Don't Let Me Go - kapitel 35

| Postat i: Don't Let Me Go
Tidigare:
“I understand, and just so you know. I’m not pushing you into anything.” Wow, jag hade aldrig trott att jag skulle säga det där till någon tjej. Alla personer som jag haft sex med hade inte betytt något. Men med Summer var det skillnad. Och jag visste precis varför. Hon var inte som de andra tjejerna jag haft ihop det med. Hon var så mycket mer och hon betydde jättemycket för mig. Tanken på att ha sex med Summer kändes obeskrivlig. Enligt mig själv så var det en viktig sak i en relation. Men om hon inte ville än så tänkte jag absolut inte tvinga henne. För jag, Harry Edward Styles, var kär i henne. Och jag skulle inte bli av med henne så enkelt.

 


SUMMERS PERSPEKTIV

20 september

Hans varma famn fick mig att känna mig som om ingen i hela världen skulle kunna skada mig, och han doftade en blandning av apelsin och den där aftershaven han brukade ha på sig. Harry log stort och pressade samman våra läppar i en passionerad kyss. Mina armar fann sin väg kring hans midja och alltihop kändes så rätt, som om det alltid varit menat att bli vi två. Hans mjuka läppar vandrade till min nacke och sedan tillbaka till min läppar igen,  och vi kysstes djupt. Efter en liten stund drog sig Harry ifrån mig några centimeter och tittade djupt in i mina ögon.

“You make me feel so loved” mumlade han medan en röd färg spred sig på hans kinder. Hans röst var hes och mörk, precis så som han lät när han just hade vaknat.

“That’s just because you are” svarade jag och log stort. Det fanns ingen plats på jorden jag hellre skulle vara än i Harrys armar just nu. Jag kröp ihop närmre i hans famn på min säng där vi låg bredvid varandra. Våra armar och ben var ihopflätade och värmen ifrån hans kropp gjorde att jag också blev varm, både inombords och på utsidan. Jag tittade upp på min pojkvän som log smått och jag kunde se hans smilgropar på kinderna som bara var en av alla de miljoner saker jag älskade med honom. En lycklig känsla spred sig inom mig, han fick mig att känna mig varm, trygg och älskad på ett sätt jag inte hade upplevt förut. Jag lutade mig fram och skulle precis pressa mina läppar emot hans när-


Ett väldigt vibrerande fick mig att stöna högt och önska att jag bara kunde få sova lite till. Jag lade handen bredvid mig på det som jag trodde var Harry, men kände bara en tom säng bredvid mig. När jag insåg att vad jag nyss trott att jag hade upplevt bara hade varit en dröm så slöt jag ögonen igen, i hopp om att få sova och komma tillbaka till min dröm. Men det som inte slutade ringa mig, verkade tydligen ha andra planer. Efter någon minut satte jag mig trött upp och ryckte upp min mobil ifrån nattduksbordet i en hastig rörelse. Det starka ljuset ifrån mobilen fick mig att kisa och jag tryckte vant på svara utan att titta vem det var som ringde, vem ringde egentligen när klockan förmodligen var… Mitt i natten?


“Hello?” frågade jag nyvaket och visste inte vem jag förväntade mig på andra sidan luren. Ett hest skratt fyllde mina öron följt av en mörk väldigt välbekant röst.

“Sorry for waking you up, love.”

Ett leende spred sig över mina läppar när jag hörde vem det var jag pratade med.

“Harry? What’s the time?” lyckades jag få fram innan en gäspning for ur mig.

“It’s 6AM, and you seem pretty tired.” svarade Harry med något roat i tonen. Det han sa fick mig att bli både förvånad och en aning irriterad, varför ringde han mig så tidigt på morgonen när vi båda vanligtvis sov djupt? Bäst att han hade ett bra anledning.

“Why in bloody hell would you wake me up at six? I mean, you could have called me in an hour and I’d probably be awake” sa jag och blinkade med ögonen i ett försök att bli piggare. Mitt rum var fortfarande ganska mörkt så här tidigt, ljuset hade inte nått morgonen än eftersom det nu var höst, men det var fortfarande strimmor av ljus som lyste upp här och var i mitt rum. Harry skrattade lite på andra sidan luren, men jag förstod inte varför.

“Do you know what day it is today?” frågade Harry en aning roat, jag kunde bara föreställa mig hans retsamma ansiktsuttryck.

“No, why would I know that? It’s too early, my brain isn’t working” svarade jag och log lite.

“Well, it’s a very special day today, as far as I know..” sa Harry triumferande och jag kunde praktiskt taget se leendet som fanns på hans läppar.

“Well, it must be since we’re both even awake at six in the morning?” sa jag frågande och satte mig upp. Jag kunde ändå inte somna om nu så jag kunde lika gärna prata med min galna pojkvän som ringde mig klockan sex på morgonen utav en anledning jag inte kunde förstå.

“Okay, I’ll give you a hint. Happy birthday to you, happy birthday to you, happy birthday dear Summer, happy birthday to you.” Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag hörde Harrys fina röst, och jag insåg att han hade rätt. När jag tänkte efter så var det ju faktiskt den tjugonde september idag, vilket också betydde min födelsedag. Jag hade bara varit så upptagen med annat att jag knappt hade hunnit tänka på det, men nu blev jag påmind.

“Wow, I totally forgot about it Harry. Thank you, I’m glad you remembered even though I didn’t” sa jag glatt och tryckte telefonluren närmre mitt öra.

“You’re welcome, love. I just can’t believe you actually forgot your own birthday, that’s a shame. And of course I remember, how could I ever forget?”

“You tell me” sa jag och skrattade lite. “By the way, why couldn’t you have congratulated me later in school like everybody else?” fortsatte jag.

“Well… I wanted to make sure I was the first one to say happy birthday to my special girl.” Det Harry sa lät så himla gulligt och jag kunde inte fatta att han hade gått upp så tidigt bara för att säga grattis till mig. Plötsligt slog det mig att vi inte började förrän klockan tio idag iallafall… Fyra timmar tills dess.

“You do realise that we don’t start before 10am today, right?” sa jag med ett skratt och hörde hur Harry suckade djupt.

“God, I really am dumb… Sorry for calling this early, I forgot” mumlade han en aning skamset. Jag skrattade lite och kände mig genast lite piggare nu.

“That’s alright, love. Now I’ve got some hours to kill, you could always come over before school if you want” svarade jag och drog en hand igenom mitt trassliga hår.

“That sounds good babe, I’m just gonna leave Cara at the playschool then I’ll be at yours. I’m gonna cook you a very delicious brekfast” sa han och jag kunde se hans leende framför mig.

“That sounds lovely Haz, I’ll see you soon.”


När vi hade sagt hej då så skyndade jag mig in i mitt badrum. Jag drog snabbt av mig Harrys tröja som jag numera sov i och klev in i dushen. Det varma vattnet fick mig att slappna av och jag slöt ögonen av ren njutning. Jag gjorde allt som en tjej brukade göra i duschen innan jag klev ut från den. Jag virade in mig i en vit handduk innan jag gick tillbaka in i mitt rum igen. Jag tog fram dagens outfit som var ett par tighta svarta jeans och en vit skjorta. Jag sminkade mig lätt och borstade igenom mitt blöta hår. Jag kollade mig i spegeln och log smått, nöjd med resultatet så gick jag ner till köket. Ett större leende placerades på mina läppar när jag insåg att min mamma skulle sitta där nere i köket med ett leende på sina läppar och ett paket framför sig. Det hade alltid varit så och varje år fick jag alltid något genomtänkt som hon visste att jag gillade. Jag tog de sista stegen ner för trappan och gick in i köket. Men istället för att se mamma där med ett paket framför sig så såg jag endast en liten lapp. Besvikelse spred sig i hela min kropp när jag visste vad det skulle stå. Leendet som nyss funnits på mina läppar var som bortblåst när jag gick fram till köksön där lappen låg.


Good morning Summer, I had to go away for an important job. I’ll call you later!  xoxo Mum


Jag rev lappen i tusen bitar. Inte en jävla gratulation kunde man få. Hur kunde hon glömma min födelsedag och åka bort? Vilken mamma gjorde så? Jag hade ingen aning om hur jag skulle känna. Aldrig trodde att detta skulle hända. Jag visste att min mamma hade mycket med sitt jobb, men man glömde inte sin dotters artonårsdag, det gjorde man bara inte. Jag satte mig långsamt ner på en av barstolarna och stirrade rakt fram ut genom fönstret. Solen sken och orangea löv låg på marken. Men egentligen brydde jag mig inte så mycket om miljön. Jag ville att mamma skulle komma hem med en ursäktande min och krama om mig. Säga att allt var ett skämt och att hon egentligen var ute för köpa frukost till oss. Men hur mycket jag än ville att det skulle hända så visste jag att det bara var en dröm som aldrig skulle gå i uppfyllelse, hon hade glömt. Jag stirrade rakt ut i tomma intet och kände mig inte alls hungrig längre, jag hade helt tappat aptiten. Min födelsedag borde varit den dagen jag kände mig som lyckligast, jag var ju äntligen 18 år. Men det kändes faktiskt tvärtom, min mamma hade fullkomligt glömt bort min viktigaste dag på året och det gjorde ont. Jag visste ärligt talat inte hur länge jag hade suttit där och gjort ingenting när jag hörde en knackning på ytterdörren; det var Harry.


Harry hade ett stort leende på läpparna när jag öppnade dörren för honom.

“Happy birthday, Su-” började han men avbröt sig när han såg att jag inte var särskilt glad.

“What’s wrong?” frågade han oroligt och släppte sina väskor han höll i på golvet. Han drog in mig i sin famn och jag lutade tungt huvudet emot hans axel.

“She forgot it” mumlade jag tyst.

“Who forgot what?”

“My mum, she forgot my birthday” svarade jag och suckade. Harry strök mig över ryggen och pussade min panna.

“Are you sure? Maybe she’s just out and fixing something for your birthday present?” sa han fast det lät mer som en fråga.

“Yeah I’m sure, she left me a note that said that she wouldn’t be home for another few days and she didn’t mention anything about my birthday.”

“I’m really sorry Summer, I-I don’t know what to say” sa han och drog sig ifrån mig lite så att han kunde kolla in i mina ögon. Hans gröna ögon lös av medlidande och han bet sig löst i läppen.

“You don’t have to say anything Harry” sa jag och log smått. Känslan av att han var här räckte och även om klockan bara var runt sju så var jag pigg.

“Well, if I’m not going to say anything. Then let me give you this..” började han och lutade sig fram för att placera sina läppar på mina. Jag slöt mina ögon och drog Harry närnare mig genom att slå armarna om hans nacke. Hans armar fann sin väg runt min midja samtidigt som han gjorde kyssen hetare.


När vi båda inte kunde andas lika bra längre så drog vi oss långsamt ifrån varandra. Jag lutade min panna mot hans och kollade in i hans ögon. Ett leende spred sig på båda våra smått svullna läppar samtidigt som vi andades tungt.

“Happy birthday love” viskade han.

“Thank you Harry.”

Här är kapitel 35, ha en bra lördag och glöm inte att kommentera era tankar/åsikter m.m.
Kram Josefin och Frida :)

Superbra del! :) vilken hemsk mamma som glömmer bort sin dotters födelsedag

MeeeeeeeeeeeRrraa :3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: