---

HARRYS PERSPEKTIV

Jag visste att jag borde ha gjort det, men samtidigt inte. Det var redan tre dagar sedan jag nästan hade kysst Summer på jobbet och det cirkulerade fortfarande runt i min hjärna på varenda lediga sekund. Och jag hade pussat henne i skolan mitt framför andra, men jag hade inte direkt brytt mig ändå... Och idag skulle vi på dejt, något jag hade planerat ett litet tag och såg mycket fram emot. Jag var nervös också, men det var ju på grund av en anledning jag helst inte ville tänka på alls och det försökte jag också att inte göra. Bara jag skulle våga... Men det skulle jag, jag hade bestämt mig för det.

Spegeln mittemot mig som hängde på väggen var lite trasig men jag kunde ändå se mig själv i den. Mycket här hemma var lite trasigt, mestadels för att pappa hade fått sina raseriutbrott och slagit sönder saker. Men det var vi alla vana vid och om jag kom hem och fick se att något annat var trasigt så skulle jag inte blivit förvånad alls. Plötsligt hörde jag steg bakom mig och fick syn på Cara in spegeln bakom mig. Hon höll i sin rosa prinsessväska men såg av någon anledning inte nöjd ut.

“Harry, I can’t find Gracie” sa hon och putade med läpparna i en min som såg så gullig ut. Gracie var Caras nallebjörn som hon aldrig sov utan, hade hon inte den så ville hon inte sova.

“Hmm, let’s find her then. Maybe she’s under your bed like last time she was gone?” frågade jag och satte mig ner framför Caras säng. Jag böjde mig ner och tittade under sängen och blev inte förvånad när jag såg den bruna nallebjörnen ligga där. Efter någon sekund hade jag fått tag i den och gav den sedan till Caras utsträckta famn. Nu såg hon glad ut och och hon log emot mig.

“Thanks!”

“No problem love. Have you packed everything?” sa jag medan jag ställde mig upp och granskade mig i spegeln ännu en gång. Mina favoritjeans och min vita skjorta var ändå ett bra val till en dejt.

“Yep. And you look good, come on now” sa Cara och drog i min arm. Jag skrattade och lät henne dra mig bort till hallen där vi tog på oss skor och jackor. Eftersom att jag inte kunde vara hemma ikväll hade jag ordnat så att Cara kunde sova hos en av hennes dagiskompisar, för efter att pappa hade slagit henne så skulle jag aldrig någonsin lämna henne ensam igen. Visserligen var han inte hemma, men man visste aldrig när han kunde dyka upp. Därför var detta det säkraste alternativet, och Cara hade ändå inget emot det så länge hon inte behövde träffa pappa. Det ville inte jag heller göra, efter att han hade slagit till mig på kinden så hade den lilla kärlek jag kanske hade haft kvar för honom försvunnit för gott. Jag hade kanske hela tiden hoppats och trott att han kunde bli en bra människa igen, att allt skulle ordna sig i slutändan. För trots allting, så var han ändå vår pappa. Men det jag hade sett i hans ögon var inget annat än hat, rent hat. Nu ville jag inget hellre än att ha honom ut ur våra liv för gott, att han skulle flytta ifrån oss. Cara var rädd för honom och jag var bara arg för att han hade lämnat oss i sticket så där. Men hemma var han iallfall inte, inte nu. Jag tog Caras hand i min och vi gick tillsammans ut genom hallen och dörren. Sedan låste jag dörren och vi gick ner till bilen, jag hade tänkt att köra Cara för att sedan hämta upp Summer.

“Harry?” frågade Cara när vi väl satt i bilen, hon i sin bilbarnstol i baksätet och jag framför ratten.

“Mm?” svarade jag med blicken på vägen. På något vis var jag alltid extra försiktig när jag körde just Cara, jag ville verkligen inte att något skulle hända henne. Då skulle faktiskt hela min värld rasa ihop, för det var delvis hon som höll den samman.

“The girl you like and are going to meet tonight, is that her from the bakery?” Hennes fråga gjorde mig ställd men jag ville vara ärlig.

“Yeah, it is” svarade jag och kunde inte hjälpa att ett leende spred sig på mina läppar när jag tänkte på Summer.

“I like her, she’s fun” sa Cara och det fick mig att le ännu större. Summer och Cara verkade komma bra överens efter att bara ha träffats en enda gång, och det var inte alltid att det var så med Cara. På något sätt gjorde det mig väldigt glad, som att det spelade roll... Det gjorde det, iallafall för mig.

Jag tog de sista stegen uppför trappan till Summers hus och ringde sedan på dörren. Mina händer for genast ner i fickorna igen och på något vis kände jag mig nervös. Egentligen visste jag varför, men det gjorde mig inte mindre nervös bara för det. Det kändes som en evighet innan dörren for upp och Summer uppenbarade sig framför mig. Hon såg väldigt vacker ut. Missförstå mig inte, det gjorde hon alltid men just ikväll var det något med hennes gnistrande ögon som fick mina handflator att bli alldeles svettiga och hela mig att bli ännu mer nervös. Hon hade dessutom på sig jättefina kläder, en rutig skjorta med ett par svarta tajta jeans och en jeansjacka utanpå. Hennes hår var lite lockat men det såg ändå naturligt ut och jag kunde inte slita blicken ifrån henne.

“Hey Harry” sa hon och log ett skinande vitt leende emot mig. Jag log tillbaka och försökte att skärpa mig. Vad var det med mig? Det var ju som att jag aldrig hade sett en tjej förut och det hade jag definitivt gjort.

“Ready to go?” frågade jag och höll ut min hand. Hon nickade och tog den innan vi tillsammans gick till min bil hand i hand.

“So would you mind telling me where we’re going?” frågade Summer när vi hade åkt en bit och snart var framme på platsen jag hade planerat att vi skulle till.

“No, like usual” svarade jag och flinade åt hennes nu korsade armar.

“Not fair”

“Really fair”

“Whatever.” Efter en liten stund stannade jag och parkerade bilen vid parken som låg rätt nära Summers hus men ändå en bit ifrån.

“The park?” Hon såg förvånad ut men följde ändå efter mig ut ur bilen.

“You’ll see” svarade jag medan jag tog ut en tygpåse ur bagageluckan och började vandra emot ingången till parken. Summer försökte nyfiket titta vad jag hade i påsen men hon lyckades aldrig riktigt, för jag höll skrattande bort den ifrån henne. Vi gick ännu en gång hand i hand vilket fick mig att vilja le som en idiot hela tiden men jag tvingade mig själv att inte göra det. Det fanns blommor överallt och jag fick plötsligt en idé. Samtidigt som vi gick så plockade jag några blommor av varje sort och satte ihop dem till en liten hemmagjord bukett. Summer såg vad jag gjorde och hon log hela tiden emot mig, och jag hade svårt att inte le tillbaka. När vi sedan kom fram till en bänk som låg långt inne i parken satte jag mig ner och hon satte sig snabbt bredvid mig. Jag sträckte fram buketten emot henne och hon började skratta medan hon tog emot den.

“Thank you Harry” sa hon och jag log stort.

“Made it all by myself” sa jag retsamt medan jag tog fram tygväskan jag hade hållt i hela tiden.

“I know, I saw. It’s sweet of you” svarade hon och log ännu en gång. Jag plockade ut allt jag hade haft med mig ifrån väskan vilket i princip var mat och dryck. Ljusa mackor fyllda med ost och olika grönsaker, och två muggar fyllda med vattenmelonsbitar. Det var inte direkt särskilt fint eller dyrt för ärligt talat hade jag inte haft råd med det, men jag hoppades att hon skulle uppskatta det iallafall. Och Summer log stort när hon fick se vattenmelonen.

“Harry, how did you know that I just love melons?!” utbrast hon glatt och tittade sedan på blommorna hon höll i sin hand jag hade plockat. Min blick föll sedan också på dem och jag böjde mig försiktigt framåt och drog sedan ut en blå liten blomma ur buketten. Summer tittade nyfiket på mig medan jag fäste den bakom hennes öra med ett litet leende. Hon log tillbaka när hon märkte vad jag gjorde och lade sedan buketten hon höll i handen på bänken bredvid sig.

“Let’s eat” sa jag och bröt tystnaden som plötsligt hade lagt sig emellan oss. Summer nickade och vi tog varsin macka och började hugga in på den lilla “picknick” jag hade haft med mig.

“I’m sorry that this isn’t a huge dinner or something” sa jag lite generat med Summer bara tittade förvånat på mig.

“You’re sorry about that? Harry, to be honest, I love this. I love simple things like this, not those expensive dinners my mum takes me on. I like this” sa hon och log stort. Jag log för säkert hundrade gången idag och började snart äta mina melonbitar. Summer gjorde samma sak och nu kände jag att det var dags för mig att säga syftet till denna dejten. Jag blev genast mer nervös och tvingade mig själv att lugna ner mig, ingenting blev ju bättre av mina svettiga handflator eller mitt stammande.

“Yeah, Summer. I wanted to ask you about something” sa jag och ställde ner glaset med melonbitar. Min blick sökte sig till hennes och hon nickade.

“Sure, you can ask anything you want.” Jag harklade mig och drog in ett djupt andetag.

“I was wondering if you want to date me for real, not just these dates and that it will end after. I like you and there’s no way I can hide it” började jag och såg att Summer öppnade munnen för att säga något men jag hejdade henne innan hon gjorde det.

“Wait, I’m not finished yet. I really don’t want you to feel forced to be with me like our first date. You’re not forced to be with me and I hope you know that” avslutade jag och tittade nervöst på Summer som log smått medan hon tittade tillbaka på mig.

“Harry... I like you too. And I don’t feel forced, I want to be with you. So I’m saying yes to your question” svarade hon och jag började le större.

“Really?”

“Yes Harry, really” svarade Summer och log tillbaka emot mig. Jag sköt undan alla saker som låg emellan oss på bänken och satte mig närmre henne. Sedan lade jag armarna omkring hennes midja och kramade henne hårt. Hennes händer fann sin väg runt min nacke och jag log ännu större, om det nu var möjligt. Plötsligt ville jag så himla gärna våga kyssa henne, men jag visste inte hur hon skulle reagera. Men jag behövde inte tänka på det länge för snart kände jag ett par varma läppar emot mina. Och den här gången var det ingen av oss som drog sig ifrån.