The Fame Project - del 20

| Postat i: The Fame Project

RACHELS PERSPEKTIV
“Rachel, the girl that Harry and I was talking about was-” började Zayn men avbröts av att servitrisen tog våra tomma tallrikar.
Zayn gav henne en sur blick som hon dock inte uppfattade, utan gick bara därifrån med våra tallrikar i händerna som om inget hade hänt. Zayn suckade lätt och vände blicken mot mig igen. Hans bruna ögon borrade sig in i mina och han tittade nervöst men samtidigt koncentrerat på mig. Jag tittade frågande på honom.
“The girl that we were talking about was you” sa han. “I like you Rachel, and there is nothing that I can do about it. You are funny, smart, good looking and you don’t care about what others think about you”
Han tystnade och tog mina händer, som låg på bordet, i sina  Det tog ett tag innan jag förstod vad det faktiskt var som han hade sagt. Han tittade ännu mer nervöst på mig. Som om han trodde att jag inte hade samma känslor, men faktum var ju att jag kände precis likadant.
“Zayn, the reason that I ran away from your house, was that I like you and I was just scared and thought that you didn’t feel the same, especially when you said that you kissed me beause you saw a paparazzi outside your house. But now when I think about it, I realise that you Zayn.... are a terrible liar”. Jag kollade upp på Zayn och såg ett stort leende på hans läppar samtidigt som han skrattade lite.
“A paparazzi can’t see in your house” fortsatte jag. “I can’t believe that I thought that you said the truth”.
“I didn’t know what I would say. I thought that you didn’t like me, so I just said the first thing that popped up in my head” svarade han och ryckte oskyldigt på axlarna.
“Well, now you know. I do like you” sa jag och mötte en leendes Zayn.
“I like you too, and I want us to date, for real” sa han och jag nickade glatt till svar.

ZAYNS PERSPEKTIV
“So, what do you wanna do now?” frågade jag när vi kommit ut från restaurangen.
“I don’t know, maybe we can just take a walk” föreslog Rachel.
“Sure” svarade jag och tog hennes hand i min för att fläta ihop dem. Jag kände hur fjärilarna i magen blev alldeles vilda och ett leende spred sig på mina läppar. Det är konstigt hur en person kan göra såhär mot mig. Hur den, eller i detta fall hon, kan få en att känna sig speciell, hur hon kan göra mig glad bara av att vara i närheten av mig. Men jag gillade det. Jag gillade känslan av att det pirrade till i magen så fort jag höll henne, hur hon fick mig att le. Jag sneglade ner på henne och såg även där ett fastklistrat leende på hennes läppar. Jag stannade upp när jag såg att det var paparazzis som kom springandes mot oss framför oss. Rachel kollade oroligt på mig innan jag drog henne närmre mig och började gå åt ett annat håll.
“Maybe it’s time to go back to the car” sa jag.
“Yeah, probably” sa Rachel och skrattade sitt gulliga skratt.

“Are you going home to your place?” frågade jag Rachel när vi kommit en bit på bilfärden hemåt.
“No, I was planning on staying at your place for the night” svarade hon och log.
“Good, because the taxi doesn’t go to your place” fortsatte jag och flinade.
Hon skrattade åt mig och tog min ena hand i sin. Jag stannade vid ett ställe där det blev rödljus och bestämde mig att göra en sak jag velat göra länge. Jag böjde mig över växelspaken och placerade en kyss på Rachels läppar. Hon kysste mig tillbaka och allt kändes perfekt. Tills en biltuta hördes bakom oss. Vi drog oss skrattandes tillbaka från varandra och jag började köra igen, dock med ett ännu större leende på läpparna än förut.

RACHELS PERSPEKTIV
När vi drog oss undan från kyssen så kände jag mig helt vimmelkantig. Det kändes så himla bra att allt var bra mellan oss nu. Eller mer än bra, jättebra! Jag kunde samtidigt knappt tro att det var sant, att Zayn faktiskt gillade mig lika mycket som jag gillade honom. Jag log för mig själv medan vi sakta åkte igenom stan genom all trafik. Nu kunde inget få mig att må dåligt.

Jag klev in genom ytterdörren och stod snart i Zayns hall. Jag tog av mig ytterkläderna och sprang in i vardagsrummet och slängde mig på soffan. Jag började faktiskt känna mig som hemma här, vilket jag bara tyckte var positivt. Efter att ha bott hos honom i nästan en vecka så hade jag nästan glömt hur det var hemma. Även fast det var helt underbart där. Zayn kom och satte sig bredvid mig och han gav mig en road blick.
“I see that you like my sofa” sa han med ett skratt.
“Have always liked it, always will” svarade jag.
Han lade slappt en arm omkring min axel och jag lutade mig mot honom och log.
“What should we do tonight?” frågade Zayn och jag ryckte lite på axlarna till svar.
“I don’t know, anything you want” svarade jag.
“Film night?” frågade Zayn och jag nickade med ett leende.
“But no horror films” sa Zayn och jag skrattade åt honom.
“It’s just cause you’re afraid of them! Remember when we watched one? You and Harry were like babies” sa jag och Zayn lipade åt mig på skoj.
“Yeah yeah, can we forget that now?”
“Okay, but just because I’m so kind” svarade jag och räckte ut tungan åt honom.
“We need a lot of candy and crisps, and something to drink” sa han och jag nickade ivrigt.
“I can choose the candy, my candy taste is awesome just like my film taste” sa jag och flinade.
“No way, you just like licorice”
“I don’t! Okay maybe for the most, but that’s because it’s the greatest candy ever made” sa jag och Zayn bara skrattade till svar.
“Okay, so we need to go to the shop to get some stuff then” sa Zayn och jag suckade lite.
“I’m too lazy for that, I wish we could just send one of the butlers I imagine that you have” sa jag och Zayn skrattade åt mig.
“I’m also lazy, but it will go quick. The shop is just around the corner” sa Zayn och lekte med mina fingrar i hans hand.
“Okay, I’ll have to move from this comfortable place then” sa jag men gjorde ingen gest som visade att jag tänkte resa mig upp.
“Come on then” sa Zayn och gjorde en hairflip med sitt hår som fick honom att se så himla rolig ut så jag inte kunde hålla mig för skratt.
“Fine, just because it’s you who’s asking” sa jag och reste mig upp och Zayn gjorde detsamma.
Han gick bort till hallen och jag följde efter honom. Vi drog på oss våra skor och jackor och efter att ha letat en stund efter Zayns plånbok kom vi slutligen ur huset och började vandra mot butiken, hand i hand. Jag svingade våra händer fram och tillbaka och som Zayn sa, det var bara runt hörnet innan vi var där.

“Why can’t you decide one thing to drink, not five?” Zayn skrattade åt mig som höll i fem drickor.
“Because it’s hard to decide. I’ll let you choose, actually” sa jag och höll upp alla drickorna.
Han pekade utan någon tvekan på colaflaskan och jag nickade.
“Good choice”
Efter många om och men om vilket godis vi skulle ha kunde vi slutligen betala allt. Det kändes så kul att bara få vara sig själv nu med Zayn och kunna visa vad jag kände för honom.
Vi gick hem till honom och var snart hemma igen och jag kunde inte hålla mig ifrån att slänga mig hans soffa, ännu en gång.

ZAYNS PERSPEKTIV
“I said, no horror movies. That’s the only one I got and you choosed it” sa jag med en liten suck och tittade på Rachel som höll i en skräckfilm.
“But come on Zayn, this one is actually funny” sa hon med ett flin.
“Yeah sure” sa jag och placerade min hand runt hennes midja.
“Let’s watch a comedy instead” fortsatte jag.
“Fine, I won’t win this fight anyway” sa Rachel och vi kollade igenom några andra av mina filmer.
Till slut kom vi överens om att titta på Knight And Day som var en kompromiss. Vi kröp ihop i soffan tätt intill varandra och bara att vara i hennes närhet gjorde mig glad. Filmen startade men jag tänkte mest på Rachel och alla dagens händelser. Det hade hänt så mycket idag som praktiskt taget hade förändrat allt. Rachel var min på riktigt och jag var så glad för det. Jag kände hur Rachel blev tyngre i mina armar mot filmens slut, klockan var ju trots allt ganska mycket. Jag kände mig också ganska trött och vi båda halvsov nog nästan när filmen var slut. Jag reste mig upp och drog upp Rachel med min hand i hennes.
“Let’s just go and sleep” sa jag med ett trött leende och hon nickade till svar, minst lika trött som jag. Vi gick in till mitt sovrum och den här gången behövdes ju inte gästrummet. Jag såg hur Rachel bet sig i läppen.
“What is it?” frågade jag.
“I don’t have anything to sleep in, my stuff is at my home” sa hon och jag öppnade bara min garderob och slängde henne en av mina t-shirtar.
“Take this” sa jag och vi både bytte om.
“Thanks” sa hon och jag log lite innan vi båda kröp ner i sängen.
Sömnen överföll mig ganska snabbt och jag somnade med Rachel i mina armar, lyckligare än på länge.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: