---

Jaha, vad skulle man göra nu då. Killarna hade precis åkt tillbaka till London för att öva nu det sista innan det var dags för dem att uppträda på fredag. Jag hoppas verkligen att de kommer i final, de är så himla begåvade och förtjänar verkligen det här. Man kan verkligen se på dem hur mycket de vill det här. De har kämpat för det här och har redan en massa fans här i England. Jag log stort och såg säkert ut som ett fån, men jag brydde mig inte. Killarna var underbara och hade verkligen gjort mig på bra humör de senaste dagarna och nu när de inte var här i Holmes Chapel längre så kändes det tomt. Jag suckade och började gå mot bussen som skulle ta mig hem. Jag hade inte varit i skolan de senaste dagarna på grund av Honom, men imorgon måste jag gå. Det var ju faktiskt onsdag och jag kan ju inte vara “sjuk” hur länge som helst. Och på fredag så ska jag ju till London för att kolla på killarna, längtar redan.

Harrys Perspektiv
Tågresan var tråkig och jobbig. Vi satt i samma vagn som en barnfamilj, och man kan väl säga att det inte var tyst nån minut. Antingen så ville minstingen ha godis och när han inte fick det så började han grina högt. De andra killarna verkade inte störa sig på det eftersom de hade somnat nästan direkt. Jag fattar inte hur de klarade det. Jag menar, just nu satt den lilla ungen och sjöng högt på någon barnvisa. Jag lutade mig frustrerat bakåt i sätet och försökte ännu en gång att somna, som slutade som alla andra försök, dåligt.

1 timme senare
När vi kom ut från tåget så var det en massa fans på perrongen. Alla skrek och det ända vi kunde göra var att vänta på att Paul skulle komma och hjälpa oss. Vi gick in i tåget igen när vi insåg att det skulle sluta illa om vi gick ut och eftersom det var sista stationen så skulle tåget inte åka någonstans på ett tag.
“Paul is coming in five” sa Liam efter att han ringt Paul.
“Good, I mean look at the fans. They are trying to get in to us” sa Niall och man såg rädslan i hans ögon. Niall har alltid varit lite rädd för stora fansmängder men det börjar bli lite bättre. Fast egentligen så är vi alla lite obekväma med det här just nu. Varje vecka får vi mer och mer fans och det känns faktiskt väldigt overkligt. Som om det här bara är en dröm som jag snart kommer vakna upp ifrån. Jag vaknade till av att en hand viftades framför mitt ansikte.
“Harry!” ropade Louis och viftade ännu snabbare med armen.
“Yeah, what is it?” frågade jag och puttade undan han arm och riktade blicken mot honom istället.
“Paul is here, we should get going” sa han och gick sedan ut till de andra. Jag följde efter och när jag kom ut blickade jag runt och såg ännu mer fans än förut. Vi stannade på olika ställen för att skriva autografer, ta kort och krama dem innan vi gick mot bilen som skulle ta oss till xfactor-huset.

Ellies Perspektiv
Wanna do something later? I heard about u n Matt, do u need to talk? xx löd smset från Ashley.

There’s nothing to talk about, but sure, we can do something :) when r u home from school?

Eehm I finish 3pm I think, can I come over then? x

Ofc, see u later Ash ;) x

Jag lade undan mobilen och gick ut till köket för att äta något. Det fick bli en smörgås och flingor. Jag gjorde snabbt iordning det och satte mig sedan framför tv:n i vardagsrummet och började zappa mellan kanalerna. Jag fastnade framför Americas Next Top Model, egentligen tycker jag inte om att titta på program där man måste se ut på ett visst sätt, men jag gillar Tyra Banks, så det får gå.

Ashleys perspektiv
Jag undrade verkligen hur Ellie mådde. Hon hade inte varit i skolan på flera dagar och jag trodde inte en sekund på att hon var sjuk. Jag visste att det handlade om Matt. Sedan jag hade fått höra att Matt hade varit otrogen mot Ellie så hade jag undvikit honom i skolan så gott det gick. Det såg inte ut som att han mådde så bra och han log nästan aldrig men det var ju hans eget fel. Jag närmade mig Ellies hus, gick upp för trappan och plingade på dörren. Det såg släckt ut i huset.
“Hey!” sa Ellie när hon öppnade dörren och släppte in mig.
“Hi Ellie” svarade jag och gick in, tog av mig skorna och vi gick upp för trappan till hennes rum.
Vi satte oss i sängen och det blev tyst en stund.
“Ellie, are you coming to school tomorrow?” frågade jag sedan.
Hon suckade.
“Well, I guess I have to...”
“Yeah, you can’t miss too much of the school. But what’s more important, you need to come out and have some fun, live your life and not sitting at home doing nothing” sa jag och la min hand på hennes arm.
Hon suckade tungt.
“I know, it’s just hard to meet him, you know...” sa hon och tittade ner i marken.
“I know it is, but this is important. He’s not going to ruin your days. You have as much right as he has to be in school”
“You’re right. I’m going to go to school tomorrow”
“That’s great Ellie, good for you. Just forget about him, we will be there for you” sa jag och kramade om henne.
“Thanks” sa Ellie till svar och tittade sedan på mig.
“What should we do?” fortsatte hon sedan.
“Hmm, we could.. bake something” föreslog jag och Ellie nickade ivrigt.
“Sure, we can do muffins!”
“Sounds good” sa jag och vi gick ner för trappan och plockade fram ingredienser.

Ellies perspektiv
“Let’s take them out! sa jag när äggklockan ringde och plockade ut muffinsarna ur ugnen.
“Mmm, smells delicious” sa Ashley och skrattade och jag log för jag visste hur mycket hon älskade chokladmuffins. Vi tog några muffins var so vi tog med till teven och åt upp medan vi tittade på Hells Kitchen. Det var skönt att få träffa Ashley igen eftersom det hade varit ett tag sen sist. Det kändes precis som vanligt vilket var skönt. Jag skulle nog överleva alla dagar framöver iallafall. Jag hade ju mina vänner, och Matt skulle inte få förstöra för mig.