Live While We're Young - del 33

| Postat i: Live While We're Young
Vi satt utmattade mitt på gräsmattan och Niall var glad över att hans lag hade vunnit. Jag skrattade åt honom när han gjorde sin vackra segerdans och kunde inte låta bli att tycka att han såg så söt ut.
“Hey, can’t we play fifa again?” frågade Louis.  
“Noo, I suck at that” utbrast jag.
“Good, then we can beat you!” sa Louis och flinade.
“I’ll take that as a challenge” svarade jag triumferande.
“Bring it on!” sa Louis innan vi båda sprang in för att få tag i varsin kontroll. Vi slängde oss i soffan och satte igång spelet. Samtidigt som det sattes på kom de andra in. De spred ut sig i vardagsrummet och kollade på mig och Louis som var helt fokuserade i vad som hände på skärmen.
“I’m Manchester United!” sa Louis snabbt och valde det. Jag däremot bläddrade runt lite och hamnade på tydligen på Danmarks landslag.
“Is Denmark a good team?” frågade jag.
“Yeah, they are awesome” sa Louis. Jag valde deras lag och snart var matchen igång.
“Stupid goalkeeper” muttrade jag surt när Louis gjorde sitt fjärde mål. Själv hade jag inte fattat hur man gjorde och sprang mest runt i cirklar eftersom Louis och de andra vägrade att berätta hur man gör.
“Louis, you said that Denmark is good, they suck!!” utbrast jag.
“Yeah, and you believed it” svarade han retsamt och de andra skrattade. Jag suckade och himlade med ögonen, typiskt Louis.
“Here, let me help you” sa Niall och satte sig bredvid mig. Han lade sina händer på mina och började spela. Hans närhet gjorde mig nervös och jag kunde verkligen känna pirret i min mage. Mitt hjärt dunkade snabbare och det kändes som om det hördes hur tydligt, men eftersom ingen sa något eller ens kollade på mig så antar jag att det bara var jag som kände det dunka. Vad var det som var med mig? Jag menar, jag har ju känt Niall ett bra tag nu och aldrig har jag känt såhär. Jag sneglade på hans koncentrerade ansikte och kunde undgå att tycka att han var snygg. Mina tankar avbröts när matchen var slut och Louis hoppade upp och ner för att han hade vunnit med 4-2. Nialls händer försvann från mina och jag kände mig tom. Det kändes så rätt när hans händer var på mina. Men snart tänkte jag inte mer på det utan sa;
“I will NEVER play this game again, ever” och de andra skrattade bara åt mig. Niall böjde sig mot mig och viskade i mitt öra;
“I thought we made a good team”
Jag vände mig mot honom och log samtidigt som en röd färg spred sig på mina kinder. Jag kollade snabbt bort och försökte dölja att jag rodnade, vilket jag misslyckades med.
“And you’re cute when you blush” viskade han, vilket bara fick mig att rodna ännu mer. Gud, vad var det med mig idag?

Niall’s Perspektiv
När jag lade mina händer på Ellies rös jag. En härlig känsla bubblade inom mig, såhär hade jag inte känt på länge. Jag kollade på tv-skärmen men var helt borta i mina egna tankar. När Matt gjorde slut med Ellie ville jag inget hellre än att slå ner honom. Jag fattar inte hur han kunde vara otrogen mot henne sådär! Men nu har hon äntligen kommit över honom och hon är äntligen glad igen. Jag puttade undan tankarna så länge och började fokusera på matchen istället. Det stod 4-0 till Louis och det är bara några minuter kvar. Jag siktade på målet och satte bollen rätt i krysset. Jag log lite och kollade på Ellie som också log. Gosh, hennes leende är att dö för. Vänta, tänkte jag precis det här? Jag log lite åt min tanke, men det var ju sant. Ellie har världens finaste leende. Varför har jag inte tänkt på det här tidigare?

Harrys Perspektiv
Efter att Louis hade vunnit över Ellie och Niall bestämde vi oss för att göra mat. Vi alla, speciellt Niall, var hungriga. Vi gick ut i köket för att kolla efter något bra recept.
“I think we should go to Nando’s” sa Niall när vi kollat igenom tre kokböcker utan resultat.
“Yeah sure, I’ve never been there” svarade Ellie.
Oboy, tänkte jag.
Niall stirrade förvånat på henne.
“Have. You. Never. Been. At. Nando’s?!” utbrast han förvånat.
“No” sa hon och drog ut på o:et.
“Have I missed something?” fortsatte hon sedan.
“No, no you don’t, just that Nando’s is the best restaurant EVER!” svarade Niall och skakade om Ellie. Både Louis och jag började skratta.
“Oh, okay. Then I look forward to eat there” svarade hon och gick förbi Niall för att gå ut till hallen och ta på sig ytterkläderna.
Niall kollade fortfarande på henne som om hon var helt dum i huvudet innan han gick efter.

Det var ganska folktomt inne i restaurangen men för att inte några fans skulle hitta oss satt vi oss ändå längs in i restaurangen. Niall gick och beställde till oss alla och när han kom tillbaka var det som om han hade köpt till 15 personer. Jag var faktiskt inte ens förvånad, vi var vana vid det detta laget nu. Men Ellie stirrade häpet på Niall.
“How much food is that?!” utbrast hon förvånat.
“C’mon Ellie, it’s not that much” sa han och ställde ner all mat på bordet.
“No you’re right, it’s just so much that almost 15 people can eat it” svarade Ellie sarkastiskt.  Medan Ellie och Niall argumenterade om vad de tyckte var mycket i matmängder så började vi andra faktiskt ta för oss av maten.
“Hey guys, are you going to eat or not?” frågade Zayn efter några minuter. Niall och Ellie avbröt sin konversation och började istället att äta.

“Wow, this was really good!” sa Ellie när hon ätit klart.
“Told you so” svarade Niall enkelt och torkade sig om munnen med en servett.
“Shall we go?” frågade jag och de andra nickade.

När vi kom ut sken solen men man kunde ändå känna att det var på väg att snart bli höst.
“OMG, IT’S ONE DIRECTION!!!” hörde vi en tjejröst skrika bakom oss. Efter bara ett par sekunder var vi omringade av ett par fans som ville ta kort, få en kram och en autograf. Ellie fick agera fotograf samtidigt som hon såg lite rädd ut. Jag gick fram till henne och tog tag i hennes hand, hon kramade om den hårt och log lite mot mig.
“Are you two dating?” frågade en av tjejerna, alla vände nu sina blickar mot oss.
Precis när jag skulle svara så sa Ellie;
“Eurgh no, Harry and I are siblings, and even if we weren’t I shouldn’t date him”
“Why, what’s wrong with me?” frågade jag och låtsades spela sårad, vilket fick de andra att skratta.
“Well Harry, you’re annoying...”
“Okey, you don’t need to continue” sa jag och avbröt jag henne genom att sätta handen för hennes mun.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: