---

SUMMERS PERSPEKTIV

Lucy hade verkligen försökt få mig på bättre humör, det hade hon. Jag hade själv gjort mitt bästa för att inte tänka på Harry, men det var svårt. Hans kläder fanns på olika ställen i mitt rum efter alla gånger vi hade sovit här, och om jag tryckte ner mitt ansikte i kudden kunde jag fortfarande känna en svag doft från honom där. Allting påminde mig om honom, och jag hatade att det var så. Jag hatade att jag inte kunde glömma honom, hur mycket jag än ville det.

Jag suckade tungt och tittade på den röda boken med guldiga blommor, min dagbok. Där stod så många känslor och upplevelser som hade hänt mig, men jag hade inte skrivit i den på länge. Jag hade inte behövt det, jag hade varit så lycklig med Harry. Jag plockade upp den i mina händer och strök sakta mina fingrar över det röda mjuka materialet. Kanske borde jag börja skriva igen? Jag öppnade sakta boken och tog ut pappret som låg löst i den. Jag visste vad vad det var för papper, och rubriken fick mig att le.

20 things I want to do before I’m 20

Ja, det var ett tag sen jag hade skrivit den lappen, men jag hade fortfarande en massa saker kvar att göra på den listan. Min blick for neråt på listan och jag läste lite, tills jag kom till en punkt som ännu en gång påminde mig om honom.

Fall in love. For real. ✓

Den var förbockad, och självklart handlade det om Harry, vem skulle det annars handla om? Jag gjorde argt ett rött kryss över bocken jag hade gjort och kastade pappret och den röda pennan jag hade i händerna på marken. Varför hade jag ens kvar listan? Det var inte direkt så att jag ändå skulle kunna uppfylla alla de där sakerna själv. Jag tog ett djupt andetag och öppnade istället en tom sida i min dagbok, plockade upp pennan ifrån golvet igen och började skriva.

Dear diary. Haven’t written here for ages so it feels a bit weird, eh? But I just feel like I need it right now. And well.. It still hurts. It hurts me what Harry did to me, and that feeling won’t go away. I hope that I will, eventually.. I really thought he felt the same, but it’s not like it really matters anymore. I don’t really know what to write, it’s hard to describe how I feel without letting my tears fall down and wet the paper..

Now I finally know what people mean when they talk about broken hearts.. I really wish it was different. But I’m going to forget him, I will, I have to forget him. I can’t let him hurt me forever. I will, and I will be happy again. He can’t ruin anything else for me. And I can promise myself one thing. I will never love him again, that’s one thing I know.

HARRYS PERSPEKTIV

Lördagen hade svept förbi snabbt och det var redan söndag. Jag fruktade att gå till skolan imorgon, tanken på att Summer kanske visste om vad som hade hänt på festen i fredags gjorde mig nervös, arg och besviken. Om hon visste så skulle jag aldrig ha en chans med henne igen. Hon hade kämpat för att få mig att ändra mig och vara den som jag verkligen är. Men i fredags så svek jag henne och jag ångrade mig så mycket. Den enda jag ville ha på det sättet var Summer. Det var hennes hud jag ville känna mot min. Det var hennes doft jag ville känna och se henne i det mest sårbara tillståndet som bara jag hade nycklen till. Fan vad jag hatade Louis för att han hade pratat om vadet högt i skolan. Men allt var såklart inte hans fel. Allt var mitt jävla fel, om jag hade sagt nej från början så hade jag inte trasslat in mig såhär och allt skulle vara bra. Men jag som inte kunde stoppa mig själv hade satt mig själv i klistret och samtidigt sårat den person som jag verkligen brydde mig om och jag visste att jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv om jag inte fick henne tillbaka.

Plötsligt var det som om allt gick ihop för mig. Jag hade förlorat henne. Tjejen som jag älskade och som älskade mig tillbaka. Jag hade förlorat den enda som såg förbi den mörka, svarta Harry och såg mig för den ljusa, goda. Den Harry som jag gillade och även hon. Jag hade förlorat tjejen som hjälp mig när jag hade det svårt och som alltid hade varit vid min sida. Och nu satt jag här med tårar rinnandes ner för kinderna. Mitt liv hade äntligen varit okej faktiskt bra för ett tag. Men nu var jag tillbaks på ruta ett och det kändes ännu jobbare och tyngre att gräva mig ur den här gropen jag själv skapat.

Jag drog händerna över mitt ansikte. Tårarna forsade ner och jag kände både ilska och sorg. Inget tycktes gå bra i mitt liv just nu och tanken av att det mesta var mitt fel gjorde inte situationen bättre. Glaset jag hade i handen kastade jag på väggen. Glassplitter hamnade överallt men jag brydde mig inte. Ingenting kunde bli mer rörigt än vad jag var. Inget kunde göra ondare än att förlora det enda ljuset i mitt liv.

Med skakiga händer satt jag med mobilen framför mig. Jag hade ringt Summer några gånger men när hon inte svarade efter sjätte gången så bestämde jag mig för att smsa henne istället. Mina fingrar sveptes snabbt över skärmen och formade ord. Jag suddade bort, skrev om ett antal gånger innan jag äntligen var nöjd.

TO: Summer<3

Summer, I know you’re mad at me. I am too. I know what I did was a dick move and I regret it so much. You were my girl and I could call you mine. I miss that. I miss us. You make me happy and you’re the only reason to why I’m changing.. I love you, you know that. What I did was wrong and I wish that I could turn back the time and undo the bet. But I can’t, but instead I will do everything I can to win you back. I will do everything so you’ll trust me again. Because I love you, and I always will. Please let me explain everything, face to face. Love, Harry xx

Jag tryckte på skicka och andades ut ett andetag jag inte visste att jag höll inne. Lättnad föll över mig. Även om hon förmodligen inte skulle svara så hade jag berättat mina sanna känslor för henne.

Min blick for genast till min mobil när den vibrerade till och jag kunde inte hjälp att le när jag såg Summers namn dyka upp på mobil skärmen. Men leendet försvann snabbt när jag läste hennes meddelande.

FROM: Summer<3

It’s over Harry. You broke my heart and there’s nothing you can do about it. Please leave me alone and don’t ever talk to me again.

Jag läste smset om och om igen och mitt hjärta föll ännu en gång i kras. Jag suckade tungt och drog en hand genom mitt hår. Detta skulle bli svårare än jag trodde, men jag stoppade inte för det. Mitt hjärta hoppade till lite när min mobil vibrerade till igen. Mina ögonbryn rynkades samman, vad ville Summer nu? Jag behövde inte höra att jag skulle hålla mig borta ännu fler gånger. Mina tankar avbröts när jag läste smset, som förresten inte var till mig, och jag log stort. Detta var helt klart förvånande, men samtidigt en lättnat.

FROM: Summer<3

I miss Harry so much Lucy! I don’t know what to do, please call me <3

---

CLIFFHANGER!!!! Mohhaha! Äntligen kom det en cliffhanger :P Har inte haft några sådana på ett tag nu ;) Kommentera gärna vad ni tror kommer hända, åsikter, tankar med mera. Det är roligt att läsa och ni gör oss såååå glada. Ni ger oss inspiration och motivation till att fortsätta skriva. 

Ha en fortsatt trevlig kväll iallafall och förlåt för inget kollage men jag har ingen inspiration till att leta bilder just nu.. 

Puss och kram! //Josefin xx