Still The One - del 34

| Postat i: Still The One
Tidigare:

“Please, lovebirds. No kissing and stuff, I want to sleep too” hördes en mörk röst säga en bit bort i rummet. Oups, jag hade glömt att Harry också sov här inne eftersom Nialls pappa och bror sov i Harrys gamla rum. Jag skrattade lite över hans situation och över att han var tvungen att sova med oss, det var ju inte precis frivilligt.

“You jealous, Haz?” frågade Niall retsamt och jag hörde Harry muttra något till svar. Nej, det var han ju inte precis.

“Too bad Harry” sa jag och pressade sedan mina läppar emot Nialls. Jag kände honom le emot mina läppar och Harry muttra surt. Men jag kände mig bara lycklig, idag hade jag fått min bästa julklapp någonsin, och vad kunde jag mer önska?


ELLIES PERSPEKTIV

“Bye dad, I love you” sa jag och slog armarna om min pappas hals i en mjuk omfamning.

“Bye Ellie, I’m really gonna miss you” svarade han och kramade mig hårt och länge. Det fick mig att skratta lite och klappa honom på ryggen.

“We’ll be back soon, you know that” sa jag och log innan jag släppte taget om honom.

“I know, but I will still miss my little girl” sa han glatt och log emot mig innan han gick fram till Niall och gav honom en bamsekram. Jag såg Niall skratta och krama pappa tillbaka medan jag kände Samantha slå armarna om mina ben. Jag böjde mig ner och gav henne en stor kram och jag kände henne borra in sitt lilla huvud i min nacke.

“I want you to come back soon” sa hon vilket fick mig att le.

“I will, I promise” lovade jag henne. Vi hade nu varit här ett par dagar och det var dags för oss att åka hem igen. Jag skulle verkligen sakna alla här men jag var samtidigt väldigt spänd inför att komma till det nya huset som nu var vårt, mitt och Nialls. Jag kunde knappt tro att att han faktiskt hade köpt det, inte för att han inte hade råd för det visste jag att han hade, men det var ändå en så stor grej och jag kunde inte tacka honom nog. Jag var verkligen superglad, jag hade älskat huset ifrån första början och nu var det verkligen vårt. Till sist kramade jag Bobby, Nialls pappa, som såg riktigt glad ut.

“Good luck Ellie, I can just thank you for making my Niall so happy” sa han varmt och gav mig en mjuk kram.

“I can only thank him for making me so happy” svarade jag glatt och öppnade sedan ytterdörren. Nu skulle vi alla hem igen, både Nialls familj och jag, han och Harry. Jag kände Nialls välbekanta hand glida in i min och jag tog ett steg utanför dörren. Greg, hans fru och Bobby klev ut genom dörren bredvid oss och de gick emot sin bil. Innan de gick gav Bobby Niall en sista kram och några ord byttes emellan dem innan Bobby gick emot bilen medan han vinkade glatt till oss.

“We love you all, take care of my Niall” ropade han och jag nickade leendes till svar.

“Always” ropade jag tillbaka och vi stod och vinkade tillbaka till dem. Niall skrattade lite åt sin pappa medan vi såg dem kliva in i bilen och sedan köra iväg längs den långa gatan i lilla Holmes Chapel. Vi vinkade tills vi inte kunde se dem mer och gick sedan tillbaka till vår bil. Där stod redan Harry redo, han såg glad ut.

“There you are, lovies. Let’s go” sa han medan han satte sig i baksätet. Jag suckade leendes och tittade på Harry som hade satt sig bekvämt där. Hans bildörr var fortfarande öppen och släppte in lite kyla i bilen.

“So you’re not gonna drive, are you?” frågade jag retsamt. Jag visste att jag själv inte skulle behöva köra eftersom jag var gravid. Och jag kunde använda det som anledning för jag visste att det funkade.

“I guess I’m driving” sa Niall och jag skrattade lite medan jag satte mig i passagerarsätet.

“I guess you are” sa jag medan jag stängde dörren om mig.

“No kissing or anything because it’s late and I want to sleep” sa Harry varnande medan han drog igen sin dörr och drog på sig bilbältet. Jag skrattade bara och tittade på Niall som såg ganska road ut.

“We can’t promise anything” svarade jag med ett litet leende medan Niall startade bilen och vi började köra tillbaka emot London.


“Thanks for the drive” sa Harry vänligt medan han öppnade sin bildörr och klev ut på sin uppfart till sitt hus.

“It’s alright, see you soon mate” sa Niall och Harry smällde igen sin dörr och gick upp till sitt hus. Niall körde emot vårt nya hus och resan dit gick faktiskt förvånansvärt fort, jag hade glömt bort att det låg ganska nära Harrys hus och snart stod vi utanför huset. Det kändes mycket större än sist gång jag hade varit här. Jag visste inte om det berodde på att det var mörkt eller om det var för att vi faktiskt skulle stanna här och inte gå efter en liten visning, inte för att det egentligen spelade någon roll. Och när Niall stack i nyckeln i låset och vred runt kändes det så rätt. Det här var vårt nya hus. Vårt nya hem. Vårt nya liv. Och jag kunde inte varit gladare.


Niall tog min hand i sin och ledde mig igenom den mörka korridoren uppför trappan. På något konstigt sätt kändes det som om han hittade här, som om han hade varit här mer än mig, vilket han inte hade...? Snart kom vi till det största sovrummet och jag fick se vår säng stå där. Jag slängde mig bara rakt ner i den och log stort utan att bry mig om att titta i de andra rummen, det kunde jag göra imorgon. Det luktade nytt i det här huset, men gott. Snart kände jag en tyngd bredvid mig och Nialls kropp tätt intill min.

“Do you like it?” viskade han medan hans blå ögon stirrade djupt in i mina. Det var något så andlöst vackert med hans ögon och det var som om han kunde se in i hela mig bara genom att titta in i mina ögon. För en sekund drogs jag bort ifrån verkligheten och allt som existerade var hans vackra ögon. Men snart drogs jag tillbaka när jag märkte att han sakta drog sin hand igenom mitt hår.

“No, I don’t” viskade jag tillbaka till honom. Han rynkade på pannan och såg faktiskt ledsen ut för en sekund innan han rätade upp sitt ansiktsuttryck igen.

“I don’t like it, because I love it” fortsatte jag och såg Nialls ögon lysa upp i mörkret. Hans rosa läppar kröktes upp i ett leende och han flyttade sig ännu närmre mig, om det nu var möjligt.

“I’m glad you do, that was what I hoped” svarade han i en viskande ton.

“Why are we whispering?” frågade jag leendes och Niall ryckte lätt på axlarna.

“I have no idea” svarade han och jag började skratta. Jag kunde inte sluta skratta och snart stämde Niall in i mitt skratt. Efter ett tag somnade vi där i sängen, småskrattandes, påklädda och väldigt lyckliga.


HARRYS PERSPEKTIV

Det var en solig dag och himlen var blå och fin, trots att klockan inte var så mycket. Det snöade också lite, för ovanlighetens skull. En fågel här och var kvittrade trots att det var vinter och kallt ute. Jag mötte folk som var ute med sina hundar och andra som bara hade bråttom till vart de nu skulle. Alla såg väldigt glada ut, som om inga bekymmer i världen skulle kunna stoppa det där leendet på deras läppar att kika fram. Det var kanske inte så konstigt med tanke på att det precis hade varit jul och att det imorgon var nyår. Snart var även 2017 över, ännu ett år som blivit fantastiskt bra. Vi hade fått gjort väldigt mycket under detta året, under våren och sommaren hade vi turnerat runt lite grann och i höstas hade vi släppt en ny skiva. Att vara artist var verkligen det bästa som fanns, alla fans var underbara. Det var verkligen helt sjukt hur länge vi hade varit ett band, i över sju år nu. Men jag kunde fortfarande än idag komma ihåg hur det hade känts att stå där på X-Factorscenen och gå vidare, och att bli ett band. Och nästa år hade vi också en planerad turné, större än denna som var detta året. Det var också jobbigt att vara kändis ibland på grund av all media, men det positiva vägde definitivt upp det negativa. Jag hade lärt mig att inte bry mig lika mycket om vad folk sa och skrev om mig, jag kunde ändå inte påverka vad som hände omkring mig. Dessutom visste media oftast aldrig sanningen och ibland kunde vi sitta och skratta åt de ryktena som flödande omkring om oss, för att allt bara var påhittat av dem. Jag tänkte mycket medan jag gick emot Nialls och Ellies nya hus, vi hade alla bestämt att vi skulle komma dit för att vara med när Ellie fick se överraskningen Niall hade gjort för henne. Jag var verkligen glad för deras skull, men visst kändes det konstigt att en kille jag hade känt sen jag var sexton nu skulle skaffa barn.


Snart nog var jag framme vid deras hus. Jag styrde mina steg uppför den lilla trappan till huset och knackade på. Dörren öppnades av en trött Ellie och hon log smått när hon såg mig.

“Hi, come in” sa han och öppnade dörren lite mer för att jag skulle kunna gå in i deras hall.

“Hey” sa jag och kollade mig omkring. Hallen var vit med en byrå längs ena väggen. Det såg faktiskt väldigt stilrent ut.

“Hi Harry!” hörde jag min irländska kompis skrika innan han ställde sig bredvid Ellie.

“Hi Niall, are the others here?” frågade jag och tog av mig min jacka.

“Yeah, everybody is here except Zayn” svarade han. Jag himlade med ögonen. Zayn var alltid sen.


Jag skyndade mig in i vardagsrummet, där en soffa stod uppställd, och slängde mig på Louis som satt där bredvid Liam.

“Hi Boobear” sa jag.

“Hello my Hazza!” utbrast han glatt och slog armarna om mig i en kram.

ELLIES PERSPEKTIV

“So, me and Niall still have a lot of furnitures in the flat so I think that you guys should go there and get them” föreslog jag när Zayn kommit. De alla utbytte en blick med varandra innan de kollade på mig. Jag kollade skeptiskt på dem, jag visste att de döljde något.

“Umm, me and Harry can go to the flat and get the furnitures” sa Louis och jag skakade direkt på huvudet.

“No! I don’t trust you two, you’re just going to break all the things” sa jag och satte armarna i kors. De båda putade med underläppen, men inget skulle få mig att låta de åka till lägenheten, själva.

“Come on Ellie, we won’t break anything. But if it makes you feel any better we can bring Liam and Zayn” sa Harry och jag nickade.

“Yeah, that sounds great. Then me and Niall can discuss how we want the nursery to look” sa jag och ännu en gång så utbytte killarna blickar med varandra.

“Guys, I don’t know what it is with these looks but if you have something to tell me you can do it now” sa jag.

“Why tell you when we can show you” sa Niall och tog tag i min hand för att sedan föra mig mot övervåningen. Vad hade de nu hittat på?

Hallå! Nu är vi tillbaka :D Tyvärr blir det inget kollage idag men ni får ett till nästa kapitel :) Vi märkte att 10 kommentarer var en lite för hög gräns och godkände därför om ni kommenterat flera gånger. Men tack för alla fina kommentarer :D
 
Vad tyckte ni om kapitlet? Vad tror ni det är för överraskning? Kommentera vad ni trodde/tycker! Det betyder hur mycket som helst att ni kommenterar :D Minst 8 kommentarer för nästa del :)
 
Ha det bra, nu ska vi snart baka för vi ska fika i skolan på tisdag, mums! :D //Josefin & Frida ♥♥♥

så bra ni skriver. man undrar vad överraskningen blir. jag tror att det kanske har nåt med baby rummet att göra. men jag vet inte. men är spänd på att få reda på vad det är. :D

Jättebra :)

Mera novellen är superbra 😃😃😃

Super bra!!

Skitbra! :)

Asbra och jag läääängtar till nästa

As bra! Meeeeeeeeer!!!

Jätte bra!

Jättebra del! :) jag tror att överraskningen är... Att killarna har fixat i ordning barnkammaren

Suuperbra novell!!! :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: