---

---

SUMMERS PERSPEKTIV

Filmkväll. Det var det som var bestämt inför lördagskvällen sedan en tid tillbaka. Jag hade faktiskt sett fram emot det väldigt mycket, att bara få vara med Lucy, Niall och Liam och utan Harry. Vad som hade hänt igår var bara för mycket och jag hade spenderat både kvällen och morgonen idag på att fundera vad det betydde och vad jag kände, och vad Harry menade och så vidare... Men till slut hade jag fattat att jag analyserade det alldeles för mycket och hade lagt det långt bak i mitt huvud. Gårdagen var gårdagen, och idag var idag. Ingen idé att tänka på något som kanske inte ens betydde någonting för Harry, även om det kanske gjorde det för mig. Så därför skulle jag umgås med mina andra vänner som jag inte hade sett så mycket det senaste förutom i skolan, och det skulle bli en Harry-fri kväll och morgon eftersom de alla skulle sova över, där jag kunde tänka på annat. Och det var väldigt skönt. Vi skulle vara hos mig eftersom jag bodde störst och hade en stor tv på rummet, och det gjorde mig absolut ingenting, förutom att min mamma nu var hemma. Jag visste ju inte om hon skulle försöka att konversera med dem, eller något... Eftersom mamma nästan aldrig var hemma så träffade hon nästan aldrig mina kompisar och kände dem uppenbarligen inte. Ändå så hade jag varit med om att hon förr hade försökt prata med dem och skoja och så där som att hon kände dem, vilket var väldigt patetiskt. Hon låtsades att hon var en så himla bra mamma fast hon egentligen var en skitdålig sådan. Därför hoppades jag att hon skulle hålla sig i sitt rum när de kom hit och inte hålla på och störa oss, för jag tvivlade på att Niall, Lucy eller Liam skulle vilja det.

Mina myskläder satt på och jag hade lagt fram madrasser och andra saker i mitt rum, så det mesta var redo. Harry hade som tur var inte smsat mig något efter igår och det var jag bara glad för. Vänta, nu tänkte jag ju på honom igen. Det fick jag absolut ta och sluta med. Men på något underligt sätt kändes det som att för varje dag som gick så tog han upp mer och mer av mina tankar och det var något som jag verkligen inte gillade. Jag gillade inte att jag tänkte på honom så ofta, att han helt plötsligt hade blivit en del av mitt liv utan att jag helt hade varit okej med det.  Mina tankar avbröts av att dörrklockan ringde och jag fick annat att tänka på, vilket kanske var tur. Jag skyndade mig ner för trappan och öppnade en av de två stora dubbeldörrarna som var ytterdörrar. Där fick jag först syn på Lucy, sen Niall och Liam bakom henne.

“Hey! Come in” sa jag och gjorde plats för dem att komma in. När alla tre stod i min hall märkte jag hur blöta de var och det fick mig att skratta.

“Is it raining?”

“A lot.” Jag skrattade lite till innan jag tog ett steg uppför trappan.

“Let’s go upstairs.”

“So what movie should we watch?” frågade jag när vi alla satt i mitt rum med popcorn, dricka, pizza och godis i våra famnar.

“Hell no, you have to tell us first!” protesterade Lucy högljutt och tog fjärrkontrollen ifrån mig. Inom några sekunder var tv:n avstängd och jag hade tre par ögon som tittade på mig.

“Tell you what?” frågade jag oförstående och försökte att lista ut vad det var hon pratade om. Men direkt när jag hade sagt det så fattade jag.

“About the date, of course” sa Niall och satte sig mer rakt upp. Jag suckade och tittade på Lucy.

“Did you tell them about the date, Lucy?” frågade jag anklagande och satte armarna i kors över bröstet.

“Sorry, but it was too much to go around and know all by myself” svarade hon och log bara emot mig. Jag drog en hand igenom mitt hår och tittade ner på godisskålen som fortfarande fanns i mitt knä. En viss kille med bruna lockar dök upp i mina tankar igen för säkert tionde gången idag... Och jag som hade trott att jag skulle slippa tänka på honom iallafall för idag. Men tydligen hade jag haft fel, för jag visste att mina kompisar inte direkt var de som gav sig när de ville veta något, och särskilt inte Lucy.

“Come on Summer, please tell us! We’re dying here” sa Lucy uppspelt och jag kunde se på henne att hon verkligen var nyfiken.

“Okay. What about it is it that you guys wanna know?” frågade jag. Vid det här laget hade jag gett upp om att slippa berätta om det, för det visste jag att jag skulle behöva göra.

“Everything!” Nu var det Liams tur att låta nyfiken. Jag skrattade lite åt hur desperata de lät och tittade runt på dem alla tre.

“Okay. He came and picked me up and he was like teasing me the whole night about different stuff. He said those flirty comments, you know.” Jag stoppade för att se så att alla visste vad jag menade och de nickade alla tre igenkännande.

“He was actually pretty sweet to me, he gave me compliments and stuff, even if some of them were dirty. He was a bit mad at some points, but he actually apologized for it. You don’t think he can be sweet, and I got surprised about it. We had dinner and spoke about random stuff, and okay fine he was a bit weird and selfish and his ego isn’t the smallest, but... I guess it went better after a while” Nu var Lucys ögon stora som tefat och hon stirrade på mig utan att blinka.

“DID YOU, SUMMER HANNAH WILLIAMS, JUST CALL HARRY STYLES SWEET?” Hennes röst var väldigt hög och jag placerade snabbt min hand över hennes mun.

“Shh, don’t scream, mum’s home! And... Yes, I think I did” svarade jag och förvånades över att jag själv faktiskt hade sagt sådär om Harry.

“Holy shit.”

“Oh my god.”

“I can’t believe that.” Niall och Liam vräkte ur sig mening efter mening om hur förvånade de var och jag skrattade lite innan jag fortsatte prata om dejten.

“And we drove home.. And when we came to my house he insisted to follow me to my door...” Jag skulle helst ha slutat där och inte berätta vad som hade hänt sen men det visste jag att jag aldrig skulle få göra för dem.

“What happened next?!” Nu såg Lucy så nyfiken ut att det såg ut som hon skulle spricka i bitar om hon inte fick svar på sin fråga.

“Did he-”

“Yeah, he kissed me” Jag avbröt Liams början till en fråga och sa som det var. Det blev tyst i några sekunder innan alla tre började skrika och prata i mun på varandra och det tog allt lite tid att få dem att vara någorlunda tysta.

“Oh my god, I can’t believe that!” Den meningen fick jag höra mer än en gång under kvällen och jag kunde faktiskt knappt tro det själv. Att skolans kanske största player hade kysst mig och faktiskt varit snäll emot mig, även om det kanske inte hade varit exakt hela tiden han varit snäll, var egentligen väldigt konstigt. Jag hade dock inte berättat om Harrys hemlighet, vad det var han döljde, för på något sätt kändes det privat trots att jag inte ens själv visste vad det var. Som en outtalad sak mellan mig och Harry jag inte kunde berätta för någon annan om. Och jag hade definitivt inte berättat om mina kanske-existerande känslor för Harry, eftersom jag inte själv visste riktigt vad jag kände. Det var kanske ingenting, kanske var det bara något fånigt jag hade känt för att han hade kysst mig. Det var vad jag hoppades iallafall.

Den kvällen blev det ingen film förrän väldigt sent, vi hade så himla mycket att prata om ändå. Jag som hade varit dum nog att tro att vi skulle lämna ämnet om Harry när jag hade berättat klart om det, hade ju såklart fel. Inte för att det egentligen gjorde något, för trots att jag visste att jag tänkte på honom för mycket så var jag liksom... Bekväm med den känslan. Jag gillade att tänka på honom och skulle jag vara helt ärlig emot mig själv så ville jag inte heller sluta träffa honom. Jag skulle ta reda på vad han döljde, för jag hade kommit på att jag redan var för nyfiken för att dra mig ur allting. Inte för att jag faktiskt trodde att han skulle låta mig göra det. Harry var som en sådan där som kunde ta sig in i ens liv utan att man själv märkte eller direkt kunde hindra det. Visst hade jag gjort mina försök att hindra honom, trots att jag egentligen hade vetat hela tiden att det inte var lönt det för han skulle ha vunnit ändå. Harry bara var sådan, han var nog ingen förlorare. Men jag fick hela tiden påminna mig om att jag faktiskt inte alls kände honom särskilt bra och att jag inte kunde veta egentligen, även om jag önskade att jag visste.

Vi somnade sent den kvällen. Efter allt prat och skratt då klockan var runt tre på natten så var vi supertrötta allihop och somnade bredvid varandra på madrasserna på golvet. Jag bredvid Lucy och Niall bredvid Liam. Och trots att jag inte blivit av med mina Harry-tankar så hade jag haft en superbra kväll med mina kompisar, så det gjorde kanske inte så mycket i sammanhanget. Jag var verkligen glad att mina kompisar fanns där så att de kunde dela mina bekymmer med mig, för det behövdes verkligen.

“What should I text back?”

“I don’t know, do you think she wants to meet him?”

“Yeah, I’m pretty sure about that. I’ll write that she wants it.”

“Okay, but really not too many smileys, that’s not her.”

“Don’t worry, I know.” Jag vaknade upp till ljudet av en massa röster omkring mig som pratade och jag försökte vakna till helt för att höra vad de sa, men jag förstod inte vad mina kompisar pratade om. Jag vände mig om och märkte att Jag nästan låg ovanpå Lucy som höll på med sin mobil, hon smsade säkert med Lucas. Niall och Liam satt upp på madrasserna bredvid mig och jag satte mig upp.

“Morning” sa jag och log ett trött leende.

“So now the sleepyhead is awake.” Som svar fick Niall en kudde i huvudet och han skrattade bara åt mig.

“Wow, someone woke up on the wrong side of the bed” sa Lucy roat med sin blick på sin mobil. Vid närmare eftertanke såg jag att det var min mobil och det verkade som om hon smsade med någon. Jag blev genast nervös, vem kunde det vara? Samtidigt förbannade jag mig själv för att inte ha kodlås på min mobil, det skulle ha varit väldigt användbart just nu.

“Lucy, what are you doing?” Misstänksamheten i min röst gick nog inte att missa.

“Oh, just writing some notes” svarade hon med ett litet leende på läpparna. Jag som kände henne så väl förstod att det definitivt inte var det hon gjorde.

“Lucy, give me my phone.” När hon inte gjorde det ryckte jag den snabbt ur handen på henne utan att hon var beredd på det. Jag hann bara se skärmen någon sekund innan hon tog tillbaka den ifrån mig med ett bestämt ansiktsuttryck men jag hann se vem det var hon smsade. Min enda kontakt på H - Harry Styles.