Tidigare:

“Erm, excuse me but get a room” hörde jag Louis säga bakom mig. Jag och Rachel särade snabbt på oss jag gav Louis en road blick.

“You must just love to interrupt us, don’t you?” frågade jag och min hand slank in i Rachels.

“You know that I do, Zayn” svarade Louis med ett flin och höjde sedan på ögonbrynen åt oss båda innan han skrattade lite. Jag tittade på Rachel och vi båda brast ut i skratt i samma sekund. Just då kunde jag inte låta bli att känna att vi passade så bra ihop, min tjej och jag. För det var ju så det var, min tjej och jag.

---

RACHELS PERSPEKTIV

Egentligen var det ganska ofattbart. Simon hade sagt precis motsatsen emot vad vi var så säkra på att han skulle säga, han hade ju inte alls velat lägga ner One Direction. Vi alla hade nog blivit ganska chockade, men det kändes väldigt skönt att veta att nu var verkligen Carol och Connor helt ute ur bilden. Eller ja, kanske inte Carol eftersom Simon inte hade rätt att sparka henne men hon var iallafall ute ur mitt liv. Jag och Zayn kunde äntligen vara tillsammans på riktigt, ha ett riktigt förhållande som varken var det minsta fejkat eller gömt. Jag ville visa världen att han var min underbara pojkvän, jag ville tala om för alla hur mycket jag älskade honom. Och bandet var kvar, nu med Simon högst upp i ledningen. Mitt liv hade på några få minuter, ändrats till så mycket bättre. Och jag var glad igen, något som jag inte hade varit på länge.

Jag och Zayn hade gått upp efter frukosten och lagt oss i sängen igen, vi båda kände oss lata och ingen orkade göra något nu. Så nu myste vi bara, något jag älskade att göra. Jag drog Zayn närmre mig och andades sakta in hans doft. Mina ögon var slutna och mina armar var kring Zayns midja. Ljuset i rummet störde mig inte, och det var knäpptyst runt omkring oss. Här skulle jag ha kunnat stanna för alltid. Zayn flyttade mig närmre honom om det ens var möjligt.

“We won, Rachel. Finally, we won” sa han. Jag kände hur mina mungipor sköt i höjden och jag log för säkert hundrade gången idag.

“I know, I still can’t believe it” mumlade jag och tittade upp i hans bruna, underbara ögon.

“Oh, well, you should. Because this is the reality and I can finally be with you whenever I want” sa han glatt och fick sedan ett litet mer seriöst uttryck i ansiktet.

“Do you wanna come tonight and watch us on the stage?” frågade han och jag kunde se hopp lysa i hans ögon. Jag visste att han gillade när jag kom och tittade på när de uppträdde, han hade sagt att det fick honom att känna sig säkrare och gladare när han visste att jag fanns med honom.

“It’s the last concert in the L.A, isn’t it?” frågade jag lite halvt dystert med tanke på att han snart skulle vara tvungen att åka vidare. Zayn nickade till svar och flätade sakta ihop våra fingrar.

“Of course I’ll come, you know that I would come just to see you perform. Even though I can get it free here” sa jag och höjde retsamt på ena ögonbrynet. Zayn bara skrattade men log sedan sött.

“Thanks Rach, I’ve got two tickets for you and someone you can bring tongiht.. On the first row” sa han glatt och jag strirrade på honom.

“How did you manage to do that, first row?” frågade jag häpet. Zayn bara skrattade lite.

“It has it’s advantages to be an artist, you know” sa han och pussade mig på pannan.

“Yeah, I’ve figured” svarade jag och log lite. Trots att jag hade kvar en hel del inspelning till filmen och Zayn skulle åka vidare till resten av USA, så gjorde det inget. För denna gången kunde vi åka ifrån varandra och veta att vi skulle träffas igen. Jag log åt tanken och kunde inte låta bli att längta tills ikväll - jag visste att de skulle smasha sitt framträdande fullständigt, det gjorde de alltid.

ZAYNS PERSPEKTIV

“Are you sure that you think she’ll be okay with it? That it’s not too much?” frågade jag oroligt och slängde en blick på Liam som satt framför mig och blev sminkad, precis som jag. Det var inte långt kvar tills vår sista konsert i Los Angeles skulle gå av stapeln och jag skulle sakna denna staden. Förmodligen mest för att det var här Rachel fanns, just nu iallafall.

“Zayn, relax. You’ve asked me like ten times and I always say the same, that it’s perfect. Dani would have loved if I did it to her, really. It’s perfect and you should just enjoy everything tonight” svarade Liam med ett försäkrande leende samtidigt som han nästan fick puderdosan som en tjej höll på att sminka honom med, i munnen. Han spottade på golvet och jag började skratta.

“No talking, Liam” sa tjejen koncentrerat Liam bara nickade mot mig, gjorde ännu en gång klart för mig att det jag tänkte göra ikväll var en bra sak, rätt sak. Jag nickade för mig själv medan jag ännu en gång fick en dos av puderdosan och slöt mina ögon. Liam hade rätt.

“But what if she gets all the hate on her?” frågade jag oroligt medan tjejerna som fixade oss började styla våra hår.

“Then you’re there to help her through it” svarade Liam som om det vore den mest enkla saken i världen. Och det var det kanske också, det var ju Rachel vi pratade om.

“You’re right Liam” sa jag och gav honom ett litet leende.

“Aren’t I always Zayn?” frågade han och vickade lite på sina ögonbryn. Jag bara skakade på huvudet, ibland undrade jag om inte Liam var den knäppaste av oss fem killar. Men när jag tittade på Harry och Louis som stod och räckte ut tungorna åt varandra, ändrade jag mig direkt. Nej, Liam var inte den knäppaste. Det priset hade de redan tagit.

“Hey guys, we have some news tonight. And it’s really great news”  sa Niall i mikrofonen. Publiken jublade högt, kanske hade de redan hopp i tankarna om vad vi hade tänkt att säga. När vi hade fått lite mer lugnt i arenan, om man någonsin kunde kalla det lugnt, så släppte vi nyheten.

“We can actually reveal the news that One Direction is still a band, which you guys could maybe guess since we’re here tonight, to perform for you. And we’re not planning to quit. One Direction exists!” ropade jag ut till publiken. De jublade högre än jag någonsin hört någon publik vi hade framfört för hade jublat. Det var ett öronbedövande sorl och jag såg att folk även grät på denna konserten, men här var det tårar utav glädje och inte av sorg. Jag log så stort att jag fick ont i mina mungipor och kunde inte sluta le. Publikens sorl lade sig ändå efter en stund efter många uppmaningar av oss. Min blick hade landat på Rachel, hon log stort emot mig. Mitt hjärta hoppade över ett skutt som det ofta gjorde när jag tittade på henne, och jag kunde inte hjälpa att jag faktiskt kände mig lyckligare än någonsin nu. Nu när vår nyhet var sagd kunde vi dra konserten ordentligt. Det välkända beatet till Up All Night började spelas och jag kände det pulsera genom hela min kropp. One Direction var tillbaka, även om vi egentligen aldrig hade varit riktigt borta.

RACHELS PERSPEKTIV

Jag hurrade i takt med resten av publiken. Även om jag egentligen inte var ett stort fan av One Directions musik på det viset eller skulle betala allt jag hade för att få träffa dem, ganska ironiskt eftersom jag träffade dem ofta, så älskade jag att se dem uppträda. Särskilt Zayn, när han stod på scenen förlorade han sig helt i det och det var som om det bara existerade denna kvällen i hans huvud. Han såg så bra ut när han stod där uppe och jag kunde knappt fatta att hur han kunde vara min. Men det var han, min underbara kille. Många folk hade känt igen mig och Lauren när vi hade klivit in på konserten, kanske inte så konstigt med tanke på att vi var skådespelare. Men jag och Zayn hade varit överallt i tidningarna ett tag och det hade verkligen gjort mig mer känd. Kanske inte på det mest positiva sättet i och för sig. De sjöng låt efter låt och jag blev bara gladare och gladare ju längre in på konserten vi kom. Att se de fem killarna jag tyckte om så mycket hoppa runt på scenen som idioter gjorde mig ändå så glad, jag blev full i skratt av att titta på dem. Ibland kom de ut en och en och pratade lite kort om deras karriär hittills och hur tacksamma de var för allt, ibland för att prata lite om sången som skulle komma härnäst. Efter ett tag kom Zayn ut på scenen och jag log stort, att få höra hans röst i mikrofonen gjorde mig glad.

“You guys having a good time?” frågade Zayn med ett stort leende på läpparna. Hela publiken jublade till svar, och det var ju svar nog att alla älskade konserten. Jag satt omgiven av tjejer som grät av lycka över att få se killarna på riktigt och som skrek sig hesa. Zayns blick flög runt på publiken, men han såg nog inte så många. Han hade berättat för mig att man inte kunde se så långt ifrån scenen, bara en liten del av publiken.

“We’ve come to another one of our songs on the new album. I have heard people say that this song is the most touching and beautiful one, and I can quite understand why. I personally love this song.. This is Little Things, and I barely never do this, but I’d like to dedicate this song to someone. This person means so much to me, so, so much. She has helped me through a hell of things that I couldn’t have done without her. She’s amazing and I truly love her” Jag stirrade häpet upp på Zayn och kunde knappt tro mina ögon. Jag visste precis vem han pratade om, mig. Han ville tillägna deras sång till mig, framför många tusen människor. Den tanken fick mina känslor att svamla över och jag kunde inte ens förklara för mig själv hur mycket jag älskade den här killen, ens om jag försökte.

“I’m dedicating this song, Little Things, to my girlfriend Rachel” sa Zayn och jag hörde ett aww gå ut över hela arenan. Jag kände verkligen mina kinder hetta upp medan min blick var som fastnaglad på Zayn. Han vände sitt huvud och tittade plötsligt rakt på mig med ett stort leende. Jag log tillbaka medan jag kände mitt hjärta dunka hårt i bröstet. Alla som satt nära mig eller runt omkring mig hade riktat sina blickar åt mitt håll, vilket kanske var förståeligt. De andra killarna kom ut på scenen och melodin jag kände igen så väl började spelas. När Zayn öppnade sin mun och började sjunga sitt solo kände jag hur en tår sakta rullade ner för min kind. Hans blick var fäst på mig och han sjöng med sådan känsla att jag fick gåshud på armarna. Jag sjöng tyst med i sången, jag hade hört den så många gånger förut att jag kunde den utantill. Ingen hade någonsin gjort något så här fint för mig förut. Jag kände alla blickar bränna i nacken men jag var knappt medveten om det. I min värld existerade bara Zayn och ingen annan. När han hade sjungit klart sitt solo jublade publiken lite. Fler varma tårar strömmade ner för mina kinder och jag kunde inte sluta att le. Sången fortsatte och jag sjöng också med i resten av den, jag kunde ju alla orden. Det var något av det finaste jag hade varit med om, inte något jag skulle glömma i första taget.

När konserten var slut tömdes sakta arenan ut på folk, Lauren gick hemåt och tackade mig för konserten, hon såg hur glad jag hade blivit för det Zayn hade gjort så hon förstod nog att jag ville stanna och träffa honom. Jag kände mig fortfarande rörd efter att Zayn hade tillägnat en hel låt till mig, dessutom den låten, Little Things. Han hade iallafall haft rätt när han hade sagt att folk tyckte det var den vackraste sången för det var det verkligen. Och hans ord hade gått rakt till mitt hjärta. Just nu kändes som om ingen annan faktiskt kunde göra mig lyckligare än Zayn kunde. Det tog lång tid innan arenan blev tom på folk, men jag var fast besluten att stanna och vänta på Zayn. Jag ville tala om för honom hur mycket detta hade betytt för mig. Ca en halvtimme senare hade arenan blivit tömd på folk och det såg så mycket mer annorlunda ut när det var tomt. Jag klev upp ifrån min stol och ville gå upp på scenen men funderade på vägen upp dit. Ett sms skickade jag till Zayn, jag hade i och för sig sagt innan att jag tänkte stanna efter konserten, Zayn ville det också, men han kanske skulle se mitt sms nu ändå. Då hörde jag steg på ena sidan om mig och där kom Zayn gående, han hade tagit vägen ner från scenen ut till publiken. När jag fick syn på honom strömmade mitt hjärta över av känslor igen, för det hade han gjort för mig ikväll. Jag log stort och gick upp och mötte honom. Han såg svettig ut efter att ha uppträtt så mycket på konserten men jag tyckte bara att det gjorde att han såg snyggare ut, på något konstigt vis. Men han hade en bekymrad rynka i pannan vilket fick mig att bli lite smått orolig.

“Zayn, is something wrong?” frågade jag och tittade på honom.

“I’m sorry Rachel. I really didn’t know you would hate this. I’m so sorry I made you cry and did this to you but please don’t break up with me. I did it because I love you and I need you in my life. You can do anything, but please don’t go” sa han och kupade sina händer runt mitt ansikte. Värmen från hans händer gjorde mig också varm, hela han var varm ifrån att ha sprungit runt på scenen. Jag stirrade chockat på honom och placerade mina händer över hans på mina kinder.

“Zayn... What are you talking about? I’m not mad, I loved it” sa jag och rynkade fundersamt pannan.

“But you cried...”

“I cried because it was beautiful. It was the most beautiful thing someone have ever done to me. I loved it, and I love you. I would never, ever leave you” sa jag och log lite. Mina ord fick ett leende att även sprida sig på Zayns läppar och han drog in mig i varm kram, bokstavligt talat, för han var verkligen varm.

“I just wanted to tell the world how much I love you. And if you get jealous fans after you, I’ll be by your side” sa han vilket fick mig att le ännu större. Jag hade verkligen den bästa pojkvännen man kunde tänka sig.

“Thanks. It means a lot. I loved the whole concert, you did wonderful” sa jag och lutade mitt huvud emot hans axel. Zayn gäspade lite.

“Thank you Rachel, really. Let’s go home, yeah? And sleep, I’m so tired. And this is the last night in a while that we can sleep together and I don’t wanna miss that out” sa han och slängde sin arm runt min midja. Vi gick hand i hand upp bakom scenen och jag kunde inte låta bli att tänka, att ja, jag var nog den lyckligaste tjejen i världen.

---

Nej, detta är inte slutet! Det kommer en del till på fredag innan epilogen! :D Vad tyckte ni? Är inte Zayn en himla bra pojkvän som tillägnar en låt till sin flickvän? Det tycker iallafall jag :D Minst 5 kommentarer för att få nästa del av sto på onsdag :)

 

//Josefin & Frida xxx

 

P:S PÅ onsdag så åker ju jag och Frida upp till vår vackra huvudstad för att gå på 1D's konsert :D SÅ därför kommer det vara ett tidsinställt kapitel då bara så att ni vet :P