---

NIALLS PERSPEKTIV

Jag reste mig snabbt upp från soffan och skyndade mig fram till Paul. Jag hörde de andra killarna bakom mig och Paul kollade på oss alla med ett seriöst ansiktsuttryck.

“I tracked her phone. She’s not so far from here. It will take about fifteen minutes to get her. But we can’t go by ourselves. I called the police and they are on their way to Ellie right now” förklarade Paul och reste sig upp från stolen. Han började gå mot utgången och skriken från fansen som förut varit svaga blev nu tydliga och brände sig in i mina öron. Jag knökade mig förbi killarna och skyndade mig snabbt efter Paul. De andra var snabbt efter och när vi var utanför studion blev skriken ännu högre och det blixtrade till överallt från alla kameror.

“Niall, why were you crying before!?” hörde jag någon fråga men jag svarade inte. Flera “I love you” hördes och även om våra fans var anledningen till att vi kommit såhär långt kunde jag inte le. Jag var både ledsen, rädd och arg. Ledsen och rädd för att det hänt något med Ellie och arg på Matt som tagit henne.

Vi skyndade oss in i bilen och Paul körde iväg med rusande fart. Jag hade nog aldrig någonsin känt mig så orolig och arg på samma gång och jag kunde inte koncentrera mig på någonting. De andra killarna försökte prata med mig men det var som om jag var i min egen lilla värld. Jag kunde inte tänka på något annat än Ellie och alla frågor snurrade runt i mitt huvud. Matt skulle sannerligen få betala för det här. Jag kunde bara föreställa mig hur Ellie kände sig och vad han hade gjort emot henne. Min blick var fäst på trafiken utanför och jag märkte att vi körde emot ett av slumområdena i London. Det oroade mig lite, varför hade han ens tagit henne hit? Snart saktade Paul in och stannade bilen.

“They’re in the next block so we can walk from here” sa han och vi alla var ute ur bilen på mindre än tio sekunder. Jag började snabbt att gå framåt innan jag kände en hand på min axel. Paul tittade lite oroat på mig.

“Niall, we’ll get there very soon but it’s not so safe for you to walk by your own” sa han lugnt och jag suckade lite.

“But I’m so worried about her” mumlade jag sedan.

“I know, we all are. She will be fine, trust me” Han gav mig en till klapp på axeln innan vi fortsatte att gå.

Snart nog var vi framme där Paul sa att de var. Jag kunde se flera polisbilar och när vi svängde runt hörnet stod där några polismän med ingen mindre än Matt mellan sig. Jag släppte ut ett djupt andetag när jag fick se Ellie stå där, oskadd men med en oroligt flackande blick omkring sig. Det var som om en stor sten släpptes ifrån mitt bröst när jag såg att Matt inte hade gjort henne illa. Jag skyndade snabbt på stegen och till slut sprang jag den sista biten fram till henne.

“Ellie” sa jag frågande och våra blickar möttes. Då såg jag att hennes ansikte var alldeles tårigt och blött som om hon nyss hade gråtit.

“Niall, I’m so sorry” viskade hon och slängde sina armar omkring mig. Mina armar slank automatiskt omkring hennes midja och jag kramade henne hårdare än jag någonsin hade gjort förut, jag ville aldrig släppa taget igen.

“It’s alright, I know that he forced you” mumlade jag i hennes hår medan jag drog in hennes doft. Mina hjärtslag började sakta återgå till normal takt medan jag fortfarande höll henne hårt i min famn. Och det var verkligen som om resten av världen inte spelade någon roll, allt jag kunde bry mig om nu var Ellie.

“I love you, so much it hurts.. I would never break up with you. I love you, Niall” sa Ellie och borrade in sitt huvud i min axel medan hennes armar slank hårdare omkring min nacke.

“I love you too, more than anything. And don’t worry, he’s out of our lives for good now” sa jag och pussade henne på kinden. Och den här gången visste jag att jag hade rätt.

LOUIS PERSPEKTIV

“I missed you” sa jag glatt medan jag gav Farrah en stor kram. Jag kände henne le emot min axel vilket fick mig att också le. Farrah hade den effekten på mig, log hon så log jag med.

“I missed you too, a lot” sa hon och vi satte oss ner i soffan.

“You said it’s been much today” sa hon och tittade på mig med en nyfiken blick. Jag nickade bara stort.

“Yeah, and I guess the whole city can read about it tomorrow..” sa jag och tog en bit av hennes hårslinga och pillade med den.

“Tell me” bad hon och lutade sitt huvud emot min axel.

“You know Ellie’s ex Matt?” frågade jag och fick en nick ifrån Farrah som svar.

“He’s been following her the latest days and well, he kidnapped her this morning” sa jag och tänkte tillbaka på händelsen. Matt hade skrikit, skrikit och skrikit om hur dåliga vi var och hur mycket skit Niall bara betydde för Ellie. Han hade varit väldigt arg för att hans plan inte hade fungerat och polisen hade fått hålla fast honom. Fast om jag skulle vara ärlig trodde jag inte att Niall och Ellie hade märkt Matt, trots att det mest varit dem han hade skrikit åt. De hade gått in i en egen värld som ingen kunde komma innanför förutom dem två. Och trots att jag inte var någon kärleksexpert kunde jag säga utan tvekan att de var som gjorda för varandra. Deras förhållande överlevde nästan vad som helst, det hade vi ju märkt. Och i slutändan fick de ändå tillbaka varandra. Jag kunde inte låta bli att le. Ingen hade gjort Niall lyckligare än Ellie. Farrah väckte mig snabbt ur mina tankar och jag log och skakade snabbt på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.

“Sorry, I was just thinking about Niall and Ellie” sa jag ursäktande och fortsatte sedan att berätta för Farrah om vad som hade hänt. Vilken händelserik morgon, det var ju det minsta man kunde säga.

“Are we seriously going to watch Finding Nemo, again?” frågade Zayn med ett seriöst uttryck i ansiktet. Jag bara log och nickade till svar innan jag drog med Farrah bort till soffan. Vi satte oss ner bredvid Niall och Ellie som satt och fnittrade som två små flickor åt någonting jag inte förstod. Och jag lade ingen energi på att förstå det heller, de hade ändå så konstig humor.

“I love that film, good choice Lou” sa Farrah och jag skrattade lite. Vi var så lika, båda gillade barnsliga saker, vilket jag var glad över för jag hade aldrig kunnat ha en allför seriös flickvän. Snart kom även Liam, Danielle och Harry ut och satte sig med resten av oss. Trots att Niall och Ellie hade två fåtöljer och en stor soffa så blev det lite trångt i med att vi var så många. Inte för att jag hade något emot att sitta nära Farrah, snarare tvärtom. När popcornskålen och drickan äntligen var framme, mest på Nialls begäran, så kunde vi starta filmen. Den var lika bra som den alltid hade varit och Doris var fortfarande och skulle alltid komma att vara min favorit genom hela filmen. Hon hade lite humor, precis som jag.

ELLIES PERSPEKTIV

“Bye guys, we’ll see you soon!” ropade Harry från hallen och alla sa hej då. Efter att vi sett klart Hitta Nemo så hade alla bestämt sig för att gå hem. Själv så var jag väldigt trött och fortfarande chockad över det som hade hänt idag. Jag kunde inte fatta att Matt gått så långt att han kidnappat mig. Det var helt sjukt. Men som tur var så hade Niall förstått att jag inte ville göra slut med honom. Annars vet jag inte vad jag hade gjort.

Jag satte mig ner i soffan igen med Niall tätt bredvid mig. Jag lutade mig mot hans axel och han lade en arm om mig. Han pussade mig på pannan och började sedan pilla lite med mitt hår.

“Ellie?”

“Mmm” svarade jag och kollade upp på honom.

“I thought, that maybe we should start planning things. You know for the baby and the wedding” föreslog han och jag log. Jag nickade glatt och satte mig rakare upp så att jag kunde se Niall i ögonen.

“ I want to get married in the summer” sa jag och log. Att ha ett sommarbröllop hade alltid varit min dröm.

“Sounds great, then the baby is born too” sa Niall och lade sin hand på min mage. Han strök den försiktigt med sin tumme samtidigt som ett leende spred sig på hans läppar.

“We’re going to be parents, Ellie” sa han och kollade upp på mig leendes med tårar i ögonen. Jag nickade och kramade om honom hårt.

“I’m so happy right now” mumlade han mot min axel innan han kysste den.

“Me too” svarade jag och log.

“I have a question to ask you” sa Niall efter en stunds kramandes och drog sig ifrån kramen. Fortfarande leendes.

“Tell me” sa jag och tog hans händer i mina.

“I want to move. To a house there we can build a family and have a lot of space for the baby that’s coming. So my question is. Will you move to another house with me?” frågade han.

“Why do you even ask that? Of course I will” svarade jag och log. “And besides, this flat is way too small for a baby” fortsatte jag.

“Yup, it is. Anyway, tomorrow I’ll make a call so we can start searching for a house that we like” sa han och jag nickade ivrigt. Han log mot mig innan han lutade sig mot mig och placerade en mjuk kyss på mina läppar.

“I love you” sa han och strök min kind.

“I love you too” svarade jag innan han började kyssa mig igen.

---

Här är kapitel 28, hoppas ni gillar det. Kommentera vad ni tyckte! Minst 8 kommentarer för att få nästa del :)

Hoppas alla får en bra fredag. :)

 

//Josefin och Frida