---

ELLIES PERSPEKTIV

Jag stirrade chockat på tjejen som stod på andra sidan dörren. Det var helt ofattbart, efter så många år... Men hon var sig lik, väldigt lik faktiskt. Vad gjorde hon här? Hur hade hon hittat hit? Och varför lyckades alla jag kände förr att stampa in i mitt liv igen och trassla till det? Jag visste inte vad jag skulle säga till min före detta bästa vän. Vi hade varit oskiljaktiga, men sedan hade det där hänt. När jag hade flyttat ifrån Manchester med pappa för att flytta till Harry, Anne och Gemma så hade vi ju hållt kontakten, hon hade till och med kommit och hälsat på. Men sedan hade vi automatiskt glidit isär mer och mer eftersom vi inte kunnat träffas så ofta. Jag mindes när jag slutade svara på hennes sms eftersom att jag hade vetat att vi inte skulle kunna fortsätta vara kompisar när vi bodde så långt ifrån varandra. Men jag hade bara gjort det för bådas bästa, så att vi båda skulle kunan gå vidare och finna nya kompisar. Jag hade aldrig menat att såra henne, men det hade varit oundvikligt. Sedan när jag hade sett på facebook att hon hade blivit tillsammans med Matt i slutet av vår vänskap så hade jag brytit helt med henne. Jag kunde fortfarande inte fatta att hon hade gjort så, det hade känts så fel, som om hon bara hade gjort det för att slå tillbaka mot mig, mot vad jag hade gjort emot henne. Jag kände mig plötsligt arg när jag tittade på Sarah. Varför kom hon till mig efter så många år, var det för att hon ville ha en ursäkt? För det hade jag faktiskt inte att ge henne. Visst var saker också mitt fel men jag hade ju bara försökt att tänka på oss båda när jag hade gjort mina val. Jag såg att Sarah tittade upp på mig och då rycktes jag snabbt tillbaka till verkligheten. Hon såg nervös ut och stampade lite med fötterna ute i kylan.

“Ellie, I...” började hon men tystnade sedan mitt i meningen. Hon visste nog inte vad hon skulle säga och ärligt talat visste jag inte heller vad jag skulle säga. Varför hade folk en tendens att komma upp i mitt liv igen? Det var bara krångligt och jag ville helst inte möta Sarah. Stämningen kändes konstig och jag suckade lite.

“Look Sarah, I don’t even know why you’re here, I have no idea why you decided to show up after all this time. I don’t even know how you found me, honestly! But if you’re looking for an apology from me, I’m not gonna give you one. I know what I did, but I did it for both of us” sa jag med stadig röst. Jag blev faktiskt förvånad över att jag lyckades hålla mig så pass lugn som jag gjorde med tanke på omständigheterna. Men till min förvåning skakade Sarah snabbt på huvudet och log ett osäkert litet leende.

“I don’t want an apology. What I did was just as terrible. I just... I don’t really know. I’ve been thinking about you lately and I realised I missed you. It wasn’t hard to find your adress, and before I knew it I just stood here in front of your door” Hennes blick sökte sig till marken och hon såg så liten och oskyldig ut. Men jag visste, att så var det inte. Det visste vi nog båda två lika väl.

“It’s not that simple and you know it” Nu lät jag inte lika självsäker längre men det var svårt. Plötsligt kände jag en hand runt min midja och förstod genast att det var Nialls.

“Is everything alright?” frågade han och tittade på mig. Jag nickade snabbt.

“Yeah, I’m fine” svarade jag sedan och tittade sedan på Sarah som nu såg mer nervös ut än förut.

“Who is sh-” Niall avbröt sig och rynkade på ögonbrynen innan han fortsatte. “It’s you” Jag kunde se på honom att han kände igen henne, vilket i och för sig inte var så svårt även om han inte hade träffat henne jättemånga gånger.

“What happened between you two? And why are you here?” frågade han sedan undrande och kramade min hand i sin egen.

“Yeah, I’m wondering that too” mumlade jag och tittade återigen på Sarah.

“I think it was a bad idea to come here... I guess I just wanted to say I’m sorry Ellie. I never got to say it, but I mean as much now as I did then” sa hon och riktade sin blick bara emot mig. Jag stod som förstummad. Ofta hade jag saknat Sarah och undrat varför jag hade gjort som jag hade gjort, men egentligen visste jag ju varför. Men det kändes ändå svårt att efter så många år det hade gått. Samtidigt kunde jag inte undvika att känna att det hade varit ett litet tomrum efter henne, och jag ville egentligen innerst inne ha tillbaka henne som min bästa vän igen. Och nu stod hon där och bad om ursäkt, jag visste verkligen inte hur jag skulle ta det. Jag kände Niall krama min hand igen.

“I’ll leave you two” sa han innan han gick tillbaka in i lägenheten och lämnade mig och Sarah ensamma ännu en gång.

“I’m really sorry Ellie. I came to London because I heard about Matt. It was in that moment I realised what a big mistake I did and that I really fucked it up.” Sarah tittade på mig med osäkra ögon och jag ville bara ta in henne i en kram och säga att allt skulle bli bra igen.

“And I really understand that I shouldn’t just show up like this after so long time but I’ve missed you so much and I love you. You’ve been my best friend and I hate the thought that I lost you” mumlade hon och drog sitt hår bakom örat som hade fallit fram. Jag svalde och bestämde mig snabbt för att skita i alla konsekvenser och risker som jag kanske tog nu. Jag tog ett steg fram och drog in Sarah i en lång, varm kram. Hennes armar slöt sig snabbt omkring min nacke och jag log stort. Sarah luktade fortfarande lite samma som förut, även om hon nu hade en annan parfym. Jag kände henne skratta glatt emot min axel.

“Thanks Ellie, we have so much to catch up on and you have to tell me everything about this” sa hon och klappade på min gravida mage. Jag nickade glatt och krokade arm med henne för att dra in henne i lägenheten med mig. Jag hade äntligen fått tillbaka min bästa vän, min barndomsvän, tjejen som hade varit min andra halva under många skolår. Hon var tillbaka, och jag visste att hon var här för att stanna.

“So you guys are having a baby, and getting married? This summer?” frågade Sarah förvånat men glatt med blicken fäst på mig och Niall. Jag nickade ivrigt medan Nialls fingrar lekte med mina på köksbordskanten.

“Yeah, we are” svarade Niall och han log stort emot mig.

“I’m really happy for you guys. What are you going to name the baby?” frågade hon.

“We haven’t thought of that yet. But we know that it’s a boy” svarade jag.

“Louis thinks that we should name him Louis William Tomlinson Horan. Do you agree with that?” frågade Niall skämtsamt.

“Of course, and if we get another baby boy we can name him  Harry Edward Styles Horan because both of them have been a pain in the ass these years” svarade jag och himlade med ögonen. Niall och Sarah skrattade lite och skakade på deras huvuden.

“We can here you, you know!” hörde jag Harry ropa.

“Whatever!” ropade jag tillbaka.

“I’ll call you next week then” sa Sarah och drog på sig sina skor.

“Do that” sa jag och kramade om henne.

“Bye, and happy new year” sa hon och vinkade lite.

“Happy new year you too” sa jag och stängde dörren efter henne. Jag gick långsamt in i vardagsrummet och slog mig ner i soffan. Killarna hade tröttnat på mitt och Sarahs “girl-talk” så de hade gått ut och göra Gud vet vad. Jag lutade mig bakåt i soffan och slöt ögonen. Men jag hann inte mer än att ha de slutna i ett par sekunder innan ljudet av att en dörr öppnades hördes genom huset.

“I’m home!” hörde jag Niall ropa och snart kom han in i vardagsrummet med en påse i handen.

“Hi” sa jag trött och gnuggade mig i ögonen.

“I brought Nando’s” sa han och log.

“Of course you did” svarade jag. Han skrockade lite och pussade mig snabbt på munnen.

“Do you wanna eat out here in the livingroom or out in the kitchen?” frågade han.

“In here” svarade jag. Han nickade och gick sedan ut i köket för att hämta tallrikar och bestick. När han kom tillbaka till vardagsrummet igen så delade vi upp maten på våra tallrikar innan vi högg in.

“Have you been home alone for a long time?” frågade han och tog en tugga av sin kyckling. Jag skakade på huvuet och tog en klunk av min cola.

“No, Sarah left a few minutes ago” svarade jag. “What did you and the boys do?”

“Nothing special, Louis wanted to go shopping so that’s what we did” svarade han. Jag nickade och vände sedan blicken ner mot maten.

“How was it to catch up with Sarah? I know that you’ve missed her.”

“It was nice, yeah I’ve missed her a lot. I need a girl in my life and not just the boy’s girlfriends. You can be a bit annoying sometimes” sa jag och flinade.

“You did not just say that!” utbrast Niall och ställde undan sin mat på soffbordet. Han tog min tallik och ställde den bredvid hans tallrik.

“I guess I did” sa jag och ryckte oskyldigt på axlarna.

Han kastade sig mot mig och brottade ner mig i soffan. Jag skrattade högt och slog armarna om hans midja.

“Tell me that was a lie” sa han och kittlade mina sidor.

“My dad always tought me not to lie” svarade jag mellan mina skrattattacker.

“Fine, then you won’t get any more kisses tonight” sa han och satte sig upp i soffan. Jag himlade med ögonen och satte mig bredvid honom. Jag sträckte på mig och skulle pressa en kyss på hans kind men han drog bara bort mitt ansikte.

“Do you really wanna kiss someone that is annoying?” frågade han och finade.

“Yeah because you’re my fiancé and I love you” sa jag.

“Doesn’t work Ellie, anyway I’m tired. See you tomorrow” sa han och reste sig upp från soffan för att gå mot sovrummet. Jag skyndade mig att ta undan tallrikarna innan jag gick mot sovrummet jag med.

“Niall?” sa jag, fast det lät som en fråga, och gick in i sovrummet. Jag såg honom ligga ner i sängen med slutna ögon. Jag bytte snabbt om innan jag kröp upp i sängen. Jag visste att Niall inte var sur. Det var så här vi var. Vi retades alltid med varandra. Men detta var något som jag brukade göra mot honom. Varje gång som jag var irriterad på Niall så sa jag alltid att han inte fick kyssa mig. Tillslut så kom han alltid och bad om ursäkt och gjorde allt för att få en kyss. Ja, han var för gullig min fästman. Och jag kunde inte älska någon lika mycket som jag älskade Niall. Niall var mitt allt. Han var ljuset i mitt liv och fanns alltid där för mig. Han gjorde mig alltid glad och respekterade mig för mig. Han fick mig alltid att känna mig vacker. Men det bästa av allt. Han älskade mig för mig och han skulle inte vilja att jag ändrade på mig på grund av honom. Niall var den bästa personen i mitt liv.

Mina tankar avbröts av att Niall drog mig intill sig.

“I can’t stand to not get kisses from you. So therefore I’ve decided to let you kiss me how much you want. Just because I’m the best lad in the world” sa han och kollade in i mina ögon. Jag fnittrade lite och lade armarna om hans nacke.

“What if I don’t want to kiss you then?” frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

“You don’t have a choice” svarade han och pressade sina läppar mot mina i en mjuk kyss.