“Haha, look at this one” sa Waliyha och räckte mig ett foto på Zayn när han hade målat skägg och mustasch runt sin mun.
Jag skrattade högt och kollade på den en gång till. Han var så gullig.
“And this one” sa Doniya och räckte mig ännu ett foto. Denna gånga var det en bild som var riktigt söt. Jag tror det var ett skolfoto eller något sådant. Han var iallafall söt och han såg så himla glad ut. Hans ögon lyste av lycka och hans läppar var ett stort leende.
“Aaww, this one is so cute” sa jag och log. Hans systar nickade instämmande och skulle precis ge mig ett till foto när Zayn kom in i vardagsrummet.
“What ar- seriously! Did you really need to show her pictures of me when I was a kid” utbrast han och satte armarna i kors. Men jag visste mycket väl att han inte var sur eftersom hans ögon hade den glimten de brukar ha.
“Yup, she needs to know what an adorable kid you were” svarade Doniya och Safaa fnittrade till.   
Zayn satte sig ner bredvid mig och lyfte upp Safaa i sitt knä.
“Hey Rach, you should watch this one” sa han och gav mig ett foto. Bilden visade Waliyha och Doniya när de satt i ett badkar tillsammans. Jag skrattade till och kollade på Waliyha och Doniya.
“You two were also cute when you were kids” sa jag och Waliyha tog snabbt kortet från mina händer.
“Really funny Zayn” muttrade hon och stoppade undan kortet.
“I think it’s time to put these photos down, for now” sa Doniya och började plocka undan. Vi andra hjälpte till och snart var alla fotoalbum borta. Safaa gäspade till och kröp ihop mer i Zayns famn. Jag log mot dem. Zayn var så snäll och omtänksam mot sina syskon.
“I’m just gonna put her in bed” viskade Zayn och bar iväg med tioåringen. Jag vände blicken mot TV:n där någon tråkig talk show visades.
“Zayn really likes you, you know” hördes en röst till vänster om mig. Jag kollade dit och mötte Trishas blick.
“I really like him too, or I love him actually” svarade jag och log. Hon log mot mig och tog min hand med båda sina.
“I can really see how much you two love eachother. Your love is so strong and now that Zayn have told me about Carol and Connor I can’t stop wondering what will happen next” sa hon och suckade. “But I want you to know that I will support you guys through this and you’re gonna get through this together” fortsatte hon.
“Thank you Trisha” sa jag. “And I won’t let Zayn go”. Hon lade armarna om mig i en kram och jag kramade glatt tillbaka. Trisha var en underbar person och även om jag träffade henne för bara ett par timmar sedan så visste jag att vi skulle komma bra överrens.
En harkling hördes bakom mig och när jag vände mig om såg jag Zayn stå i trappan i bara mjukisbyxor. Jag bet mig i underläppen lite och mötte hans blick.  
“I won’t take your girlfriend Zayn” sa Trisha och Zayn skrattade lite.
“Are you ready for bed, babe?” frågade han och jag nickade.
“Goodnight Trisha, and thank you” sa jag och kramade om henne ännu en gång.
“Anytime hun, and sleep tight” sa hon. Zayn pussade sin mamma på kinden och sa godnatt innan vi gick upp till hans rum.

ZAYNS PERSPEKTIV
Jag tog av mig mina byxor och lade mig ner under täcket och väntade på Rachel. Hon tog snabbt av sig sina kläder och ersatte dem med sin pyjamas och jag kunde inte undgå att kolla på hennes kropp. Hon såg så perfekt ut. Hon vände sig om och märkte att jag kollade. Hon skrattade sitt gulliga skratt och lade sig ner bredvid mig. Jag lade en arm om henne och drog henne närmre mig samtidigt som hon lade sitt huvud på mitt bröst.
“My family really likes you” sa jag och strök henne över håret. Hon log mot mig.
“I really like them too” svarade hon. “Safaa is really cute, Waliyha likes to tease you, which by the way is really funny, Doniya and I have a lot in common, like clothes and your mom and dad are just amazing” fortsatte hon. Jag log åt att hon gillade min familj så mycket. Det betydde faktiskt väldigt mycket för mig. Hon skulle ju trotsallt träffa de en del nu när vi var tillsammans.
“It means a lot to me that you like my family Rachel” sa jag och hon log mot mig och tog min ena hand i sin.
“Well, I don’t know why I wouldn’t like them” sa hon och gäspade stort.
“Tired?” frågade jag henne. Hon nickade och gäspade en gång till.
“Let’s sleep then” sa jag. Hon sträckte sig mot mina läppar för att ge mig en snabb kyss innan hon lade sig ner med sitt huvud på mitt bröst igen.
Efter en stund kände jag hur hennes kropp blev tyngre emot mitt bröst och jag vände blicken mot hennes ansikte. Hennes ögonlock var stängda och hon hade en så söt min när hon sov. Nästan som att ett litet leende kröktes på läpparna men ändå inte. Jag slöt ögonen och sömnen överföll mig också. Det skulle bli en kul dag imorgon oavsett vad vi gjorde, jag var ju med Rachel.

Nästa morgon vaknade jag av att någon skakade mig försiktigt. Jag mumlade något ohörbart och kröp närmre Rachel som fortfarande låg bredvid mig.
“Zayn, I’m hungry” hördes Safaas röst.
“Mom can make you breakfast...” mumlade jag.
“She is not home, she and dad is at work” fortsatte hon. Jag suckade, en aning irriterad av att bli väckt tidigt, men vad gjorde man inte för sina syskon. Jag reste mig försiktigt från sängen för att inte väcka Rachel som fortfarande sov som ett litet barn. Jag pussade henne på pannan, drog på mig ett par mjukisbyxor och en tröja innan jag gick med Safaa ner till köket.
“Zayn, can you promise to not burn the food or something like you did last time” bad Safaa och jag gav henne en blick.
“It wasn’t my fault Safaa! Anyway, what do the princess wishes for breakfast?”
“I want pancakes, please make me pancakes”.
Jag suckade lätt, såklart att hon skulle välja ungefär det jobbigaste.
“Fine, if you lay the table and get Rachel. She is better at this then me” svarade jag och började ta fram ingredienser till pannkakssmet. Safaa försvann snabbt ut från köket och snart hade hon Rachel med sig ner igen.
“What’s the emergency?” frågade hon förvånat och gnuggade sig i ögonen.
“What emergency? I just wanted you to make us pancakes” sa jag och ryckte på axlarna. Rachel kollade på Safaa som log oskyldigt.
“You said it was an emergency” sa hon.
Safaa skrattade och skuttade iväg till vardagsrummet. Rachel suckade lite och släppte ut ett litet skratt.
“Safaa! You were supposed to lay the table!” ropade jag.
“Not anymore” hörde jag henne ropa tillbaka.
Jag suckade, det var alltid så. Safaa sa att hon skulle göra en sak men det slutade alltid med att jag själv fick göra det. Rachel skrattade bara och började leta igenom skåpen och hon hittade till slut vad hon letade efter - stekpannan.
“This is gonna be the best pancakes ever” mumlade hon och kliade sig i håret.
“Can you give me the eggs, please?” frågade hon mig.
“Sure” svarade jag och gav henne några ägg och satte mig sedan vid köksbordet.
Rachel såg att jag gjorde det och vände sig mot mig.
“Zayn, were you supposed to not do anything and let me do the breakfast? I’m the guest here” sa hon med ett snett leende.
“Well, I have heard that my amazing girlfriend is a good cook. So I thought that you could do this without me destroying anything” svarade jag.
Jag skakade skrattandes på huvudet.
“Don’t you remember when you did pancakes to me?” frågade jag och vispade om alla ingridienser i en bunke.
“I do, but your pancakes are better” flinade jag och återgick till att greja med min mobil.
“Fine, I guess I let you win this time” sa hon retsamt och återgick till att fixa pannkakorna.
Safaa kom snart in i köket när hon började känna doften av nystekta pannkakor. Jag tittade på henne och vände mig sedan mot bordet som jag hade dukat förut.
“Sorry, I had to do something so I couldn’t lay the table” sa hon och skrattade medan hon satte sig vid köksbordet och tog för sig av en pannkaka.
“You are a very clever girl for just being 10 years old” erkände jag motvilligt och satte mig mittemot henne.
“I know Zayn” svarade hon malligt men for snart upp ifrån stolen.
“I’ll get Doniya and Waliyha!” utbrast hon.
“I don’t think they’re wanna be waked u-” började jag men tystnade när hon rusade uppför trappan med dundrande steg.
Det hjälpte inte, hon skulle väcka dem iallafall. Rachel skrattade bara och skakade på huvudet.
“At least she’s much cuter than my annoying brother” sa hon och ställde fram hela tallriken med pannkakor på bordet.
Jag satte mig snabbt ner och Rachel satte sig mittemot mig. Det dröjde inte lång stund innan Safaa kom tillbaka med två nyvakna systrar. Båda såg fortfarande ut att halvsova vilket de förmodligen också gjorde. Jag skrattade lite.
“Which method did you use to get them out of bed this time?” frågade jag nyfiket.
Safaa ryckte lite på axlarna.
“Nahh, it always works with jumping in their beds” svarade hon med ett flin på läpparna medan hon satte sig vid bordet igen. Det gjorde även Doniya and Waliyha och så var vi alla samlade.
“Mmm, these pancakes are awesome” sa Safaa med munnen full av mat.
“Much better then Zayn’s” intsämde Waliyha och Rachel skrattade till.
“Don’t be such a meanie, I can make good ones too” svarade jag och spelade sårad på låtsas.
“Aaw, don’t be sad Zaynie, you can do pancakes to” sa Rachel och klappade mig lätt på axeln.
“Thanks, at least someone who likes my pancakes. They’re not this mean usually, it’s just that you’re so kind and then they’re feeling that they have to be mean” sa jag leendes. Rachel tog min hand under bordet och en tystnad uppstod. Det enda som hördes var besticken som skrapades mot tallrikarna när vi delade pannkakorna i bitar.
“So, what’s your plan for today then?” frågade Doniya mig och Rachel efter ett tag.
“I wanna go and shopping” svarade Rachel snabbt.
“Not again!?” muttrade jag men log ändå, det var faktiskt lite kul att shoppa med Rachel. Bara om det inte tog för lång tid, vilket det oftast brukade. Men det var väl så de flesta tjejer var och jag hade ju fått vänja mig eftersom Doniya också älskade shopping.
“Please Zayn, I need new clothes” bad Rachel.
“Don’t you think you have enough? You have a lot of clothes in your place AND at my place” svarade jag.
“You can’t never have to much clothes, just like you can’t have to many hairproducts” sa Rachel och log.
Jag ryckte på axlarna.
“True” erkände jag.
“So it’s a deal?” frågade Rachel hoppfullt och tittade på mig.
“Count on me” svarade jag och åt upp min pannkaka.
“Can I come with you Zayn, please please please?” frågade Safaa med hundvalpsögon.
“Well, I don’t know. Me and Rachel were going to spend the day for ourselves..” sa jag trevande och tittade på Rachel som log mot Safaa.
“Of course you can come with us if you can handle that I go in shops for hours” sa hon. Hon rynkade på pannan och såg ut att fundera.
“What about that me and Rachel come and pick you up ‘round 2am, then we can eat together and you can shop with us after we have eaten” föreslog jag och Safaa sprack upp i ett leende igen. Hon nickade ivrigt på huvudet.  
“Yes, thanks Zayn and Rachel” sa hon och gick ställde sin tallrik på diskbänken innan hon försvann upp på övervåningen. Waliyha och Doniya försvann snart också och jag och Rachel blev kvar ensamma. Jag log mot henne.
“You think she’s adorable, I can tell by your face expression” sa jag och hon nickade.
“She is! I just couldn’t say no” sa hon och vi ställde oss upp för att plocka undan. Vi ställde in allt i diskmaskinen och snart var vi uppe på mitt rum igen.
“Okay.. Now I only need to choose clothes which could take a while” sa Rachel retsamt och jag suckade lite.
“Take anything, you look good no matter what you wear” sa jag och Rachel log sitt söta leende medan hennes ögon glittrade.
“Thank you Zayn, really. But I do care about what I wear” sa hon och började rota i sin väska.
Jag lade mig på sängen. Jag kunde säkert vila lite, detta skulle ta ett tag.

RACHELS PERSPEKTIV
Jag rotade igenom hela väskan för att hitta min favorit tröja. Vart var den någonstans? Jag var säker på att jag hade packat ner den, helt säker. Jag vände upp och ner på väskan och rotade igenom allting. I ögonvrån kunde jag se att Zayn tittade på mig och han såg ut att vara road åt mitt väldsproblem, som jag såg det.
“It’s not funny! I can’t find my favourite sweater” klagade jag och han slutade att le.
“Oh it’s okay, we’ll just buy you something new” sa Zayn och jag skakade på huvudet.
“No it’s my fave we’re talking about. I’m 100 procent sure I packed it” muttrade jag och vände mig återigen mot alla mina saker som låg utspridda på golvet. Jag kollade igenom alla kläder igen och suckade när jag inte kunde hitta den.
“I give up” sa jag och kastade tillbaka allt ner i väskan.
Zayn kom fram till mig och lade en arm omkring mig medan han plockade upp en av mina tröjor ifrån väskan med andra handen.
“Wear this one, I really like it” sa han och log mot mig.
Jag tittade på tröjan. Vinröd med lite svarta detaljer på. Jag bestämde mig för att ha den eftersom han gillade den.
“Okay” svarade jag och log lite mot honom innan jag drog fram ett par jeans ifrån min väska. Jag bytte snabbt om och kände Zayns blick bränna i min rygg.
“See something you like?” frågade jag och vände mig om när jag bytt om.
“Yes, always. That was an old one” sa Zayn och höjde på ena ögonbrynet.
Jag skrattade lite.
“It always works”. Jag tog fram min necissär och började sminka mig.
Zayn hoppade upp ifrån sängen och tittade bara på mig med skakande huvud. Jag vände blicken mot honom.
“What?”
“I just think that you don’t need make-up, you’re so beautiful anyway”
Hans ord fick mig att le stort.
“Thanks Zayn, but I still want to wear make-up” sa jag men hann inte ens ta tag i mascaran innan Zayn tagit den.
“No make-up today” sa han. Jag skrattade och himlade med ögonen.
“Okay, but can you please give me my hairbrush so I can brush my hair?” frågade jag.
“Only if you” började han och pekade på sina läppar.
Jag lutade mig mot honom och pressade mina läppar mot hans. Han kysste mig tillbaka och log lite.
“It always works” sa han retsamt och tog mina ord.
Jag kysste honom en gång till innan jag började borsta igenom mitt toviga hår. Vi gjorde iordning oss och drog oss sedan mot hallen för att ta bilen in till shoppingcentret. Jag log för mig själv. Det skulle bli kul att få se mera av Bradford.

---

Del 29! Tänkte lägga upp det nu innan jag drar till skolan, kommentera på så kommer nästa på onsdag. Ha en bra måndag!! :D //Josefin xxx