Louis perspektiv
“Shit, they will be so surprised” viskade jag och kunde inte hålla mig för skratt.
“I know, this is really funny” viskade Liam tillbaka och vi hemlighetsfullt mot varann.
Jag, Niall och Liam stod utanför sovrummet där Harry och Zayn låg och sov. Vi skulle väcka dem med en så kallad, “Time To Wake Up-sång”. Det skulle bli kul att se deras reaktioner.
“Shh, we don’t wanna wake them up yet” viskade Liam tillbaka. Vi väntade på Niall som hämtade sin gitarr. Niall kom up för trappan och höll den i händerna.
“I’m ready” viskade han och vi öppnade dörren och gick in i rummet.
Niall började spela och sjunga;
“It’s time to get up in the morning...”
“In the morning” Fyllde Liam i.
“Morning” sjäng jag ljust.
“We’ve got Mc Donalds breakfast for you” sjöng Niall.
Vi fortsatte sjunga och spela och vi sjöng högre och högre. Det slutade med att vi hoppade i deras säng och skrek “Get up!”
De blev sura och drog täckena över sina huvuden och ville inte gå upp. Tillslut satte sig Harry upp och sa:
“Okay, I’m awake, now can you please leave?”
“Hhmmm, let me think about it..... NO” svarade jag och drog upp honom.
Han suckade tungt och tittade på mig med halvöppna ögon.
“Why do I even ask... I know you, Louis Tomlinson” sa han trött.
Jag flinade tillbaka och log elakt mot honom.
“We just wanted to wake you up with a song, nothing wrong with that...” sa jag oskyldigt.
“Mm yeah” sa han halvt surt och tittade på Zayn som låg som en död ko i sängen.
Zayn var svår att få upp på morgonen. Han gnydde trött när Niall försökte dra upp honom ur sängen utan resultat.
“ZAYN!” yöade jag och hoppade på honom.
“Louis, get off me!” skrek han tillbaka och försökte kasta av mig men jag satt kvar.
“Get up!” söng jag medan jag skrattade. Detta var ju riktigt roande.
Zayn vände och vred på sig men till slut satte han sig upp.
“I’m so going to kill you for this” sa han trött och tittade på mig, Liam och Niall.
Jag skrattade bara åt honom och vi alla gick ner till köket för att fixa lite frukost.

“I can fry eggs!” erbjöd sig Harry och vi andra satte oss ner. Alltid skönt när någon erbjöd sig så slapp man själv.
Vi var ensamma hemma då Ellie och Gemma var i skolan, Mike och Anne var på jobbet.
Vi började sjunga lite på I’m Yours. Vi försökte sjunga olika stämmor men visste knappt hur man skulle göra så vi gav upp ganska snabbt.
Harry ställde ner de stekta äggen på bordet och plockade fram bröd och smör.
“What should we do today?” frågade Niall.
“I don’t know...” svarade Harry fundersamt.
“I know something! I wanna see more of Holmes Chapel so why not walk around a bit?” frågade Liam glatt.
Harry tittade konstigt på honom.
“Liam, there’s nothing to do here. Come on!” sa han
“Well I think it’s a good idea” sa Zayn och jag nickade.
“Yes”
“Okay, then it is a walk then” sa Harry och Niall nickade.

Nialls perspektiv
“There’s my school, or it was” sa Harry och pekade på en röd tegelbyggnad.
Han visade oss runt i Holmes Chapel, det var verkligen ett mysigt ställe att bo på.
Efter ett tag kände vi oss hungriga så vi stack till subway. Jag åt som vanligt mest av alla.
Vi gjorde inte så mycket mer, vi gick hem igen och spelade fifa och bara hade trevligt. På eftermiddagen kom Ellie hem. Hennes närhet gjorde mig nervös, jag fattade inte ens varför. Det var ju inget att vara nervös över! Det var ju bara Ellie. Men det var just det som var grejen. Jag kände ett hopp i magen så fort jag såg henne, hon var ju så vacker. Vad var det med mig? Nej, usch, jag var tvungen att skärpa mig. Så här kunde jag ju inte hålla på.
“Hey guys! What are you doing?” frågade Ellie och slängde sig bredvid mig i soffan.
Hennes hand råkade nudda min och det gick som en stöt genom hela mig. Jag försökte att agera normalt men det var inte så lätt när hon satt så nära mig.

Varför var jag så här, varför kände jag så här? Det kunde jag ju inte göra. Vad skulle Harry säga?