Moments - del 2

| Postat i: Moments
Tidigare:

“This was a perfect way to celebrate two months with you. I’m so glad I met you” viskade Zayn i mitt öra.

“I’m more than glad than you are.”

“No, I win.”

“No, I do”

“Fine, Amanda. I’ll let you win this time” sa han och vi möttes i en kyss.

“Thank you” svarade jag sedan innan jag slöt ögonen. Mitt liv var verkligen helt perfekt.

AMANDAS PERSPEKTIV

Nästa morgon vaknade jag i min pojkväns armar. Ett leende spred sig så fort jag såg honom. Han såg så himla fridfull ut när han sov. Jag drog en hand genom hans hår och han vaknade direkt till liv.

“Are you playing with my hair?” frågade han och gnuggade sig i ögonen.

“Mhm” hummade jag och drog ännu en gång en hand genom hans hår som nu blivit mycket intressant.

“You know I don’t like when people do that” sa han och harklade sig.

“I’m your girlfriend Zayn, I can do anything with you” sa jag och han skrockade.

“Whatever you say sweetie” sa han och pussade mig på kinden.

“Zaynie I’m hungry” sa jag och lade huvudet på hans bara bröst.

“Me too” sa han och strök mig över ryggen.

“Go fix something”

“Do you really want to eat burned food?” frågade han och höjde på ögonbrynen.

“No, but I don’t want to go down there alone” sa jag och han kollade på dig med ett slött leende.

“Let’s cook together then” sa han och ställde sig upp. Jag gjorde det samma och drog på mig Zayns mjukisbyxor över mina bara ben. Zayn tog min hand och tillsammans gick vi ner till köket. Huset var alldeles tyst så jag antog att hans familj fortfarande sov. En blick på klockan fick mig att inse att den bara var nio.

“It’s just two weeks left before the summer holidays. I can’t wait” sa jag glatt och satte mig på diskbänken.

“I know right, the time has passed so fast” sa Zayn och log mot mig. Jag nickade instämmande och hoppade ner från diskbänken.

“I want eggs, do you want eggs?” frågade jag även fast jag redan visste vad svaret skulle bli. Enda sedan vi var små så hade vi haft som en tradition att alltid äta någon slags form av ägg till frukost när vi sov över. Jag visste egentligen inte varför. Det var ju inte något speciellt med ägg direkt. det var väl bara att vi båda gillade det.

“Of course I want to, we can do scramble eggs” sa han.

“Sure, but you can change that sentence a bit because both you and me know that you won’t do anything since you can’t do scramble eggs” sa jag och räckte retfullt ut tungan åt honom.

“Pfft, then I’ll just sit here and watch my beautiful girlfriend cook” sa han och satte sig ner vid bordet. En rodnad spred sig på mina kinder samtidigt som jag började ta fram ingredienser.


“This was lovely babe, thanks” sa Zayn och började duka undan.

“Anytime Zaynie” sa jag och han himlade med ögonen.

“When are you going to stop with that nickname?” frågade han och jag fnittrade.

“Hmm let’s see...” började jag och låtsades fundera. “What about never!” sa jag med ett flin på läpparna. Zayn suckade bara och log mot mig. Vi diskade all disk och dukade undan innan vi gick upp på hans rum igen. Jag lade mig ner under hans täcke och lät värmen omfamna min kropp. Zayn gjorde det samma och lade sig ner tätt intill mig med ett leende på läpparna.

“I didn’t get my morning kiss before” sa han och putade med läpparna. Jag skakade skrattandes på huvudet och böjde mig framåt för att placera en puss på hans läppar.

“No no, not enough” sa han och lade en hand bak på min nacke för att pressa samman våra läppar ännu en gång. Denna gång var kyssen dock längre och mer passionerad. Min ena hand fann sin väg mot hans kind medan den andra lade jag i hans nacke. Fjärilarna var som vilda tjurar i min mage och jag kände mig hur lycklig som helst. När vi båda var andlösa så drog vi oss ifrån varandra. Vi pressade våra pannor mot varandra och Zayn log.

“I love you Amanda” sa han och strök bort en hårslinga från mitt ansikte.

“I love you too Zaynie” sa jag leendes.


Dejten med Zayn kunde inte ha blivit bättre. Därför gick jag nu hem från Zayn med ett stort leende på läpparna. Vi hade spenderat halva dagen tillsammans och nu var jag på väg hem. Att Zayn hade sagt att han älskade mig betydde mycket. Vi hade sagt det förut till varandra, fast då hade vi bara varit vänner. Nu betydde det på något sätt mycket mer. Fjärilarna i min  mage vägrade sluta dansa även fast jag inte var med Zayn längre. Jag kunde inte förstå hur en kille kunde ha en sådan effekt på mig. Men jag älskade det. Jag älskade känslan av att veta att jag hade någon där som gillade mig för den jag var. Jag svängde in på vår gata och såg att både mamma och pappa var hemma eftersom bilarna stod där. En suck for ur mig när jag också förstod att då mina två småsyskon var hemma. På den senaste tiden hade de varit extra jobbiga och jag hoppades innerligt att de skulle lugna sig snart.


“Hi Amanda” sa min mamma när hon såg mig komma in i hallen. “How was it at Zayn’s?” frågade hon och vickade på ögonbrynen.

“Muuuum” gnällde jag och kände en rodnad sprida sig på mina kinder.

“What? I didn’t say anything sweetie” sa hon och ställde sig framför mig med hennes händer på mina kinder. Jag himlade med ögonen och hon skrattade lågt. Hon pussade mig på pannan och gick sedan mot vardagsrummet.

“Can you come to the living room with me?” frågade hon och jag nickade. Jag tog av mig mina skor och min jacka innan jag hängde efter henne in till vardagsrummet. Jag fann resten av min familj i soffan och min pappa gav mig ett smått leende. Jag satte mig i en fåtölj och drog upp knäna mot mitt bröst.

“So, now when we’re all here me and your mum have something to tell you” började pappa och kollade på min mamma. Hon log stort och kollade på mig.

“I got a job!” sa hon glatt och ett leende spred sig på mina läppar. Min mamma hade varit arbetslös ett bra tag nu och nu hade hon äntligen lyckats få ett jobb.

“Really?! What kind of job is it?” frågade jag glatt.

“I’m gonna start teaching again” sa hon leendes och jag log mot henne. Hon hade alltid älskat att vara lärare.

“That’s cool mum, then you can do my homeworks” sa min lillebror och jag himlade med ögonen. Mamma skrattade bara och ruffsade till honom i håret.

“So, when are you starting?” frågade jag och vände blicken mot mamma och pappa igen.

“After the summer. But it’s one catch..” sa hon och kollade ner i marken. Pappa tog hennes hand och kollade uppmuntrande på henne.

“Catch? What kind of catch?” frågade jag och kände mig lite orolig. Hake? Vadå för hake? Var det samma skola som jag gick på som hon skulle börja på? Nej gud, det hoppades jag verkligen inte.

“The school I’m gonna start working at is in Liverpool” sa hon och jag tappade bokstavligt hakan. Liverpool, en stad långt ifrån London. Vad fan var det här? Jag kunde inte lämna allt här. Skolan, mina vänner och Zayn... Zayn jag skulle aldrig klara att vara ifrån honom.

“You’ve gotta be kidding me” muttrade jag och pappa skakade på huvudet.

“It’s not a joke honey, your mum is going to work in Liverpool and we’re moving” sa han och så fort som orden lämnat hans mun så kände jag mina ögon tåras.

“I’m not leaving London” sa jag lugnt och kollade på dem.

“Sweetie you will make new friends in Liverpool and you can always go to London and visit once in a while” sa mamma och jag kollade med stora ögon på dem.

“Maybe I will make new friends but no one can ever replace those who I already have. And Zayn? Do you really think I can leave him? He’s my boyfriend and we have been best friends since kindergarden. Please mum, I don’t wanna go. I can stay here with dad. He

has his work here” sa jag samtidigt som jag kände att jag var väldigt nära till att börja gråta. Men jag ville inte gråta och jag tänkte inte gråta framför dem. Jag hatade att gråta framför andra. Jag ville inte visa mina ledsna känslor för någon.

“We know that you have Zayn but sometimes you have to let go of the persons you love. And your dad won’t stay here. He’s going to work in Liverpool since they have an office there too” sa mamma lugnt. Jag ställde mig argt upp.

“I really hope that you know that you’re destroying my life right now.” Deras uttryck förändrades snabbt från hoppfullt till sorgsenhet och besvikelse. Jag gick ut från vardagsrummet och skyndade mig till mitt rum. Jag låste dörren efter mig och satte mig på min säng och inte förrän då lät jag tårarna rinna ner för mina kinder. Jag tog en av mina kuddar och kastade den i väggen. Hur kunde allt bli såhär? Jag ville inte flytta och speciellt inte till Liverpool. Det var ju hur långt som helst dit. Kunde inte min  mamma valt ett annat jobb? Var hon tvungen att ta det som var längst bort? Jag lade mig med en suck ner på sängen. Mitt liv gick nyss från toppen till botten.

Har inte så mycket att säga mer än att ni gärna får kommentera :) Vad tror ni kommer hända? 
 
Nästa del kommer på lördag :) (vi kommer uppdatera varje måndag, onsdag och lördag framöver) 
 
//Josefin & Frida xxx

Jättebra del! :) spännande med en flytt

Jätte bra del!:D Ni beskriver det exakt som det skulle vara:) Typ som ni sett mig bråka med mina föräldrar;)Iaf jag är super nöjd:)

Svar: Tack! Vad kul att du gillar den! :D
ettdstories.blogg.se

Asbra kapitel ;)

Den var jätte bra men det skulle vara kul om ni kunde ha med ett colage då och då:) Förstår om det är svårt att få till men det skulle vara roligae att läsa om man hade lite blick över det så :)

Svar: Vi ska börja med kollage till nästa novell. Eftersom vi inte vet hur Amanda ser ut så vill vi inte göra något kollage. :)
ettdstories.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: