsla. Kärlek. Hat. Svek. Allt det och lite till kunde jag känna just nu. Mitt hjärta höll på att brista och jag var så rädd så att jag inte ens visste vad jag själv tänkte. Jag kunde bara inte tro det, Matt hade i princip sagt att han tänkte döda Niall. Han var helt sjuk i huvudet. Vad som helst förutom att Niall skadades, vad som helst.

“I’m not gonna break up with him, I’m not. You can hurt me or do whatever you want as long as you don’t touch him but I’m not gonna do that” sa jag argt till Matt.

“Well then, One Direction is continuing without their irish lad” sa han som om det hade varit den mest enkla saken i hela världen, och hade man inte vetat vad han pratade om kunde det lika gärna ha varit vädret. Då började mina tårar att rinna ner för kinderna. De blötte ner mitt ansikte och förstörde mitt smink, men hur kunde jag någonsin bry mig om det? Tårarna droppade ner på min tröja och gjorde mig blöt men ärligt talat brydde jag mig inte. Allt jag brydde mig om just nu var Niall och hur viktig han var för mig. När mina tårar väl hade börjat rinna kunde jag inte få stopp på dem, de bara rann och rann och snart skakade hela jag av gråt.

“I hate you” fick jag fram mellan mina tårar. Och jag visste, att jag aldrig hade menat det mer än jag gjorde nu.


Där satt vi i bilen, jag med min blick ut emot fönstret så att jag slapp se på Matt och han med hans blick på mig. Efter ett tag kände jag att min mobil vibrerade och jag drog snabbt upp den. Jag drog ut en lättat suck när jag såg vem det var; Niall. Tack gode Gud. Just som jag skulle svara tog Matt mobilen ifrån mig och gav mig en lång blick.

“You know what you have to do” sa han hotfullt och gav sedan tillbaka mobilen till mig. Jag bet mig nervöst i läppen och försökte komma på ett sätt att ta mig ut ur situationen men jag visste bara inte hur. Mina darriga fingrar tryckte långsamt på svara-knappen och jag tryckte telefonen emot örat. Nialls röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag, hur skulle jag någonsin klara av att göra detta? Jag kunde bara hoppas att jag kunde göra allt rätt igen med Niall efteråt, men vad visste jag? Jag drog ett djupt andetag och tvingade mig själv att andas normalt. Men jag visste fortfarande inte hur jag skulle få ur mig de ord som mitt hjärta vägrade att säga.


NIALLS PERSPEKTIV

“Ellie, how’s work? I miss you” sa jag glatt medan jag satte mig ner i en av fåtöljerna i studion och placerade min tallrik med sallad i knät. Men jag fick inget svar, bara en snyftning.

“Honey, what’s wrong?” frågade jag oroligt och mina tankar på att äta hade redan försvunnit trots att jag var hungrig. Det lät som Ellie grät och inget var viktigare för mig än att hon mådde bra.

"Ellie?" frågade jag igen när jag bara hade fått snyftningar till svar.

“Niall, I have to tell you something...” mumlade hon mellan snyftningarna. Mitt grepp om min telefon hårdnade och jag tryckte den emot örat och undrade vad som var fel.

“Please tell me what’s wrong, did something happened at work?” Jag svalde hårt när jag hade ställt frågan, Ellie hade nästan aldrig oroat mig så mycket som hon gjorde just nu. De andra killarna gav mig frågande blickar och då reste jag mig upp och gick ut till toaletten för att få prata ifred med henne. När jag hade låst om mig satte jag mig ner på toalettstolen och drog ett djupt andetag. Jag hade faktiskt ingen aning om vad Ellie hade tänkt säga och jag kunde inte hjälpa att jag kände mig en aning nervös.

“Okay, you can tell me now” sa jag i en lugn ton medan jag drog en hand igenom mitt hår.

“I... We... I want to...” stammade Ellie nervöst fram och jag svalde ännu en gång. Hennes nervösa tonfall gjorde mig nästan lite rädd, vad var det hon hade tänkt att berätta?

“Ellie, take your time. You can tell me anything, you know that” sa jag mjukt och försökte lugna ner henne. Jag hörde hur hon drog ett djupt andetag och då kom det.

“I want to break up with you, I’m breaking up with you Niall” viskade hon med gråt i halsen. Jag hörde hon började storgråta innan linjen blev död. Jag var helt i chock. Min mobil gled ur mina händer och träffade det lite smått dammiga golvet med en smäll. Men jag hörde inte smällen. Allt jag kunde höra och tänka på var hennes ord som om och om igen upprepades i mitt huvud. Hon ville göra slut med mig. Hon ville inte ha mig längre. Tårarna började att rinna ner för mina kinder i en rasande fart och jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Jag vägrade tro att det var sant, vägrade tro att hon faktiskt hade sagt de orden till mig.


Efter ett tag hörde jag en mjuk knackning på dörren och jag plockade upp mobilen ifrån golvet. Skärmen hade fått sig en spricka men annars verkade den vara okej. Bakgrundsbilden av mig och Ellie lyste upp i mitt ansikte och fick mig att fälla ännu mera tårar.

“Niall?” hördes en mörk röst på andra sidan dörren som jag kände igen som Harrys. Jag hävde mig upp ifrån toalettstolen vilket kändes som en kraftansträngning, jag hade inte lust att göra någonting längre. Ändå kunde jag inte fatta att hon hade sagt det på telefon och inte sagt det till mig personligen, det var verkligen inte likt Ellie. Mina snyftningar upphörde inte heller utan blev bara högre och högre, något som jag varken kunde eller ville kontrollera. Jag lade ner mobilen i fickan och öppnade dörren ganska mycket. Där utanför stod Harry som jag trott och jag bara klev in i hans famn medan jag grät emot hans axel. Jag kände hans armar slinka runt min midja och dra mig in i en varm kram.

“Niall, what’s the matter?” frågade han mjukt medan han strök mig lugnande över ryggen med ena handen.

“She broke up with me” mumlade jag. När jag hörde orden själv brast mitt hjärta ännu en gång och jag började återigen att snyfta. Jag kände hur Harry stelnade till i kramen för att sedan försiktigt dra sig ur den och titta på mig.

“She would never do that, she loves you more than the world itself” sa han förvånat och slängde sin ena arm omkring min axel. Jag lutade tungt huvudet emot hans axel och torkade bort tårarna ifrån mitt ansikte.

“But she did” mumlade jag ledset. Jag hade aldrig känt mig så tom i hela mitt liv.

“Niall, go” sa Harry och tittade bestämt på mig.

“Where?” frågade jag förvirrat och tittade mig omkring.

“To the school, of course” sa han som om det hade varit den mest självklara saken i hela världen.

“But, why?” Frågorna snurrade runt i mitt huvud och jag förstod inte vart Harry ville komma med detta.

“Because you should hear her say it, face to face. I just don’t believe it, it’s not like her to do it over a phone call. You need to hear why, Niall” sa han minst lika bestämt som förut och knuffade mig lätt i riktning emot ytterdörren till studion.

“But-” började jag men blev snabbt avbruten.

“No Niall, just do it. You need it, you both do. The recording can wait” Harry knuffade mig den sista biten fram emot dörren och nickade sedan bestämt för sig själv. Han kanske hade rätt? Jag behövde höra Ellie säga det till mig öga mot öga och veta varför, jag ville inte tro på det hon hade sagt.

“Thank you, Harry” sa jag tyst innan jag öppnade dörren och gick ut. Kylan i luften slog emot mig hårt och jag önskade snabbt att jag hade tagit min jacka med mig. Men det struntade jag i nu, jag skulle dit och jag skulle prata med henne, öga emot öga.


Jag hade nog aldrig kört så fort förut. Jo, kanske den gången när jag skulle till Ellie, innan jag krockade. Men jag ville ju trots allt inte att det skulle hända igen så jag saktade ner en aning. Det gick fortare att komma till skolan än jag hade trott, trafiken var inte jättehemsk idag. Snart parkerade jag bilen på parkeringsplatsen och hoppade snabbt ur. Jag såg snabbt den röda, välbekanta bilen som tillhörde oss. Japp, hon var ju iallafall här.


“What do you mean with that she’s not here?” frågade jag oförstående till en lärare som jag hade stått och pratat med i någon minut nu.

“Well, she hasn’t been here on the whole day. I’m sorry sir” sa hon ursäktande till mig.

“I’m her fiancé and I know that she drove to work this morning, her car is on the parking lot for God’s sake” sa jag högt och ganska irriterat.

“Oh, okay, well a student spotted a woman getting forced into a car this morning by a guy. The student think that it was Ellie, but it was hard to see” sa hon med låg röst. Då stelnade hela jag till. Tvingad in i en bil av en kille? Det fanns bara ett enda namn som ekade om och om igen i min skalle. Jag rusade ut från skolan och skyndade mig till bilen. Hade Matt verkligen kidnappat Ellie? Min Ellie! Jag kunde inte fatta det. Efter allt som vi gått igenom de senaste dagarna så trodde jag faktiskt att Matt skulle försvinna ur våra liv och allt skulle bli som vanligt igen. Men gud vad jag hade fel.


Efter bara några minuter var jag vid studion igen. Mina ögon var röda och puffiga eftersom jag gråtit hela bilresan hem. Fansen som var här utanför kollade konstigt på mig och jag visste mycket väl att detta skulle vara ute på internet om bara några sekunder. Jag drog upp dörren till studion och fick alla killarnas blickar på mig.

“Where’s Paul?” frågade jag och drog en hand under mina ögon.

“In there” svarade Harry och pekade på en vit dörr längst in  i studion. Jag gick in dit och fann även vår röstcoach.

“Paul, you need to help me find Ellie!” utbrast jag. Han kollade förvånat på mig.

“What are you talking about, Niall?” frågade Paul och lade ner papprena han höll i på bordet.

“Matt, Matt took Ellie. She’s gone!” utbrast jag och började ännu en gång att gråta. Jag föll ner på marken med ansiktet i händerna och grät som aldrig förr. Varför skulle detta hända mig? Jag visste att Ellie inte hade gjort slut med mig. Hon grät och om hon skulle göra slut med mig så skulle hon göra det ansikte mot ansikte. Ellie hade absolut aldrig gjort det över telefon. Plötsligt kände jag en hand på min axel. Jag kollade upp pch mötte Pauls blick.

“We’ll find her Niall” sa han och gick ut från rummet. Jag följde snabbt efter och mötte ännu en gång killarnas blickar.

“Niall, what’s going on?” frågade Harry och reste sig upp.

“She didn’t brek up with me. Matt made her break up with me” svarade jag och kollade ner i marken.

“Matt? What has he to do with this?” frågade Harry förvånat.

“He took her, Harry! He took Ellie!” utbrast jag ännu en gång. Harry och de andra kollade förvånat på mig.

“I’m gonna kill that idiot!” sa Harry argt.

“Niall!” ropade Paul och jag gick till honom.

“When did you find out that she was gone?” frågade han och kollade medlidande på mig.

“Ten minutes ago” svarade jag och kollade på klockan. “She called me crying, and said that she wanted to break up. That she didn’t want me any more. Then she hung up. So Harry made me go to her school and when I came there a teacher said that she hadn’t been there for the whole day and that a student had seen her being forced in to a car” berättade jag. Han nickade och satte handen under hakan med armbågen på skrivbordet. Rynkan i pannan visade ett tydligt tecken på att han tänkte .

“Wait! Did you say that she called you?” sa han efter en stunds tänkande. Jag nickade som svar och han klickade runt lite på datorn.

“Give me your phone” sa han och jag gav honom snabbt den nu söndriga telefonen. Jag visste att Paul skulle sitta greja där ett tag så jag gick ut till resten av killarna igen. Jag satte mig i en av de svarta fåtöljerna och suckade. Allt jag ville var att ha Ellie i mina armar.

“Niall! I found her! I know where she is!” hörde jag Paul ropa.

Ahh hata oss inte för ännu en cliffhanger! :P Haha vad tyckte ni? Stackars Niall och Ellie :( Matt är en psykopat, eller vad tycker ni? Kommentera vad ni tyckte och vad ni tror kommer hända! :D Minst 8 kommentarer för att får nästa del! 
 

Kan även berätta att vi har bestämt kön och namn till bebisen :D Men det får ni veta senare så tack för alla förslag :D 
 
//Josefin & Frida ♥♥♥

Still The One - del 26

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Snart var jag framme och parkerade snabbt bilen. Jag klev ur medan jag nynnade på One Thing, en låt som alltid hade satt sig i min hjärna sen jag hörde den första gången och jag kunde den så bra trots att den faktiskt var ifrån killarnas första album. Jag var verkligen stolt över killarna, jag mindes tydligt Harrys audition och hur nervös han hade varit inför den. Jag stängde dörren, låste bilen och skulle precis börja gå emot skolan när jag kände en arm omkring min midja och en hand ovanför min mun. Hjärtat började bulta och det kändes som om det skulle sprängas ur bröstet. Jag fick panik när jag kände att personen började dra mig bort i motsatt riktning från skolan.

“Nmgmfh” fick jag fram med min mun pressad emot personens hand.

“Shut up” Jag frös till is när jag hörde rösten som var alltför välbekant för mitt eget bästa.

 
NIALLS PERSPEKTIV

Jag stängde dörren bakom Ellie som skyndade iväg till sitt jobb och drog på mig lite rena kläder. Idag skulle vi till studion och skriva lite mer material till den nya skivan. Jag var väldigt exalterad, vi hade gjort många album genom åren och varje nytt album hade sin egen stil. Jag log när jag tänkte tillbaka på X-factortiden, det var så längesen nu. Folk hade tvivlat på att vi skulle fortsätta som ett band mer än några år men vi hade lyckats att bevisa just motsatsen. One Direction hade sina bästa år just nu och vi njöt verkligen av det.


Jag gick in på toaletten och fixade mitt hår med lite vax tills det stod upp i den quiffen jag alltid bar numera. Ellies favoritparfym stod i skåpet och jag kunde inte låta bli att spraya lite av den på min ena handled bara för att den luktade så gott. Den påminde mig också om henne och då kunde jag bära med mig hennes doft hela dagen.


“Get in the car, you lazy ass!” ropade Louis när jag kom ut ifrån min och Ellies lägenhet. Limousinen stod redan på uppfarten och väntade på mig men min väg blev helt blockerad av alla fotografer och fans som skrek alla på en gång. Jag drog snabbt på mig solglasögonen jag hade i handen medan jag försökte komma förbi dem. Det var knappt soligt ute idag men jag brukade ha dem på mig oavsett för att undvika många närbilder i tidningar. Jag försökte tränga mig förbi alla men det var omöjligt, det var så knökat med folk utanför mitt hus att allt jag såg var tjejer som skrek och kamerablixtar. Plötsligt kände jag en hand på min axel och fick syn på Paul, vilket var väldigt skönt. Han hade nog tagit sig ur bilen och fram till mig för att hjälpa mig och det var jag verkligen tacksam för. Paul hade varit med oss så många år nu och vi trivdes verkligen med honom. Han tryckte mig framför sig och lyckades efter ett litet tag få ut mig till bilen. Vi båda hoppade snabbt in och chauffören körde iväg från folkvimlet.

“Oh my god, this is crazy” sa Zayn som tittade ut genom de nedtonade rutorna på bilen.

“I know, it’s much worse than usual... It’s just because of the fight in the mall the other day” svarade jag och suckade lättat över att vara inne i bilen. Visst var vi vana vid folkmassorna efter alla år som kända men det kunde fortfarande överrumpla en. Men snart var vi framme och kunde börja vad som såg ut som en bra dag - trodde jag.


ELLIES PERSPEKTIV

Jag hade faktiskt fått ren panik. Hjärtat bultade snabbt och jag kämpade emot den som höll fast mig. Snabbt förstod jag att det var en kille för han var mycket starkare och större än mig. Känslan inom mig gick knappt att beskriva, jag kände mig både arg, ledsen och så fruktansvärt rädd. Rädd för vad han kunde göra, rädd för något sådant här hände ju bara i filmer. Det var ju inte sådant som hände, inte mig.


"Just be quiet and it won't hurt" hörde jag killen säga. Och det var inte vilken röst som helst, det var Matts röst. Jag svalde hårt medan min bröstkorg snabbt reste och sänkte sig. Nu var jag mer än rädd. Vad gjorde han här? Hur hade han hittat mig? Och framförallt, vad tänkte han göra med mig? Plötsligt saknade jag Niall mer än någonsin, varför kunde han inte vara här? Jag hade varit dum som trodde att jag kunde stå ensam emot Matt för det kunde jag verkligen inte. Matts ena arm var hårt lindad runt omkring min midja och mina armar och den andra fortfarande ovanpå min mun så jag skulle inte kunna skrika ens om jag ville. Inte för att någon skulle höra mig... Vid det här laget var skolgården helt tom, alla elever hade redan gått in till sina lektioner. Varför hade jag ens varit tvungen att vara sen? Om jag inte hade varit det kanske Matt inte hade fått tag på mig. Hans händer greppade tag hårdare om mig medan han drog mig emot en bil. När han öppnade passagerardörren och knuffade in mig i den förstod jag snabbt att det var hans bil. Hela tiden försökte jag kämpa emot men det var helt lönlöst, Matt som alltid hade varit muskulös var mycket starkare än mig och jag blev bara trött av att försöka kämpa emot honom.


När Matt hade fått in mig i bilen stängde han dörren och innan jag ens hann reagera hade han låst den. Jag tillät mig själv att andas och att försöka lugna ner mig, inget skulle bli bättre av att jag stressade upp mig. Okej, så vad skulle jag göra nu? Matt hade låst in mig i hans bil och jag hade längre ingen aning om vad han var kapabel till att göra. Jag förstod inte hur jag någonsin hade kunnat lita på honom, han var ju helt galen. Just som jag trodde att han hade gått iväg öppnades dörren vid förarsätet och Matt hoppade snabbt in i bilen innan han låste den igen.

“What the hell are you doing, I have work to do! You can’t do this!” utbrast jag argt och utan att jag själv kunde hjälpa det flög min hand upp emot hans kind. Men istället för att jag slog till honom på kinden så tog han ett hårt tag runt omkring min handled, så hårt att det gjorde ont.

“You don’t want to do that again Ellie, trust me” sa han medan hans mörka ögon brände sig in i mina. Jag stirrade på honom, nu mer rädd än jag någonsin hade känt mig.

“Just let me go, please” Jag hade menat att låda modig och inte visa att jag var rädd men det fungerade verkligen inte. Matt var så mycket mer skrämmande än han någonsin hade varit och ärligt talat kunde jag inte ens känna igen hans gamla jag ett dugg. Han hade förändrats totalt och blivit någonting jag hatade att se honom bli. Han hade blivit så känslokall och det var bara inte likt honom. Han hånlog åt mig när jag ännu en gång mötte hans blick.

“Of course Ellie, I really stayed here all morning to first get you and then let you go” sa han ironsikt och himlade lite med ögonen åt mig.

“What do you want?” mumlade jag och tittade ner på min handled. Där fanns det röda märken som Matt hade skapat när han hade hållt så hårt i mig och det gjorde ont. Men då tog han bara två fingrar under min haka och lutade mitt huvud uppåt, tvingade mig att se upp på honom. Jag rös vid hans beröring, det var alltid så Niall brukade göra när jag än var ledsen och han ville få mig på bättre humör. Och när Matt gjorde det kändes det bara så himla fel, det kändes verkligen inte rätt. Men jag vågade inte slå bort hans hand, jag var rädd för hur han skulle reagera.

“Don’t you already know what I want? I thought we’d already spoke about this” sa han och lutade huvudet lite på sned.

"I told you to leave me alone, Matt. And I meant it" svarade jag med lite mer självsäkerhet i rösten den här gången. Allt jag ville var att ha honom ur mitt liv för gott, något som jag inte tänkte ge upp om.

"Well I told you that I was going to have you back, and I also meant that" svarade Matt en aning irriterat.

"What is it that you don't understand?! I don't want you, I don't love you, I don't need you! Just stop it, okay? I love Ni-" Jag hann inte mer än säga halva Nialls namn innan Matt avbröt mig.

"DON'T SAY THAT DISGUSTING NAME" röt han argt och tog i all ilska tag i min arm i ett hårt grepp.

"He isn't disgusting, you are!" utbrast jag med tårar som vällde upp i mina ögon. Jag var så trött på att gråta, jag ville inte gråta. Men jag kunde inte hindra mig själv, det Matt sa om Niall gjorde ont att höra för det var ju verkligen inte sant. Niall var den mest underbara personen som fanns, han var verkligen mitt allt. Matt fattade verkligen inte vad han pratade om.

“The only thing I was asking about was a second chance, Ellie. It was quite simple, if I could say it myself” sa Matt och tittade på mig med trots i blicken.

“Matt. I don’t love you, and I never will. It’s too late, just leave me alone” sa jag en aning lugnare. Inget skulle ju bli bättre av att jag skrek på honom.

“I can’t Ellie, don’t you get it?! I just can’t because I love you!” utbrast han. Genast hårdnade hans grepp om min handled och det gjorde ont.

“Let me go” mumlade jag medan en ensam tår sakta rullade ner för min kind.

“I will, but first you have to do something” sa Matt och drog på sig säkerhetsbältet.

“What are you doing?” frågade jag och tittade förvånat på honom. Då drog han bara mitt säkerhertsbälte över mig, spände fast mig och startade sedan bilen.

“We’re going somewhere, and don’t try to do something cause the car’s locked and you will just hurt yourself if you do” varnade han medan han i väldigt hög fart styrde bort ifrån skolan.

“But I’m missing my work, and this is kidnapping” mumlade jag medan jag tittade ut igenom fönstret. Hur kunde Matt ens göra så här emot mig?

“I don’t care about your work, I care about getting you back” muttrade Matt och ignorerade tydligen det sista jag hade sagt.

“How can you ever think that I’m gonna love you?” frågade jag argt och vägrade att se på honom.

“Well, you don’t have much of a choice, do you?” frågade Matt med ett litet hånleende.

“I won’t be with you and you know it” svarade jag argt.


Tystnaden som lade sig i bilen var hemsk. Helst av allt ville jag ringa Niall men jag visste att Matt förmodligen skulle slå mig om jag gjorde det. Matt bara körde och körde, till ett kvarter jag inte ens kände igen eller någonsin hade varit i. Jag visste att vi fortfarande var i London, men här hade jag aldrig varit förut. Efter ett tag stannade Matt bilen. Jag tittade mig omkring och insåg snabbt att vi befann oss i en gränd. Även om det var mitt på ljusa dagen så såg det inte trevligt ut och bara synen av detta stället gav mig oroliga tankar. Matt stannade snabbt bilen och knäppte upp sitt bälte innan han vände sig emot mig.

“What are we doing here?” Min röst lät svagare än förut och jag kände mig ganska rädd vi det här laget. Vad gjore vi här, vad ville Matt mig?

“Well, you see, I have something I need you to do...” började Matt och log lite, som om det skulle lugna mig. För det gjorde det inte direkt.

“What are you talking about?” viskade jag oroligt. Jag var inte säker på att jag faktiskt ville veta svaret på min egen fråga.

“I need you to call Niall...” började han långsamt. “And break up with him” fortsatte han innan han tittade på mig för att se hur jag skulle reagera. I just den sekunden kändes det som om mitt hjärta skulle stanna. Göra slut med Niall? Aldrig i livet, och särskilt inte för Matts skull. Nej, nej, nej. Det kunde jag inte göra, hellre skulle jag dö.

“I’m never ever going to do that!” utbrast jag och knäppte snabbt upp mitt säkerhetsbälte. Jag drog desperat i dörrhandtaget på bilen men när jag märkte att den fortfarande var låst gav jag upp och lutade mig tungt emot bilsätet.

“And one detail Ellie, if you don’t break up with him I can just tell you that your little boyfriend will get really hurt and will probably be in the hospital by tomorrow, if it’s any idea to try to get some life into him by then” sa Matt hotfullt. Hans blick visade att han verkligen menade vad han sa och det skrämde mig.

“Did you just say that you will... K-kill him?” stammade jag fram och svalde hårt. Jag kunde ju inte leva utan Niall. Matt ryckte bara på axlarna till svar.

“Depends on my mood tomorrow” sa han nonchalant. Jag svalde ännu en gång och kände mina tårar bränna bakom ögonlocken. Vad skulle jag göra nu?

Whaaaat?! Vad är det för fel på Matt? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!  Minst 8 kommentarer för nästa!
 
//Josefin & Frida ♥♥♥

Still The One - del 25

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“No Ellie, just... I’m so sorry for being by your side, I’m sorry for fucking loving you!” utbrast han med tårfyllda ögon medan han öppnade dörren och tog ett steg ut.
“No, you just can’t leave!” utbrast jag medan de varma salta tårarna började rinna ner för mina kinder. Niall bara gav mig en sista blick innan han började gå nerför trapporna. Nej, nej nej. Det här fick inte bara hända. Jag tog min jacka och mina skor och följde efter. Jag kunde inte låta samma sak hända igen, jag hade redan begått ett misstag och tänkte inte begå ett till. Hela min värld skulle rasa om han gick. Hoppas bara att jag inte kom försent...

ELLIES PERSPEKTIV

Mitt hjärta hade aldrig bultat så hårt och snabbt i hela mitt liv. Jag var andfådd men kände det knappt och jag vägrade att sluta springa trots att jag var gravid och allt. Jag var på väg att förlora Niall - igen. Det fick bara inte hända.

“NIALL! NIALL JAMES HORAN, WAIT!” skrek jag medan jag sprang efter honom ner för alla trappor i vårt hus och ut genom dörren. Där fick jag tag i hans ärm och höll hårt i den, jag hade nog aldrig hållit så hårt i någonting förut.

“What?!” utbrast han och vände sig om emot mig. Hans ansikte var rött av alla tårar som fortfarande rann nerför hans kinder och hans ögon genomvåta och mörka av sorg och ilska.

“I can’t lose you again, don’t you remember last time?” frågade jag andfått medan jag försökte återhämta andan.

“Of course I do, how could I ever forget?” mumlade han. Min hand sökte efter hans och han tog tag i den, kramade den hårt. Och det var då jag visste. Jag hade inte förlorat honom.

“I love you” sa jag medan jag stirrade in i hans blå ögon. Jag drog min tumme under hans ögon för att ta bort tårarna på hans kinder och drog sedan in honom i en kram.

“I love you too, your little idiot” sa han lite skämtsamt och drog mig hårdade in i hans famn.

“And I’m sorry, I know that you were just looking out for me. Sorry for overreacting” sa jag och borrade in ansiktet i hans nacke.

“It’s alright, you were right anyway.. I shouldn’t have slapped him, violence is never a good thing” Nialls röst var nu mjuk och jag log genom mina tårar.

“Forever and ever was the promise and I’m gonna keep that” Hans ord fick mig att le stort.

“By the way, you shouldn’t run while you’re pregnant” sa han med en oroligt rynka i pannan.

“Well, it was totally worth it” sa jag och två leenden spred sig på båda våra läppar. Jag skulle ha sprungit till världens ände för min kille, om det så vore på liv och död.


Jag satte mig ner på en av köksstolarna i köket och tog ett djupt andetag. Det var på håret att jag hade förlorat Niall igen. Men som tur var så löste vi vårat bråk. Något som jag var väldigt glad över. Niall kom in köket efter mig och log mot mig.

“Are you hungry?” frågade han mig och jag nickade ivrigt.

“Okay, I’ll make some pasta then” fortsatte han och tog fram ingredienser till pasta med tomatsås.

“Do you need any help?” frågade jag.

“Nope, you look tired. You can go to the sofa and rest ad I’ll tell you when dinner’s ready” svarade han och jag nickade. Jag gick in i sovrummet för att byta om från mina jeans till ett par mjukisbyxor. Än kunde jag ha jeans, som inte var för tighta, men jag kände hur min mage var svullen och det skulle nog inte dröja länge innan man kunde se en lite bula. Jag var ju trotsallt inne i tredje månaden. Jag drog på mig mina byxor och såg till att det inte stramade åt för hårt vid magen innan jag gick till vardagsrummet. Jag satte mig i soffan och tog en av kuddarna för att vila mitt huvud på den. Jag drog en filt omkring min kropp och lät den värma min frusna kropp.


“Honey, wake up” hörde jag en röst långt borta säga. Jag öppnade försiktigt ögonen och mötte Nialls leende ansikte.

“Dinner’s ready” sa han och drog undan lite hår som låg i mitt ansikte. Jag nickade och satte mig upp.

“Can’t we eat in here?” frågade jag och han nickade innan han gick ut i köket för att hämta mat. Han kom snart tillbaka och satte sig ner bredvid mig. Jag skulle precis stoppa in en bit i munnen när en röst från hallen hördes.

“Lovebirds!? Are you home?!” och en annan som sa;

“Lou, you can’t just barge in to their home”

“Who cares, it’s just Ellie and Niall. It’s not like they’re having sex now, Ellie’s pregnant” sa en tredje röst. Jag kollade på Niall som himlade med ögonen.

“Oh, there you are” hördes Louis röst och jag kollade åt vänster där han stod i dörrkarmen till vardagsrummet.

“Hi Louis” sa jag och ställde mig upp. Istället för att svara så kom han springandes mot mig och kramade om mig.

“YOU’RE GETTING MARRIED! FINALLY!” skrek han i mitt öra.

“Yeah, I am. But can you stop screaming in my ear?”

“Sorry” mumlade han och släppte taget om mig. Jag kollade bakom mig och såg Farrah och Harry där.

“Farrah!” utbrast jag och omfamnade henne i en kram.

“Hi Ellie, long time no see” sa hon och besvarade min kram. Jag nickade mot hennes axel innan jag drog mig ur kramen och kramade om Harry istället.

“How are you?” frågade han mig.

“I’m good, and you?”

“Also good” svarade han och drog sig ur kramen för att sätta sina händer på mina axlar istället. “Ellie you should know that I’m really happy for you and Niall” sa han seriöst och kollade in i mina ögon.

“Thanks Harry, it means a lot” svarade jag och log. Han drog in mig i en till kram innan han gick fram till Niall och kramade honom också.

“So, Ellie. Have you decided how you want the wedding yet?” frågade Louis mig och satte sig ner i soffan. Han tog min tallrik och skulle precis ta lite mat när jag stoppade honom.

“No Louis! That’s my food” utbrast jag och drog tallriken ur hans händer.

“Calm down woman, I was just going to taste a bit” svarade han och höll upp hans händer i försvar.

“Don’t mess with a pregnant woman. You should know that” svarade jag och satte mig i Nialls knä. “And for an answer on your question, no I haven’t decided how I want my wedding yet. Niall proposed three days ago.” Jag kollade på Niall som log mot mig.

“Well, I know how you want it” började Louis med ett flin. “Everything is going to be blue and striped” fortsatte han och jag himlade med ögonen.

“Okay, at least I know how I don’t want my wedding to be” sa jag vilket fick de andra att skratta.

“That’s mean” mumlade Louis.

“You can at least choose what clothes the baby’s going to have” sa Niall vilket fick Louis att spricka upp i ett leende igen.

“Right! When are we going baby shopping?” frågade han uppspelt.

“I don’t know. Maybe next weekend, I have work this week” sa jag och reste mig upp för att lämna de tomma tallrikarna i köket. Jag och Niall hade äntligen lyckats få i oss lite mat.

“Sounds good!” utbrast Louis.


Nästa morgon vaknade jag av att jag kände upprepande kyssar i mitt ansikte.

“I don’t want to wake up” mumlade jag.

“You have to, you have work today” sa Niall och jag förstod genast att han stod bredvid sängen redo för dagen. Även fast han inte behövde gå upp tidigt. Jag mumlade något ohörbart och Niall skrockade.

“Come on baby, you don’t want to be late don’t you?” Jag skakade på huvudet.

“I thought so.” Jag vände mig om så att jag såg Niall och log mot honom. Jag sträckte upp armarna i luften och sa;

“Just a hug.” Han log mot mig innan han böjde sig ner och slog armarna om mig. Men istället för att krama om honom som en normal person så drog jag ner honom på sängen bredvid mig. Han kollade roande på mig.

“Ellie, you’re going to-” började Niall men jag avbröt honom med en kyss. Vi båda log mot kyssen och när jag äntligen trodde att Niall hade glömt av att jag behövde gå upp drog han sig ifrån kyssen.   

“Now you need to get up you stubborn girl” sa han och jag räckte ut tungan mot honom.

“I really hope that the baby becomes stubborn like you” sa han retandes vilket resulterade i att han fick en kudde i huvudet av mig.

“I hate you” sa jag skrattandes och gick ur sängen för att byta om.

“No you love me, remember?”


Efter en skål flingor och en kopp kaffe, min hårborste och lite smink stod jag redo i hallen för att gå.

“Have fun today” sa Niall och kom fram till mig. Vi möttes i en hård kram och han gav mig en snabb puss på munnen.

“I will. And you too, I hope you can come up with some new song ideas today” svarade jag och log mot honom.

“Thanks Ellie, I love you”

“I love you too” Niall kramade min hand och jag gav honom ett till litet leende innan jag stängde dörren efter mig. En blick på klockan på min arm fick mig att inse att jag var sen till första lektionen jag skulle ha med barnen, inte precis smart även om det inte direkt var första gången det hände. Jag rusade ut igenom dörren till vårt hus och skyndade mig ut till bilen som stod på parkeringsplatsen. Just den här morgonen stod det extra mycket fotografer och fans utanför vårt hus vilket fick mig att bara bli irriterad. Jag älskade verkligen att killarna hade så hängivna fans men ibland kunde det bli lite jobbigt, till exempel som när man hade bråttom till jobbet. Men de var förmodligen här på grund av all uppståndelse om oss i tidningen.

“Ellie, can you comment your ex-boyfriend?”

“Here, Ellie, here! Can you say something?”

“Where is Niall?”

“Can you tell us about the incident in the mall?”


Frågorna bara kom och kom, de tog aldrig slut. Jag låste snabbt upp bilen och hoppade in i förarsätet utan att svara på någon av dem. Vad hade jag att säga till dem? Jag var inte skyldig dem att säga någonting alls. Det var min och Nialls ensak och det gjorde mig trött bara av att tänka på hur irriterande alla var. Ibland brukade jag stanna och svara på några frågor om Niall var med, men det var oftast han som pratade eftersom det var honom alla ville prata med men idag orkade jag inte med det. Mitt humör som varit så bra förut var som bortblåst.


Jag körde snabbt emot skolan där jag jobbade medan jag rensade tankarna lite. Mitt och Nialls bråk hade varit helt onödigt, jag visste ju att han bara skyddade mig för att han älskade mig. Jag hade reagerat barnsligt, för Matt skrämde mig faktiskt. Jag var jätteglad att vi hade löst det och att allt var som vanligt igen. Matt skulle vi nog inte heller se något mer av, något jag var mer än glad över. Han var ju dum i huvudet som försökte att hela tiden få min förlåtelse när han inte ens förtjänade den. Men nu skulle allt bli bra igen. Jag hade både bröllop och en bebis att se fram emot och jag kände mig jättelycklig.


Snart var jag framme och parkerade snabbt bilen. Jag klev ur medan jag nynnade på One Thing, en låt som alltid hade satt sig i min hjärna sen jag hörde den första gången och jag kunde den så bra trots att den faktiskt var ifrån killarnas första album. Jag var verkligen stolt över killarna, jag mindes tydligt Harrys audition och hur nervös han hade varit inför den. Jag stängde dörren, låste bilen och skulle precis börja gå emot skolan när jag kände en arm omkring min midja och en hand ovanför min mun. Hjärtat började bulta och det kändes som om det skulle sprängas ur bröstet. Jag fick panik när jag kände att personen började dra mig bort i motsatt riktning från skolan.

“Nmgmfh” fick jag fram med min mun pressad emot personens hand.

“Shut up” Jag frös till is när jag hörde rösten som var alltför välbekant för mitt eget bästa.

CLIFFHANGER! Haha :P Äntligen när de löste bråket så händer något annat. drama drama drama... Iaf, vad tyckte ni? Vem tror ni det är i slutet? Hur kommer Niall reagera? Kommentera bra för att få nästa del och då få reda på vad som händer :D Minst 8 kommentarer för att få nästa del (som snart är klar).
 
Ha en trevlig måndag. Nu ska jag (Josefin) plugga och sedan skriva så att fingrarna glöder :D
 
Ha det gött! //Josefin & Frida ♥♥♥
 

Still The One - del 24

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“No! You are going to love me, I know you do! Just fucking love me again, is it so damn hard?!” utbrast han argt och tog ett steg närmre Ellie.

“I hate you!” skrek hon tillbaka. Då flög Matts hand upp emot hennes kind och innan jag själv förstod vad som skulle hända stod jag framför Ellie och tog tag i Matts hand innan han slog något. Jag bände ner den och tog ett steg närmre honom.

“You did not just try to slap her, did you?” muttrade jag mellan sammanbitna tänder.

“Maybe I did... She needs to wake up from this nightmare with you and be with me instead” svarade Matt lika surt tillbaka. Då gjorde jag något jag aldrig hade förväntat mig att jag skulle göra...

MATTS PERSPEKTIV

Jag stirrade på Niall oförmögen att få fram ett ord medan jag höll om min röda kind. Hade han just slagit till mig? Ja, det hade han faktiskt gjort. Niall hade slagit till mig i ansiktet! Det var förmodligen bara för att han var rädd för att Ellie skulle få tillbaka sina känslor för mig, något jag var övertygad om skulle hända. Min kind värkte och ilskan bubblade upp mer och mer i mig medan jag tog ett steg närmre Niall.

“WHAT THE FUCK IS WRONG WITH YOU” skrek jag argt och hade god lust att sparka honom överallt.

“She doesn’t love you, Matt. Now get away from here and don’t return” sa han lugnt och tog ett steg tillbaka innanför dörren.

“Come on, I think we all know she didn’t stop loving me in the first place” muttrade jag. Niall var den mest irriterande personen i hela världen och jag kände verkligen att jag inte gillade honom alls. Och Ellie var bara dum som förnekade att hon hade känslor kvar för mig, för det visste jag att hon hade. Jag hade blivit så förvånad över att se Ellie igen i köpcentret, hon var ännu vackrare än jag mindes henne. Och nu skulle hon gifta sig med ett litet pojkbandsäckel. Usch vad sliskig Niall var, hur kunde hon vilja vara med honom? Och hur kunde allt ha förändrats så mycket på bara sju år? Jag var ju medveten om att hon så klart inte skulle vara exakt samma person nu som då, men aldrig hade jag då trott att hon skulle gifta sig. Eller att hon hade så dålig smak när det gällde killar. Egentligen kanske jag inte borde ha varit förvånad, Niall hade ju försvarat henne och varit på hennes sida hela tiden när jag hade berättat för henne att jag hade varit otrogen. Men jag hade varit hennes första kärlek och jag hade bestämt mig för att hon skulle bli min. Niall kunde dra åt skogen, han och hans blonderade fasad. Dessutom var hon väl bara honom för att bli känd, det kunde ju vem som helst fatta. Men inte Niall, han var för dum för det.


“Matt...” Det förvånade mig att det var Ellie som sa något den här gången för hon hade stått tyst ett tag. Hon tog ett steg framåt och skymdes inte längre av Niall. Våra blickar möttes och min andning lugnades något av hennes lugna tonfall.

“Yeah?” Nu var min röst inte lika arg och jag tvingade mig själv att inte gå fram och bara kyssa henne där och då.

“Just leave. Please” sa hon tyst och tittade bedjande på mig. Jag bet mig nervöst i läppen. Det var ju inte så här det skulle sluta...


Men skulle jag ge upp om min tjej? Nej.


ELLIES PERSPEKTIV

Jag och Niall stod hand i hand i dörröppningen och tittade på när Matt strövade ner för trapporna i lägenhetshuset vi bodde i och sedan efter en liten stund ut igenom den stora dörren. Det såg ut som om han tittade ner i marken, kanske till och med skämdes lite? Det var vad jag kunde hoppas att han gjorde. Mina känslor var blandade, jag visste inte om jag skulle vara arg eller ledsen. Eller glad för att Niall hade skyddat mig. Jag visste inte hur jag skulle känna mig. Matt hade bara rusat in i mitt liv och vänt det upp och ner på en enda dag. Hur hade allt kunnat bli så tilltrasslat på bara en enda dag?


Jag var faktikst också förvånad över att Niall hade slagit till Matt, det var verkligen inte likt honom. Jag hatade slagsmål nästan över allt annat och även fast jag var medveten om hur jobbig Matt var mot mig så kunde jag inte låta bli att känna att det var lite... Onödigt?


“Ellie, I-” började Niall men blev snabbt avbruten av mig.

“Let’s just go inside” sa jag och gick snabbt in igen och satte mig i soffan där jag legat och sovit för någon timme sedan, innan Matt hade kommit och förstört alltihop. Jag hörde steg bakom mig och snart kände jag Niall sätta sig bredvid mig. Mitt huvud var placerat i mina händer och jag gned mig trött i pannan.

“Ellie, listen to me. I need to talk to you. Please” sa Niall och tag tag i min ena hand och kramade den hårt i sin egna.

“Can’t we just talk in the morning? I’m honestly too tired to take this right now, Niall” sa jag och försökte ignorera besvikelsen jag såg i hans ögon. Men det var tyvärr omöjligt.

“Well, sure” mumlade han och reste sig upp, styrde sina steg bort ifrån mig.

“Where are you going?” ropade jag efter honom och reste mig också upp.

“The bedroom” svarade han och jag såg hans ryggtavla försvinna in i sovrummet. Jag suckade och följde efter honom in i sovrummet. När jag kom in låg han redan där i sängen och jag kröp snabbt ner bredvid honom. Min hand greppade efter hans under täcket men han drog åt sig den och vände ryggen mot mig. Då kände jag mig verkligen hopplös. Hade Matt redan lyckats förstöra mitt och Nialls förhållande? Det fick bara inte vara så, det kunde jag inte överleva. Mitt huvud snurrade runt av tankar medan jag sakta slöt ögonen i en orolig sömn.


“OH MY GOD NO” Ett högt muttrande väckte mig ifrån min lätta sömn och jag öppnade nyvaket ögonen för att få se Niall sitta bredvid mig med en tidning i händerna. Jag gnuggade mig trött i ögonen och gäspade lite vilket fick Niall att vända sin blick emot mig. Han log smått och lite nervöst mot mig och det fick mig att genast komma ihåg gårdagens alla händelser. Herregud, det här kändes inte bra.

“What is it?” frågade jag och satte mig upp, både nyfiken och förfärad. Det hade inte låtit så bra, så som Niall hade skrikit. Han sade inget utan räckte bara över tidningen till mig. Jag svalde hårt medan mina lite mer nu darriga fingrar grabbade tag i tidningen. Jag var inte ens säker på att jag ville se vad som stod där nu när jag såg Nialls bittra min. Jag var också väldigt säker på att det som stod i tidningen var om oss. Det var alltid så när det stod något om mig, jag hatade att läsa det men gjorde det alltid ändå. Jag hade alltid haft svårt att ta allt hat som jag fick men Niall hade hjälpt mig väldigt mycket, sagt att de som skrev hatet egentligen bara var avundsjuka.


“NIALL HORAN AND HIS GIRLFRIEND - IN A FIGHT WITH HER EX?”


Jag behövde inte läsa mer än rubriken för att slänga undan tidningen långt bort ifrån mig. Jag ville inte heller läsa mera, rubriken räckte för att veta vad för skit det stod om oss i den där skvallerblaskan. Niall tittade på mig med en sorgsen blick och jag suckade och satte mig närmre honom. Jag kunde se på honom vad han tänkte. Ilska, ledsamhet och besvikelse sken i hans ögon.

“Can we have that talk now, please?” frågade han med tunn röst och jag nickade bara, koncentrerade mig helt och hållet på Niall.

“Look, Ellie.. First of all, screw that newspaper because nobody knows what happened except us and they can write what they want, it doesn’t matter. And for the second, what I did yesterday...” Han tystnade lite innan han öppnade munnen igen. “I just wanted to protect you” Han mötte blygt min blick och tog tag i min hand.

“I know and I don’t even bother reading that shit about us. And it’s great that you want to protect me but I can take care of myself, you know” sa jag med rynkad panna.

“Well, he was drunk and-”

“Niall, I’m not ten years old. And I know that what he does isn’t okay but that doesn’t mean you have to slap him...” mumlade jag. Helt plötsligt kände jag mig inte så självsäker längre och min blick flackade runt rummet. Jag hatade våra bråk och det kändes som om det höll på att bli ännu ett av dem.

“He was going to slap you! What was I supposed to do, let him hurt you?!” utbrast Niall och blinkade argt bort de tårar som nu vällde upp i hans ögon.

“No, of course not! But you didn’t have to slap him, just get him away!” Jag fick lite panik när jag märkte att jag automatiskt också hade höjt min röst och det skrämde mig.

“And how was I going to do that, huh? Without any security guards?” väste han fram mellan sammanbitna tänder.

“And I was so near to slap him yesterday yesterday at the mall, if you only knew Ellie” fortsatte han irriterat.

“I could handle him myself” sa jag med blicken fast nere i backen.

“Oh really? Because it didn’t look like that when he grabbed your wrist. What if I hadn’t come in time? What would we have done without the security guards?” frågade Niall fortfarande i samma arga ton. Jag blev nästan rädd för hans arga ton och jag ryggade instinktivt tillbaka.

“I could have-” började jag men hann inte långt innan Niall avbröt mig.

“No you couldn’t! So just stop this because I don’t even wanna know what could have happen if I weren’t with you these two moments!”

“I can take care of myself!” utbrast jag och ställde mig upp. Tårarna vällde upp i mina ögon och jag visste inte vad jag skulle göra. Nu skrek vi på varandra, igen.

“I was just trying to help you... But you know what? Never mind, just forget it! Damn it, Ellie” sa han argt och reste sig upp. Innan jag hunnit blinka var han på väg ut ifrån vårt sovrum och han gick med långa steg emot hallen. Jag skyndade mig efter honom. Nu hade jag faktiskt fått panik på riktigt.

“Niall, where the hell are you going?” utbrast jag med rädsla i rösten.

“Just out” sa han och tog sin jacka som hängde på kroken. Hans converse åkte slarvigt på. Jag fick plötsligt svårt att andas för det här var så likt sist gång vi hade bråkat att det skrämde mig, för vi båda visste ju hur det hade slutat.

“Don’t go, you can’t leave this time. I’m sorry” sa jag desperat och tog tag i hans hand.

“No Ellie, just... I’m so sorry for being by your side, I’m sorry for fucking loving you!” utbrast han med tårfyllda ögon medan han öppnade dörren och tog ett steg ut.

“No, you can't just leave!” utbrast jag medan de varma salta tårarna började rinna ner för mina kinder. Niall bara gav mig en sista blick innan han började gå nerför trapporna. Nej, nej nej. Det här fick inte bara hända. Jag tog min jacka och mina skor och följde efter. Jag kunde inte låta samma sak hända igen, jag hade redan begått ett misstag och tänkte inte begå ett till. Hela min värld skulle rasa om han gick. Hoppas bara att jag inte kom försent...

Noooo, inte ett till bråk! :( Gjorde Niall rätt i att slå Matt och tror ni att de förlorar varandra?? Kommentera vad ni tror, nästa kapitel är snart klar så desto bättre ni kommenterar desto snabbare kommer det upp här på bloggen :) Minst 7 kommentarer för att få nästa del 
 
Ha det bäst! //Josefin & Frida ♥♥♥

Still The One - del 23

| Postat i: Still The One

Tidigare:

Jag skulle skydda Ellie, till varje pris. Även om det innebar att jag själv fick ta en smäll eller två. Orden han hade sagt om mig hade inte direkt påverkat mig, det brukade inte hatet vi fick göra, men att höra dem ifrån Matt hade ändå känts så fel. Vi som nästan hade varit kompisar innan, för så längesen. Och nu verkade han hata mig. Inte för att det gjorde mig något egentligen, jag hatade honom också. Jag hoppades verkligen att detta var det sista vi skulle få se av Matt, men jag kunde inte hjälpa att den krypande rädslan inom mig sa något annat. Om jag bara hade vetat hur rätt jag hade.


ELLIES PERSPEKTIV

Regnet smattrade emot rutan som aldrig förr. Det bara öste ner och Londons gator var fyllda av vattenpölar vart man än tittade. Vädret var verkligen deprimerande, och gjorde inte mitt olustiga humör bättre. Jag och Niall var idag tillbaka i vår lägenhet och vi hade hållt oss inne hela dagen. Vi hade lagat mat tillsammans vilket hade resulterat i en salig blandning av köttfärs, ris och grönsaker. Det kanske inte såg ut att vara det godaste men det hade faktiskt smakat jättegott. Så man kunde säga att vi nu hade en egen maträtt, Nellies rätt som Niall så fyndigt hade kommit på att kalla den.


Trots att jag hade gjort allt för att glömma Matt så var det helt omöjligt och trots att jag inte ville erkänna det så kände jag mig nästan lite... Rädd? Rädd för att Matt skulle storma in i mitt liv och förstöra för mig och Niall, rädd för att något skulle hända, något jag inte ville. Enda sedan den dagen i skolan när han hade berättat för mig att han varit otrogen så hade jag till varje pris velat undvika honom. Det borde inte ha varit så svårt i och med att vi nu befann oss i London, men tydligen hade jag aldrig turen på min sida för där hade han stått i köpcentret framför mig och försökt be om ursäkt. Men nej, jag tänkte inte acceptera den, jag ville inte acceptera den, eller honom. Han var ute ur mitt liv och vi var över, det hade vi varit länge. Ändå kunde jag inte skaka av mig känslan av att Matt inte tänkte ge upp. Eftersom vi trotsallt hade varit ett par så hade jag känt honom väldigt bra och visste att han inte var den som gav upp i första taget. Men jag ville inte vara med honom, han var hemsk. Tanken på att han hade kysst en annan tjej när han hade varit ihop med mig äcklade mig faktiskt, han var inte ens en bra människa. Varför kunde han bara inte lämna mig ifred?


Min suck fick Niall att oroligt slänga en blick på mig och att dra mig närmre honom i soffan.

“You’re thinking about him, aren’t you?” Hans fråga var mer som ett mumlade och jag kunde tydligt se rynkan i hans panna.

“Yes” svarade jag och lutade huvudet emot hans axel.

“He really doesn’t deserve you Ellie, he never did” sa han och lät sina fingrar sakta vandra igenom mitt hår.

“I know, and I don’t want him here, Niall. That’s the thing, I hate that I actually met him again, I hate what he did and I’m never going to forgive him. And what I hate the most is that he tries to come back into my life and ruin what we have and I just don’t want that to happen. I’m not gonna lose you again, just no” sa jag ledset men uppriktigt medan jag tittade in de havsblå ögonen jag så många gånger hade drunknat i. De var fortfarande lika klara som vanligt men den där glimten hade försvunnit, som den alltid gjorde när Niall var orolig eller ledsen, eller bara inte var glad. Niall suckade lätt och drog en hårslinga bakom mitt öra.

“I know what he did, and you don’t have to worry. I’m not gonna let him wander into your life just like that. I love you and you love me, it’s all that matters. I’m here, forever and always. And I mean it, now more than ever” sa Niall och blinkade med sina ögon. De var en aning vattniga och jag drog mina tummar under hans ögon för medan ett leende spred sig på mina läppar.

“I love you too, you know that. I’m just a bit afraid I guess but I know that I don’t have to be. Your the best boyfriend, no, the best fiancé I could ever ask for and I can’t wait to marry you” Hela Nialls ansikte lyste upp vid mina sista ord och han tog upp sin ena hand och sammanflätade våra fingrar. Ringen på mitt finger glänste till lite och jag kunde inte låta bli att känna alla de vilda fjärilarna i min mage som dansade runt just nu. Jag kände mig verkligen som den lyckligaste personen i hela världen. Snart möttes våra läppar också och trots att det var en välbekant känsla så kändes det som på nytt varje gång vi kysstes. Fjärilarna i min mage hade vid det här laget maratonlopp och jag och det var kanske då jag äntligen insåg hur fruktansvärt kär jag var i min irländska, blonda, blåögda kille. Det var så här det kändes att vara kär, och jag ville aldrig släppa taget om känslan. Snart avbröts kyssen av att vi båda behövde andas och jag log stort. Niall hade som vanligt fått mig på bättre tankar. Jag lutade mig emot hans bröst och mitt hjärta dunkade hårt när jag hörde orden komma ifrån hans mun.

“Forever and ever?”

“Yes, Niall, forever and ever”


Och jag kunde inte ha menat det mer.


NIALLS PERSPEKTIV

Jag kände mig gladare än någonsin. Det skulle vem som helst ha gjort om man visste att man skulle få gifta sig med den man älskade mest, men jag kunde liksom bara inte fatta att det faktiskt skulle hända. Niall och Ellie skulle bli Nellie på riktigt.

“So what’s the wedding’s going to be like?” frågade jag Ellie som log lite och rynkade lätt på ögonbrynen som hon ofta gjorde när hon tänkte.

“I thought you had some ideas?” frågade hon lite roat efter någon minut.

“No, you know how bad I am at planning stuff... And besides, I want to plan it with you” sa jag och kunde inte hjälpa att jag automatiskt log.

“Okay, let’s see... I don’t want it in a church since none of us are really religious and I want it to be on some special place for us” sa Ellie och fick ett nickade ifrån mig. Ibland undrade jag hur hon kunde vara så smart.

“I agree” svarade jag och pussade på hennes hand.

“You’re a dog” sa hon och skrattade lite.

“I’m not” muttrade jag under ett leende.

“Yes. At least you eat like a dog. Yes, you’re a dog” envisades hon med.

“Okay, your dog” sa jag och pussade igen på hennes hand. Hon log emot mig och hennes ögon glittrade ifrån ljusskenet. Gud vad vacker hon var.


Vad var det där för ljud? Där hördes det igen, som ett långt pipande. Och det återkom med snabba mellanrum. Jag lyfte försiktigt på mitt huvud som kändes tungt och tittade mig omkring. Regnet smattrade fortfarande emot fönstren och Ellie låg ihopkurad i min famn, sovandes med ett fridfullt uttryck i ansiktet. Jag tittade ner och såg att vi fortfarande låg i soffan, där vi förmodligen hade råkat somna. Jag log men rynkade pannan åt det ringande ljudet som vägrade att upphöra. Efter några sekunder, ett till ringande och en suck satte jag mig försiktigt upp och lösgjorde mig ifrån Ellies grepp. Jag placerade försiktigt hennes huvud på en kudde och hon sov fortfarande. Mina läppar pressade en snabb puss på hennes panna innan jag ställde mig upp och gick emot hallen där det ringande ljudet nu hördes tydligare. Jag plockade snabbt upp mobilen ur fickan för att kolla vad klockan var och kisade irriterat mot den väldigt ljusskenet. Jag var fortfarande väldigt trött. Klockan visade 04:36. När jag äntligen hade förstått att det kom ifrån ytterdörren, jag var nyvaken och halvsov fortfarande, så gick jag långsamt fram emot den. Vem ringde på nu, mitt i natten? Och som dessutom fortsatte att ihärdigt ringa på dörren? Väldigt idiotiskt om någon frågade mig.


Mina fingrar greppade ett löst tag om handtaget och jag vred om låset i ytterdörren. Snart gled den upp med ett litet gnisslande och jag kisade trött upp emot personen framför mig.

“Whoever it is, what do you want?” mumlade jag trött och lade inte direkt fokus på vem det var som stod på andra sidan tröskeln.

“I want to talk to Ellie” hörde jag en kall mansröst säga. Det var då jag insåg vem det var och helt plötsligt var jag klarvaken.

“What the hell do you want, Matt? Didn’t we tell you to stay away from us” sa jag irriterat och granskade honom med en arg blick. Det var då jag såg det. Han var full, och inte heller lite full. Han stod inte upprätt och hans blick sa inget annat än ren ilska. Jag blev nästan lite rädd men jag tänkte på Ellie så rätade jag på ryggen. Hon skulle inte få stå ut med detta. Jag drog ett djupt andetag och försökte att inte bli upprörd, vi kanske kunde lösa detta på

ett bra sätt?

“I said, that I want to talk to Ellie, you deaf idiot” muttrade han surt. Vi stod så nära varandra på var sin sida om tröskeln att jag kunde känna stanken av alkohol ifrån hans mun.

“Well, she doesn’t want to talk to you. She doesn’t want to have anything to do with you. Especially when you’re drunk like this” Jag försökte hålla min röst på en stadig nivå men ärligt talat hade jag bara lust att skrika honom rakt i ansiktet och visa hur mycket ingen av oss ville ha med honom att göra.

“Shut up you little brat, who are you to say what she wants or doesn’t want? I’m pretty sure she’s only with you for your fame but you’re too dumb to realise it” sa han med ett elakt litet leende på läpparna. Det fick mig att bli arg på riktigt.

“WHO THE HELL ARE YOU TO CALL ME A BRAT?!” Nu brydde jag inte längre om vilka som kunde höra mig eller inte. Killen som hade varit otrogen mot den mest underbara människan i hela världen stod här och kallade mig för brat.

“I’m going to get her back, one way or another” väste Matt med hat i sin röst. Men det skrämde mig inte.

“I’m not a brat, Matt. And you won’t get her back because she doesn’t love you anymore. And I don’t balme her for that, why would she? You cheated on her” sa jag känslokallt och mötte modigt Matts ilskna blick.

“You can say what you want.. Niall, wasn’t it? But I think we both know that her feelings for me aren’t gone and I can make her fall for me again, wake up her old feelings she had about me” sa han medan det där elaka leendet återigen spred sig på hans läppar. Då sprack allting. All respekt jag någonsin hade haft för Matt försvann som i en blåst.

“What is it that you don’t get? SHE DOESN’T LOVE YOU ANYMORE BECAUSE YOU BROKE HER HEART INTO THOUSAND PIECES AND JUST LEFT HER” skrek jag för full hals. Mitt ansikte var förmodligen rött vid det här laget men vad brydde jag mig om det?

“Come on, the kiss with that girl was just a measly kiss and nothing else. Ellie will get over it” sa Matt självsäkert. Hans självsäkerhet gjorde mig illamående, som om han trodde att han faktiskt kunde få Ellie tillbaka. Jag skulle precis svara honom när jag kände en mjuk hand på min axel.

“What is this? What is he doing here?” frågade Ellie mig och riktade sedan sin blick emot Matt. Han tycktes mjukna upp när han fick syn på henne och han log ett nervöst leende.

“You should ask him that” muttrade jag och lade en arm runt Ellies midja i en skyddande gest.

“Hey Ellie” sa Matt och tittade bara på henne, han fullständigt ignorerade mig nu.

“I know what you want and I told you that it’s over, Matt. I don’t love you and haven’t done since you hurted me. Get over it, for gods sake! I can’t believe that you actually were the one who hurted me and now it’s you who’s coming for a new chance. It’s your own fault” sa Ellie och jag hörde att hon var lite irriterad på honom, precis som jag också var. Eller jag var väl inte lite irriterad, snarare arg.

“Please Ellie, I promise I’ll make it right this time” sa Matt ledset och hängde lite med sitt huvud.

“Don’t you realise that it’s so much too late? I’m with Niall and I really do love him. He’s the one for me, Matt” svarade Ellie och kramade min ena hand i hennes egna. Matt öppnade munnen för att säga något men hann inte långt.

“And don’t think that I didn’t hear the things you called him” fortsatte Ellie och kramade nu min hand mycket hårdare. Jag som hade varit tyst hela tiden öppnade nu munnen.

“Ellie, it’s alright. Let’s just go inside again” sa jag för jag var faktiskt orolig att det kunde bli riktigt bråk här, något jag ville undvika till varje pris.

“No Niall, just no! It’s not alright and you know it. I wanna get rid of Matt now because if I know him right he’s just gonna come back and I hate the thought of that” sa Ellie och jag insåg snabbt att vad jag än sa så skulle hon inte lyssna på mig. Så jag stod kvar på min plats, och på hennes sida.

“Ellie I love you, more than anyone could ever love someone” sa Matt desperat men lite hotande, som om han skulle kunna tvinga henne att älska honom igen, vilket han definitivt inte kunde. De orden gjorde ont, jag älskade ju Ellie mest..

“Shut up” sa Ellie argt och försökte knuffa iväg Matt. I vanliga fall skulle hon inte ha lyckats flytta honom iväg alls men eftersom han var så himla full så stapplade han bakåt lite innan han återfick balansen igen.

“No! You are going to love me, I know you do! Just fucking love me again, is it so damn hard?!” utbrast han argt och tog ett steg närmre Ellie.

“I hate you!” skrek hon tillbaka. Då flög Matts hand upp emot hennes kind och innan jag själv förstod vad som skulle hända stod jag framför Ellie och tog tag i Matts hand innan han slog något. Jag bände ner den och tog ett steg närmre honom.

“You did not just try to slap her, did you?” muttrade jag mellan sammanbitna tänder.

“Maybe I did... She needs to wake up from this nightmare with you and be with me instead” svarade Matt lika surt tillbaka. Då gjorde jag något jag aldrig hade förväntat mig att jag skulle göra...

Halloj! Idag är vi glada för det är FREDAG!!! Haha, därför firar vi det med att uppdatera! Tre kapitel på tre dagar, wohooo :P Kan meddela redan nu att vi inte kommer uppdatera imorgon för vi är upptagna, men det kommer ett nytt kapitel på söndag (om ni kommenterar ordentligt förstås :P) Vi älskar verkligen att ni gillar vad vi skriver och att ni kommenterar! MEN ni behöver bara skriva en kommentar per person. Även om det är olika namn så ser vi IP-addresserna. Så till nästa del, minst 7 (olika) kommentarer :D 
 

Ha en bra fredag, see ya soon! //Josefin & Frida ♥♥♥

Tidigare inlägg