Still The One - del 18

| Postat i: Still The One

Tidigare:

Efter ett tags mysandes i soffan bestämde vi oss för att göra frukost. Vi gick in i köket och tog fram allt vi behövde till att göra äggröra som vi bestämt oss för att göra.

“Do you need help?” frågade jag Ellie som sagt att hon skulle gör frukosten själv eftersom hon tyckte att jag behövde vila.

“No, just sit there and do nothing” svarade hon och jag suckade. Men sen när följde jag några “regler”?

 

ELLIES PERSPEKTIV

“NIALL, WHERE IS MY SOCKS WITH THE PIGS?” ropade jag ifrån mitt och Nialls rum där jag stod och packade i saker i min väska. Tre veckor hade gått och det hade äntligen blivit dags för vår resa till Holmes Chapel och Irland. Och jag tänkte inte åka utan mina grisstrumpor, de var alldeles för mysiga för att lämna kvar här.

“I don’t know, haven’t seen them” sa Niall som precis klev in genom rummet. Hans blick vandrade runt på golvet där alla mina kläder låg utslängda. Eller ja, man kunde knappt se golvet under alla kläder så det var mer som att han tittade på mina kläder.

“Are you really going to bring all these clothes?” frågade han chockat och riktade sedan blicken emot mig.

“Of course” svarade jag och höll inne ett leende som höll på att formas på mina läppar. Jag älskade att lura Niall, särskilt eftersom han var så lättlurad också.

“You’re kidding, right? After soon seven years together and I still don’t know how you think sometimes” sa han och skakade lite på huvudet åt mig. Jag vände mig om och började ännu en gång att leta efter strumporna. Snart kände jag ett par starka armar omkring min midja och det fick mig att le.

“I always know how you think” sa jag och skrattade lite.

“Well, maybe not this time...” sa han och pussade mig på kinden.

“Is that so?” frågade jag med ett höjt ögonbryn.

“Yeah. Because I know you’re just kidding with me and you believe that I will fall for your little joke” Hans mun kittlades emot mitt öra och jag kände mig precis så där nykär som jag hade känt mig när jag hade fallit för honom sex år tidigare. Niall kunde fortfarande få mig att känna mig som en liten flicka ibland, och jag var precis lika förälskad i honom nu som jag hade varit då.

“Maybe I was just kidding a bit with you... But that’s just because it’s funny” sa jag och drog in honom i en kram.

“It’s not”

“It is”

“It’s not”

“It is”

“Just shut up now and come and eat dinner with me, that I have cooked all by myself” sa Niall stolt och jag skrattade lite.

“What if I don’t wanna eat dinner with you?”

“Well honestly, you don’t really have a choice. Because you can’t say no to a dinner with your boyfriend”

“Well, that’s true” sa jag med ett leende och tog tag i Nialls hand.

“Let’s eat, and see if you like my food” sa han och vi gick tillsammans ut till köket.

“I’m not sure I will”

“Naah, you will, don’t worry”


“I still can’t find my pig socks” muttrade jag surt medan jag lyfte på alla mina kläder i vårt sovrum. Sovrummet såg numera ut som en svinstia där hur många grisar som helst hade stökat till, och ändå var det bara jag som hade varit där inne. Jag började rota i Nialls garderob och slängde ut alla hans kläder på golvet. Han kom in med sin resväska till sovrummet, förmodligen för att packa eftersom vi skulle åka imorgon. Han stannade när han såg att jag slängde ut alla hans kläder och till min förvåning började han att skratta.

“You’re not gonna find your socks there, love” sa han roat medan han gick fram till mig.

“Yes, I’m sure you’ve stole them” sa jag och började titta igenom hans kläder som nu låg på golvet.

“I wouldn’t steal, and especially not from y-” började han protestera men blev snart avbruten av mitt utrop.

“FOUND THEM!” sa jag triumferande och höll upp mina strumpor.

“I don’t know what they’re doing there” sa han oskyldigt och höll upp händerna i en oskyldig gest.

“You have used them, haven’t you?” frågade jag och tog ett steg närmre honom. Niall tog instinktivt ett steg bakåt med ett litet halvt gömt leende på sian läppar.

“Absolutely not”

“Okay, I really believe you, because you know... I found them among your boxers, hidden” sa jag och höjde på ena ögonbrynet.

“Well, I didn’t put them there”

“You’re lying”

“M’not”

“Yes, you are”

“Maybe... Maybe I just happened to borrow them just once, and just happened to forget to give them back?” sa Niall frågande och log finurligt.

“I have been looking for them in ages, why didn’t you-” började jag men avbröt snabbt min mening med en annan.

“Wait, how did your feet fit in my socks?” frågade jag fundersamt.

“They didn’t really, but I wanted to wear them cause they were yours.. I had them during our fight, cause it it is the most special person to me, her special socks” sa Niall och tittade in i mina ögon.

“Wow, I didn’t know. I’m sorry” sa jag men Niall skakade på huvudet.

“Nothing to be sorry about” sa han och drog in mig i hans famn.

“Okay, let’s just pack then, I’ll help you” sa jag till Niall som log till svar.


NIALLS PERSPEKTIV

“Just like I remember it last time we were here” sa Ellie och klev ur taxibilen vi hade tagit ifrån tågstationen. Jag tittade mig omkring på trädgården - och visst hade hon rätt. Det vita huset såg nymålat ut och allt såg ut som det hade gjort när vi hade varit här sist. Vilket i och för sig inte var för jättelänge sedan. Jag klev också ur bilen, betalade taxichauffören och duckade för att inte slå i huvudet innan jag slog igen dörren ungefär samtidigt som Ellie. Hon gick fram till bagageluckan och tog ut våra väskor. När jag ville hjälpa till, nekade hon bara.

“Can’t let you carry heavy stuff with a healing rib” sa hon bara och vägrade låta mig hjälpa till. Jag suckade åt mina snälla flickvän och följde efter henne till dörren samtidigt som bilen körde iväg. Ellie lyckades knacka innan hon nickade åt mig att öppna dörren. Den åkte upp förvånansvärt lätt och jag fick känslan av att de kanske hade bytt dörr. Hur som helst så klev vi båda in, först Ellie och sedan jag. Jag drog igen dörren efter oss och Ellie ställde ner väskorna, då grabbade jag tag i hennes hand. När vi kom hem var det alltid ett stort kramkalas innan vi ens tog av oss skorna, det var liksom tradition här, bara så som det var.

“We’re home!” ropade Ellie och snart hörde vi båda steg som snabbt kom nerför trappan. Den första som kom nedspringande var Samantha. Hon log stort när hon fick syn på oss.

“ELLIE! NIALL!” utbrast hon glatt och försökte krama oss båda samtidigt. Hon skrattade glatt och Ellie tog sedan upp henne i famnen och gav henne en stor kram.

“I missed youuuu” sa Sam och drog ut på ordet länge.

“We missed you too, princess” sa Ellie. Samantha log och sträckte sina armar emot mig. Ellie släppte Samantha i min famn och jag kände hur hennes små smala armar lindade sig runt min hals. Jag kramade henne mjukt och kände hur mycket jag faktiskt hade saknat henne. Ellies familj var som min familj och min familj var som hennes, det kändes så naturligt och det var det som var så himla bra.

“Niall! I’ve got a prank we can do on Ellie” viskade Samantha i mitt öra och skrattade lite. Jag skrattade lite och nickade sedan. Fler personer kom ner för trappan, alla som var hemma verkade det som. Samantha log ännu en gång innan jag släppte ner henne och riktade min blick emot Harry, Anne och Mick. Gemma skulle kanske dyka upp senare om jag fick gissa, för att träffa oss, för hon bodde ju inte här längre. Det hade hon inte gjort på länge.

“You’re finally home” sa Mick glatt och kramade om Ellie i en bamsekram.

Harry log stort när han fick syn på mig och drog in mig i en kram.

“Hey mate” sa han glatt och rufsade om mitt hår, som han brukade gilla att göra. Jag bara gav honom en blick och ett litet skratt.

“Hey Haz. Everything well?” frågade jag sedan vänligt.

“Yeah, just relaxing at home. Are you and Ellie okay?” frågade Harry. Jag förstod att han syftade på bråket, och ja, jag och Ellie var ju helt okej.

“Yes, everything’s just good” sa jag leendes.

“Hey Niall!” sa Anne och gav mig en lätt kram och ett leende. Jag besvarade kramen och log glatt tillbaka.


Av någon anledning blev jag alltid så glad av att komma till Ellies familj, kanske var det för att de alltid hade tagit emot mig så väl. Jag kunde fortfarande minnas första gången jag hade träffat dem och när Ellie berättade att vi var tillsammans, aldrig hade jag varit så nervös som då. Nervös för att de inte inte skulle gilla mig eller inte tycka att jag var bra nog för Ellie. Inte för att jag hade gett upp henne för det, Ellie betydde alldeles för mycket för mig och jag hade praktiskt taget fallit isär när vi hade bråkat. Nu var ju allt bra igen och jag älskade henne väldigt mycket för att hon faktiskt hade förlåtit mig för de idiotiska sakerna jag hade sagt. Anne släppte taget om mig och jag klev istället in i Micks armar som gav mig en stor kram.

“We’ve missed you Niall” sa han och log varmt emot mig.

“I’ve missed you guys too” svarade jag glatt. Efter att alla hade kramat alla så kunde vi äntligen ta av oss våra skor och gå in i huset. Det var ganska varmt där inne, förmodligen berodde det på brasan som brann inne i vardagsrummet. Det hade varit rätt kallt ute och jag ville helst bara gå in dit och värma mig. Samantha kom upp mellan mig och Ellie och grabbade tag i våra händer.

“Do you wanna see my painting I did to you?” frågade hon glatt och vi båda nickade. Sagt och gjort, en liten stund senare satt vi på Samanthas säng på övervåningen och väntade medan hon rotade i en av sina skrivbordslådor. Efter ett litet tags letande fick hon en triumferande min i ansiktet och sträckte fram en teckning till oss.

“Harry helped me” sa hon med ett litet flin på läpparna.

Både min och Ellies blick riktades automatiskt ner emot den. Ett leende spred sig direkt på mina läppar efter bara en blick på den. Den föreställde mig och Ellie som stod hand i hand under ett träd med en massa hjärtan runt omkring oss. Ellie log och tittade upp i mina ögon. Hon tog tag i min ena hand och pussade snabbt på den.

“Eww, don’t kiss” sa Samantha och skrattade.

“Thanks Sam, it’s really beautiful. It should definitely hang on our wall at home” sa jag glatt och drog upp Samantha i mitt knä.

“Yes, we will hang it up. It’s cute” sa Ellie och vi alla log. Något så sött hade jag nog aldrig sett.


“Guys, me and Niall didn’t actually just come to keep you guys company. We also have some news” sa Ellie lite nervöst och kramade min hand under köksbordet. Vi satt och åt middag och hon skulle snart berätta om att hon var gravid med vårt barn. Ja, vårt barn. Det kändes helt ofattbart när jag tänkte på det, att jag faktiskt skulle bli pappa.

“Okay, this sounds interesting” sa Mick och drack en klunk vatten innan han gav Ellie ett leende som visade att hon skulle fortsätta berätta.

“We wanted to tell you..” Ellies blick var fäst på hennes pappa. “We wanted to tell you that I’m pregnant” Mick gapade av förvåning och det såg ut som att han höll på att hosta upp vattnet han nyss hade druckit, det verkade inte som att han hade väntat sig det här. Harry bara stirrade på Ellie och sedan på mig, sedan tillbaka på Ellie. Hon tittade på mig och fortsatte sedan att prata.

“And we’re gonna keep the baby”


Tystnaden som lade sig över oss var nästan skrämmande och jag ville bara att någon skulle säga något för det här kändes inte riktigt bra. Harry var den första som öppnade munnen, han ville förmodligen hjälpa dem andra. Han visste ju redan våra nyheter men hade hållt tyst om det för att Ellie själv ville säga hur det var till sin familj.

“Wow, I’m happy for you guys” sa Harry och log lite. Han ville väl inte berätta att han redan visste om det, och det kunde jag ju förstå.

“Well, I don’t know what to say.. And this is not a joke?” frågade Ellies pappa. En liten rynka hade formats i hans panna.

“Of course not, I wouldn’t joke about this!” sa Ellie. Hennes blick var helt fäst på hennes pappa.

“Ellie, congratulations then” sa Mick och drog in henne i en kram. Ellie log men jag kunde fortfarande se en liten rynka vara kvar i hans panna. Det verkade som om något bekymrade honom, jag förstod bara inte riktigt vad.

“I’m really happy for you” sa Anne och hon log stort.

“Thank you Anne, oh and I almost forgot!” sa Ellie och ställde sig upp. Hon försvann ut till hallen och kom snart tillbaka med ett papper i handen. Jag log när jag förstod vad det var.

“Look at his” sa hon och gav pappret till hennes pappa. Han spärrade upp ögonen när han förstod vad det var och visade det för Anne. Anne log innan hon gav tillbaka pappret som föreställde en bild på barnet i Ellies mage. Det var fortfarande bara ett litet foster men varje gång jag tittade på det så blev jag så himla glad. Jag kunde inte fatta att barnet på bilden var mitt och Ellies.

“Wow, I don’t know what to say. You’re actually going to be parents” sa Ellies pappa till mig och Ellie. Jag nickade stolt och tog tag i Ellies hand.


“Okay, thanks for the dinner but I think we’re heading to bed. I think both me and Niall are tired” sa Ellie. Hon tittade på mig och jag nickade till svar.

“Could I just have a word with you, Niall?” frågade Mick och tittade vänligt på mig.

“Sure” svarade jag och pussade Ellie snabbt på munnen.

“You can go upstairs, I’m coming soon” sa jag och hon nickade. Hon gav mig ett trött leende och gick sedan ut ur köket. Jag vände mig emot Mick som nu var den enda personen i köket förutom jag själv. Mick riktade sin blick emot mig och tog några steg närmre mig.

“Niall.. I really like you and I trust you.. It’s just that... A baby is much responsibility and I just wanna be sure about that you guys are really sure about this decision” Jag tittade på Mick som såg lite orolig ut. Jag log sedan ett försäkrande leende.

“We are totally sure, we know what we’re doing and we truly want this” sa jag och tittade in i Micks ögon.

“It’s just that, well Niall... You’re going to have a baby and you’re not even married yet” sa han och suckade lätt.

“What if I married Ellie then?” frågade jag och förvånades över vad jag själv sa. Men orden kändes helt rätt, för jag ville egentligen inget hellre.

“That would be more right, if you asked me” Micks blick var fäst vid min och jag vek inte undan med blicken.

“Then I just wanna ask about your permission. Can I marry Ellie?”


Good morning! Hur har er helg varit? Själv har min (Josefin) varit bra, min axel mår bättre :) Jag hoppas att ni gillade den här delen. Vi jobbade på den ganska länge. Vad tror ni Mick kommer svara? Kommentera vad ni tror, minst 5 kommentarer för att få nästa del av tfp imorrn som kanske är den sista!

//Josefin & Frida xxx


Jättebra och gullig del! :) ska de gifta sig!?!?! Jaaaa, det var på tiden

Sååå bra! Tror han kommer att säga ja :) längtar till nästa, spännande! :D

Spännande novellen äger har ni bestämt när nästa kapitel kommer ut ??

Svar: Tack! :D Ja, den kommer på onsdag //J xxx
Josefin & Frida

super bra del! :D undra vad han ska svara. roligt att pappan blev så chockad.

du skriver riktig bra. roligt att dom blivit längre. :D

Så sjukt bra!!

Kommer denna del på onsdag? eller har jag hängt med fel. super bra del. hoppas dom gifter sig. :)

Svar: Nästa del av sto kommer idag och på söndag (förhopningsvis) epilogen av tfp kommer på måndag om vi hinner. Vi har väldigt mycket i skolan nu :) //J
Josefin & Frida




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: