---

---

ZAYNS PERSPEKTIV

“Up All Night!” sjöng vi alla fem som var den sista raden i Up All Night. Publiken skrek som vilda galningar och jag log stort medan jag tog några djupa andetag. Vi väntade ett litet tag tills det hade lugnat sig någorlunda och sedan skulle vi prata lite.

“Hellooooooo London! How are you tonight?” ropade Liam vilket bara fick publiken att skrika mera.

“We’re so glad to be here tonight, our very first concert of the Take Me Home Tour” fortsatte han att prata. Vi andra gick längre ut på scenen och vinkade lite till fansen som jublade.

“So we want you to really live yourself into the concert tonight. We started up with Up All Night, and now we’re gonna sing I Would for you! Let’s go!” ropade Liam och publiken skrek vilt medan Niall började spela gitarrintrot till I Would. Liam började sjunga på sin vers och snart fyllde Harry på. Jag kände mig så himla lycklig, nästan ingenting kunde slå en öppningskonsert för en ny turné.

Vi hade precis sjungit klart They Don’t Know About Us och höll nu på att byta om till andra kläder. Under hela låten så hade jag tänkt på min och Rachels relation. Den stämde in så bra på oss. Speciellt mitt stick. Om bara världen visste hur Carol och Connor betedde sig så skulle allt förändras till det bättre och de skulle inte få vara våra managers längre. Men både jag och Rachel visste vilka konsekvenser det skulle bli om vi berättade det för världen. Jag skulle bli kickad från One Direction och Rachel skulle inte ha någon skådespelarkarriär kvar. Mina tankar avbröts när vi ännu en gång sprang ut på scenen. Ett leende spred sig på mina läppar samtidigt som introt till Rock Me började. Vår favoritlåt att framföra på scen.

RACHELS PERSPEKTIV

Jag kollade på klockan som hängde på väggen lite längre bort och räknade snabbt ut att den var runt åtta i England. Jag hade varit här på Los Angeles teater i flera timmar och om ungefär en timme så skulle jag få reda på vem som fått huvudrollen i Winter’s Bone. Jag drog fram mobilen från min ficka och slog in Zayns nummer. Om jag inte mindes fel så borde han vara på arenan nu. Jag tryckte på “call” och bara två toner hann gå innan Zayn svarade.

“Hi Rachel” svarade Zayn glatt och jag log samtidigt som jag gick in på toaletten för att få möjlighet att höra något av det han sa eftersom det var så mycket ljud där ute i teatern.

“Hi Zayn, what are you doing?”

“Me and the lads are ate the O2. The concert starts soon. How did the audtition go?”

“It went well I think” svarade jag och log.

“I’m proud of you Rachel. Even if you get the role or not” sa han och mitt leende blev ännu större.

“Thanks Zayn” svarade jag och hörde Niall klaga att han var hungrig i bakgrunden.

“Is someone hungry or what?” frågade jag och skrattade.

“Yeah it’s Niall, he’s always like this when we’re going somewhere” förklarade Zayn och jag skrattade.

“Anyway, when do you know if you get the role or not?” frågade Zayn.

“In less than an hour ish” svarade jag och suckade. Om jag ska vara ärlig så var jag riktigt nervös. Även om jag från början inte ville åka till USA så ville jag ha rollen. För jag visste att om jag inte fick rollen så skulle jag behöva åka tillbaka till London och där skulle jag sakna Zayn ännu mer.

“You don’t need to be nervous. Everything will go fine” sa Zayn och jag log.

“I hope so” svarade jag.

“The auditions are now finished and we have the results. We need every actor and actress out on stage now please” hördes en mansröst från högtalaren.

“I gotta go now Zayn, have fun tonight” sa jag och plockade upp min väska jag lagt på golvet.

“Okay and I will. Good luck, I love you Rachel” sa han.

“I love you too” svarade jag och lade på. Jag gick ut från toaletten och såg att allt folk nu var på väg ut till scenen. Jag ställde mig bredvid en tjej som stod ganska långt fram på scenen så att jag skulle se något.

“Okay, first of all we just want to thank everyone of you that have been here today. All of you are really talanted and even if you don’t get a role in this movie. Don’t give up, go to other auditions and we wish all of you good luck in the future” började den gråhåriga kvinnan säga. Den ena mannen ställde sig upp och drog en mikrofon till sin mun. Han kollade på sitt papper innan han började presentera vem som hade fått vilken roll.

 

“And last, but not least. The main role, Ree Dolly, goes to...” började han och det kändes som om han drog ut på det extra länge innan han äntligen sa vem som fått rollen.

ZAYNS PERSPEKTIV

“Thank you London! It has been a pleasure to be here tonight!” ropade jag i mikrofonen efter att vi sjungit klart What Makes You Beautiful.

“Bye London, see ya soon” ropade Louis innan vi sprang av scenen. Vi hörde fansen skrika “ONE MORE SONG” efter oss. Ärligt talat hade vi nog alla gärna sjungit en till sång men det kunde vi inte, vi fick aldrig göra något superoplanerat för management på våra konserter. Och jag ville ju inte att Connor skulle få ännu en anledning att kicka mig. Fansen jublade och skrek långt efter att vi sprungit ut ifrån scenen och det hördes lång väg. Eftersom O2 var enormt så var det en bra bit till vårt omklädningsrum. Trots att vi faktiskt hade uppträtt här en hel del gånger gjorde det inte att vi hittade bättre. Fullpumpad med adrenalin i kroppen sprang jag in till vårt omklädningsrum med de andra killarna. Vi slängde oss trötta ner i sofforna och lyssnade för någon minut på sorlet som var ute i arenan. Det lät så högt trots att vi inte ens var kvar på scenen längre. Jag tog upp min handduk ifrån ett bord och torkade mitt lite smått svettiga ansikte. Så mycket som vi alltid hoppade runt på scenen var det omöjligt att inte bli lite svettig. Jag tittade på Louis vars ögon lyste av upprymdhet. Han var alltid så glad efter konserter och förmodligen den som var mest pigg av oss också, men ikväll kanske det skulle bli fest? Ibland festade vi efter våra konserter och ibland stupade vi rakt i sängen, det berodde på lite.

“What an amazing crowd” sa Harry och fyllde tystnaden som hade uppstått. Trots att ingen av oss svarade så höll vi nog alla med, det hade varit en fantastisk öppningskonsert på vår turné. Jag plockade snabbt upp min mobil för att ringa Rachel, min älskling som jag saknade så mycket.

RACHELS PERSPEKTIV

“I got the role Zayn!” utbrast jag lyckligt i telefonen innan jag hunnit säga hej till Zayn.

“I knew you would get it, I’m proud of you” sa han och jag log.

“Thanks Zayn, so how did the concert go?” frågade jag.

“Awesome! The crowd was amazing. I really love our fans” svarade han och jag kunde se hans leende framför mig.

“I’m glad that you’re happy. I am too, it’s just Carol who ruins it a bit” sa jag och stirrade in i väggen. Det var väl ungefär vad jag hade gjort sedan jag kommit hem ifrån min audition. Carol sket jag fullständigt i, trots att jag visste att jag inte kunde bli av med henne. Hon var ju min manager, men det betydde inte att jag behövde tycka om henne. Ja, det gjorde jag ju inte heller. Klockan var inte ens så mycket på dagen och även om jag var glad för att jag hade fått huvudrollen så orkade jag inte med Carol.

“Oh babe cheer up, it’s summer. And even if we can’t be together, I can promise you, that this summer is going to be great. It’s you and me, and no one can change that. This summer is going to be great, because we’re together. Even if we don't are in the same country we have eachother".

Hans ord fick mig att le som en idiot och jag kände mig som den lyckligaste tjejen någonsin.

“Thanks Zayn, you know it means a lot to hear that.. Do you wanna skype tomorrow or so? I miss your pretty face” sa jag glatt medan jag tittade mig i den stora spegeln som fanns mittemot sängen i mitt hotellrum.

“Yeah I’d love to! I’ll text you, okay?” svarade Zayn.

“Sounds great” svarade jag och stelnade till när jag kände en hand på min axel.

“What exactly is it that sounds great, if I can ask?”

ZAYNS PERSPEKTIV

Jag log medan jag pratade i telefonen med Rachel och de andra killarna satt och flinade åt något medan de tittade på mig. De flinade förmodligen ut hur jag såg ut när jag pratade med Rachel, men ärligt talat orkade jag inte bry mig så mycket.

“Yeah I’d love to! I’ll text you, okay?” frågade jag glatt Rachel. Vi skulle skypa imorgon, jag kunde knappt vänta. Rachel svarade inte och jag hörde henne prata med någon men det lät svagt.

“Rachel?” frågade jag med rynkad panna. Fortfarande inget svar.

“Rachel, where did you-” började jag men blev avbruten.

“I’ll talk to you soon mum, bye. Love you” sa hon och innan jag visste ordet av det hade hon lagt på.

“What the hell” mumlade jag för mig själv. Varför kallade hon mig för sin mamma? Jag kunde inte fatta någonting.

---

Okidoki del 39. Vad tyckte ni? Vi vill gärna höra era åsikter. Kommentera på nu för att få nästa del av STO på söndag :) Då får ni reda på vinnaren av tävlingen och även vad det är med Ellie ;)

 

Ha en bra fredag :) //Josefin & Frida xxx