Still The One - del 22

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“What are you doing here?” Jag försökte låta stark på rösten men min röst höll inte hela meningen ut och jag ville bara springa därifrån, fortare än jag någonsin sprungit. Jag skulle kunna springa ett maratonlopp, bara jag slapp att möta de ögonen igen. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den snart igen och tittade bara på mig. Den välbekanta blicken gjorde att jag kände mig utstirrad. Vad ville han mig?

ELLIES PERSPEKTIV

Jag stod som fastfrusen och stirrade på min expojkvän, Matt, framför mig. Han som för många år sedan hade krossat mitt hjärta och lämnat mig ledsen och övergiven innan jag hade blivit tillsammans med Niall som hade läkt det. Jag hade varit så ung då och trott att jag aldrig kunde älska någon som jag älskade Matt, men nu visste jag att det bara varit en ungdomsförälskelse och att jag älskade Niall mer än jag någonsin hade älskat någon. Matts blick som förut hade sett lite glad ut hade nu blivit mera osäker och han rynkade lite på ögonbrynen, i väntan på att jag skulle säga något. Men jag hade verkligen inte aning om vad jag skulle säga, vad hade man att säga till någon som först varit ens kärlek och sedan varit otrogen mot en och krossat ens hjärta? Vad skulle jag säga till honom, vad hade jag att säga till honom?

“Ellie?” frågade han lite tystare och sökte efter min blick men jag tittade bort. Jag ville inte möta hans blick, inte höra att han var ledsen om han inte ens menade det. För om han inte hade velat vara otrogen mot mig så hade han heller inte varit det. Så enkelt var det, iallafall för mig.

“What do you want?” Min fråga var hård, min röst hade förlorat all den gladhet jag hade haft med Niall för bara en liten stund sedan och min blick var riktad emot golvet.

“I just... I saw you and before I knew it I was just walking in your direction and then I just...” Matts mumlande gjorde att jag tittade upp emot honom. Jag kunde se att han var nervös och inte visste vad han skulle säga, precis som jag kände mig. Jag kollade på honom för att få honom att fortsätta meningen. Vilket han också gjorde.

“I just wanted to apologize Ellie, what I did was stupid and I’ve regretted it since then” sa han och drog ännu en gång en hand genom sitt hår.

“A apologize doesn’t change the fact that you’d cheat on me. And besides, it has been seven years since you cheated on me, you should’ve apologized earlier” svarade jag och satte armarna i kors över bröstet.

“I know Ellie, I’m so sorry. For everything I caused you. I know what I did hurt you and like I said I regret it so much” sa han och kollade in i mina ögon. Blicken han gav mig visade att han inte ljög. Men jag kunde inte förlåta honom. Vad han gjorde hade sårat mig djupt.

“Matt, what you did hurt a lot. It got me a long time to get over you and when I finally did I could still feel like a piece of shit. I was in love with you, Matt. But everything changed when you cheated on me” sa jag ärligt.

“Ellie, I loved you too. I still love you. I promise, we can make this work. And this time, I won’t screw things up” sa han desperat.

“No Matt, I’m sorry. I don’t have those feelings anymore. Do you really think that you can just come to me and talk to me so I get those feelings back I had seven years ago?! It doesn’t work like that. And even if I’d forgive you I would never forget what happened. And if you did love me, you would’ve tried harder to get me back” sa jag lite surare och vände mig om för att gå därifrån. Men jag blev snabbt stoppad av att han tog tag i min handled och vände mig om så att jag stod mittemot honom igen.

“Please Ellie, just one more chance” sa han ännu mer desperat och lade sina händer på mina axlar. Jag skakade snabbt av mig dem samtidigt som jag hörde en röst bakom mig.

“What’s going on here?” frågade Niall. Jag vände mig om och mötte hans blick som såg orolig ut. Lite längre bak kunde jag se några livvakter som höll koll på oss. Jag hoppades innerligt inte att Matt skulle skapa en scen. Niall ställde sig bredvid mig och granskade Matt. När han insåg vem det var så spärrade han upp ögonen och hans reaktion gick från orolig till arg.

“What are you doing here? Haven’t you hurt Ellie enough already?!” sa Niall högt och argt.

“Shh, Niall. Stay calm” sa jag tröstande och strök honom över hans rygg.

“Stay calm?! Ellie, that guy is an idiot because he cheated on you!” ropade han. Jag såg i ögonvrån hur livvakterna började närma sig och folk runt omkring hade stannat för att kolla på den lilla scen som uppstått.

“I know what I did was awful, and therefore I’m here to make everything right again! All I’m asking for is a second chance. Ellie please, just let me take you out on a date” sa Matt och kollade på mig det sista. Jag kollade på Niall som såg alldeles röd ut i ansiktet av ilska.

“Matt I told you that I’m not going to give you another chance! And besides. I’ve met this wonderful guy who was there for me when you cheated on me. And yesterday he proposed. I don’t love you anymore Matt. It’s over, and it has always been” sa jag och han kollade sårat på mig.

“You’re engaged? With who?” frågade han.

“Yes, with Niall” svarade jag och kollade på Niall med ett leende. Hans ansikte var mindre rött och han log smått mot mig samtidigt som han tog min hand i sin.

“Come on Ellie! You can get a better guy, he’s just a piece of shit” sa Matt frustrerat. Jag kollade argt på honom.

“He’s not a piece of shit! If someone is, then it’s you! I love Niall, and he loves me. I don’t care what other people think of our relationship but when you call my fiancé a piece of shit you sure as hell don’t want to mess with me!” skrek jag argt och släppte taget om Nialls hand.

“Ellie calm down, it’s okay” sa Niall och lade en hand på min axel.

“No, it’s not okay!” började jag och vände mig sedan mot Matt igen. “You can say anything you want about me but not about him! This is just between me and you and don’t you dare call him that again! He’s the most caring, lovely, talented guy in the world! And if you can’t see that, maybe you should go to a doctor and get your eyes checked!” skrek jag argt. Båda kollade chockat på mig. De var nog inte beredda på att jag skulle reagera så här.

“Let’s go” mumlade jag till Niall och tog hans hand i min. Han nickade och vi började gå bort från Matt.

“I won’t give up on you, Ellie!” hörde jag Matt ropa. Jag vände mig om och spände blicken i honom.

“I’m a soon married woman, don’t you dare try anything!” skrek jag tillbaka innan jag skyndade mig därifrån med Niall i släptåg.


“Ellie, calm down” sa Niall när vi kom till hotellrummet. Hela vägen hem från köpcentret hade jag varit upprörd, stressad och sur. Matt hade gjort detta till en dålig dag.

“Niall, what he said wasn’t okay! He’s an idiot” sa jag surt. Jag visste att Niall redan fick hat från folk på internet. Han behövde inte höra det rakt i ansiktet. Och speciellt inte från Matt. Niall har inte ens gjort någonting mot honom.

“I know Ellie, I know” sa han och drog in mig i en kram. “But you need to calm down for the baby’s sake. And for me, I don’t like to see you like this” sa han och pussade mig på huvudet. Jag nickade mot hans axel och tog några djupa andetag. Han strök mig långsamt över håret, vilket fick mig att bli lugnare och snart andades jag normalt och mitt hjärta dunkade inte lika fort längre. Jag drog mig ifrån Niall lite och kollade in i hans ögon.

“I love you Niall, only you” sa jag och han log.

“I love you too, Ellie” svarade han och böjde sig ner för att placera en kyss på mina läppar. Jag log, Niall kunde alltid få mig att känna mig bättre. I alla situationer.


Resten av dagen var bättre, den spenderades med Niall. Men jag kunde bara inte få mina tankar ifrån Matt... Vad gjorde han ens här? Och hur vågade han ens be mig om en ny chans? Och att be om ursäkt sju år senare var alldeles för sent. Jag älskade Niall, ingen annan. Och speciellt inte Matt. Han hade krossat mitt hjärta som ingen annan hade gjort och all tillit jag hade haft i honom försvann direkt när jag såg honom kyssa den där tjejen som inte var jag. Men jag antog att den första ungdomskärleken var den som gjorde mest ont. Jag saknade inte Matt ett dugg, Niall var allt jag någonsin velat ha.


NIALLS PERSPEKTIV

Jag kollade på Ellie där hon satt i soffan med handen på hennes mage. Jag satte mig ner bredvid henne och drog henne intill mig.

“How are you feeling?” frågade jag. Hon gäspade lite och jag log. Hon såg alltid så gullig ut när hon gäspade.  

“I’m tired, and hungry” svarade hon och gäspade ännu en gång.

“What about we order room service and watch a film?” frågade jag och jag såg genast hur hennes ansikte lyste upp. Hon nickade ivrigt och jag sträckte mig efter min telefon för att ringa till receptionen. Jag sade min beställning, som var ganska mycket. Nu när Ellie var gravid så var inte jag den enda som åt mycket mat. Vilket jag tyckte var skönt. För då behövde inte Ellie klaga på mina matvanor. Även om hon bara gjorde det på skoj.

“It’ll be here in twenty minutes” sa jag när jag lagt på. Hon nickade och sträckte sig efter kontrollen för att sätta på tv:n. Vi zappade mellan kanalerna ett tag innan vi hittade en kanal som visade Grease. En väldigt bra film. Och Ellies sällskap kändes skönt. Men jag märkte att hon var lite halvt borta och det oroade mig för jag visste att det var på grund av Matt. Jag kunde heller inte sluta tänka på det. Att Matt ens vågade be Ellie att bli tillsammans med honom igen när han hade varit otrogen mot henne! Han visste mycket väl att det inte var okej, det han hade gjort. Och jag hade varit så nära att bara slå till honom där och då. Det var vad han förtjänade, att såra någon så underbar som Ellie. Han kanske äntligen hade fattat vilket misstag han hade gjort, men jag skulle inte låta honom skada henne på något sätt. Jag skulle skydda Ellie, till varje pris. Även om det innebar att jag själv fick ta en smäll eller två. Orden han hade sagt om mig hade inte direkt påverkat mig, det brukade inte hatet vi fick göra, men att höra dem ifrån Matt hade ändå känts så fel. Vi som nästan hade varit kompisar innan, för så längesen. Och nu verkade han hata mig. Inte för att det gjorde mig något egentligen, jag hatade honom också. Jag hoppades verkligen att detta var det sista vi skulle få se av Matt, men jag kunde inte hjälpa att den krypande rädslan inom mig sa något annat. Om jag bara hade vetat hur rätt jag hade.

Dun dun dun! Matt är här och han skapar problem.... Drama drama drama :P Tack för alla fina kommentarer på förra delen! Det betyder hur mycket som helst. Och bara för att ni är så duktiga på att kommentera får ni en till del idag. Vi ska börja skriva på nästa del direkt så kommentera bra så kommer delen snabbare :) Minst 7 kommentarer för att få nästa del! Skriv vad ni tycker, vad vi borde göra bättre. Någon ville ha lite mer kärlek och vi har inga problem med att skriva lite "cheesy" kapitel om Nellie! ;) Haha, iaf ha det gött och om ni hade matte nationella idag (som oss) så hoppas vi att det gick bra för er. Det var ganska svårt... Eller hur?
 
//Josefin & Frida xxx

Still The One - del 21

| Postat i: Still The One
Tidigare: 

“Of course I’d remember. That day was one of the best days in my life” svarade hon.
“Mine too” sa jag och klämde åt hennes händer. “But this time, I need to tell you something” fortsatte jag och hon nickade. “Ellie, you’re the best thing in my life. You make me smile everyday and without you I wouldn’t be me. I love how you see me as Niall, the guy from Mullingar and not Niall from One Direction. I love that you always kiss me in the morning. I love how you bite your lip when you’re worried, stressed and sometimes when you try to keep in your laugh. This list can go on forever Ellie. Because that’s how it is. I’m going to love you forever. But the most important thing on that list is that I love you. I love you so much it hurts and I want you to know that whenever you’re happy, I’m happy. And whenever you’re sad, I’m sad because I can feel your pain. Ellie I want you to know that you’re the best thing in my life and don’t ever doubt that. Our fight a month ago was my worse mistake ever and I felt horrible. But when you forgave I was so happy and I couldn’t believe that you had forgiven me. But you did and you’re truly amazing for doing that because what I did was terrible. But from that day I knew that I would never hurt you again and that I would make a promise to keep you safe and happy. Therefore, I ask you..” sa jag och tog upp en marinblå ask från byxfickan samtidigt som jag ställde mig på ett knä. Jag såg genast att Ellies ögon tårades och jag hoppades för allt i världen att det var glädjetårar. “Will you, Ellie Johnson, make me the happiest man in the world and marry me?” frågade jag och öppnade asken som visade en silver ring med en diamant på.

ELLIES PERSPEKTIV

Mina ögon tårades nästan direkt när jag hörde alla de fina ord som Niall sa. Och dessutom att han ville gifta sig och spendera resten av sitt liv med mig gjorde allting så himla mycket bättre. För självklart ville jag spendera resten av mitt liv med honom också. Han var den rätta för mig. Det visste jag sedan länge. Vi var som ett pussel som passade perfekt ihop, och om man tog bort en bit så var vi inte kompletta. Med Niall i min närhet så fanns inget annat. Inget annat spelade någon roll så länge jag hade han. Det hade jag märkt efter vårt bråk.


Jag kollade ner på Niall som stod på ett knä framför mig. Ett nervöst leende var placerat på hans läppar och hans blick var fast i min. Jag satte mig ner på knä och slog armarna om hans hals.

“Of course I’ll marry you, Niall” svarade jag. Han kramade mig hårt tillbaka och mumlade ett ‘yes’ i mitt öra. Jag fnittrade lite och vi drog oss ifrån kramen. Han tog ut ringen från asken och tog min vänstra hand i sin. Han pussade mitt ringfinger innan han förde ringen mot fingret.

“Wait!” utbrast jag och han kollade chockat på mig. Som om jag skulle hindra honom från att sätta på mig ringen. Jag tog handen han hade ringen i tog upp den så att jag kunde se insidan. Där stod det; Ellie and Niall med evighetssymbolen. Jag log innan jag lät honom sätta på mig ringen. Han kollade upp i mina ögon och jag såg hur hans ögon glittrade samt var tåriga.

“I love you so much Ellie” sa han samtidigt som en tår rann ner för hans kind.

“I love you too Niall, really much. And this proposal was perfect” sa jag och lade ännu en gång armarna om hans nacke. Jag pillade med hans hårtoppar och han lade sina armar om min midja. Han drog mig tätt intill sig och kraschade sina läppar på mina. Kyssen var passionerad och mjuk. Jag kysste honom lite hårdare. Jag ville visa att jag älskade honom och att inget kunde ändra det. Han kysste mig lika hårt tillbaka och när vi båda behövde andas drog vi oss ifrån varandra. Han lutade sin panna mot min och log mot mig. Jag besvarade hans leende och flätade sedan in min vänster hand i hans högra. Min ring glittrade i mörkret och det var nog den finaste ring jag någonsin sett. Den var silvrig med en stor diamant på.


Efter jag och Niall ätit middag på en restaurang inte långt från hotellet så hade vi bestämt oss för att gå och lägga oss. Dels var jag trött för graviditeten men också efter all kurragömma som Niall velat leka. För ni tror väl inte att Niall ville sluta leka kurragömma efter att jag svarat ja på hans frieri? För då hade ni fel, Niall sa att det bara var början av leken och sista gången vi spelade så sa han om jag hittade honom under tre minuter så skulle han bjuda på middag på en fin restaurang. Om inte så skulle jag göra det. Men eftersom det var min turdag idag så var det Niall som fick bjuda middag. Något som jag verkligen inte hade emot.


Jag lade mig ner i sängen under täcket och drog upp det till hakan. Snart kom Niall och lade sig ner bredvid mig. Han lade en arm om min midja och drog mig tätt intill sig. Ett leende spred sig på mina läppar.

“What are you smiling about, love?” frågade han rakt i mitt öra.

“You, of course” mumlade jag och log fortfarande. Jag kunde bara inte fatta att Niall hade friat till mig. Det var ofattbart. Han var den enda jag ville dela resten av mitt liv med. Ofta tänker man att den där enda personen, ens själsfrände, inte fanns. Men jag var rätt så säker på att jag redan hade hittat min.


HARRYS PERSPEKTIV

“Please Ellie, don’t scream in my ear when it’s so damn early” mumlade jag trött medan jag sakta slöt ögonen igen. Jag som hade sovit så himla bra och så hade Ellie ringt mig tidigt på morgonen och skrek något i mitt öra.

“BUT HARRY, NIALL FREAKING HORAN ASKED ME TO MARRY HIM!” utbrast hon på andra sidan luren. Då hörde jag tydligt vad hon sa.

“But Ellie, just... Wait, he what?” frågade jag och tappade hakan. Nu var jag helt plötsligt klarvaken.

“Yes Harry, he asked me to marry him” sa Ellie lite lugnare nu med glädje i rösten.

“Oh my god, I’m so happy for you” sa jag och log för mig själv. Det var inte något jag hade väntat mig, men jag var väldigt glad för deras skull.

“Thanks Harry.. I still can’t believe it. I’m just so happy right now” svarade Ellie och det lät nästan som om hon skulle börja gråta.

“Don’t cry Ellie” lugnade jag henne.

“I’m just so freaking happy right now” sa hon och jag log ännu en gång.

“I’m glad you are”

“I gotta go, we’re gonna eat breakfast now at the hotel but I’ll be in touch later” sa hon och jag kunde höra Nialls röst och skratt i bakgrunden.

“Okay, I’ll talk to you later then”


Sedan var samtalet över. Det var först då jag verkligen tog mig själv tid att fundera på vad Ellie hade berättat. Tänk att Niall faktiskt hade gått ner på ett knä och ställt den frågan till henne. Ändå var jag inte förvånad, jag hade på något sätt vetat att de två hörde ihop. Jag hade inga tankar på att somna om, det gick inte nu. Jag och de andra killarna skulle få gå på bröllop, wow. Och jag visste genast vad jag skulle göra - ringa resten av dem och väcka dem på morgonen för att berätta om nyheten.


ELLIES PERSPEKTIV

För en gångs skull sken solen i London. Trots att det redan var november så tycktes vädret vara helt okej ändå. Det var kallt och snart var det jul igen. Det fick mig att tänka på alla jular jag och Niall hade spenderat tillsammans, och den första julen vi spenderade tillsammans. Alla dagar med honom var minnen jag aldrig skulle glömma.

“Ellie? Hello, earth to Ellie” sa Niall och vinkade med handen framför mitt ansikte.

“Yeah, sorry” mumlade jag och tittade in i hans blå ögon. De granskade mig oroligt.

“Are you alright? What were you thinking about?” Det faktum att han var så orolig för mig fick mig att le.

“Just.. You, me, every christmas that we’ve spent together” sa jag glatt och fick även se ett leende på hans läppar.

“Okay, just so you know.. I’m gonna get you a so special christmas present this year”

“I bet you will, I know how it’s been the latest years” svarade jag glatt. Det var sant, Niall lade alltid en massa tid på sina presenter och julklappar till folk, han ville att de skulle bli nöjda med det de fick.

“Let’s continue with the shopping?” frågade han och ställde sig upp ifrån bordet vi satt vid på caféet. Efter vår frukost på hotellet hade vi varit ute och shoppat på förmiddagen, vilket vi var mitt uppe i nu. Mitt nickande huvud gav honom ett svar och snart stod vi återigen i det stora köpcentret i trängseln bland allt folk. Vi bestämde oss för att ses om en halvtimme, jag behövde ta ut pengar och han skulle kolla efter en pikétröja. Personligen tyckte jag att han redan hade så många sådana, men han älskade dem och jag fick erkänna att han såg otroligt bra ut i dem.


Efter en stunds letande efter en bankomat så hittade jag en. När jag äntligen hade stått i den långa kön i evigheter och kunde plocka ut lite pengar kände jag en lätt knackning på axeln. Jag kände mig bara irriterad för den långa kön, men det var säkert bara Niall som hade sett mig och kommit fram till mig.

“Wait a second” sa jag och tog mitt kort och mina pengar och vände mig om. Synen jag möttes av fick mig att fullständigt tappa andan. Killen framför mig var definitivt inte Niall. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att få träffa honom igen, och inte så här, sju år senare. Jag stirrade upp emot honom, oförmögen att få fram något ord. Mina ögon mötte hans och helt plötsligt kände jag mig rädd, jag hoppades bara att han inte på något sätt kunde se det. Vad gjorde han här i London, och hur hade han ens lyckats att hitta mig? Frågorna snurrade i mitt huvud och jag visste inte vad jag skulle säga, vad som var rätt sak att säga.

“Ellie, is it you?” Hans röst lät lite mörkare än sist vi hade träffats vilket var väldigt längesen men jag kunde tydligt känna igen den. Hans hår hade mörknat under åren men det där blyga leendet fanns kvar på hans läppar. Han drog en hand genom håret, en gest jag tydligt kunde känna igen.

“What are you doing here?” Jag försökte låta stark på rösten men min röst höll inte hela meningen ut och jag ville bara springa därifrån, fortare än jag någonsin sprungit. Jag skulle kunna springa ett maratonlopp, bara jag slapp att möta de ögonen igen. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den snart igen och tittade bara på mig. Den välbekanta blicken gjorde att jag kände mig utstirrad. Vad ville han mig?

Aawww, Ellie svarade ja!! :'D The future Mrs.Horan :D Gjorde hon rätt som svarade ja? Och vem tror ni det är som känner igen Ellie? Kommentera vad ni tror! Vi ska skriva klart nästa kapitel så fort vi kan och uppdatera så fort vi kan. Men desto mer ni kommenterar desto mer inspirerade och motiverade blir vi :D Så snälla kommentera! Det tar två sekunder för er att kommentera och flera timmar för oss att skriva ett kapitel :) 
 
Minst 7 kommentarer för att få nästa del! 
 
//Josefin & Frida ♥♥♥ 
 

Still The One - del 20

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Vi stannade bilarna, knäppte upp bältena och klev ur. Harry tittade på mig och flinade glatt.

“My dear sister can’t drive, huh?” Jag bara himlade med ögonen åt hans fråga och lät honom vara glad för att han hade slagit mig på detta.

“At least I can drive a real car better than you” mumlade jag och log lite.

“We won, we won, we won!” utbrast Sam glatt som glatt skuttade runt

Jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på min gulliga lillasyster. Hon var den gulligaste som fanns. Ja, efter Niall förstås.

ELLIES PERSPEKTIV

“Why are we going to spend the night in a hotel? Isn’t our flat good enough?” frågade jag Niall som styrde bilen.

“Because my love, I want to get away from everything just for a day with you and I thought that spend a night at a hotel would be fun” svarade han och log. Jag nickade leendes och vände blicken mot fönstret, kollade på alla hus som snabbt susade förbi. Jag kände Niall lägga sin hand på min som låg på mitt lår. Jag kollade på honom och log. Han vände blicken mot mig en kort stund och jag kunde inte undgå att märka att något verkade annorlunda.

“Niall, are you okay?” frågade jag och klämde åt hans hand.

“Yeah, everything is fine” svarade han. Men något sa mig att det inte var så. Jag kollade på honom lite till men när jag insåg att han inte skulle säga något annat så vände jag ännu en gång blicken mot fönstret.

“I’m fine, really Ellie. I’m just a bit tired” sa han efter en stunds tystnad. Jag nickade. Jag förstod att det var något som han dolde men jag antog att han skulle berätta när han kände sig redo. Det brukade han göra. Men det konstigaste med den här gången var att han hade varit så här, lite borta och i andra tankar, ända sedan vi kommit hem från Irland. Först hade jag trott att han hade ångrat sig med att ha barn men sedan när jag såg hur glad han hade varit efter att hans föräldrar sagt att de var glada för vår skull så hade jag slagit bort den tanken direkt. För det hade jag också märkt. Han hade varit extra glad det senaste, även om han verkade dölja något.


Efter ungefär tio minuter var vi framme vid hotellet. Det var ett hotell som jag mycket väl kände igen. Jag kollade upp på den höga byggnaden när jag kände två armar om in midja. Jag kände Nialls doft och log. Han kysste mig på axeln och lade sedan sin haka där. Jag lade min händer på hans som låg på min mage. Ett stort leende fanns på mina läppar och just nu kändes allting så himla perfekt. Om jag bara visste vad som skulle hända ikväll...


NIALLS PERSPEKTIV

Jag tog Ellies hand i min och tillsammans gick vi in i hotellets lobby. Vi gick fram till receptionen och kvinnan som satt där kollade upp på oss.

“Hi, I’ve booked a hotel room” sa jag och hon slog in något på datorn.

“Your last name?” frågade hon.

“Horan.”

“Okay, you have room 476 on floor four” sa kvinnan och gav oss varsitt kort som skulle fungera som en nyckel.

“Thank you” sa vi och tog våra väskor och började gå mot hissen. Jag flätade in min ena hand i Ellies och kände fjärilarna i min mage. De var som galna. Fast det var de nästan hela tiden. För så fort som jag såg Ellie eller till och med hörde hennes namn så blev de galna. Vi gick in i hissen och Ellie tryckte på knappen och snart var vi på våning fyra.


FARRAHS PERSPEKTIV

“Hi babe, I’m going to the studio today to record some parts for our new album. Wanna come with me?” frågade Louis mig på andra sidan luren. Mitt hjärta dunkade extra snabbt och jag kände mig alldeles varm i kroppen när Louis kallade mig ‘babe’. Ända sedan Louis frågat mig om jag ville vara hans flickvän, som jag glatt svarat ja på, så har allt bara gått uppåt för mig. Jag kände mig genast gladare varje dag. Känslan av att veta att någon alltid finns där för en och alltid ställer upp för en i alla lägen är obeskrivlig. Louis gjorde mig så himla glad och vi var faktiskt väldigt lika. Båda var lite roliga och flummiga vilket är några av de bästa egenskaper jag vet.

“Hi Louis, um sure I’m off today so it sounds fun!” svarade jag glatt och drog en hand genom mitt mörkbruna hår.

“Great! I’ll pick you up in-” började han samtidigt som jag hörde en knackning på dörren.

“Hold on a second” sa jag och gick mot dörren. Jag öppnade den och såg Louis stå där med ett leende på läpparna.

“You wouldn’t have taken no as an answer, right?” frågade jag även om jag redan visste svaret.

“Nope, now give your boyfriend a kiss” svarade han och drog in mig mot honom. Jag lade mina armar om hans hals samtidigt som hans fann sin väg mot min midja. Han lutade sig mot mig och våra läppar möttes i en mjuk kyss. Vi drog oss långsamt ifrån varandra och jag log. Han lade sin ena hand på min kind och kollade in i mina ögon.

“Now that’s a proper ‘hi’” sa Louis och flinade. Jag fnittrade lite och gick ur Louis kram för att istället ta på mig mina skor och en jacka. Louis tog min hand i sin och vi gick ut till hans bil som stod parkerad utanför min lägenhet.


NIALLS PERSPEKTIV

“Please Ellie, please, please, please!” bad jag och pussade Ellie på munnen mellan varje please.

“You’re such a child Niall. But I love you” sa Ellie och skakade skrattandes på huvudet.

“I know” svarade jag och log minst lika stort. “Anyway, you’re gonna start to count and I will hide” fortsatte jag och kysste henne snabbt på munnen.

“Okay, I’ll count to forty” sa hon och vände sig om mot väggen med händerna för ögonen för att inte se något.

“One, two, three...” började hon och jag sprang iväg för att gömma mig. Jag visste exakt vart jag skulle gömma mig. Det hade jag planerat långt tillbaks. Jag hoppades bara att Ellie skulle hitta mig... Men det borde inte vara så svårt. Fast det är ju ändå Ellie vi pratar om, min Ellie. Ett leende spred sig på mina läppar när jag klev in i den walk in closet som fanns i ett av sovrummen i sviten. Jag kollade mig omkring för att se att allt var iordning gjort och kände efter i fickan efter det som var viktigast.


“Forty!” hörde jag Ellie ropa. Jag hörde hennes steg och hur hon kollade på flera olika ställen och gjorde allt för att inte höras.

“Why did you have to choose a big suite? It’s impossiböe to find you here” hörde jag Ellie ropa och jag höll inne ett skratt som så gärna ville komma ut. Jag hörde hur hennes steg kom in i rummet där jag var men hon försvann ut igen. Varför kollade hon inte i garderoben? Ibland undrade jag faktiskt om hon var smart nog att vara en lärare. Men sen kom jag alltid på att Ellie alltid varit bra på att skriva så då behövde man inte vara så smart.


Jag hörde ännu en gång hur Ellie kom in i sovrummet igen men den här gången stannade hon någonstans i mitten av rummet och suckade.

“Okay Niall, I can’t find you!” ropade Ellie. Istället för att låta henne leta ännu mer så gick jag ut från garderoben. Hon satte sig upp på sängen där hon tidigare hade legat.

“Seriously? I’ve checked everywhere but not in the closet. I suck at this game... Just so you know, you’ll be the one who’s going to play hide and seek with the baby” sa Ellie och jag kollade leendes på henne.

“I’m sure you’re gonna change your mind when the baby is here, and by the way. I wanna show you something” sa jag och hjälpte henne upp från sängen. Hon ställde sig framför mig och jag vände henne om så att hon stod med ryggen mot mig. Jag lade mina händer över hennes ögon och gick in i garderoben med henne. Jag tände de tre ljusen jag ställt in på byrån och vände mig om mot Ellie som nu höll sina händer över hennes ögon.

“Okay, you can look now” sa jag och log lite nervöst mot henne. Hon tog långsamt bort händerna från hennes ögon och kollade med häpnad runt i den lilla garderoben. Det var som sagt tre ljus utställda och ett par rosenblad på golvet.

“Wow Niall, this is beautiful” sa hon. “Wait! This is the wardrobe where the boys locked us in and you asked me out for the first time” fortsatte hon och jag nickade.

“I didn’t know that you would remember” mumlade jag och tog tag i hennes händer.

“Of course I’d remember. That day was one of the best days in my life” svarade hon.

“Mine too” sa jag och klämde åt hennes händer. “But this time, I need to tell you something” fortsatte jag och hon nickade. “Ellie, you’re the best thing in my life. You make me smile everyday and without you I wouldn’t be me. I love how you see me as Niall, the guy from Mullingar and not Niall from One Direction. I love that you always kiss me in the morning. I love how you bite your lip when you’re worried, stressed and sometimes when you try to keep in your laugh. This list can go on forever Ellie. Because that’s how it is. I’m going to love you forever. But the most important thing on that list is that I love you. I love you so much it hurts and I want you to know that whenever you’re happy, I’m happy. And whenever you’re sad, I’m sad because I can feel your pain. Ellie I want you to know that you’re the best thing in my life and don’t ever doubt that. Our fight a month ago was my worse mistake ever and I felt horrible. But when you forgave I was so happy and I couldn’t believe that you had forgiven me. But you did and you’re truly amazing for doing that because what I did was terrible. But from that day I knew that I would never hurt you again and that I would make a promise to keep you safe and happy. Therefore, I ask you..” sa jag och tog upp en ljusblå ask från byxfickan samtidigt som jag ställde mig på ett knä. Jag såg genast att Ellies ögon tårades och jag hoppades för allt i världen att det var glädjetårar. “Will you, Ellie Johnson, make me the happiest man in the world and marry me?” frågade jag och öppnade asken som visade en silver ring med en diamant på.

God morgon mina fina läsare! Hur står det till? Äntligen är vi tillbaka med den vanliga uppdateringen (som förmodligen kommer ändras när tfp är slut, men mer om det då). Vad tyckte ni om kapitlet? Ni fick lite ur Farrahs perspektiv som nu är Louis flickvän! :D Vi tyckte det var rätt tid att få med det nu. Men inget slår väl Nialls frieri? Vad tror ni Ellie kommer svara? Kommentera vad ni tror, nu ska jag (Josefin) plugga innan jag och Frida skriver klart epilogen till tfp :D Minst 5 kommentarer för att få epilogen imorrn! 
 
Ha det bäst! //Josefin & Frida ♥♥♥

Still The One - del 19

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“It’s just that, well Niall... You’re going to have a baby and you’re not even married yet” sa han och suckade lätt.

“What if I married Ellie then?” frågade jag och förvånades över vad jag själv sa. Men orden kändes helt rätt, för jag ville egentligen inget hellre.

“That would be more right, if you asked me” Micks blick var fäst vid min och jag vek inte undan med blicken.

“Then I just wanna ask about your permission. Can I marry Ellie?”

ELLIES PERSPEKTIV

Jag hade precis bytt om när jag hörde dörren till mitt förra sovrum öppnas och sedan stängas. Jag vände mig om och mötte Nialls glada blick.

“What did he want?” frågade jag honom och han skakade bara på huvudet.

“Nothing special. He just asked if we were truly sure to keep the baby” sa han och jag nickade.

“Well, I’m really tired so I’m gonna go to bed now” sa jag och gäspade. Han nickade innan han tog av sig sina byxor och sin tröja. Han kröp ner bredvid mig i sängen och drog mig tätt intill sig. Han lade en arm om min midja och pussade mig på pannan.

“I’m so glad they took it well” mumlade jag mot hans bröst.

“I know, it’s great” sa han glatt och kramade om mig lite hårdare. Jag gäspade ännu en gång och slöt ögonen.

“Good night baby” sa Niall och jag log.

“Good night Nialler.”


“Nellie, wake up!” hördes en röst säga och jag öppnade sakta ögonen för att se Samantha sittandes på Niall i sängen.

“It’s too early  Sam” mumlade jag och försökte dra täcket över huvudet men Samantha stoppade mig.

“No it’s not. Harry told me to wake you up. This is what he said: Go wake up Nellie and they can make you breakfast” förklarade hon och jag suckade. Såklart att det var Harry som sagt till henne att hon skulle väcka oss. Den latmasken.

“Fine, we’ll be up soon” svarade jag och jag hörde Samantha nöjt försvinna ut från sovrummet. Jag vände mig om mot Niall som fortfarande sov och log. Han såg så himla söt och gullig ut när han sov. Eller ja, hela tiden egentligen. Jag böjde mig fram och placerade en nätt kyss på hans läppar som ett försök att väcka honom. När jag inte fick någon respons så suckade jag. Niall hade alltid varit svårväckt men en sak hade jag lärt mig det var att han vaknade när man sa;

“Niall, breakfast is served” eller något liknande. Som om han varit vaken hela tiden, satte han sig tvärt upp med ett leende läpparna.

“Did someone mention breakfast?” sa han och kliade sig i håret.

“Yeah, Sam wants us to make her breakfast. But I’m quite sure it’s Harry who just is too lazy to make himself some breakfast” sa jag och han nickade.

“Let’s go then” sa han och drog med mig upp från sängen. Han satte på sig ett par mjukisbyxor och en tröja innan vi fortsatte vår väg ner till köket.


“Thank you for the breakfast Nellie. It was wonderful” sa Samantha och hoppade ner från hennes stol innan hon försvann ut från köket.

“You’re welcome” ropade Niall och tog ett till ägg.

“So, how’s work going?” frågade Harry mig och drog en hand genom sin lugg.

“It’s going good, I’m off this week because we’re going to Ireland in two days” svarade jag och kollade på Niall.

“Yeah, to tell your parents about the pregnancy right?” frågade Harry och vände blicken mot Niall.

“Yeah, I hope they’ll take it well” svarade han och kollade oroligt ner i bordet.

“They will, don’t worry” sa jag tröstande och strök honom på ryggen. Han kollade upp på mig och log ett litet leende.

“Oh, and by the way! Louis texted me yesterday and said that he wanted to go baby shopping with you guys so the baby get “cool clothes and won’t look like a geek”” sa Harry och gjorde citattecken vid det sista. Jag skrattade lite. Klart Louis ville hänge med och shoppa bebiskläder.

“Of course he can go with us, but we already know what he’s going to buy” sa Niall.

“Yeah, probably something with stripes” fortsatte jag och flinade. Harry nickade och skrev in något på sin telefon. Snart vibrerade till och när Harry såg vad det var så skrattade han till.

“Louis said that he has already planned what he’s going to buy to the baby and that’s she or he is going to be the coolest child ever” sa Harry och jag skakade skrattandes på huvudet.


Efter många om och men så hade vi äntligen bestämt vad vi skulle göra idag. Go Kart. Harry hade ringt och bokat banan i en timme och Samantha var helt till sig.

“Go Kart! Go Kart!” sprang Samantha runt och skrek i huset medan vi andra gjorde oss iordning för dagen.

“Samantha, go and change!” ropade jag och satte på mig ett brunt linne med ett par mönstrade byxor. Jag hörde henne mumla något till svar innan jag började locka mitt hår.

“Hello beautiful” hörde jag en röst bakom mig som jag mycket väl kände igen. Jag vände mig om och mötte Nialls blick.

“Hello handsome” svarade jag och granskade honom upp och ner. Han hade på sig ett par beiga chinos och en vit piké t-shirt. Han ställde sig framför mig och stal en snabb kyss innan han tog locktången från min hand.

“Hey!”utbrast jag och han flinade.

“Let me” sa hann och vände mig om. Han tog tag i en hårslinga och började locka den.

“Don’t destroy my hair, Niall” sa jag och han himlade med ögonen.

“I would never do that! Why do you even think that?” sa han.

“Well maybe because you’ve never have held in a curler iron before” svarade jag och flinade.

"That's true, but still, I wouldn't ruin your hair! I'm just naturally good at this" sa han och just då kände jag värmen farligt nära mitt öra.

"Don't burn my ears, Mr Naturally-good-at-everything"

"I won't. And thanks for saying that, I know that you really mean it”

“Yeah yeah” sa jag retsamt medan han fortsatte att locka mitt hår utan att förstöra det, till min förvåning.

“Ready to go for some Go Kart?”

“Absolutely”


“How do you actually do this thing?” frågade jag fundersamt och stirrade kritiskt på en Go Kart-bil.

“Well, you just kinda drive it” sa Harry och tittade roat på mig.

“Ellie, are you sure you’ve never drove one before?” frågade han sedan och jag skakade på huvudet till svar.

“Nope, never”

“Then you really need to try it out” sa Niall och tog tag i min hand. Efter några om och men ifrån mig så fick vi slutligen på oss hjälmar och kunde sätta oss i varsin bil. Jag med Samantha eftersom hon inte kunde åka själv. Vi satte på oss våra hjälmar vi fått och alla andra skyddssaker. Jag kollade på Samantha som hade ett stort leende på läpparna.

“We’re gonna win this!” ropade Samantha och Niall och Harry tog genast det som en utmaning.

“Don’t be too sure about that, Ellie isn’t so good at driving!” ropade Harry tillbaka.

“Shut it Harry, I’m not the one who’s gonna lose” svarade jag och räckte ut tungan. Han himlade bara med ögonen som svar. Snart vevades en flagga och tävlingen var igång. Harry och Niall åkte iväg i hög fart medan jag stod stilla.

“Ellie come on!” sa Samantha och studsade upp och ner i sätet.

“This isn’t working” muttrade jag. Jag suckade och precis då kom en av arbetarna fram till mig.

“You have your foot on the wrong pedal, this is th right one” visade han och jag suckade. Såklart hade jag hållt foten på bromsen. Ganska typiskt mig egentligen, men jag fick väl skylla på att jag aldrig hade kört en sådan här förut. Jag trampade hårt på gaspedalen och bilen körde iväg med en flygande fart. Jag var inte beredd på all den fart som kom på en gång och körde nästan in i väggen som fanns vid banan innan jag bromsade och startade lite saktare.

“Ellie, you don’t know how to drive” sa Samantha och skrattade lite.

“Yes, I do. That was just a test start” sa jag skämtsamt och körde nu lite långsammare och säkrare runt banan.Jag kollade framför mig och såg hur Niall och Harry var nära varandra och nästan i slutet av banan.

“How can they be so good at that” muttrade jag medan jag lyckades att nästan köra ikapp dem. Vid det här laget var Samamtha hyperglad och hoppade upp och ner i mitt knä. Hon ville ju såklart att vi skulle vinna, något jag kanske inte kunde lova. Jag såg Niall och Harry gå i mål med Harry någon meter före Niall och efter en stund var även jag och Samantha vid målet. Jag saktade ned bilen och stannade sedan bredvid Niall som hade klivit ur den. Han hade ett stort flin på läpparna och jag antog att han och Harry skulle ha ganska roligt åt att jag kanske inte var den bästa på Go Kart, som jag skulle uttryckt det. När jag hade stannat bilen helt knäppte jag upp mitt och Samanthas bälten och hon hoppade ur väldigt snabbt.

“Ellie’s so slow!” sa hon vilket fick Harry och Niall att skratta. Jag klev ur bilen med en butter min.

“Not my fault, the car wasn’t working in the beginning. And I wasn’t doing my best” sa jag i protest men kunde inte hjälpa att jag också skrattade lite.

“Yeah, sure Ellie. We believe you” sa Harry sarkastiskt.

“Can I sit with Harry next lap?” frågade Samantha och drog i Harrys tröja. Jag tittade på Niall som log.

“Sure, I’m gonna teach my girlfriend how do drive a Go Kart” sa han och tog tag i min hand. Han satte sig i bilen och jag klättrade i efter honom, satte mig i hans knä. Han drog ett bälte över oss båda och jag skrattade lite.

“Niall, I suck at this”

“I know, that’s why you’re sitting with the one who’s best at this” sa han retsamt och jag såg att Harry och Sam satt i en annan bil. Mina händer var på ratten och Niall placerade sina händer ovanpå mina. Plötsligt gick varvet igång och Niall tryckte på gaspedalen, samtidigt som jag tryckte på bromsen. Jag trodde ju fortfarande att bromsen var gaspedalen. När jag insåg att vi inte kom någon vart släppte jag snabbt foten från pedalen och vi började snabbt att köra.

“You are unbelievable” mumlade Niall retsamt i mitt öra medan han styrde och körde. Jag satt egentligen bara där och lät honom göra jobbet, jag visste ju knappt hur man skulle göra ändå. Men jag njöt av att vara i hans närhet och det enda jag kunde tänka på var hans händer ovanpå mina. Efter så många år tillsammans kände jag mig fortfarande likadan i hans närhet. Som en gelebit.


Harry och Sam var hela tiden framför oss och vi kunde inte lyckas att köra om dem. Harry var ju bara för bra på detta. Det slutade med att de vann över oss, men egentligen spelade det ingen roll. Det hade bara känts härligt att få sitta med Niall och jag var ingen vinnarskalle, jag brydde mig inte så mycket om resultatet. Vi stannade bilarna, knäppte upp bältena och klev ur. Harry tittade på mig och flinade glatt.

“My dear sister can’t drive, huh?” Jag bara himlade med ögonen åt hans fråga och lät honom vara glad för att han hade slagit mig på detta.

“At least I can drive a real car better than you” mumlade jag och log lite.

“We won, we won, we won!” utbrast Sam glatt som glatt skuttade runt

Jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på min gulliga lillasyster. Hon var den gulligaste som fanns. Ja, efter Niall förstås.


Här är del 19 (äntligen) :P Hoppas ni gillade det :D Som ni kanske vet så har vi ganska mycket i skolan just nu (jag lovar, lärarna älskar att plåga sina elever genom en massa prov och skit) men vi gör vårt bästa med uppdateringen! Kommentera gärna, ni gör vår dag med era fina kommentarer :D 

Vi var även på konsert med 1D för två dagar sedan, vilket var som en dröm som blev sann. Jag (Josefin) har väntat sedan de var på x-factor. Konserten var helt underbar och all väntan var totalt värt det! Hela deras uppträdande var hur bra som helst! Och såklart så grät jag (Josefin) under Little Things, så himla fint var det och hela friends arena lös upp av mobiler/glowsticks! Killarna var även tårögda under ett av Liams tal, hur gulligt som helst!! :'D 

Haha okej, kommentera på nu för att få nästa del av sto på söndag. 5 kommentarer? 

//Josefin & Frida ♥♥♥


Still The One - del 18

| Postat i: Still The One

Tidigare:

Efter ett tags mysandes i soffan bestämde vi oss för att göra frukost. Vi gick in i köket och tog fram allt vi behövde till att göra äggröra som vi bestämt oss för att göra.

“Do you need help?” frågade jag Ellie som sagt att hon skulle gör frukosten själv eftersom hon tyckte att jag behövde vila.

“No, just sit there and do nothing” svarade hon och jag suckade. Men sen när följde jag några “regler”?

 

ELLIES PERSPEKTIV

“NIALL, WHERE IS MY SOCKS WITH THE PIGS?” ropade jag ifrån mitt och Nialls rum där jag stod och packade i saker i min väska. Tre veckor hade gått och det hade äntligen blivit dags för vår resa till Holmes Chapel och Irland. Och jag tänkte inte åka utan mina grisstrumpor, de var alldeles för mysiga för att lämna kvar här.

“I don’t know, haven’t seen them” sa Niall som precis klev in genom rummet. Hans blick vandrade runt på golvet där alla mina kläder låg utslängda. Eller ja, man kunde knappt se golvet under alla kläder så det var mer som att han tittade på mina kläder.

“Are you really going to bring all these clothes?” frågade han chockat och riktade sedan blicken emot mig.

“Of course” svarade jag och höll inne ett leende som höll på att formas på mina läppar. Jag älskade att lura Niall, särskilt eftersom han var så lättlurad också.

“You’re kidding, right? After soon seven years together and I still don’t know how you think sometimes” sa han och skakade lite på huvudet åt mig. Jag vände mig om och började ännu en gång att leta efter strumporna. Snart kände jag ett par starka armar omkring min midja och det fick mig att le.

“I always know how you think” sa jag och skrattade lite.

“Well, maybe not this time...” sa han och pussade mig på kinden.

“Is that so?” frågade jag med ett höjt ögonbryn.

“Yeah. Because I know you’re just kidding with me and you believe that I will fall for your little joke” Hans mun kittlades emot mitt öra och jag kände mig precis så där nykär som jag hade känt mig när jag hade fallit för honom sex år tidigare. Niall kunde fortfarande få mig att känna mig som en liten flicka ibland, och jag var precis lika förälskad i honom nu som jag hade varit då.

“Maybe I was just kidding a bit with you... But that’s just because it’s funny” sa jag och drog in honom i en kram.

“It’s not”

“It is”

“It’s not”

“It is”

“Just shut up now and come and eat dinner with me, that I have cooked all by myself” sa Niall stolt och jag skrattade lite.

“What if I don’t wanna eat dinner with you?”

“Well honestly, you don’t really have a choice. Because you can’t say no to a dinner with your boyfriend”

“Well, that’s true” sa jag med ett leende och tog tag i Nialls hand.

“Let’s eat, and see if you like my food” sa han och vi gick tillsammans ut till köket.

“I’m not sure I will”

“Naah, you will, don’t worry”


“I still can’t find my pig socks” muttrade jag surt medan jag lyfte på alla mina kläder i vårt sovrum. Sovrummet såg numera ut som en svinstia där hur många grisar som helst hade stökat till, och ändå var det bara jag som hade varit där inne. Jag började rota i Nialls garderob och slängde ut alla hans kläder på golvet. Han kom in med sin resväska till sovrummet, förmodligen för att packa eftersom vi skulle åka imorgon. Han stannade när han såg att jag slängde ut alla hans kläder och till min förvåning började han att skratta.

“You’re not gonna find your socks there, love” sa han roat medan han gick fram till mig.

“Yes, I’m sure you’ve stole them” sa jag och började titta igenom hans kläder som nu låg på golvet.

“I wouldn’t steal, and especially not from y-” började han protestera men blev snart avbruten av mitt utrop.

“FOUND THEM!” sa jag triumferande och höll upp mina strumpor.

“I don’t know what they’re doing there” sa han oskyldigt och höll upp händerna i en oskyldig gest.

“You have used them, haven’t you?” frågade jag och tog ett steg närmre honom. Niall tog instinktivt ett steg bakåt med ett litet halvt gömt leende på sian läppar.

“Absolutely not”

“Okay, I really believe you, because you know... I found them among your boxers, hidden” sa jag och höjde på ena ögonbrynet.

“Well, I didn’t put them there”

“You’re lying”

“M’not”

“Yes, you are”

“Maybe... Maybe I just happened to borrow them just once, and just happened to forget to give them back?” sa Niall frågande och log finurligt.

“I have been looking for them in ages, why didn’t you-” började jag men avbröt snabbt min mening med en annan.

“Wait, how did your feet fit in my socks?” frågade jag fundersamt.

“They didn’t really, but I wanted to wear them cause they were yours.. I had them during our fight, cause it it is the most special person to me, her special socks” sa Niall och tittade in i mina ögon.

“Wow, I didn’t know. I’m sorry” sa jag men Niall skakade på huvudet.

“Nothing to be sorry about” sa han och drog in mig i hans famn.

“Okay, let’s just pack then, I’ll help you” sa jag till Niall som log till svar.


NIALLS PERSPEKTIV

“Just like I remember it last time we were here” sa Ellie och klev ur taxibilen vi hade tagit ifrån tågstationen. Jag tittade mig omkring på trädgården - och visst hade hon rätt. Det vita huset såg nymålat ut och allt såg ut som det hade gjort när vi hade varit här sist. Vilket i och för sig inte var för jättelänge sedan. Jag klev också ur bilen, betalade taxichauffören och duckade för att inte slå i huvudet innan jag slog igen dörren ungefär samtidigt som Ellie. Hon gick fram till bagageluckan och tog ut våra väskor. När jag ville hjälpa till, nekade hon bara.

“Can’t let you carry heavy stuff with a healing rib” sa hon bara och vägrade låta mig hjälpa till. Jag suckade åt mina snälla flickvän och följde efter henne till dörren samtidigt som bilen körde iväg. Ellie lyckades knacka innan hon nickade åt mig att öppna dörren. Den åkte upp förvånansvärt lätt och jag fick känslan av att de kanske hade bytt dörr. Hur som helst så klev vi båda in, först Ellie och sedan jag. Jag drog igen dörren efter oss och Ellie ställde ner väskorna, då grabbade jag tag i hennes hand. När vi kom hem var det alltid ett stort kramkalas innan vi ens tog av oss skorna, det var liksom tradition här, bara så som det var.

“We’re home!” ropade Ellie och snart hörde vi båda steg som snabbt kom nerför trappan. Den första som kom nedspringande var Samantha. Hon log stort när hon fick syn på oss.

“ELLIE! NIALL!” utbrast hon glatt och försökte krama oss båda samtidigt. Hon skrattade glatt och Ellie tog sedan upp henne i famnen och gav henne en stor kram.

“I missed youuuu” sa Sam och drog ut på ordet länge.

“We missed you too, princess” sa Ellie. Samantha log och sträckte sina armar emot mig. Ellie släppte Samantha i min famn och jag kände hur hennes små smala armar lindade sig runt min hals. Jag kramade henne mjukt och kände hur mycket jag faktiskt hade saknat henne. Ellies familj var som min familj och min familj var som hennes, det kändes så naturligt och det var det som var så himla bra.

“Niall! I’ve got a prank we can do on Ellie” viskade Samantha i mitt öra och skrattade lite. Jag skrattade lite och nickade sedan. Fler personer kom ner för trappan, alla som var hemma verkade det som. Samantha log ännu en gång innan jag släppte ner henne och riktade min blick emot Harry, Anne och Mick. Gemma skulle kanske dyka upp senare om jag fick gissa, för att träffa oss, för hon bodde ju inte här längre. Det hade hon inte gjort på länge.

“You’re finally home” sa Mick glatt och kramade om Ellie i en bamsekram.

Harry log stort när han fick syn på mig och drog in mig i en kram.

“Hey mate” sa han glatt och rufsade om mitt hår, som han brukade gilla att göra. Jag bara gav honom en blick och ett litet skratt.

“Hey Haz. Everything well?” frågade jag sedan vänligt.

“Yeah, just relaxing at home. Are you and Ellie okay?” frågade Harry. Jag förstod att han syftade på bråket, och ja, jag och Ellie var ju helt okej.

“Yes, everything’s just good” sa jag leendes.

“Hey Niall!” sa Anne och gav mig en lätt kram och ett leende. Jag besvarade kramen och log glatt tillbaka.


Av någon anledning blev jag alltid så glad av att komma till Ellies familj, kanske var det för att de alltid hade tagit emot mig så väl. Jag kunde fortfarande minnas första gången jag hade träffat dem och när Ellie berättade att vi var tillsammans, aldrig hade jag varit så nervös som då. Nervös för att de inte inte skulle gilla mig eller inte tycka att jag var bra nog för Ellie. Inte för att jag hade gett upp henne för det, Ellie betydde alldeles för mycket för mig och jag hade praktiskt taget fallit isär när vi hade bråkat. Nu var ju allt bra igen och jag älskade henne väldigt mycket för att hon faktiskt hade förlåtit mig för de idiotiska sakerna jag hade sagt. Anne släppte taget om mig och jag klev istället in i Micks armar som gav mig en stor kram.

“We’ve missed you Niall” sa han och log varmt emot mig.

“I’ve missed you guys too” svarade jag glatt. Efter att alla hade kramat alla så kunde vi äntligen ta av oss våra skor och gå in i huset. Det var ganska varmt där inne, förmodligen berodde det på brasan som brann inne i vardagsrummet. Det hade varit rätt kallt ute och jag ville helst bara gå in dit och värma mig. Samantha kom upp mellan mig och Ellie och grabbade tag i våra händer.

“Do you wanna see my painting I did to you?” frågade hon glatt och vi båda nickade. Sagt och gjort, en liten stund senare satt vi på Samanthas säng på övervåningen och väntade medan hon rotade i en av sina skrivbordslådor. Efter ett litet tags letande fick hon en triumferande min i ansiktet och sträckte fram en teckning till oss.

“Harry helped me” sa hon med ett litet flin på läpparna.

Både min och Ellies blick riktades automatiskt ner emot den. Ett leende spred sig direkt på mina läppar efter bara en blick på den. Den föreställde mig och Ellie som stod hand i hand under ett träd med en massa hjärtan runt omkring oss. Ellie log och tittade upp i mina ögon. Hon tog tag i min ena hand och pussade snabbt på den.

“Eww, don’t kiss” sa Samantha och skrattade.

“Thanks Sam, it’s really beautiful. It should definitely hang on our wall at home” sa jag glatt och drog upp Samantha i mitt knä.

“Yes, we will hang it up. It’s cute” sa Ellie och vi alla log. Något så sött hade jag nog aldrig sett.


“Guys, me and Niall didn’t actually just come to keep you guys company. We also have some news” sa Ellie lite nervöst och kramade min hand under köksbordet. Vi satt och åt middag och hon skulle snart berätta om att hon var gravid med vårt barn. Ja, vårt barn. Det kändes helt ofattbart när jag tänkte på det, att jag faktiskt skulle bli pappa.

“Okay, this sounds interesting” sa Mick och drack en klunk vatten innan han gav Ellie ett leende som visade att hon skulle fortsätta berätta.

“We wanted to tell you..” Ellies blick var fäst på hennes pappa. “We wanted to tell you that I’m pregnant” Mick gapade av förvåning och det såg ut som att han höll på att hosta upp vattnet han nyss hade druckit, det verkade inte som att han hade väntat sig det här. Harry bara stirrade på Ellie och sedan på mig, sedan tillbaka på Ellie. Hon tittade på mig och fortsatte sedan att prata.

“And we’re gonna keep the baby”


Tystnaden som lade sig över oss var nästan skrämmande och jag ville bara att någon skulle säga något för det här kändes inte riktigt bra. Harry var den första som öppnade munnen, han ville förmodligen hjälpa dem andra. Han visste ju redan våra nyheter men hade hållt tyst om det för att Ellie själv ville säga hur det var till sin familj.

“Wow, I’m happy for you guys” sa Harry och log lite. Han ville väl inte berätta att han redan visste om det, och det kunde jag ju förstå.

“Well, I don’t know what to say.. And this is not a joke?” frågade Ellies pappa. En liten rynka hade formats i hans panna.

“Of course not, I wouldn’t joke about this!” sa Ellie. Hennes blick var helt fäst på hennes pappa.

“Ellie, congratulations then” sa Mick och drog in henne i en kram. Ellie log men jag kunde fortfarande se en liten rynka vara kvar i hans panna. Det verkade som om något bekymrade honom, jag förstod bara inte riktigt vad.

“I’m really happy for you” sa Anne och hon log stort.

“Thank you Anne, oh and I almost forgot!” sa Ellie och ställde sig upp. Hon försvann ut till hallen och kom snart tillbaka med ett papper i handen. Jag log när jag förstod vad det var.

“Look at his” sa hon och gav pappret till hennes pappa. Han spärrade upp ögonen när han förstod vad det var och visade det för Anne. Anne log innan hon gav tillbaka pappret som föreställde en bild på barnet i Ellies mage. Det var fortfarande bara ett litet foster men varje gång jag tittade på det så blev jag så himla glad. Jag kunde inte fatta att barnet på bilden var mitt och Ellies.

“Wow, I don’t know what to say. You’re actually going to be parents” sa Ellies pappa till mig och Ellie. Jag nickade stolt och tog tag i Ellies hand.


“Okay, thanks for the dinner but I think we’re heading to bed. I think both me and Niall are tired” sa Ellie. Hon tittade på mig och jag nickade till svar.

“Could I just have a word with you, Niall?” frågade Mick och tittade vänligt på mig.

“Sure” svarade jag och pussade Ellie snabbt på munnen.

“You can go upstairs, I’m coming soon” sa jag och hon nickade. Hon gav mig ett trött leende och gick sedan ut ur köket. Jag vände mig emot Mick som nu var den enda personen i köket förutom jag själv. Mick riktade sin blick emot mig och tog några steg närmre mig.

“Niall.. I really like you and I trust you.. It’s just that... A baby is much responsibility and I just wanna be sure about that you guys are really sure about this decision” Jag tittade på Mick som såg lite orolig ut. Jag log sedan ett försäkrande leende.

“We are totally sure, we know what we’re doing and we truly want this” sa jag och tittade in i Micks ögon.

“It’s just that, well Niall... You’re going to have a baby and you’re not even married yet” sa han och suckade lätt.

“What if I married Ellie then?” frågade jag och förvånades över vad jag själv sa. Men orden kändes helt rätt, för jag ville egentligen inget hellre.

“That would be more right, if you asked me” Micks blick var fäst vid min och jag vek inte undan med blicken.

“Then I just wanna ask about your permission. Can I marry Ellie?”


Good morning! Hur har er helg varit? Själv har min (Josefin) varit bra, min axel mår bättre :) Jag hoppas att ni gillade den här delen. Vi jobbade på den ganska länge. Vad tror ni Mick kommer svara? Kommentera vad ni tror, minst 5 kommentarer för att få nästa del av tfp imorrn som kanske är den sista!

//Josefin & Frida xxx


Still The One - del 17

| Postat i: Still The One
Tidigare:
När jag var klar så hjälpte han mig att tvätta av mitt ansikte innan jag borstade tänderna för att få bort den äckliga smaken. Han studerade mig nogrant och oroligt medan jag fixade till mitt lite rosa ansikte. Jag sköljde av mitt ansikte och försökte att inte tänka på att jag nyss hade spytt. Niall drog in mig i hans famn och jag kramade om honom hårt.
“Are you okay?” frågade han och jag nickade mot hans axel. I hans armar var jag allt mer än okej.


FARRAHS PERSPEKTIV

Jag hade verkligen sett fram emot dejten med Louis ikväll, men jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt var lite nervös. Första gången vi hade träffats hade det gått så bra, det hade känts så naturligt på något sätt och jag hade bara kunnat vara mig själv. Louis var den roligaste personen jag någonsin hade träffat och jag trodde nog inte jag hade skrattat så mycket någon gång som på vår första dejt. Louis var så charmig, ibland utan att ens veta om det själv. Han var en så jordnära person och jag fick erkänna att Ellie hade hittat en riktig toppenkille till mig. Jag stod framför spegeln och granskade mig själv osäkert igen. Var detta bra, eller inte? Jag visste inte riktigt. Min blick riktades ner emot mina kläder som bestod av en svart långklänning med lite silversmycken, svarta ballerina skor och ett par guldörhängen. Mitt hår var lite stylat med mousse och jag hade en lätt sminkning i ansiktet. Mer behövdes inte enligt mig eftersom jag tyckte att jag det såg bra ut som det var. Louis hade sagt att jag inte behövde ha för fina kläder på mig då det bara skulle bli jobbigt för mig själv, enligt honom. Sedan hade Ellie också sagt att Louis gillade naturliga tjejer och eftersom jag gillade honom ville jag gärna att han också skulle gilla mig... Jag hoppades också att han gjorde det. Jag stod där ett tag till innan jag bestämde mig för att jag var nöjd och detta fick bli bra. Jag höll också på att bli sen, vilket jag inte ville. Jag log åt min spegelbild och kände att det skulle bli en bra kväll. Jag hade bara den magkänslan att allt skulle bli bra, och Louis var den största anledningen till det. Med honom var allting kul, han gjorde liksom hela stämningen.


Jag tog tag i min mobil och mina nycklar och gick ut genom dörren, där stod Louis bil och väntade på mig. Han var så gullig. Det där tänkte jag ju jämt om honom. Men man kunde ju inte falla för någon efter bara typ en dejt, eller? Jag gick ner för trapporna och såg att Louis hade klivit ur bilen. Man kunde verkligen att det var september nu, kylan började sakta men säkert ta över även England men det var fortfarande behagligt att gå utomhus. Louis log när han fick syn på mig så att man såg hans vita perfekta tänder. Och hans ögon lyste så där vackert som de brukade göra. Allt på honom var så... Vackert. När jag mötte hans blick var det som att tiden faktiskt stannade på riktigt. Man skriver alltid så där töntigt i böcker om det men det var exakt så det kändes på riktigt. Hans havsblå ögon mötte mina och jag började automatiskt le. Jag kunde inte slita blicken ifrån honom och vi möttes i en varm kram och ett litet hej ifrån var och en av oss. Vi satte oss sedan i bilen och när säkerhetsbältena var på började Louis att köra.

“Where are we going?” frågade jag nyfiket. Eftersom att jag var precis som Louis, hur nyfiken som helst, så stod jag inte ut med överraskningar.

“And if you say that it’s a surprise I’ll throw you out of the car” fortsatte jag skämtsamt med ett lekfullt leende på läpparna. Louis mötte min blick och log retsamt.

“It’s a surprise” sa han och höjde ett ögonbryn åt mig.

“Fine, I won’t throw you out of the car” mumlade jag och kunde inte undgå att le.

“I’m glad to hear that” sa Louis och slängde en blick på mig.

“I just can’t take surprises, I’m a very curious girl.”

“And impatient too, I can see. But don’t worry, it’s not a bad surprise” sa Louis med ett litet leende. Det fick mig att slappna av. Han hade säkert tänkt ta mig till något jättegulligt ställe, något jag verkligen inte hade något emot. Vi körde in mot stan och ett huskvarter jag tyckte mig känna igen.

“Louis, seriously, where are we going?” frågade jag, mer nyfiken än någonsin.

“Not telling you” svarade han med ett lekfullt leende på läpparna. Man kunde tydligt se att han älskade min otålighet och han tyckte att det var roligt att inte berätta vart vi skulle någonstans.

“I’m not gonna talk to you for the whole night” mumlade jag och gav honom en dödsblick innan jag vände blicken emot bilfönstret med ett litet leende på mina läppar som jag inte kunde hålla borta. Jag hörde Louis skratta lite åt mig.

“Good luck with that, Far” sa han och jag vände genast huvudet emot honom.

“Is that a nickname for me?” frågade jag med ett höjt ögonbryn. Louis ryckte lite på axlarna.

“If you want it to be, if you like it, then it is” sa han glatt. Jag nickade.

“Sure”

“Cool! And by the way, that non-talking-to-Louis-the-whole-night didn’t went so well, did it?”

“Oh, shut up”

“You wish”


“What are we doing here?” frågade jag Louis när vi hade stannat på uppfarten till ett allför välbekant hus, hans eget hus. Louis log mot mig.

“You’ll see”

“God, I hate surprises” muttrade jag och öppnade bildörren och klev ur. Louis gjorde samma sak och höll ut handen för mig. Jag tog den och vi gick tillsammans uppför trappan till Louis hus. Det kändes så konstigt härligt att hålla honom i handen, jag visste inte vad det var med mig. Det kändes bara så otroligt bra. Louis drog fram nycklarna och efter någon minut stod vi inne i hans hall.


Jag tittade mig omkring, det var första gången jag var här inne men jag hade åkt förbi Louis hus många gånger. Jag mindes första gången Ellie hade pekat ut det för mig, jag hade redan då tyckt att huset var fint. Men det var mycket finare inomhus än utanpå. De röda väggarna i hallen gjorde att man fick en slags varm känsla när man stod där, som om man vore omgiven av kärlek. På väggarna hängde fina målningar på saker man egentligen inte kunde tyda, men som kunde betyda allt eller inget för olika personer. Sådant man ibland inte kunde fatta vad det skulle föreställa. Men jag förstod att det hade någon mening för Louis eftersom tavlorna hängde där. Det hängde också en teckning som var ritad med blyerts, den var väldigt bra ritad faktiskt. Den föreställde Louis och de andra bandmedlemmerna i One Direction och jag tyckte verkligen om stilen den var målad i.

“Zayn painted that one” sa Louis när han såg att jag tittade på den.

“It’s really cute, I love it” sa jag med ett leende. Louis såg glad ut och tog av sig sina skor. Jag tittade på honom.

“Are we going to stay here? I thought you were just going to get something you forgot” sa jag förvånat. Louis skrattade lite åt min förvånade min innan han svarade.

“No, we’re not going anywhere. So you can take of your shoes” sa han vänligt och tog av sig sin jacka.

“Oh, what a nice surprise” sa jag leendes medan min blick vandrade runt i rummet.

“That kind of was the point, Farrah” sa Louis skämtsamt medan jag tog av mig mina ballerinaskor. Jag bara räckte ut tungan till svar och tog sedan av mig min jacka.

“Follow me” sa Louis och tog min hand medan han ledde mig in till köket. Han släppte då min hand och gick fram till ett av köksskåpen. Min blick riktades genast emot bordet där det var dukat för två personer. Det såg jättemysigt ut med servetter och allt det där som gjorde att det såg fint dukat ut, men på samma gång hemtrevligt. Jag kom på mig själv med att genast gilla det jag såg.

“Do you like it?” frågade Louis och gav mig en blick medan han log och gick fram till bordet. Där fanns det stearinljus som han försiktigt tände.

“I don’t know what to say... I mean, this looks so wonderful” sa jag glatt och gick fram till Louis. Jag placerade mina armar löst omkring hans midja och gav honom en lätt kram.

“Thank you” sa jag och log stort.

“No problem, I’m glad you like it. I’ve done it all by myself” sa han stolt och jag skrattade.

“So you can cook? Wow”

“Of course I can, shush” sa han och strök mig lätt över kinden. Beröringen fick mig att rodna lite och jag riktade min blick emot golvet, med ett leende på läpparna.

“Let’s eat” mumlade Louis och släppte taget om mig. Jag satte mig ner på en av stolarna och tittade på Louis som ställde fram maten på bordet ifrån spisen. Jag riktade blicken emot maten och log stort.

“Spaghetti bolognese?” frågade jag glatt och Louis nickade stolt.

“My speciality” sa han medan han satte sig ner mittemot mig.

“I love that, it’s like my favourite food!” sa jag glatt och tog genast för mig av maten. Hela uppdukningen såg så... Mysig ut. Det gjorde mig verkligen glad att han hade ansträngt sig så för min skull. Louis lassade på en massa mat på sin tallrik, han verkade vara hungrig. Då behövde jag iallafall inte skämmas om jag åt mycket.

“But wait... Why did you come to get me up when we were going to be at your house anyway? I could just have drived here myself” sa jag fundersamt och tittade på honom när vi båda hade lagt upp mat på våra tallrikar.

“Well, I wanted to pick you up” sa Louis och tittade vänligt på mig.

“Thanks then, I guess” svarade jag och smakade på maten.

“Wow, you were serious! You do can cook!” fortsatte jag förvånat men glatt.

“Don’t look so surprised” sa han skämtsamt och hällde upp lite vin till oss båda två.

“Cheers!” sa vi och skålade.


“Come on, I wanna show you around the house” sa Louis glatt åt mig efter middagen. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt ifrån himmel och jord, och det kändes som om vi hade lärt känna varandra lite bättre. Allt nytt jag lärde mig om Louis älskade jag nästan direkt, han var så otroligt rolig och kunde vända varje situation till något kul. Jag log och tog tag i hans utsträckta hand. Louis ledde mig ut i hallen och upp för trappan till övervåningen. Väl där uppe tittade jag mig omkring. Vi stod i hallen på övervåningen och vart jag än tittade mig omkring så såg jag bara fina saker. Det fanns en soffa, två fåtöljer och en tv. Några lampor hade dämpad belysning vilket fick det att se mysigt ut. Jag tittade på väggarna och såg fler tavlor och teckningar hänga där, även dessa teckningar såg ut att vara ritade av Zayn.

“Wow, it’s so beautiful in the whole house” sa jag förvånat och tittade på Louis som log.

“I’m glad you like it” svarade han och drog med mig in till rummet till höger. Dörren öppnades med ett litet knarrande och Louis gick in och satte sig direkt på sängen. Han klappade bredvid sig och jag satte mig genast ner bredvid honom. Min blick flög runt på det beiga rummet och på alla saker där inne. Sängen vi satt på var bred och det fanns två hyllor som var fyllda med böcker, lådor och kollage med olika foton på Louis, bandet och andra personer jag inte kände igen. I ena hörnet låg en stor hög med tidningar, de mesta såg faktiskt ut att vara skvallertidningar.

“Is this your room?” frågade jag nyfiket och Louis nickade.

“Do you like it?” frågade han och jag log stort.

“I love it, it really feels like you” svarade jag och tittade på flera foton med Louis och småtjejer.

“Are these your sisters?” frågade jag med ett höjt ögonbryn. Alla tjejer där såg så söta ut och de log på varenda bild.

“Yeah, they are” sa han och pekade ut alla för mig. Vi fortsatte prata och jag berättade också om min familj jag hade flyttat ifrån för ett tag sen, och jag fick veta mera om hans familj också. För varje sak jag fick veta om Louis gillade jag honom bara mer och mer.


“And this is the living room” sa Louis och slängde sig i soffan. Jag satte mig ner bredvid honom och skrattade lite.

“Thanks for being my guide... This seems like your favourite room” sa jag glatt.

“Anytime, Far. And it totally is!”

“I can see that” svarade jag och kände mig en aning trött efter den roliga kvällen. Men jag hoppades ändå inte att den var slut.

“Wanna see a movie?” frågade Louis och tittade glatt på mig. Jag nickade direkt.

“Whatcha wanna see?”


Jag hade bara varit på två dejter med Louis men det kändes som vi ändå kände varandra ganska bra. Kvällen var inte ens slut men jag hade redan haft jätteskoj. Han var bara den härligaste människan jag kände. Jag fick bara inte glömma att tacka Ellie senare.


NIALLS PERSPEKTIV

Jag bar tillbaka Ellie till sängen efter att hon hade spytt. Tårar rann ner för hennes kinder som hon torkade bort om och om igen. Jag lade ner henne i sängen och lade mig tätt intill henne. Hon suckade och drog bort håret som täckte hennes ansikte.

“I feel disgusting” muttrade hon. Jag tog hennes händer i mina och kollade in i hennes ögon.

“You’re not disgusting. It’s normal to throw up when you’re pregnant. Try to get some sleep” sa jag tröstande och hon nickade innan hon slöt ögonen. Snart blev hennes andetag tyngre och det dröjde inte länge innan jag också somnat.


Med trötta steg släpade jag mig ut i vardagsrummet där jag fann Ellie sittandes på soffan. Jag satte mig ner bredvid och lade en arm om hennes axlar.

“Good morning, slept well?” frågade jag och pussade henne på kinden.

“Morning, yeah kind of” sa hon och gäspade. Jag skrattade och pillade lite med hennes hår.

“Have you told your dad about your pregnancy?” frågade jag efter ett tags tystnad. Hon spärrade upp ögonen och kollade på mig.

“Shit, I’ve totally forgot that!” utbrast hon.

“Calm down, it has just been a week or so since you found out” sa jag och strök henne på armen.

“You’re right” suckade hon och lutade sitt huvud mot min axel.

“What about we go to Holmes Chapel and then to Mullingar to tell our parents?” frågade jag och såg ett leende sprida sig på Ellies läppar.

“Really?”

“Really” sa jag och hon satte sig upp och kramade om mig.

“That sounds amazing. I haven’t met them in a long time” sa hon mot min axel.Jag nickade och kramade henne försiktigt tillbaka. Vi drog oss ifrån kramen och Ellie kollade oroligt på mig.

“How are you feeling today?” frågade hon.

“Same as yesterday, it still hurts” svarade jag. Ellie reste sig upp från soffan och gick ut till köket. Snart kom hon tillbaka och gav mig en tablett och ett glas med vatten.

“The doctor said that you need to take this twice a day for two weeks” sa hon och jag nickade innan jag stoppade tabletten i munnen och svalde ner den med vattnet jag fått av Ellie.

“Thanks” sa jag och hon log mot mig.


Efter ett tags mysandes i soffan bestämde vi oss för att göra frukost. Vi gick in i köket och tog fram allt vi behövde till att göra äggröra som vi bestämt oss för att göra.

“Do you need help?” frågade jag Ellie som sagt att hon skulle gör frukosten själv eftersom hon tyckte att jag behövde vila.

“No, just sit there and do nothing” svarade hon och jag suckade. Men sen när följde jag några “regler”?


Hej igen! angående förra inlägget; ni måste ha mig som vän på fb och ha ert spotify konto kopplat med ert fb konto för att kunna följa min lista. Så lägg till mig på fb bara (länk finns i det förra inlägget). Har ni haft en bra valborg? Själv så har jag (Josefin) spenderat 7 h på sjukhus igår för min axel gick ur led. DET GJORDE ONT SOM F*N! Så det gäller att ta det försiktigt på konserten nästa vecka... Och om 3 månader är jag helt återställd... Iaf, vad tyckte ni om delen? kanske inte världens bästa slut men jag har ingen inspiration till att skriva nu. Kommentera gärna vad ni tycker och tror kommer hända och minst 5 kommentarer för att få nästa del av tfp på fredag :)
 
//Josefin & Frida xxx

Still The One - del 16

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“No! You’re not going to do an abortion, like I said I want the baby. I don’t know why I reacted that way but you’re not going to do an abortion. I love you and I also love the baby” sa han och jag log.

“I love you too Niall, let’s just put this behind us and focus on the future” sa jag och gäspade.

“Sounds great, are you tired?” Jag nickade som svar och han kysste mig på pannan.

“Let’s sleep then” sa han och drog mig närmre honom. Denna kväll somnade jag snabbt och det var det bästa sättet att somna på. I Nialls armar.


NIALLS PERSPEKTIV

Efter några dagar på sjukhuset hade jag nu fått åka hem, vilket jag var väldigt glad för. Läkarna hade sagt att jag måste ta det väldigt lugnt ett tag nu, men det visste jag ju om. Egentligen hade själva kraschen inte varit det värsta. Självklart hade det gjort jätteont och det hade varit en dramatisk upplevelse jag hade varit med om, men det värsta hade faktiskt varit att jag hade trott att jag aldrig skulle få se Ellie igen. När jag hade märkt att jag inte hade kontroll över bilen längre hade jag trott att jag åkte rakt emot min död. Jag hade inte stått ut med att aldrig få se henne eller de andra igen.


“Finally we can sleep in our own bed” sa jag medan Ellie tryckte in nyckeln i låset på vår ytterdörr. Hon nickade glatt medan hon vred runt den och ett klick senare stod dörren öppen. Jag tittade mig omkring. Allt såg exakt likadant ut som när jag senast hade lämnat lägenheten eftersom Ellie inte ens hade varit här. Vi klev båda in och jag stängde dörren bakom oss. Ellie tog snabbt av sig alla saker och dumpade sin väska i hallen och jag följde hennes exempel. Jag gick in i vardagsrummet och fick se alla kuddar och filtar omkringslängda både på golvet och i soffan. Jag hörde steg bakom mig och snart kände jag Ellies hand över min.

“I was a mess, I didn’t know what to do” mumlade hon som svar på röran omkring oss.

“I’m sorry” mumlade jag till henne och hon nickade.

“I know, but it’s all okay now. Let’s do something fun” sa hon och plockade upp en kudde ifrån golvet. Hon gick fram till mig och rätt som det var fick jag den i huvudet. Ellie skrattade åt min förvånade reaktion och jag log lite.

“Not fair, I’m hurt” protesterade jag leendes och drog in henne i en kram. Vi plockade upp några filtar ifrån golvet och lade de i soffan, och snart satt även vi tätt ihopslingrade i den omgivna av filtar och kuddar.


“Ellie!” ropade någon från ytterdörren. Ellie suckade och gick upp från soffan och ur från min famn.

“Louis! Why aren’t you knocking on the door like normal people?” hörde jag Ellie säga och jag skrattade.

“I’m not normal Ellie and you know it. And besides, normal is boring” svarade han och snart hörde jag steg som kom närmre och snart var Louis inne i vardagsrummet och med sig hade han en väska.

“Hey Lou, what are you doing here?” frågade jag och satte mig rakare upp i soffan.

“I came to thank Ellie” svarade han och log.

“Thank me?” sa Ellie frågandes.

“Yup, my date with Farrah a few days ago was perfect and I actually need to say that I thought that you would find a boring girl who wouldn’t laugh at my jokes but you didn’t. So, THANK YOU THANK YOU THANK YOU!!!! YOU’RE THE BEST WOMAN EVER, and just because I’m so grateful you guys will get the honour to name the baby after me and if it is a girl you can name it Louise” sa Louis och Ellie skrattade.

“Your welcome Louis, I’m happy that you like her but if you break her heart I’ll kill you” sa Ellie seriöst och jag skrattade.

“And yes, I am the best woman in the world” fortsatte Ellie.

“And Louis, just so you know. I’m not naming my baby after you” sa jag och Louis putade med underläppen.

“Aaww, please don’t cry Lou” sa Ellie och kramade om honom.

“Ah I’m fine, you can name your next baby after me” sa han glatt och jag himlade med ögonen.

“Anyway, since I’m going on another date with Farrah tonight I want you to decide my outfit” fortsatte Louis och pekade på Ellie.

“Do you have any clothes with you?” frågade Ellie och innan Louis hann svara så svarade jag.

“I hope so, because last time he borrowed clothes from me he put out all the candles with the clothes and then they got destroyed” sa jag och Ellie fnissade.

“Niall, it was a lot of candles and I would be all dizzy if I blew them out by myself” sa Louis.

“Yeah, and that would be a tragedy” mumlade jag.

“Calm down leprechaun, I have my own clothes with me” sa Louis och pekade sin väska.

“Great” sa jag och log. Ellie pussade mig på kinden och log innan hon sa;

“I’ll just help Louis and then I’ll be back here” sa hon och jag nickade innan jag vände min blick mot tv:n.


Efter två avsnitt av F.R.I.E.N.D.S så kom Ellie och Louis ut från badrummet där Ellie stylat Louis hår. Louis ställde sig framför mig och snurrade runt.

“What do you think?” frågade han.

“You look good” svarade jag och han log. Han hade på sig en blå t-shirt och ett par svarta jeans och hans hår var stylat i en quiff.

“You look handsome Lou” sa Ellie och satte sig ner bredvid mig på soffan.

“Thanks for the help Ellie, but I gotta go now” sa han och kollade på klockan som satt på hans vänstra handled. Ellie följde med honom ut till hallen. Jag hörde de säga hej då till varandra och snart var Ellie tillbaka i vardagsrummet. Hon satte sig tätt intill mig och jag lade en arm om hennes axlar.

“What are you watching?” frågade hon.

“The commercial” svarade jag och flinade.

“Really funny” mumlade hon och slog löst till mig på armen.

“I think Simpsons starts soon” sa jag och jag såg hur ett leende spred sig på Ellies läppar. Det var ju trotsallt hennes favorit program.  


Efter några avsnitt med Simpsons bestämde vi oss för att gör mat. Eller Ellie bestämde sig för att göra mat. Hon hade förbjudit mig att röra på mig för mycket så jag fick bara stanna här i soffan och slötitta på tv.

“Potatoes or pasta?!” ropade Ellie från köket och jag svarade direkt.

“Potatoes!” jag hörde henne skratta lite innan jag bestämde mig för att ta en tupplur, jag blev alltid trött av att kolla på tv.


ELLIES PERSPEKTIV

Efter att jag gjort klart middagen så gick jag ut till vardagsrummet där jag såg Niall ligga och sova. Jag log, han såg alltid så söt ut när han sov. Jag gick fram till honom och skakade om honom lite lätt.

“Niall, wake up” sa jag försiktigt men fick ingen respons.

“Niall!” sa jag lite högre, ännu ingen respons.

“Niall, the food is ready” sa jag och äntligen vaknade han upp.

“Food?”

“Yeah, it’s ready. Let’s eat” sa jag och hjälpte honom ut till köket. Vi satte oss vid köksbordet och tog för oss av maten som bestod av potatismos och fisk. Niall högg direkt in på maten och på bara några minuter var han klar.

“I’m so tired of that damn hospital food” sa han och jag nickade förstående. Sjukhusmat var något av det värsta jag visste. Det smakade rent ut sagt skit.

“It’s great that you’re home then” sa jag och tog en klunk av mitt vatten.

“It’s awesome.”


Resten av kvällen spenderades framför tv:n med filtar och godis. Allt kändes så himla underbart igen. Niall och jag var tillsammans och jag var gravid. En glad känsla spred sig i min kropp när jag tänkte att jag var gravid. Att jag faktiskt bar omkring på ett foster som sedan skulle bli mitt och Nialls barn. Det kändes helt underbart. Jag kollade på Niall till höger om mig och såg att han höll på att somna.

“Wanna go to bed?” frågade jag.

“Yeah” svarade han trött och reste sig långsamt upp. Vi gick tillsammans till sovrummet där vi bytte om till våra sovkläder innan vi borstade tänderna. När vi var klara så lade vi oss under täcket i sängen och snart sov vi båda.


Jag vaknade upp av en illamående känsla och förstod genast vad det var. Jag skyndade mig ut ur sängen samtidigt som jag höll för munnen. Jag tände lampan i badrummet och skyndade mig fram till toaletten. Väl framme började jag okontrollerat att kräkas och hosta om vartannat. Det var en hemsk känsla och det brände i min hals. Tårarna började rinna  ner för mina kinder och jag kunde inte göra något åt det. Snart kände jag en hand på min rygg och en annan hand som strök undan mitt hår. Niall började viska lugna saker i mitt öra för att lugna ner mig. När jag var klar så hjälpte han mig att tvätta av mitt ansikte innan jag borstade tänderna för att få bort den äckliga smaken. Han studerade mig nogrant och oroligt medan jag fixade till mitt lite rosa ansikte. Jag sköljde av mitt ansikte och försökte att inte tänka på att jag nyss hade spytt. Niall drog in mig i hans famn och jag kramade om honom hårt.

“Are you okay?” frågade han och jag nickade mot hans axel. I hans armar var jag allt mer än okej.

Bara för att vi är så snälla så får ni ett kapitel idag även fast vi inte fått 6 kommentarer :P Vad tyckte ni? KOMMENTERA :D Minst 5 kommentarer för att få nästa del av tfp imorrn :) 
 
Ha det gött //Josefin & Frida xxx
 

Still The One - del 15

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Efter vad som kändes som en evighet kom det ut en sjuksköterska ifrån rummet intill.

“Are you Niall Horan’s family?”

“Yes!” utbrast Ellie snabbt och ställde sig upp.

“I have some bad news, and some good news.”


ELLIES PERSPEKTIV

“I have some bad news, and some good news.” sa tjejen som såg ut som en sjuksköterska. Jag stirrade på henne och mitt hjärta hoppade över ett skutt.. Jag ville inte ens veta de dåliga nyheterna. Tänk om Niall var döende, och skulle lämna mig? Nej. Det var han inte. Det fick han inte vara. Min blick riktades snabbt till sköterskan och jag svalde hårt. Jag kände hur Harry kramade min hand hårt och jag bet mig i läppen och fick fram en fråga som lät mer som en viskning.

“Tell us all of the news?”

“Well, the bad news is that Niall has his rib broken and wounds and bruises over his body. We also think he got a concussion when he hitted his head but that’s all. The good news is that he’s awake now and you can go visit him, just stay calm cause he’s a bit tired” sa hon och innan hon hann säga något mer så var jag på väg mot Nialls rum. Jag hörde de andras steg bakom mig, men jag skulle in först. Jag ville se att han var okej, jag behövde veta att han var okej. Det sköterskan hade sagt hade gjort mig lättad, Niall skulle absolut överleva detta. Men jag behövde se med egna ögon att han var vaken och var okej. Eller ja, så okej som han kunde bli för tillfället. Jag skyndade mig in i rummet där Niall låg. Synen av honom fick mig att stanna till. Jag hade ju förväntat mig att han skulle se trött och gipsad ut, men han såg ut som ett litet barn som hade skrapat upp knät och som hade blivit omplåstrad av sin mamma efteråt. Hans panna var omplåstrad, som mycket av resten av hans kropp också var. Det gjorde så ont att se honom så svag. Han fick syn på mig i samma stund som jag fick syn på honom och hans ögon blev genast osäkra. Osäkra på mig, eftersom att sist gång han hade sett mig var när han hade smällt igen vår dörr och lämnat mig där, undrande över vår framtid.

“Ellie?” frågade han hest. Hans blick lämnade inte min, som om han inte kunde tro att det faktiskt var jag. Jag skyndade mig fram till hans säng och torkade mina kinder som fortfarande var lite blöta. Niall hostade till lite medan jag lutade fram mig över sängen och tittade djupt in i hans ögon.

“I’m so sorry for everything, Niall I-” började jag men han placerade ett finger över mina läppar.

“Don’t be” viskade han och placerade sina händer på mina kinder. Jag hade saknat hans närhet så himla mycket.

“But...” började jag men blev avbruten av honom igen.

“I’m the one who should be sorry Ellie. I know that right after I slammed that door that it was the biggest mistake I’ve made. I was a real dick and I acted like shit, of course it’s not your fault you’re pregnant. I love you and I do think we’re ready, it was just a big shock and I wasn’t thinking. Can you forgive me?” frågade han med en brusten röst. Min mun formades till ett o, jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var inte alls beredd på detta och jag visste verkligen inte vad jag skulle säga. Jag bara stirrade på honom, oförmögen att få fram ett ord. Hans ögon blev blanka och jag hörde hur han svalde.

“Ellie, I can’t live without you” viskade han och tårarna började nu rinna ner för hans kinder.

“Please, give me a chance to make it right. Cause I swear I would make it right this time” fortsatte han och strök sina tummar under mina ögon. Jag svalde och försökte tänka klart.

“But what about the baby? And I thought you were dead when I found you in the car, you scared me to death” mumlade jag och tittade in i hans tårfyllda ögon. Allt jag hade tänkt på de senaste dagarna var honom, och jag ville bara att allt skulle vara som förut.

“I’m sorry, I was on my way to you to make it right. But all I could think about was your crying face when I slammed the door the other day. And I didn’t look on the way, I should have” svarade Niall tyst och tittade ner för en sekund men mötte genast min blick igen.

“Never do that again, Niall I’m so glad you’re alive and I was so worried about you” sa jag allvarligt och han nickade.

“I’m also sorry I called the baby fucking child... It’s not a fucking child, not at all. It’s a beautiful, wonderful baby cause he or she will have the best mum in the world” mumlade han och för första gången på riktigt länge så log jag. Mina mungipor sköt upp i höjden och jag kunde inte hjälpa det. Jag var så galen i min irländska kille att jag aldrig skulle kunna låta bli att förlåta honom.

“Do you really want to keep it?” frågade jag ärligt, för jag behövde verkligen veta.

“Yes, I do. I love you” sa han och tittade djupt in i mina ögon.

“I love you too, Niall. Nothing can change that” svarade jag och pressade försiktigt mina läppar mot hans.

“Aww look at the love couple” hördes en röst från dörröppningen som inte var någon annan än Louis. Jag bröt kyssen med Niall och blängde på honom vilket bara fick honom att skratta.

“You are seriously the worst moment ruiner in this whole world” sa Niall en aning surt men med en glimt i ögat. Harry skrattade lite med Louis men jag kunde se att han såg glad ut.

“I’m so glad you guys solved it” sa han glatt och kom fram och satte sig på stolen bredvid sängen.

“Me too, I couldn’t be happier” sa Niall och tittade rakt på mig. Jag log stort och pussade han på kinden. Han lutade sig fram med munnen emot mitt öra.

“Can’t you stay the night here, with me?” viskade han vilket fick mig att le större och fjärilarna i min mage att dansa.

“I don’t think they will allow me” svarade jag i hans öra. Han bara log finurligt.

“Then I will make them allow it” svarade han sedan. Jag nickade bara som svar, och jag kunde inte sluta le. Vi var sams igen, och allt var bra.

“Oh please, a photo will last longer” sa Louis skämtsamt och jag bara himlade med ögonen.

“Ellie, now you need to move cause we’re going to hug attack him” sa Zayn och jag flyttade mig ur vägen.

“Just don hurt him, he’s already hurt enough” sa jag och de alla omfamnade Niall. Jag log åt synen, att se dem alla återförenade igen gjorde mig så himla glad. När de hade släppt taget om honom så gick jag fram och satte mig på stolen bredvid sängen. Jag greppade tag i hans händer och log mot honom.


Det knackade på dörren och in kom en sjuksköterska.

“I just came to tell you that the visitors time is over” sa hon och jag kollade på klockan som hängde på väggen i det lilla kala rummet. Killarna suckade och kramade Niall hej då innan de försvann ut från rummet.

“Is it okay if I stay here tonight?” frågade jag sjuksköterskan och hon skakade på huvudet.

“No, I’m sorry miss” svarade hon och jag suckade innan jag kollade på Niall. Han kollade besviket på sjuksköterskan och sade sedan;

“Please, my girlfriend here is pregnant and I don’t want her to be alone” sa Niall och tog min hand i sin. Sjuksköterskan suckade.

“Fine, but just this time” sa hon innan hon försvann ut från rummet. Jag log och pussade Niall på kinden.

“I don’t have anything to sleep in” mumlade jag och drog undan en hårslinga som föll fram i ansiktet.

“I think Liam brought clothes, check in the bag over there” sa Niall och pekade på soffan som fanns och där stod det en väska. Jag öppnade den och tog fram en tröja som jag kände igen som Nialls. Jag satte på den och tog av mig byxorna innan jag lade mig ner bredvid Niall i den lilla sängen. Han drog in mig i hans famn och jag lade min ena hand på hans bröst medan den andra var i hans hår.

“I have missed you so much Ellie, and I’m so sorry for what I did” sa han och kollade in i mina ögon.

“I’ve missed you too and I have already forgiven you. You don’t need to say sorry” svarade jag och log.

“I know that you forgave me but I still feel like a compeletely dork, I shouldn’t have done what I did and-” sa han men jag avbröt honom med att kyssa honom på munnen.

“Shut up Niall or I’ll punch you in the ribs” hotade jag med ett flin och han skrockade lite.

“Niall listen to me. I know what you did wasn’t okay but these few days I discovered that I can’t live without you so if you thought that I would break up with you, you thought wrong. Becasue I love you Niall, and a baby shouldn’t come in our way. If you don’t want the baby I can do an abortion” sa jag. Han kollade på mig med stora ögon.

“No! You’re not going to abortion, like I said I want the baby. I don’t know why I reacted that way but you’re not going to do an abortion. I love you and I also love the baby” sa han och jag log.

“I love you too Niall, let’s just put this behind us and focus on the future” sa jag och gäspade.

“Sounds great, are you tired?” Jag nickade som svar och han kysste mig på pannan.

“Let’s sleep then” sa han och drog mig närmre honom. Denna kväll somnade jag snabbt och det var det bästa sättet att somna på. I Nialls armar.

Aawww, allt är äntligen bra mellan Nellie :) Men kommer det hålla? Kommentera vad ni tror. Minst 6 kommentarer för att få nästa del av TFP på fredag :)
 
Ha det bra :) //Josefin & Frida 

Still The One - del 14

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“We need to get your mind off things, then” svarade jag medan jag funderade på vad som skulle kunna få henne att sluta tänka på Niall för en stund. Men hon skakade bara på huvudet.
“I can’t. I’ve tried everything and nothing’s working” mumlade hon och lutade sitt huvud emot min axel. Jag skulle precis säga något när vi båda hörde en hög krasch utanför. Min blick mötte Ellies, hennes ögon var vidgade och hon såg lika förvånad ut som jag. Jag skyndade mig upp ifrån sängen och ut i köket, där jag ställde mig vid fönstret för att se om något hade hänt. Jag drog efter andan när jag såg en alltför välbekant bil.


ELLIES PERSPEKTIV

Jag kollade med stora ögon ut genom fönstret samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder igen. Där ute vid vägen hade två bilar krockat. Och jag visste mycket väl vem den ena var. Jag rusade ut från huset med Harrys rop bakom mig. Jag sprang ner för garage uppfarten och kom fram till krocken. Kylan spred sig i min kropp och gjorde helt klart för mig att det var höst.


Jag kollade in i den välbekanta bilen och såg Niall sitta där. Han såg avsvimmad ut och det rann blod från hans huvud. Mitt hjärta praktiskt taget stannade, och min första tanke var att han var död. Nej, nej, nej. Han fick inte vara död. Inte min Niall. Han var inte död, fortsatte jag upprepa för mig själv. Åh herregud, Niall såg hemsk ut med allt blod och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Hela framsidan av bilen var sönder och glasrutan var också sönder. Jag hörde Harry komma fram till bilen och hur han häftigt drog efter andan när han såg Niall.

“Harry, call an ambulance” sa jag tyst och han nickade innan han gick iväg och ringde efter en ambulans. Medan han gjorde det så öppnade jag dörren till Nialls bil och torkade bort tårarna som rann ner för mina kinder.  Jag försökte få upp säkerhetsbältet som hade lyckats fastna. Jag drog i bältet men stoppade när jag hörde Niall hosta.

“Niall? Niall! Can you hear me?” frågade jag och tog hans ansikte i mina händer. Han svarade inte och jag suckade. Varför behövde detta hända? Allt var redan dåligt som det var.

“The ambulances are on their way” hörde jag Harry ropa innan han kom fram till mig.

“Can you help me get him out?” frågade jag honom och han nickade. Han drog lite i bältet och fick tillslut loss det och när vi äntligen fått ut Niall så såg jag hur folk hjälpte till med passagerarna i den andra bilen. Jag hörde hur sirener kom närmre och närmre och snart så stod det två ambulanser utanför Harrys hus. Allt gick som i en dimma. Jag såg hur ambulanskillarna kom och hämtade upp Niall och de andra. Jag gömde snabbt ansiktet i händerna, jag ville inte titta. Ville inte veta hur illa det var, bara han överlevde. Om han inte gjorde det, ville jag själv inte leva, när jag visste att det var jag som hade orsakat detta. Jag svalde hårt och försökte få fram några ord, men det var omöjligt. Det här hände bara inte. Inte min Niall, av alla människor. Jag hörde hur någon ropade mitt namn långt borta någonstans, men jag lade inte märkte till det. Min blick var som fastnaglad vid Niall, där han låg på båren. Han såg så liten och trasig ut där han låg. Jag skyndade fram till honom, jag ville inte lämna honom. Jag hade saknat honom så mycket det senaste och jag hade verkligen inte väntat mig att få träffa honom på detta viset första gången sedan bråket. Killarna började bära in Niall och hans bår i en av ambulanserna och jag fick panik om vad de skulle göra med honom. Jag rusade fram till dem och drog en av dem i armen tills jag hade fått hans uppmärksamhet.

“I have to follow him in the ambulance, I can’t leave him alone!” utbrast jag panikartat och tittade bedjande på killen som bara skakade på huvudet.

“Sorry Miss, we can’t allow any other people in the ambulance” svarade han sedan och tittade en aning medlidande på mig. Jag kände ett par armar som drog mig bakåt.

“Ellie, we can come after with the car. Just try to calm down” mumlade Harry i mitt öra.

“No Harry shut up, I’m going!” utbrast jag argt och knuffade bort honom innan jag vände mig emot ambulanskillen igen.

“I have to go, you don’t understand! H-he is my boyfriend, my everything! I love him! W-we had a fight and now he crashed I just have t-to, please let me” utbrast jag förkrossat. Jag kände något blött på mina kinder och insåg att jag hade börjat gråta. Igen. Jag torkade irriterat bort tårarna som frenetiskt rann ner för mina kinder.

“I’m sorry, but-” började han med jag avbröt honom argt.

“Just let me be with him, for gods sake! I won’t take any big place and I need to be with him! I’m coming whether you want it or not” avslutade jag och klättrade in i ambulansen efter Niall. Killen tittade förvånat och irriterat på mig men gjorde ingen gest som visade att han tänkte skicka ut mig ur ambulansen. Jag föll på knä bredvid Nialls sits och tog hans större händer i mina små händer. Jag kramade de kalla händerna hårt och tittade på hans medvetslösa ansikte. Blodet i hans panna hade torkat in och nu kunde man skymta ett djupt stort sår i pannan. Det måste ha gjort fruktansvärt ont, kraschen. Jag kunde inte ens tänka mig att få uppleva något sådant.

“Niall I’m so sorry for everything, please just be okay” viskade jag trots att jag visste att han inte kunde höra mig. Jag suckade för mig själv och försökte att återfå min andning och att sluta med mitt snyftande.

Jag undrade vad som hade fått honom att komma till Harrys hus, hur han hade fått reda på vart jag var. Jag ångrade så mycket att jag hade lämnat vår lägenhet och stuckit till Harry, men jag hade varit vilse i mitt liv just då och det hade verkat som det bästa alternativet Jag tog upp hans hand till min mun och kysste den lätt. Bara han blev okej så skulle allt bli bra. Bara han överlevde detta, det skulle han. Han var tvungen, jag kunde inte tänka mig något annat.


Ni vet när man går hela sitt liv och tänker att något sådant skulle aldrig någonsin kunna hända, aldrig i livet att det skulle kunna vara möjligt. Det händer bara inte. Och så händer det iallafall. Hur ska man regera, hur ska man känna, vad ska man göra? När det där omöjliga som inte händer, som inte får hända, faktiskt händer. Vad ska man ta sig till? Om jag bara visste.


Ambulansfärden gick snabbt, snabbare än vad jag hade trott. Hela tiden hade jag min blick på Niall ifall han skulle göra någon rörelse eller vakna. Mina händer var ihopflätade med hans och jag strök varsamt över de små såren som fyllde hans händer. Han skulle bli okej, visst skulle han? Snart fick jag kliva ur bilen och de rullade ut Nialls bår. Jag skyndade mig efter personalen in på akutavdelningen där de snabbt rullade in honom i ett rum. Jag ville följa med in men blev stoppad av personalen som vänligt men bestämt sa åt mig att jag inte fick träffa Niall för att de skulle vårda honom. Jag slog mig ledset ner i väntrummet och tänkte på honom och bilkraschen. Hade han varit på väg till mig när han kraschade? Jag undrade vad som hade fått honom att tappa kontrollen och krocka med bilen, vanligtvis körde han alltid lagom fort. Jag var så himla orolig för honom, det hade inte sett ut som att han kunde dö men tänk om det var mycket värre än vad det såg ut? Jag visste ju inte hur man såg sådant. Jag lutade tungt huvudet i mina händer och suckade för mig själv. Hur hade det ens kunnat bli så här? Och så var jag gravid också, jag visste inte ens hur vi skulle göra med barnet. Det kändes som om hela min värld hade vänts upp-och-ner på bara några dagar. Men jag visste djupt inombords, att det skulle ordna sig. Vi kunde inte bara göra slut, det var inte möjligt i mina ögon. Jag älskade Niall alldeles för mycket för att låta honom vandra ur mitt liv. Tänk om han hade fått en hjärnblödning? Eller om han hade fått något annat som var jättefarligt? Tänk om han hade tappat minnet och inte kunde minnas mig, eller killarna? Eller någonting alls? Eller om han inte skulle bli frisk alls? Alla möjliga tankar snurrade runt i min skalle och jag kunde inte koppla av för en sekund. Sjukhusmiljön både skrämde och äcklade mig, jag hade alltid hatat sjukhus. Det var något med den äckligt rena luften i korridorerna och de kala vita väggarna, och de alltid smärtfyllda patienterna som låg i varsitt rum och hade ont. Det var skrämmande tomt i rummet där jag satt, jag var ensam där. Jag kurade ihop mig till en boll i soffan och försökte fokusera på något annat än Niall. Men varje gång jag slöt ögonen så var det bara hans ansikte jag såg. Hur han hade sett ut när jag hade hittat honom i bilen, så där krossad och blodig. Jag hade ärligt talat aldrig sett något som hade gjort mer ont i mitt hjärta. Att se honom ha så ont och att inte kunna göra något var nästan det värsta. Jag ville bara att han skulle må bra, det var allt jag behövde veta just nu. Att min Niall var okej.


HARRYS PERSPEKTIV

Jag kunde bara inte tro det. Niall hade krockat och hade nyss åkt iväg i ambulansen med Ellie. Och här stod jag, fortfarande i stor chock. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade nyss ringt de andra killarna och de var på väg hit. Jag ville åka direkt till sjukhuset, men inte själv. De andra hade blivit minst lika chockade som jag var. Liam sa att han aldrig skulle ha låtit Niall åka ensam, så det var nog där Niall hade varit hela tiden. Det var faktiskt det jag hade misstänkt eftersom Liam hade vägrat tala om vart Niall hade försvunnit. Det tog inte lång stund förrän alla fyra hade kommit hit. Vi sa inte särskilt mycket, vad kunde vi säga? Vi var alla väldigt oroliga för Niall. Vad hade fått honom att bara tappa allt och krascha? Det kändes helt overkligt, som om det faktiskt inte hade hänt. Det kunde bara inte hända. Men det hade det, och Niall var medvetslös just nu. Jag hade sett Ellies ansiktsuttryck när hon såg att det var Niall som satt i bilen, hon hade blivit helt förkrossad. Vi satte oss bara i min bil, Zayn fick köra. Jag kände mig alldeles vimmelkantig och trodde inte att jag skulle klara av att köra.


Åkturen dit var hemsk, jag satt och bet på naglarna i ren nervositet. Niall måste vara okej, inget allvarligt fick ha hänt honom. Jag lutade huvudet emot Louis axel och försökte slappna av, men det var lönlöst. Niall hade krockat. Vår bästa vän och min systers kille hade nästan dött. Tänk om han faktiskt hade dött, vad hade vi gjort då? Jag ville inte ens veta svaret på den frågan. När vi äntligen var framme utanför akuten skyndade vi alla oss in i sjukhuset och till receptionen. När receptionisten hade sagt vilket rum han var i så bar det av upp till rätt våning, han var på akutavdelningen. Den första personen jag såg i väntrummet var Ellie. Jag rusade fram till henne och slog armarna om henne. Hon snyftade till i mina armar.

“Harry, they won’t let me see him” sa hon ledset och lutade sig emot mig.

“It will be fine” mumlade jag och försökte tro på mina egna ord. De andra killarna satte sig bredvid oss och vi satt där, i väntan på ett besked.


Efter vad som kändes som en evighet kom det ut en anhörig ifrån rummet intill.

“Are you Niall Horan’s family?”

“Yes!” utbrast Ellie snabbt och ställde sig upp.

“I have some bad news, and some good news.”


Aawww :( Stackars Ellie, hon är helt förkrossad... Och Niall som är skadad... Hur tror ni det kommer gå? Kommentera vad ni tror :) Minst 5 kommentarer för att få nästa del av TFP imorrn :)

Ha det gött //Josefin xxx

 

Still The One - del 13

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“Harry, what’s up with all the food?” frågade jag med ett höjt ögonbryn.

“Are you gonna have a girl over?” fortsatte jag ivrigt innan han hann svara mig.

“No, I’m not gonna have a girl over. Actually, I have a girl here already” svarade han och ett flin spred sig på mina läppar.

“Who?” frågade jag nyfiket.

“Well, I was going to tell you about-” började Harry men avbröts av en annan röst.

“Harry, who are you talking to?” Jag stirrade på den rödgråtna Ellie som stod i en oversizad t-shirt och grå mjukisshorts i hallen. Vad var fel? Vad gjorde hon här, och inte hos Niall?

 


ELLIES PERSPEKTIV

“Ellie?” sa Louis frågande och tittade på mig som om han inte trodde att det att var jag.

“Yeah, hey Louis” svarade jag och drog mina fingrar över kinderna. De var fortfarande lite våta efter mina tårar, något som jag inte kände mig så bekväm med. Jag hade alltid varit obekväm med att gråta inför andra, men Louis kunde förmodligen se att något var fel även fast jag försökte dölja att jag hade gråtit.

“What are you doing here? Shouldn’t you be home with-” började Louis förvånat men jag avbröt honom innan Louis hann säga Nialls namn. Jag saknade Niall för mycket, allt jag ville var att vara i hans armar nu men det kunde jag ju inte.

“No I shouldn’t be with him, not right now” sa jag snabbt och stirrade ner i golvet. Jag såg i ögonvrån hur Harry sa något till Louis men jag brydde mig inte riktigt om att lyssna. Plötsligt kände jag en hand under min haka som lyfte mitt ansikte uppåt. Jag mötte Harrys oroliga gröna ögon som granskade mig noga.

“You don’t have to tell him if you don’t want to” mumlade han.

“It’s okay Harry, I can tell him. He should know” sa jag och tittade på Louis som stod en bit bakom Harry.

“Come on Louis, let’s go to the living room” sa jag och tog tag i Louis arm. Jag drog honom med mig till soffan och vi satte oss ner. Louis tittade frågande på mig med en rynka i hans annars så släta panna.

“So, what happened Ellie? Did you and Niall had a fight?” frågade han och lade en arm omkring mina axlar. Jag nickade och min blick flög upp emot Louis. Hans oroliga ögon granskade mitt ansikte.

“I don’t understand. I mean, you guys never fight. You’re like the perfect couple” sa Louis vilket fick mig att irriterat vända blicken emot väggen. Men blick var snart tillbaka på honom.

“Why does everbody keep saying that?! We’re not a perfect couple and we do fight, this is not some stupid fairy-tale!” utbrast jag surt. Mina ögon fylldes med tårar som jag irriterat torkade bort.

“Ellie, look. I’m sorry, okay? Try to calm down” sa Louis och jag nickade.

“I’m sorry Louis, I don’t know what to do” viskade jag medan jag trött lutade mitt huvud emot hans axel. Min bröstkorg åkte upp och ner snabbt men efter en liten stund hade jag lugnat ner mig igen.

“It’s alright. Can you tell me what happened?” frågade Louis och kramade min axel i ett försiktigt grepp. Jag nickade och samlade mig, gjorde mig redo för den känslostorm som skulle komma. Jag tog ett djupt andetag och fyllde mina lungor med luft innan jag öppnade  munnen för att tala om allting för Louis.

“The latest weeks I have been feeling a bit sick, I’ve been having headaches and pain in my stomach and Niall finally convinced me to go and see a doctor. I did, but the reason to my pain wasn’t what any of us could ever imagine” började jag. Jag bet mig i läppen, det här kändes redan jobbigt. Och jag hade inte ens kommit någonvart än. Louis nickade mot mig som svar att jag skullen fortsätta.

“I was so shocked by what I heard, but still happy. It turned out that...” Jag stoppade i min mening och svalde innan jag fortsatte, oanande om hur Louis skulle reagera.

“I’m pregnant, Louis” sa jag snabbt för att bara få det ur mig så fort som möjligt. Louis stirrade på mig, gapandes av förvåning.

“Wow, umm congratulations” sa han och kramade om mig.

“Thanks” svarade jag.

“But why are you crying? Don’t you want the baby?” frågade Louis.

“Of course I want the baby, but Niall doesn’t” sa jag, det sista lite lägre.

“Ellie, you don’t know that” sa Harry som också hade kommit in och satt sig på soffan utan att jag hade märkt det.

“Harry, he screamed at me and said that we weren’t ready. He said that he wasn’t ready to be a father to a fucking child” sa jag högre och torkade bort tårarna som ännu en gång trängde sig fram. Louis kollade pafft på mig.

“Did-did he really say that?” frågade han förvånat. Jag nickade.

“Aww Ellie” sa han och drog in mig i en kram igen. “I’m sure he’s just shocked”.

“He’s not just shocked Louis. You should’ve seen his eyes. They were all dark and he looked really scary” svarade jag. Louis verkade inte förstå hur arg Niall verkligen hade varit. Hade han varit där som jag hade varit så skulle han inte ha försvarat Niall så. Mörkret i Nialls ögon hade skrämt mig. Hans havsblå ögon hade aldrig sett så svarta ut förut och det hade varit som om de blixtrade till i det ögonblicket jag hade berättat för honom att jag var gravid. Varför kunde inte allt bara bli som vanligt, varför var jag tvungen att bli gravid? Jag saknade Niall så mycket att det gjorde ont. Överallt, i princip. Louis och Harry tittade på varandra och de höll båda om mig ifrån var sin sida. Det var nog tur att de gjorde det, för annars hade jag nog bara fallit ihop i en hög på soffan.

“He hates me, I know he does. He hates me and his fucking child” snyftade jag fram och mina tårar började frenetiskt att rinna igen. Och jag som trodde att jag inte kunde gråta mer, tydligen hade jag haft fel.

“He doesn’t hate you, Niall could never do that. He loves you more than anyone” sa Louis. Han lät rätt övertygande och jag ville tro honom. Niall och jag älskade varandra. Men tänk om detta faktiskt var slutet för oss? Då skulle allt vara förstört. Allt vi hade tillsammans. Han var den enda jag någonsin hade älskat på det här sättet, och den enda jag ville älska. Han var ju den jag ville dela min framtid med. Och nu kanske allt bara var borta. Men vi hade varit tillsammans så länge, och vem hade sagt att ett barn bara skulle förstöra allt? Jag förstod inte hur han tänkte. Han hade iallafall kunnat prata med mig istället för att skrika och bara springa iväg. Jag ville inte att han skulle veta vem jag var hos, för det verkade inte som om han ville träffa mig och då skulle han inte behöva det heller. Om han ville prata med mig fick han leta upp mig. Jag kurade ihop mig med armarna omkring benen och bet mig i underläppen. Louis och Harry sa inte så mycket, de höll bara om mig. Vad kunde de säga? Ingenting, egentligen. Det kändes skönt att de fanns här för mig, men Niall hade lämnat ett tomrum i mitt hjärta som ingen annan än han kunde fylla upp. Jag saknade hans leende, jag hade gjort nästan vad som helst för att få se det leendet skina upp i hans ansikte just nu. Efter ett tag suckade Louis, vilket fick mig att titta frågande upp i hans ansikte.

“Damn Ellie, why can’t you and Niall just make up? None of you guys wants this” sa han med rynkad panna och drog en hand igenom sitt hår.

“I wish it was that easy, but it’s not” svarade jag tyst och kurade ihop mig ännu mer. Jag ville bara bli sams med honom, men hur? Jag var gravid med ett barn som han inte ens ville ha. Han hade säkert stuckit ifrån lägenheten också vid det här laget, varför skulle han vara kvar? Han hatade mig nog också för detta. Det spelade ingen roll vad alla andra sa om att allt skulle bli okej för det skulle det inte. Jag hörde deras ord men allas tröstande ord det senaste hade blivit nästan lite jobbigt. För den enda som spelade roll just nu var Niall och han ville ju inte ens ha mig längre. Jag var en oönskad gravid tjej som inte visste vad hon skulle göra. Jag kände mig hopplös. Niall var ju mitt allt, jag ville inte ha någon annan än honom. Och nu hade jag gått och förstört alltihop. Eller, det hade vi väl båda. Men jag hade sett hans blick. Det hade känts som om att när han klev ut genom den dörren, hade han stuckit för gott.


Dagarna passerade förbi som i en slags dimma. Harry såg till så att jag åt, sov och fortsatte leva, helt enkelt. Men allt var som ett tomt svart hål i mitt hjärta och jag lade egentligen inte märke till vad jag gjorde, jag bara gjorde det. Jag kunde inte jobba, ingenting fungerade. Allt jag kunde tänka på var Niall, dag som natt. Jag saknade honom mer än jag någonsin hade saknat någon och det gjorde ont att veta att han förmodligen inte tyckte om mig längre. Efter allt som vi hade gått igenom tillsammans, så var allt bara över. Bara så där. Vi hade varit tillsammans i snart sju år, och nu var det över.


HARRYS PERSPEKTIV

“Ellie, you have to eat something! You can’t just lay there all day and stare out of nothing” sa jag till Ellie när jag kom in med en bricka mat till henne och satte mig på sängkanten.

“Yes, I can. I don’t want any food” mumlade hon och vände på sig med ryggen mot mig.

“Come on, you know you should” sa jag och lade en hand på hennes axel.

“No, I just can’t” svarade hon och skakade av min hand. Jag suckade tungt. Det hade varit samma sak varje dag de senaste dagarna. Jag fick tvinga i Ellie mat för att hon inte ville äta. Allt hon gjorde var att sitta tyst och stirra på ingenting. Jag visste att hon var alldeles söndrig inombords, men jag visste inte vad jag kunde göra. Allt jag ville var att Niall skulle komma hit men jag visste att han själv skulle komma när han själv var redo. Det gjorde bara så ont att se Ellie må så dåligt. Hon trodde att han hatade henne men jag visste att det skulle han aldrig kunna göra. Jag visste att de älskade varandra, nästan över allt annat. Och om de inte tänkte träffa varandra snart, så skulle jag på ett eller annat sätt få dem att se varandra och bli tillsammans igen. För i mina ögon, var de perfekta för varandra.

“Ellie, please. You haven’t ate during the entire day” sa jag bedjande och satte tallriken på sängen bredvid henne. Hon vände sitt ansikte emot mig och satte sig upp med ryggen lutad emot väggen.

“Why, Harry? What’s the point?” sa hon surt och kollade på mig.

“Ellie you need food, stop being so stubburn and just eat it or I’ll feed you” svarade jag och satte armarna i kors. Hon himlade bara med ögonen innan hon bestämde sig för att kolla ut i ingenting igen. Jag suckade. Kunde hon inte bara äta? Detta var varken bra för henne och inte för bebisen heller.

“Ellie, think of the baby. It won’t be okay if you don’t eat. Do it for the baby” sa jag och satte mig på huk framför henne. Hon kollade på mig och suckade. Jag log, jag visste att jag vunnit denna diskussion.

“Fine” muttrade hon och tog en gaffel av kycklingsalladen jag gjort.

“Thanks. I know that’s it hard, but I’m not gonna let you just sit here” svarade jag och strök henne lugnande över armen.

“Yeah it’s really hard, Harry. I just can’t stop thinking about him, no matter how hard I try” mumlade hon medan hon stoppade några bitar pasta i munnen. Vi båda visste vem hon syftade på, Niall.

“We need to get your mind off things, then” svarade jag medan jag funderade på vad som skulle kunna få henne att sluta tänka på Niall för en stund. Men hon skakade bara på huvudet.

“I can’t. I’ve tried everything and nothing’s working” mumlade hon och lutade sitt huvud emot min axel. Jag skulle precis säga något när vi båda hörde en hög krasch utanför. Min blick mötte Ellies, hennes ögon var vidgade och hon såg lika förvånad ut som jag. Jag skyndade mig upp ifrån sängen och ut i köket, där jag ställde mig vid fönstret för att se om något hade hänt. Jag drog efter andan när jag såg en alltför välbekant bil.


Helloooo!! :D Kom precis hem efter skolan, hade nationella i geografi idag vilket var jättesvårt! Jag menar, när ska jag någonsin behöva veta vad delta är? Eller vad monsunklimat (tror det heter så) är... I alla fall så tror jag eller i alla fall hoppas jag att det gick bra :P 
 
Okej, vad tyckte ni om kapitlet? Är inte Harry en bra broder? :P Och vad tror ni hände där i slutet? Let me know what ya think people!! :D minst 6 kommentarer för att få nästa del av TFP på fredag :D 
 
//Josefin xxx

Still The One - del 12

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“Maybe it came as a shock. But Niall, you screamed at the woman that you love and now she thinks that you don't want her anymore. And by the way Niall, you’re ready to be a father. You’re 23 years old, you love your girlfriend. Why aren’t you ready? Me and the lads even made bets on when we thought you and Ellie would have your first child. We know that you’re ready Niall, I think you’re just scared but that’s a normal thought when you know that you’re going to have a baby” sa jag.

“You’re probably right Liam” började Niall och suckade. “God, I was such a dick to her, she won’t forgive me”.

“Yes you were, but Ellie loves you she will forgive you if you just tell her the truth” svarade jag. Han nickade svagt innan han drog med mig ut från lägenheten.

“Niall what are you doing? We don’t have any shoes on our feet” sa jag förvånat.

“Who cares about shoes. I need to talk with my girlfriend” svarade han och satte sig i bilen.
 


NIALLS PERSPEKTIV

Jag skyndade ut från bilen och in i lobbyn. Hela vägen hit hade jag tänkte på vilken idiot jag varit. Hur hade jag kunnat säga så till Ellie och kalla barnet för det jag gjorde? Jag visste mycket väl att Ellie och jag var redo för ett barn. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför jag gjorde som jag gjorde. Jag antar att det var för att det kom som en chock. Det var det sista jag trodde skulle vara orsaken till huvudvärken och magontet. Men jag kunde heller inte förstå hur hon var gravid... Vi var alltid skyddade. Tanken om att Ellie skulle haft sex med någon annan kom genast upp i mitt huvud, men försvann lika snabbt. Jag visste att Ellie inte skulle vara otrogen. Jag älskade henne och hon älskade mig. Ingen anledning att vara otrogen då. Dessutom så hade jag nog märkt om Ellie hade varit otrogen eftersom hon är väldigt dålig på att ljuga. Man ser direkt på Ellie när hon ljuger eller försöker att gömma något från mig. Men jag älskade henne och det var därför som jag var här och skulle göra allt till rätta igen. Jag vet att det bara gått några timmar men när jag insåg att det jag gjort var fel så kunde inget stoppa mig från att göra allt till rätta igen. Men jag var rädd. Jag var rädd  att Ellie skulle skicka ut mig och inte vilja vara med mig längre. Jag var även rädd för Harry. Ända sedan incidenten med Matt hände så var han väldigt överbeskyddande över sin lillasyster. Han hade sagt till mig att om jag någon gång sårade eller krossade hennes hjärta så skulle han först börja med att sparka mig mellan mina ben och längre hade han inte hunnit innan jag avbrutit honom varje gång och sagt att jag inte skulle såra eller krossa Ellies hjärta. Men det var förmodligen det jag precis hade gjort. Men det jag inte fattade var att hon trodde att jag hatade henne och inte ville vara med henne längre. Jag skulle aldrig kunna hata henne och att vara med henne är allt jag vill. Hon gör mig den lyckligaste mannen på jorden.


Flåsandes så tog jag det sista steget innan jag var framme vid lägenheten. Min andning var häftig och det var kanske inte så konstigt eftersom jag sprungit upp för fyra våningar. Men jag brydde mig inte. Jag skulle springa runt hela jorden om det var för Ellie. Fast då hade jag behövt öva upp min kondition ganska mycket mer eftersom jag knappt klarade att springa upp för fyra våningar.


Jag drog i handtaget och kände att det var låst. Jag kände i mina byxfickor som visade sig vara tomma förutom min mobil. Jag suckade. Självklart så hade jag glömt nycklarna hos Liam. Jag skulle precis knacka på när jag insåg att Ellie ändå inte skulle öppna. Efter att ha känt henne så länge så visste jag att hon förmodligen låg i sängen och grät. Jag svalde hårt. Tanken på att Ellie var ledsen gjorde mig alltid ledsen men nu när jag visste att det var mitt fel så gjorde det mig förkrossad. Att göra Ellie ledsen var det som jag hatade mest i hela världen. Det är till och med värre än om alla Nando’s restauranger skulle lägga ned.


Jag kollade runt mig och såg en växt stå lite längre ifrån lägenhetsdörren. Och då slog det mig. Ellie hade lagt en extranyckel där i eftersom hon visste att jag alltid glömde mina nycklar i antingen studion eller hos någon av killarna. Jag tog fram den under en av stenarna som var där i och låste sedan upp lägenheten. Jag kollade mig omkring och såg inga spår av Ellie. Jag skyndade mig till vårt sovrum. Ellie brukade alltid somna efter att hon gråtit. Jag öppnade dörren för att finna ett tomt rum. Det kändes som om hela jag försvann. Ellie hade stuckit. Garderoben var öppen och hennes sida var tom. Tårar trängde sig fram och rann ner längs mina kinder. Vad hade jag gjort? Allt var förstört. Ellie var borta. Puts väck och allt tack vare mig. Jag insåg inte förrän en smärta kom i benet att jag fallit till golvet. Hon var borta. Min kärlek var borta.

“Niall, what’s going on?” hörde jag Liams röst säga.

“She’s gone Liam. I came too late” svarade jag och grät som jag aldrig gråtit förut.

“I’m sorry Niall” sa han och satte sig på huk bredvid mig. “Just give her time. She’ll come back” tröstade han. Och även om jag ville tro på det som Liam sa så visste jag att det inte var sant. Jag hade förstört allt. Exakt allt. Ellie betydde allt för mig. Och tack vare min dumhet så hade jag nu förstört allt.

“I’m gonna go and make a call. I’ll be back soon” hörde jag Liam säga innan han lämnade rummet. Jag reste mig upp och torkade bort tårarna. Men det var förgäves. De kom bara tillbaka. Jag gick fram till sängen och lade mig på den högra sidan, där Ellie brukade sova. Jag andades in hennes doft från kudden och kände snart hur den blev blöt efter alla tårar. Om jag bara kunde spola tillbaka tiden. Jag önskade så himla mycket att jag inte sagt det där till Ellie. Allt var mitt fel.


ELLIES PERSPEKTIV

Allt var mitt fel. Om jag bara hade ätit p-piller så hade det här aldrig hänt. Då hade jag aldrig blivit gravid och istället varit i Nialls armar nu och allt hade varit som vanligt, perfekt. Men självklart inte. Livet var inte alltid som man ville. Men att jag skulle gå och bli gravid var kanske det sista jag trodde. Även om jag visste att både jag och Niall var redo så ville jag inte förlora Niall. Han betydde för mycket för mig. Men han hade verkligen sårat mig. Vi hade kunnat lösa detta på ett vuxet och moget sätt. Men istället så hade Niall börjat skrika på mig och rätt som det var så var han ute från lägenheten. Men återigen. Allt var mitt fel. Även om det som Niall sa sårade mig djupt så var det mitt fel från början. Det var jag som babblat på om att behålla barnet och att det skulle gå bra för oss. Men jag antog att han tvivlade på oss. Det var därför som jag nu var hemma hos Harry och gav Niall den tid som han ville ha. Och förhoppningsvis så skulle han börja prata med mig om barnet när allt lugnat ner sig. Om han nu ville ha något med barnet att göra förstås. Det kanske han inte ville, efter allt han hade sagt? Jag var faktiskt arg på honom. Efter allt vi hade gått igenom så hade han bara skrikit på mig utan att faktiskt lyssna på mig. Fast nu kanske han hade kommit hem och packat alla sina saker och flyttat ut? Jag föreställde mig bara det värsta. Fast det skulle han väl ändå inte göra? Jag hade gråtit så mycket att inga tårar fanns kvar, det var så det kändes iallafall. I alla år jag och Niall hade varit tillsammans så hade han aldrig skrikit på mig på det här viset. Aldrig. Det hade verkligen gjort honom arg, men hur kunde han skylla allting på mig? Om vi hade varit oskyddade hade det väl varit minst lika mycket mitt fel som hans fel, eller? Jag ville kanske ändå inte träffa Niall nu, ville han inte träffa mig och rusa ifrån mig istället så kunde jag inte hindra honom. Han skulle få sin tid. Harry hade försökt muntra upp mig men det hade inte gått så bra, för ingen än Niall skulle kunna göra det just nu. Jag suckade och tryckte ner mitt huvud längre ner i kudden, jag ville bara försvinna för tillfället. Men ja, det kunde jag ju inte göra. Efter vad som kändes som en evighet hörde jag att dörren öppnades i hallen, men jag orkade och ville inte bry mig. Det var säkert bara Harry som skulle ut och göra något. Han hade varit väldigt snäll och erbjudit mig att få stanna över om jag ville. Jag suckade för mig själv och kramade kudden hårdare. Om det bara hade varit Niall.


LOUIS PERSPEKTIV

“So where do you live?” frågade jag Farrah som satt i bilsätet bredvid mig. Vi hade haft en dejt ikväll som hade varit jätterolig och jättebra.

“It’s next street” svarade hon och log mot mig. Jag log tillbaka.

“I had a really nice time tonight Louis” sa hon och det fick mig att le större.

“Me too, I hope we can do it again sometime soon” svarade jag.

“Yes, that would be lovely. I really like you, you’re something special” sa hon samtidigt som jag stannade utanför hennes hus. Jag klev ur bilen och gick runt den, öppnade den för Farrah som klev ur. Vi gick tillsammans upp för trappan till hennes lägenhetshushus och vi stannade utanför.

“You’re so gentle, Louis” sa Farrah varmt och tittade på mig med sina grönblå ögon. De ögonen som för mig var så vackra.

“I guess I’m just gentle to beautiful people, like you” svarade jag och hon skrattade lite.

“Can I get your number?” frågade hon och jag log.

“Absolutely, I hope I can get yours too” svarade jag och vi knappade in våra egna nummer i varandras telefoner.

“I hope this means I’m seeing you again” sa Farrah och jag nickade.

“You won’t get rid of me that easy” svarade jag leendes och drog in henne i en kram. Hon kramade mig hårt och mina armar slank runt hennes midja. Snart drog vi oss ifrån varandra.

“I’ll call you” sa jag och Farrah log.

“I’m looking forward to that. Goodnight, Louis” svarade hon och jag nickade medan jag tillbaka mot min bil.

“Goodnight Farrah”.


Jag parkerade min bil utanför Harrys hus och klev ur. Jag hade verkligen haft en toppenkväll och det kändes som om inget kunde förstöra denna kvällen. Farrah verkade vara en toppentjej och jag kände mig som en glad tonåring igen. Jag låste bilen och gick upp till hans hus. Jag ville genast berätta om dejten, och Harry ville jag skulle vara den första som fick höra om den. Vi var ju trots allt väldigt nära vänner. Jag knackade ivrigt på dörren och snart kom Harry och öppnade. Han såg förvånad ut när han såg att det var jag men log sedan mot mig.

“Hey Lou” sa han glatt och öppnade genast dörren mer för att släppa in mig.

“You look happy” tillade han när han såg hur glad jag såg ut.

“Yeah, I came to tell you about the date with Farrah” sa jag och han nickade.

“I hope I’m the first one you tell” sa han retsamt.

“Of course Haz” svarade jag med ett skratt och sparkade av mig mina converse. Jag följde efter Harry in i köket och satte mig ner på en köksstol.

“Where is the black big spoon now again” muttrade han.

“Check the bottom drawer” sa jag snabbt. Harry gjorde som jag sa och hittade den svarta sleven. Jag skrattade lite och insåg snabbt hur bra jag kände till stället. Harrys hem var nästan som ett andra hem för mig, jag var här väldigt ofta faktiskt. Jag hittade lika bra i hans kök som han själv gjorde.

“So, you and Farrah?” frågade Harry med ett litet flin på läpparna. Jag nickade glatt.

“Yeah, it was really fun! We were at this cosy restaurant and she’s so nice and funny. She’s really a girl who takes life as it comes, just like me. And what I liked most about her was that she didn’t treat me like Louis Tomlinson from One Direction, she just treated me like Louis” sa jag glatt och Harry log mot mig medan han fortsatte röra i grytan.

“She’s really something then, treating you like just Louis” sa han och jag nickade. Det var så himla många som behandlade oss annorlunda bara för att vi var kända och vi var trötta på det vid det här laget. Jag vände blicken emot all mat som stod på Harrys spis. Han brukade inte laga så här mycket till bara sig själv.

“Harry, what’s up with all the food?” frågade jag med ett höjt ögonbryn.

“Are you gonna have a girl over?” fortsatte jag ivrigt innan han hann svara mig.

“No, I’m not gonna have a girl over. Actually, I have a girl here already” svarade han och ett flin spred sig på mina läppar.

“Who?” frågade jag nyfiket.

“Well, I was going to tell you about-” började Harry men avbröts av en annan röst.

“Harry, who are you talking to?” Jag stirrade på den rödgråtna Ellie som stod i en oversizad t-shirt och grå mjukisshorts i hallen. Vad var fel? Vad gjorde hon här, och inte hos Niall?


Chapter 12 everyone!! Vi fick inte tillräckligt med kommentarer på förra delen men det blir så tomt utan kapitel här på bloggen :P Vad tyckte ni? Ellie skyller på sig själv och tycker att allt är hennes fel. Niall kom försent till lägenheten... Jaaa, vad tror ni händer?? 

Vi ska försöka lägga upp TFP i morgon :) Kommentera bra, 5 kommentarer? 

//Josefin xxx

 
 

Still The One - del 11

| Postat i: Still The One
Tidigare:
“How did it go?” frågade jag. Hon vände sig om så att hon mötte min blick.

“It went well, the tests really surprised me” svarade hon.

“Okay, so is it a good or a bad thing?” frågade jag och kollade oroligt på henne.

“I don’t know how you’re going to take this. But I’m really happy” började hon och ett leende spred sig på hennes läppar. Ett leende spred sig på mina läppar när hon log. Jag log alltid när hon log. Jag antar att det var så när man älskade någon. Men det som Ellie sa härnäst fick mig att tappa hakan, bokstavligt.

“Niall, I’m pregnant”.


LOUIS PERSPEKTIV

Jag gick in i restaurangen och en servitör visade mig vägen till bordet. Jag kollade upp från marken jag kollat på och såg att tjejen jag skulle träffa sitta där redan. Hon ställde sig upp när hon såg mig och log ett riktigt fint leende. Jag log tillbaka. Hon såg väldigt vacker ut. Hennes mörkbruna hår var väldigt platt och framhävde hennes ansikte. Hon hade en mörkblå klänning som slutade en bit över knäna och en lätt sminkning. Jag kramade om henne och andades in hennes doft, som var väldigt god om jag får säga så.

“Hi, I’m Louis” sa jag när vi dragit undan oss från kramen.

“Hi Louis, I’m Farrah” svarade Farrah och log.

“That’s a really beautiful name” komplimerade jag och hon log samtidigt som en lätt rodnad spred sig på hennes kinder.

“Thank you” svarade hon och kollade ner på sin meny. Snart kom servitören tillbaka och tog våra beställningar.

“So, tell me about yourself” sa jag.

“Okay, what do you wanna know?” frågade hon.

“Everything” svarade jag och flinade.

“I’m from Manchester but lives in London by myself. My bestfriend is Demi and she is wonderful. My family lives in Manchester and I have an littlebrother who is 17 years. I love football and played it but when I turned 17 I got more interested in fashion. I like to listen to music and to play guitar. I’m 20 years old and I guess I’m kind and caring. I don’t like to plan things I just take one day at time. I love shoes, they’re like my drug” sa hon och vi skrattade lite. “I laugh a lot and love to make other people laugh. I also hate thunder storms, and when it is a thunder storm I always call my brother. I don’t have any patient and I hate surprises. I’m allargic to lobster and crabs. I think that’s everything about me ish” sa hon. “Now I want to know everything about you. Except that you’re in a band called One Direction”. Jag nickade och började berätta om mina intressen, familj etc. Vi hamnade i en ganska lång diskussion om vilket fotbollslag som var bäst. Manchester United eller Chelsea. Jag kan faktiskt inte fatta hur hon kan gilla Chelsea. Det var ju Manchester United som gällde. Men förutom det så kom vi väldig bra överens. Ellie hade gjort ett bra jobb med att hitta en tjej. Dessutom så var hon väldigt snygg.


ELLIES PERSPEKTIV

Niall kollade med uppspärrade ögon på mig.

“Pregnant? But we’re always safe” mumlade han.

“I know. It came as a shock to me aswell, but I think we’re ready” sa jag och log.

“Ellie, we can’t have a child now! I’m in the middle of my career and you’ve just started with your new job” sa han argt och jag kollade förvånat på honom. Av alla reaktioner så trodde jag verkligen inte att han skulle reagera så här. Det var inte Niall.

“I know that you’re in the middle of your career and that I’ve just got a new job. But this is amazing news, aren’t you happy?” frågade jag och försökte hålla mig lugn. Niall kollade tyst på mig och jag satte handen framför munnen samtidigt som jag kände tårar rinna ner för mina kinder.

“You’re not happy” sa jag tyst och kollade chockat på Niall som nu kollade ner i marken.

“Ellie how can I be happy!? This wasn’t expected and the baby is not planned at all! We won’t have any time for the baby, I’m at work a lot and you can’t be home with a baby by yourself!” skrek han och ställde sig argt upp.

“Niall! We can make this work, I’m more than happy to have a growing child inside of me and even if the baby wasn’t expected we can make this work” sa jag lite högre och argare men försökte ändå behålla lugnet så gott det gick.

“No Ellie, we can’t make this work! I love you, but I’m not ready to become a father for a  fucking child!” skrek han argt och började gå mot hallen. Jag fattade inte att han nyss sa det.

“Where are you going?” frågade jag och försökte hålla tillbaka tårarna som ville rinna ner för mina kinder.

“I need time to think” mumlade han och sedan försvann han ut från lägenheten och smällde hårt igen dörren efter sig. Jag gick bort till köket och kollade ut genom fönstret. Snart såg jag hur Niall snabbt körde ut från parkeringsplatsen. Det kändes som om jag inte kunde andas och att jag föll ner för ett oändligt svart hål. Men det som faktiskt hände var att den personen jag älskade mest i hela världen hade försvunnit. “I need time to think” ekade i mitt huvud om och om igen. Alla visste vad som menades med det. Han ville tänka igenom hur han skulle göra slut med mig och snart så skulle jag stå ensam kvar här i lägenheten med en bebis. En bebis som skulle få växa upp utan sin pappa. Tårarna rann ner för mina kinder och man kunde säkert höra mig gråta ända till Kina.


HARRYS PERSPEKTIV

“I’m not gonna let you win this time” mumlade jag koncenterat medan jag höll blicken på tv-skärmen där en fifa-match var igång. Jag och Zayn hade umgåtts idag och nu spelade vi fifa, som de nördar vi faktiskt var. Han brukade faktiskt vinna, vilket jag inte tyckte var ett dugg rättvist.

“Oh come on and beat me then Harryboi” svarade Zayn mig lite halvt frånvarande och tacklade ner en av mina spelare.

“Come on! Not fair” muttrade jag och insåg att jag inte kunde vinna emot Zayn. Han var för bra. Han skrattade åt mig och jag kunde inte låta bli att också le. Min mobil började ringa men jag var för inne i spelet för att svara. Efter ett tag tystnade den men började frenetiskt att ringa igen. Den ringde om och om igen tills jag var tvungen att pausa spelet och svara. Ellie blinkade till på min skärm och jag kom genast att tänka på att hon skulle till sjukhuset. Jag undrade hur det hade gått?

“Hello” svarade jag och hörde Ellies snyftningar på andra sidan luren.

“Ellie! What happened?” utbrast jag och drog en hand genom mitt hår, en vana jag hade.

“C-can you pl-please come over?” frågade hon mellan hennes snyftningar.

“Of course, love. I’ll be there in ten” svarade jag och lade på. Zayn kollade oroligt på mig.

“It was Ellie, she was crying and  I need to go to her” förklarade jag och började gå ut mot hallen.

“Okay, we’ll talk later then” sa Zayn och jag nickade.


Jag körde snabbt till Ellie och Nialls lägenhet. Frågor hade gnagt i huvudet på mig hela vägen hit. Vad hade hänt på sjukhuset? Varför grät Ellie? Jag hade bara sett Ellie sådär en gång förut. Det var när Matt hade varit otrogen mot henne. Då slog det mig, det var om Niall. Jag körde in på parkeringen och såg att Nialls bil var borta. Jag skyndade upp för alla trappor, orkade inte vänta på hissen, och när jag kom till rätt våning så gick jag rätt in i lägenheten. Jag hörde Ellies snyftningar komma från köket så jag skyndade mig in dit. Jag fann henne sittandes på golvet lutandes mot köksön. Jag satte mig ner på huk framför henne.

“Ellie?” sa jag frågandes. Hon kollade upp på mig med tårar i ögonen. Hon skakade på huvudet samtidigt som tårar rann ner för hennes kinder.

“Ellie, please tell me” sa jag försiktigt och torkade bort hennes tårar med mina tummar. Hon tog ett djupt andetag och andades skakigt ut innan hon berättade allt som hänt från sjukhuset till att Niall skrikit åt henne och rusat ut från lägenheten.

“Oh Ellie, I’m so sorry” sa jag när hon berättat klart. “He’ll come back. Just give him time” fortsatte jag trösta och kramade om henne.

“I’m not sure about that. You should have seen him. His eyes became darker and I have never seen him like that before” sa hon och lät ännu en gång tårarna falla ner för hennes kinder.

“Ellie, Niall loves you. He will come back” sa jag samtidigt som en rynka bildades i min panna. Jag fattade inte hur Niall kunde göra såhär mot Ellie. Han pratade varje dag när vi var på tour om Ellie och hur mycket han älskade henne. Det som han gjorde idag mot Ellie lät inte alls som honom. Jag antog att han var chockad men att han skrek på henne och kallade fostret för “fucking child” kunde jag inte förstå. Niall var aldrig den som skrek på folk.

“He hates me Harry, he doesn’t wants me anymore” sa Ellie och bröt ut i tårar. Hon lade ansiktet i hennes händer och jag strök henne över ryggen.

“Shh, it’ll be okay”.

“No Harry, it won’t be okay. I love him so much and now he’s gone! I can’t believe that he did this to me but at the same time. I can’t believe that I got pregnant. This is my fault!” sa hon argt och stormade ut från köket. Snart hörde jag en dörr smällas igen. Jag suckade och drog upp min mobil ur fickan.


LIAMS PERSPEKTIV

Jag kollade på Niall som satt på min soffa. Han hade kommit för en timme sedan och varit både arg och ledsen. Han vägrade att prata med mig allt han gjorde var att stirra på den avslagna tv:n och låta tårarna falla från hans ögon. Jag förstod att det hade med Ellie att göra men jag hade ingen aning om vad som hänt. Jag reste mig upp fån soffan när min mobil ringde. Jag kollade på skärmen och såg att det var Harry.

“Hello” svarade jag och ställde mig i köket där jag kunde se Niall.

“Hi Liam” sa Harry. Han lät arg och orolig på samma gång. “Do you know where Niall is?” frågade han.

“Yeah, he’s here with me, why?”

“Just let me talk to him, he doesn’t answer his phone” sa han utan att svara på min fråga.

“He doesn’t talk to anyone, what do you want?” frågade jag. Han suckade och jag såg framför mig hur han drog en hand genom sitt hår.

“Ellie went to the hospital. She found out that she’s pregnant. When she told Niall he freaked out and screamed at her. He said that they weren’t ready for a child because of his career and Ellies new job. Ellie tried to convince him that they could make this work because I know that she’s happy about this child. But now Liam, I don’t know. She thinks that Niall hates her and that he doesn’t wants her anymore. She is crying constantly and I haven’t seen her like this since Matt broke her heart. Niall really screwed it up” förklarade han. Min haka föll till golvet. Var Ellie gravid? Hade Niall skrikt på henne? Jag hörde Harrys djupa andetag på andra sidan luren.

“Maybe he’s just shocked, and Harry try to calm down” sa jag.

“Calm down!? He broke Ellie’s heart, how can I calm down!? My sister is in her bedroom and crying her eyes out! You know what, she loves him so freaking much! She told me a few days ago that she wants to grow old with Niall! HE gave her a promise ring. HE made a promise that he one day will propose to her and thay will get married! Then he does this, Liam just let me talk to him!” skrek han. Jag kollade upp från köksbänken som jag stirrat på under tiden som Harry pratat och mötte Nialls blick. Hans blick visade att han hade hört telefonsamtalet, kanske inte så konstigt eftersom Harry skrek, och tårar rann ner för hans kinder.

“Harry like I said, he doesn’t talk to anyone” sa jag. Jag förstod att Niall inte ville prata med någon och speciellt inte med Harry.

“Next time I see him I’ll knock some sense in his pretty little head” mumlade han. En kort tystnad uppstod innan han började prata igen. “Liam I don’t know what I’m gonna do, this is worse than the thing with Matt. And now she’s pregnant too” sa han och suckade. Jag hörde en röst i bakgrunden och förstod att det var Ellie. “I gotta go, I’ll talk to you later” sa han och lade på. Jag suckade och lade tillbaka mobilen i min ficka. Jag kollade på Niall.

“She thinks I hate her” mumlade han. “I can’t hate her”.

“Niall, she’s broken and hurt. You screamed at her. Why?”

“I just... I don’t know Liam. It came as a shock and I don’t feel ready to become a father” svarade han.

“Maybe it came as a shock. But Niall, you screamed at the woman that you love and now she thinks that you doesn’t want her anymore. And by the way Niall, you’re ready to be a father. You’re 23 years old, you love your girlfriend. Why aren’t you ready? Me and the lads even made bets on when we thought you and Ellie would have your first child. We know that you’re ready Niall, I think you’re just scared but that’s a normal thought when you know that you’re going to have a baby” sa jag.

“You’re probably right Liam” började Niall och suckade. “God, I was such a dick to her, she won’t forgive me”.

“Yes you were, but Ellie loves you she will forgive you if you just tell her the truth” svarade jag. Han nickade svagt innan han drog med mig ut från lägenheten.

“Niall what are you doing? We don’t have any shoes on our feet” sa jag förvånat.

“Who cares about shoes. I need to talk with my girlfriend” svarade han och satte sig i bilen.

Äntligen fick ni dejten med Louis och Farrah! :D Vad tyckte ni? Var Niall för elak? Kommentera vad ni tycker :) Kan vi försöka med minst 6 kommentarer för att få nästa del av TFP på fredag? Det skulle betyda enormt mycket för oss :) 
 
Ha det gött i alla fall, snart så drar jag iväg till min pianolektion och efter det så ska jag plugga inför min redovisning i morgon.. //Josefin xxx
 

Still The One - del 10

| Postat i: Still The One
Tidgare:
“I was just so worried about you Ellie” mumlade han och jag kramade om honom ännu hårdare.
“I know Niall, I know. Everything is going to be fine” sa jag och Niall drog sig undan ifrån mig lite för att ge mig en kyss på läpparna. Det var en kort kyss. Men den gjorde mig ändå alldeles vimmelkantig och fjärilarna i min mage, de var som galna.


ELLIES PERSPEKTIV

“Ellie are you sure?” frågade min kompis Farrah i andra änden av luren.

“Of course I am. You’re perfect for him and he would love to go out with you” svarade jag. Igår så hade jag bokat en tid på sjukhuset till idag och även bokat ett bord på en fin restaurang till Louis och min kompis Farrah. Jag hade bestämt mig för att, vad Harry kallar det, ‘play matchmaker’ och det var ikväll som de skulle på dejt. Dock så visste inte Louis vem Farrah var, han vet bara vilken tid han ska vara på restaurangen och att det är min kompis. I början så trodde Louis att jag skulle sätta upp honom med någon random tjej, men det skulle jag aldrig göra. Louis skulle bara bli arg och aldrig låta mig hjälpa honom att hitta en tjej i framtiden igen. Men jag visste att Farrah var perfekt för honom och att de skulle komma bra överrens.

“Okay, but what am I supposed to wear?” frågade hon en aning oroat.

“Some nice dress. And don’t wear too much make-up!” svarade jag och försökte ta på mig mina jeans samtidigt som jag hade mobilen mellan axeln och örat.

“Umm, okay I think I know what I’m gonna wear” svarade hon och jag log.

“Great! But I gotta go now, I’ll talk to you tomorrow and then you can tell me about the date” sa jag.

“Okay, bye”.

“Bye” svarade jag och lade på. Jag slängde min mobil i min och Nialls säng och fortsatte att hoppa runt för att få på mig mina jeans vilket resulterade till att jag efter ett tag hamnade på golvet med en duns. Snart hörde jag sovrumsdörren öppnas och Nialls röst som sa;

“Ellie, what are you doing?”

“Trying to get my trousers on” svarade jag och fick äntligen på mig byxorna. Jag ställde mig upp och knäppte gylfen samt knappen. Niall skrattade lite åt mig och drog in mig i en kram.

“Are you sure that you don’t want me to come with you to the hospital?” frågade han och jag nickade på hans axel.

“Yeah, I’m fine” svarade jag och drog mig ifrån kramen. Jag ställde mig på tå och kysste honom innan jag begav mig till hallen för att ta på mig mina skor och min jacka.

“Bye!” ropade jag och gick ut från lägenheten.


Jag gick in i sjukhuset och fram till receptionen. Mannen som satt bakom disken kollade upp på mig och lade ifrån sig sin penna han höll i.

“Can I help you” frågade han med sin mörka röst. Hans gråa feta hår och påsarna under hans ögon visade att han varken hade dushat eller sovit på länge. Jag gjorde allt i min makt att inte rynka på näsan utan svarade istället på hans fråga.

“Yeah, I’m Ellie Johnson and I have an appointment today” svarade jag. Mannen klickade runt på sin dator och kollade sedan ännu en gång upp på mig.

“You can wait in the waiting room over there, Dr Williams will be ready soon” sa han och pekade bort mot ett par soffor och några bord. Jag tackade och gick sedan och satte mig på en av sofforna. Jag tog upp en av tidningarna och började läsa om kändisars plastikoperationer. Efter ett tag såg jag i ögonvrån hur någon stirrade på mig. Jag kollade dit och såg en tjej, kanske runt tretton år, kolla på mig med stora ögon.

“Can I help you?” frågade jag vänligt och lade ifrån mig tidningen.

“Y-you’re Ellie, N-Nialls g-girlfriend” stammade hon nervöst fram.

“Yup, that’s me” svarade jag och log.

“C-can I get an autograph?” frågade hon och tog fram ett papper och en penna från hennes väska.

“Of course sweetie, what’s your name?”

“Hannah” svarade hon och jag skrev min signatur och en hälsning på pappret.

“Thank you, oh and by the way. You and Niall are so cute together” sa hon leendes.

“Thank you” svarade jag och log. Jag älskade de fansen som stöttade min och Nialls relation och inte skickade hat.

“So, what are you doing here at the hospital?” frågade hon nyfiket.

“Umm, just an ordinary check-up you know” svarade jag och precis då kom en läkare in och sa mitt namn.

“It was nice meeting you, Hannah” sa jag och följde med läkaren till ett av rummen.


Jag satte mig på britsen och läkaren satte sig på en stol mittemot mig med några papper i handen. Jag kollade lite diskret på honom. Han såg ut att vara runt 40 år och hade brunt hår som hade börjat att bli lite grått. Han hade bruna ögon och ett smalt ansikte. Eller ja, hela han var väl egentligen smal.

“So Ellie, tell me why you’re here” sa han och kollade upp från sina papper.

“Well, I have had these headaches and stomach aches for over a week now and even if I take painkillers the pain always comes back and sometimes in the mornings I can feel a bit sick” svarade jag och han nickade.

“Okay, well I’m gonna do a blood test and then an urine test” sa han och tog fram en spruta. Jag kollade åt andra hållet och gjorde allt för att inte se ännu mer av sprutan än vad jag redan gjort. Läkaren tog tag i min högerarm och gjorde rent armvecket. Snart kände jag något stickande i min arm och nöp mig själv i låret för att fokusera på smärtan där istället. Jag verkligen avskyr sprutor.


Jag satt återigen ute i väntrummet och väntade på att läkaren skulle komma tillbaka och berätta resultaten på mina prov och kanske skriva ut ett recept till någon medicin. Jag kollade på klockan som jag gjort nästan konstant i två minuter och varje gång som jag kollade så hade tiden inte ändrats någonting typ. Även om jag inte trodde att det var något allvarligt så var jag ändå nervös. Som jag sagt tidigare så gillar jag inte sjukhus över huvudtaget. Jag drog en hand genom mitt hår och kollade omkring mig. I en soffa lite längre bort satt ett par med sitt barn och de alla såg lyckliga ut. Jag kollade på kvinnan och såg ganska snabbt att hon var gravid. Men mitt leende slocknade snabbt när jag såg en liten kille i en rullstol och inget hår åka förbi mig. Cancer var det det ända ordet som ekade i mitt huvud. Stackars kille, han såg ut att vara runt tio och han behövde gå igenom det här. Jag tyckte så synd om honom eller om alla som har cancer faktiskt. Det är en hemsk sjukdom. Jag kom genast att tänka på den gång som jag sett en bild som jag inte kunde annat än att hålla med. Den löd: “I hope cancer gets cancer and dies”. Innan jag hann tänka längre så hörde jag någon säga mitt namn.

“Miss Johnson” jag kollade upp och såg Dr Williams stå där ännu en gång med sin papper.

“Yes?” sa jag fast det lät mer som en fråga.

“I have your results here, let’s go and discuss them” sa han och jag följde med honom.

 

NIALLS PERSPEKTIV

Jag satt i soffan och väntade på att Ellie skulle komma hem. Hon hade varit borta i lite mer än tre timmar och hon smsade mig för två timmar sen och sa att hon väntade på hennes resultat. Mitt hjärta dunkade hårt och snabbt och det enda som jag kunde tänka på var de värsta sakerna som skulle kunna hända mitt livs kärlek. Även fast jag inte ville tro det värsta så var det ju alltid det man gjorde. Jag tänkte att hon skulle komma hem med tårar rinnande ner för kinderna och berätta att hon hade cancer, eller att hon bara var allvarligt sjuk. Cancern hade på något sätt printat sig in i min skalle och jag tänkte på allt som skulle kunna vara möjligt. Hur många sjukdomar existerade det inte? Säkert tusentals. Och att må så dåligt som hon hade gjort ett tag nu, det var ju inte normalt. Hon kanske var jättesjuk, jag skulle ha följt med henne. Men jag ville ju att hon skulle känna sig trygg och kanske var det lättare utan mig. Jag kände mig bara väldigt orolig över henne, det fick inte hända henne något. Hon var den jag tyckte om allra mest, och jag ville inte ens tänka på om hon hade fått en allvarlig sjukdom. Jag började nervöst att bita på naglarna, något som jag bara gjorde när jag var riktigt nervös. Tv-programmet som visades tittade jag lite på men jag kunde inte koncentrera mig på det. Jag visste inte vad det var för något eller vad som hände, för jag kunde inte fokusera på något annat än Ellie. Ellie Johnson, den enda jag ville vara med. Innan jag hade träffat henne hade jag trott att jag visste vad kärlek var. Men gud så fel jag hade, Ellie var den enda tjejen för mig. Rynkan i min panna blev djupare och jag kollade på klockan stup i kvarten, i väntan på att hon skulle komma hem. Jag hoppades verkligen att hon skulle komma in och säga att allt var okej. Men ändå så hade jag en känsla av att det inte skulle vara så. Jag föreställde mig att hon skulle vara dödssjuk eller något hemskt. Det fick mig bara att må ännu sämre och jag visste att jag bara plågade mig, men jag kunde bara inte sluta tänka på alla hemska saker.


Efter vad som kändes som en hel evighet så hörde jag hur ytterdörren öppnades och sedan stängas. Det prasslade i hallen och snart kom Ellie in i vardagsrummet med ett ansikte jag inte kunde läsa av. Hon kollade blankt framför sig och tog ett djupt andetag innan hon satte sig ner på soffan bredvid mig. Jag kollade på henne och tog hennes hand i min.

“How did it go?” frågade jag. Hon vände sig om så att hon mötte min blick.

“It went well, the tests really surprised me” svarade hon.

“Okay, so is it a good or a bad thing?” frågade jag och kollade oroligt på henne.

“I don’t know how you’re going to take this. But I’m really happy” började hon och ett leende spred sig på hennes läppar. Ett leende spred sig på mina läppar när hon log. Jag log alltid när hon log. Jag antar att det var så när man älskade någon. Men det som Ellie sa härnäst fick mig att tappa hakan, bokstavligt.

“Niall, I’m pregnant”.

Vad tyckte ni? Släng gärna in en kommentar :) I nästa del av STO så får ni läsa om dejten. Just det! Farrah (Emma) vann tävlingen så GRATTIS! :) 
 
Iaf, ha det gött :D // Josefin & Frida xxx
 
P.S länkbyte nedanför :)

Still The One - del 9

| Postat i: Still The One
Tidgare:
“Niall calm down. You don’t know if she has cancer” sa jag och ställde mig upp mittemot Niall.

“It’s not impossible Liam” sa han tyst och torkade bort lite tårar som rann längs hans kinder.

“Okay, take her to the hospital. No mather if whe wants or not and then check on her and ask her about her period. Don’t make any conclusions yet” sa jag lugnt och Niall nickade.

“Thank you Liam” sa han och kramade om mig.

“Anytime mate, anytime” svarade jag.


ELLIES PERSPEKTIV

“What do you mean with that?” frågade Harry mig. Han hade kommit hit för några minuter sedan när jag märkt att Niall var borta för att bjuda över honom på frukost.

“Well, Louis is so unhappy now when he is alone. He needs to find a girl. WE need to find him a girl” förklarade jag. Vårt samtalsämne hade under de senaste minuterna handlat om att Louis inte var lika sprallig och helt enkelt sig själv längre. Och jag antog att det hade med Eleanor att göra.

“What’s your plan then?” frågade han och lutade sig fram över bordet.

“I’m going to set him up with a girl, like a blind date. I know the perfect girl” svarade jag och log stolt.

“You’re going to play matchmaker” sa Harry och höjde på ögonbrynen.

“Yup, you introduced Eleanor and Louis, and look how good that went. Now it’s my turn. And like I said, I know the perfect girl” förklarade jag.

“You’re going to fail, what do you know about love?” frågade han.

“I’m not, and excuse me but I’m the one here that has been with the same guy in six years. I think I know a lot about love” svarade jag och ställde mig upp för att börja göra te. Men avbröts i mina rörelser när jag hörde dörren öppnas för att sedan stängas. Ett leende spred sig på mina läppar när jag insåg vem det var. Jag skyndade mig ut i hallen för att finna min Niall. Men mitt leende suddades snabbt ut när jag såg att han hade gråtit. Hans ögon var röda och hela han såg ledsen ut.

“Niall what happened?” frågade jag oroligt och gick fram till honom.

“Nothing” svarade han och gick förbi mig.

“Niall it’s not nothing. I can see that you have cried” utbrast jag och följde efter honom. Harry hade förmodligen hört allting eftersom han hängde med mig efter Niall. Vi gick in i vårt sovrum där vi fann honom sittandes i sängen.

“Niall, honey. Tell me” sa jag försiktigt och satte mig bredvid honom. Harry satte sig bredvid honom på andra sidan och kollade på oss.

“I’m just worried” mumlade han och torkade bort en enstaka tår som rann ned längs hans kind.

“About what?” frågade Harry lika försiktigt samtidigt som han lade en hand på hans axel.

“About you Ellie. You have had this stomach ache and headache in soon more than a week. What if it’s dangerous. It’s not healthy and you won’t go to the hospital. How do you think I feel in this. The woman I love is in pain and I can’t do anything” sa han högre och ställde sig upp och kollade på oss.

“What are you talking about? Stomach ache and headache?” frågade Harry och kollade konstigt mellan mig och Niall.

“Ellie got a headache last weekend and we thought it was just a normal headache. But then her stomach also started to ache and now she have had this in more than a week” förklarade Niall. Jag kollade upp på Harry som kollade på mig.

“Is it true?” frågade han oroligt och satte sig närmre mig. Jag nickade.

“Okay Ellie, you need to go see a doctor” sa han och jag ställde mig upp.

“Why is everyone so worried about me!” sa jag högt och satte armarna i kors.

“Because we love you” sa de i mun på varandra.

“And I love you too, but you need to trust me when I say that I’m fine. I’m close to my period so maybe that’s why I’m acting like this” svarade jag och jag såg på Niall och Harry. Jag suckade innan jag försvann ut från sovrummet och ut från lägenheten. Jag behövde komma bort härifrån.


HARRYS PERSPEKTIV

Jag och Niall kollade på när Ellie försvann ut från sovrummet och snart hördes en dörr smällas igen. Jag kollade på Niall som slängde sig på sängen. Jag kliade mig i bakhuvudet. Jag hade ingen aning om att Ellie hade haft de här smärtorna i en vecka. Fast när jag tänker efter så har Ellie faktiskt betett sig konstigt det senaste.

“Niall, maybe you should listen to her when she says that she’s fine” sa jag tyst och kollade ner i marken. Jag ville inte att han skulle bli mer upprörd än vad han redan var.

“Harry I’ve known her in six years. I can see when she’s fine and not. And this is not a fine Ellie, this is not the happy Ellie that always smiles. This is an Ellie that is in pain and even if she doesn’t realise it she isn’t fine” svarade han.

“Okay, but have you ever thought that she’s maybe pregnant?” frågade jag och Nialls huvud rycktes upp.

“No she’s not pregnant. We’re always safe. And why is everyone asking that?”

“Everyone?”

“I went to Liam’s this morning and he also said that maybe she’s pregnant”. förklarade han och jag nickade. En suck föll ur min mun. Varför skulle Ellie alltid vara så envis och inte lyssna på andra, t.ex. nu när vi sa åt henne att gå till doktorn. Gjorde hon det? Nej. Det var vår Ellie det.


ELLIES PERSPEKTIV

Efter att jag hade stormat ut från min och Nialls lägenhet så hade jag gått till Liam. Liam hade alltid funnits där för mig om jag hade något problem och jag hade alltid funnits där för honom. Vårt band hade vuxit starkare det senaste året vilket jag var tacksam över. Liam var en underbar person och han var också en bra lyssnare. Men han visste också när han bara skulle låta mig vara och vänta på att jag skulle öppna mig för honom. Som nu. Jag hade bara gått rakt in i hans lägenhet, satt mig i hans soffa och satt på en film. Liam visste att något var fel men satt bara bredvid mig tills jag bestämde mig för att berätta vad som hänt.


“You know, Niall was here earlier this morning” sa han när jag berättat klart. En rynka formades i min panna. Vad hade han gjort här? Jag trodde han skulle köpa frukost. Fast när jag tänker efter så hade aldrig Niall med sig någon frukost tillbaka. Jag antar att detta förklarar saken.

“Really? Why?” frågade jag nyfiket och kollade på Liam.

“He’s really worried about you. He came here and told me everything about your stomach and headache this week. He thinks it’s something serious and he was really sad and cried almost all the time” förklarade han.

“It’s nothing to worry about” utbrast jag lite högre.

“Ellie stop saying that! Both you and me knows that’s not true. And besides. I have never seen Niall like this before. He’s all worried and he actually thinks that you may have cancer” svarade han och jag spärrade upp mina ögon. Cancer? Varför skulle jag ha cancer. Symptomen för cancer är väl inte huvudvärk och magont?

“Liam I can assure you that I don’t have cancer” sa jag.

“How can you know that when you haven’t been at the hospital! Ellie you need to listen to me. Go to the hospital, do a check up and then we can see what’s wrong” sa han. Jag suckade. Jag visste ju att han hade rätt. Men jag ville inte gå till ett sjukhus. Det gav mig kalla kårar och så fort som jag går in på ett sjukhus så tänker jag bara på döden och sorgliga tankar.

“I guess you, Niall and Harry are right. I need to go to the hospital. God, Niall must hate me, he was just worried about me and I acted like an idiot” sa jag och satte huvudet i mina händer.

“Niall does’nt hate you. He couldn’t. He love you so much Ellie, you can see it in his eyes when he looks at you” svarade Liam och jag log innan jag reste mig upp.

“Thanks Liam” sa jag och kramade om honom.

“Anytime” svarade han och kramade mig tillbaks.


Jag gick in genom lägenhetsdörren där allt var tyst. Hela vägen hem från Liam så hade jag funderat. Funderat på om att jag var en idiot mot Niall när allt han ville var att se till så att jag mådde bra. Men jag hade bara stängt ute honom och inte oroat mig ett dugg. Men nu när jag faktiskt tänkte efter så är det inte normalt att ha konstant magont och huvudvärk i en hel vecka. Jag tog av mig jackan och skorna innan jag gick in till vardagsrummet där jag fann Niall sittandes i soffan och kollade på tv. Men man såg direkt på honom att han inte var fokuserad av det som hände på skärmen utan var inne i en helt annan värld. Jag satte mig ned bredvid honom och det var först då som han märkte att jag var hemma.

“I’m sorry Niall, I know that you and Harry are right about me going to the hospital and that you just want to make sure that I’m fine” började jag och kollade Niall i ögonen. “I know that I should’ve gone the first time you told me to but I just didn’t want to go because hospitals creeps me out and I didn’t want to find out what’s wrong with me if it is something serious. And I also know that I shouldn’t have ran out from our appartment just like that. But I actually went to Liam’s and he told me that you were there this morning and then I realised that you’re just an amazing boyfriend that wants to see that I’m fine. So therefore I’m going to book an appionment at the hospital tomorrow” fortsatte jag och Niall drog in mig i en kram.

“I was just so worried about you Ellie” mumlade han och jag kramade om honom ännu hårdare.

“I know Niall, I know. Everything is going to be fine” sa jag och Niall drog sig undan ifrån mig lite för att ge mig en kyss på läpparna. Det var en kort kyss. Men den gjorde mig ändå alldeles vimmelkantig och fjärilarna i min mage, de var som galna.

Del 9 :) Nästa kapitel så kommer Ellie gå till sjukhuset och då får ni även reda på vad det är för fel. Vad tror ni det är? Let me know what you think! :) Nästa del av TFP kommer på fredag. Snart ska jag dra till stan och möta Frida och sen ska vi ha GG maraton med våra kompisar. Livet leker asså! :P 
Ha det bra, //Josefin xxx

Still The One - del 8

| Postat i: Still The One
Tidigare
Hellooooo :D

You’ve got your second note, congrats!

Now you need to go to a place that I call “love at first sight”.

It’s really big and round :) Okay, now I can’t get you anymore clues

Much love, your Ellie

 

Med ett leende kollade jag upp från lappen och stoppade den i min ficka som den andra lappen. Jag mötte Thims blick som log mot mig.

“She really loves you Niall, don’t lose her” sa han och dunkade mig vänskapligt på ryggen.

“I’m not planning on losing her, I love her with all my life” svarade jag och gick ut från Nando’s. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter.


@NiallOfficial: @EllieMJohnson you drive me crazy with these notes! But I still love you soooo much! xxx


Efter bara några sekunder fick jag flera mentions, retweets m.m. Men jag valde att inte svara på några tweets nu. Allt jag ville var att träffa Ellie.

 

ELLIES PERSPEKTIV

Jag stod nervöst på platsen där Niall skulle hitta mig om han nu fått tag på alla lappar. Samanlagt hade jag gjort fyra lappar och  jag hade räknat ut att det skulle ta ungefär en halvtimme att få tag på alla lappar vilket det nu hade gått. Mina tankar återgick till hans födelsedags present. Tänk om han inte gillade det jag gjort åt honom? Eller att han tyckte att det var en tråkig idé. Vad vet jag? Mina tankar avbröts när jag hörde den där rösten som jag älskade så mycket ropa mitt namn bakom mig. Jag vände mig om och såg den vackraste killen någonsin. Jag log stort och sprang mot honom och kramade om honom hårt.

“Happy birthday Niall!” sa jag glatt och kysste honom kärleksfullt på munnen.

“Thank you Ellie, and by the way. You look stunning, as always” svarade han efter kyssen. Jag log och rodnade en aning innan jag tog hans ena hand i min och drog med honom längre in i parken. När vi kom fram till picknick filten jag lagt ut med mat på så satte vi oss ner.

“This is perfect darling” sa Niall glatt och drog mig närmre honom. Jag log och tog fram kycklingsalladen jag hade gjort iordning.

“Food!” utbrast Niall och sträckte upp armarna i luften. Jag skrattade åt honom innan vi högg oss in av maten.


När vi ätit upp kycklingsalladen så hade vi lagt oss ner på filten för att kolla på när den mlniga himlen ersattes med stjärnor och en måne. Jag låg med mitt huvud på Nialls bröst och allt var perfekt. Han strök mig försiktigt över håret och över överarmen.

“I love you Niall” sa jag och kollade in i Nialls ögon. Han log stort mot mig.

“I love you too Ellie, and this was a perfect birthday” svarade han och då slog det mig.

“I forgot to give you your present” sa jag och satte mig upp. Jag tog fram ett paket från min väska och gav det till Niall. Han kollade förväntansfullt på mig.

“Open it already!” sa jag och pekade på hans paket. Han log och började sakta öppna presenten.

“This is amazing Ellie, I love it” sa han glatt när han såg vad det var. Ett nytt iPhone-skal med mig och Niall på. Det var en bild vi tagit efter Niall gett mig min promise ring, vi båda log stort mot kameran och vi höll om varandra.

“Well there’s more” sa jag efter att Niall bytt sitt svarta skal mot det nya. Jag gav honom ett till paket som han öppnade och snart visades ett presentkort på TopMan.

“Thank you Ellie really, this has been the best birthday ever and I love you so much” sa han glatt och drog in mig i en kram.

“I love you too Niall, really much” svarade jag och kysste honom passionerat på läpparna.


NIALLS PERSPEKTIV

Ellie tryckte skrattandes in chokladdoppade jordgubbar i min mun. Jag tog upp en jordgubbe och bet tag i halva. Ellie bet tag i andra änden och våra läppar nuddade varandra för en kort stund.

“That was the best strawberry ever” sa jag och Ellie nickade. Jag ställde undan jordgubbsskålen, som nu var tom, bakom mig och drog Ellie närmre mig. Jag kysste henne på hennes läppar som smakade jordgubb och lade armarna om hennes midja.

“What do you have planned now?” frågade jag när vi dragit oss undan från kyssen.

“Nothing, just spend the rest of the night with you” svarade hon och tog en klunk av vinet från hennes vinglas.

“That sounds great” sa jag och drack upp det sista vinet från hennes glas. Jag lade mig ner på filten igen med Ellie på mitt bröst. En rynka formades på hennes panna samtidigt som hon masserade hennes tinningar.

“Headache?” frågade jag och hon nickade som svar. Jag suckade. Under den senaste veckan så hade Ellie haft magont och huvudvärk nästan varje dag. Jag strök henne över håret och pussade henne på hennes ena tinning.

“Wanna go home and rest and take some aspirin?” frågade jag och kollade på klockan som var 21.19.

“No! I don’t wanna ruin your birthday. We can stay. I’m fine” svarade hon snabbt och höll sig för magen.

“You’re not ruining anything. This has been an amazing day. Both with the boys and you. Let’s go home” sa jag och reste mig upp.

“Are you sure?” frågade hon och kollade på mig.

“Positive” svarade jag och vi började plocka undan alla saker för att sedan gå till min bil som stod parkerad längre bort.


ELLIES PERSPEKTIV

Med en suck satte jag mig i Nialls bil. Såklart skulle jag förstöra Nialls födelsedag för att jag hade lite huvudvärk och magont. Även om han sa att det inte gjorde någonting så gjorde det det för mig. Jag ville att det skulle vara en perfekt kväll som kanske skulle sluta roligt, om ni förstår vad jag menar. Men självklart var jag Ellie Johnson tvungen att förstöra det.

“How are you feeling?” frågade Niall efter en stunds tystnad.

“Could’ve been better” svarade jag.

“Ellie look at me” sa han och jag gjorde som han sa. Jag kollade djupt in i hans klarblåa ögon.

“You didn’t ruin anything. Stop blaming yourself” sa han och tog min hand i sin. Jag nickade kort.

“It’s not your fault that you have a stupid headache and a stupid stomach ache” fortsatte han. När han inte fick någon respons från mig så började han kittla mig i sidan.

“Now, where’s that smile?” frågade han och fortsatte att kittla mig. Jag försökte hålla mig ifrån att skratta vilket inte gick så bra. Niall visste mycket väl att jag var som mest kittligast vid sidan på min mage. Jag lät ut ett högt skratt och vände och vred på mig i sätet.

“S-stop it!” ropade jag samtidigt som jag skrattade. Han slutade att kittla mig och kollade leendes på mig. Jag log jag med. Niall visste alltid hur han skulle få mig på bra humör. Även på de värsta dagarna.

“I love you Niall” sa jag.

“I know Ellie, I love you too” svarade han. “Now let’s go home!”


LIAMS PERSPEKTIV

Jag vaknade av att något bankade högt och tydligt. Med slöa steg gick jag ut från mitt och Danielles sovrum för att höra att det kom från ytterdörren. Jag kollade genom kikhålet och kände genast igen personen som stod utanför dörren.

“Niall?” sa jag både trött och förvånat när jag öppnat dörren.

“Are you busy?” frågade han.

“No, it’s eight in the morning what do you think?”

“Sorry, but it’s important” sa han och drog en hand genom sitt hår.

“Okay come in, I’m just gonna get dressed” sa jag och gick in till sovrummet igen för att sätta på mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. När jag var klar så gick jag ut till vardagsrummet för att se Niall sitta i en av sofforna.

“Did you get some yesterday?” frågade jag flinandes.

“Maybe. But that’s not why I’m here” svarade han och kollade oroligt på mig. Mitt ansikts uttryck gick genast från glatt till oroligt. Att se Niall orolig var inte ofta och när han var det så var det alltid viktigt.

“Okay then, what is it?”

“I’m worried for Ellie. She has had a headache and a stomach ache since last week. It’s not normal Liam. And she is always tired. I don’t what’s wrong with her” förklarade han samtidigt som en tår rann ner längs hans kind. “Yesterday we had to go home from the park where we were because she got a headache and a stomach ache. She says that it’s nothing to worry about and in the beginning I believed her. But the pain doesn’t get away and even if she takes painkillers the pain always comes back” fortsatte han och snyftade till.

“What is she doing now?” frågade jag och lade en tröstande hand på hans axel.

“She’s sleeping. I left her a note saying that I am out to buy us breakfast” svarade han.

“Mate, maybe she’s just in here period?” sa jag, fast det lät mer som en fråga.

“No, I know when she has her period and it’s not this week” svarade han och skakade på huvudet.

“Niall, what if she’s pregnant?” föreslog jag och han kollade på mig med uppspärrade ögon.

“No she’s not. We’re always safe” svarade han snabbt.

“Maybe she needs to see a doctor”.

“I already said that to her, but she doesn’t want to go to the hospital”.

“Okay, but you should maybe check that she has her period next time so you can know for sure that she’s not pregnant” sa jag och kollade på Niall.

“Liam I can assure you that she’s not pregnant” sa han och kollade ner i marken men kollade snabbt upp denna gången med stora ögon.

“Wh-what if sh-she has cancer” sa han tyst samtidigt som tårarna ännu en gång började rinna på honom.

“Cancer? She can’t have cancer” sa jag chockat.

“It’s not impossible. I read somewhere that the symptons from cancer are stomach ache and something more that I can’t remember. And also her grand mother had cancer and she died of it, it’s not possible. Liam what if she has cancer! I can’t lose her. I can’t lose the woman that I love so much” utbrast han och ställde sig upp.

“Niall calm down. You don’t know if she has cancer” sa jag och ställde mig upp mittemot Niall.

“It’s not impossible Liam” sa han tyst och torkade bort lite tårar som rann längs hans kinder.

“Okay, take her to the hospital. No mather if whe wants or not and then check on her and ask her about her period. Don’t make any conclusions yet” sa jag lugnt och Niall nickade.

“Thank you Liam” sa han och kramade om mig.

“Anytime mate, anytime” svarade jag.


Still The One del 8 gott folk! Har er påsk varit bra? Själv så har jag spenderat den med familj och vänner :) Iallafall, vad tykte ni om Nialls födelsedag och vad tror ni det är för fel på Ellie? (lol det lät konstigt men ni vet vad jag menar) Ha en bra dag, kommentera bra (varit lite snålt det senaste :P ) och imorgon så kommer nästa del till TFP ut :)
//Josefin xxx

Still The One - del 7

| Postat i: Still The One
Tidigare 
“I’m sure Danielle gonna like it, I mean I never baked to Eleanor cause we both knew I couldn’t” sa Louis och fick ett sorgset uttryck i ansiktet.
“Now I’m talking about her again” mumlade han och tittade ner i golvet. Jag lade en arm kring hans axlar.
“It’s okay Lou, we all know it wasn’t long ago you broke up”.
“Yeah, it’s just the media is making everything bigger” sa han och jag nickade.
Vi pratade lite till innan vi kände att det började lukta bränt. Aldrig ett bra tecken...

 


NIALLS PERSPEKTIV, 8 dagar senare

Jag vaknade upp av att jag kände doften av mat. Genast for jag upp ur sängen och sprang till köket där jag fann Ellie stå och göra pannkakor.

“It smells good!” sa jag och satte mig på en av köksstolarna.

“Niall! You were supposed to stay in bed so I could give you breakfast there” svarade Ellie och vände sig mot mig.

“I smelled food Ellie, I just couldn’t help myself from getting up” svarade jag med en axelryckning. Hon skrattade lite innan hon drog upp mig från stolen och puttade mig mot sovrummet igen. Jag gick motvilligt tillbaka och vände mig om mot Ellie och gav henne en snabb kyss som hon inte var beredd på. Hon log och stängde sedan dörren och begav sig ut mot köket igen. Jag öppnade dörren lite granna och kollade på henne när hon gick. Hon var den vackraste tjejen jag någonsin sett och jag älskade att hon alltid bar mina tröjor på natten och morgonen. Jag stängde dörren kanske lite för högt och jag hörde sedan Ellie ropa;

“Niall! Stay in our room!”

“Well I just couldn’t help myself from looking on a hot girl. But okay, I’ll stay here” svarade jag och lade mig ner under täcket och doftade in Ellies doft. Hon luktade alltid så gott.

ELLIES PERSPEKTIV

Efter ett antal brända pannkakor och några faktiskt hyfsat bra så gick jag in i sovrummet igen. Denna gång med en bricka med frukost. Jag öpnade dörren och såg Niall sovandes i sängen. Jag ställde ner brickan på ena sidan och satte mig bredvid Niall. Jag kysste honom på hans kind och fortsatte hela vägen till hans mun. Jag kände hur han besvarade kyssen och jag log. Efter en stund drog vi oss tillbaka och jag flätade samman våra händer.

“Happy birthday baby” sa jag och han log.

“Thank you love” svarade han och kysste mig snabbt på munnen. Jag tog fram brickan och ställde den mellan oss. Nialls ögon lystes upp och han tog genast försig av maten. Jag fnittrade lite och tog sedan en pannkaka.

“What?” frågade han med munnen full av mat.

“Nothing, you’re just cute” svarade jag och han log.  

Efter att vi gjort oss iordning för dagen och plockat undan frukosten så kom de andra medlemmarna i One Direction inspringandes genom dörren.

“Happy birthday Niall” ropade de i mun på varandra och attackerade honom med kramar som snart blev en enda stor gruppkram. Jag kollade leendes på dem innan de bröt sig loss från kramen. Harry kom gåendes mot mig och drog in mig en kram.

“Everything finished for later?” frågade han tyst i mitt öra.

“Not really, Dani is helping me. But I need Niall out of the house” svarade jag lika tyst.

“We’ll fix that” svarade han och drog sig ifrån kramen. Jag kramade om de andra killarna också och när jag kom till Louis så lyfte han upp mig och snurrade runt mig.

“Missed me that much Louis?” retades jag.

“Well, both you and me like to tease Hazza. So your my partner in crime” svarade han och jag skrattade.

“You two are mean” sa Harry och pekade på mig och Louis.

“You’re just jealous of us because we’re better than you” sa jag och flinade.

“Exactly!” instämde Louis och gjorde high five med mig.

“Niall! Tell your girlfriend that she’s mean to me” sa Harry med tillgjord röst.

“Niall! Tell Harry that he should stop whining or you don’t get any birthday sex!” sa jag och alla tystnade.

“Harry, stop whining!” sa Niall snabbt och blinkade med ena ögat mot mig. En djup rodnad spred sig över mitt ansikte och jag gömde det genast i mina händer. De andra skrattade medan Louis sprang runt och skrek;

“Nellie are going to have sex tonight! Nellie are going to have sex tonight!” om och om igen.

“Okay Louis, shut up” sa Zayn efter ett tag. Jag kollade på Harry och pekade diskret mot ytterdörren för att visa att de behövde gå.

“Well guys, we should go now” sa Harry och drog med sig Niall ut till hallen. Han kollade förvånat på mig och jag ryckte bara på axlarna som svar.

“Aren’t you going with us?” frågade han och tog sig loss från Harrys grepp.

“Nope I’m staying here” svarade jag och log.

“Why?” frågade han.

“Because she’s staying here, now let’s go!” ropade Harry från hallen. Jag skrattade och kysste Niall snabbt på munnen.

“Have fun” sa jag.

“I will, but I can’t wait till tonight” svarade han och blinkade med ena ögat. En rodnad spred sig på mina kinder och när Niall kysste mig en gång till så blev det inte direkt bättre.

“Okay I think we’re done, thanks for the help Dani!” sa jag glatt och kramade om henne.

“Anytime, now let’s do your make-up and clothes” svarade hon och började rota fram kläder från min garderob. Efter ett tag så höll hon fram en vit spetsklänning och en jeansjacka. Jag nickade gillandes och bytte genast om. När jag gjort det så satte jag mig på en stol och Danielle började locka mitt hår.

NIALLS PERSPEKTIV

Efter en rolig dag ute med grabbarna så var jag nu på väg hem till min och Ellies lägenhet. Vi hade varit ute och ätit och bara haft en rolig tid tillsammans som vi inte hade haft på länge. Sen hade jag även fått lite presenter också. Av Louis och Harry fick jag en ny aftershave, av Liam fick jag ett linne och av Zayn fick jag hårprodukter. Med ett leende gick jag in genom dörren till lägenheten. Min födelsedag hade hittills varit toppen och nu när jag skulle spendera resten av dagen och kvällen med Ellie så kunde det inte bli annat än bättre.

“Ellie!?” ropade jag och tog av mig jackan och skorna. Jag gick in till köket för att förhoppningsvis hitta Ellie där. Men istället hittade jag en grön post-it lapp på köksbordet. Jag tog upp den och kunde direkt se att det var Ellie som skrivit den.

Hi Niall! ♥

Happy birthday! I can’t wait to see you. But to make this a lot more funny you need to find these green notes ;) So, the first thing that you need to do is to go to one of your favorite places in the world, the people there will help you :)

Much love, your Ellie.

Jag log, stoppade lappen i min ficka innan jag gick ut till hallen igen för att ta på mig ytterkläderna. Jag kollade mig i hallspegeln och fixade till håret lite innan jag begav mig ut till bilen. Jag började köra till en av mina favorit platser. Nando’s.

Efter bara tio minuter var jag på närmsta Nando’s. Jag gick in genom entrén och det plingade till som det brukade göra när en ny kund kom in. Jag gick genast fram till Thim, en av arbetarna här, och lutade mig mot disken.

“Hi Thim, has Ellie been here?” frågade jag och han log mystiskt samtidigt som han log. Thim var en av arbetarna på Nando’s som jag kände bäst.

“Hi Niall, Yeah she was here earlier with a note that she said that I should give to you” svarade han och tog fram en grön post-it lapp från sin bakficka. Jag log tacksamt samtidigt som jag tog emot den. Jag vek snabbt upp den och möttes ännu en gång av Ellies handstil.

Hellooooo :D

You’ve got your second note, congrats!

Now you need to go to a place that I call “love at first sight”.

It’s really big and round :) Okay, now I can’t get you anymore clues. 

Much love, your Ellie.

Med ett leende kollade jag upp från lappen och stoppade den i min ficka som den andra lappen. Jag mötte Thims blick som log mot mig.

“She really loves you Niall, don’t lose her” sa han och dunkade mig vänskapligt på ryggen.

“I’m not planning on losing her, I love her with all my life” svarade jag och gick ut från Nando’s. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter.

@NiallOfficial: @EllieMJohnson you drive me crazy with these notes! But I still love you soooo much! xxx 

Efter bara några sekunder fick jag flera mentions, retweets m.m. Men jag valde att inte svara på några tweets nu. Allt jag ville var att träffa Ellie  


Del 7!!! :) Vi har även bestämt vem som vann tävlingen och vi har kontaktat henne. Så gå in på er mail eller twitter för att se om det är just DU som har vunnit :) 

Iaf, vad tyckte ni om kapitlet? Och vad tror ni Ellie har planerat för Niall? Kommentera vad ni tror :) 

Ha det gött! //Josefin & Frida xxx 

BTW, vi har ingen aning om vad det är med texten för den trycks ihop typ men aja, ni får överleva! :P


Sill The One - del 6

| Postat i: Still The One
Tidigare
“Talking about Ellie’s period is like talking about Niall’s and Ellie’s sexlife”.
“Okay guys, I think it’s time for you to go now” sa jag och puttade ut dem i hallen samtidigt som en rodnad spred sig på mina kinder.
“Aaww, look my Leprechaun is blushing” sa Louis och nöp mina kinder med hans händer som om jag var ett litet barn.
“I know why you needed to babysit Sam last friday, they wanted to have sex!” utbrast Zayn och de andra skrattade.
“Goodbye lads!” sa jag och stängde dörren bakom dem.
“Don’t forget to use protection!” hördes Liams röst genom dörren. Jag himlade med ögonen och låste dörren.

 

ELLIES PERSPEKTIV
1 vecka senare
Efter att jag satt i en ny film åt Samantha så gick jag ut från mitt och Nialls sovrum för att börja med middagen. Jag mötte Niall i köket och log mot honom.
“What do you want for dinner?” frågade jag honom.
“Doesn’t matter, I’ll eat anything” svarade han med en axelryckning.
“Of course you do”. Jag tog fram några potatisar och började skala dem. Jag kan inte säga att det gick bra för att skala potatisar har jag alltid haft problem med. Snart kände jag hur någon ställde sig bakom mig med sina händer på mina.
“You can’t peel potatoes, honey” sa Niall och hjälpte mig att skala dem.
“I know, I suck at it” svarade jag och fnittrade. Han skrattade till och kysste mig snabbt på kinden innan han återgick till att skala potatisarna.
“What do you wish for your birthday?” frågade jag efter ett tags tystnad.
“I have already told you, I want to spend the day with you. I don’t need anything else” svarade han.
“But I want to give you something Nialler”.
“Hmm okay, then I want a surprise” svarade han exaltrerat.
“You’re like a kid Nialler”.
“And you love it”.

“I learned how to sing what makes you beautiful today, Niall teached me!” sa Samantha glatt när vi satt och åt.
“That’s amazing, that’s their first song ever” sa jag och åt upp det lilla av maten som fanns kvar på min tallrik.
“I know! It’s a great song, thanks Niall ” sa Samantha och log.
“Anytime Sam” svarade Niall leendes. När vi ätit klart så erbjöd sig Niall, den gentleman han faktiskt var, att ta undan disken så jag satte mig i soffan i vardagsrummet för att kolla på TV. Simpsons var på och jag kom genast att tänka på alla de gånger som jag och Harry bråkat om vilket som var bäst, Simpsons eller Family Guy. Han skulle nog aldrig kunna gilla Simpsons bättre än Family Guy, det bara var så. Och jag skulle aldrig gilla Family Guy. Det var konstigt att tänka på hur det hade varit innan jag träffade Harry, Niall och de andra. Mitt liv hade nog sett helt annorlunda ut då. Jag mindes tydligt den där eftermiddagen när jag hade träffat Sarah, min dåvarande bästis och klagat över hur pappa hade träffat en ny tjej i Holmes Chapel. Inte kunde jag då veta att mitt liv skulle förändras så mycket, att jag skulle bli upp över öronen förälskad i Niall Horan. Men jag var oerhört glad att pappa hade blivit tillsammans med Anne och trots att jag hade blivit sur när de berättade att de skulle ha ett barn så var Samantha den sötaste systern man kunde tänka sig. Och nu satt jag här och delade lägenhet med världens underbaraste kille man kunde tänka sig. Mina tankar avbröts av en smärta i huvudet. Huvudvärk, vad annars? Jag masserade varsamt tinningarna och suckade. Underbart, verkligen. Efter en stund kom Niall ut och satte sig bredvid mig.
“Something wrong?” frågade han oroligt åt min plågade grimas.
“Headache” mumlade jag.
“Where’s Sam?” forsatte jag sedan.
“She’s playing with the dolphin cuddly toy we got her yesterday I think” svarade Niall och lade en arm kring mina axlar.
Jag nickade och slöt ögonen. Huvudvärken ville inte gå bort.
“Is it bad?” frågade Niall och jag nickade igen.
“I’ll get you some painkillers, I’ll be back soon” sa han och fösvann ut i köket.
Jag lade mig ner på soffan och jämrade mig. Det stack till i huvudet. Snart kom Niall tillbaka med huvudvärkstabletter och ett glas vatten som jag snabbt svalde ner. Han satte sig bredvid mig och jag kröp ihop i hans famn. Han lade sina armar omkring och snart satt vi tätt ihopslingrade och slötittade lite på tv:n. Mina ögon blev tyngre och tyngre och snart hade vi nog båda två somnat.

NIALLS PERSPEKTIV
“Niall? Ellie? Wake up, now!” hörde jag någon säga långt bortifrån.
Jag halvsov fortfarande och vred lite på mig. Jag kände något ovanför mig och insåg ganska snart att det var Ellie.
“I’m alone and bored” fortsatte rösten att babbla på och jag kunde snart urskilja den.
Det var Samantha. Jag öppnade nyvaket ögonen och möttes av Samanthas bruna ögon som satt och tittade på mig.
“Finally!” utbrast hon och drog i min arm.
Men hon var inte direkt så stark så jag flyttades inte en millimeter. Jag skakade försiktigt om Ellie som fortfarande låg ovanpå mig. Hon rörde lite på sig och hade snart också öppnat ögonen.
“You have slept like 100 hours” sa Samantha och jag skrattade lite.
“Wow, 100 hours is too long to sleep” sa jag och satte mig upp.
Ellie satte sig också upp bredvid mig och drog en hand genom sitt hår. Hon såg väldigt bra ut för att vara nyvaken.
“Oh, hey Sam” sa hon med ett trött leende.
“Is your headache gone?” frågade jag och vände mig mot Ellie.
Hon nickade till svar och jag log medan jag vände mig emot Samantha igen.
“So, what do you wanna do, or eat? And what’s the time?” frågade jag.
Som svar på min egna fråga kollade jag mobilen, klockan var 19:16. Vi hade legat och sovit i soffan i runt två timmar. Men det kändes välbehövligt.
“I want to do something funny, can’t we watch Ice Age 4?!” utbrast Samantha ivrigt och jag nickade trött.
“Why not?”
 
ELLIES PERSPEKTIV
Sagt och gjort, en kvart senare satt vi alla uppkrupna framför tv:n med en skål popcorn och Ice Age 4 framför oss. Samantha var såklart den som var mest exalterad av oss alla, vilket var förståeligt Förutom Barbie var Ice Age hennes favoritfilmer. Hon satt i mitten mellan mig och Niall och knaprade på popcorn efter popcorn. Jag tittade egentligen inte så mycket på filmen utan jag tittade mera på Niall. När han kom på mig med att kolla på honom så log han mot mig och blinkade med ena ögat. Jag log tillbaka innan jag vände blicken mot tv:n igen och filmen hade kanske kommit till mitten. Jag hade aldrig varit ett riktigt fan av Ice Age.

Jag lutade mig bakåt i soffan när jag kände huvudvärken komma krypandes igen. Jag suckade och började massera mina tinningar igen. Jag såg i ögonvrån hur Niall kollade på mig och jag vände dit huvudet.
“Are you okay?” frågade han oroligt.
“Yeah, but I think I will go to bed” svarade jag och reste mig upp.
Som om det inte skulle vara nog med huvudvärk så kände jag också lite magont. Jag gick långsamt till sovrummet och utan att byta om så lade jag mig direkt under täcket. Jag hörde hur någon kom in i sovrummet och snart satt Niall på sängen bredvid mig. Han strök mig över kinden och kollade medlidsamt på mig.
“Go to sleep, I’ll take care of Sam” sa han och kysste mig på pannan.
“Thank you Niall” svarade jag och drog upp täcket till hakan.
“Anytime Ellie. Go to sleep now” sa han och kramade min hand innan han reste sig upp och stängde dörren efter sig.
Jag vände mig om i sängen och suckade medan jag slöt ögonen. Men jag kunde inte sova. Det gick bara inte. Jag var trött men det gick bara inte att sova, och jag fattade inte varför. Jag vände och vred på mig i säkert en timme utan att kunna sova. Jag tänkte på Niall och log lite för mig själv, men inte hjälpte det mig att sova. Min huvudvärk och mitt magont försvann inte och jag rullade bara runt i sängen utan att kunna sova. Efter en stund som kändes som en evighet kände jag att Niall lade sig bredvid mig.
“Asleep?” viskade han för att inte väcka mig ifall jag sov.
“No” mumlade jag och kurade ihop mig intill honom.
“Don’t you want to change into a pyjamas?” frågade han och jag nickade svagt. Det skulle kanske få mig att somna. Jag satte mig upp och Niall gjorde det samma. Jag skulle precis gå upp och hämta en av Nialls tröjor att sova i när Niall stoppade mig.
“I’ll get it” sa han och jag log. Han var för underbar. Snart kom han tillbaka med sin “Free hugs” tröja som var min favorit. Jag sa ett tack och drog av mig min tröja för att sedan ersätta den med Nialls. Jag drog av mig mina byxor och kastade iväg dem på golvet. Sedan kröp jag ner i sängen men den här gången med Niall tätt intill mig.

LIAMS PERSPEKTIV
“Okay, let’s see how to do this...” mumlade jag och tittade på Louis som om han skulle kunna veta.
“Don’t look at me, I don’t bake Liam and you know it” svarade han och slog ut med armarna.  Vi stod i mitt kök och jag tänkte baka brownies till Danielle som en liten fin present. Och till min hjälp hade jag Louis, vilket knappt räknades som någon hjälp för han kunde ingenting. Jag som trodde att jag var dålig på att baka, jag var mycket bättre än honom. Han trodde att man skulle köpa en färdig smet och lägga i formar och att det skulle vara färdigt sedan. Men ja, så var det ju inte.
“Louis, you’re not exactly helping” sa jag och tittade ännu en gång i kokboken på instruktionerna som jag fortfarande inte förstod.
“Okay... We need flour, cocoa, sugar, butter and vanilla sugar, plus eggs” sa jag och tog fram en skål. Sist gång jag bakade hade jag bränt alltihop men nu skulle jag försöka att inte göra det. Louis tog fram mjölpåsen men tappade greppet om den och det flög mjöl över hela golvet.
“LOUIS! Clean up” utbrast jag och tog fram resten av ingredienserna.
“I’m sorry Liam, I don’t know how to do this stuff!” sa Louis och började sopa upp mjölet.
“Me neither” svarade jag medan jag hällde i mjöl, kakao och till sist socker.
“Great” sa han och log lite snett mot mig.
“Okay, a teaspoon of vanilla sugar. Get that, I’m not touching the spoons” sa jag och tittade allvarligt på honom. Om det var något jag alltid hade varit rädd för så var det skedar.
“Gosh Liam, how can you be afraid of these” sa Louis och tryckte upp en sked framför mitt ansikte. Jag ryggade instinktivt tillbaka och stirrade på honom.
“Take away that spoon from me, I ain’t touching it!” utbrast jag vilket fick Louis att skratta.
“Liam, always and forever scared of spoons” sa han och jag suckade lite.
“Yeah yeah, let’s make these brownies now”
“Okay” svarade Louis och hällde i några skedar vaniljsocker där lite mjöl och annat redan låg. Jag tittade på vad han gjorde.
“Louis! That’s a tablespoon, not a teaspoon!” utbrast jag och pekade på matskeden han höll i handen. Han stannade upp mitt i rörelsen och riktade upp sin blick emot mig.
Woops?” sa han frågande.
“Can’t you see the difference?” frågade jag och pekade på teskeden som låg bredvid hans matsked.
“Now I do. Sorry Liam” sa han skuldmedvetet.
“It’s okay, I mean I’m not even touching them” svarade jag och rörde om i smeten.
Den kändes väldig konstig och torr men det skulle säkert bli bra när den hade varit i ugnen. Vi hjälptes åt att hälla ut allting i en form och smeta ut det innan jag lade in den i ugnen. Ingen av oss  var pigga på att diska så disken fick vänta. Vi gick och chillade i vardagsrummet.
“I’m sure Danielle gonna like it, I mean I never baked to Eleanor cause we both knew I couldn’t” sa Louis och fick ett sorgset uttryck i ansiktet.
“Now I’m talking about her again” mumlade han och tittade ner i golvet. Jag lade en arm kring hans axlar.
“It’s okay Lou, we all know it wasn’t long ago you broke up”
“Yeah, it’s just the media is making everything bigger” sa han och jag nickade.
Vi pratade lite till innan vi kände att det började lukta bränt. Aldrig ett bra tecken...

Som ni kanske märkte så är inte El och Louis tillsammans i STO, men vi har abslout inget emot dem! Men vi tänkte ha en tävling om vem som ska vara Louis flickvän :) Hon kommer vara med ganska mycket. Men självklart så kommer vi lägga mest fokus på Nellie :) Iaf så kommer det komma upp ett inlägg sen om vad som ska vara med i tävlingsbidragen och regler m.m. Ja ni fattar :P 
Kommentera på, TFP kommer förhoppningsvis imorgon. Vi har ett nationella porv i fysik på tisdag så vi måste plugga. Men kommer det inte imorrn så kommer det på tisdag :) Ha en trevlig söndag mina fina läsare <3
Kram Josefin & Fridav xxx

Still The One - del 5

| Postat i: Still The One
Tidigare
“No, I think you should break up with your slut. Someone like me would be so much better for you” sa hon och jag skakade häftigt på huvudet.
“She’s not a slut, and I would never date you!” utbrast jag och knuffade bort henne ifrån mig.
“Niall, you don’t need to hide it. Everyone knows it’s true. And I’m sure it gets boring to be with the same girl so long, right? You need someone new, someone fresh. Not a disgusting old thing” sa hon och min hand flög upp till hennes ansikte för att slå till henne.
Men precis innan jag gjorde det hejdade jag mig själv. Det skulle inte göra någonting bättre.
“Leave me alone” sa jag argt och knuffade bort henne ifrån och skyndade bort till killarna och Samantha. Men det var bara ett problem... Samantha var inte där.
“Guys, where’s Samantha?”

 

NIALLS PERSPEKTIV
“Guys, where’s Samantha?” frågade jag en gång till. Jag mötte Harrys blick som visade att han var riktigt orolig.
“Sh-she was right here” sa han och pekade på platsen bredvid sig som nu var tom.
“Okay, we’ll split up and look for her. Harry and Louis, you go to the right. Zayn and Niall, you go to the left and I go to the reception over there to see if they have seen her and maybe they can help us” sa Liam och pekade på ett litet hus några meter bort. Louis kollade på Harry medlidsamt och lade en hand på hans axel.
“We’ll find her, mate” sa han och Harry nickade långsamt. Vi alla började gå åt olika håll men stannande tvärt när Liam ropade tillbaka oss.
“Louis, look after Samantha this time, not an animal” sa han till Louis.
“Why would I look for an animal Liam?” frågade Louis med ett flin på läpparna.
“Well, last time we went to a zoo and we couldn’t find Niall you picked up a bird from the ground and said that you’ve found him” förklarade Liam vilket fick oss andra att småskratta. Men under omständigheterna så var det inget riktigt skrattanfall.
“I promise Liam” sa Louis och himlade med ögonen innan han drog iväg med Harry. Jag och Zayn gick iväg åt vänster och passerade girafferna. Jag kollade runt efter ett brunhårig liten flicka men kunde inte se någon som inte var med sin familj. Jag suckade och kollade på Zayn som också kollade runt.
“God, we need to find her” mumlade jag och jag såg hur Zayn öppnade munnen för att säga något med avbröts när en röst från högtalarna hördes.
“Can Niall, Harry, Liam, Zayn and Louis please come to the reception at the exit. Samantha is waiting here” sa en kvinnoröst. Jag och Zayn kollade på varandra innan vi sprang det snabbaste vi kunde mot utgången. Vi knökade oss förbi de trånga folkmassorna och hörde de ropa surt efter oss men jag kunde inte bry mig mindre. Inte nu när vi visste vart Samantha var. Snart såg jag utgången och snabbade på stegen ännu mer. Jag såg Samantha stå bredvid en av arbetarna här på zooet. Jag saktade ner mina steg när jag var nära henne och när hon mötte min blick så såg jag att hon hade gråtit. Jag tog upp henne i min famn och kramade om henne hårt. Jag kände hur min tröja blev blöt av hennes tårar och jag hörde hur hon snyftade till.
“Shh, it’s okay. You’re safe now” tröstade jag och strök henne över hennes hår. Jag hörde hur Zayn tackade arbetaren och snart kunde jag även höra Liam som tydligen också hade hört meddelandet.
“I want to be with Harry” snyftade hon fram.
“Can someone call Harry?” frågade jag och fick ett nickande som svar från Liam.
“He’ll be here soon, Sam” sa jag och kramade henne ännu lite hårdare.
“Just hurry” hörde jag Liam säga innan han lade tillbaka mobilen i sin ficka.
“What did he say?” frågade jag.
“He and Louis got noticed by some fans, they’re trying to run away from them” svarade Liam.
“I just hope that they don’t run here first and that they take a detour to us” sa Zayn.
“What do ya mean?” frågade jag.
“If they run here the fans will follow them and find us too, if they take a detour it is a chanche that the fans won’t notice where they went” förklarade han. Det var ju faktiskt sant. Att ha en massa fans runt Samantha i nuläget var kanske inte det bästa.

Efter ett tag hörde jag flåsande personer bakom mig och jag vände mig om för att se Louis och Harry helt slutkörda. Harry kom fram till mig och Samantha och tog henne till hans famn.
“Sam, you can’t just run away like that” sa han samtidigt som han andades tungt. Hon sa något till svar som jag inte kunde tyda.
“I know that you want to see the dolphins but you need to ask first so someone can go with you, we were so worried about you” hörde jag Harry säga. Jag gick bort och ställde mig vid de andra killarna som kollade på när Louis återhämtade sig.
“Maybe you should exercise more often” retades jag och skrattade.
“Shut up Leprechaun or I’ll eat all your food when you’re asleep” svarade han med ett flin på läpparna. Jag slutade direkt att skratta och kollade seriöst på Louis.
“You wouldn’t” sa jag. Om han skulle äta upp all mat så var det ungefär som om min värld skulle rasa samman.
“Oh I would” svarade han gravallvarligt med kunde inte hålla masken i ens två sekunder innan ett leende spred sig på hans läppar igen.
“Okay guys, stop fighting. We have an crying Samantha over here” sa Harry. Louis rusade genast bort mot dem och lyfte upp Samantha i sina armar. Han sa något som fick henne att le och började sedan att kittla henne på magen så att hon började skratta.
“See? Kids love me” sa han glatt.
“It’s because you’re a kid Lou” sa Harry vilket fick Louis att puta med underläppen. Harry rufsade om hans hår innan vi bestämde oss för att gå och äta.

Vi alla satt i vardagsrummet när vi hörde dörren öppnas och nästan direkt stängas igen. Jag gick ut i hallen och mötte Ellie. Ett leende spred sig på mina läppar när jag såg henne.
“Hi sweetie” sa jag glatt och omfamnade henne i en kram. Hon kramade tillbaka och lade huvudet på min axel. Jag lyfte upp hennes huvud mot mitt och mötte hennes läppar i en kyss.
“Hi” sa hon när vi dragit oss ifrån varandra.
“How was your day?” frågade jag och tog hennes händer i mina.
“Good, just a bit tired” svarade hon. “Yours?”.
“It was good. Me, Sam and the lads went to the zoo” svarade jag.
“That sounds fun” sa hon.
“It was, maybe you and I can go there someday?”
“That would be so fun”. Jag lutade mig mot henne för att ge henne ännu en kyss men hann inte ens nudda hennes läppar innan någon kom och ställde sig emellan oss.
“Hello lovebirds!” utbrast Louis och lade sina armar om våra axlar.
“Hi Lou” sa Ellie och himlade med ögonen mot mig. Jag log och kollade upp mot Louis.
“Did you want anything, Lou?” frågade jag.
“I just wanted to say hello to Ellie and tell her how beautiful she looks today” sa han och kollade på Louis. Ellie satte armarna i kors och kollade misstänksamt på Louis.
“What did you do?” frågade hon.
“It was an accident, a-and I didn’t see when it fell to the ground” mumlade han.
“You have five seconds to run” fortsatte Ellie och började räkna.
“1...2...5!” ropade hon och började springa efter Louis som kommit till vardagsrummet i vår lägenhet.
“Hey! You didn’t count to five!” hördes Louis röst.
“Who cares!” ropade Ellie tillbaka och jag skrattade. Efter ett tag upphörde springandet och Louis ställde sig framför min flickvän.
“Look Ellie, I’m sorry” sa han.
“What exactly did you break?” frågade Ellie och satte ännu en gång armarna i kors.
“Your grandmother’s vase” svarade han. Ellie kollade först allvarligt på honom innan hon brast ut i skratt. Louis och vi andra kollade konstigt på henne.
“I just said that so you wouldn’t break it. I guess it didn’t work” sa hon mellan hennes skrattanfall.
“I thought you were going to kill me there” sa Louis och pustade ut.
“I’m still mad at you, all of you infact” sa hon och kollade på oss andra.
“How could you lose Sam in the zoo?” frågade hon oss. Harry suckade och kollade på mig.
“Why did you tell her?” frågade han.
“She knew that I was hiding something. I couldn’t just lie to her” svarade jag och drog en hand genom mitt hår.
“You can’t keep a secret Niall” muttrade han och kollade sedan på Ellie.
“I thought that she was next to me, but when Niall came back from that stupid fan she was gone” förklarade han.
“She’s six years! You don’t just lose a six year old kid!” utbrast hon.
“Well, atleast we found her again” muttrade han.
“I forgive you, but don’t do it again” svarade hon och kramade om honom men drog sig snabbt tillbaks.
“What do you mean about that stupid fan?” frågade hon och kollade nu på mig istället. Jag förklarade för henne hur samma fan som vi träffat häromdagen kommit fram till mig  på zooet och trakaserat Ellie igen.
“I don’t know how you can keep that away from Ellie but not that we lost Sam” sa Louis med ett flin. Jag skakade bara på huvudet åt honom och räckte ut tungan.
“Speaking of Sam, where is she?” frågade Ellie.
“Eehm...” började Zayn och kliade sig i bakhuvudet. Ellie spände blicken i honom och han skrattade.
“Just kidding, she’s in your room watching a film” forsatte han. Hon vände sig om och gick in i vårt sovrum.
“I think she’s in her period” sa Louis när Ellie inte längre kunde höra oss.
“Eew, Louis! I don’t want to think of Ellie like that” sa Harry.
“Harry, every girl has period” sa Liam.
“I know, but Ellie is my sister and I don’t want to talk about her period. It’s disgusting enough that I one time needed to buy tampons to her” fortsatte han och gjorde en äcklad min.
“Come on Harry, it’s not that disgusting” sa Zayn. Harry kollade på Zayn som om han var dum innan han fortsatte;
“Talking about Ellie’s period is like talking about Niall’s and Ellie’s sexlife”.
“Okay guys, I think it’s time for you to go now” sa jag och puttade ut dem i hallen samtidigt som en rodnad spred sig på mina kinder.
“Aaww, look my Leprechaun is blushing” sa Louis och nöp mina kinder med hans händer som om jag var ett litet barn.
“I know why you needed to babysit Sam last friday, they wanted to have sex!” utbrast Zayn och de andra skrattade.
“Goodbye lads!” sa jag och stängde dörren bakom dem.
“Don’t forget to use protection!” hördes Liams röst genom dörren. Jag himlade med ögonen och låste dörren.

Vi tänkte att vi kunde lägga upp ett kapitel på STO nu när vi ändå är lediga från skolan! :) Ni kommer även att få del 6 på söndag, visst är vi snälla? :P 
Iaf, ha det gött och vet ni vad?! Imorgon är det fredag! :D
Kram Josefin och Frida xxx
 

Still The One - del 4

| Postat i: Still The One
Tidigare
“Stop it! You love to be in One Direction. This is your dream! And if you weren’t in One Direction we would never have met” sa jag och drog mig ifrån kramen för att kolla honom i ögonen.
“You’re right, sorry” mumlade han.
“Don’t apologize” viskade jag. “Can we just drop this for the moment? Because I want to watch a film with my boyfriend that I love and my sister that I also love” sa jag efter en stunds tystnad. Niall nickade och log ett litet leende. Jag böjde mig fram och kysste honom.
“Eeww” hördes Samanthas röst vilket resulterade till att vi drog ifrån oss varandra skrattandes.

 

ELLIES PERSPEKTIV
“Niall, where’s the hairdryer?” frågade jag stressat medan jag skyndade mig in i sovrummet där han stod och bytte om.
Jag stannade till och tittade på hur snygg han var men rycktes snabbt tillbaka till verkligheten när han vände sig mot mig.
“I have no idea Ellie” svarade han med rynkad panna.
Jag drog en hand genom mitt blöta nyduschade hår och suckade. Jag kunde ju inte gå till jobbet och se ut så här.
“Just take it cool, we’ll find it. And if we don’t you don’t look that bad” sa han leendes medan han drog på sig en av sina pikéskjortor som han såg så bra ut i.
“I hate monday mornings” mumlade jag medan min blick gick runt i hela rummet.
“Me too, or at least I used to do” svarade Niall medan han gick ut till badrummet.
Jag lyfte på högarna med kläder som låg på golvet runt omkring i hela rummet. Ordning var väl inte min och Nialls grej, precis. Men jag kunde inte hitta hårtorken iallafall. Jag hade ju sett den igår någonstans, frågan var bara var. Efter en stunds letande gav jag upp och borstade igenom håret som hade torkat lite mera nu. En knut på huvudet fick det bli och de vanliga skinnskorna. Niall kom fram till mig när jag stod i hallen och gav mig en mjuk kram.
“Have a wonderful day, I’m gonna miss you” sa han leendes och kysste mig snabbt innan jag försvann ut genom dörren.
Dagen hade väl inte börjat perfekt precis. Eller jo, kanske. För jag hade ju en perfekt pojkvän.

NIALLS PERSPEKTIV
“Wake up Sam” sa jag lugnt och satte mig på Samathas säng.
Jag hade försökt väcka henne ett tag nu men tjejen sov som en stock.
“The breakfast’s ready” sa jag och skakade lätt på henne.
Hon fortsatte bara att sova och jag bestämde mig för att skoja lite för att kunna väcka henne. Jag lyfte försiktigt upp henne ifrån sängen och bar henne till badrummet som en liten prinsessa och hon sov såklart fortfarande. Jag satte på kranen lite, blötte ner min hand och drog den över hennes ansikte. Hennes reaktion visade att hon vaknade iallafall. Hon skakade snabbt på huvudet och öppnade sakta sina små bruna ögon och tittade sömndrucket på mig.
“What are you doing?” frågade hon sedan och skrattade lite.
“I’m waking you up” svarade jag medan jag torkade av min hand på en handduk och gick sedan ut med henne till köket.
“And restaurant Niall is from now open for the one and only little princess Samantha” sa jag medan jag satte ner henne på en stol.
Samantha skrattade lite och tittade på mig.
“Niall, where is Ellie?” frågade hon sedan.
“She’s at work, she’ll be home later so now it’s you and me” sa jag glatt medan jag satte mig ner mittemot henne.
“Okay, could restaurant Niall please give me some food?” frågade hon med tillgjord snobbig röst och det lät så otroligt gulligt.
“Of course, princess” svarade jag glatt medan jag bredde en macka till henne och lade på ost och gurka.
Hon tog snabbt upp mackan och tog ett stort bett.
“Niall, can we do something funny today?” frågade hon sedan med munnen full av mat.
“Of course! Have any ideas?” frågade jag och gjorde iordning en macka till mig också.
Samantha skakade på huvudet med en fundersam min.
“What about... You like animals, right?” frågade jag glatt.
Samantha nickade ivrigt.
“Yeah I love them! Dolphins are my favourite ones” sa hon och jag nickade gillande.
“Would you like to go on zoo today, just you and me?” frågade jag och hon log stort till svar.
“Yes please Niall I wanna do that! But can’t we ask Harry, Louis, Liam and Zayn too? They’re so funny” sa hon och jag nickade.
“Sure, I’ll call them when we’ve eaten up the breakfast” svarade jag och plockade fram min laptop för att kolla öppettiderna till The London Zoo, Londons största och mest kända zoo.
Samantha åt snabbt upp och drack upp sitt glas med juice.
“I’m going to the toilet!” sa hon och hoppade ner ifrån stolen och gick ut ifrån köket.

Jag skrattade lite åt hennes entusiasm och ringde Harry.
“Hey, Harry here”
“Hey Harry, it’s Niall. Ellie’s working today and I’m here with Sam. She wants to go to the zoo today, wanna join us? I’m gonna ask the other lads too”
“Sure, sounds fun! Should I come over to yours?”
“Yeah you can come, we’re ready soon”
“Okay, I’ll be there in an hour”
“Okay Haz, see you soon!”

Jag avslutade samtalet och ringde runt tillde andra killarna också, alla ville följa med. Vi hade gått på zoo tillsammans flera gånger och det var lika kul varje gång. En gång frågade Louis djurskötarna om han fick gå in till där aporna bodde och klappa dem. Det fick han ju såklart inte, men vi skrattade länge åt det. Han gick faktiskt nästan in i burarna, han försökte klättra in men slutade när vi blev hotade att bli utslängda. Det var väldigt roligt, och vi skulle nog ha kul idag med.

Jag gick ut ifrån köket när jag hade städat undan och in mitt och Ellies rum. Där stod Samantha framför sin väska och tittade på sina kläder. Jag hjälpte henne att välja lite kläder som iallafall jag tyckte var fina, dock visste jag ju inte hur mycket jag egentligen kunde om tjejkläder. Förmodligen inte så mycket, det tyckte inte Ellie iallafall. Vi gjorde iordning oss och borstade tänderna, och packade ner lite saker, bland annat min och Ellies systemkamera så att vi kunde ta lite fina kort. Samantha hade en jättesöt liten ryggsäck som hon ville ta med. I den hade hon stoppat ner en liten nalle och ett litet block med olika färgkritor som hörde till. Jag stoppade ner några mackor i min ryggsäck och grabbade tag i min keps och mina rayban-solglasögon. Samantha var otroligt snäll och gullig så mina förhoppningar om dagen var goda. Efter ytterligare en stund och en diskussion om huruvida Samanthas stora delfingosedjur skulle med eller inte, den skulle inte med, så kunde vi göra oss klara.

HARRYS PERSPEKTIV
Solen sken och det var en sådan där dag när man bara ville gå ut och stå och värma sig hela dagen i solskenet. Det var lite sval skön vind och inte ett moln på himlen, konstigt för att vara september men jag klagade inte. Jag parkerade bilen på Nialls och Ellies uppfart och klev snabbt ur. Shorts var ett bra val av mig idag. Jag gick upp och knackade på dörren och hörde springande steg. Några sekunder senare stod Samantha i dörröppningen med ett leende på läpparna.
“Harry!” sa hon glatt och jag gav henne en stor kram.
“Hey Sam” sa jag när jag hade släppt taget om henne.
“Hey Harry” hörde jag Niall säga och tittade upp.
Alla killarna var här förutom Louis, det var som det skulle alltså. Louis var alltid den som var sen och som vi fick vänta på. Mest för att han var allmänt seg med saker och tog alltid lika lång tid på sig som Ellie att välja en outfit.
“Hey” svarade jag glatt och gav Liam, Zayn och Niall varsin kram.
“So where’s Louis?” frågade jag sedan.
“He couldn’t find his t-shirt with small blue stripes and he wanted to wear it today” sa Niall och skrattade lite.
Jag suckade lite åt det. Typiskt Louis.
Efter ca en halvtimme dök han upp och vi kunde äntligen åka. Vi gick alla ner till bilarna. Eftersom vi var 6 personer behövde vi ha två bilar. Jag och Louis erbjöd oss direkt att vi kunde åka med Samantha vilket alla gick med på. De andra var förmodligen glada att få lite lugn och ro ifrån oss även om det bara var för ett litet tag.
“I’ll drive!” ropade jag och hoppade in i förarsätet på min bil.
“Fine” suckade Louis och satte sig bredvid mig när han hade spänt fast Samantha där bak.
Liam, Niall och Zayn satte sig i Nialls bil och vi alla åkte tillsammans till The London Zoo. Samantha pratade hela vägen om sin nalle och vad hon hade med sig, vad hon ville se för djur och hon hade ungefär tusen frågor om djurparken, vilket gjorde vägen dit längre än någonsin. Jag hann alltid glömma bort hur jobbig hon kunde vara när vi inte sågs. Men en unge med charm var hon iallafall, det kunde nog alla hålla med om.

SAMANTHAS PERSPEKTIV
“Look, look! An... What is it?” frågade jag killarna medan jag pekade på en slags fågel som gick runt och runt.
“That’s an ostrich” sa Harry och jag nickade glatt, glad att lära mig mer om något nytt djur eftersom att jag älskade djur.
“An ostrich! And another one!” utbrast jag och pekade på fler strutsar som kom närmre oss från andra sidan stängslet.
Harry lyfte upp mig och satte mig försiktigt på sina axlar vilket gjorde att jag fick hålla mig i samtidigt som skrattet bubblade upp inom mig.
“Harry!” skrattade jag och försökte komma ner ifrån honom.
Jag upptäckte några djur en bit bort och pekade ivrigt ditåt.
“Elephants!” utbrast jag förtjust.
Harry satte ner mig och vi alla styrde stegen mot den stora inhägnaden där elefanterna fanns. Killarna turades om att ta kort på oss och jag hade väldigt roligt.

NIALLS PERSPEKTIV
Vi gick runt och tittade på en massa olika djur och man märkte verkligen att Samantha älskade djur. De andra killarna verkade också ha kul, men vem gillade inte att gå på djurpark? Det enda som kunde blivit bättre var om Ellie hade varit här. Men vi kunde ju gå hit hon och jag, en annan gång. Plötsligt knackade någon mig på axeln och jag vände mig förvånat om.
“Hey Niall!” sa en tjej och log stort.
Jag rynkade på pannan. Visst hade jag sett den här tjejen förut?
“I’m a huge fan” fortsatte hon och log mot mig men hon gjorde en äcklad min när hon såg de andra killarna.
“Okay..” sa jag osäkert och undrade vad hon ville.
“I think you should go solo career” fortsatte tjejen bestämt.
“Uhm, thanks I guess but that’s not gonna happen. Sorry” svarade jag och tyckte bara att det var en konstig tjej.
“Don’t you remember me? I met you and your slut at the shopping centre the other day” sa tjejen otåligt och det var då det gick upp för mig.
“Is it you? I don’t wanna talk to you. You should probably go” sa jag surt och tog ett steg iväg från henne.
“No, I don’t think so” sa hon och tog tag i min ena arm och strök sin hand över den.
“Let me go” sa jag bestämt och skakade av mig hennes hand.
Hon tog ett hårdare grepp om mig.
“No, I think you should break up with your slut. Someone like me would be so much better for you” sa hon och jag skakade häftigt på huvudet.
“She’s not a slut, and I would never date you!” utbrast jag och knuffade bort henne ifrån mig.
“Niall, you don’t need to hide it. Everyone knows it’s true. And I’m sure it gets boring to be with the same girl so long, right? You need someone new, someone fresh. Not a disgusting old thing” sa hon och min hand flög upp till hennes ansikte för att slå till henne.
Men precis innan jag gjorde det hejdade jag mig själv. Det skulle inte göra någonting bättre.
“Leave me alone” sa jag argt och knuffade bort henne ifrån och skyndade bort till killarna och Samantha. Men det var bara ett problem... Samantha var inte där.
“Guys, where’s Samantha?”

Lite drama där! Vart tror ni att Samantha är? Kommentera på nu så får ni TFP imorgon :) 
//Josefin & Frida

Still The One - del 3

| Postat i: Still The One
Tidigare
“It’s two promises rings. Ellie, I love you and I always will. And someday I will marry you and we will have kids. And did I mention that I love you? To the moon and back” sa Niall. Jag log stort och kände hur ett par tårar trängde sig fram.
“Don’t cry my love” sa Niall och kramade om mig.
“I’m just so happy” sa jag och drog mig ur hans famn för att kolla honom i ögonen.
“I love you too Nialler, I always will. I can just see a mini you running around and laughing at everything. This is perfect Niall, you are perfect. I love the ring” fortsatte jag och kollade på ringen. Han tog den ena och satte den på mitt vänstra ringfinger och jag gjorde det samma med honom. Jag kollade upp på honom och kysste honom med så mycket passion och kärlek som jag kunde.

  

NIALLS PERSPEKTIV
“Good morning sweetie” sa jag och lade armarna om Ellies midja.
“Good morning” svarade hon och vände sig om i min famn och kysste mig.
“Do you want breakfast?” fortsatte hon efter vi hade dragit oss ifrån varandra från kyssen.
“You don’t have to ask” svarade jag.  
Hon fnissade till och gav mig en kopp med kaffe. Vi satte oss runt köksbordet där det stod framdukat frukost.
“So, what do you wanna do today?” frågade jag henne och tog av mig av maten. Ellie kollade på almanackan på väggen och vände sig sedan leendes mot mig.
“It’s sunday, so what about we go out and having lunch and maybe go to the cinema” svarade hon.
“It’s a date” fortsatte jag och log.

ELLIES PERSPEKTIV
“Hello?” sa jag och tog mobilen mot örat.
“Hi Lil ‘sis” hördes Harrys röst på andra sidan luren.
“Wazzup?” frågade jag och tog Nialls hand i min samtidigt som vi gick mot hans bil.
“Well, I was wondering if you could take Sam today, me and Louis wanted to have a guy day you know” sa han.
“Eehm, me and Niall was supposed to go on a date but I guess that she can come with us” sa jag och Niall kollade frågandes på mig. Harry mimade jag och han nickade.
“That would be great, so when do you pick her up?” frågade han.
“In ten, ish” svarade jag.
“Great, see ya soon then, love you Ellie” sa han och jag hörde Sams skratt i bakgrunden.
“Yeah, love you too Hazza” svarade jag och lade på.
“Is it okay if Sam is with us today?” frågade jag.
“Yeah sure” svarade han och log. Han backade ut från vår uppfart och snart var vi påväg mot Harrys lägenhet.

“I want ice-cream, please can we buy some ice-cream?” tjatade Samantha för säkert tusende gången när vi stod i kön på Nando’s.
“But I already told you, they don’t have ice-cream here Sam” sa jag nu lite smått irriterat och Samantha började gnälla igen.
“But I want ice-cream!”
Jag suckade tungt.
“Okay, listen. If you get an ice-cream, do you promise to eat some food first?” frågade jag och Samantha nickade.
“I can go and buy her an ice-cream” sa Niall snällt och log gulligt.
“That would be amazing, thanks a lot” sa jag och kysste honom snabbt på kinden.
“What do you want?” frågade Niall Samantha och böjde sig ner emot henne.
“A 99” sa hon bestämt.
Det var hennes favoritglass och hon valde alltid den trots att det bara var mjukglass med choklad inuti.
“Okay, I’ll go buy one in the shop around the corner. Order one double chicken breast burger for me but with extra chips” sa han och kramade min hand innan han vände sig om och gick ut ur Nando’s.
Jag tittade efter honom med ett leende. Min blick följde hans ryggtavla när han gick tills jag inte kunde se honom mer. Då vände jag mig tillbaka mot Samantha.
“Finally, which universe are you in? Niall Horan’s world?” frågade Sam och fnittrade lite.
“Yeah, I think I am” svarade jag henne medan vi kom framåt i kön.
“But don’t kiss in front of me, it’s gross” sa hon och fnittrade lite till och jag tog tag i hennes hand för att inte tappa bort henne.
“Then we will kiss all the time” retades jag och hon skrattade.
“Eww”.
Vi kom framåt i kön och vi snart fick vi beställa. Jag var inte förvånad över vad Niall hade velat ha, han åt ofta så mycket eller kanske mer än så. Jag själv tog en sallad och Sam tog kycklingvingar. Vi stod och väntade på maten när Niall dök upp igen med en glass i handen till Sam.
“Thank you Niall” svarade jag och tog glassen i min hand innan Sam skulle ta den och börja äta på den.
“Antime” svarade han leendes och hans ögon sken upp när han såg sin mat bli klar.
Vi alla tog vår mat och satte oss vid ett bord. Det var ganska mycket folk här på Nando’s idag och det kom fram några fans som bad om Nialls autograf och han tog bilder med dem. Alla tyckte att Samantha var söt och som den utåtriktade sexåringen hon var ställde hon gärna upp på bilder med Niall. Jag fick vara med på några bilder eftersom att några av dem bad så snällt. Trots att vi hade varit tillsammans så länge nu kunde jag fortfarande inte säga att jag ärligt kände mig bekväm med alla kameror som fanns runt oss så fort vi gick ut i allmänheten. Det visste Niall om och han förstod mig, han var själv trött på det ibland. Efter ett tag fick vi iallafall äta ifred och det kändes skönt.
“So which film should we see?” frågade Niall när han hade tuggat i sig sin första stora tugga.
“I know, I know!” utbrast Sam exalterat.
Vi båda tittade frågande på henne och hon började genast berätta om någon barbiefilm hon ville se. Jag skakade på huvudet.
“No, please not Barbie! You see it all the time Sam, choose something else” bad jag och Niall tittade tacksamt på mig.
Det var inte direkt hans typ av film.
“But I wanna see Barbie” sa Sam men jag skakade på huvudet.
“No, choose something else. You can’t always get what you want” sa jag och hon nickade medan hon tänkte.
Till slut bestämde vi oss för den nya batmanfilmen, den var alla överens om att vi kunde tänka oss att se på. Vi fortsatte att äta och ha det mysigt, man kanske inte tror det men Nando’s är faktiskt ganska trevligt. Efter en stund var vi klara och hade lyckats få bort all glass från Sam’s ansikte och händer. Vi gick sedan hand i hand alla tre med Samantha i mitten till köpcentret för att titta lite. Vi hade ändå tid kvar innan bion skulle börja. Vi hittade världens gulligaste mössa till Sam som jag bara var tvungen att köpa. Jag hittade också lite smycken och en marinblå pikétröja till Niall och eftersom han bara älskade pikétröjor så köpte vi den.

När vi skulle gå ut från butiken vi hade varit i krockade jag med en blond tjej som såg ut att vara i 14-årsåldern. Hon blängde surt på mig men log stort när hon såg Niall som stod lite bakom mig.
“Niall Horan, is it really you?!” utbrast hon glatt och slängde en snabb bitchblick mot mig. Det gjorde mig arg. Okej om hon inte gillade mig så mycket men hon behövde inte vara dryg. Niall steg fram till tjejen med ett leende.
“Yes, it’s me” svarade han och jag höll hårt i Samanthas hand medan jag ställde mig lite snett bakom Niall för att låta honom prata med tjejen som verkade vara ett fan.
“I’m so glad to meet you! I’m Chelsea and I’m a huge fan” svarade tjejen honom.
Hon fick en autograf och ett kort och hon tittade surt på mig.
“Who’s that?” frågade hon Niall medan hon stirrade på mig.
“It’s Ellie, my girlfriend” svarade Niall glatt och lade armen omkring min midja.
“Your girlfriend? Are you sure you didn’t mean your slut?” frågade tjejen och hon stirrade fortfarande argt på mig.
“What the hell are you saying?! She’s not a slut!” utbrast Niall argt och jag kunde se hur det blixtrade till i hans ögon.
“Yes, she is. Look how ugly she is, ew” sa tjejen spydigt och granskade mig upp och ner med kritisk blick.
Samantha gömde sig skrämt bakom mig och jag höll hårt i hennes hand medan jag kände hur min underläpp darrade.
“She’s not ugly, she’s the most beautiful girl in the world. You don’t know anything so just shut up! And you can’t say those things about her!” skrek Niall argt och jag märkte att folk omkring oss hade stannat till för att titta på scenen som utspelade sig.
Det här skulle säkerligen vara med i tidningen imorgon.
“You should shut up, Niall. You know how many girls that you can have out there and you chose her of all the girls? She’s just eww, look at her” sa tjejen surt och blängde återigen på mig. Jag kände hur en tår trängde sig fram från mitt ena öga och jag torkade snabbt bort den.
“Don’t talk about her like that! She is amazing and I love her! If you really are a fan you should respect my choices and not hate on my lovely girlfriend!” sa han argt. Han kollade medlidsamt på mig och tog min hand i sin och drog iväg mig och Samantha från det dumma fanet. När vi kommit en bit bort så stannade Niall och drog in mig i hans famn. Där släppte jag allt och grät i hans famn. Han strök mig över håret och höll om mig hårt.

“Shh, its okay. She’s just jealous, you’re beautiful and amazing. Don’t listen to her, I love you and that’s all that matters” sa han och pussade mig på pannan. Jag snyftade till och drog mig närmre Niall. Faktum var att ända sedan jag och Niall blev tillsammans så har jag fått mycket hat. Visst var det några fans som stöttade oss och det betydde jättemycket. Men när mer än hälften av deras fans hatar en så blir det för mycket. Jag älskar Niall, mer än något annat. Men jag kan inte fatta hur hans fans har mage till att göra något sådant här. Jag är ju bara en vanlig människa och har faktiskt känslor.

“I love you Niall” sa jag och kollade in i hans ögon. Han torkade bort några tårar som rann ner för mina kinder och böjde sig ner för att placera en nätt kyss på mina läppar.

“I love you too honey, don’t cry, It makes me cry to” sa han och jag såg hur hans ögon började tåras. “It hurts me to know that you’re hurt because of me” fortsatte han.

“Niall, it’s not your fault” sa jag och drog in honom i en kram en gång till.

“It is! If I wasn’t in One Direction you wouldn’t get any hate and we could be happy” sa han och snyftade till.

“Stop it! You love to be in One Direction. This is your dream! And if you weren’t in One Direction we would never have met” sa jag och drog mig ifrån kramen för att kolla honom i ögonen.

“You’re right, sorry” mumlade han. 

“Don’t apologize” viskade jag. “Can we just drop this for the moment? Because I want to watch a film with my boyfriend that I love and my sister that I also love” sa jag efter en stunds tystnad. Niall nickade och log ett litet leende. Jag böjde mig fram och kysste honom. 

“Eeww” hördes Samanthas röst vilket resulterade till att vi drog ifrån oss varandra skrattandes.


Del 3, kom lite senare än vad vi trodde men här är det iallafall! Tell me what u think! :P Lite känslosamt, tycker ni inte? Men är inte Niall för gullig :') 

Ha en bra söndagskväll! //Josefin xxx


Tidigare inlägg Nyare inlägg