---

---

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag hade tänkt mycket på auditionen, men också på Niall som jag inte hade sett på ett tag eftersom jag hade varit mycket med Harry men också haft en del problem med mina föräldrar. Men idag var det torsdagen den trettonde september, vilket bara kunde betyda en enda sak. Nialls födelsedag. Jag hade följt Harrys råd och köpt en fotbollströja med Beckham på baksidan till Niall, eftersom han älskade fotboll och till och med jag som inte var insatt i fotboll visste att David Beckham var en stor idol till Niall. Det var imorgon auditionen för skolpjäsen var så jag hade bestämt mig för att idag skulle jag tänka på Niall och lägga resten åt sidan för ett litet tag. Harry skulle inte dit och det kunde jag ändå förstå, eftersom att han och Niall inte kände varandra jättebra. Det skulle bli riktigt kul att få fira Niall som ändå var en barndomsvän till mig, och vad vi än gjorde skulle det nog bli väldigt roligt.

Jag gick in genom dörrarna till skolan och bort mot där Niall hade sitt skåp. När jag såg honom spred sig ett stort leende på mina läppar.

“Hi birthday boy” hälsade jag och drog in honom i en kram. Han skrockade mot mitt huvud och slog armarna om mig.

“Thanks Summer, but I’m not a boy anymore. I’m acually a man” sa han och jag himlade med ögonen.

“Whatever you say Irish.” Niall himlade med ögonen åt mitt smeknamn för honom men jag slutade inte för det.

“The school should have a birthday day, so when my birthday is. I’m off from school, and when your birthday is you’re off from school.”

“That would be awesome! But it won’t happen, what class do you have now?” frågade jag samtidigt som vi började gå mot mitt skåp.

“Spanish, you?”

“Social studies, with Harry” sa jag och mitt ansikte lyste upp i ett leende när jag sa hans namn. Niall flinade innan han gick mot sitt klassrum. Jag kollade rodnande ner i marken och låste upp mitt skåp. Allting som hade med Harry att göra gjorde mig ändå glad, men jag visste att det skulle komma jobbiga stunder också. Harry hade ju det jobbigt hemma med sin pappa, men som den fina person han var försökte han att vara glad. De flesta trodde nog på det, men jag som kände honom så väl kunde se bakom den där fasaden. Jag skakade av mig de sorgliga tankarna och tänkte istället på ikväll, och hur kul det skulle bli. En av mina bästa vänner fyllde år, vad kunde gå fel?

Åtta-bussen var sen men också proppfull med folk i alla åldrar; äldre personer som skulle hem till sina lägenheter och hus där de förmodligen hade en katt väntandes, men även en massa glada ungdomar som skrattade, pratade och bara hade allmänt roligt. Det fanns också en och annan ensam person som inte såg så glad ut, men de märktes knappt i mängden av tjattrande ungdomar. En medelålders affärsman med en portfölj fanns, som nog skulle hem till sin familj efter en lång dags arbete. Vid den här tiden på både fredagar och lördagar brukade bussarna var fyllda med ungdomar som antingen var på väg från eller till olika fester. Utomhus hade mörkret redan lagt sig, det var mitten av september och lite smått kallt utomhus i en klänning som inte täckte så mycket av benen. Men inne i bussen var det raka motsatsen, alltså väldigt varmt, och det var en del som inte ens hade sittplatser för att det var så fullt. Den stannade praktiskt taget på varenda station där det både klev av och gick på folk, och det var förmodligen därför det kändes som att bussresan var mycket längre än vad den egentligen var, då det inte var så långt ifrån min till Nialls busshållplats. Lukten av rök stank svagt i luften och klargjorde att det fanns någon som inte hade fimpat sin cigarett utanför bussen utan haft med den in, trots att man inte fick det. Jag hade roligt tillsammans med Lucy och Liam, och vi hade inte ens kommit till festen än. Hur många personer som Niall hade bjudit var jag osäker på, men om jag kände honom rätt så skulle det iallafall komma en del folk. Han spelade ju i skolans fotbollslag och hade några kompisar därifrån, så nog skulle det bli livat. Den enda saken som hade gjort allt bättre hade varit om Harry hade varit här med mig, men jag visste att han var tvungen att vara med Cara ikväll och han var ändå inte direkt Nialls bästa kompis.

Efter en stund kom vi fram till rätt busshållplats och det vällde ut folk ur bussen. Jag krokade arm med både Liam och Lucy för att inte tappa bort dem, och vi gick sedan bort emot Nialls hus som inte låg alls långt bort. Musik hördes ifrån de öppna dörrarna och det verkade redan vara en hel del folk där, för hallen var fylld av skor och jackor som låg slängda huller om buller. Jag tog snabbt av mig mina klackskor, följde Liam och Lucy in i vardagsrummet och fick syn på min blonda underbara kompis, Niall.

“Niall, happy birthday!” utbrast jag och kramade om honom hårt. Niall log ett stort leende och kramade mig tillbaka medan han tog emot presenten jag hade tryckt i hans famn.

“Thank you Summer, no needed to get me someth-”

“Shut up, it’s your birthday, of course I would get you something” avbröt jag glatt och tog ett steg bakåt så att Lucy och Liam kunde kramattackera Niall, som de också gjorde.

“Thanks guys, so much! Now enjoy yourselves here” log Niall och försvann ut i köket. Jag log medan min blick for runt i rummet på alla som var där. Det var många jag kände men också många jag inte kände. Folk hade redan börjat dricka en massa trots att festen just hade startat, vilket jag i och för sig inte var så förvånad över. Jag saknade dock Harry, även om jag visste att han inte kunde eller borde vara här. Men efter lite tänkande så insåg jag att jag faktiskt var här för att ha roligt, och lite alkohol kunde inte skada för att kunna släppa loss lite grann. Så det var precis vad jag gjorde.

En timme senare hade jag superkul ihop med Liam och vi dansade för fullt. En eller annan drink för mycket hade nog slunkit i mig, men jag var inte jättefull och det tänkte jag inte bli heller, jag ville faktiskt komma ihåg saker härifrån. Musiken var på hög volym och vi alla dansade, och det var så här jag ville ha det. Jag ville inte tänka på min mamma eller pappa som båda svek mig om och om igen, jag ville heller inte tänka på vad min pappa hade sagt om Harry, utan jag ville bara ha kul och glömma bort allting annat en stund. Niall hoppade runt överallt, så galen som han var, och förmodligen ganska glad för att han fyllde år. Men det var så varmt överallt och jag bestämde mig snabbt för att svalka av mig lite grann.

Det gick fort att komma till toaletten eftersom att jag hade varit i Nialls hus så otroligt många gånger. Som tur var så var det ingen kö och jag  låste snabbt dörren och ställde mig framför spegeln. Jag var väldigt varm och behövde bara ta en paus. Några djupa andetag for ur mig innan jag lät det kalla vattnet skölja över mitt varma ansikte. Strålarna kylde ner mig och jag torkade snabbt ansiktet innan jag tog min väska och låste upp dörren. Eller, jag försökte att öppna dörren. Men det gick inte så värst bra, för det var som om den satt fast. Jag försökte igen att dra i handtaget innan paniken började stiga lite inom mig. Varför gick dörren inte att öppna? Jag hade ju varit här miljontals gånger och jag visste hur man gjorde. Tänk om den var sönder? Eller om-

Nej. Okej, sluta tänk sådana tankar nu. Allt kommer bli okej. Ta det bara lugnt. Allt är okej. Du kommer komma ut och allt ska bli bra, få inte panik nu bara. Snälla, ingen panik.

Plötsligt flög dörren upp framför mig som gjorde att jag nästan föll framåt eftersom att jag inte var beredd på det. Ett par gröna ögon mötte mina, men det var definitivt inte Harrys. En kille jag vagt kände igen från skolan men inte kunde säga vem det var stirrade på mig, och han såg inte särskilt nykter ut. Det var han nog inte heller. Jag drog ett djupt andetag och försökte att tränga mig förbi honom, men det gick inte så bra.

“Where do you think you’re going?” frågade han och tog tag i min arm.

“Let me go” sa jag irriterat och försökte rycka mig loss, men det gick inte så bra.

“No, why? I think you and I can have some fun” svarade han och flinade lite. Nej, nej, nej. Det här hände bara inte. Jag svalde hårt och önskade av hela mitt hjärta att killen bara skulle släppa taget. Men det gjorde han inte.

“I don’t want to, don’t do this. I.. I have a boyfriend” sa jag och försökte att låta tuff, men det var inte så lätt när hjärtat bankade hårt i bröstet och rädslan steg inombords. Killen flinade bara ännu mer åt mig.

“Harry Styles, that shit. He’s not your boyfriend, he’s just sleeping with you. I’m much better, anyway” muttrade han och tog ett steg närmre mig. Jag ryckte snabbt loss min handled och drog upp mobilen ur min ficka, jag visste precis vem jag ville ringa. Killen tittade argt på mig och jag kände vartenda hjärtslag i mitt bröst.

“Please. Just go” viskade jag och tog några steg bakåt, vilket bara fick killen att ta några steg framåt emot mig. Jag kände min rygg slå emot väggen bakom mig. Shit, vad skulle jag göra nu?

“If you dare to call anyone, I swear I will hurt you even more” sa han hotfullt. De gröna ögonen hade mörknat och hade nu antagit en mera svart färg. Han böjde sig fram emot mig och jag tog i av allt jag hade för att putta iväg honom. Han var mycket starkare än mig, men också mera full vilket gjorde att jag lyckades sära på oss något.

“Stop it, and let me finish this. Don’t be so fucking difficult!” skrek killen argt och knuffade mig hårdare emot väggen.

“Just go away! I don’t want this!” skrek jag tillbaka och försökte ännu en gång att ta bort hans händer som vandrade över min kropp. Det gav mig rysningar, men inte på ett bra sätt. Han var äcklig och det här var inte okej.

“Did I ever say I care about what you want? No, I don’t think I did. Shut the fuck up!” Hans händer vandrade över min kropp och jag kunde inte få bort honom hur mycket jag än försökte. Han var starkare än mig även om han var jättefull.

“Don’t touch me, just please” bad jag. Men han lyssnade inte. Tårarna brände bakom mina ögonlock och jag ville inte ens tänka på vad han hade tänkt göra. Allt jag kunde tänka på var Harry, om han bara hade varit här. Niall, Liam, Lucy, vem som helst, kunde ingen komma hit och rädda mig ifrån det här?

Snälla. Jag vill inte.

HARRYS PERSPEKTIV

Ett leende fanns på mina läppar när jag klev in i huset. Det var musik och ungdomar överallt. Jag hade tänkt att överaska Summer med att komma hit, till Nialls party, för att jag visste att hon ville att jag skulle varit där. Niall hade jag redan pratat med så allt var okej, så länge jag inte tog med mig Louis och Zayn. Och det hade jag ju inte tänkt göra heller. Snart fick jag syn på Liam och jag gick fram till honom utan att bry mig om allas blickar på mig. Liam log lite smått och osäkert när han fick syn på mig.

“Hey Liam, have you seen Summer?” frågade jag och han skakade på huvudet.

“Well, she said she was going to the bathroom.. But after all..” Han tog en snabb titt på sin klocka på armen. “That was twenty minutes ago.” En obekväm känsla dök upp inom mig och jag rynkade på pannan. Det var inte normalt att gå på toaletten tjugo minuter.

“Which way is the bathrrom?” frågade jag snabbt och Liam pekade mot en dörr längre bort. Jag kunde också se att han var lite orolig.

“Don’t worry Liam, I got this” sa jag innan jag knökade mig förbi allt folk som stod i vägen. Jag ignorerade deras sura blickar och kommentarer och gick fram till den dörren Liam hade sagt var badrummet. Jag lade örat emot dörren och lyssnade och det enda jag kunde höra var röster. Jag kunde dock inte urskilja vilka röster det var. Skulle jag chansa? Tänk om det faktiskt hade hänt Summer något. Det fick mig att bli beslutsam och jag drog snabbt i dörrhandtaget som tydligen var upplåst, något jag inte hade kollat tidigare. Där fick jag se någonting som fick det att göra ont inombords.

“Please, let me g-” hörde jag Summer säga innan hon vred på huvudet och fick syn på mig. “Harry! Oh my god, Harry” var allt hon fick fram. Jag kunde inte fatta vad det var jag såg. Summer med en annan kille. Först gjorde det så fruktansvärt ont efter allt vi gått igenom tillsammans, men sedan insåg jag att det inte var så som jag trott. Summer ville inte det här, det kunde jag se på hennes ansiktsuttyck. Jag kastade mig fram emot killen som hade tryckt upp Summer emot väggen och han såg faktiskt lite rädd ut.

Jag drog snabbt bort honom ifrån Summer som sjönk ihop sittandes på marken, lutad emot väggen.

“Don’t you ever dare to touch her again, do you hear that? Don’t you EVER touch her again!” skrek jag och slängde honom emot väggen. Han hostade svagt och tittade upp på mig för en sekund innan han reste sig upp och försvann ut ifrån toaletten, men inte utan att smälla igen dörren först. Jag vände mig snabbt igen emot Summer som satt med händerna framför ansiktet.

“Summer” mumlade jag oroligt och satte mig snabbt ner bredvid henne. Jag tog henne försiktigt i mina armar och kramade om henne hårt.

“Harry, h-he just came up and he wouldn’t stop touching m-me and I tried to push him away b-but-”

“Shh. It’s alright, I know” sa jag och strök försiktigt bort de tårar som rann ner för hennes kinder. Hon lutade sig in emot min famn och tittade sakta upp på mig.

“How did you know I was here? Why are you here? Where is Cara?” Summers alla frågor kom på en gång och jag tog hennes hand i min och sammanflätade våra fingrar.

“I’m here because I wanted to come and surpise you, Cara’s at home sleeping safely and I found you cause Liam said you were here” svarade jag. Ett blekt leende spred sig på Summers läppar som fick mig att också börja le smått.

“That’s really sweet. I was here on the toilet and when I was going to go out he was there and.. Yeah. But nothing happened, I swear” sa hon och jag nickade.

“I believe you.”

“I’m so glad you’re here.”

“Me too.” Summer log smått och jag kunde inte låta bli att le tillbaka, hon hade den effekten på mig.

“Do you still want to go out party?” frågade jag försiktigt och visste inte riktigt vad jag väntade mig för svar. Hon skakade på huvudet.

“No, not really.”

“We can always go home to me, you know. My dad’s not there” sa jag och hon nickade snabbt.

“Sounds great. And hey, Harry?”

“Yeah?”

“I love you.”

“I love you too.”