---

FARRAHS PERSPEKTIV

Jag hade verkligen sett fram emot dejten med Louis ikväll, men jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt var lite nervös. Första gången vi hade träffats hade det gått så bra, det hade känts så naturligt på något sätt och jag hade bara kunnat vara mig själv. Louis var den roligaste personen jag någonsin hade träffat och jag trodde nog inte jag hade skrattat så mycket någon gång som på vår första dejt. Louis var så charmig, ibland utan att ens veta om det själv. Han var en så jordnära person och jag fick erkänna att Ellie hade hittat en riktig toppenkille till mig. Jag stod framför spegeln och granskade mig själv osäkert igen. Var detta bra, eller inte? Jag visste inte riktigt. Min blick riktades ner emot mina kläder som bestod av en svart långklänning med lite silversmycken, svarta ballerina skor och ett par guldörhängen. Mitt hår var lite stylat med mousse och jag hade en lätt sminkning i ansiktet. Mer behövdes inte enligt mig eftersom jag tyckte att jag det såg bra ut som det var. Louis hade sagt att jag inte behövde ha för fina kläder på mig då det bara skulle bli jobbigt för mig själv, enligt honom. Sedan hade Ellie också sagt att Louis gillade naturliga tjejer och eftersom jag gillade honom ville jag gärna att han också skulle gilla mig... Jag hoppades också att han gjorde det. Jag stod där ett tag till innan jag bestämde mig för att jag var nöjd och detta fick bli bra. Jag höll också på att bli sen, vilket jag inte ville. Jag log åt min spegelbild och kände att det skulle bli en bra kväll. Jag hade bara den magkänslan att allt skulle bli bra, och Louis var den största anledningen till det. Med honom var allting kul, han gjorde liksom hela stämningen.

Jag tog tag i min mobil och mina nycklar och gick ut genom dörren, där stod Louis bil och väntade på mig. Han var så gullig. Det där tänkte jag ju jämt om honom. Men man kunde ju inte falla för någon efter bara typ en dejt, eller? Jag gick ner för trapporna och såg att Louis hade klivit ur bilen. Man kunde verkligen att det var september nu, kylan började sakta men säkert ta över även England men det var fortfarande behagligt att gå utomhus. Louis log när han fick syn på mig så att man såg hans vita perfekta tänder. Och hans ögon lyste så där vackert som de brukade göra. Allt på honom var så... Vackert. När jag mötte hans blick var det som att tiden faktiskt stannade på riktigt. Man skriver alltid så där töntigt i böcker om det men det var exakt så det kändes på riktigt. Hans havsblå ögon mötte mina och jag började automatiskt le. Jag kunde inte slita blicken ifrån honom och vi möttes i en varm kram och ett litet hej ifrån var och en av oss. Vi satte oss sedan i bilen och när säkerhetsbältena var på började Louis att köra.

“Where are we going?” frågade jag nyfiket. Eftersom att jag var precis som Louis, hur nyfiken som helst, så stod jag inte ut med överraskningar.

“And if you say that it’s a surprise I’ll throw you out of the car” fortsatte jag skämtsamt med ett lekfullt leende på läpparna. Louis mötte min blick och log retsamt.

“It’s a surprise” sa han och höjde ett ögonbryn åt mig.

“Fine, I won’t throw you out of the car” mumlade jag och kunde inte undgå att le.

“I’m glad to hear that” sa Louis och slängde en blick på mig.

“I just can’t take surprises, I’m a very curious girl.”

“And impatient too, I can see. But don’t worry, it’s not a bad surprise” sa Louis med ett litet leende. Det fick mig att slappna av. Han hade säkert tänkt ta mig till något jättegulligt ställe, något jag verkligen inte hade något emot. Vi körde in mot stan och ett huskvarter jag tyckte mig känna igen.

“Louis, seriously, where are we going?” frågade jag, mer nyfiken än någonsin.

“Not telling you” svarade han med ett lekfullt leende på läpparna. Man kunde tydligt se att han älskade min otålighet och han tyckte att det var roligt att inte berätta vart vi skulle någonstans.

“I’m not gonna talk to you for the whole night” mumlade jag och gav honom en dödsblick innan jag vände blicken emot bilfönstret med ett litet leende på mina läppar som jag inte kunde hålla borta. Jag hörde Louis skratta lite åt mig.

“Good luck with that, Far” sa han och jag vände genast huvudet emot honom.

“Is that a nickname for me?” frågade jag med ett höjt ögonbryn. Louis ryckte lite på axlarna.

“If you want it to be, if you like it, then it is” sa han glatt. Jag nickade.

“Sure”

“Cool! And by the way, that non-talking-to-Louis-the-whole-night didn’t went so well, did it?”

“Oh, shut up”

“You wish”

“What are we doing here?” frågade jag Louis när vi hade stannat på uppfarten till ett allför välbekant hus, hans eget hus. Louis log mot mig.

“You’ll see”

“God, I hate surprises” muttrade jag och öppnade bildörren och klev ur. Louis gjorde samma sak och höll ut handen för mig. Jag tog den och vi gick tillsammans uppför trappan till Louis hus. Det kändes så konstigt härligt att hålla honom i handen, jag visste inte vad det var med mig. Det kändes bara så otroligt bra. Louis drog fram nycklarna och efter någon minut stod vi inne i hans hall.

Jag tittade mig omkring, det var första gången jag var här inne men jag hade åkt förbi Louis hus många gånger. Jag mindes första gången Ellie hade pekat ut det för mig, jag hade redan då tyckt att huset var fint. Men det var mycket finare inomhus än utanpå. De röda väggarna i hallen gjorde att man fick en slags varm känsla när man stod där, som om man vore omgiven av kärlek. På väggarna hängde fina målningar på saker man egentligen inte kunde tyda, men som kunde betyda allt eller inget för olika personer. Sådant man ibland inte kunde fatta vad det skulle föreställa. Men jag förstod att det hade någon mening för Louis eftersom tavlorna hängde där. Det hängde också en teckning som var ritad med blyerts, den var väldigt bra ritad faktiskt. Den föreställde Louis och de andra bandmedlemmerna i One Direction och jag tyckte verkligen om stilen den var målad i.

“Zayn painted that one” sa Louis när han såg att jag tittade på den.

“It’s really cute, I love it” sa jag med ett leende. Louis såg glad ut och tog av sig sina skor. Jag tittade på honom.

“Are we going to stay here? I thought you were just going to get something you forgot” sa jag förvånat. Louis skrattade lite åt min förvånade min innan han svarade.

“No, we’re not going anywhere. So you can take of your shoes” sa han vänligt och tog av sig sin jacka.

“Oh, what a nice surprise” sa jag leendes medan min blick vandrade runt i rummet.

“That kind of was the point, Farrah” sa Louis skämtsamt medan jag tog av mig mina ballerinaskor. Jag bara räckte ut tungan till svar och tog sedan av mig min jacka.

“Follow me” sa Louis och tog min hand medan han ledde mig in till köket. Han släppte då min hand och gick fram till ett av köksskåpen. Min blick riktades genast emot bordet där det var dukat för två personer. Det såg jättemysigt ut med servetter och allt det där som gjorde att det såg fint dukat ut, men på samma gång hemtrevligt. Jag kom på mig själv med att genast gilla det jag såg.

“Do you like it?” frågade Louis och gav mig en blick medan han log och gick fram till bordet. Där fanns det stearinljus som han försiktigt tände.

“I don’t know what to say... I mean, this looks so wonderful” sa jag glatt och gick fram till Louis. Jag placerade mina armar löst omkring hans midja och gav honom en lätt kram.

“Thank you” sa jag och log stort.

“No problem, I’m glad you like it. I’ve done it all by myself” sa han stolt och jag skrattade.

“So you can cook? Wow”

“Of course I can, shush” sa han och strök mig lätt över kinden. Beröringen fick mig att rodna lite och jag riktade min blick emot golvet, med ett leende på läpparna.

“Let’s eat” mumlade Louis och släppte taget om mig. Jag satte mig ner på en av stolarna och tittade på Louis som ställde fram maten på bordet ifrån spisen. Jag riktade blicken emot maten och log stort.

“Spaghetti bolognese?” frågade jag glatt och Louis nickade stolt.

“My speciality” sa han medan han satte sig ner mittemot mig.

“I love that, it’s like my favourite food!” sa jag glatt och tog genast för mig av maten. Hela uppdukningen såg så... Mysig ut. Det gjorde mig verkligen glad att han hade ansträngt sig så för min skull. Louis lassade på en massa mat på sin tallrik, han verkade vara hungrig. Då behövde jag iallafall inte skämmas om jag åt mycket.

“But wait... Why did you come to get me up when we were going to be at your house anyway? I could just have drived here myself” sa jag fundersamt och tittade på honom när vi båda hade lagt upp mat på våra tallrikar.

“Well, I wanted to pick you up” sa Louis och tittade vänligt på mig.

“Thanks then, I guess” svarade jag och smakade på maten.

“Wow, you were serious! You do can cook!” fortsatte jag förvånat men glatt.

“Don’t look so surprised” sa han skämtsamt och hällde upp lite vin till oss båda två.

“Cheers!” sa vi och skålade.

“Come on, I wanna show you around the house” sa Louis glatt åt mig efter middagen. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt ifrån himmel och jord, och det kändes som om vi hade lärt känna varandra lite bättre. Allt nytt jag lärde mig om Louis älskade jag nästan direkt, han var så otroligt rolig och kunde vända varje situation till något kul. Jag log och tog tag i hans utsträckta hand. Louis ledde mig ut i hallen och upp för trappan till övervåningen. Väl där uppe tittade jag mig omkring. Vi stod i hallen på övervåningen och vart jag än tittade mig omkring så såg jag bara fina saker. Det fanns en soffa, två fåtöljer och en tv. Några lampor hade dämpad belysning vilket fick det att se mysigt ut. Jag tittade på väggarna och såg fler tavlor och teckningar hänga där, även dessa teckningar såg ut att vara ritade av Zayn.

“Wow, it’s so beautiful in the whole house” sa jag förvånat och tittade på Louis som log.

“I’m glad you like it” svarade han och drog med mig in till rummet till höger. Dörren öppnades med ett litet knarrande och Louis gick in och satte sig direkt på sängen. Han klappade bredvid sig och jag satte mig genast ner bredvid honom. Min blick flög runt på det beiga rummet och på alla saker där inne. Sängen vi satt på var bred och det fanns två hyllor som var fyllda med böcker, lådor och kollage med olika foton på Louis, bandet och andra personer jag inte kände igen. I ena hörnet låg en stor hög med tidningar, de mesta såg faktiskt ut att vara skvallertidningar.

“Is this your room?” frågade jag nyfiket och Louis nickade.

“Do you like it?” frågade han och jag log stort.

“I love it, it really feels like you” svarade jag och tittade på flera foton med Louis och småtjejer.

“Are these your sisters?” frågade jag med ett höjt ögonbryn. Alla tjejer där såg så söta ut och de log på varenda bild.

“Yeah, they are” sa han och pekade ut alla för mig. Vi fortsatte prata och jag berättade också om min familj jag hade flyttat ifrån för ett tag sen, och jag fick veta mera om hans familj också. För varje sak jag fick veta om Louis gillade jag honom bara mer och mer.

“And this is the living room” sa Louis och slängde sig i soffan. Jag satte mig ner bredvid honom och skrattade lite.

“Thanks for being my guide... This seems like your favourite room” sa jag glatt.

“Anytime, Far. And it totally is!”

“I can see that” svarade jag och kände mig en aning trött efter den roliga kvällen. Men jag hoppades ändå inte att den var slut.

“Wanna see a movie?” frågade Louis och tittade glatt på mig. Jag nickade direkt.

“Whatcha wanna see?”

Jag hade bara varit på två dejter med Louis men det kändes som vi ändå kände varandra ganska bra. Kvällen var inte ens slut men jag hade redan haft jätteskoj. Han var bara den härligaste människan jag kände. Jag fick bara inte glömma att tacka Ellie senare.

NIALLS PERSPEKTIV

Jag bar tillbaka Ellie till sängen efter att hon hade spytt. Tårar rann ner för hennes kinder som hon torkade bort om och om igen. Jag lade ner henne i sängen och lade mig tätt intill henne. Hon suckade och drog bort håret som täckte hennes ansikte.

“I feel disgusting” muttrade hon. Jag tog hennes händer i mina och kollade in i hennes ögon.

“You’re not disgusting. It’s normal to throw up when you’re pregnant. Try to get some sleep” sa jag tröstande och hon nickade innan hon slöt ögonen. Snart blev hennes andetag tyngre och det dröjde inte länge innan jag också somnat.

Med trötta steg släpade jag mig ut i vardagsrummet där jag fann Ellie sittandes på soffan. Jag satte mig ner bredvid och lade en arm om hennes axlar.

“Good morning, slept well?” frågade jag och pussade henne på kinden.

“Morning, yeah kind of” sa hon och gäspade. Jag skrattade och pillade lite med hennes hår.

“Have you told your dad about your pregnancy?” frågade jag efter ett tags tystnad. Hon spärrade upp ögonen och kollade på mig.

“Shit, I’ve totally forgot that!” utbrast hon.

“Calm down, it has just been a week or so since you found out” sa jag och strök henne på armen.

“You’re right” suckade hon och lutade sitt huvud mot min axel.

“What about we go to Holmes Chapel and then to Mullingar to tell our parents?” frågade jag och såg ett leende sprida sig på Ellies läppar.

“Really?”

“Really” sa jag och hon satte sig upp och kramade om mig.

“That sounds amazing. I haven’t met them in a long time” sa hon mot min axel.Jag nickade och kramade henne försiktigt tillbaka. Vi drog oss ifrån kramen och Ellie kollade oroligt på mig.

“How are you feeling today?” frågade hon.

“Same as yesterday, it still hurts” svarade jag. Ellie reste sig upp från soffan och gick ut till köket. Snart kom hon tillbaka och gav mig en tablett och ett glas med vatten.

“The doctor said that you need to take this twice a day for two weeks” sa hon och jag nickade innan jag stoppade tabletten i munnen och svalde ner den med vattnet jag fått av Ellie.

“Thanks” sa jag och hon log mot mig.

Efter ett tags mysandes i soffan bestämde vi oss för att göra frukost. Vi gick in i köket och tog fram allt vi behövde till att göra äggröra som vi bestämt oss för att göra.

“Do you need help?” frågade jag Ellie som sagt att hon skulle gör frukosten själv eftersom hon tyckte att jag behövde vila.

“No, just sit there and do nothing” svarade hon och jag suckade. Men sen när följde jag några “regler”?

---

Hej igen! angående förra inlägget; ni måste ha mig som vän på fb och ha ert spotify konto kopplat med ert fb konto för att kunna följa min lista. Så lägg till mig på fb bara (länk finns i det förra inlägget). Har ni haft en bra valborg? Själv så har jag (Josefin) spenderat 7 h på sjukhus igår för min axel gick ur led. DET GJORDE ONT SOM F*N! Så det gäller att ta det försiktigt på konserten nästa vecka... Och om 3 månader är jag helt återställd... Iaf, vad tyckte ni om delen? kanske inte världens bästa slut men jag har ingen inspiration till att skriva nu. Kommentera gärna vad ni tycker och tror kommer hända och minst 5 kommentarer för att få nästa del av tfp på fredag :)

 

//Josefin & Frida xxx