Don't Let Me Go - kapitel 36

| Postat i: Don't Let Me Go
Tidigare: 

När vi båda inte kunde andas lika bra längre så drog vi oss långsamt ifrån varandra. Jag lutade min panna mot hans och kollade in i hans ögon. Ett leende spred sig på båda våra smått svullna läppar samtidigt som vi andades tungt.

“Happy birthday love” viskade han.

“Thank you Harry.”

 

SUMMERS PERSPEKTIV

“Thank you for the breakfast Harry” sa jag leendes när vi plockade undan allt.

“No problem babe” sa han och log mot mig. Jag satte på diskmaskinen och drog sedan in Harry i vardagsrummet för att kolla på tv en stund innan vi skulle gå till skolan. Vi satte oss ner i soffan tätt intill varandra. Harrys arm var omkring mina axlar och mina armar var runt hans midja. Hans ena hand fann sin väg ner i sin ena ficka.

“Here, I’ve got something for you” sa han och sträckte fram en liten ask mot mig. Jag tog med ett leende på mina läppar emot den och öppnade den långsamt.

“Oh my god thanks Harry, it’s really beautiful!” utbrast jag glatt och slog armarna om honom i en kram. Han skrockade mot min axel och kramade mig tillbaka.

“You haven’t seen it all” sa han och drog sig ifrån kramen. Han tog halsbandet från min hand och öppnade hjärtat för att visa en bild på oss två. Ett större leende spred sig på mina läppar. “Maybe it’s cheesy bu-” började han men jag var snabb med att avbryta honom.

“No, it’s perfect Harry. Thank you so much” sa jag och kollade noggrant på bilden. Det var när vi hade varit på ett hotell över en natt och jag hade bestämt att vi skulle ta kort tillsammans. Såklart så hade Harry protesterat i början men efter ett tags övertalande så hade jag fått några riktigt fina kort på oss tillsammans. Jag kollade leendes upp mot honom och placerade mina läppar på hans i en nätt kyss.

“Can you help me to put on the necklace?” frågade jag och han nickade. Jag vände mig om så att jag satt med ryggen mot honom. Harry lade allt mitt hår på ena sidan axeln och jag rös när hans händer nuddade min hud. Han satte långsamt på mig mitt halsband och när han var klar kysste han min nacke snabbt. Jag vände mig om mot honom igen och såg hans tydliga smilgropar som jag fallit så hårt för. Det fanns verkligen ingen annan som var så här underbar, det var helt klart sant.


“Happy birthday my best best best friend in the whole world!” utbrast Lucy och anföll mig med en stor kram när jag och Harry klev in genom dörrarna till skolan senare den morgonen.

“Thank you!” svarade jag glatt och skrattade åt den hyperaktiva tjejen i min famn som var min bästa vän.

“Okay, so I’ve got something for you but can we take it after school? Or maybe you’re going to dinner with your mum?” frågade Lucy och klev ur vår kram så att hon kunde titta på mig. Jag skakade sorgset på huvudet och påmindes ännu en gång av det som jag gjorde allt för att inte tänka på. Mamma brukade alltid ta mig ut på en födelsedagsmiddag varje år, men i år skulle nog inget bli som det brukade eftersom att min mamma var på andra sidan jordklotet och inte ens mindes min födelsedag.

“Oh, okay. Did you get any present from her?” frågade Lucy glatt, men fick bara ännu en huvudskakning som svar av mig.

“Summer, is everything like it should be?” Lucy tog ett steg närmre mig och granskade mina ögon. Jag kände en stor hand ta tag i min och visste direkt att det var Harrys, han var alltid där när jag behövde honom och det kändes så otroligt skönt.

“She forgot it” mumlade jag och suckade. Jag behövde inte säga mer, jag kunde se att Lucy förstod direkt vad jag menade. Hon såg förvånad ut, och det skulle jag nog också varit om jag var hon för det här hade aldrig hänt förut. Det här borde inte hända, ingen förtjänade det här.


Skoldagen passerade som i ett töcken, jag var inte riktigt medveten om vad jag gjorde och kunde inte koncentrera mig på någonting. Alla tankar på min mamma gjorde mig trött, jag saknade henne men samtidigt inte. Jag ville att hon skulle komma hem, men samtidigt inte. Hon hade verkligen gått över gränsen för vad en förälder kunde göra emot sitt barn, och det hade min pappa också gjort, för länge sedan. Jag avskydde båda mina föräldrar djupt och jag förstod precis hur Harry hade känt för sin pappa. Hans pappa… Som var död. Harry hade nästan ingen och jag hade lovat mig själv ända sedan den dagen, att vara där för honom. Visst kanske jag hade det hemskt nu, men han hade det värre.

“Are you ready for the practice?” frågade Lucy och avbröt mig i mina tankar. Just det, det var cheerleading idag.

“Yeah I guess so.” Jag log vagt och kollade på Lucy. Harry hade sagt att han skulle komma och kolla och jag visste inte om jag skulle vara glad eller nervös. Jag hade aldrig haft problem med att uppträda inför folk som jag inte kände, men när det väl kom till folk som jag kände så blev allt mycket värre. Lucy kollade medlidande på mig och drog sedan in mig i omklädningsrummet. Som vanligt var vi sena och jag visste att Serena skulle hacka på oss för det, men Serena var inte direkt mitt största problem just nu.


Vi bytte om till våra röda dräkter och gick sedan in till gymnastikhallen. Eftersom det var i slutet av september nu så  kunde vi inte träna ute längre. Omklädningsdörrarna stängdes bakom oss med en smäll och allas blickar vändes mot oss.  Serena korsade sina armar över bröstet och kollade surt på oss.

“Our practice started seven minutes ago” sa hon surt när vi kom fram till den lilla samlingen vi alltid hade i början.

“Yes we know, our class went over time” förklarade jag och Serena himlade med ögonen.

“Whatever… Okay let’s ge started guys!” Hon satte igång musiken och vi gjorde vårt nummer. Som vanligt så hade Serena något att klaga om.

“Seriously Spencer?! You have to stop eating fastfood, all of us can see your fat stomach!” skrek Serena och alla tystnade. Spencer kollade sårat ner i marken och satte en hårslinga bakom örat. “If we’re going to win the coompetition in two months everyone has to look skinny and beautiful. Not like you Spencer. You’re out of the team i you don’t start loosing weight” sa Serena surt och jag såg Spencer torka bort en tår från hennes öga. Jag rynkade min panna och gick fram till Serena.

“What’s wrong with you Serena?! You can’t just walk around and call people fat!” utbrast jag argt och ännu en gång hade jag allas blickar mot mig, även de i basketlaget glodde.

“Shut up Summer, you have nothing to say here! I call people fat if I want too! I’m the captain of this team and I have to make sure that everyone looks at least okay. Not like a fucking potato!” skrek hon tillbaka och där gick min gräns. Jag höjde handen och slog till henne på kinden. Alla drog häftigt efter andan och Serena stirrade med uppspärrade ögon på mig. “What the fuck did you just do?” hon tog en hand för sin ömmande kind.

“I slapped you, you have no right to talk about people like that. I just got tired of you” sa jag och ryckte på axlarna. Serena kollade argt, nej rasande, på mig.

“You fucking bitch! First you take Harry from me and now you tell me what to do! If I was you I would watch out for myself, because you are this close to get kicked out off the team!” skrek hon argt och puttade till mig.

“I didn’t take Harry from you and right now I don’t care if you kick me off the team because then I don’t need to face you so often” sa jag spydigt tillbaka.

“Aahh I’m going to kill you!” skrek hon och slog till mig rakt på näsan. Smärtan spred sig och jag kände hur något rann ner mot min mun. Blod. Jag höll upp min hand för min näsa och gjorde allt för att inte börja gråta. Jag såg Lucy kolla oroligt på mig och skulle precis gå fram mot mig när jag slog till Serena på hennes käke. Hela hennes ansikte blev rött, speciellt hennes högra käke, och hon tog två kliv framåt. Hon slog till mig på kinden ännu en gång och precis när jag skulle knuffa till henne så kände jag två starka armar om min midja och den där aftershaven som jag älskade.

“Harry, let go off me I’m gonna punch her so hard!” skrek jag argt och försökte ta mig ur hans starka grepp.

“No love I’m not gonna do that, now stop squirming and let’s get out of here” sa han och jag såg i ögonvrån hur alla kollade förvånat på Harry. Ja, jag kunde ju förstå varför, jag hade också gjort det om jag hade sett detta för någon månad sen. Hade det inte varit för omständigheterna så hade han säkert stått och hejat på. Om inte värre, varit med i fighten. När jag insåg att Harry inte skulle släppa taget så slutade jag att röra mig i hans famn. Jag andades tungt och såg hur det hade droppat blod på min dräkt. Näsan gjorde fortfarande hur ont som helst och som pricken över i:et så värkte det som fan på min kind. Lucy kom fram till oss och drog mig mot henne. Harrys käke var spänd och hans nävar var knutna. Han gick långsamt fram till Serena.

“You’re not hitting my girl again, do you get it?” sa han bestämt och mitt hjärta värmdes när han sa “my girl”. Serena satte bara armarna i kors innan hon gick därifrån. Harry kollade surt efter henne innan han kom fram till mig.

“You okay?” frågade han oroligt och lade sina händer på mina axlar. Jag nickade långsamt och drog ett finger under min näsa. Det droppade blod ner på min dräkt och mitt finger var rött efter blodet. Harry lade sina händer på min midja och kollade ner på mig.

“Jump” sa han och jag kollade konstigt på honom. “Just jump” upprepade han och jag gjorde som han sa. Han tog ett stadigt grepp under mina lår och jag virade mina ben om hans midja.

“Harry I can walk, I’m not that hurt” sa jag och han skrockade samtidigt som han började gå mot omklädningsrummet.

“Maybe, but I wanted to carry you so stop complaining.”
 

God kväll kompisar! Hur har ni det? Här är det -10 grader vilket kanske inte är det roligaste... Men vad som är roligt är ett nytt kapitel :P Hoppas ni gillar det och glöm som sagt inte att kommentera, ni har varit lite dåliga på det på den sista tiden... Aja, ha en fortsatt bra kväll så hörs vi på onsdag! 
 
//Josefin xxx

Superbra del! Gött att Serena äntligen fick lite av sin egen medicin

det är typ -9-10 garder där jag bor men annars bra :p + MeeeRRa :3

d

loveee iiittt

Äntligen säger hon ifrån till Serena ! Herregud vad hon är elak , tur att Harry hann komma innan det blev värre :o älskar verkligen den här novellen btw , såå bra !! :)

Aww Harry ä så söt, önskar att man hade en sådan i sitt liv... Superbra kapitel!

Svar: Oohh ja det önskar jag med!! ;) tack! //J
ettdstories.blogg.se

Tänkte på en grej, vad tycker resten av killarna om deras förhållande ? :)

Svar: Jag kan inte direkt säga vad Louis och Zayn tycker om deras förhållande utan att avslöja för mycket... Vi har drama planerat :P Niall och Liam tycker att förhållandet är okej. De vill se Summer glad, vilket hon är med Harry. Men de är rädda för att Harry ska såra henne. De litar inte på Harry så mycket.
Hoppas det var ett hyfsat bra svar på din fråga :) /Josefin
ettdstories.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: