Still The One - del 39

| Postat i: Still The One
Tidigare:

Snart kom Niall tillbaka och han körde snabbt iväg mot sjukhuset. Han kollade på mig oroligt och tog sin hand i min.

“It’s okay baby, we’re almost there” sa han även fast jag visste att det var en kvart kvar. Ännu en sammandragning kom och gjorde hur ont som helst. Jag klämde åt Nialls hand och skrek ut i smärta.

“Honey, it’s okay. Breathe” sa han och försökte lugna mig. Om han bara visste hur ont detta gjorde. Efter all mensvärk jag haft genom åren så var det här trippelt så mycket värre. Men trots all denna smärta så var jag ändå hur glad som helst. För jag visste att om några timmar så skulle jag ha en liten pojke i mina armar.

 


NIALLS PERSPEKTIV

Jag kollade oroligt och nervöst på Ellie där hon satt i passagerarsätet i smärta.

“Niall, call our parents and the boys” sa hon mellan en sammandragning. Jag nickade och hasade snabbt fram mobilen ur fickan. Jag slog in numret till Micks och Annes hemnummer och Anne svarade med ett enkelt hej.

“Hi Anne, umm I just wanted to tell you that Ellie’s water broke and we’re on the way to the hospital now” sa jag snabbt och kollade över på Ellie för att se om hon var okej.

“What!? Already? I thought it was in two weeks” sa hon förvånat.

“Yeah, we too. But I guess our baby wants to come out” svarade jag och log.

“Umm okay, me and Mick will try to be there as soon as possible. Tell Ellie to stay calm and that we wish her good luck” sa hon innan hon lade på.

“They’re coming so soon they can. Anne says that you need to stay calm and they wish you good luck” sa jag och slog sedan in numret till min pappa.

“Stay calm? Niall, do you know how much this hurts?” sa hon surt och knep ihop ögonen i smärta.

“I know it hurts baby, just try to stay calm. For me and the baby. Everything will soon be over and we will have our son in our arms” sa jag i ett försök att lugna henne.

“Hi Niall, how nice for you to call” hörde jag min pappa säga i andra sidan luren.

“Hi dad, I just wanted you to know that Ellie’s water broke and we’re on our way to the hospital” förklarade jag och svängde av motorvägen för att komma mot sjukhuset.

“Really? Well, I’ll call your mum then and we will try to come to London tomorrow” sa han.

“Okay, thanks dad. See you then” sa jag innan jag lade på. Jag hann ringa Harry också, innan vi kom fram till sjukhuset, som skulle möta oss här med resten av killarna. Jag parkerade bilen nära ingången och skyndade mig ut ur bilen. Jag sprang snabbt över till Ellies sida och hjälpte henne ur bilen för att sedan gå försiktigt in i sjukhuset. När vi väl kom in så märkte några sjuksköterskor oss och tog oss till ett rum direkt.

“A doctor will be here in any second. Do you want something that will ease the pain?” frågade en sköterska Ellie som snabbt nickade med huvudet ja.


HARRYS PERSPEKTIV

Jag och resten av killarna satt utanför Ellies sjukhusrum och väntade på att födseln skulle slutföras. I vanliga fall hade säkert jag och Louis hittat på något busigt att göra. Men jag antog att vi båda var för nervösa för det. Vi alla hoppades på att det skulle gå bra och att både Ellie och bebisen skulle må bra. Det var nog det viktigaste. Plötsligt hördes ett högt skrik från Ellies rum och mitt huvud for upp. Jag antog att de hade börjat med krystningen. De andra killarna kollade också på dörren och jag skakade mitt ben upp och ner.

“Come on Ellie, just one more push before you have your baby in your arms” hörde jag en läkare säga inifrån innan ett högt skrik hördes igen.

“I’m really happy that I’m not a girl” hörde jag Louis säga vilket fick mig att småskratta. Men jag kunde inte annat än att hålla med. Att föda barn verkade vara den värsta smärtan som fanns. Ellies skrik upphörde och nu kunde man istället höra en bebis gråta. Ett leende spred sig på mina läppar när jag insåg att min systerson var född.


ELLIES PERSPEKTIV

“Come on Ellie, just one more push before you have your baby in your arms” sa en av läkarna och jag gjorde som han sa. Jag krystade och kände den hemska smärtan sprida sig i de nedre delarna samtidigt som jag klämde åt Nialls hand hårt. Ett högt skrik for ur min mun och jag lutade bak mitt huvud.

“You’re doing great, honey” hörde jag Niall säga.

“Just a little bit more” sa en läkare. Jag krystade det allra sista och när jag hörde en bebis gråta så slutade jag skrika och försökte få tillbaka min andning till normalt läge. Jag kollade över på Niall som hade tårar i ögonen och jag insåg inte att jag själv grät förrän Niall torkade bort tårarna under mina ögon. Han kysste min panna innan jag kollade bort mot en av läkarna som var på väg mot vårt håll med vår son i sina armar. När hon kom närmre sträckte jag ut mina armar för att ta emot honom.

“Hi baby, you’re finally here” sa jag tyst och kollade på vår bebis. Hans korta korta hår kunde skymtas som mörkt och han hade de finaste ögonen jag någonsin sett. Likadana som Nialls. Han kollade trött och nyfiket på både mig och Niall. Niall sträckte fram sin hand och strök honom över kinden.

“He’s really beautiful. Just like his mum” sa han och log stort.

“Do you want to hold him?” frågade jag Niall och han nickade ivrigt innan han tog bebisen i sin famn.

“Hi baby, I’m your daddy. Me and your mum has waited for you a long time now. We love you so much” sa han och fick ännu en gång tårar i ögonen. Jag log åt synen framför mig och kunde inte tänka annat än vilken underbar son vi fått.

“I’m sorry to ruin your moment with your new baby, but we need to check his weight and lenght on him” sa en sköterska och tog bebisen från Nialls famn. Vår lilla kille började genast gråta.

“Shh, you’ll be back in your mum’s and dad’s arms soon” sa sköterskan och försökte lugna honom.

“Have you decided any names?” frågade en annan sköterska oss och jag nickade glatt.

“Yeah, Trevor James Horan is his name” sa jag och log. Jag kände Niall fläta samman våra händer och vi båda kollade bort mot där Trevor låg för att bli vägd och mätt.

NIALLS PERSPEKTIV

Det var den finaste bebisen jag någonsin hade sett. Jag var medveten om att säkert alla föräldrar sa så men jag tyckte verkligen att han var den sötaste lilla bebisen jag någonsin hade sett. Han låg där, så liten och rosa och han var min och Ellies. Känslan inom mig gick inte ens att beskriva, det var helt enkelt obeskrivligt. Jag var pappa nu, jag hade faktiskt en son. Och mamman var den tjej som hade stulit mitt hjärta och fått mig att känna mig som ingen annan kunde få mig att känna. Ja, ingenting kunde faktiskt bli bättre. Jag tittade på Ellie som såg väldigt trött ut, men minst lika glad. Hennes blick sken av lycka på ett nytt sätt jag inte hade sett förut och hon tittade upp på mig, fortfarande med ett stort leende på läpparna.

“He’s ours, Niall” sa hon och sträckte ut handen för att sammanfläta den med min. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka för allt var bara så himla underbart. Trevor var faktiskt vår lilla son och bara att säga att jag var pappa kändes... Bättre än något annat. Jag hade lust att skrika, hoppa och tjoa på en och samma gång men visste att jag inte kunde det. Jag ville rulla runt på en gräsmatta och bara le fånigt för mig själv för jag kunde knappt fatta detta själv. Allt kändes så overkligt, som att detta aldrig hade hänt fast jag visste att det hade hänt. Jag var pappa. Jag, Niall Horan, var pappa.


Jag och Ellie fortsatte att titta på varandra och på Trevor som just nu hade börjat skrika. Trots att det var lite jobbigt att höra på så lät det nästan som musik i mina öron för min son skrek och levde. Det spelade ingen större roll vad han hade gjort för ljud, jag hade nog bara lett åt det ändå. Snart hörde vi dörren och öppnas och in kom inga mindre än Harry, Louis, Zayn och Liam inströvande. De fick snabbt syn på bebisen och sedan på oss, det dröjde inte länge förrän alla utrop och frågor kom ifrån dem.

“Ellie, Niall! Are you guys alright?” frågade Harry som hade kommit och ställt sig bredvid mig. Men han behövde nog inget svar när han såg båda våra breda leenden och Trevor där borta som fortfarande skrek.

“Oh my god, my dear mate Niall is a father. This is huge” sa Louis och klappade mig på axeln bakifrån. Jag himlade med ögonen men log också lite åt att han faktiskt kunde lyckas att vara rolig i en situation som denna, men det kunde han.

“Congratulations!” Zayn och Liam sa det samtidigt och också dem hade breda leenden i sina ansikten. Ellie bara tittade på mig och det var nästan som om hon hade ett stort leende skrivet i hela ansiktet för hennes ögon var minst lika glada som resten av henne var.


Snart kom sköterskorna tillbaka med vår lilla Trevor och placerade honom försiktigt i Ellies famn. Jag hörde flera aww ifrån killarna när jag tittade på Trevor som tystnade när han hamnade i Ellies famn. Hon log stort emot honom och strök honom mjukt på kinden.

“Can I hold him?”

“Me too?”

“Oh, can I please hold him?” Det slutade med att alla fick hålla Trevor lite i sin famn och han själv fick bekanta sig med oss alla. Jag log som en idiot och kunde inte sluta hur mycket jag än försökte tvinga ner min mungipor, det gick bara inte. De andra killarna gick sen ut och gjorde, ja, vad de nu än gjorde, för att ge oss lite mer privat tid tillsammans. Ellie fick tillbaka Trevor i sin famn men helt plötsligt började han att skrika igen. Jag rynkade på pannan, hon hade ju inte gjort något och nyss hade han varit tyst och lugn. Men det var väl så bebisar var, antog jag? När Ellie försökte amma honom ville han inte och han fortsatte bara att skrika. Snart kom några sköterskor inrusande och då blev jag nervös. Vad var det som hände? När de bad att få låna Trevor för att kolla honom så blev jag rent ut sagt rädd. Det var väl inget fel, eller hur? Allt var ju som det skulle...?

Här är kapitel 39 alla fina fina läsare! :)
Hoppas ni gillade namnet på bebisen förresten.
Vi ber om ursäkt för inte superbra uppdatering men vi har haft skolavslutning och annat på gång.
Vi tackar stort för alla fina kommentarer vi får! :)
8 kommentarer till nästa?
Ta hand om er nu i sommarvärmen,
 
//Josefin och Frida xx
 

längtar till nästa <33333

Superbra!!!!!! Jag gillar namnet :)

OMG spääääääääännande läääängtar till nästa och jag gillade namnet :)

Superbra del!!! Uppdatera snart, jag vill veta vad som händer!

meeera :DD

Amazing!!!!!! :)

Jättebra del! :) jag kände på mig att Trevor skulle vara med där någonstans ;) jag hoppas att inget är fel...

Bästa kapitlet någonsin!!!

Så bra och spännadeeee! Längtar till nästa

jätte fint namn. jag älskar det. en grej som är lite roligt är att vi såg en film i skolan. om en kille som hade exat samma namn. hoppas det går bra eller att det går att lösa för bäbisen. vill vet vad som händer :)

Gillade verkligen namnet :D Och kapitlet såklart!
Hoppas bara inte något är fel...




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: