---

“Summer!” hörde jag min mamma ropa på mig nerifrån. Jag suckade och gick ner för trappan till hallen där hon stod påklädd och med en svart resväska vid sidan om.

“Yeah?” frågade jag och lutade mig mot den vita väggen.

“I have work this week so I won’t be home anything until tuesday next week. Kate is off from work but she’ll be back on saturday. I know that you’ll be fine without her help but if you need anything, just call her okay?” förklarade hon och jag nickade för att visa att jag hade förstått.

“Great! Well, take care honey. I’ll call you whenever I have time” sa hon och kramade mig. Hon satte sedan upp sitt mörkbruna hår i en stram hästsvans och log mot mig en sista gång innan hon gick ut genom dörren. Jaha, nästan en hel vecka för mig själv. Kanske inte det roligaste. Men vad hade jag för val egentligen?

Jag drog upp de bruna trädörrarna till skolan och började gå mot mitt skåp. Efter att jag hade kommit hem igår så hade jag bara varit i mitt rum hela dagen. Jag hade funderat på vad campingen betydde. Det var ju inte direkt någon dejt. Harry gjorde mig så förvirrad. Ena stunden var han avslappnad och rolig medan andra stunden så var han arg och sa spydiga kommentarer. Jag gillade den första Harry bättre. Jag var osäker på ifall det var en bra idé att öppna sig för Harry. Inte för att jag trodde att han skulle sprida det. Ingen skulle ändå bry sig. Jag var mer orolig för att han inte skulle bry sig. Att han bara satt där och låtsades för att verka som en “bra” vän. Vän? Kunde jag klassa Harry som min vän? Jag hade ju berättat om hela min familj för honom, men var han verkligen min vän. Egentligen så visste jag ju att han ville mer. Men på något sätt så kändes det hela så påtvingat. Han hade aldrig pratat med mig förut. Varför hade han börjat nu? Och dessutom bett mig att gå på en dejt med honom. Harry var en snäll kille och han kunde vara omtänksam om han ville. Men jag hade ingen aning om vad jag kände för honom. Han nästan vägrade att öppna sig för mig. Något som faktiskt sårade mig. Jag hade ju öppnat upp mig för honom. Kunde inte han göra det för mig då? Det var ju inte direkt så att jag skulle sprida det han sa till någon annan. En suck for ur mig vilket fick Liam att vända sig om mot mig.

“What’s up?” frågade han och låste upp sitt skåp.

“Nothing” ljög jag när jag egentligen ville säga allt till honom som var på mina tankar. Men jag hade ingen lust att prata om det nu i skolan och dessutom så visste jag att jag skulle få bättre råd av Lucy.

“If you say so” sa Liam och tog fram sina historia böcker. Jag tog fram mina också och stängde sedan mitt skåp.

“How was your weekend?” frågade jag för att byta samtalsämne samtidigt som vi gick mot klassrummet.

“Great! How was yours?” frågade han mig.

“Also great” svarade jag leendes. Trots att Harry gjorde mig alldeles förvirrad så hade campingen varit rolig. Förutom att jag nu var lite förkyld efter det iskalla badet. Jag hade aldrig campat förut men det var faktiskt roligare än vad jag trodde. Det var också väldigt mysigt.

Jag och Liam gick in i klassrummet där vi såg Niall och Lucy sitta vid ett av borden. Vi satte oss vid bordet bredvid och började genast att småprata eftersom läraren inte kommit ännu.

“So Summer, how was your date with Harry?” frågade Lucy och vickade på ögonbrynen.

“It wasn’t a date Lucy” sa jag och himlade med ögonen.

“Whatever... What did you guys do?” frågade hon istället.

“Umm, we were camping” mumlade jag och kollade ner i bordet. Varför blev det plötsligt så pinsamt. Det var ju bara Harry vi pratade om.

“You’re kidding right?” frågade Niall med ett flin och jag skakade bara på huvudet.

“Oh my god! I would pay to see you! Seriously Summer, you in a forest? I don’t think so” sa Lucy och skrattade.

“You don’t have to believe me, but it’s true” sa jag och ryckte på axlarna. Lucy skulle precis säga något när alla tystnade. Jag kollade runt för att se vad som hände och min blick fastnade vid dörren. Där kom Louis, Zayn och inte minst Harry ingåendes. Alla följde dem med blicken, även jag, och när Harry kollade mot mig kunde jag inte undgå att lägga märke till hans blåtira. Vad hade han gjort? Plötsligt kände jag mig nedstämd. Varför gjorde jag det? Jag hade sett Harry med sår i ansiktet förut. Varför var det så annorlunda den här gången. Jag svalde hårt när en tanke kom upp i mitt huvud. Var det för att jag brydde mig om honom?

Lektionen var slut och alla skyndade sig ut från klassrummet. Jag försökte få tag i Harry för att kunna prata med honom, men han hade varit snabb ut från klassrummet. Jag plockade undan allt som låg på min plats och tog följe med Liam mot mitt skåp. Jag stannade upp i mina steg när jag såg Harry, Louis, Serena, Jennifer och Zayn stå bredvid varandra. Serena höll sig nära Harry och grejade med hans hårtoppar samtidigt som hon höll hans hand. Varför gjorde hon det för? Hon förtjänade inte Harry? Men vad tänkte jag egentligen? Harry var inte min, han fick ju va med vem han ville. Men på något sätt så kändes det så himla fel när Serena stod och flörtade med honom. Jag drog in ett djupt andetag innan jag började gå mot dem. Jag ville så gärna prata med Harry och fråga vad som hade hänt. När jag kom närmre så kände jag att jag hade blickar på mig. Dels från elever runt omkring, kanske inte så konstigt för det var nästan ingen som vågade gå fram till dem, men också från Harry. Hans ögon borrade sig in i mina och han kollade konstigt på mig. Tillslut stannade jag framför honom och fick en sur blick av Serena.

“Hi Harry, I just wanted to ask what happened to you? Are you okay?” sa jag en stund efter att jag samlat mod. Varför var jag så nervös? Jag hade aldrig varit så nervös i Harrys sällskap förut. Men med blickar i ryggen och ett par personer omkring mig som skrattade så var det kanske inte så konstigt. Harrys ögon lös upp innan de snabbt blev vanliga igen.

“Umm okay, why do you care how I am, Winter?” sa han med ett flin och fick de andra att skratta. Jag öppnade munnen för att säga något men inget kom ut. Jag suckade. Hade han nyss kallat mig Winter. Jag trodde vi var över den perioden. Tydligen inte.

Skoldagen var slut och allt jag ville var att gå hem. Harry hade gjort så att jag såg ut som en idiot när jag kom fram till honom. Varför hade han gjort som han gjort? Jag trodde faktiskt att vi hade något på gång. Något som kunde utvecklas till något mera. Men Harry brydde sig för mycket om sig själv och sitt rykte för att kunna prata med mig under skoltid. Jag suckade och slängde min väska över axeln.

“See you later Liam” sa jag och började med raska steg gå mot utgången. Jag hörde Liam ropa hej då innan jag öppnade dörren. Jag gick ner för trapporna som fanns innan dörren och kollade upp mot himlen. Den var mörkgrå och det såg ut som om det skulle börja regna när som helst. Typiskt England. Jag hade precis gått ut från skolgården när någon tog tag i min hand och vände mig om.

“Hi Summer” sa Harry och visade sina vita tänder i ett leende.

“What do you want?” muttrade jag och satte armarna i kors.

“Woah! Someone woke up on the wrong side of the bed this morning” retades han.

“Seriously Harry! What’s your deal? Yesterday and the day before you were all kind to me and I actually enjoyed the time when we were camping! But today you were just mean! If you don’t want to be with me just tell me! Because I actually care about you and it’s not so nice to see you all blue in your face!” utbrast jag argt och kände en lättnad på mina axlar. Att säga vad jag tyckte till Harry var vad jag behövde.

“You care about me?” frågade han och hopp lös i hans ögon.

“I do Harry, but I don’t want you to feel embarassed of me!” svarade jag lite lugnare än förut.

“I’m not embarassed of you it’s just-” började han men jag avbröt honom.

“You just care about your reputation more. It’s fine Harry, really. It’s who you are. But I don’t want to play any games with you” sa jag ärligt och började gå mot tunnelbanestationen. Jag hörde Harry sucka innan han sprang efter mig och stannade framför mig.

“I’m not playing a game Summer. Trust me. The camping yesterday was fun and I did also enjoy it. I like you, I don’t know why I did what I did before. It’s just that no one has ever cared for me before” sa han och jag kollade konstigt på honom. “Except for my family” lade han sedan snabbt till. Jag nickade.

“Well, that doesn’t make you to have the right to tease me and call me Winter. Seriously, I thought we were over that. You made me look like a fool when I came up to you. Do you know how many people who have laughed behind my back today?” utbrast jag och kände mig genast arg igen.

“I know I know Summer, and I’m sorry. Fuck, I don’t even know how to explain myself. But I do know that you looked really cute when you came up to us. I don’t think anyone besides you would do that” sa han vilket fick mig att rodna.

“I gotta go Harry” sa jag och log lite.

“Do I get a second chance?” frågade han hoppfullt.

“Maybe” svarade jag triumferande.

“Well, I don’t take no as an answer” sa han och log sitt fina leende.

“I know that Harry” sa jag och han blinkade bara med ena ögat mot mig.

“See you at work Summer.”

“See you at work Harry” sa jag och vände mig om och började gå mot tunnelbanestationen. När jag kommit en bit så vände jag mig om för att se Harry stå där med händerna i fickorna och le mot mig. Jag vinkade mot honom innan jag svängde så att jag inte kunde se honom längre. På något sätt så längtade jag till att jag skulle jobba. Men det var väl inte för att Harry skulle vara där? Eller..?