---

 

HARRYS PERSPEKTIV

Efter att jag hört Summer berätta om sin söndriga familj så kunde jag inte hindra mig själv från att känna mig ledsen för henne. Jag hade alltid trott att hon bodde med sina föräldrar och fick allt vad hon pekade på. Min gissning var ju nästan rätt men jag hade inte en aning om att hennes pappa hade stuckit. Fast det var kanske inte så konstigt. Jag hade trott att jag var den enda på skolan som hade en sådan trasig familj. Så fel jag hade. Våra liv var ganska lika faktiskt. Båda av oss hade en förälder som stuckit och den andra som inte brydde sig så mycket. Min pappa drack ju hela tiden medan Summers mamma trodde att hon var en perfekt förebild och att Summer hade det bra.

“What do you mean?” frågade Summer mig och fick mig att avbrytas i mina tankar. Fan också! Såklart att jag hade sagt rakt ut att vi hade lika liv. Hur dum fick man vara? Jag ville ju inte berätta för henne. Men på något sätt så kändes det som om jag skulle göra det eftersom hon berättat för mig hur hon hade det hemma.

“Umm, nothing. Just forget it” mumlade jag. Jag ville inte att Summer skulle tycka synd om mig. Visst, jag ville att hon skulle få player-bilden ur huvudet men det kunde jag fixa på andra sätt.

“Okay..” svarade hon osäkert och jag log övertygande emot henne så att hon skulle glömma att jag ens hade sagt någonting om mitt liv. Jag kunde bara inte berätta, det skulle vara för riskfyllt. Sedan hade jag svårt för det, jag kände inte för att börja storgråta inför henne mitt ute i skogen på en campingtur där vi skulle vara glada. Summer log tillbaka mot mig och jag slogs ännu en gång av hennes fina leende.

“Are you hungry?” frågade jag och drog fram den svarta ryggsäcken jag hade bakom mig. Den var pappas, och egentligen gillade jag den inte alls eftersom den tillhörde honom. Men jag hade inget val och inga pengar, så därför hade jag varit tvungen att ta den trots att jag hatade den. Jag hatade allt som hade med honom att göra för allt han hade orsakat mig var smärta... Men jag puttade tillbaka mina tankar om honom långt bak i huvudet och tittade på Summer som nickade.

“Yeah, but I didn’t really bring much food because I didn’t know we were supposed to sleep over here” svarade hon medan jag öppnade min ryggsäck.

“Oh don’t worry about that babe. I’ve got enough for the both of us” sa jag och såg i ögonvrån att hon rodnade lite vilket jag tyckte var oerhört gulligt. Hon var nog inte van vid att bli kallad för babe, det var ju något som märktes tydligt.

Inte långt efter det stod vi båda med tältet jag hade haft med mig i händerna. Summer såg helt förvirrad ut och förstod inte vad jag menade när jag gav henne instruktioner om hur hon skulle göra.

“Have you never put up a tent before?” frågade jag och skrattade när hon ännu en gång misslyckades med att sätta pinnarna rätt.

“No, I haven’t.” Hennes svar fick mig att stanna upp i min rörelse och släppa det jag höll i för att istället gå fram till henne.

“Never?”

“Nope, never. My mum does takes me on vacations, but never camping. We’re always at some expensive place just because she can afford that” svarade Summer och tittade på mig. Jag märkte att hon blev nedstämd av att prata om sin mamma och jag kände mig ledsen för hennes skull, jag ville inte se det där sorgsna i hennes blick.

“Then I’m gonna make the first time great. Let’s not think about sad stuff now, camping is always supposed to be happy trips” sa jag och log smått. Summer nickade och jag gick tillbaka till de tältdelarna jag hade hållt i förut.

“Okay, let’s get this thing up” sa jag och började ännu en gång att säga hur hon skulle göra medan jag hjälpte så gott jag kunde. Jag fick nog ändå göra det mesta, men det gjorde inte så mycket. För Summer var ganska roande när hon försökte göra något hon aldrig hade gjort förut, att sätta upp ett tält.

SUMMERS PERSPEKTIV

Jag visste att han dolde något, jag bara kände det på mig. Jag var ganska bra på att läsa av folk och om de ljög eller inte, men sedan var det ganska uppenbart också. Harry hade sagt att vi hade mycket gemensamt, men sedan vägrat att prata om det. Och jag kunde ju inte tvinga honom, men det kändes sårande på något sätt att han inte ville öppna sig för mig när jag hade gjort det för honom. Jag visste inte exakt vad det var han dolde, men jag var väldigt nyfiken. Det som kändes konstigast av allt var att Harry faktiskt var... Snäll. Han var snäll emot mig och det förvirrade mig rejält. Jag hatade att jag faktiskt gillade att vara här med honom när jag borde ha hatat det så himla mycket. Men det var som att Harry hade någonting som gjorde att man drogs till honom vare sig man ville det eller inte. Sedan hade jag ju inget val egentligen, han vägrade köra hem mig och jag kunde inte komma hem utan honom och hans bil. Men jag ville lära känna honom för jag hade förstått att han inte var likadan med mig som han var i skolan. Och det kanske jag skulle få göra, vad visste jag?

Jag satte mig på knä på filten Harry hade lagt ut i gräset och lutade mig fram över den påtända engångsgrillen. Värmen spred sig i mig och det kändes skönt, för även om det hade varit soligt förut så var det lite småkyligt nu. Det var ju trots allt början av september och sommaren var förbi. Jag kände mig lite nervös eftersom jag aldrig hade campat förut och inte visste exakt vad man gjorde när man campade, men jag var också spänd för det verkade roligt, även om min campingkompis nu råkade vara Harry. Jag hörde steg bakom mig och snart satt Harry bredvid mig, med korv, bröd och ketchup som han lade bredvid grillen. Och snart satt vi båda med varsin korv på grillen och drack äpplejuice i plastglas med solnedgången framför oss. Det var något med allt det enkla som gjorde att det var mysigt, det behövde ju liksom inte vara jätteavancerat. Visst var jag van vid avancerade middagar och semestrar med min mamma, men det betydde inte att det var det som jag egentligen uppskattade mest. Jag gillade att det inte var något stort och jag tyckte att det var så intressant att se en helt ny sida av Harry. Om någon hade sagt till mig för en månad sedan att jag skulle campa med honom hade jag skrattat den personen rakt upp i ansiktet, men nu när jag satt här kändes det ändå bra, på något sätt. Och jag kunde inte låta bli att le. Harry såg nog det, för han log tillbaka. Korv med bröd och äpplejuice, det var en god matchning även om man inte kunde tro det.

“This is good” sa jag när vi satt och åt vår mat. Harry log och nickade till svar, och det var nog bra att han inte öppnade munnen för då hade jag fått se all mat han hade där.

“I’m glad you decided to enjoy our camping even though you didn’t know about it in the beginning” sa han när han hade tuggat klart. Hans blick var fäst vid min och jag kunde inte undgå att titta på hur gröna hans ögon faktiskt var, även om det inte var första gången jag tittade in i dem.

“Yeah, it’s alright.. But why didn’t you ask me about it from the start?” frågade jag trots att jag nog redan visste svaret på min egen fråga.

“Because I know what your answer would have been. A big no” sa Harry och skrattade lite så att hans smilgropar syntes. Jag hade alltid gillat smilgropar tills en dag i skolan då jag hade upptäckt att Harry hade det, och då hade det på något sätt blivit en dålig grej för mig eftersom att jag inte gillade honom. Men nu tyckte jag att det såg väldigt gulligt ut. Men visst hade han rätt i det han sa; jag skulle ha sagt nej. Det kanske inte var så konstigt ändå, men Harry var smart nog att fatta det. Han kanske inte var så dum som jag alltid hade trott att han var...

“So you’re like, really partying every weekend and sometimes in the middle of the week too?” frågade jag och tog en till tugga av min grillade marshmallow. Efter att nästan ha blivit myggattackerade hade vi flyttat oss in i tältet som turligt nog hade myggnät. Vi hade grillat marshmallows som vi hade tagit med oss in i tältet och rullat ut liggunderlagen och sovsäckarna Harry hade med sig. Han hade verkligen tänkt på allt med omtanke, och det gjorde mig glad. Jag lade mig ner på mage och tittade upp emot honom. Han ryckte på axlarna lite och lade sig sedan ner bredvid mig.

“Kind of, I guess” blev hans svar.

“Do you never have sleepovers and stuff with your friends, like Louis and Zayn?” frågade jag förvånat. Egentligen borde jag inte varit förvånad med tanke på att jag visste vilken typ av person Harry faktiskt var, men det var jag ändå för jag trodde att sova över med kompisar faktiskt var sådant som alla gjorde.

“No, not really” svarade han och drog en hand igenom sitt lockiga bruna hår. Jag kunde skymta två stora svarta fåglar på hans bröst utanför hans tröja och höjde lite på ögonbrynen.

“How many tattoos do you have?” frågade jag nyfiket och tittade på Harrys vänsterarm som var full av tatueringar.

“Many” svarade han bara och skrattade. Jag började också skratta när jag insåg att min fråga hade låtit lite dum.

“So what do you think about our camping so far?” frågade Harry sedan.

“It’s great” svarade jag ärligt innan en gäspning for ur min mun.

“Tired?”

“Very” svarade jag och log trött.

“I’m just gonna go out for a minute, I’ll be back soon” sa han och klev ut ur tältet.

“Okay..” svarade jag och rynkade på pannan. Jag visste inte vad han skulle göra, men fick snart veta det när jag såg cigarettpaketet sticka upp ur Harrys ficka. Självklart, det hade jag ju glömt bort, att han rökte. Själv tyckte jag att det var äckligt, men jag fick påminna mig själv om att det inte var min ensak om Harry rökte eller inte. Lika bra att byta om medan han var borta så att jag slapp någon flirtig kommentar eller något sådant. Jag drog av mig mina jeans och bytte ut dem mot ett par mjukisbyxor jag hade haft med mig ifall det skulle bli kallt och lade mig sedan ner i sovsäcken. Det var ganska mjukt faktiskt, men däremot lite småkallt. Jag kom att tänka på allt jag inte hade fått med mig hit som till exempel sminkborttagning för att jag inte visste att vi skulle sova över, men bestämde mig bara för att skita i det. Jag tänkte inte bry mig, eller jag orkade inte bry mig, och jag hoppades att Harry inte heller gjorde det. Snart kom Harry tillbaka och han log så där gulligt när han fick se mig ihopkurad i min sovsäck. Han vände sig om och drog snabbt av sig kläderna innan han bytte tröja, men inte tog några byxor som jag hade gjort. Och fast jag praktiskt taget skrek åt mig själv inne i mitt huvud att inte titta på honom när han bytte om så var det precis vad jag gjorde. Visst var han medveten om att han såg bra ut, det märkte jag på hans självsäkerhet. Som tur var såg han inte att jag tittade och han kröp in i sovsäcken bredvid mig. Det blev tyst en stund men det var en ganska skön tystnad.

“Harry, you’re really not like I thought you would be” sa jag efter en stund och jag hörde honom skratta lite.

“Is that a good thing?”

“Yeah, it is.” Jag såg att Harry log åt mina ord och jag huttrade till lite. Det var ju trots allt september och inte direkt det varmaste, och jag hade heller inte med mig saker för att campa.

“Are you cold?” frågade han genast och jag bestämde mig för att vara ärlig.

“Yeah I am, but it’s okay” svarade jag. Som svar fick jag ett ljud som lät som en dragkedja som öppnades. Och det var precis vad det var, Harry öppnade sin sovsäck och jag tittade förvirrat på honom.

“What are you doing?” Jag fick inget svar på min fråga utan han bara öppnade min sovsäck också. Sedan lade han sitt liggunderlag närmre mitt och lade sig tätt intill min kropp under en under en blandning av våra sovsäckar.

“Harry-” började jag men blev snabbt avbruten.

“Shh, I’m just keeping you warm, okay?” Jag tystnade och slöt sedan ögonen och drog in doften av honom som var en blandning av mint, rök och grillat. Och jag kände mig genast varmare, även om jag inte kunde känna mig helt trygg här. Kanske skulle jag kunna det, en dag. Vem visste?