Still The One - del 16

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“No! You’re not going to do an abortion, like I said I want the baby. I don’t know why I reacted that way but you’re not going to do an abortion. I love you and I also love the baby” sa han och jag log.

“I love you too Niall, let’s just put this behind us and focus on the future” sa jag och gäspade.

“Sounds great, are you tired?” Jag nickade som svar och han kysste mig på pannan.

“Let’s sleep then” sa han och drog mig närmre honom. Denna kväll somnade jag snabbt och det var det bästa sättet att somna på. I Nialls armar.


NIALLS PERSPEKTIV

Efter några dagar på sjukhuset hade jag nu fått åka hem, vilket jag var väldigt glad för. Läkarna hade sagt att jag måste ta det väldigt lugnt ett tag nu, men det visste jag ju om. Egentligen hade själva kraschen inte varit det värsta. Självklart hade det gjort jätteont och det hade varit en dramatisk upplevelse jag hade varit med om, men det värsta hade faktiskt varit att jag hade trott att jag aldrig skulle få se Ellie igen. När jag hade märkt att jag inte hade kontroll över bilen längre hade jag trott att jag åkte rakt emot min död. Jag hade inte stått ut med att aldrig få se henne eller de andra igen.


“Finally we can sleep in our own bed” sa jag medan Ellie tryckte in nyckeln i låset på vår ytterdörr. Hon nickade glatt medan hon vred runt den och ett klick senare stod dörren öppen. Jag tittade mig omkring. Allt såg exakt likadant ut som när jag senast hade lämnat lägenheten eftersom Ellie inte ens hade varit här. Vi klev båda in och jag stängde dörren bakom oss. Ellie tog snabbt av sig alla saker och dumpade sin väska i hallen och jag följde hennes exempel. Jag gick in i vardagsrummet och fick se alla kuddar och filtar omkringslängda både på golvet och i soffan. Jag hörde steg bakom mig och snart kände jag Ellies hand över min.

“I was a mess, I didn’t know what to do” mumlade hon som svar på röran omkring oss.

“I’m sorry” mumlade jag till henne och hon nickade.

“I know, but it’s all okay now. Let’s do something fun” sa hon och plockade upp en kudde ifrån golvet. Hon gick fram till mig och rätt som det var fick jag den i huvudet. Ellie skrattade åt min förvånade reaktion och jag log lite.

“Not fair, I’m hurt” protesterade jag leendes och drog in henne i en kram. Vi plockade upp några filtar ifrån golvet och lade de i soffan, och snart satt även vi tätt ihopslingrade i den omgivna av filtar och kuddar.


“Ellie!” ropade någon från ytterdörren. Ellie suckade och gick upp från soffan och ur från min famn.

“Louis! Why aren’t you knocking on the door like normal people?” hörde jag Ellie säga och jag skrattade.

“I’m not normal Ellie and you know it. And besides, normal is boring” svarade han och snart hörde jag steg som kom närmre och snart var Louis inne i vardagsrummet och med sig hade han en väska.

“Hey Lou, what are you doing here?” frågade jag och satte mig rakare upp i soffan.

“I came to thank Ellie” svarade han och log.

“Thank me?” sa Ellie frågandes.

“Yup, my date with Farrah a few days ago was perfect and I actually need to say that I thought that you would find a boring girl who wouldn’t laugh at my jokes but you didn’t. So, THANK YOU THANK YOU THANK YOU!!!! YOU’RE THE BEST WOMAN EVER, and just because I’m so grateful you guys will get the honour to name the baby after me and if it is a girl you can name it Louise” sa Louis och Ellie skrattade.

“Your welcome Louis, I’m happy that you like her but if you break her heart I’ll kill you” sa Ellie seriöst och jag skrattade.

“And yes, I am the best woman in the world” fortsatte Ellie.

“And Louis, just so you know. I’m not naming my baby after you” sa jag och Louis putade med underläppen.

“Aaww, please don’t cry Lou” sa Ellie och kramade om honom.

“Ah I’m fine, you can name your next baby after me” sa han glatt och jag himlade med ögonen.

“Anyway, since I’m going on another date with Farrah tonight I want you to decide my outfit” fortsatte Louis och pekade på Ellie.

“Do you have any clothes with you?” frågade Ellie och innan Louis hann svara så svarade jag.

“I hope so, because last time he borrowed clothes from me he put out all the candles with the clothes and then they got destroyed” sa jag och Ellie fnissade.

“Niall, it was a lot of candles and I would be all dizzy if I blew them out by myself” sa Louis.

“Yeah, and that would be a tragedy” mumlade jag.

“Calm down leprechaun, I have my own clothes with me” sa Louis och pekade sin väska.

“Great” sa jag och log. Ellie pussade mig på kinden och log innan hon sa;

“I’ll just help Louis and then I’ll be back here” sa hon och jag nickade innan jag vände min blick mot tv:n.


Efter två avsnitt av F.R.I.E.N.D.S så kom Ellie och Louis ut från badrummet där Ellie stylat Louis hår. Louis ställde sig framför mig och snurrade runt.

“What do you think?” frågade han.

“You look good” svarade jag och han log. Han hade på sig en blå t-shirt och ett par svarta jeans och hans hår var stylat i en quiff.

“You look handsome Lou” sa Ellie och satte sig ner bredvid mig på soffan.

“Thanks for the help Ellie, but I gotta go now” sa han och kollade på klockan som satt på hans vänstra handled. Ellie följde med honom ut till hallen. Jag hörde de säga hej då till varandra och snart var Ellie tillbaka i vardagsrummet. Hon satte sig tätt intill mig och jag lade en arm om hennes axlar.

“What are you watching?” frågade hon.

“The commercial” svarade jag och flinade.

“Really funny” mumlade hon och slog löst till mig på armen.

“I think Simpsons starts soon” sa jag och jag såg hur ett leende spred sig på Ellies läppar. Det var ju trotsallt hennes favorit program.  


Efter några avsnitt med Simpsons bestämde vi oss för att gör mat. Eller Ellie bestämde sig för att göra mat. Hon hade förbjudit mig att röra på mig för mycket så jag fick bara stanna här i soffan och slötitta på tv.

“Potatoes or pasta?!” ropade Ellie från köket och jag svarade direkt.

“Potatoes!” jag hörde henne skratta lite innan jag bestämde mig för att ta en tupplur, jag blev alltid trött av att kolla på tv.


ELLIES PERSPEKTIV

Efter att jag gjort klart middagen så gick jag ut till vardagsrummet där jag såg Niall ligga och sova. Jag log, han såg alltid så söt ut när han sov. Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt.

“Niall, wake up” sa jag försiktigt men fick ingen respons.

“Niall!” sa jag lite högre, ännu ingen respons.

“Niall, the food is ready” sa jag och äntligen vaknade han upp.

“Food?”

“Yeah, it’s ready. Let’s eat” sa jag och hjälpte honom ut till köket. Vi satte oss vid köksbordet och tog för oss av maten som bestod av potatismos och fisk. Niall högg direkt in på maten och på bara några minuter var han klar.

“I’m so tired of that damn hospital food” sa han och jag nickade förstående. Sjukhusmat var något av det värsta jag visste. Det smakade rent ut sagt skit.

“It’s great that you’re home then” sa jag och tog en klunk av mitt vatten.

“It’s awesome.”


Resten av kvällen spenderades framför tv:n med filtar och godis. Allt kändes så himla underbart igen. Niall och jag var tillsammans och jag var gravid. En glad känsla spred sig i min kropp när jag tänkte att jag var gravid. Att jag faktiskt bar omkring på ett foster som sedan skulle bli mitt och Nialls barn. Det kändes helt underbart. Jag kollade på Niall till höger om mig och såg att han höll på att somna.

“Wanna go to bed?” frågade jag.

“Yeah” svarade han trött och reste sig långsamt upp. Vi gick tillsammans till sovrummet där vi bytte om till våra sovkläder innan vi borstade tänderna. När vi var klara så lade vi oss under täcket i sängen och snart sov vi båda.


Jag vaknade upp av en illamående känsla och förstod genast vad det var. Jag skyndade mig ut ur sängen samtidigt som jag höll för munnen. Jag tände lampan i badrummet och skyndade mig fram till toaletten. Väl framme började jag okontrollerat att kräkas och hosta om vartannat. Det var en hemsk känsla och det brände i min hals. Tårarna började rinna  ner för mina kinder och jag kunde inte göra något åt det. Snart kände jag en hand på min rygg och en annan hand som strök undan mitt hår. Niall började viska lugna saker i mitt öra för att lugna ner mig. När jag var klar så hjälpte han mig att tvätta av mitt ansikte innan jag borstade tänderna för att få bort den äckliga smaken. Han studerade mig nogrant och oroligt medan jag fixade till mitt lite rosa ansikte. Jag sköljde av mitt ansikte och försökte att inte tänka på att jag nyss hade spytt. Niall drog in mig i hans famn och jag kramade om honom hårt.

“Are you okay?” frågade han och jag nickade mot hans axel. I hans armar var jag allt mer än okej.

Bara för att vi är så snälla så får ni ett kapitel idag även fast vi inte fått 6 kommentarer :P Vad tyckte ni? KOMMENTERA :D Minst 5 kommentarer för att få nästa del av tfp imorrn :) 
 
Ha det gött //Josefin & Frida xxx
 

ååhhhhhhh dom e så söta tsm :3

Meeeer!:-)

åh vad bra!:)

Jättebra del!! ;) Det känns bäst när dem är tillsammans och inte bråkar...:) Tack för att vi fick nästa del även om vi inte kommenterat, ni är så söta...<3 Kram!!!

Jättebra och rolig del! :) håller med Louis om att normalt är tråkigt.

Kanon bra kapitel! Läääängtar redan tills nästa kommer upp ;)

Ni är verkligen jätteduktiga, löveyah guuuurls! Puss oh hej.

älskar delen. vill inte låta sån nu men när kommer nästa del?. ni brukar ha planerade dagar. men ingen stress.

Svar: Nästa del av sto kommer på onsdag :) Kul att du gillar den
Josefin & Frida

Åhh va söta de är!!!! Meeeeeeer ^^ xxxxxx

Ääääälskar den längtar till nästa




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: