The Fame Project - del 21

| Postat i: The Fame Project

RACHELS PERSPEKTIV
Jag vaknade av att jag kände doften av nystekta pannkakor. Jag kollade till vänster om mig i sängen och märkte snabbt att Zayn inte var där. Jag reste mig långsamt upp och lät min varma kropp ta emot kylan som spred sig direkt. Jag huttrade till och började gå ner till köket där jag antog att Zayn var. Och jag hade rätt, doften ledde mig ner till en ganska nyvaken Zayn med morgonrufs. Mina mungipor drogs upp när jag såg honom och han sken upp när han såg mig. Jag kom och mötte honom i en varm kram.
“You’re finally awake” sa han och jag log trött.
“Yeah, I needed my beauty sleep you know” sa jag retsamt och satte mig vid bordet.
“Pancakes, yum” fortsatte jag med ett leende.
“Only for you” sa han glatt och lade en pannkaka på min tallrik.
Han lade en på sin egen och satte sig mittemot mig.
“You look like you just woke up” sa han och drog en hand genom mitt trassliga hår.
“Yeah, I did” svarade jag med ett skratt och började äta på min pannkaka som var jättegod.
“So, film premiere tonight then” sa Zayn och tittade roat på mig som mölade i mig pannkakor för att de var så goda.
“Yeah, gonna be fun! What are you gonna wear?” frågade jag exalterat när jag hade tuggat ner det jag hade i munnen.
Zayn skrattade lite.
“I don’t really think it’s that important. But I guess you do, you’re a girl” sa han retsamt och jag skakade på huvudet.
“Of course I care, what do you think I should wear?” frågade jag och tittade på honom.
“You would look amazing whatever you choose to wear” sa han och tittade varmt på mig.
Jag log mot honom, han var bara för underbar.
“Thanks a lot. I think I’ll take a dress”
Zayn nickade och tittade på mig.
“You look good in my t-shirt” sa han med ett leende.
“I always look good, don’t you think” sa jag med ett skratt och han nickade.
“What do you wanna do today? The choice is yours” sa Zayn och jag började genast att fundera.
Han granskade mig och jag började skratta.
“Stop looking at me like that!”
“Like what?”
“Like you think that I’m gonna choose out something horrible to do”
Han skrattade bara och skakade på huvudet.
“Weird little Rachel...”
Jag lutade mig fram över bordet och mötte Zayns blick.
“Do you like picknick’s, Zayn?

ZAYNS PERSPEKTIV
“I’m so hungry Rachel, let’s eat now” sa jag och bredde ut filten i gräset där vi stod.
Vi var i Hyde Park och vi hade vandrat runt här en stund. Solen sken och det var en perfekt dag för en dejt med Rachel. Jag var på superbra humör och det kändes som att inget kunde få förstöra för mig idag. Rachel påverkade mig alltid så positivt, hon fick mig att må så bra.
Jag satte mig ner på filten och tog fram maten vi hade med oss. Rachel lade sig på mage på filten hon med och tog av sig sin jacka. Solen värmde oss och det kändes verkligen att sommaren snart var här. Jag tittade på hennes glada ansikte. Hon var så vacker. Vinden blåste lite i hennes hår och solens strålar reflekterades mot hennes ansikte. Tänk att jag faktiskt hade turen att få vara med henne. Hon höjde ett ögonbryn mot mig.
“What are you looking at?”
“You, I’m looking at you” svarade jag med ett leende och hon log tillbaka mot mig.
“Now let’s eat before I die of hunger” sa hon och började plocka ut maten som vi hade i en stor väska.
Jag hjälpte till och snart var all mat framdukad. Det var mackor, fruktsallad och godis plus lite att dricka. Vi började att äta lite medan vi pratade och lade mig på mage bredvid Rachel. Det var så lätt att prata med henne, det var en sak jag hade gillat med henne ända från början.
“I hope the hair has grown out on Harry’s legs again after that waxing” sa jag när jag såg visitkortet från vaxningsstället Harry hade vaxat sina ben på, trilla ut ur väskan. Vi båda började skratta.
Vi hade haft så mycket roligt tillsammans, och varje dag med Rachel var en ny dag. Vi lärde oss mer om varandra hela tiden. Jag hade väl aldrig trott att en tjej som jag först inte tyckte om skulle spela en så stor roll i mitt liv,
“Hairy Harry” sa Rachel med ett flin och jag nickade.
Vi fortsatte prata om allt och inget och jag trivdes bättre än någonsin. Kanske var det någon fotograf här och var men jag hade bestämt mig för att skita i dem. Idag skulle jag vara med Rachel och ingen dum fotograf skulle få förstöra min dag.

Med sammanflätade händer gick vi runt i parken. Det kändes så härligt att bara få vara med Rachel och slippa dölja mina känslor. Nu kunde jag äntligen vara med henne på det viset jag ville. Vi hade pratat en del om hur det skulle bli när vi gjorde slut, men vi hade enats om att försöka leva i nuet och inte oroa oss för framtiden. För visst skulle vi väl behöva ta tag i det, men lev för idag och inte för imorgon. Vi kunde vara med varandra nu och det var det som räknades.

RACHELS PERSPEKTIV
“Are you coming soon Rach?” hörde jag Zayn ropa ifrån nedervåningen.
Jag stod framför spegeln i mitt rum och granskade mig själv från topp till tå för säkert tusende gången. Jag ville se bra ut ikväll, jag skulle ju trots allt på filmpremiär och gå på det första officiella evenemanget med Zayn. Jag kände mig väldigt glad inför ikväll, det skulle nog bli kul. Eller ja, det skulle det ju för jag hade alltid kul i Zayns sällskap.
“Coming!” ropade jag medan jag drog handen genom håret en sista gång.
Det här fick allt duga. Jag styrde stegen ner för trappan mot hallen där Zayn väntade. Jag tvärstannade när jag såg honom. Jag trodde att jag redan hade sett honom när han var som snyggast men jag gud så fel jag hade haft. Han såg... helt underbar ut. Hans hår var lite stylat men inte överdrivet mycket utan så där lagom mycket. Den vitgrå skjortan matchade snyggt till hans svarta slips och kavaj. Hans mörka ögon glänste i halvmörkret som omslöts oss i hallen och hans mungipor sköts upp i höjden när han fick syn på mig. Jag log stort och gick fram till honom för att kliva in i hans famn. Zayn doftade underbart som vanligt och jag bara njöt av att få vara i hans närhet.
“Let’s go then?” frågade han och gav mig min skinnjacka.
Jag nickade och vi gick ut och satte oss i limousinen som väntade utanför mitt hus. De andra satt redan där inne. Resten av killarna, Eleanor och en till vacker tjej som jag antog var Danielle. Jag log när jag fick se att alla hade smoking, de alla såg bra ut. Men jag kunde inte förneka att Zayn såg helt klart bäst ut ikväll. Både Eleanor och Louis gav mig konstiga blickar under bilresan som jag inte uppfattade. Och om jag såg rätt så gav de också Zayn konstiga blickar. Men skitsamma, ikväll skulle vi ha kul!

Limousinen körde genom London och kom snart fram till där premiären skulle hållas. Louis och Eleanor fortsatte att ge oss och varandra blickar som jag försökte att inte bry mig om, jag visste ändå inte vad de menade. Det var trots allt många glada skratt i bilen. Jag klev ur bilen hand i hand med Zayn och vi alla gick in i den enorma byggnaden. Här hade jag varit förut, men aldrig i sällskap med någon och speciellt inte med Zayn. Det viktigaste på hela eventet var ju röda mattan och förmodligen skulle vi bli intervjuade av någon eller några extremt nyfikna journalister. Men jag hade Zayn på min sida så jag kände mig lugn. Vi kom in i ett hav av folk som rusade runt, alla såg så stressade ut. Ja, inte de som poserade men resten av allt folk som jobbade ikväll som skulle få alla att funka, de såg stressade ut. Och jag kunde ju förstå dem, det var mycket jobb en sådan här kväll. Zayn lutade sig fram emot mitt öra.
“We’re gonna take some pictures with all of us, then I’m gonna take some with the boys and you with the girls and then you and me are going to take some. Okay?” sa han lågt i mitt öra och jag nickade.
Det fick ju inte gå fel ikväll. Vi drog oss bort mot alla blixtar på röda mattan och poserade som ett helt gäng framför fotograferna. Det kändes faktiskt bra att stå där så länge jag kände Zayns arm runt min midja. Jag försökte le och se glad ut och jag trodde nog att jag lyckades. Vi tog några foton till innan killarna gick iväg för att ta några foton bara dem fem och jag ställde mig med Eleanor och Danielle.
“Do you often go on these things with the boys?” frågade jag efter att vi hade tagit några kort tillsammans.
Det skulle se jättebra ut i tidningarna sen om vi gjorde detta.
Jag gillade Eleanor och Danielle verkade trevlig så jag hade ingenting emot det.
“No, not really. Sometimes we do, but not that often” svarade Danielle och jag nickade.
“So, are you and Zayn, like, together now? Liam said something about it and I read about you in the newspapers” fortsatte Danielle med ett försiktigt leende.
Jag nickade stolt och log.
“We are a couple, yes” svarade jag och kände mig så otroligt glad över att jag faktiskt inte behövde ljuga när jag sa det.
“Oh, congratulations” sa Eleanor och Danielle instämde.
Jag såg att Eleanor gav mig en frågande blick och jag log bara till svar som för att visa att allt var bra igen. Hon log tillbaka och gav mig en typisk “vad var det jag sa”-blick som jag valde att inte svara på. Hon och Louis hade haft rätt hela tiden, jag och Zayn hade ju löst allt när vi väl hade vågat tala om hur vi kände för varandra. Jag log stort och kände att mitt ansikte skiftade i en rosa nyans. Typiskt att jag skulle rodna vid fel tillfälle. Zayn kom bort till oss och lade en arm omrking mig.
“Time to take some pics Rachel” sa han och jag nickade till svar.
Vi gick bort och fotograferna tog några kort på oss. Med armarna omkring Zayn kände jag mig lyckligare än på länge. Jag behövde inte ens fejkle mot kamerorna, för mitt leende var hundra procent äkta. Att vara med Zayn fick mig att känna mig så betydelsefull, det fick mig att känna mig som den enda tjejen i hela världen. När fotograferna var klara gick vi hand i hand in i den enorma biosalongen med resten av gänget med oss. Eller det var nog ingen biosalong, det var mer som en enorm sal med en enorm skärm och en massa platser. Vi hade platser längst fram eftersom One Direction ändå var One Direction. Filmen startade, jag hade inte riktigt koll på vilken film det var. Jag satt med huvudet lutat mot Zayn’s axel medan vi tittade på filmen. Egentligen tittade jag väl en del på Zayn, för han såg så perfekt ut. Jag var så glad för allt som hade hänt de senaste dagarna, glad för att han hade vågat berätta om sina känslor för mig. Ett leende spred sig på mina läppar när våra blickar möttes i mörkret och jag visste att jag inte hade kunnat spendera kvällen på något bättre sätt än så här.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: