HARRYS PERSPEKTIV

Luften hade gått ur mig och jag kände mig alldeles torr i halsen, som om jag inte hade druckit någonting på flera dagar, fastän det inte var länge sedan jag hade tagit ett glas vatten. Jag kollade på Summer som fortfarande hade min hand i sin. Hon log smått mot mig och jag nickade. Hon släppte taget om min hand och jag tog ett djupt andetag innan jag började gå mot Cara som fortfarande stod vid dörrarna. Det tog inte lång tid innan jag hade börjat springa och snart var jag vid henne. Hon sträckte ut sina korta armar mot mig och jag lyfte upp henne. Jag kramade henne hårt och jag kunde känna att hon grät då min axel blev blöt. Jag slöt mina ögon och njöt av att ha Cara i mina armar. Även om det var en stund som denna så kände jag lycka. Självklart gjorde jag det med Summer också men det var verkligen nu som jag kände att det skulle bli okej. Vi kunde gå igenom det här tillsammans och jag skulle vara stark, både för Summer och för Cara. De båda behövde mig och jag skulle inte svika dem.

“Where’s daddy?” hörde jag Cara fråga i mitt öra. Hennes röst var tjock, vilket tydde på att hon hade gråten i halsen. Det sårade mig när jag hörde henne så. Det brukade inte hända ofta men när det väl gjorde det så var det som om någon slet ut mitt hjärta. Jag var Caras storebror och jag skulle skydda henne. Men det hade jag inte gjort förrän det var försent. Innerst inne så visste jag att Cara skulle få en bättre uppväxt med min faster men jag ville inte se det. Jag ville ta hand om henne. Jag ville ge henne en bra uppväxt. Jag ville uppfostra henne. Men det gick inte och egentligen så visste jag ju det.

Jag tog ett djupt andetag och kände hur tårar rann ner för mina kinder. Jag vände oss om och började gå mot kistan. Blickar följde oss och jag höll Cara tätt intill mig. Efter vad som kändes som år så kom vi fram till kistan. Jag släppte ner Cara och jag tog hennes lilla hand i min. Hon höll en ros i den andra handen som jag antog min faster hade gett henne. Jag satte mig på huk framför henne och strök bort hennes tårar. Hon snyftade till och kollade ner.

“Dad’s in there” sade jag försiktigt och pekade på den bruna kistan. Hon kollade på kistan innan hon kollade på mig igen. “He’s in a good place now” fortsatte jag och om jag nu hade trott på att man antingen kommer till himlen eller till helvetet så hade jag inte exakt trott att pappa hade kommit till himlen. Detta sade jag ju så klart inte till Cara.

“Do you think he’s an angel?” frågade Cara och jag suckade.

“I don’t know what he is, but I do know that he’ll watch you grow up and become a big, strong girl” förklarade jag och hon nickade långsamt. Jag ställde mig upp igen och lyfte upp henne i mina armar. Jag gick närmre kistan och tog hennes hand som höll rosen. Jag strök hennes hand med min tumme samtidigt som vi lade den på kistan tillsammans. Vi kollade på den ett tag och tårar rann ner för både mina och Caras kinder. Fast jag grät inte för att min så kallade pappa var död. Jag grät inte för att jag hade förlorat ännu en familjemedlem. Jag grät för att Cara behövde gå igenom detta. En fyraåring som hade hela livet framför sig och som bara har levt ett kort tag. Hon har gått igenom sådant som nästan ingen annan fyraåring har gjort och jag kommer aldrig förlåta mig själv för det.

SUMMERS PERSPEKTIV

Efter att själva begravningen för Harrys pappa var över så hade Harry snabbt dragit ut mig från kyrkan. Han vägrade gå till “efterfesten” och jag tänkte inte tvinga honom. Jag visste att det här var jobbigt för honom och jag tänkte inte pressa honom mera. Han hade sagt hej då till Cara och hans faster hade lovat att de snart skulle få ses.

Vi satte oss i Harrys bil och utan några ord sagda så började han köra. Jag lade min hand över hans som var på växelspaken och klämde åt den lite. Vi behövde inte säga någonting. Han visste att jag var där för honom och att han kunde luta sig mot mig. Dock så var Harry, Harry och jag visste att han inte gillade att gråta framför mig. Eller någon annan för den delen.

“Are you okay Harry?” frågade jag och kollade på honom. En kort nick från honom fick mig att släppa ämnet då jag visste att han inte ville prata om det. Han höll ratten i ett hårt och stadigt grepp och hans käke var spänd.  Jag vände min blick så att jag kollade ut genom fönstret. Regnet smattrade mot rutan och mörkret hade lagt sig över London. Det var November månad och allt var så trist och grått. Men det spelade egentligen ingen roll idag. Det var redan tråkigt och dystert iallafall.

Efter några minuter så nådde vi Harrys lägenhet. Vi klev ur bilen och gick in i byggnaden. Som vanligt fungerade inte hissen men det förvånade mig inte längre. Vi gick in till hans lägenhet och jag stängde dörren bakom oss. Harry slängde av sig skorna och började knyta upp slipsen som jag måste medge var väldigt svår att få på. Jag lovar, Harry är som ett barn ibland. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var gulligt.

“Here, let me help you” sade jag och ställde mig framför honom. Han släppte taget om slipsen och jag knöt upp den. “There you go..” Jag kollade upp på honom och han slängde av sig sin kavaj. Han fortsatte sedan längre in i lägenheten och snart kunde jag höra en dörr stängas. Jag suckade lite och tog upp kavajen från golvet, borstade av smutset och hängde sedan upp den på en galje. Jag gick till vardagsrummet och virade en filt om mig. Harry hade inte betalat de senaste räkningarna och han vägrade låta mig göra det. Därför fanns det inte så mycket värme. Jag suckade lite och gick till köket. Lyckligtvis låg det inga rökta cigaretter här vilket gjorde mig glad. Harry försökte att inte röka när jag var med honom och det uppskattade jag.

Steg hördes bakom mig och när jag kollade bak så såg jag Harry i bara kalsonger. Han lutade sig mot dörrkarmen och korsade armarna.

“Can you come to bed with me?” frågade han och jag nickade. Jag gick fram till honom och han tog min hand. Han ledde mig till hans sovrum där det var varmare än i resten av lägenheten. Jag lade filten på en stol och tog av mig min klänning. Jag kände Harrys blick på mig hela tiden vilket fick mig att rodna. Jag tog en av hans tröjor och satte på mig den innan jag tog av mig min bh. Jag kysste Harrys kind innan jag kröp ner i sängen. Han log smått och lade sig ner bredvid mig. Han lade sin arm omkring mig och snart så kände jag hans hand treva upp under min tröja. Jag kollade på honom och såklart så flinade han. Han kysste mitt nyckelben och log busigt mot mig.

“Harry, are you sure it’s a good time for that now?” Frågade jag och bet mig i underläppen.

“Yeah, Summer I need you. I need to feel you like no one else can” svarade han och kollade in i mina ögon. Istället för att säga något så pressade jag mina läppar mot hans. Harry visste att det var ett ja från mig då han tog av mig min tröja. Vi rullade runt lite så att jag hamnade överst. Jag grenslade honom och lade mina händer på hans bröst. Hans händer vandrade upp och ner för min bara rygg samtidigt som våra tungor slogs om dominans. Harry rullade runt oss igen så att han var över mig. Han avbröt den heta kyssen och började istället kyssa min nacke. Jag stönade när jag kände att han sög på min hud och när han flinade så märkte jag att han hade hört det. Utan att säga något så kysste han ned för mitt nyckelben. Mina händer fann hans och våra fingrar flätades samman. Jag bet mig i läppen när jag kände Harry kyssa ner för min kropp. Han slutade precis över där min troskant började och log upp mot mig. Han drog snabbt av mig mina trosor och jag hjälpte honom att ta av sig sina kalsonger. Han sträckte sig mot nattduksbordet och snart höll han en kondom i handen. Han öppnade paketet och tog ut den.

“Umm Harry.. May I roll it on?” frågade jag samtidgt som en lätt rodnad spred sig över mina kinder. Han log mot mig och kysste mig snabbt på munnen.

“Of course baby, don’t feel embarrassed” viskade han och gav mig kondomen. Jag nickade och rullade på den. Jag såg hur Harry blundade och jag kysste honom försiktigt. Han log och kysste mig tillbaka. Han satte händerna bredvid mig för att hålla sig uppe samtidigt som han pressade sig in i mig. Han lät mig bli van vid känslan innan han började jucka. Våra andetag var det enda som hördes i rummet och jag drog efter andan när han juckade snabbare. Jag virade mina armar omkring honom och rev ner för hans rygg. Jag kysste hans nacke och jag log stort när jag hörde mitt namn lämna hans läppar. Jag stönade mot hans hud och rörde mina höfter lite för att möta han. Det kändes som om jag brann, så varm var jag och Harry var det enda som fanns i mitt huvud just nu. Allt jag kände och allt jag tänkte på var honom. Jag kände hur han trängde sig hårdare in i mig och flera stön lämnade mina röda, svullna läppar medan jag kände hans läppar lämna lätta kyssar på min nacke. Våra händer sammanflätades ännu en gång och jag kramade hans hand hårt. Mina ögon mötte hans och jag kunde se att den gröna färgen var tillbaka, lite grann. Jag tog ett skakigt andetag och ett smått leende spred sig på hans läppar, som för första gången på länge, nådde de gröna ögonen.

Kan man fixa någon som är trasig? Kan man plocka upp bitarna som är kvar av pusslet, och göra ett nytt pussel av dem? Kan man förvandla smärtan till någonting annat? Är det möjligt att göra någonting som ingen annan har lyckats med?