---

ELLIES PERSPEKTIV
1 vecka senare
Efter att jag satt i en ny film åt Samantha så gick jag ut från mitt och Nialls sovrum för att börja med middagen. Jag mötte Niall i köket och log mot honom.
“What do you want for dinner?” frågade jag honom.
“Doesn’t matter, I’ll eat anything” svarade han med en axelryckning.
“Of course you do”. Jag tog fram några potatisar och började skala dem. Jag kan inte säga att det gick bra för att skala potatisar har jag alltid haft problem med. Snart kände jag hur någon ställde sig bakom mig med sina händer på mina.
“You can’t peel potatoes, honey” sa Niall och hjälpte mig att skala dem.
“I know, I suck at it” svarade jag och fnittrade. Han skrattade till och kysste mig snabbt på kinden innan han återgick till att skala potatisarna.
“What do you wish for your birthday?” frågade jag efter ett tags tystnad.
“I have already told you, I want to spend the day with you. I don’t need anything else” svarade han.
“But I want to give you something Nialler”.
“Hmm okay, then I want a surprise” svarade han exaltrerat.
“You’re like a kid Nialler”.
“And you love it”.

“I learned how to sing what makes you beautiful today, Niall teached me!” sa Samantha glatt när vi satt och åt.
“That’s amazing, that’s their first song ever” sa jag och åt upp det lilla av maten som fanns kvar på min tallrik.
“I know! It’s a great song, thanks Niall ” sa Samantha och log.
“Anytime Sam” svarade Niall leendes. När vi ätit klart så erbjöd sig Niall, den gentleman han faktiskt var, att ta undan disken så jag satte mig i soffan i vardagsrummet för att kolla på TV. Simpsons var på och jag kom genast att tänka på alla de gånger som jag och Harry bråkat om vilket som var bäst, Simpsons eller Family Guy. Han skulle nog aldrig kunna gilla Simpsons bättre än Family Guy, det bara var så. Och jag skulle aldrig gilla Family Guy. Det var konstigt att tänka på hur det hade varit innan jag träffade Harry, Niall och de andra. Mitt liv hade nog sett helt annorlunda ut då. Jag mindes tydligt den där eftermiddagen när jag hade träffat Sarah, min dåvarande bästis och klagat över hur pappa hade träffat en ny tjej i Holmes Chapel. Inte kunde jag då veta att mitt liv skulle förändras så mycket, att jag skulle bli upp över öronen förälskad i Niall Horan. Men jag var oerhört glad att pappa hade blivit tillsammans med Anne och trots att jag hade blivit sur när de berättade att de skulle ha ett barn så var Samantha den sötaste systern man kunde tänka sig. Och nu satt jag här och delade lägenhet med världens underbaraste kille man kunde tänka sig. Mina tankar avbröts av en smärta i huvudet. Huvudvärk, vad annars? Jag masserade varsamt tinningarna och suckade. Underbart, verkligen. Efter en stund kom Niall ut och satte sig bredvid mig.
“Something wrong?” frågade han oroligt åt min plågade grimas.
“Headache” mumlade jag.
“Where’s Sam?” forsatte jag sedan.
“She’s playing with the dolphin cuddly toy we got her yesterday I think” svarade Niall och lade en arm kring mina axlar.
Jag nickade och slöt ögonen. Huvudvärken ville inte gå bort.
“Is it bad?” frågade Niall och jag nickade igen.
“I’ll get you some painkillers, I’ll be back soon” sa han och fösvann ut i köket.
Jag lade mig ner på soffan och jämrade mig. Det stack till i huvudet. Snart kom Niall tillbaka med huvudvärkstabletter och ett glas vatten som jag snabbt svalde ner. Han satte sig bredvid mig och jag kröp ihop i hans famn. Han lade sina armar omkring och snart satt vi tätt ihopslingrade och slötittade lite på tv:n. Mina ögon blev tyngre och tyngre och snart hade vi nog båda två somnat.

NIALLS PERSPEKTIV
“Niall? Ellie? Wake up, now!” hörde jag någon säga långt bortifrån.
Jag halvsov fortfarande och vred lite på mig. Jag kände något ovanför mig och insåg ganska snart att det var Ellie.
“I’m alone and bored” fortsatte rösten att babbla på och jag kunde snart urskilja den.
Det var Samantha. Jag öppnade nyvaket ögonen och möttes av Samanthas bruna ögon som satt och tittade på mig.
“Finally!” utbrast hon och drog i min arm.
Men hon var inte direkt så stark så jag flyttades inte en millimeter. Jag skakade försiktigt om Ellie som fortfarande låg ovanpå mig. Hon rörde lite på sig och hade snart också öppnat ögonen.
“You have slept like 100 hours” sa Samantha och jag skrattade lite.
“Wow, 100 hours is too long to sleep” sa jag och satte mig upp.
Ellie satte sig också upp bredvid mig och drog en hand genom sitt hår. Hon såg väldigt bra ut för att vara nyvaken.
“Oh, hey Sam” sa hon med ett trött leende.
“Is your headache gone?” frågade jag och vände mig mot Ellie.
Hon nickade till svar och jag log medan jag vände mig emot Samantha igen.
“So, what do you wanna do, or eat? And what’s the time?” frågade jag.
Som svar på min egna fråga kollade jag mobilen, klockan var 19:16. Vi hade legat och sovit i soffan i runt två timmar. Men det kändes välbehövligt.
“I want to do something funny, can’t we watch Ice Age 4?!” utbrast Samantha ivrigt och jag nickade trött.
“Why not?”

 

ELLIES PERSPEKTIV
Sagt och gjort, en kvart senare satt vi alla uppkrupna framför tv:n med en skål popcorn och Ice Age 4 framför oss. Samantha var såklart den som var mest exalterad av oss alla, vilket var förståeligt Förutom Barbie var Ice Age hennes favoritfilmer. Hon satt i mitten mellan mig och Niall och knaprade på popcorn efter popcorn. Jag tittade egentligen inte så mycket på filmen utan jag tittade mera på Niall. När han kom på mig med att kolla på honom så log han mot mig och blinkade med ena ögat. Jag log tillbaka innan jag vände blicken mot tv:n igen och filmen hade kanske kommit till mitten. Jag hade aldrig varit ett riktigt fan av Ice Age.

Jag lutade mig bakåt i soffan när jag kände huvudvärken komma krypandes igen. Jag suckade och började massera mina tinningar igen. Jag såg i ögonvrån hur Niall kollade på mig och jag vände dit huvudet.
“Are you okay?” frågade han oroligt.
“Yeah, but I think I will go to bed” svarade jag och reste mig upp.
Som om det inte skulle vara nog med huvudvärk så kände jag också lite magont. Jag gick långsamt till sovrummet och utan att byta om så lade jag mig direkt under täcket. Jag hörde hur någon kom in i sovrummet och snart satt Niall på sängen bredvid mig. Han strök mig över kinden och kollade medlidsamt på mig.
“Go to sleep, I’ll take care of Sam” sa han och kysste mig på pannan.
“Thank you Niall” svarade jag och drog upp täcket till hakan.
“Anytime Ellie. Go to sleep now” sa han och kramade min hand innan han reste sig upp och stängde dörren efter sig.
Jag vände mig om i sängen och suckade medan jag slöt ögonen. Men jag kunde inte sova. Det gick bara inte. Jag var trött men det gick bara inte att sova, och jag fattade inte varför. Jag vände och vred på mig i säkert en timme utan att kunna sova. Jag tänkte på Niall och log lite för mig själv, men inte hjälpte det mig att sova. Min huvudvärk och mitt magont försvann inte och jag rullade bara runt i sängen utan att kunna sova. Efter en stund som kändes som en evighet kände jag att Niall lade sig bredvid mig.
“Asleep?” viskade han för att inte väcka mig ifall jag sov.
“No” mumlade jag och kurade ihop mig intill honom.
“Don’t you want to change into a pyjamas?” frågade han och jag nickade svagt. Det skulle kanske få mig att somna. Jag satte mig upp och Niall gjorde det samma. Jag skulle precis gå upp och hämta en av Nialls tröjor att sova i när Niall stoppade mig.
“I’ll get it” sa han och jag log. Han var för underbar. Snart kom han tillbaka med sin “Free hugs” tröja som var min favorit. Jag sa ett tack och drog av mig min tröja för att sedan ersätta den med Nialls. Jag drog av mig mina byxor och kastade iväg dem på golvet. Sedan kröp jag ner i sängen men den här gången med Niall tätt intill mig.

LIAMS PERSPEKTIV
“Okay, let’s see how to do this...” mumlade jag och tittade på Louis som om han skulle kunna veta.
“Don’t look at me, I don’t bake Liam and you know it” svarade han och slog ut med armarna.  Vi stod i mitt kök och jag tänkte baka brownies till Danielle som en liten fin present. Och till min hjälp hade jag Louis, vilket knappt räknades som någon hjälp för han kunde ingenting. Jag som trodde att jag var dålig på att baka, jag var mycket bättre än honom. Han trodde att man skulle köpa en färdig smet och lägga i formar och att det skulle vara färdigt sedan. Men ja, så var det ju inte.
“Louis, you’re not exactly helping” sa jag och tittade ännu en gång i kokboken på instruktionerna som jag fortfarande inte förstod.
“Okay... We need flour, cocoa, sugar, butter and vanilla sugar, plus eggs” sa jag och tog fram en skål. Sist gång jag bakade hade jag bränt alltihop men nu skulle jag försöka att inte göra det. Louis tog fram mjölpåsen men tappade greppet om den och det flög mjöl över hela golvet.
“LOUIS! Clean up” utbrast jag och tog fram resten av ingredienserna.
“I’m sorry Liam, I don’t know how to do this stuff!” sa Louis och började sopa upp mjölet.
“Me neither” svarade jag medan jag hällde i mjöl, kakao och till sist socker.
“Great” sa han och log lite snett mot mig.
“Okay, a teaspoon of vanilla sugar. Get that, I’m not touching the spoons” sa jag och tittade allvarligt på honom. Om det var något jag alltid hade varit rädd för så var det skedar.
“Gosh Liam, how can you be afraid of these” sa Louis och tryckte upp en sked framför mitt ansikte. Jag ryggade instinktivt tillbaka och stirrade på honom.
“Take away that spoon from me, I ain’t touching it!” utbrast jag vilket fick Louis att skratta.
“Liam, always and forever scared of spoons” sa han och jag suckade lite.
“Yeah yeah, let’s make these brownies now”
“Okay” svarade Louis och hällde i några skedar vaniljsocker där lite mjöl och annat redan låg. Jag tittade på vad han gjorde.
“Louis! That’s a tablespoon, not a teaspoon!” utbrast jag och pekade på matskeden han höll i handen. Han stannade upp mitt i rörelsen och riktade upp sin blick emot mig.
Woops?” sa han frågande.
“Can’t you see the difference?” frågade jag och pekade på teskeden som låg bredvid hans matsked.
“Now I do. Sorry Liam” sa han skuldmedvetet.
“It’s okay, I mean I’m not even touching them” svarade jag och rörde om i smeten.
Den kändes väldig konstig och torr men det skulle säkert bli bra när den hade varit i ugnen. Vi hjälptes åt att hälla ut allting i en form och smeta ut det innan jag lade in den i ugnen. Ingen av oss  var pigga på att diska så disken fick vänta. Vi gick och chillade i vardagsrummet.
“I’m sure Danielle gonna like it, I mean I never baked to Eleanor cause we both knew I couldn’t” sa Louis och fick ett sorgset uttryck i ansiktet.
“Now I’m talking about her again” mumlade han och tittade ner i golvet. Jag lade en arm kring hans axlar.
“It’s okay Lou, we all know it wasn’t long ago you broke up”
“Yeah, it’s just the media is making everything bigger” sa han och jag nickade.
Vi pratade lite till innan vi kände att det började lukta bränt. Aldrig ett bra tecken...

---

Som ni kanske märkte så är inte El och Louis tillsammans i STO, men vi har abslout inget emot dem! Men vi tänkte ha en tävling om vem som ska vara Louis flickvän :) Hon kommer vara med ganska mycket. Men självklart så kommer vi lägga mest fokus på Nellie :) Iaf så kommer det komma upp ett inlägg sen om vad som ska vara med i tävlingsbidragen och regler m.m. Ja ni fattar :P 

Kommentera på, TFP kommer förhoppningsvis imorgon. Vi har ett nationella porv i fysik på tisdag så vi måste plugga. Men kommer det inte imorrn så kommer det på tisdag :) Ha en trevlig söndag mina fina läsare <3

Kram Josefin & Fridav xxx