---

ELEANORS PERSPEKTIV
Jag tittade mig runt omkring i hallen. Det var lite stökigare än sist jag hade varit här, men det var också typiskt Louis. Ett leende spred sig snabbt på mina läppar, jag hade saknat honom väldigt mycket. Jag fick inget svar ifrån Louis så han var väl ute och handlade eller något. Jag tog snabbt av mig skorna och dumpade väskorna i hallen, de kunde jag packa upp senare. Plötsligt hörde jag steg bakom mig och fick se ingen mindre än Rachel Moore, Zayns fejkflickvän. Hennes ögon var fyllda med tårar och hon tittade på mig minst lika förvånat som jag tittade på henne.
“I’m Rachel Moore” sa hon och sträckte fram handen och jag skakade den artigt.
“I know. I’m Eleanor, Louis girlfriend” svarade jag och såg hur något gick upp för henne.
“Aha, then I understand! I’ve heard so much good stuff about you. But Louis said you’d be home in three days” svarade hon med ett leende.
“Oh, thank you. Yes but I came home earlier because I missed Louis and the other ones. I know it’s not my thing, but... aren’t you supposed to be with Zayn?” frågade jag med rynkad panna och gick och satte mig i soffan.
Snart kom Rachel efter mig och satte sig bredvid mig och jag tittade frågande på henne. Hon suckade tungt.
“Well, I should, but...” sa hon dystert.
“But..?” frågade jag.
“But things got complicated, and I can just say that... That we’re not really friends right now” svarade Rachel och jag tittade på henne.
“But you’re just fakedating?”
Rachel suckade.
“Well, it was just that in the beginning, before we got to know eachother. But then... yeah. The fact that we have to break up soon kind of ruined everthing” sa hon tyst och då fattade jag plötsligt.
Självklart så var det så att de gillade varandra. På alla bilder jag hade sett passade de så bra ihop, det var såklart så det var.
“You like eachother, don’t you?” frågade jag.
Rachel tittade förvånat på mig.
“How did you know?”
“I can see that you feel sad because you’re not with him, it’s obvious. I felt the same when me and Louis had a fight. But we solved it, and I’m sure you guys also can do it if you both want it” sa jag och lade en hand på Raches axel.
“Thanks Eleanor, but the thing is, that we can’t. We’re gonna break up soon in our fake relationship and it’s gonna be impossible to..” Rachels röst stockade sig och hon tystnade.
“Hey Rachel, i don’t know you but I know how you feel. In the beginning when I had met Louis I thought I couldn’t be with him because of all his fame, but you know what? I can. And I don’t wanna let him go, I love him too much. I think that you guys can solve this if you both really want it” sa jag tröstande och Rachel försökte le mot mig men det liknade mera en grimas.
“Thanks a lot Eleanor. I was actually on my way out to Zayn. I have to talk to him, I can’t stand this distance between us” sa hon och jag förstod att hon inte bara syftade på den fysiska distansen utan också den distansen hon kände i hjärtat.
“You should. I’m sure he wants to talk to you too”
Rachel nickade.
“I will, just not yet. I need to give him some time” sa hon och då var det min tur att nicka.
“Sounds good. I forgot to ask why you’re here at mine and Louis’ but I think I already know the answer” sa jag och tittade på Rachel.
“Yeah, my brother lives in my house at the moment and I moved to Zayn’s but then we had this kind of fight and I just ran of. So Louis said i could live here till I’ve talked to Zayn” sa hon jag nickade.
Det var alltså som jag trodde.
“Do you want to tell me what happened? I promise I won’t tell anyone, this stays between us” sa jag.
Rachel ryckte på axlarna men nickade sedan.
“Well, in the beginning when we met, I didn’t like him at all and I don’t think he liked me either. But then we got to know eachother and I realised he was so much more than just a singing celebrity. He’s like... I’ve never met someone like him. He’s always himself and he’s just perfect” sa hon och jag kunde ha sett att hon gillade honom på 100 meters håll.
“Wow, you really like him... But, what happened between you?”
“Well...” Rachel tittade ner på sina händer. “He kind of kissed me and I ran off because I know that if I let him take another step in my life I won’t be able to let him go when it’s time for us to break up. And I didn’t want to go from him but I did it for the best for both of us...” sa hon och en tår rullade sakta ner för hennes kind.
“Look, i can see that you’re unhappy and you should do something about it. Go over to Zayn and talk to him, I’m sure he’s as sad as you are about this” sa jag tröstande och hörde hur ytterdörren öppnades.
“Louis, E-” började Rachel men avbröts av mig.
“I’m gonna surprise him, shh” viskade jag och ställde mig ljudlöst upp.
Rachel nickade och gick ut till hallen där jag hörde att hon hälsade på Louis. Mitt hjärta spratt till när jag hörde hans röst och jag log för mig själv. Gud vad jag hade saknat honom.

LOUIS PERSPEKTIV
“Hey Rachel!” sa jag glatt när jag fick se henne och dumpade snabbt hennes tre väskor på golvet.
“Hey” svarade hon och kramade om mig.
Jag såg att hennes ögon fortfarande var lite smått röda men det hade sett värre ut förut.
“Three bags for one week” sa jag med ett skratt och Rachel log tillbaka.
“You know we have talked about this before and I need much clothes, so do you” svarade hon och jag nickade.
Rachel fick plötsligt ett konstigt ansiktsuttryck och jag tittade på henne med rynkad panna. Då såg det ut som om hon skulle börja skratta.
“What is it, do I have something in my face or what?” frågade jag undrande och lade en hand på min kind.
Rachel skakade bara på huvudet och jag kände ett par armar omkring min midja. Jag hoppade till att förvåning men förstod genast vem det var när jag kände den ljuva doften.
“I’m home love” sa Eleanor och jag kände hur mina mungipor åkte upp i taket.
Jag vände mig och om kramade henne hårt.
“Eleanor! I missed you so freaking much!” utbrast jag glatt och ville aldrig släppa taget om henne.
“I missed you too, Louis. But you’re squeezing me to death” sa hon med ett skratt och jag släppte genast mitt hårda grepp om hennes midja för att istället pressa mina läppar mot hennes.
Jag kände hur hon besvarade kyssen och jag tittade djupt in i hennes ögon.
“You’re finally home babe” viskade jag mjukt och ett leende spred sig på hennes läppar.
Eleanor sköt ifrån mig någon halvmeter och tittade upp på Rachel.
“Let’s watch a film” utbrast hon och drog med Rachel till vardagsrummet. Rachel tog min filt och virade den tajt runt sin lilla kropp. Eleanor satte sig bredvid henne och jag bredvid Eleanor. Jag lade en arm runt hennes axlar och drog henne nära mig. Jag vände mig mot tv-skärmen och såg att Lady och Lufsen var på.
“Seriously Eleanor, Lady and the Tramp?” utbrast Rachel.
“Come on, it’s a really good film”
“It-” började Rachel men avbröts av Eleanor.
“Shh, the film is starting”.
Och med det fick Eleanor som hon ville. Rachel muttrade något men riktade sedan blicken på tv:n Men varje gång jag kollade på henne kunde jag se att hennes tankar var på helt andra spår än filmen. Hon mötte min blick och jag log medlidande mot henne. Hon ryckte på ena axeln och log lite smått. Jag vände blicken mot tv:n igen och märkte att vi redan var vid deras “spaghetti-dejt” som jag kallade det. Det var nog det bästa på hela filmen. Eleanor satt och tittade lite halvt på filmen och halvt på mig och jag tittade tillbaka mot henne med ett höjt ögonbryn.
“I just haven’t seen you for some days, that’s why I’m looking at you” sa hon och jag log mot henne.
“I’m so hot that you can’t look away from me” sa jag med ett flin och hon skrattade kort.
“Yeahyeah, Louis”
Jag vände huvudet emot Rachel och såg hennes ledsna uppsyn. Hon såg helt förstörd ut. Och allt på grund av detta fejkdejtande. Hon ville ju vara honom och han med henne, det visste jag så väl. Om de bara kunde få vara tillsammans så skulle det inte finnas något problem. Men jag visste inte vad jag kunde göra, och det var deras grej, inte min. Men jag kände mig ändå ledsen för deras skull. De skulle vara tvungna att prata med varandra så småningom ändå, frågan var bara hur lång tid det skulle dröja.

När filmen var slut reste sig Rachel upp.
“Can I take a shower?” frågade hon och tittade på mig och Eleanor.
“Of course, towels are in the bathroom” sa jag och pekade ner i korridoren där badrummet låg.
Rachel nickade och försvann ut till badrummet.
Jag tittade på Eleanor.
“Wow, so much happened while I was gone” sa hon lite förvånat och tittade tillbaka på mig.
“I know... They’re both so sad about this. Do you think we should do something?” sa jag frågande och drog henne tätare till mig.
“Well...” Eleanor funderade kort. “No, it’s their thing to solve it and I think we’ll just make it worse if we interfere in this”
“You’re probably right. But it worries me a little, this is unlike Zayn” svarade jag och pussade henne på pannan.
“I know. But we need to give them both time and  courage to meet eachother again. After what I’ve heard she sounds afraid of what will happen between them” sa Eleanor eftertänksamt och jag nickade.
“You are right again. My smart girl” sa jag med ett leende och Eleanor skrattade lite.
“At least smarter than you!”

RACHELS PERSPEKTIV
Det väldigt varma vattnet brändes nästan men jag brydde mig inte. Det var så jag ville ha det. Ville att det skulle spola bort allihop, spola bort de senaste dagarnas minnen och känslor. Spola bort alla tårar och alla bilder som flimrade förbi i min hjärna, spola bort alla tankar jag hade ägnat åt detta. Men mest av allt, spola bort alla mina känslor för Zayn. Jag önskade att det hade kunnat vara möjligt för allt var bara skit just nu. Jag skruvade på ännu lite mer värme och hoppades på något sätt att jag bara skulle kunna spola bort allting långt ner i avloppet. Men det var bara mina dumma önsketankar, självklart kunde jag inte göra det. Jag var fast i något som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Jag ville ju vara med Zayn, väldigt gärna, men till vilket pris? Var det så omöjligt ändå? Om vi kanske kunde... Nej, nu var jag bara dum. Fast ändå, kanske...? Men han ville väl inte vara med mig. Eller det kanske han hade velat, men inte längre. För dumma Rachel hade förstört alltihop och bara sprungit iväg i ren panik. Jag suckade tungt medan jag fortsatte att spola hett vatten på mig själv. Mina tankar gick runt och runt och allt jag kunde tänka på var honom. Det kanske var värt det iallafall? Att få vara med honom, även om det bara var som vänner, det var ju vad jag ville. Och jag ville inte ge upp allting som vi hade. Han betydde ju så mycket för mig. Jag nickade beslutsamt med huvudet. Jag skulle försöka fixa det här, jag stod inte ut med detta.

Jag kom ut ifrån badrummet och gick emot hallen.
“Where are you going Rach?” frågade Louis ifrån vardagsrummet.
“I’m going to him” sa jag och började snöra på mig mina Dr Martens.
Jag behövde inte säga att det var Zayn jag menade, det fattade Louis ändå.
Han kom snabbt upp till mig och lade en hand på min axel.
“Good luck Rachel. I know you can do this”
Han gav mig en hård kram och jag pressade fram ett leende.
“Thanks” sa jag och grabbade tag i min jacka.
Jag öppnade dörren och klev snabbt ut genom den. Jag började gå med långa steg emot Zayns hus. Den varma vårluften fyllde mina lungor och det var ganska varmt trots att det var kväll. Det kändes som en härlig vårdag när allt skulle vara frid och fröjd. Men vädret kändes inte som det passade ihop med mitt humör. Jag kände mig nervös och visste inte om det jag gjorde var rätt eller inte. Men jag kände mig också beslutsam, nu skulle jag göra det här.
Efter ett tag var jag var framme vid Zayns hus. Det huset som varit min bostad ända fram tills nyligen. Jag tvekade innan jag tog de sista stegen uppför trappan. Nu fick det bara bära eller brista. För det kunde väl knappast bli värre än vad det redan var?