---

”Ellie, I'm sorry” sa Matt.
”You kissed another girl, do you really think that I will forgive you like that?” skrek jag argt på honom. Skolkorridoren började tömmas på folk som gick till lektionerna men jag tänkte inte gå förrän vi hade löst det här.
”It didn't mean anything” sa han lite argare och kollade in i mina ögon.
”If it didn't mean anything, then why did you do it?” sa jag lite lugnare. Tårarna försökte tränga sig fram men jag tänkte inte gråta här framför honom.
”Wasn't I enough for you?” frågade jag.
”Of course you were, I don't know why I did it” sa han. Det var den löjligaste ursäkt som jag hört.
”I'm sorry Matt, it's over” sa jag och började gå mot utgången. Inte en chans att jag skulle stanna i skolan idag.
”Ellie, I swear, it didn't mean anything!” ropade han och sprang ikapp mig. Han ställde sig framför mig med sina händer på mina axlar. Jag tog snabbt bort dem och sa;
”Matt, I actually loved you. But I can't trust you anymore...” sa jag och gick förbi honom för att denna gången faktiskt komma till utgången. Jag hörde att han ropade något men jag lyssnade inte. Jag var för upptagen med att inte sätta mig på golvet och börja gråta.
Jag tryckte upp dörrarna och när jag kom ut så började jag springa. Bort från skolan, bort från Matt. Förhoppningsvis så har inte killarna vaknat när jag kommer.

Tårarna forsade ner längs kinderna när jag gick in genom dörren. Jag slängde väskan, skorna och jackan i en hög på golvet och lade mig sedan i soffan. Jag begravde ansiktet i händerna och lät allt komma ut. Varför hade han varit otrogen? Jag trodde faktiskt att han älskade mig, jag älskade ju honom.

”Ellie? Why are you home?” hörde jag Harry säga bakom mig. Jag snyftade till och skulle precis svara något om att jag inte mådde bra när han sa;
”And why are you crying” fortsatte han och satte sig ner bredvid mig. Han lade en arm om mig och jag lade huvudet på hans axel.
”I hate him Harry” sa jag och flera tårar strömmade ner mot min kind.
”Who? What happened Ellie?” frågade Harry oroligt. Jag trodde faktiskt inte att Harry kunde va såhär, omtänksam. Han strök mig försiktigt längs överarmen och försökte hejda mitt gråtande.
”Matt, he cheated on me” sa jag när jag hade lugnat mig.

Harrys perspektiv
”Matt, he cheated on me” sa Ellie och jag ryckte till.
”WHAT!?” utbrast jag och knöt nävarna i ren ilska.
Ellie nickade tyst och stirrade ner i marken.
”But why?” frågade jag och strök Ellie över kinden.
”I don’t know, everything was so good and then he just…” sa hon och tårarna började rinna igen.
Jag tog min tumme under Ellies haka och drog upp hennes ansikte så att våra ögon möttes.
”He’s not worth you. How could he do this to you? You are amazing, how could he do this to my amazing sister?” viskade jag oförstående och kunde för mitt liv inte förstå hur Matt kunde göra något sånt här mot Ellie. Ellie var fantastisk, och jag visste hur mycket hon älskade Matt. Och han hade bara krossat hennes hjärta sådär, rakt av.
”I don’t know. I thought he loved me, but I guess he didn’t loved me enough…” sa hon och jag sträckte ut mina armar och drog in henne i en mjuk kram.
Det fanns inget att säga, inget som kunde göra allt bra igen. Det visste vi lika väl båda två. Men jag skulle finnas där för henne, alltid. Hon betydde så mycket för mig, och Matt var min kompis. Men inte längre. Hur fan tänkte han egentligen!? Vara otrogen mot Ellie!? Så gör man bara inte. Han var ett svin, och han skulle nog få betala för det, på ett eller annat sätt. Han var inte värd henne, verkligen inte.
Jag och Ellie bara satt så ett tag, jag höll om henne och lät henne gråta ut. Hon behövde mig och jag ville finnas där för henne.
”You are wonderful” viskade hon efter ett tag och jag log.
”You need me, of course I’m here for you. I love you, you are my sister” svarade jag.
“It feels like I’m never gonna smile again…” sa hon dystert.
“You will. Someday you will find your prince, someone who loves you more than anything. Someone who would do anything for you” svarade jag och lade min haka på hennes huvud.
“I don’t know that” svarade hon och suckade.
Hon grät inte längre men den där glimten som brukade finnas i hennes ögon var inte kvar. Hennes ögon var sorgsna och det gjorde ont att se henne så där ledsen. Tänk att Matt, han som jag varit kompis med sen dagis, kunde skada henne så. Det tog emot, det var jag tvungen att erkänna. Jag hade litat på Matt, jag trodde att han var bra för henne. Men tydligen kunde jag inte haft mer fel. Min mobil pep till och jag plockade snabbt upp den och läste smset som var från Matt.
”Ellie doesn’t answer me, but please tell her that I’m so sorry. Tell her that I love her, and that I never meant to hurt her.”
Jag läste snabbt smset och ryckte till. Hur hade han mage att komma och be mig om något så som han hade behandlat Ellie!? Jag kände hur arg jag blev och knappade snabbt in ett svar.
You hurt her. She’s broken because of you. Don’t you ever think that I will do something for you again. I thought you were better than this, I really did. I thought we were friends. But friends don’t hurt eachothers sisters. So I guess we’re not, not anymore.

Det var ett rätt taskigt sms, men det var vad Matt förtjänade. Han var en skithög. Jag satt kvar där med Ellie trots att jag hade annat att göra, för hon behövde mig. Visst kunde jag vara skitjobbig som brorsa, men när hon väl behövde mig så skulle jag finnas där för henne. Det var inget snack om saken. Efter ett tag kom de andra killarna in och såg oss som satt i en klump i soffan med armarna om varandra. De fick frågade ansiktsuttryck när de såg Ellies rödgråtna ansikte.
”Matt, he cheated on me” sa Ellie som svar till deras ansiktsuttryck och jag kunde se hur de alla gick från frågande ansiktsuttryck till både förvånade och arga.
”Oh my god, I’m so sorry Ellie” sa Liam och satte sig på andra sidan om Ellie.
”Me too, I can’t believe it” sa Niall och satte sig också i soffan och följdes av Zayn och Louis och så satt vi alla 6 där och höll om varandra. Ett krossat hjärta och fem hela men ledsna.